Vertikals RSS-flöde https://vertikals.se/jibsfeed Följ alla bloggar på Vertikals Mon, 15 Jul 2019 23:45:02 +0200 hourly 1 https://wordpress.org/?v=5.2.1 Strandhäng för den vetgirige https://vertikals.se/library/2019/06/28/strandhang-for-den-vetgirige/ https://vertikals.se/library/2019/06/28/strandhang-for-den-vetgirige/#respond Fri, 28 Jun 2019 11:52:30 +0000 bibliotekarien http://vertikals.se/library/?p=35 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/32/2019/06/strandhäng-300x200.jpg https://vertikals.se/library/2019/06/28/strandhang-for-den-vetgirige/ Sommaren står för dörren och det är min sista arbetsvecka innan jag går på efterlängtad semester. Många känner kanske att det skall bli skönt att få avkoppling, andra kanske känner precis tvärtom. De undrar kanske hur de skall få dagarna att gå. Själv kommer jag söka avkoppling kombinerat med utflykter, fiske och golf. Några sköna dagar på stranden hoppas jag naturligtvis också att det blir. Då brukar jag passa på att läsa böcker och lösa sudoku. 

Nu tänkte jag emellertid tipsa er om en annan aktivitet som lämpar sig utmärkt när man ligger på stranden, bara slappar i hängmattan, sitter i skuggan under ett träd eller bara känner sig lite rastlös. Jag tänker självklart på poddar! Dock inte vilka poddar som helst, utan de som skänker kunskap och stimulerar tänkandet. För att även ”trigga” er språkutveckling väljer jag ut en salig blandning av poddar varav fem är på svenska och fem är på engelska. Min förhoppning är att de skall vara givande för de flesta att bekanta sig med då de har ett vittomfattande innehåll.

Svenska:
Dumma människor– en vetenskapstörstande podd om populärkultur, psykologi och mänskligt beteende.

Forskarpodden– om aktuell, spännande och angelägen forskning. Vi möter forskare vid Uppsala universitet och pratar om vad de gör på jobbet. Hur blev de forskare? Vad handlar forskningen om? Och hur bidrar forskningen till att lösa samhällsproblem?

Historiepodden– det magiska gränsland där folkbildning och underhållning möts och bildar en härlig symbios.

Vetandets värld– om vetenskap, forskningsrön och ny teknik som förändrar vår värld. Varje vardag ger programmet fördjupning om vetenskap. Det kan handla om allt från skalbaggar till det senaste inom hiv-forskningen.

Vetenskap & hälsa– en poddserie om forskning inom medicin och hälsa. Vi vill på ett intressant men samtidigt enkelt sätt ge er möjlighet att ta del av spännande forskning som utförs vid Lunds universitet, Malmö universitet och Region Skåne.

Vertikala samtal – en podcast med akademiker från Jönköping University med aktuella ämnen och varvad med inbjudna gäster.

Engelska:
Discovery(BBC) – explorations in the world of science.

Science Talk(Scientific American) – explores the latest developments in science and technology through interviews with leading scientists and journalists.

Science Vs– Science Vs takes on fads, trends, and the opinionated mob to find out what’s fact, what’s not, and what’s somewhere in between.

Speaking of Psychology– produced by the American Psychological Association, these podcasts will help listeners apply the science of psychology to their everyday lives.

TED Talks Daily– every weekday, this feed brings you our latest talks in audio format. Hear thought-provoking ideas on every subject imaginable — from Artificial Intelligence to Zoology, and everything in between.

Därmed önskar jag er alla en riktigt härlig, underhållande och lärorik sommar!

]]>
https://vertikals.se/library/2019/06/28/strandhang-for-den-vetgirige/#respond 0
Livslångt lärande – för alla? https://vertikals.se/hlk-guestblog/2019/06/25/livslangt-larande-for-alla/ https://vertikals.se/hlk-guestblog/2019/06/25/livslangt-larande-for-alla/#respond Tue, 25 Jun 2019 16:09:04 +0000 Gästblogg http://vertikals.se/hlk-guestblog/?p=13 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/33/2019/06/books-2596809_1280-300x277.jpg https://vertikals.se/hlk-guestblog/2019/06/25/livslangt-larande-for-alla/ Den snabba tekniska utvecklingen, och de samhällsförändringar som följer i dess spår, har gjort att frågan om livslångt lärande har återaktualiserats. Utbildning är en av de största strategiska frågorna på global nivå. Som en konsekvens av detta ger sig teknikjättarna in på utbildningsområdet. Pedagogikprofessor Jonas Ivarsson skriver i DN den 24 juni att ”den sammantagna bilden är att företagen inte litar på att nuvarande utbildningssystem kommer att tillgodose deras behov”. Samtidigt vänder sig många företag till våra lärosäten med efterfrågan på ett kontinuerligt livslångt lärande. Högskolorna blir viktiga kunskaps-nav i regionala satsningar. Men man kan fråga sig om statens utbildningssatsningar ska riktas till högre utbildning när var fjärde elev går ut gymnasiet utan fullständiga betyg. Det här sätter fingret på en viktig fråga: hur ser ett robust och inkluderande system för livslångt lärande ut?

