Äldre svenskars tillgång till digital teknik

Vad är det som avgör om en person över 65 år väljer att använda ny digital teknik eller inte? Det undersöker forskare från tre olika lärosäten i ett projekt om äldres användning av IT.

Sverige är ett av världens mest digitaliserade länder. Samtidigt har många äldre inte tillgång till den nya tekniken. Till exempel saknar 80 procent av alla över 65 år e-legitimation och en majoritet betalar inte sina räkningar på nätet. Men vad är det som gör att så många personer i denna åldersgrupp inte använder den digitala tekniken? Den frågan har forskarna Ulli Samuelsson, Tobias Olsson och Dino Viscovi fördjupat sig i inom projektet "Ung teknik, äldres vardag: Domesticeringsforskning för digital policy".

Vi har idag ett samhälle som till stor del är digitaliserat när det gäller såväl tjänster som demokratiska processer. Tidigare forskning har identifierat äldre och socioekonomiskt svaga personer som grupper som står längst ifrån digital delaktighet. Vi vill med vår forskning få mer kunskap om just gruppen äldre, berättar Ulli Samuelsson.

Ulli Samuelsson är lektor i pedagogik vid Högskolan för lärande och kommunikation och ett av hennes forskningsintressen är IT-användning och digital kompetens ur ett pedagogiskt samhällsperspektiv.

Samhället, liksom tekniken, fortsätter den digitala utvecklingen och många av våra äldre medborgare kan ha stor nytta av dessa tjänster, förklarar hon.

Inom ramen för det pågående projektet har forskarna bland annat skickat ut en enkät till 2000 personer mellan 65–85 år i Sverige, dels för att ta reda på hur tillgången till den digitala tekniken ser ut, dels för att undersöka gruppens digitala kompetens. Resultatet av enkätundersökningen publicerades tidigare i höstas i artikeln "At risk of exclusion? Degrees of ICT access and literacy among senior citizens".

Det kanske viktigaste resultatet som vi ser i studien, och de efterföljande intervjuerna, är betydelsen av det som vi kallar ekonomiska, diskursiva och sociala resurser. Det innebär att tillgången till tekniken, och inte minst till internet, är starkt beroende av att man har resurser att köpa in och hålla sig tekniskt uppdaterad med exempelvis datorer och surfplattor. För detta krävs både pengar och kunskap men också tillgång till personer att fråga om råd.

Ulli Samuelsson förklarar vidare att många av de yngre pensionärerna inte har några problem med detta idag, eftersom de kommer från ett yrkesliv där de varit digitalt aktiva. Dessutom har de en högre utbildningsnivå än de äldre pensionärerna.

Det vi däremot ser i studien är att resurserna minskar i takt med stigande ålder, vilket påverkar möjligheten att hålla kvar den digitala standard och kompetens som man tidigare haft. Ekonomin blir sämre, tidigare erfarenheter och utbildning får mindre betydelse och det sociala nätverk som kan bidra med hjälp och stöd minskar.

Detta betyder att de som tidigare varit digitalt delaktiga, inte självklart kommer kunna fortsätta vara det – något som innebär att frågan om digital delaktighet inte är ett övergående problem.

Genom att få kunskap om möjligheter och hinder för digital delaktighet i denna grupp hoppas vi kunna bidra till en positiv samhällsutveckling. Det saknas idag fördjupad kunskap om hur olika faktorer påverkar äldres digitala delaktighet. Vi ser inte tekniken som lösningen på alla problem, men vi vill bidra med kunskap som möjliggör digital delaktighet för dem som vill, avslutar Ulli Samuelsson.

Läs artikeln här.

Läs mer om projektet

Den 2 oktober publicerades en debattartikel i DN med resultat från studien som väckte stor uppmärksamhet i den offentliga debatten.

Läs debattartikeln här.

2017-11-15