Vem vill bo på den svenska landsbygden?

Lästid: 3-4 minuter
Kategorier: Attraktivitet, Ekonomisk geografi
shutterstock_262851887

Vad som oftast lyfts som ett flyktingmottagande följt av en relativt lyckad integration är den på 1990-talet under tiden för Balkankriget. Under senare år har därmed Riksrevisionen i omgångar riktat skarp kritik mot det svenska integrationsarbetet. Under tiden för Balkankriget fanns det nämligen ett bostadsöverskott i många svenska kommuner. Detta skapade förutsättningar att bosätta sig i de större städerna, vilket de ofta gjorde eftersom det där är nära till ett flertal jobb och utbildningar. Idag är situationen annorlunda. Nu hamnar många som redan kommer från en tuff situation i en kommun med bostäder men inga jobb.

I söndagens DN debatt skriver min kollega Charlotta Mellander att det är fel strategi att placera flyktingar i krympande kommuner och att det är orimligt att förvänta sig att dessa människor ska kunna vända trender som många svenska kommuner under relativt lång tid inte har kunnat vända själva. Jag skulle vilja addera till detta och titta lite backspegeln utifrån hur de med utrikes bakgrund väljer när faktiskt själva kan välja.

Jag har, tillsammans med Charlotta tittat på var de med en universitetsexamen från 2001 bosätter sig efter sin examen vid två tidpunkter, 2006 och 2011. Syftet med detta är att se vilka typer av individer som tenderar att flytta tillbaka till den kommun där de bodde före sin universitetsutbildning, vi kan kalla den för ”hemkommunen”. Det är många av resultaten från studien som är intressanta ur perspektivet att bygga strategier för krympande kommuner. Men för att fokusera på integrationsfrågan så kan vi nu fokusera på hur valen ser ut för gruppen ”utrikes födda”. Om vi tittar på de som överlag inte tenderar att flytta tillbaka till hemkommunen så är det särskilt tre grupper som sticker ut. Den första gruppen är de som har en längre utbildning och den andra är de som är singlar.

Den tredje gruppen är de med en utrikes bakgrund och detta är en av den skarpaste avdelaren som vi finner i hela studien. Oavsett vilken kommun de har som hemkommun och oavsett om vi ser detta ur ett kort- eller långsiktigt perspektiv så tenderar de med utrikes bakgrund i mycket högre grad välja en stadskommun och väljer att inte flytta tillbaka till sin hemkommun. De byter alltså boendeort och det bytet är allt som oftast till en icke-landsbygdskommun.

Orsakerna till detta kan vi egentligen bara spekulera i, men en av dem kan vara att de har en kortare period för anknytning till det vi kallar för hemkommun. De har därmed haft en kortare period att skapa sådant som faktiskt ger attraktivitet hos en särskild plats för en individ. Det kan exempelvis vara sociala nätverk men även nätverk mer relaterade till en arbetsmarknad. Detta är nog ofta sådant vi kallar för integration. Men tendensen att inte välja en landsbygd kan naturligtvis även vara kopplat till karaktärsdragen hos många av Sveriges små kommuner idag, det vill säga en ur många perspektiv, liten mångfald.  Detta är svårare att åtgärda eftersom det i mångt och mycket beror på att de som är födda i Sverige faktiskt har flyttat därifrån.

Lämna en kommentar