”den sammantagna bilden är att företagen inte litar på att nuvarande utbildningssystem kommer att tillgodose deras behov”

Det är inte bara företagen som är oroade över kompetensfrågan. Globala intresseorganisationer lyfter fram utbildning som en av de stora frågorna framåt. Teknologisk förändring är en drivkraft som ger samhällseffekter bortom den enskilda teknologin, inte minst vad gäller de utbildningsbehov som uppstår i kölvattnet av teknikens utveckling. Det sker genom att befintliga yrken kommer att förändras till sin karaktär men även branscher förändras och nya branscher med nya arbetsuppgifter uppstår. Det här skapar ett behov av att individen ständigt fördjupar, utvidgar och tar in nya kunskaper. Vi vet också att det här inte bara gäller lågkvalificerade yrken. World Economic Forum säger att 54 % av arbetskraften kommer att behöva genomgå omfattande om- och vidareutbildning redan 2022. Claudia Olsson förtydligade detta med att på konferensen Högskola och samhälle i samverkan berätta att vi kommer att behöva 101 dagar med aktivt lärande och kompetensutveckling fram till 2022.

Sverige har en gedigen tradition av utbildning för vuxna och är internationellt kända för sitt system för livslångt lärande. Under olika tidsperioder har detta system inriktats på att hantera aktuella samhällsutmaningar. Under 1990-talet genomfördes det så kallade kunskapslyftet, som var en statlig satsning på kommunal vuxenutbildning (komvux) för att arbetslösa vuxna som saknade treårig gymnasieutbildning skulle kunna vidareutbilda sig för att få ett jobb. Under början av 2000-talet har fokus istället varit att utbilda de personer som har kommit till Sverige från andra länder och med olika utbildningsbakgrunder, allt från personer som inte kan läsa eller skriva till personer som redan har en akademisk utbildning men som inte talar svenska. Dessa utbildningar har framför allt erbjudits genom komvux, sfi och folkhögskolorna. Sedan ett par år tillbaka har begreppet livslångt lärande kommit att kopplas till högre utbildning. Anledningen är att högutbildade inser att de kommer att behöva fortbildning. Det här innebär en förändrad syn på högre utbildning, från att ha varit sista instansen före arbetslivets början, till att bli en livslång partner i en kontinuerlig utvecklingsresa.

TCO presenterade förra året en undersökning som visade att fyra av tio sysselsatta är bekymrade över att de får för lite kompetensutveckling. Det gäller såväl kvinnor som män, och allra störst är oron bland högutbildade personer mitt i arbetslivet. Medan arbetsgivaren har det främsta ansvaret för att erbjuda kompetensutveckling, så är det också viktigt att se över samhällets system för ett livslångt lärande. Eftersom TCO:s medlemmar till stor del består av personer som redan har en akademisk utbildning blir det naturligt att återvända till ett lärosäte för att fortsätta utbilda sig. Många högskolor funderar redan över hur detta ska ske och hur de kan kombinera programsatsningar med flexibla kurser för yrkesverksamma. Det handlar alltså om två ganska olika inriktningar på utbildningen: 

  • Programstudier riktade till framför allt yngre vuxna som får sin första akademiska utbildning där de skapar en plattform för att lära sig att lära.
  • Kurser riktade till yrkesverksamma där de kan fortsätta att vidareutveckla sig under hela livet. Dessa studier ska ofta kombineras med ett andra ansvarsområden som vuxna har, så som familj, arbete och andra åtaganden.

Den här diskussionen är viktig och relevant, men våra nationella resurser bör inte bara riktas mot en redan priviligierad grupp. I internationella studier av äldres lärande är det väl känt att de som deltar i utbildning är de som redan har en god utbildningsnivå, vilket även våra egna studier har visat. I andra studier har vi visat att det finns grupper i samhället som behöver mycket stöd för att tillgodogöra sig utbildning. Bland de studerande som inte är självgående eller som inte har utvecklat sin förmåga att organisera sitt eget lärande finns ett större behov av mänskligt stöd. När det gäller ett robust och inkluderande system för livslångt lärande i samhället måste därför många perspektiv integreras för att skapa en förståelse för helheten. 

