Förvärvsarbetande bland kvinnor och män i svenska utanförskapsområden

Lästid: 3-5 minuter
Kategorier: Ekonomisk geografi
shutterstock_263036264

I en rad bloggposter kommer jag att titta närmare på hur olika socio-ekonomiska faktorer ligger till i våra svenska utanförskapsområden. I förra bloggposten tittade vi på hur stor andel som förvärvsarbetar och andelen av befolkningen i dessa områden som hade kortare utbildning än 9 år, vilket skulle motsvara att man inte gått ut högstadiet. Jag vill åter igen poängtera att anledningen till att jag belyser dessa frågor inte är att svartmåla vissa specifika områden, utan snarare baserat på statistik kartlägga situationen för att på saklig grund kunna diskutera de utmaningar som finns. Gruppen jag tittar på är individer mellan 20-65 år, vilket kan sägas vara arbetskraften, och året jag har siffor för är 2015.

Om vi tittar på andel förvärvsarbetande fördelat på kvinnor och män så förvärvsarbetar 59,5 procent av männen i genomsnitt i dessa områden, medan bara 49,9 procent av kvinnorna förvärvsarbetar. Det är inte detsamma som att säga att de som inte förvärvsarbetar är arbetslösa. En grupp som exempelvis faller utanför är de som studerar. Man kan även ha ströjobb utan fast anställning och faktum är att ca 11 procent av både männen och kvinnorna har någon slags inkomst från arbete registrerad, trots att de inte formellt är ”förvärvsarbetande”.

Men fortfarande är det en relativt stor skillnad mellan män och kvinnor. Ca 10 procentenheter fler män förvärvsarbetar än kvinnor i dessa områden. Dessutom råder det en variation beroende på vilket utanförskapsområde vi tittar på. Tabellen nedan visar situationen för kvinnor och män i de 23 utanförskapsområden som jag tar upp här:

Förvärvsarbetande kvinnor och män

Skillnaderna är relativt stora. I exempelvis Tynnered (V. Frölunda) i Göteborg så förvärvsarbetar 72,6 procent av männen (inte långt efter det svenska genomsnittet på 77 procent för denna ålderskategori) och 64,9 procent av kvinnorna. Även i Botkyrka ligger andelen för män runt 70 procent och kvinnorna på 61 procent. I sammantaget 11 av dessa områden ligger männens förvärvsarbetarandel på över 60 procent. För kvinnorna är det bara i tre av dessa områden som man har en andel över 60 procent som förvärvsarbetar.

Lägst förvärvsarbetargrad hittar vi i Vivalla (Örebro) samt i Rosengård. För männen ligger andelen som förvärvsarbetar på ca 43 procent. För kvinnorna ligger den runt 35 procent.

Sammantaget kan man säga att i områden där en större andel män förvärvsarbetar så förvärvsarbetar även en större andel av kvinnorna. Dock har männen – i samtliga av dessa områden – en väsentligt mycket högre andel som förvärvsarbetar än vad kvinnorna gör. Störst är skillnanden i Lövgärdet (Göteborg) där det är en skillnad på ca. 15 procentenheter. Även i Gårdsten, Bergsjön, och Biskopsgården är skillnaden runt 13 procentenheter. Lägst är är skillnanden mellan kvinnor och män i Gottsunda, Uppsala, samt i Nydala/Hermodsdal/Lindängen i Malmö, där skillnanden bara är ca 3-4 procentenheter.

Det kan naturligtvis finnas många anledningar till dessa skillnader, och en sådan kan vara att utrikesfödda kvinnor i dessa områden haft sämre tillgång till utbildning i sina hemländer. I nästa bloggpost kommer jag att se på hur stor andel kvinnor respektive män i dessa områden som har en utbilding kortare än 9 årskurser.

Lämna en kommentar