Vart tog de unga vägen?

Lästid: 6-10 minuter
Kategorier: Attraktivitet, Ekonomisk geografi, Högutbildade, Regional utveckling, Urbanisering
shutterstock_566392822

För några år sedan skrev jag en bloggpost om hur 85 procent av landets kommuner hade färre 25-åringar år 2012 än vad de hade haft 18-åringar sju år tidigare. Denna bloggpost genererade mängder med diskussioner om hur unga flyttar och inte minst hur det påverkar mindre platser. Det finns många anledningar till att studera just unga individers flyttmönster eftersom det är just unga som flyttar i högst grad och därmed påverkar befolkningsutvecklingen i våra kommuner. Figuren nedan är framtagen i forskning som jag gjort tillsammans med min kollega Lina Bjerke där vi på den stående stapeln visar antalet flyttar som sker över en kommungräns under ett år och där den liggande stapeln visar i vilken ålder flytten gjordes.

Flytt och ålderDet är alltså relativt lätt att se att unga individer mellan 18-35 är de som flyttar allra mest. Och det finns naturligtvis en mängd anledningar till varför så är fallet. Dels är det dags att lämna hemmet, dels är det i en ålder då vi utbildar oss och skaffar jobb och dessutom är det ofta i en period då vi ännu inte skaffat barn och därför är mer lättrörliga.

Just det faktum att många flyttar för en utbildning är något som många kommuner lyfter som anledningen till att de unga försvinner från kommunen. Men är detta verkligen förklaringen i samtliga fall? För reda ut det hela så har jag tittat på samtliga individer som fyllde 18 år 2005 och framförallt sett på var de bodde då. Sedan följer jag upp samma individer tio år (2015) senare och ser (1) var de bor nu, men också (2) om de skaffat sig en utbildning. Nedan följer en översikt av läget för svenska kommuner. Den första kartan nedan visar hur stor andel av 28-åringarna som 2015 bodde i samma kommun än den som de bodde i som 18-åring:

Andel ej flytt

De kommuner som i lägst grad har haft 18-åringar som flyttat till en annan kommun är Stockholm (76%), Malmö (74%), Göteborg (73%), Gällivare (70%), Eskilstuna (69%), Norrköping (68%), Västerås (67%), Uppsala (66%), Borås (65%) och Örnsköldsvik (65%). De kommuner där 18-åringar i lägst grad har valt att stanna kvar var Åsele (22%), Lomma (22%), Valdemarsvik (23%), Högsby (24%), Malå (24%), Gullspång (24%), Lessebo (25%), Ekerö (25%), Nordmaling (26%), samt Bollebygd (27%). Det innebär alltså att vissa kommuner behåller en mycket stor del av sina unga under denna tioårsperiod, medan i andra kommuner så bor ca 3av 4 unga i en annan kommun tio år senare.

Låt oss därefter se hur stor andel av de individer som fyllde 18 år 2005 som inte hade en högre utbildning tio år senare. Kartan är baserad på var de bodde när de fyllde 18 och inte var de bodde tio år senare:

Andel ej utbildning

Här har vi en ganska tydlig uppdelning mellan norr och söder. Det är en väsentligt lägre andel av de som bodde i en kommun i norra delarna av landet som hade en högre utbildning tio år senare än vad som är läget i södra delarna av landet. Låt oss först se på vilka kommuner som hade lägst andel 18-åringar 2005 som under de kommande tio åren skaffade sig en högre utbildning. i Munkfors var det 94% som inte skaffade sig en högre utbildning. I Eda var det 90%, Dals-Ed 89%, Jokkmokk 87%, Skinnskatteberg 86%, Älvkarleby 86%, Storfors 85%, Åstorp 85%, Gällivare84% och Gnesta 84%. Detta kan jämföras med de kommuner där lägst andel av 18-åringarna saknade en högre utbildning tio år senare: Lidingö (46%) och Danderyd (50%) ligger i toppen. Här hade hälften eller fler av 18-åringarna skaffat sig en högre utbildning tio år senare. Dessa kommuner följs av Täby, Lund, Sollentuna, Hammarö, Vellinge, Linköping och Partille där 37-47% av ungdomarna hade skaffat sig en högre utbildning tio år senare.

