Forskarskolan för folkhögskollärare är i gång
I september påbörjade tolv folkhögskollärare en resa mot licentiatavhandling. Ett stort steg för dem, med förhoppning om att resultatet blir ett jättelikt språng för folkhögskoleforskningen. Vi har pratat med Andreas Fejes om hur forskarskolan blev till och vad som händer under den första tiden.
2015 skrev Andreas Fejes, Ingela Zetterberg, Thomas Nilsson och Henrik Norvall en debattartikel i DN
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., där de efterlyste satsningar på folkhögskollärarna och deras kompetens. Dels för att det tidigare gjorts liknande satsningar i den obligatoriska skolan, dels för att fler skolmisslyckanden ökade behovet av den andra chans som folkhögskolan kan ge. En av tre åtgärder som kvartetten föreslog var:
”Satsa på lic-forskarskola för lärare inom folkhögskolan för att bidra till att ytterligare utveckla en folkhögskoleutbildning med grund i vetenskap och beprövad erfarenhet. Men även för att bidra till utveckling av praktiknära kunskap om vad som kännetecknar denna unika och tillsynes framgångsrika utbildningsform.”
Texten fick stort genomslag i folkbildningsleden, och kombinerad med intensivt lobbyarbete tillsammans med Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), Offentligägda folkhögskolors intresseorganisation (OFI), facket och Folkbildningsrådet visade det sig efter ett par år att den hade gett resultat.
– Departementet hörde av sig och sa att de ville komma ner och höra lite mer om forskningen i miljön, men också diskutera och höra lite mer om tankar vi hade om en lic-forskarskola, säger Andreas Fejes, professor i vuxenpedagogik vid Linköpings universitet.
Åtta miljoner
Efter besöket var det tyst ytterligare ett par år, men så i regeringens budget för 2021 fick Fejes och hans kollegor medel som skulle räcka till tolv platser på en lic-forskarskola för folkhögskollärare. Redan när de presenterade sina tankar för departementet tryckte de på att satsningen skulle ske i samverkan med andra forskningsmiljöer. Sagt och gjort, Göteborgs universitet och Jönköping University engagerades i projektet och fick vardera tre platser av de tolv. Fördelarna är enligt Andreas Fejes dels att få in flera olika kompetenser i forskarskolan genom att kombinera tre forskningsmiljöer, dels ökade rekryteringsmöjligheter på grund av en geografisk spridning.
38 sökande till platserna har nu blivit tolv antagna, som har kommit några månader in i sin forskarutbildning. Elva folkhögskolor finns representerade, både offentliga och rörelseägda, och de antagna folkhögskollärarna tar med sig en bred palett av bakgrunder och erfarenheter in i forskarskolan. Inför utlysningen av de tolv tjänsterna höjdes frågande röster om ifall någon huvudman skulle ha råd med det här, eftersom folkhögskolorna har det tufft ekonomiskt och det rör sig om ett åtagande att betala lärarens hela lön i fyra år medan hen forskar på halvtid.
– Det är ju en stor satsning för huvudmännen att gå in och finansiera en sådan här tjänst, säger Andreas Fejes.
Nu har OFI och RIO skapat en fond, där huvudmännen ska kunna söka medel som en del av sin finansiering.
Forskarskolan involverar tre lärosäten och folkhögskollärare från hela landet. Digital teknik underlättar, som här vid introduktionen i september.
Börjar i Linköping
Första året ägnas framför allt åt kurser. Först en introduktionskurs till vuxnas lärande, sedan en kurs om forskning om folkhögskolan, båda ges vid Linköpings universitet, och nästa läsår blir det en kurs om praktiknära skolforskning som hålls i Jönköping. Forskningsresultaten dröjer 3–4 år, men sen kommer det som ”alla” väntar på.
– Rent kunskapsmässigt kommer den här forskarskolan bidra med väldigt mycket kunskap om just folkhögskolan.
Fokus är praktiknära utifrån lärarnas utgångspunkter. Folkhögskollärarens arbete i klassrummet beskriver Andreas Fejes som ”ett svart hål” i forskningen. Förhoppningen är att kunskapen som genereras ska vara användbar för folkhögskollärare i utvecklingen av deras verksamhet och kompetens.
– En annan vinst tänker jag är att det skapas en tydlig länk mellan folkhögskolan och universitetet. Det här blir ju tolv ambassadörer, länkar mellan folkhögskolevärlden och akademin som har en fot i båda, vilket jag tror kan vara värdefullt i framtida utveckling av forskning och utvecklingsarbete. I skärningspunkten högskola och folkhögskola, säger Andreas Fejes.
Även om satsningen är ytterst välkommen så är den i jämförelse med liknande satsningar i den obligatoriska skolan tämligen modest. Den har ändå ett viktigt signalvärde; regeringen har inte glömt bort folkhögskollärarna.
Andreas Fejes får fortfarande förfrågningar från folkhögskollärare som vill ta chansen att få en forskarutbildning. Intresset är stort men någon ny forskarskola är inte planerad. Då krävs en ny omgång medel från regeringen.
Sara Bref
