Flytta till landsbygden? Sen? (Del 2 av 2)

Lästid: 6-9 minuter
Kategorier: Attraktivitet, Ekonomisk geografi
sweden-169814_1280

Jag beskrev i min senaste bloggpost hur de som avslutade sin eftergymnasiala utbildning flyttar de första fem åren och det var tydligt att det finns skillnader mellan landsbygdskommuner även om vi kontrollerar för storlek på kommun. De första fem åren är troligvits en tid då boendet reflekterar var möjligheterna finns för högutbildade (främst unga) att bo och samtidigt ha tillgång till ett jobb? Därför ser vi att den stora majoriteten av unga vuxna med högre utbildning söker sig till de större städerna efter avslutad examen.     

Men vi vet också att dessa unga vuxnas benägenhet att flytta minskar drastiskt runt 35-40 års ålder, och det finns därmed anledning att tro att de skulle hinna med, i alla fall ytterligare en flytt till inom en tioårsperiod efter avslutat examen. Men efter tio år kan man också tro att många av dessa har eller kommer strax in i en fas där man bildar familj eller börjar hitta en mer långsiktig boendeplats. Så vilka kommuner flyttar de ifrån och vilka flyttar de till när det har gått en lite längre tid från examen?

Jag har valt att analysera detta genom att, med data mellan 2006 och 2011 se vilka individer som år 2011 har en examen från 2001. År 2011 är dessa lite drygt 99 000 stycken till antal och av dessa är nära 85 % högutbildade. Jag kan se var dessa individer bodde 2001 men framförallt så kan jag följa dem framåt i livet. I min förra bloggpost visade jag var de hamnade 2006 och nu ska vi se vad som händer de nästföljande fem åren.

I kartan nedan visas skillnaderna mellan antalet inkommande och utgående av dessa nästan nära 100 000 individer. De röda kommunerna är de som ”tappar” flest, de orangea tappar också men inte lika många. De gröna kommunerna är de som ”vinner” flest.  I min förra bloggpost visade jag att de kommunerna med stora arbetsmöjligheter, såsom Stockholm, Göteborg och Malmö var de största nettomottagarna. Universitetsstäderna var de som naturligt nog tappade flest individer efter examen. Vad man kan se i kartan nedan är att strömmarna med individer inte är lika stora som under de första fem åren efter avslutad examen, d.v.s. det jag visade i den tidigare bloggposten. Av naturliga skäl så blir en viss andel av inflyttade individer kvar vid sin ”första” boendekommun.

map

Vi vet att det är de stora städerna som är populära, mätt i antalet inflyttade individer oavsett tidpunkt. Men om vi återigen enbart fokuserar på landsbygdskommunerna så såg vi i förra bloggposten att  Ängelholm och Lidköping toppade listan av populära kommuner de första fem åren efter examen. Ängelholm är ett tydligt exempel som kan beskrivas som en landsbygdskommun med stor tillgänglighet till en varierad arbetsmarknad.

Nu när vi ser till den senare delen av tioårsperioden efter avslutad examen så finns det även här vinnare och förlorare bland landsbygdskommunerna. Precis som jag påpekat innan så kan detta vara drivet av storlek på kommun men om tittar i tabellen nedan så är det inte alls lika tydligt som för tidsperioden innan. Skillnaderna mellan storleksklasserna är inte lika påtagliga som under de första fem åren efter avslutade examen. Men det finns även här vinnare och förlorare i varje storleksklass.

Storleks-klass

Landsbygdskommunernasom är de största mottagarna Skillnad
mellan 2006
och 2011 (antal)
Landsbygdskommunerna som är de största givarna Skillnad
mellan 2006
och 2011 (antal)
< 10 000 Örkelljunga
Gnosjö
Perstorp
13
11
10
Orsa
Jokkmokk
Norsjö
– 14
– 9
– 8
< 20 000 Sjöbo
Mörbylånga
Krokom
35
30
29
Åmål
Vara
Filipstad
– 18
– 14
– 13
< 30 000 Höganäs
Ystad
Mjölby
60
39
32
Gislaved
Köping
Avesta
– 14
– 11
– 9
< 40 000 Eslöv
Enköping
Västervik
53
35
31
Karlskoga
Karlshamn
Värnamo
– 13
– 70
< 50 000 Hässleholm
Piteå
Motala
30
21
6
Finns ingen landsbygdskommun som tappar
< 60 000 Varberg
Nyköping
Norrtälje
46
35
20
Örnsköldsvik – 4

Sammanfattningsvis ser vi att det finnas stora skillnader mellan kommuner (av samma storleksklass) och i vilken grad de lyckas vara nettomottagare eller givare av dessa högutbildade. Vissa kommuner lyckas till och med attrahera dessa individer i båda tidsperioderna, såsom exempelvis Eslöv och Varberg. Kan man då säga att dessa kommuner är attraktiva både vid start av karriär och start av familjebildning? Närheten till en större stad är naturligtvis en bidragande faktor men om vi tar exemplet med kommunerna Vara och Krokom så är det inte helt självklart. Dessa är av ungefär samma storlek men Krokom vinner och Vara tappar. Närheten till en större arbetsmarknad är en bidragande faktor för att vara ett attraktivt boende även när man bosätter sig för familjebildning. Krokom har Östersund men Vara har ett även de ett antal potentiella arbetsmarknader och torde ha kraften att vara attraktiv i detta läge.

Detta är viktiga frågor landsbygdskommunerna för dessa individer är de som vi kan kalla de unga vuxna och grunden för framtidens kompetensförsörjning. Det är en av landsbygdens absolut största framtida utmaningar för det påverkar i allra största grad kommuners företagande. Det i sig påverkar arbetslösheten, produktivitet, löner, integration etc. Idag finns inga exakta svar på varför det är så stora skillnader mellan kommers attraktivitet, särskilt inte när de till det yttre verkar ha liknande förutsättningar. Men framförallt finns det inga tydliga verktyg för hur denna utmaning ska övervinnas. Det är kanske så att fokus bör vara på ”vinnarna”? Se möjligheterna- agerar dessa kommuner på annorlunda sätt? Vad har övriga kommuner att lära?

 

Lämna en kommentar