Nej – jag är inte ironisk.

Lästid: 4-7 minuter
Kategorier: Ekonomisk geografi
reflection-610622_1280

Vertikals fick en fråga via Twitter om Professor Emeritus Charlie Karlssons bloggpost ”Behöver Stockholm Sverige?”

tweetJag önskar verkligen att jag hade förmågan att vara ironisk. Det som fick mig att skriva detta inlägg är det missnöje som gror runt om i Sverige utanför stadsregionerna. Ett missnöje som på många sätt har likheter med det missnöje som ledde till att Brexit vann i Storbritannien och Trump i USA. Många som bor utanför stadsregionerna är missnöjda med den utveckling de har kunnat observera sedan många år tillbaka. En utveckling som tar sig uttryck i att både offentlig och privat service försämras. De bakomliggande orsakerna verkar de flesta inte vara klara över utan de tror att det är Stockholms fel. Eftersom Stockholm inte löser de problem de ser kring sig så blir slutsatsen att om vi måste få Stockholm att ta reson. De medel som då föreslås är att stoppa alla mat- och elleveranser till Stockholm. En komiker föreslog rent av att man skulle bygga en mur runt Stockholm.

Detta sätt att resonera visar att väldigt många utanför stadsregionerna inte förstår de fundamentala förändringar som skett i ekonomins sätt att fungera sedan den digitala ekonomin började utvecklas. Den dåliga kunskapen får skyllas på oss forskare som inte ägnat tillräcklig tid och tillräcklig energi att förklara vad som driver de förändringar som kan observeras så tydligt. Inte heller media har gjort sitt jobb i det här avseendet utan media har i sällskap med många politiker nöjt sig med att tala om klyftor mellan stad och land utan några som helst försök att förklara vilka drivkrafterna är. Gärna överdriver man klyftorna genom att göra jämförelser i nominella termer. Det är sant att de nominella lönerna generellt är högre i de större städerna men det balanseras genom väsentligt högre kostnader för inte minst boende. Skillnaderna i real levnadsstandard (efter skatt och bidrag) är alltså inte på långt när så stora som de nominella skillnaderna. Om skillnaderna var så stora som vissa politiker påstår skulle vi ha en betydligt snabbare urbanisering i Sverige. Vi får i det här sammanhanget inte glömma att de som bor i den stora staden också måste dras med trängsel, köer, buller och dålig luft. Den stora fördelen de har är mycket större valmöjligheter på arbetsmarknaden och ett mycket bredare konsumtionsutbud.

Vad är det då som driver utvecklingen utanför stadsregionerna? Utvecklingen tog sin början på 50- och 60-talen med en snabb mekanisering och strukturomvandling inom jord- och skogsbruk som ledde till kraftigt höjd produktivitet och därmed kraftigt minskad efterfrågan på arbetskraft. Den frigjorda arbetskraften sögs i huvudsak upp i tillverkningsindustrin både lokalt och i städerna och i städernas byggnadsindustri. Redan på 70-talet fick delar av tillverkningsindustrin problem men bortfallet av arbetstillfällen där kompenserades till del av en växande offentlig sektor. Det stora slaget mot tillverkningsindustrin kom under 90-talskrisen då 20 % av arbetstillfällena försvann inom tillverkningsindustrin. Inte minst slog detta mot orter ute i landet alltmedan Sverige nu i stället fick en tillväxt i synnerhet inom sektorn privata producent- och affärstjänster. Denna sektor växte emellertid nästan uteslutande i de större städerna och i synnerhet i Stockholm. Under senare år har vi kunnat notera en fortsatt omstrukturering inom till verkningsindustrin där jobben minskar i flertalet mindre kommuner samtidigt som de växer i flertalet medelstora och stora kommuner.

Den utveckling vi kan observera drivs av den internationalisering och globalisering som blivit möjlig tack vare kraftigt sänkta kostnader för inte minst långväga gods- och persontransporter, avregleringar samt digital informations- och kommunikationsteknologi. Den grundläggande frågan är vad Stockholm skulle kunna göra för att påverka denna utveckling. Och den naturliga följdfrågan är om det hade varit önskvärt att bromsa utvecklingen. Vår fantastiska standardstegring med ca 4 gångar så höga reallöner i dag som 1950 hade inte varit möjlig om Sverige inte dragit fördel av de möjligheter som utvecklingen skapat.

Sedan är det som så att omstruktureringen gått mycket längre i Stockholm än i övriga Sverige. Stockholm är idag fullt integrerat i den globala digitala ekonomin. Samtidigt som man i andra delar av landet har problem med att använda sina mobiltelefoner och fortfarande på många håll väntar på sin bredbandsanslutning. Detta har haft som följd att Stockholm blivit allt mer beroende av sitt utbyte med andra globala städer medan utbytet med resten av Sverige blivit mindre viktigt i relativa termer. Jag hävdar på intet sätt att den utveckling är oproblematisk för nationen Sverige men för att kunna föra en seriös debatt är det viktigt att vi förstår vad som skett och orsakerna bakom denna utveckling.

 

Charlie Karlsson

Professor Emeritus
Jönköping International Business School
Charlie.Karlsson@ju.se

Lämna en kommentar

  • Hebbe Pagg

    Den givna följdfrågan som alltid på en sådan här artikel blir: ”Jaha, och grupp X, Y och Z i dessa namngivna regioner då???”. För att i detta sammanhang ta del ur de resonemang artikelförfattaren gav i detta och i sitt första inlägg som han här svarat på:

    ”Interkontinentala flyg” kan för många svenskar nås även från Kastrup, Copenhagen Airport. Men den
    flygplatsen ligger i ett annat land än Sverige, så jag förstår utifrån nationalmetodologiska argument att det inte räknas eftersom de planen inte går från Sverige.

    På samma sätt finns där i ”Stor-Malmö” till vilken Lund ingår (där
    begreppet Bluetooth namngavs efter den danske och då givetvis även
    skånske kungen Harald Blåtand – Kan Kista skryta med någon liknande
    kulturbragd för omvärlden?) en arbetsmarknad som i många avseenden mäter
    sig väl med den uppsvenska mälardalsregionen. Men att många av dem inte är
    bosatta i den största kommunen vilket annars tycks vara ett axiom i
    Sverige att ”the bigger the better elephants” förvirrar nog många som
    inte kan begripa hur dessa ingenjörer m.fl. bor i exv. Lomma kommun
    och inte i ”storstaden” Malmö.

    Nationalmetodologi är ett gissel vi bör göra oss kvitt ifrån och som även Stockholm hade
    vunnit på att överge. De stora skillnaderna börjar alltmer gå inom
    länder snarare än mellan länder vilket inte minst artikelförfattaren
    pekar på. Det är inte så att det saknas misärregioner i Stockholms
    geografiska närhet för den delen om man räknar in förstäderna längs
    vissa tunnelbanelinjer exempelvis.