Så frågan är egentligen inte om teknikjättarna ska accepteras på utbildningsarenan eller inte. Frågan borde istället vara hur olika aktörer kompletterar varandra och hur olika personer kan delta i ett livslångt lärande. Det här är nödvändigt eftersom utbildning inte bara handlar om att få och behålla ett arbete. Utbildning och lärande är också viktigt för den personliga utvecklingen och för att kunna delta som demokratisk medborgare i samhället och verka för en hållbar värld.

Cecilia Bjursell
Cecilia.Bjursell@ju.se

Centrumledare för Nationellt centrum för livslångt lärande, Jönköping University.

]]>
https://vertikals.se/hlk-guestblog/2019/06/25/livslangt-larande-for-alla/#respond 0
Laglig cannabis och medierna – ett lyckligt äktenskap? https://vertikals.se/hlk-guestblog/2019/06/21/laglig-cannabis-och-medierna-ett-lyckligt-aktenskap/ https://vertikals.se/hlk-guestblog/2019/06/21/laglig-cannabis-och-medierna-ett-lyckligt-aktenskap/#respond Fri, 21 Jun 2019 06:47:33 +0000 Gästblogg http://vertikals.se/hlk-guestblog/?p=8 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/33/2019/06/seedling-1062908_1280-300x200.jpg cannabis https://vertikals.se/hlk-guestblog/2019/06/21/laglig-cannabis-och-medierna-ett-lyckligt-aktenskap/ Det krävs ingen djupdykning i medieutbudet för att som publik stöta på cannabis. Efter en snabb scrollning på streamingtjänsten Netflix hittar man serier som Cannabis, Disjointed, Murder Mountain och Weeds, samt en rad olika dokumentärer vars handling centrerar kring substanser från den indiska hampan. Och för högkonsumenten av nyheter kan aktualiteten av temat cannabis inte ha undgåtts, då den i Sverige förbjudna växten och substanserna som utvinns från den ständigt återkommer i nyheter om Sverige, om världen och om ekonomin. 

Det har alltså hänt mycket på cannabisfronten sedan början på 1990-talet då det kunde bli rabalder på en mellanstadieskola för att en elev hade en Dr. Dre-tröja där ett cannabisblad agerade logotyp, eller då rapgruppen Cypress Hill sjöng ”Legalize it” och utmärkte sig för sitt, för allmänheten, udda och provokativa budskap. Till nämnda Kalifornienrappares belåtenhet, har idag elva delstater i USA gjort slag i saken och legaliserat cannabis som rekreationsdrog, medan ännu fler delstater tillåter cannabis som medicin. På federal nivå är cannabis dock fortfarande olagligt. Uruguay blev 2014 det första landet att legalisera försäljningen och produktionen av cannabis. Substansen kan inhandlas av inhemska medborgare på apotek genom ett motbokssystem. 2018 legaliserade Kanada cannabis som reaktionsdrog. Fler stater lär följa.

Som medieforskare har jag intresserat mig för relationen mellan medierna och cannabis och studerat hur svenska nyhetsmedier förhåller sig till drogen i en tid av legalisering på internationell nivå och ökad acceptans. För trots att cannabis, i enlighet med FN:s narkotikakonvention, varit förbjudet i de allra flesta länder, har Sveriges förhållande till cannabis och narkotikaklassade substanser i allmänhet utmärkt sig. Sverige har och har haft en nolltoleranspolicy, vilken ingår i ett bredare mål om att uppnå ett narkotikafritt samhälle. Denna vision har starkt politiskt stöd och har hittills också åtnjutit ett starkt folkligt stöd. Sverige har också haft ett förhållandevis lågt cannabisanvändande jämfört med övriga Europa. Denna konsensus, om vi tillåter oss att generalisera, utmanas således av den internationella omförhandling av cannabis där USA och Uruguay fungerat som epicentra, men där näringslivsorganisationer som Arcview och den filantropiska organisationen Open Society Foundation också varit viktiga för att artikulera frågan om cannabislegalisering. Medierna är ju som bekant centrala aktörer för att ge en fråga legitimitet (eller frånta den detsamma) och analysen av dem kan därför fungera som en hygglig vädermätare för att se vilket genomslag cannabislegalisering har i Sverige och vilka aktörer och perspektiv som slår igenom.

