Sveriges eget Rustbelt

Lästid: 6-9 minuter
Kategorier: Attraktivitet, Ekonomisk geografi, Företagsnedläggning, Företagsutveckling, Globalisering, Landsbygd, Näringsliv, Politik, Regional utveckling, Urbanisering, Valet2014
shutterstock_527406778

I USA finns det ett vedertaget begrepp för det område som sträcker sig över större delen av nordöstra delen av landet: Rustbelt. Området har en lång tradition av koncentration inom traditionell tillverkningsindustri och stål- och bilindustrin brukade dominera här. Idag står Rustbelt för något annat. Det är ett område som hade svårigheter att ställa om när kunskapsekonomin blev alltmer dominerande och när globaliseringen och utmaningen från låglöneländer satte området under allt större press. Många av de platser som ligger inom detta s.k. Rustbelt har också sett en negativ befolkningsutveckling och ökad arbetslöshet. Här hittade också Donald Trump mycket av sitt stöd då han i sin kampanj deklarerade att han skulle göra ”America great again”.

På många sätt påminner detta område om de många bruksorter som finns i vårt eget land. Även vi har en stor mängd orter som levt gott på traditionell tillverkningsindustri under lång tid men som upplevt en negativ utveckling i takt med urbanisering och globalisering. Faktum är att för 25 år sedan var nästan 850 000 individer anställda inom den traditionella tillverkningsindustrin i Sverige. Idag har 320 000 av dessa arbetstillfällen försvunnit. Förlusten av jobb relaterade till tillverkningsindustrin har påverkat en stor del av landet, men allra mest har det påverkat de platser som tidigare hade en stor andel av sina jobb inom just denna sektor.

Under ett samarbete med Expressen som jag hade för några veckor sedan plockade jag fram siffror för att se hur förlusten av tillverkningsjobb slagit mot svenska kommuner* och inte minst analysera hur ett svenskt eventuellt Rustbelt ser ut**.

Låt oss börja med att titta på hur stor andel av alla jobb som var kopplade till tillverkningsindustrin år 1990:

Andel anställda 1990

Allra högst andel anställda inom tillverkningsindustrin år 1990 hade Gnosjö, Olofström, Perstorp, Oxelösund, Bromölla, Tranemo och Emmaboda. Här var mer än hälften av jobben direkt kopplade till tillverkningsindustrin för 25 år sedan. De kommuner som hade lägst andel kopplade till denna sektor var Vaxholm, Boden, Gällivare, Arjeplog och Danderyd. Här var färre än 1 av 20 anställda inom tillverkningsindustrin. Rent generellt hittar vi svagast beroende av jobb inom tillverkningsindustrin i kommuner som antingen har en stark koppling till kunskapsekonomin eller där naturtillgångar utgör grunden för en hög andel av jobben. Det gör att vi i princip hittar den högsta andelen arbeten inom tillverkningsindustrin i kommuner som ligger i södra och mellersta delarna av landet, men som inte är kärnkommuner inom sina respektive arbetsmarknadsregioner.

Låt oss därefter se hur stor andel av alla anställda som är kopplade till tillverkningsindustrin 25 år senare (dvs. 2015):

Andel anställda 2015Vi behåller samma kategorier som i kartan för 1990 för att tydliggöra hur det gröna området spritt ut sig över landet och hur allt fler kommuner har en allt lägre andel arbetstillfällen kopplade till tillverkningsindustrin. Idag hittar vi i princip det starkaste tillverkningsindustri-området (med högst andel arbeten) i norra Skåne, södra Småland, delar av Västra Götaland, samt i delar av Värmland och Västmanland.

Vad som är intressant är att de kommuner som 1990 hade en hög andel jobb kopplade till tillverkningsindustrin också var de kommuner som tappade högst andel av dessa jobb (uttryckt i procentandeler). Korrelationen mellan andelen 1990 och förändringen de kommande 25 åren är -0.437 och signifikant på 1-procentsnivån. Kartan nedan visar hur många procentandelar av jobben inom tillverkningsindustrin som försvann mellan åren 1990 till 2015:

Förändring andel anställda

Enbart i 36 av 290 kommuner i Sverige var det en högre andel anställda inom tillverkningsindustrin år 2015 än var det var 1990. Allra mest hade andelen ökat i Färgelanda, Laxå och Smedjebacken som alla tre hade 13-procentenheter fler anställda inom tillverkningsindustrin år 2015. Den största minskningen hittar vi i Perstorp, Bromölla, Östra Göinge, Trollhättan, Eda, Oxelösund, Vingåker, Grums, Tibro och Eslöv. Dessa kommuner hade  20-34 procentandelar färre jobb inom tillverkningsindustrin 2015 än vad de haft 25 år tidigare.

Tittar vi på antalet tillverkningsindustrijobb som tillkommit resp. försvunnit blir kartan som följer:

Förändring antal jobb

…och det är i detta fall enbart de gröna kommunerna som haft en ökning i antal jobb relaterade till denna sektor. Klart är att en stor del av de kommuner som haft störst andel anställda inom denna sektor också är de som sett den största förlusten i antal jobb relaterade till tillverkningsindustrin. Kartorna har ytterligare en intressant aspekt, nämligen den att när vi talar om mindre kommuner som står inför stora utmaningar så lyfts i princip konstant de norrländska sådana. Dessa kartor illustrerar dock vilken utmaning många av de mindre kommunerna i de södra delarna i vårt land står inför.

Låt oss därefter ta en titt på vad andelen tillverkningsjobb kan relateras till. Kommuner som hade en högre andel jobb inom tillverkningsindustrin år 2015 hade också:

- en lägre andel högutbildade (korrelationen är -0,526)

- en lägre genomsnittlig inkomst (-0,367)

- hade lägre jobbtillväxt de senaste fem åren (-0, 233)

- hade en lägre befolkningstillväxt de senaste fem åren (-0,241)

- hade en högre benägenhet att rösta på Sverigedemokraterna i senaste valet (0,305)

Faktum är att Sverige precis som USA har ett Rustbelt som sträcker sig över en stor del av landets mindre kommuner. Dessa platser har inte alls i samma utsträckning upplevt positiva effekter av globalisering och urbanisering och de har fått utmaningar som är större än många av dem mäktar med. Sannolikheten för att denna utveckling kommer att få politiska konsekvenser på sikt är naturligtvis ganska stor. Sverige är på intet sätt immunt mot de strömningar som vi upplever i USA och som även påverkade utgången i den brittiska Brexit-omröstningen. För när en stor del av befolkningen inte upplever samma positiva konsekvenser som våra större städer av globaliseringen och urbaniseringen och när media och politik inte lyfter deras utmaningar, så känns det ganska logiskt att man gör sin röst hörd via röstsedeln.

*Eftersom vissa kommuner inte fanns år 1990 så exkluderas dessa. Istället har de återförts till sina ”original-kommuner” för att få jämförbara siffror.

**I Expressen framstod det som jag specifikt pekat ut Dalsland som ett svenskt Rustbelt. Snarare var min poäng att det svenska Rustbelt:et sträcker sig över en mycket större del av landet än så.

Lämna en kommentar