Om stad och land – del 2

Lästid: 3-5 minuter
Kategorier: Ekonomisk geografi

I förra bloggposten tittade jag på hur stora regioner blivit allt större och små allt mindre. Det kan i hög grad förklaras av hur unga människor i vårt land har valt att flytta omkring. Det är nämligen i hög grad deras omförflyttningar som sätter förutsättningarna för om en kommun växer eller krymper (och ja, jag vet att födelsetal och invandring påverkar också, men jag kommer återkomma till dessa frågor senare). Låt oss ta en titt på en bild som jag och min kollega Lina Bjerke tog fram i ett akademiskt paper om ungas flyttmönster:

 

Ungas flytt

 

Vi tittade då på alla individer i Sverige och såg vilken kommun de bodde i, samt om de sedan bytt boendekommun året efter. Vi valde ut de som bytt boendekommun och såg hur gamla de var när de flyttade. Detta material är underlaget till denna bild. På den stående axeln ser vi antalet flyttar till en annan kommun och på den liggande axeln ser vi hur gamla individerna var som flyttade. Den absolut överväldigande majoriteten av flyttar sker alltså i åldern 18-35 år och de platser dessa individer flyttar mot tenderar att växa, på samma sätt som de platser de väljer bort i hög grad tenderar att krympa.

Inom forskningen pratar vi ofta om vikten av att ha en positiv netto-migration, dvs. att man är en plats som fler flyttar till än vad de flyttar därifrån, eftersom det skapar förutsättningar för att växa (eller krympa). Jag har plockat fram siffror på flyttnetto i svenska kommuner mellan åren 1997 och 2017(vilket är de år som lätt går att ladda ner från SCBs hemsida) och sedan har jag räknat ut det totala flyttnettot för dessa 20 år. Resultatet syns i kartan nedan:

Totalt flyttningsöverskott 1997 till 2017

I de röda kommunerna har det sammantaget varit fler som flyttat iväg än vad man flyttat dit de senaste två decennierna. Det rör sig om 76 kommuner (dvs. drygt en fjärdedel av kommunerna) som tappat fler än vad man vunnit invånare. Det är tydligt hur främst Norrland faller inom denna kategori, men det finns röda områden fördelat över hela landet. Det är också tydligt hur de mest mörkgröna områdena domineras av storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Stockholm, men också många av våra universitets- och högskolekommuner. Det beror säkert delvis på att många av de flyttar som görs av 18-35-åringarna baseras på att man flyttar för att utbilda sig. Och även om många lämnar den kommun där man studerat för att flytta vidare när man börjar arbeta, så stannar fortfarande en viss andel kvar. Det är rent generellt mycket lättare att behålla en individ som bott på platsen sedan tidigare. Så att vara en kommun dit många unga flyttar underlättar möjligheten att faktiskt få en del av dem att stanna kvar, jämfört med om man försöker attrahera någon till en kommun som inte sedan tidigare har en relation till platsen.

En följd av att de unga väljer vissa kommuner framför andra och gör det år efter år påverkar medelåldern i kommunen. Detta tänkte jag beröra i nästa bloggpost.

Här hittar du bloggpost nr 1. 

Lämna en kommentar