Ett resultat som är centralt i den empiriska forskning som jag har bedrivit är att legaliseringen av cannabis (eller diskussionen om dess legalisering) tycks flytta drogen till andra sociala rum än vad vi är vana vid. En bred sökning på cannabis i en svensk dagstidning kommer säkerligen leda till många träffar som rör olika brott eller missbruk och där polis och rättsväsende är självklara aktörer. Rapporteringen om cannabis i en laglig kontext å andra sidan tycks göra polis och rättsväsende mindre relevanta som källor. Istället är det politiker, näringsidkare, psykologer, aktivister och vanliga medborgare som kämpar om det mediala utrymmet. Missbruk är givetvis ett tema, men cannabisanvändare gestaltas också som annat än missbrukare; som exempelvis studenter eller entreprenörer.

Ett annat intressant resultat är att argumentet att cannabislegalisering kan vara en bra åtgärd för att komma åt organiserad brottslighet förekommer som ett centralt tema, speciellt i rapporteringen om Uruguay. Ett av den uruguayanska regeringens huvudargument för att sjösätta legaliseringen var just att den nya policyn skulle ses som ett led i bekämpandet av den illegala droghandeln och det våld som den för med sig. Detta argument har varit svårt för medierna att problematisera, kanske eftersom det har ett inneboende gott syfte: bekämpningen av maffia och laglöshet. I en tid av ökad gängkriminalitet i Sverige vore det inte överraskande om argumentet också kom att användas som artilleri i den svenska debatten om droger och kriminalitet.

Ett tredje resultat, som också får tjäna som sista exempel från min forskning, är gestaltningen av laglig cannabis som bärande av en stor ekonomisk potential. Cannabusiness har det kommit att kallas och det tycks finnas hur mycket pengar som helst att tjäna på den lagliga industrin. Greppet är i sig självt säljande, då det med detta tycks finnas något positivt att berätta, inte minst i en tid av ekonomisk recession. Och företrädare för cannabisindustrin tycks ha hur många bra exempel som helst att ge journalister, samtidigt som baksidorna med legaliseringen inte räknas lika enkelt i pengar, vilket också försvårar skapandet av en nyanserad bild.

I takt med att den lagliga cannabisindustrin växer sig starkare, växer också dess möjligheter att försöka påverka både medier och politiker i Sverige, samtidigt som medierna i cannabisindustrin får en rörelse som är viktig att granska. Den lagliga cannabisen är i sin linda och även om det inte är mycket alls som talar för att Sverige skulle följa de länder som legaliserat substansen (i alla fall inte just nu), är det troligt att den omförhandling av cannabis som sker på ett internationellt plan kommer att sätta sin prägel på den svenska narkotikadebatten framöver. Själv kommer jag redan i höst att fortsätta studera hur medierna hanterar frågan.

Ernesto Abalo, Fil. Dr. i medie- och kommunikationsvetenskap
Ernesto.Abalo@ju.se

Ernesto Abalo är universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan för lärande och kommunikation, Jönköping University. Hans forskning centrerar kring medieinnehåll och mediediskurser, främst från ett ideologikritiskt perspektiv.  

Referenser och länkar till studierna

Abalo, E. 2018. Rifts in the hegemony: Swedish news journalism on cannabis legalization. Journalism Studies. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/1461670X.2018.1533416

Abalo, E. 2019. Struck by the Potentials of Cannabusiness: Exploring the Relationship Between Neoliberal Ideology and Journalism in the Reporting on Legal Cannabis. tripleC (capitalism, communication, critique),17(1): 86-100. https://www.triple-c.at/index.php/tripleC/article/view/1070

]]>
https://vertikals.se/hlk-guestblog/2019/06/21/laglig-cannabis-och-medierna-ett-lyckligt-aktenskap/#respond 0
Midsommar! https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/06/21/midsommar/ https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/06/21/midsommar/#respond Fri, 21 Jun 2019 05:45:16 +0000 Ulli Samuelsson http://vertikals.se/ulli-samuelsson/?p=41 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/28/2019/06/strawberry-4255920_1280-300x200.jpg https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/06/21/midsommar/ Sedan 1953 firas midsommarafton på den fredag som infaller mellan den 20 och 26 juni. Det tidigare fastställda datumet, den 23 juni, fick då ge vika för att passa bättre in i ett industrialiserat samhälle. Precis som vid övriga svenska högtider laddar vi upp med sill, nubbe, öl och ett passande väder! Specifikt för midsommar är att vi lägger till jordgubbar och färskpotatis som hett eftertraktade livsmedel på matbordet. Även om vi numera kan äta såväl jordgubbar som färskpotatis året runt, så är det av stor vikt för många att kunna få tag i färska svenska gubbar och potatisar till midsommar. 

