Två personer står vid ett minnesmärke och håller en flagga

Minnesmärke över platsen där Andrées ballong landade i den finländska skärgården. Foto: Carl-Johan Svensson

Vem förvaltar ett minne? Och hur? Och varför?

Carl-Johan Svensson har studerat minneskultur. Vad är det som gör att en berättelse förs vidare mellan generationer, och kan fånga vårt intresse långt efter att de som var med har försvunnit?

Gammalt foto av en luftballong

Andrées ballong Svea.

Innan Salomon August Andrée 1897 styrde sin ballong mot Nordpolen genomförde han ett antal provflygningar. När en luftballong landade på västgötaslätten, eller för den delen i den finländska skärgården eller de småländska skogarna, väckte det såklart uppståndelse. I den finländska släktanekdoten berättas om en svensk röst från den mörka oktoberhimlen, och en fiskare som morgonen därpå seglade ut till en liten holme där han hittade den nedkylda Andrée.

Berättelser som den här går i arv, antingen i släkten eller i lokalsamhället. Men varför? Vad är det egentligen som gör något så intressant att händelsen förmedlas från generation till generation, trots att det inträffade avlägset i tid?

– Det har ju något med närhet att göra. Det betyder något att något har hänt i närheten av där man själv har sin bas, säger Carl-Johan Svensson, universitetslektor och forskare vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping.

Bokomslag: Provflygningarna

Han har nyligen kommit ut med en bok som handlar om Andrées provflygningar och deras eftermäle, Provflygningarna – platserna Andrée lämnade efter sig Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Platsen, identiteten och kulturarvet

Genom sina provflygningar blev Andrée den mest erfarne ballongfararen i Sverige vid den tiden. Han lärde sig att manövrera en ballong och förde noggranna anteckningar över sina resor, men han bidrog även med minnen för livet för dem som råkade befinna sig där han damp ner.

Carl-Johan blev intresserad av fenomenet efter ett besök på Grenna Museum, där han konstaterade att en av de nio landningsplatser som redovisades inte låg långt ifrån där han själv växte upp. Vetskapen om att Andrée och hans ballong hade landat i närheten av Skillingaryd gjorde att det mer än hundra år gamla materialet lockade.

– Jag tyckte att det var intressant att jag tyckte att det var intressant. Varför var den platsen viktigare för mig än de andra åtta platserna?

Som forskare lär man sig att lämna sig själv utanför sina projekt. Det ska vara en objektiv ton, sakligt och opersonligt. Men den här gången bestämde sig Carl-Johan för att göra precis tvärtom, det här projektet klev han in i och gjorde till sitt.

– Här försöker jag göra en poäng av det, vi alla har sådana här identitetsfrågor och platsfrågor och kulturarvsfrågor, som vi själva är involverade i, säger han.

Carl-Johan Svensson

Inga ögonvittnen kvar

Genom att besöka alla de nio platserna på dagen 125 år efter att Andrée landade där, prata med människor och hembygdsföreningar, leta i tidningsarkiv och fråga på turistinformationen, har han fått en bild över hur minneskulturen har hållits vid liv under alla dessa år. Eller inte hållits vid liv, i vissa fall.

Händelserna har passerat den magiska gräns det innebär när ingen av de som upplevde dem finns kvar i livet. Nu är det upp till barnbarnsbarn, lokaltidningsjournalister och historieentusiaster att hålla minnet vid liv.

– Jag är ju också en del av detta och mitt projekt blir ju också en del av minneskulturen.

Som en avslutning på projektet har Carl-Johan rest tillbaka till en del av de nio landningsplatserna, för att berätta vad hans forskning har visat. Nästa projekt är redan planerat, men den nyfikne får vänta lite för att få reda på exakt vad som har fångat Carl-Johan Svenssons intresse den här gången.

– Jag jobbar vidare på det här spåret som jag har varit inne på under lång tid, att vi möter historien på väldigt många olika sätt. Min egen resa ser väldigt brokig ut, jag har skrivit om gatunamn i Iran och jag har skrivit om diverseannonser i tidningar, jag har skrivit om förfalskad konst. Men för mig finns det en röd tråd, man kan se allt detta som möten med historia, säger Carl-Johan Svensson.


Sara Bref


2021-09-29