Finns Jultomten?

Lästid: 6-9 minuter
Kategorier: Jul
julbild_1

Julen är något som berör oss alla, positivt som negativt. Ögon som tindrar och sönderstressade föräldrar – ja, julen väcker känslor. Forskningen kring julen har tenderat att fokusera på konsumtionsaspekter med fokus på den omfattande julhandeln. Jag vill i denna betraktelse fokusera på en mer fundamental del av julen nämligen Jultomten. Vem är han (hon, den)? Finns Jultomten. Jag ska här pröva faktagrunden för Jultomtens existens. Inledningsvis tittar jag närmare på de arkeologiska lämningar som eventuellt kan visa på existensen. Därefter diskuterar jag förekomsten av samtida källor som kan styrka Jultomtens existens.

Vi har nog alla hört och känt närvaron av Tomtens utsända på jorden, Quilpin, som samvetsgrant utför kontrollen av barnens snällhet under året. En kontroll utan vilken Tomtens öppningsfras – finns det några snälla barn här – endast skulle vara en tom fras. Vetenskapligt sett bevisar dock Quilpins idoga tassande inte Jultomtens existens. Vi kan inte utesluta möjligheten att Quilpin agerar på eget bevåg, och därför behöver vi ställa högsta tänkbara beviskrav. Ett stort problem är att den arkeologiska forskningen kring Jultomten har plågats av falska artefakter. Många gånger har hoppet tänts att man hittat det slutgiltiga beviset, bara för att sedan få detta släckt. Ett bra exempel är den berömda tomteluvan från Korpilombolo. Fyndet av en autentisk luva med tomte-DNA slog ner som en bomb i forskarkretsar i början av 2010. Den kända kinesiska tomteforskaren Ho-Ho som ledde analysen av luvan skulle just hålla sin keynote på Tomtekonferensen i Seattle 2011, när en nitisk arkeolog upptäckte en liten prislapp märkt Åhlens, 19.90kr, vilket i ett slag ödelade den stackars Ho-Ho’s akademiska karriär. När det sedan visade sig att det i luvan funna håret kom från en viss Penti, en motorburen man i 40-årsåldern (i folkmun kallad Raggarn’), sattes den sista spiken i den kistan. Otaliga är också de slädar som påstås ha tillhört Tomten. Dessa slädar har dock varit enklare att kontrollera då man kunnat tillämpa det av Archibald Winterbottom utvecklade slädtestet. Testet går i korthet ut på att med utgångspunkt i flygrenars kända dragkraft beräkna den aerodynamiska form som krävs för att fyra sådana renar ska kunna dra en släde i luften, med hänsyn tagen till dels vikt (inklusive tomten och en genomsnittlig uppsättning klappar i stor säck) och dels luftmotstånd och avdrift. Ingen av de slädar som anförts har dessvärre kunnat lyfta och renarna har blivit stående på marken förnöjsamt mumsande på härliga vitlavar.

Arkeologin lämnas oss därmed med fler frågor än svar. Vad finns det då för skriftliga källor som styrker Jultomtens existens? I huvudsak kan man säga att den seriösa tomteforskningen idag talar om två centrala källor kring vilka en omfattande forskning har vuxit fram. Den kanske viktigaste källan till kunskap är Viktor Rydbergs Tomten, ett verk som i sin detaljrikedom givit en unik inblick i Tomtevärlden. Men kan vi vara säkra på att detta verk verkligen beskriver den faktiska Tomten och inte en mytologiserad projicering av våra egna drömmar? Det finns ett antal omständigheter som stärker Rydbergs text som en autentisk skildring av Tomten, och det gäller framförallt beskrivningen av detaljer. Låt mig peka på tre omständigheter:

Precisa meteorologiska angivelser. Rydberg låter oss inte bara få reda på att det är vinter i svepande ordalag utan han använder detaljerade faktaobservationer som är svåra att förklara med mindre än att han var där. Vi har där till exempel öppningsstrofen – Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Temperaturangivelsen där kölden anges som hård är alltför precis för att kunna vara påhittad. Och hur skulle Rydberg kunna veta att stjärnorna den natten inte bara skulle gnistra, utan att de dessutom samtidigt glimmade? Den enda möjliga förklaringen är att Rydberg var ett samtida vittne som med egna ögon besåg detta märkvärdiga meteorologiska fenomen.

Känslomässiga uttryck. I dikten finns ett antal precisa beskrivningar av känsloyttringar som även de är svåra att förklara med mindre än att Rydberg var där och kunde djupintervjua alternativt observera folk och fä. Den kanske mest häpnadsväckande detaljen är när han beskriver vakthunden Karo. Karo i hundbots halm mår gått, vaknar och viftar svansen så gott. Denna strof stärker att Rydberg var där och själv kunde observera denna glädjefyllda känsloyttring från Karo – i sanning ett trovärdigt vittne! Baserat på detta blir fortsättningen av dikten ett ovedersägligt bevis för Tomtens existens – Karo sin tomte känner, de äro goda vänner. Det senare följer ju logiskt ur det förras okulära evidens.

Icke smickrande beskrivningar av Tomten. Om Rydbergs dikt varit en ren hyllningsskrift till Tomten så blir det svårt att förklara de bitvis negativa bilderna av Tomten som en grubblande dysterkvist. Varför skulle Rydberg sätta Tomten i dålig dager om det inte var så han de facto upplevde Tomten, där och då? Jag vill peka på två sådana omständigheter. Den första handlar om Tomtens diagnosticerade Dyssomni (sömnstörning). Det faktum att Tomten är uppe och går trots att ‘alla sova i enslig gård’ visar på en allvarlig sömnstörning. Kombinerat med hans sociala isolering (‘Endast Tomten är vaken’), tonar här fram en bild av en plågad själ som dessutom anfäktas av svåra grubblerier (strimman på skägget blänker, tomten grubblar och tänker).

Det andra huvudverket är den korta dokumentärfilmen Tomtens verkstad som ger en direkt inblick i Tomtens verksamhet. Även här är det mångfalden av detaljer som övertygar. Den kanske mest övertygande detaljen i filmen, som ju är en dokumentär baserad på verkliga händelser, är hur Walt Disney lyckats fånga innovativa tekniker i forskningens framkant. Hur är det möjligt att Walt kunnat beskriva den rutiga schackbrädefärgen om han inte sett den med egna ögon? En rutig färg är så bortom mänsklig uppfattningsförmåga att den enda rimliga förklaringen är att han varit där. Själv var Walt Disney mycket förtegen om detaljerna i sin kännedom om Tomtens verkstad, men filmen som sådan övertygar. Även arbetsorganisatoriskt är Tomteverkstaden långt före sin tid. Nyare forskningen har visat på väl sammansatta arbetsgrupper kan koordinera sitt arbete under hög stress och osäkerhet. Den innovativa användningen av musik för att uppnå en gungande rytmik som med stor precision och hastighet producerar de av barnen önskade klappar är så pass detaljerat beskrivna att de svårligen kan ha hittats på av Walt Disney. Det är Just-in-Time produktion 50 år innan Toyota ‘uppfann’ begreppet.

Avslutningsvis – finns då Tomten? I den förståelseinriktade Tomteforskningen har föreslagits att Tomten finns – i våra hjärtan. Tomten skapas och återskapas varje år i den heliga treenigheten – skägget, säcken och pappa-ska-gå-och-köpa-tidning – en metaforisk formulering av det stora Tomtemysteriet.

För att travestera den stora filosofen Reinfeldt – öppna era hjärtan!

God Jul!

Lämna en kommentar