Jordgubbarna kom till Sverige i slutet av 1700-talet och idag odlas jordgubbar på cirka 2 500 hektar friland.  Även om odlarna försöker få en säsong som sträcker sig mellan maj och september, sker ungefär 15 procent av årets försäljning under midsommarveckan. Med tanke på hur kort försäljningstid nyplockade jordgubbar har är det en delikat uppgift för odlarna att få fram tillräckliga mängder till dagarna innan midsommar. Trots odlingstunnlar och förädlade sorter är det inte alltid helt lätt att maximera storleken på skörden. Vädrets makter får stor påverkan på tillgång och därmed också priset. Men svenska jordgubbar ska vi ha, kosta vad det vill!

Samma sak gäller med den svenska färskpotatisen, den är en självklar del av midsommarbordet! Som tur är ligger midsommar en bit fram på sommaren och potatissäsongen, så priset har hunnit sjunka en hel del sedan årets första skörd. Den 25 april rapporterade SVT att årets första färskpotatis hade sålts till ett pris av 80 000 kronor för 40 kilo, kanske inte riktigt vad vi är beredda att betala inför midsommar. Även om priset har sjunkit drastiskt från april till juni, så är det inte ovanligt att potatisen ändå säljs under inköpspris i midsommarveckan. Färskpotatisen får fungera som en lockvara i butikerna. Det är inte bara vid midsommar som vi svenskar är ett potatisätande folk. Totalt äter vi 85 kilo potatis per år och person och potatisätande är som störst i Katrineholm och Sollefteå. Det sistnämnda kanske är något att ta upp till diskussion vid midsommarbordet!

Till potatisen äter vi sill, eller ”vi”? Äter alla sill? De flesta av oss har nog en eller flera i familjen eller vänkretsen som vägrar att förtära dessa kryddade inlagda fiskbitar. 24 procent av befolkningen över 16 år äter inte sill och sillvägrarna återfinns främst i åldern 16-35 år. Är detta en antydan om att midsommarsillen är på väg att förlora status till förmån för en matkultur med nya influenser, eller enbart ett bevis på sen ”sillmognad”? Ja där fick ni ytterligare något att fundera över mellan regnskurarna och ringlekarna!

Källor:

Nordiskamuseet.se

Bärfrämjandet.se

Svenskpotatis.se

Matometern.se

]]>
https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/06/21/midsommar/#respond 0
Här är det bäst att fira midsommar 2019 https://vertikals.se/charlotta/2019/06/17/har-ar-det-bast-att-fira-midsommar-2019/ https://vertikals.se/charlotta/2019/06/17/har-ar-det-bast-att-fira-midsommar-2019/#respond Mon, 17 Jun 2019 14:47:20 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=4236 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2019/06/midsummer-2558075_1280-300x200.jpg https://vertikals.se/charlotta/2019/06/17/har-ar-det-bast-att-fira-midsommar-2019/ Då var det dags för midsommar igen! Dags för dans runt midsommarstången, sill och snaps, jordgubbarna och allt det andra som hör midsommar till. I vanlig ordning tänkte vi grotta ner oss lite i siffror som kan ge en hint om var det kan vara bäst att vara om man vill höja sannolikheten för en lyckad dag (och kanske minska risken för dåligt väder).

Vi tänkte helt enkelt göra om det Midsommarindex vi släppte för ett par år sedan (då vi på köpet upprörde halva Dalarna eftersom deras kommuner inte kom så högt på vår lista). De variabler som finns med i indexet är följande:

  • tillgång till potatisodlingar (närproducerat är bäst)
  • tillgång till bärodlingar (jordgubbar smakar bäst nyplockade)
  • trålfiske i saltvatten (färskare än så får ni inte sillen)
  • antal kvadratkilometer vatten samt antal kilometer kuststräcka (visst är det lite mysigare att sitta med utsikt över vattnet?)
  • systembolag per invånare (skönt att slippa trängas när nubben ska inhandlas)
  • medeltemperatur (att slippa täckjackan är en bonus)
  • musiker per invånare (att ha sina egna spelemän vid midsommarstången är ju alltid trevligt)

Räknar vi igenom siffrorna och slår ihop dem så får vi – MIDSOMMARINDEX 2019. Kartan nedan visar hur sannolikheten för ett bra midsommarfirande fördelar sig:

Och vinnaren är – Gotland! Även i år tar Gotland hem förstaplaceringen. Ni som planerat att fira midsommar här har alltså goda förutsättningar för att det mesta ska gå vägen. På andra plats ligger – Tanum! Förra årets tredjeplacering har alltså klättrat ett steg (kanske en utmanare till Gotland nästa år?). Och på tredje plats hittar vi – Borgholm! Även Borgholm har klättrat på listan och gått från plats fem till denna hedervärda tredjeplacering.

