Vården av äldre kräver fler specialistsjuksköterskor

2021-01-08

Vården av äldre personer har länge varit nedprioriterad. Forskare och utbildare har högljutt pekat på den rådande kompetensbristen. Covid-19 tycks ha fungerat som en ögonöppnare men ålderismen är inte bara kopplad till pandemin, problemet är fundamentalt. Kvaliteten på vården och omsorgen måste höjas vilket kräver en betydande ökning av fördjupad geriatrisk och gerontologisk kompetens, där specialistsjuksköterskor inom vård av äldre personer spelar en nyckelroll.

Att andelen äldre personer ökar är knappast någon överraskning. Med ett ökat antal äldre personer följer även ett ökat antal äldre personer som lever med komplexa sjukdomstillstånd. Det är inte heller en överraskning. För att möta de utmaningar vården står inför ställer vi om till nära vård. Vården decentraliseras och endast högspecialiserad vård ska bedrivas på sjukhus inom en snar framtid. De flesta äldre personer kommer att behöva den nära vården i termer av primärvård och kommunal hälso- och sjukvård, vilket även innebär att den nära vården blir alltmer avancerad och kräver en högre grad av sjuksköterskekompetens. För att kunna erbjuda god vård av hög kvalitet i denna förändring behövs personal som kan leda, utveckla och förbättra vården för äldre personer och som samtidigt kan handleda personal. Detta är en av spetskompetenserna för specialistsjuksköterskan inom vård av äldre personer.

Bristen på specialistutbildade sjuksköterskor inom vård av äldre personer är omfattande och den måste åtgärdas nu om vi ska kunna erbjuda god och säker vård för en av de största grupperna i vår befolkning. Detta stöds av såväl Socialstyrelsen som Sveriges Kommuner och Regioner som trycker på det ökade behovet av personal med högre kompetens inom den kommunala hälso- och sjukvården. God och säker vård är en mänsklig rättighet men även kostnadseffektiv. Vi kommer således att kunna undvika lidande och död och samtidigt “spara” pengar.

Utbildningsdepartementet föreslår att det bör underlättas för undersköterskor att studera vidare till sjuksköterska. Det kommer inte att åtgärda kompetensbristen inom vården av äldre personer, vare sig gällande behovet av fler undersköterskor med geriatrisk kompetens eller behovet av fler sjuksköterskor med specialistkompetens. Detta liknar snarare hanteringen av liknande situationer inom andra samhällsbärande funktioner, såsom bristen inom läraryrket vilket innebar att vi frångick kravet på legitimerade lärare eller förslag om kortare polisutbildning och fler civilanställda poliser.

Som utbildare inom specialistsjuksköterskeprogrammet Vård av äldre som drivs i samverkan mellan fem lärosäten, ser vi att det finns ett underlag av sjuksköterskor som vill utbilda sig till specialistsjuksköterskor. Men uppemot hälften av våra studenter hoppar av efter första terminen, främst för att de inte ges förutsättningar att studera av sin arbetsgivare. Vi har jobbat hårt för att anpassa oss och möjliggöra för studenter att studera samtidigt som de arbetar, bland annat genom att erbjuda nätbaserade utbildningar. Men, att genomföra en specialistbildning samtidigt som man arbetar heltid ska inte vara och är helt enkelt inte möjligt.

Vidare vittnar de sjuksköterskor som fullföljt utbildningen om att deras kompetens inte används eller värderas i verksamheterna. Frågor som tidigare ställts inom denna debatt lyder: Hur har arbetsgivaren råd att inte värdera specifik geriatrisk och gerontologisk kompetens? Varför inte låta specialistsjuksköterskan, som har kunskapen, ta ett större ansvar för att öka kvaliteten i äldreomsorgen? Några svar har dock inte kommit och nu ställer vi fler frågor: Hur ser arbetsgivare på specialistsjuksköterskans kompetens? Hur kan arbetsgivaren ge fler sjuksköterskor förutsättningar att utbilda sig till specialistsjuksköterska inom vård av äldre personer?

Kompetensbristen inom vården av äldre personer har nu blivit tydlig för allt fler. Låt oss inte stanna vid att endast konstatera det. Låt ögonöppnaren medföra lärande och utveckling. Stäng inte ögonen igen. Låt oss agera och skapa förutsättningar för en högkvalitativ vård för äldre personer. Det är dags nu!

Therése Bielsten, lektor & Linda Johansson, docent
Hälsohögskolan, Jönköping

Helle Wijk, professor & Hanna Falk Erhag, docent
Göteborgs Universitet

Margareta Karlsson, lektor
Högskolan Väst

Ingrid Djukanovic, lektor & Stefan Andersson, lektor
Linnéuniversitetet

Ingela Beck, bitr. professor, Ellinor Edfors, universitetsadjunkt & Staffan Karlsson, professor, Högskolan Kristianstad

Den här debattartikeln har även publicerats i Göteborgs-Posten

School of Health and Welfare Guest blogger

Visa alla mina bloggposter

Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.