Kommunicera forskning – en hel vetenskap

Det forskas för lite om hur forskning kommuniceras. Forskning om forskningskommunikation är ett ungt fält och det är inte klassat som eget forskningsämne hos SCB och UKÄ. En kartläggning som Vetenskap & Allmänhet har gjort på uppdrag av Vetenskapsrådet visar att det bara är 28 unika svenska forskare som de senaste tio åren har publicerat i de tre tyngsta tidskrifterna på området (JCOM – Journal of Science Communication, Public Understanding of Science och Science Communication).
Det kan tyckas paradoxalt med så få svenska studier inom ett område som är avgörande för att alla de medel som läggs på forskning, och alla de upptäckter och kunskapsbidrag som de resulterar i, ska komma samhället till del fullt ut.

Person som står på klippor vid havet och håller i något som avger röd rök.

Foto: Hugo Jehanne via Unsplash

Mönstret för publiceringar av forskning om forskningskommunikation går igen i hela Norden och mesta delen av artiklarna kommer från till exempel USA, Tyskland, Spanien och Nederländerna. Publikationer i de tre ovan nämnda tidskrifterna har ökat år från år de senaste 40 åren, så intresset växer.

Forskningen kommer från en rad olika fält, kartläggningen visar att de svenska publikationerna är skrivna av forskare inom främst sociologi, utbildningsvetenskap, medie- och kommunikationsvetenskap och forskningskommunikation. Ämnet täcker även in den högaktuella frågan om allmänhetens syn på, och tilltro till, vetenskap.

”På grund av överlappet mellan forskningskommunikation och andra forskningsområden är det sannolikt så att det pågår mycket forskning som skulle kunna kategoriseras som tillhörande forskningskommunikation i Sverige men att denna publiceras i kanaler som helt eller delvis hör till andra områden, och därmed inte fångas upp i den här översiktliga kartläggningen. Aktiviteten – och potentialen för större svensk aktivitet – inom området omfattar därför sannolikt många fler forskare än de individer som förekommer i den här undersökningen.” skriver Gustav Bohlin, Vetenskap & Allmänhet, och Joanne Bakker, Karolinska institutet som gjorde kartläggningen åt Vetenskapsrådet.

Tidsbrist

I rapporten Jag vill, men hinner inte! presenteras resultat från en enkätstudie där 3699 forskare vid svenska lärosäten fick ge sin syn på kommunikation och öppen vetenskap, samt en mindre enkät riktad till forskningskommunikatörer. Något som kommer fram där är att viljan finns hos forskarna, nio av tio är positiva till att nå ut med sin forskning till samhället. Drygt hälften vill kommunicera mer, men oklarheter kring finansiering samt brist på tid utgör vanliga hinder på vägen.

Utifrån enkäten verkar det som att forskarna ser beslutsfattare och politiker som den viktigaste gruppen att nå ut med sina resultat till. Allmänheten kommer först på andra plats. Enligt andra paragrafen i Högskolelagen ska lärosäten ”samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta”. Ändå finns det fortfarande en rad frågetecken om hur det ska gå till och vem som ska driva det.

”Det är ofta mycket oklart hur mycket man förväntas medverka i ”tredje uppgiften”, varken riktlinjer eller särskild hänsyn till detta tas vid något av de (tre) lärosäten som jag arbetat vid. I praktiken blir det i mån av tid och oftast på fritiden, till exempel sommaren, då jag kan skriva debattartiklar etc. Det vore bra om enkäten kunde bidra till att formulera normer på området.” (Enkätsvar från doktor i samhällsvetenskap)

”Det är deprimerande att se hur få svenska akademiker som bidrar till den offentliga debatten idag. Svenska akademiker är helt enkelt inte intellektuella. En forskare ska givetvis kunna uttala sig om annat än exakt just det han eller hon forskar på - som högutbildad och verksam inom undervisning och forskning har man ett samhällsansvar och det borde vara en plikt att föra en ständig debatt, att granska och kritisera politiken, både den inom och den utanför universitetsvärlden.” (Enkätsvar från docent i humaniora och konst)

Globala skillnader

Den nyligen utkomna boken Communicating Science – A global Perspective tar ett stort grepp om frågan, med 40 kapitel som beskriver forskningskommunikation runt om i världen. Där blir skillnader i förutsättningar och spelregler tydlig, att kommunicera forskning i en diktatur kräver exempelvis helt andra hänsynstaganden än vad vi i Sverige behöver ta.

“In some countries like Australia from where I write, science communication is an academic and professional activity with government support that waxes and wanes. In other places, science communication is a form of activism; in still others, it is seen as part of science itself.” skriver professor Joan Leach, The Australian National University, i förordet till boken.

Den pågående pandemin har gjort att forskningen har hamnat mer i rampljuset. Det finns ett sug efter forskning som aldrig förr. Det har även medfört att de osäkerheter som finns naturligt inom vetenskapen, som är självklara internt, har kommit ut i ljuset. För vissa har det varit svårt att förstå och röster som ifrågasätter vetenskapen som fenomen har höjts. Forskare, forskningskommunikatörer och vetenskapsjournalister har därför ett mycket viktigt uppdrag i att även verka folkbildande kring forskningens natur, kring metoder och processer och vad ett resultat egentligen innebär – och inte innebär.

Det gäller inte minst när det nu blir vanligare med öppen vetenskap, även sådant som ännu inte är granskat. Det ställer än högre krav på kommunikation och tydlighet när den informationen når ut externt.

När Forum för forskningskommunikation i år hölls för åttonde gången i rad var det över 500 anmälda. Under dagen diskuterades frågor om forskningskommunikation kopplade till pandemin, öppen vetenskap och även vikten av att kommunikationen blir en självklar del av lärosätets och forskarens verksamhet, inte något som läggs ovanpå allt annat. Anna Maria Fleetwood på Vetenskapsrådet uttryckte en förhoppning om att det inom fem år finns kurser i forskningskommunikation på landets alla forskarutbildningar.

Sara Bref

Rapport: ”Jag vill, men hinner inte” – Forskares syn på kommunikation och öppen vetenskap Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.