Men alla kan ju inte vara på Gotland, i Tanum eller Borgholm, så här kommer hela topp 10-listan:

Och skulle det nu vara så att inte den kommun du planerat att fira midsommar i finns med på den här listan så kan du vara lugn. Undersökningen är långt ifrån vetenskaplig och visst har vi haft ganska härliga midsommarkvällar även med ösregn? Bara vi kan få igång grillen framåt kvällen så kommer midsommar ändå vara säkrad.

Glad midsommar!

Charlotta Mellander och Tina Wallin

Vill du veta mer?
Kontakta tina.wallin@ju.se

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2019/06/17/har-ar-det-bast-att-fira-midsommar-2019/#respond 0
Fail but try again? https://vertikals.se/cefeo/2019/06/17/fail-but-try-again/ https://vertikals.se/cefeo/2019/06/17/fail-but-try-again/#respond Mon, 17 Jun 2019 06:37:11 +0000 CeFEO http://vertikals.se/cefeo/?p=255 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/16/2019/06/sad-2635043_1280-300x186.jpg https://vertikals.se/cefeo/2019/06/17/fail-but-try-again/ What leads Swedish failed owners to reenter entrepreneurship? We investigate this question by observing how entrepreneurs react to a failure and how their age affects their perspective.

We found that a failed entrepreneur’s age is related to the likelihood of entrepreneurial reentry favoring those who fail in early (<40 years old)- and later(>50 years old)-career stage, but negative impacting on those who fail during the mid-career stage (40-50 years old). That is, the relationship between failed entrepreneurs’ age and the likelihood of reentry increases with age in the early-career stage, decreases with age in the mid-career stage, and then increases with age in the late career stage (see figure 1).  

More specifically:

  1. during the early-career stage: An early experience with entrepreneurship is often viewed as a trial-and-error learning experience and an opportunity to learn-by-doing. Failing as a young entrepreneur has little societal stigma that allows young failed entrepreneurs to better restore and enhance their social capital in the years following failure.
  2. The mid-career: it is an important phase in individuals’ careers because it is a time during which they reflect on the difference between what has been achieved and what they desire within the context of what time remains. This process is a key reason that individuals make career changes during mid-career. As a result, failed entrepreneurs are more likely to give up their entrepreneurial career ambitions in exchange for wage employment as they progress through the mid-career stage
  3. Late-career stage: in this stage, individuals increasingly come to know who they are and who they are not. The late-career stage tends to focus on re-invigoration, learning, and growing in pre-existing directions that are consistent with the individual’s self-concept. Therefore, as failed entrepreneurs progress in the late-career stage, their intensified self-concept as an entrepreneur and focus on enjoying their work are likely to encourage their reentry into entrepreneurship rather than wage employment. 

This post is a summary of part of a research article written by Massimo Baù, Philipp Sieger, Kimberly Eddleston and Francesco Chirico and published in Entrepreneurship Theory and Practice and can be requested to the authors of this blog post. 

]]>
https://vertikals.se/cefeo/2019/06/17/fail-but-try-again/#respond 0
Forskningsutvärdering – ser vi slutet på Sagan eller är det bara början https://vertikals.se/library/2019/06/13/forskningsutvardering-ser-vi-slutet-pa-sagan-eller-ar-det-bara-borjan/ https://vertikals.se/library/2019/06/13/forskningsutvardering-ser-vi-slutet-pa-sagan-eller-ar-det-bara-borjan/#respond Thu, 13 Jun 2019 12:28:16 +0000 bibliotekarien http://vertikals.se/library/?p=29 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/32/2019/06/utvärdering-300x200.jpg https://vertikals.se/library/2019/06/13/forskningsutvardering-ser-vi-slutet-pa-sagan-eller-ar-det-bara-borjan/ ”Sagan-effekten” är ett fenomen uppkallat efter Carl Sagan (1934–1996), en amerikansk astronom som inledde sin karriär som forskare men ägnade sig allt mer åt populärvetenskap. Vad som avses med denna effekt är av mig fritt tolkat, ”desto mer populär en forskare blir hos allmänheten desto sämre rykte får hen som forskare”. I vilken mån det stämmer överens med sanningen låter jag vara osagt då jag vet att påståendet har kritiserats, men eftersom uttrycket uppstått och används ligger det troligtvis en viss sanning bakom. Den sanningen bottnar nog i att en forskare har begränsat med tid till forskning. Om en del av den tiden investeras i att kommunicera populärvetenskapligt med allmänheten går det alltså ut över forskningsinsatsen/-prestationen. 

