Sverige blir allt äldre

Lästid: 4-6 minuter
Kategorier: Attraktivitet, Ekonomisk geografi, Högutbildade, Kreativa klassen, Regional utveckling, Städer, Tolerans, Urbanisering

Sverige åldras. Medelåldern blir allt högre och en allt större grupp pensionärer skall försörjas av en relativt mindre grupp unga. Problemet är inte unikt för Sverige utan delas med en stor del av övriga västländer. Inte heller är problemet unikt för vissa svenska kommuner. Faktum är att mellan åren 2002 och 2012 så ökade medelåldern i 276 av 290 svenska kommuner. Endast i 12 kommuner minskade medelåldern under det senaste decenniet (två kommuner var oförändrade).

Men om vi tittar närmare på hur pass mycket medelåldern ökade i svenska kommuner under det senaste decenniet får vi en mer nyanserad bild. I vissa kommuner ökade medelåldern med upp till 10 procent under de senaste tio åren. I andra var ökningen betydligt mindre. Kartan nedan (som vanligt gjord av doktorand Özge Öner) visar hur medelåldern förändrats i svenska kommuner mellan åren 2002 och 2012:

Förändring av medelåldern

Utav samtliga svenska kommuner ökade ungefär en tredjedel sin medelålder med minst två år under den senaste tioårsperioden. Ytterligare cirka en tredjedel ökade medelåldern med mellan ett till två år, medan resterande kommuner minskade med mindre än ett år, var oförändrade eller till och med minskade. Tabellen nedan visar de tio kommuner som ökade respektive minskade sin medelålder allra mest mellan åren 2002 och 2012:

Tabell

Allra mest ökade medelåldern i Gullspång, där man gick från 43,2 år i medelålder år 2002, till en medelålder om 47,5 år 2012. Detta motsvarar en ökning om 4,3 år, eller 10 procent. Fyra kommuner ökade sin medelålder med 3,7 år – Vadstena, Orust, Laxå och Skinnskatteberg – vilket motsvarar en procentuell ökning i dessa kommuner med 8-9 procent under det senaste decenniet. Därefter kommer Tjärn och Jokkmokk som ökade sin medelålder med 3,3 år (en ökning med cirka 8 procent), följt av Sotenäs och Gnosjö på delad 9:e plats med en ökning om 3,1 år av genomsnittsåldern (en ökning om 8 respektive 7 procent för dessa båda kommuner).

Bland de (få) kommuner som minskade sin medelålder mellan åren 2002 och 2012 hittar vi i toppen Solna, där medelåldern minskade med 1,8 år. Det motsvarar en minskning om cirka 0,4 procent. På andra plats finner vi Malmö som hade en minskning med 1,6 år, eller cirka 0,3 procent. Sundbyberg och Stockholm kommer därefter med minskningar om 1,3 respektive 1,1 år, vilket motsvarar 0,3 respektive 0,1 procent.  Även Landskrona, Göteborg, Fagersta, Danderyd, Lidingö, Lomma och Helsingborg var bland de kommuner som minskade mest. Värt att notera är att även Borås minskade (men föll utanför listan) med 0,1 år, samt att Jönköping och Örebro hade en oförändrad medelålder. Detta innebär att samtliga övriga kommuner ökade sin medelålder under dessa tio år.

Vad kännetecknar då de kommuner som haft de största ökningar i medelålder? För att förstå detta kör vi en korrelationsanalys för att se vad som relateras till förändringen i medelålder. Det är viktigt att komma ihåg att en korrelationsanalys aldrig testar vad som påverkar vad, utan bara testar i vilken grad två variabler signifikant relateras till varandra.

Det vi finner är följande:

  • Allra mest ökade kommuner som redan 2002 hade en relativt hög medelålder (korrelation 0,29).  Dessa kommuner var också signifikant mycket sämre på att behålla sin unga befolkning (-0,63), men även på att behålla hela sin befolkning (-0,59 i relation till befolkningsförändringen under samma decennium).
  • Kommunens befolkningsstorlek spelar roll. Ju mindre kommun, desto mer troligt att man ökade mer i medelålder (0,55).
  • Huspriserna var lägre där medelåldern ökade som mest (-0,44) och ökningstakten på huspriserna hade varit signifikant lägre (-0,42).
  • Kommunalskatten var högre där medelåldern ökat mest (0,35) och lönerna var lägre (0,37).
  • Kommunerna där medelåldern ökat mest hade färre högutbildade (-0,48) och färre kunskapsjobb (-0,57). Däremot hade kommunerna en högre andel traditionella tillverkningsjobb (0,39).
  • Dessutom hade de åldrande kommunerna lägre toleransnivåer enligt RFSLs index som mäter tolerans mot homo-, bi- och transsexuella personer (-0,44).

Det vi finner är ett mönster som starkt relateras till den struktur som separerar svenska kommuner idag. Å ena sidan finner vi växande starka platser, väl anpassade till den nya kunskapsekonomin med höga nivåer av utbildning. Det är platser som attraherar den yngre befolkningen och som är öppna och toleranta. Å andra sidan finner vi mindre platser som krymper i storlek, samtidigt som medelåldern ökar i allt snabbare takt. Det är platser som inte ställt om till den nya kunskapsekonomin, platser som i högre grad är beroende på den traditionella tillverkningsindustrin, där huspriserna inte ökar i samma takt som resten av landet och som inte uppfattas som öppna och toleranta.

Detta delar Sverige idag och det kommer att fortsätta att få stora konsekvenser. Klart är att denna fråga, om det geografiskt tudelade Sverige, behöver lyftas högre upp på den politiska agendan än vad som har gjorts hittills.

Hur ligger din kommun till?
Kontakta Emil Danielsson, emil.danielsson@jibs.hj.se

Lämna en kommentar