"Att utgå från ideologi är en synnerligen tveksam grund för att skapa policy"
Ny bok utmanar vår syn på lagstiftning, policy och regler.
Despite its ubiquity few outside the corridors of power are concerned with policy, its meaning and purpose. It is not uncommon that policies are in various ways dysfunctional and characterised by magical thinking rather than fact and reason. If they do function what signifies good policy? If they do not, why are they still increasing in numbers? Departing from well-known facts of human social evolution this book explains why flawed policy tends to generate a host of problems and how this is tied to political inertia and ultimately also to the UN:s Sustainability Agenda. This is in jeopardy because of politicians´ somewhat magical policy making. Given that some of the challenges the World is facing can be resolved by well-designed policies, a proposal is made how policy makers must think when creating policy in line with human nature.
Roland S Persson, professor i pedagogisk psykologi, kom nyligen ut med boken Agility and Function, Or Rule-Ridden Management and Structural Slavery: Disentangling the Complexity of Human Nature, Work, and Policy Making. Vi ställde tre frågor till honom:
Hur kom det sig att du ville skriva om policy på det här sättet?
Efter att ha forskat i snart trettio år har jag ofta påmint mig om reflektioner som jag gjorde redan som elev i skolan. Jag lyssnade förundrad på nyheter och politiska debatter på 1970-talet där i princip alla i samhället började tala om att allting alltid skulle göras bättre och mer effektivt. Det gjorde naturligtvis intryck. Man drogs med i entusiasmen och som ung och ganska bekymmerslös var man ganska övertygad om att allt är möjligt.
Men åren gick och jag noterade med jämna mellanrum att allting blev faktiskt inte bättre, tvärtemot vad politiker och arbetsgivare fortsatte att hävda. Verksamheternas budgetar begränsades allt mer och samtidigt var ingen beredd att sänka takten och målen för prestation och produktion. I ökande grad var alla tvungna att göra mer för mindre resurser. Långt senare förstod jag att det fanns ett samband mellan denna märkliga samhällsdemagogi och skenande sjukskrivningstal.
Jag började med att studera stress. Vem blir stressad av jobbet och varför? Jag landade i världsekonomins krav på konkurrens och tävling på alla nivåer i samhället. Forskningen visar entydigt att tävling innebär negativ stress, särskilt när tävlingsbeteendet aldrig upphör och när tävling tillämpas som strategi utan att veta hur tävling är tänkt av evolutionen att fungera. Samtidigt fascinerades jag av varför många inte ville kännas vid sin stress och sina ofta odrägliga arbetsförhållanden. Jag undersökte därför hur illusioner och självbedrägeri fungerar. Detta, slutligen, ledde till att jag kände ett behov av att också förstå hur samhälle och arbetsliv styrs, nämligen genom lagstiftning, policy och regler.
Vem vänder sig boken till?
Jag tror det är viktigt att påpeka, att även om detta är en bok så innehåller den forskning. Det är en mycket bred genomgång av all den forskning som är relevant för att förstå vad policy är, vad som kan ses som god policy och viktigare: vad som är dålig och dysfunktionell policy. Samtidigt är boken praktisk. Jag avslutar med att ge riktlinjer för att skapa policy som har störst chans att fungera. Tyvärr, är det ganska många policyar som inte kan fungera och som aldrig kommer att fungera, därför att våra makthavare allt för ofta förlitar sig på magiskt tänkande enligt principen ”Vi har en policy, därför går den också att genomföra”. Mycket sällan ställs frågan om vad som är möjligt i förhållande till hur folk i gemen fungerar. Att utgå från ideologi är en synnerligen tveksam grund för att skapa policy.
Du tar upp de stora frågorna av vår tid, klimat och hållbarhet till exempel, och hur policy kan hjälpa eller stjälpa arbetet med dem. På vilket sätt skulle en förändring mot mer väldesignade policys kunna initieras?
Detta är en nobelprisvinnande fråga som egentligen saknar svar. Jag tar upp Greta Thunberg (förstås!). I all sin välmening klandrar hon världens politiker för bristande insatser för miljön. Hon har rätt förstås. Men hon förstår sannolikt inte varför makthavare världen över antingen inte vill agera eller dröjer med att agera i det längsta. Denna dynamik tar jag upp, och den forskning som finns om hur makt och ledarskap fungerar målar dessvärre upp en ganska dyster bild. Och det är denna sociala dynamik som hela hållbarhetsdiskussionen, inklusive FN:s hållbarhetsmål, saknar. Det är svårt att ifrågasätta dessa mål, men de är ganska meningslösa om man inte också förstår hur man ska få världsledare och alla andra att engagera sig. Det är detta som tyvärr är svårt, för att inte säga i vissa fall omöjligt.
Det går emellertid att konstruera riktlinjer, regler, lagar och policyer som sannolikt skulle fungera, men det innebär att ganska många grundförutsättningar för samhället och arbetsliv måste skrivas om och att världen blir mer beroende av vetenskap än av ideologi. Med andra ord, vi har lyckats måla in oss i ett hörn. Vi kan inte lösa dagens kriser med mindre än att vi är beredda att omdana samhället. Hur många är beredda att göra detta?
Se också:
Livslångt lärande och vuxenutbildning – hur blev policyn i olika länder?