I vetenskapens begynnelse var delandet av nya rön inte självklart. Det rådde stort hemlighetsmakeri och man var obenägen att dela med sig av sina resultat. De med politisk makt insåg att det inte var gynnsamt för forskningens utveckling. Som motåtgärd skapade de grunden till det som kom att bli vårt system med copyright. Det blev i sin tur startskottet för de lärda sällskap vilka då skapade föregångaren till dagens peer-review system. På den tiden färdades man långa sträckor för att besöka varandra och personligen ta del av varandras experiment och validera ny kunskap. Det tog enormt med tid men ansågs värdefullt och nödvändigt. Idag har vi alla möjligheter att dela denna kunskap på bred front, dessutom snabbt och smidigt. En följd av detta är att det har blivit många fler som är delaktiga i forskning, en konkurrenssituation har uppstått. Konkurrens har naturligtvis en rad fördelar men en uppenbar nackdel är att forskare lever under press, de måste prestera. Hur vet man då vad forskare presterar och hur mycket de presterar? Självklart genom forskningsutvärdering vilken då också ligger till grund för meritering och anställning. Här uppstår då en annan svårighet. Vid själva forskningsutvärderingen, mäter man det som man avser att mäta och premieras det som skall premieras?

Under nästan ett halvt sekel har forskningsutvärderingen nästan uteslutande baserats på publiceringar i vetenskapliga tidskrifter och deras journal impact factor (JIF). Det var en metod som togs fram av Eugene Garfield under mitten av 1970-talet. Metoden utvecklades för användning inom biblioteksverksamhet och var alltså inte avsedd för utvärdering av forskare och i förlängningen individuella lärosäten. Den vann dock gehör och kom att bli förhärskande under flera decennier och är så fortfarande på många lärosäten. Kritiken har dock alltid funnits där då modellen har brister och inte mäter det som avses, nämligen individuella forskares prestation, och vissa starka kritiker menar till och med att den är rent av skadlig för forskningen. I och med den öppna vetenskapens intåg har det blivit allt mer uppenbart att nya och fler former för utvärdering av forskning behövs. Då tänker jag på en kombination av kvantitativa såväl som kvalitativa mätmetoder.

Idag är det som nationellt premieras och värderas något helt annat. Kraven har ökat på tillgång till forskning och dess betydelse för det omgivande samhället har uppvärderats. Alla skall ha tillgång till offentligt finansierad forskning. Då kan vi inte fortsätta att mäta och utvärdera enbart det som publiceras i högt rankande vetenskapliga tidskrifter, vilka oftast finns bakom betalväggar. Utifrån politiskt håll vill man dessutom se en mer omfattande effekt och spridning av ny kunskap. Inte bara genom vetenskaplig publicering utan genom kollaborativ forskning dels mellan forskarna själva, dels med det omgivande samhället, såväl nationellt som internationellt. 

Stor del av ansvaret för forskningens utvärdering ligger i dagsläget på det enskilda lärosätet. De genomför den med stöd från Universitetskanslersämbetet (UKÄ), vars uppgift är att granska lärosätenas kvalitetssäkringssystem för forskning. UKÄ granskar alltså inte själva kvaliteten utan de utvärderingar och processer som ligger bakom lärosätenas kvalitetsarbete. Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) har tagit fram ett ramverk som grund för detta arbetet på lärosätena.

Vilka olika sentida initiativ kan man då skönja för utvärdering av forskning? Det finns flera men jag tänkte fokusera på fyra större initiativ med tre olika typer av avsändare. Först från lärosäteshåll tänkte jag nämna något om DORA och Leiden Manifesto, därefter från finansiärshåll Plan S samt avslutningsvis från politiskt håll The Metric Tide. 

Jag inleder med The San Franscisco Declaration on Research Assessment (DORA) som startades 2012. Som grund har de rekommendationen att inte använda JIF för mätning av kvaliteten på individuella forskare. Istället skall man utvärdera den enskilde forskarens bidrag för meritering och/eller befordran. Denna deklaration kan individer och organisationer skriva under och vad jag fått kännedom om så har Stockholms Universitet nyligen gjort det. Leiden Manifesto for Research Metrics bygger på tio principer som publicerades i Nature 2015. Det är fem experter som tagit fram dessa principer för forskningsutvärdering. Syftet är att uppnå ett mer ansvarsfullt användande av indikatorer i utvärderingen. Man vill med detta tona ned de kvantitativa mätmetoderna som enbart skall vara ett stöd för mer kvalitativa granskningar. En annan viktig aspekt är att processen dessutom skall vara mer transparent och tydlig för den som blir utvärderad. Ytterligare en viktig princip är att man regelbundet skall se över processen så att den kvalitetssäkras över tid.

