Forskningsetik ska alltid vara på agendan!

Lästid: 4-6 minuter
Kategorier: Hälso

Ibland får vi som patienter, brukare och närstående frågor om att delta i studier när vi är på besök hos vård- och omsorgsgivare. Kanske känner vi oss motiverade att delta i studien, kanske inte. Möjligen kan vi känna att vi borde ställa upp, eftersom forskningsstudien kan förväntas ge ny kunskap och i förlängningen förbättra hälsa och välfärd. I Sverige krävs att vi som medverkar i vetenskapliga studier ska ha gett informerat samtycke till att delta i en studie. Det är alltså inte tillåtet att forska på människor hur som helst. Det är inte heller tillåtet att erbjuda ersättning för att forska på någon hur som helst. Den som är med i ett forskningsprojekt ska alltså veta både varför studien görs, vilka risker det kan innebära att delta, samt vilken nytta studien förväntas leda till. Dessutom ska personen kunna säga nej till att delta, eller ändra sitt beslut att delta, utan att det påverkar den vård och omsorg som personer behöver.

För att värna om människor som deltar i forskningsprojekt har Sverige en forskningsetisk lagstiftning som styr vilken forskning som får bedrivas. Detta innebär att forskare som vill forska på människor, mänsklig vävnad eller känsliga personuppgifter behöver skicka in en ansökan om detta till etikprövningsmyndigheten (www.epm.se). Forskningsprojektets upplägg avgör om forskningsetisk ansökan behöver göras, men forskningsprojekt kan också befinna sig nära det som omfattas av lagen, och den enskilde forskaren behöver därför säkerställa om etikprövning ska göras eller inte. Etikprövningslagen anger att lagen ska tillämpas på forskning som utförs i Sverige om forskningen:

  • innebär ett fysiskt ingrepp, på såväl levande som avliden person
  • sker med en metod som syftar till att påverka en människa fysiskt eller psykiskt eller innebär en uppenbar risk att skada forskningspersonen fysiskt eller psykiskt
  • utförs på biologiskt material från levande eller avliden människa och kan härledas till den människan
  • innefattar behandling av känsliga personuppgifter eller av uppgifter om brott

Det kan låta enkelt att värna om människan i forskning, men noggranna avvägningar behöver göras mellan risker och nytta i varje enskilt forskningsprojekt. Hur kan riskerna för de personer som ingår i forskningsstudien minimeras och hur kan nyttan av forskningsprojektet maximeras?

Frågan är också hur många forskningspersoner som behöver ingå i en studie?  Att undersöka så många som möjligt är inte alltid rimligt eftersom personer då riskerar att belastas med undersökningar som egentligen inte behövs för att besvara själva forskningsfrågan. Kanske kan frågan besvaras utifrån en mindre grupp personer.

Ett annat exempel på forskningsetiska överväganden kan gälla forskning på personer som inte kan ge sitt samtycke. Hur ska forskning hanteras inom områden som demens och spädbarnssjukdomar, eller när det gäller personer som har avlidit?

I samband med etiska frågeställningar kring planerade forskningsprojekt behöver också forskarens kompetens säkerställas. Är det rimligt att tro att den forskare som vill genomföra studien har tillräcklig kompetens för att kunna säkerställa forskning av tillräckligt god kvalitet?

Hälsohögskolan har sedan flera år en Forskningsetisk kommitté som kan ge råd till forskare (och studenter) gällande om etikprövning behöver göras och ge rådgivande yttranden i de fall studien inte omfattas av etikprövningslagen. Forskningsetiska kommittén består av representanter från brukarorganisationer, Region Jönköpings län, Kommunal utveckling samt Hälsohögskolan och besitter en bred kompetens inom hälsa och välfärd, https://ju.se/om-oss/halsohogskolan/forskning/forskningsetiska-kommitten.html.

Och du, nästa gång du erbjuds delta i en studie, kanske vill du veta om studien har godkänts av etikprövningsmyndigheten? Forskningsprojekt som har värderat risker gentemot nytta har bättre möjligheter att förbättra hälsa och välfärd!

Hälsohögskolans etiska kommitté
kontakta gärna oss eller Etikprövningsmyndigheten om du har frågor om forskningsetik.

Lämna en kommentar