En samverkansplats för samverkansproffs
Föreningen Unilink, som samlar en majoritet av Sveriges lärosäten kring frågor om samverkan, firar snart 25 år. På en föränderlig utbildningskarta utvecklas samverkan mellan akademi och samhälle hela tiden, och frågan har ytterligare prioriterats genom den senaste forskningspropositionen.
– Rollen för oss som jobbar med samverkan är att hantera den frågan och jobba ihop för att ta den bollen som är i luften nu, säger Johan Kostela, samverkansstrateg vid Högskolan Dalarna och nytillträdd ordförande för Unilink.
Precis som många yrkesgrupper har sina professionsnätverk så binder föreningen Unilink
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. samman personer som på olika sätt arbetar med samverkan vid sina lärosäten. Rollen har en rad olika namn, och kan innebära arbete mot näringsliv, offentlig sektor, alumner eller inom uppdragsutbildning. Att ha möjligheten att diskutera och dela erfarenheter med varandra är värdefullt.
– Jag tror att det har varit en jätteviktig mötesplats för de som arbetar med samverkan, som har det som sitt uppdrag, säger Johan Kostela om Unilinks första 25 år.
Unilink är en ideell förening. Ingen är avlönad och syftet är att lära av varandra.
– Det bygger på människors engagemang. Det tror jag är ett framgångsrecept för Unilink, vi har inga positioner att bevaka. Det är inte så att vi måste dra in fem miljoner kronor per år för att avlöna folk. Vi gör det här för att vi vill samverka och ser värdet av det.
Bland annat erbjuds medlemmarna olika typer av träffar för att utbyta erfarenheter kring olika frågor. Det mesta är öppet även för icke-medlemmar, men då utan att priset är subventionerat.
När Johan Kostela spanar in i kommande 25 år ser han en utbildningssektor i snabb förändring, med flera globala aktörer och mer digitalt innehåll. De geografiska begränsningarna suddas delvis ut, vilket innebär att samverkan kan utökas från det lokala och regionala till det nationella eller internationella.
Med möjligheten att nå en större målgrupp finns det underlag för mer specialisering, där lärosäten kan komplettera varandra och samverka än mer.
– Jag är positivt inställd till att fler aktörer vill var med och jobba med kunskapsutveckling. Det är dock viktigt att lärosäten bevakar eller bevarar sin roll i utbildningsutbudet som finns. Vi ska stå för en vetenskaplig kvalitet, dels i de metoder vi använder men också i innehållet. Vi måste utgå från det vi är bra på och det är ju den akademiska kompetensen. Det betyder inte att vi ska göra som vi alltid har gjort utan vi måste också utveckla vårt utbud, och också våra metoder, för att hitta det bästa sättet att nå ut med vår kompetens och vara relevanta.
Johan Kostela, som bara är någon månad in i ordföranderollen för Unilink, ska tillsammans med sina föreningskollegor arbeta för att ytterligare utöka kollegialt lärande mellan och inom lärosäten. Lösningen på flera av de problem som akademin och samhället brottas med stavas nämligen samverkan. Och sen ännu mer samverkan.
– Min bild när det gäller samverkan är att det finns hur mycket som helst man kan göra. Det är nästan oändligt, säger han.
Sara Bref
