Finns det plats för nya medborgare på den gamla landsbygden?

Lästid: 3-5 minuter
Kategorier: Ekonomisk geografi, Segregation, Urbanisering
shutterstock_175802813

Jag tänkte att jag under några bloggposter skulle dyka ner i hur man på olika sätt kan se hur den befolkningsökning som vi nu kan förutspå kan vara en möjlighet för Sveriges landsbygder. Jag är samtidigt väl medveten om att jag endast visar ett fåtal perspektiv och att det finns en rad ”om och men” som i slutändan ändå styr om det är möjligheter eller enbart utmaningar.

Figurerna nedan är sådana som brukar kallas för befolkningspyramider och som visar hur många personer det finns, män respektive kvinnor, i varje ålder. Nedan är befolkningspyramider för stad och landsbygd år 1968. Man kan tydligt se den stora kullen efterkrigsbarn som lite raljant har kallats för Jätteproppen Orvar och som 1968 var i sin tidiga arbetsföra ålder. Skillnaderna är dock inte särskilt stora mellan stad och landsbygd vid den här tidpunkten. De ser inte helt ut som en regelrätt pyramid men det finns en stor bas som kan försörja de äldre och barn.

Skärmavbild 2015-11-17 kl. 13.33.20

Om vi nu förflyttar oss nästan 50 år framåt i tiden från 1968 till år 2014 så har bilden ändrats dramatiskt. De befolkningspyramider som presenteras nedanför visar på ett övergripande men mycket tydligt sätt vad som är grunden till landsbygdens (och stadens!) utmaningar. År 2014 är skillnaderna mellan stad och landsbygd väldigt stora. Nu har stadens pyramid blivit ett torn med en stor utbuktande mage. Denna mage kan till stor del tillskrivas den flytt till städer som många unga vuxna gör vilket skapar en stor belastning på bostäder och infrastruktur.

Om vi istället ser till landsbygden så har det blivit en, nästintill, uppochnervänd pyramid. Eller som min forskarkollega Erik Westholm brukar kalla det: en demografisk kantarell.

Vad som är av särskilt intresse är den ”smala midjan” på landsbygden som motsvarar den ”utbuktande magen” i staden. Denna smala midja är utmaningen för landsbygderna eftersom man, efter 20 års ålder börjar kunna bli en del av arbetskraften och ha stor betydelse i termer av skatteintäkter. Om dessa inte finns på plats så blir det svårt att upprätthålla vad vi medborgare önskar att ha tillgång till i våra kommuner, såsom skola, vård och omsorg.

Skärmavbild 2015-11-17 kl. 13.33.28

Vi kan avsluta med att titta på den kommun som mellan 2004 och 2014 hade den största befolkningsminskningen av alla Sveriges kommuner, nämligen Åsele. Denna lapplandskommun sjönk med nära 16 % och har en bas med arbetsför befolkning som är mycket liten i förhållande till den åldrande befolkningen. Utmaningen blir om möjligt ännu tydligare när vi ser detta ur en kommuns perspektiv.

Åsele 2014

Vad kan man dra för förenklade slutsatser av detta? Jo, enbart genom att titta på befolkningsfördelning över åldrar så ser vi motsattsförhållandet mellan stad och landsbygd. Vi ser en snabb inflyttning till städer med ett stort behov av bostäder och infrastruktur. Utanför staden ser vi istället en brist på befolkning i arbetsför ålder som kan upprätthålla den service som krävs för en levande landsbygd. Här torde man kunna skapa utrymme för en ökad inflyttning av ”nya svenskar”. Behovet av detta tillskott är som synes stort men det kräver också stora insatser för förbättrad integration där vi är med och bidrar, stad som landsbygd. Alla vinner på det.

Lämna en kommentar