Därför bör äldre personer ges plats inom akademin

Irene Hedfors masteruppsats i pedagogik blev klar under förra året. Med titeln Meningen med äldres akademiska studier - ur ett individuellt perspektiv och ett samhällsperspektiv har hon gett sig in i ett relativt obeforskat men högaktuellt område och hennes förhoppning är att kunna fortsätta på den inslagna vägen genom forskarstudier.

Irene Hedfors

Intresset för ämnet väcktes bland annat av att Irene Hedfors själv för några år sedan fick frågan vad hon skulle med en masterexamen till, en fråga som en ung person i samma situation knappast hade fått.

Irene Hedfors har under sitt yrkesliv löpande studerat på högskolor och universitet, parallellt med sitt arbete. Hennes anledning har varit en kombination av lust och nytta, och känslan av att hon som person mår bättre av att befinna sig med minst en fot i den akademiska världen har hon tagit med sig in i pensionsåldern.

Irene Hedfors pratar engagerat om hur de enorma kunskaper och erfarenheter som en person har samlat ihop under ett långt yrkesliv skulle kunna komma fler till del, genom att dessa personer ges större möjligheter till att bidra inom akademin. I dagens debatt är det allt för ofta som gruppen äldre, som för övrigt är för heterogen för att egentligen kunna kallas grupp, ses enbart som en belastning och kostnad och inte som en potentiell resurs.

Att lära – ett livselixir

Hon skriver i sin uppsats om hur de intervjuade berättar att de akademiska studierna ”bidrar till ökad självkänsla, kunskapsgemenskap och verkar som livselixir, nämligen hälsa, rollövergång, att få ge tillbaka och relationer”. Samma värden anses också vara till nytta för samhället i stort. I sin uppsats frågar sig Irene Hedfors:

  • Vilken mening upplever äldre studenter med sina akademiska studier ur ett individuellt perspektiv och ur ett samhällsperspektiv?
  • Vad kan äldre studenters livs- och yrkeserfarenheter betyda för undervisningen och lärandet inom akademin?

Tankeväckande citat

Personerna hon har intervjuat ger uttryck för att studierna ger ett stort värde även sent i livet, på flera plan. Till exempel:

”Insikten om att aldrig behöva sluta kunskapa, uppdraga, vara nyfiken, ge eller skapa – eftersom allt detta är fullt möjligt, och till och med rekommendabelt – oberoende antalet årsringar och oavsett om uppdraget kommer från en arbetsgivare eller från mig själv”.

”Alltså det är inte så att man stänger av en strömbrytare när man går i pension. Eller så. Utan jag tycker att man ska vara aktiv och vara med i samhället så länge man lever. Det finns ett problem att omgivningen ofta inte förstår vilken resurs äldre är”. Och vidare: ”…våra seminarier. De blir ju oftare intressantare, när äldre är med. De tillför definitivt mycket. Jag är jätteglad att det är rätt så många som läser nu och att man får gå på universitetet fast man är äldre. Det ska vara självklart men det har det egentligen inte varit.”

Irene Hedfors deltog även i projektet Uppdrag kunskap Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., ett samarbete mellan Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Vårdalinstitutet där 20 seniorer med bakgrund från ett arbetsliv inom vård och omsorg gavs möjlighet att strukturera och fördjupa sin kunskap under akademisk ledning. Initiativet kom från Bodil Jönsson, som också var aktiv inom projektet.

Här kan du läsa hela uppsatsen. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.


Sara Bref

2019-06-18