I 18-årsåldern är det naturligtvis många som tänker skaffa sig en högre utbildning och som baserat på detta väljer att lämna sin hemkommun. Men låt oss titta på benägenheten bland 18-åringarna att flytta iväg resp. benägenheten att skaffa sig en högre utbildning. Bilden nedan illustrerar situationen:

Scatter

Faktum är att korrelationen mellan benägenheten att flytta och benägenheten att skaffa sig en högre utbildning är insignifikant. Det är alltså inte så att kommuner som fler flyttade iväg från också var de kommuner där de unga i högst grad utbildade sig. Det kan naturligtvis delvis bero på att hemkommunen har ett så pass bra utbud av utbildning så att det inte är nödvändigt att flytta för att skaffa sig en högre utbildning. Dessa kommuner ligger i dessa fall i den övre delen till vänster av denna scatterplot. Det är de som hade en låg andel som flyttade men där ändå relativt många skaffade sig en högre  utbildning. De som skaffade sig en högre utbildning men som sedan bosatte sig i en annan kommun ligger i den övre delen till höger. De platser som ligger nere till vänster i denna bild är de kommuner som i låg grad har unga som flyttar därifrån delvis för att väldigt få skaffar sig en högre utbildning, medan de som ligger nere till höger är de kommuner där många 18-åringar flyttade ifrån utan att utbilda sig.

Tittar vi på denna bild så ser man relativt tydligt att det finns platser som tappar unga över tiden helt enkelt för att de flyttar för att skaffa sig en högre utbildning men det finns också ett stort antal platser som en hög andel av 18-åringarna väljer att lämna och där det primära skälet inte är att skaffa sig en högre utbildning. För dessa platser finns det en hemläxa att göra. De bör naturligtvis fundera på vilka andra anledningar det finns till att de unga väljer bort dem som hemkommun.

Det finns också en mycket stor grupp kommuner där de unga i mycket hög grad väljer bort en högre utbildning. Det kan finnas många anledningar till detta. Dels kan det exempelvis bero på att kommunen traditionellt levt gott på industri som inte krävt en högre utbildning. Dock är många sådana kommuner idag under hårt tryck utifrån med stor konkurrens från låglöneländer. Det kan också bero på att de som är vuxna på dessa platser inte heller skaffat sig en högre utbildning och därför kanske inte ser värdet i en sådan. Det kan naturligtvis även bero på att man inte vill flytta ifrån sin plats utan trivs så pass väl att man avstår utbildningen för att kunna få möjlighet att stanna kvar. Här bör man dock ändå fundera på varför man inte istället tillhör gruppen uppe till vänster – dvs. de som skaffade en högre utbildning men som sedan flyttade tillbaka hem igen.

Idag ser vi att unga i väldigt hög grad sätter villkoren för befolkningsutvecklingen i våra kommuner. Att skaffa sig en högre utbildning är bara ett skäl till att välja en annan kommun att  bo i. Ju bättre vi förstår dessa mönster, desto större möjlighet att skapa kommuner som fortsätter att växa – med välutbildad arbetskraft – även i framtiden.

Lämna en kommentar

  • https://www.researchgate.net/profile/Anders_Norberg Anders Norberg

    Mycket intressant! Tack!
    Jag har en fråga: Vilken definition på ”högre utbildning” har använts? Är det SCBs ”3 års eftergymnasial utbildning eller mera” (vilket kan inkludera andra utbildningsformer än högskola och inte nödvändigtvis inkludera examen), eller är det just att ta en akademisk examen, eller räcker det med att ha påbörjat en utbildning som är definierat eftergymnasial, eller åtminstone en kurs på denna nivå?

    • Charlotta_M

      Det är 3 års eftergymnasial utbildning eller mera samt forskarutbildning som jag inkluderar.

      Och tack!