Vad är skillnaden mellan stad och landsbygd?

Lästid: 3-5 minuter
Kategorier: Ekonomisk geografi, Entreprenör/entreprenörskap, Regional utveckling, Städer
shutterstock_84821455

I den allmänna debatten görs det ofta en tydlig åtskillnad mellan stad och landsbygd och förmågan att skapa sysselsättningstillfällen. Jag hör ofta argumentet att landsbygderna är de som genererar tillväxten i jordbruk och staden är motorn för den svenska tjänstesektorn. Jag hårdrar naturligtvis detta lite men dessa påstådda skillnader kan skapa en föreställning om att möjligheter och utmaningar för de båda typerna av platser alltid är diametralt olika. Jag vill ge ett lite annat perspektiv på detta.

I tabellen nedan visar jag tillväxten i sysselsättning (antalet anställda) mellan 2002 och 2010. Tabellen ska läsas så att kolumnerna visar storlek på tillväxt i landsbygdskommuner medan raderna visar tillväxten i stadskommunerna. Storleken på tillväxten är indelad i stor, medel, liten och konstant/krympande. Som exempel kan vi se på branscherna i det övre vänstra hörnet (skogsbruk, tobak, återvinning etc.). Dessa visar sig ha haft en stark tillväxt i stadskommuner likväl som i landsbygdskommuner. Motsatt gäller då för de branscher som förlägger sig i det nedre högra hörnet som alla har haft en konstant eller krympande tillväxt i städer likväl som på landsbygder.

Vad som är intressant om man granskar branschernas placering i tabellen för stad- respektive landsbygdskommuner är att många följer precis samma utveckling oavsett lokalisering. Det syns genom att majoriteten av branscher ligger längs med tabellens diagonal där storlek på tillväxt är lika i stad och på landsbygd. Enkelt uttryckt kan man därmed säga att det som växer på landsbygder det växer även i städer. Och det som krymper på landsbygder det krymper även i städer.

Vi ser även från tabellen att de branscher som växer starkt i sysselsättning i hög grad återfinns i vad som vi kan kalla tjänstesektorer såsom utbildning, företagstjänster, turism, handel och transport. Det gäller även tillväxt inom näringar som är förknippade med naturresurser, såsom skogsbruk och fiske. Men återigen ser vi att dessa sektorer har vuxit i både landsbygds- och stadskommuner.

Det finns naturligtvis branscher som har vuxit starkare i landsbygdskommuner jämfört med stadskommuner (exempelvis stål- och metallproduktionen). Men det är svårt att komma ifrån att det i termer av var det skapas tillfällen för människor att arbeta, finns fler likheter än olikheter mellan stad och landsbygd. Det betyder alltså att tillväxt av sysselsättning för Sveriges kommuner i huvudsak är ett resultat av den rådande näringsstrukturen.

Det är här de strukturella olikheterna mellan stad och landsbygd är oerhört viktiga och två av dem bör lyftas som särskilt stora utmaningar för just landsbygderna. Den första är landsbygdens generella sätt lägre utbildningsnivå. Detta är hämmande för etablering av just de starkt växande tjänsteföretagen men det kan även verka hämmande för de redan etablerade företagen och dess tillväxt. Den andra utmaningen är landsbygdskommunernas lägre tillgänglighet. Städer och dess kranskommuner har en mycket större möjlighet att sälja och köpa produkter och tjänster vilket därmed är en stor fördel. För många landsbygdskommuner är dessa möjligheter mer eller mindre begränsade på grund av långa avstånd och långa restider. Utbyggt bredband och fiber på landsbygden i all ära men för många företag handlar det fortfarande om möjligheter för fysiska möten och särskilt när tillväxten tenderar att ske i tjänstesektorer. Lösningen för dessa två utmaningar är en svår nöt att knäcka för framtidens landsbygds-, närings- och infrastrukturpolitik men absolut nödvändig om vi vill att hela Sverige ska leva.

Namnlös

Lämna en kommentar