Ur en finansiärs synvinkel är det kanske främst deras finansieringsbeslut som har betydelse. Här är det viktigt att när de väljer att stödja olika forskningsprojekt, deras utvärdering följer med den rådande utvecklingen och är transparent. De skall alltså inte premiera tilldelning efter JIF eller andra approximativa indikatorer utan kvalitativt bedöma förutsättningarna för de ansökningar som inkommer. Vidare skall de stödja en öppen och direkt publicering av de forskningsresultat som de finansierar med offentliga medel. Införandet av Plan S startades 2018 och är det initiativ många stora nationella forskningsfinansiärer inom EU har valt att skriva under (läs gärna min tidigare blogg om Plan S). 

Slutligen då från politiskt håll (Storbritannien) har rapporten The Metric Tide – Report of the Independent Review of the Role of Metrics in Research Assessment and Management (2015) listat 20 rekommendationer för forskningsutvärdering. Bakom rapporten står Higher Education Funding Council for England (HEFCE). De konstaterar en ökad efterfrågan på revision och utvärdering av satsade offentliga medel inom forskning och högre utbildning från olika beslutsfattare och politiker. Lärosätenas ledningar måste därmed bli bättre på att kunna svara upp mot denna efterfrågan. Man anser att för stort fokus ligger på dåligt utvecklade indikatorer och bedömer att man behöver mer alternativa mätvärden för att bedöma påverkan på det omgivande samhället. Kvantitativa variabler anses återigen enbart vara ett stöd för mer kvalitativa granskningar. Forskningen, anser man, är alltför komplex för att bedömas på ett så förenklat sätt och kan därmed skapa felaktiga incitament. Författarna av rapporten konstaterar också mycket riktigt att det behövs mer forskning om forskning.

Själv tror jag att kvantitativa mätetal såsom antal artiklar och antal citeringar kommer finnas kvar i många år. Men de kommer att kompletteras med till exempel värdering av genomslagskraft i sociala medier, olika nätverk eller samarbetsprojekt samt produktion av forskningsdata. Samtidigt kommer mer påkostade kvalitativa bedömningar att göras vid exempelvis anställningsförfarande eller vid utvärderingar av institutioner och forskningsprojekt. Jag själv tror och hoppas att även andra initiativ såsom föreläsningar, företagssamarbeten, rådgivning, expertuppdrag, poddar, webbsändningar och annan samverkan uppmärksammas och värderas. Det kan ge ny inspiration och kreativitet till forskningen vilket i sin tur åter får genomslag i det omgivande samhället. 

Carl Sagan var kanske före sin tid. De förändringar vi ser just nu leder med all säkerhet mot ett öppnare forskarsamhälle och ökad tillgång till forskning för alla. Men det är som sagt inte helt oproblematiskt. Inte bara skall forskarna själva ta sig tid till att genomföra detta, det skall även utvärderas och säkerställas i form av meritering och befordran. Alla forskare har dessutom inte intresset av, eller kunskapen i, hur man kan omvandla sin forskning till att passa en bredare publik. Jag vill från min sida också hävda att det inte bara handlar om att göra forskningen öppen utan den måste bli möjlig att ta till sig också, även för de som inte själva är forskare. Syftet kan inte vara att ha en monolog utan det är först när det uppstår en dialog som kommunikationen av forskning är upprättad. De forskare som i framtiden lyckas med att genomföra detta kanske är de som blir framgångsrika och skapar en ny diametral ”Sagan-effekt”.

]]>
https://vertikals.se/library/2019/06/13/forskningsutvardering-ser-vi-slutet-pa-sagan-eller-ar-det-bara-borjan/#respond 0
Vem var Karl XII och kan vi lära något av hans ledarskap? https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/06/11/vem-var-karl-xii-och-kan-vi-lara-nagot-av-hans-ledarskap%ef%bb%bf/ https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/06/11/vem-var-karl-xii-och-kan-vi-lara-nagot-av-hans-ledarskap%ef%bb%bf/#respond Tue, 11 Jun 2019 12:25:24 +0000 Anders Dybelius http://vertikals.se/anders-dybelius/?p=86 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/29/2019/06/KarlXII-300x217.jpg https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/06/11/vem-var-karl-xii-och-kan-vi-lara-nagot-av-hans-ledarskap%ef%bb%bf/ Ingen i svensk historia är så mytisk och gåtfull som krigarkungen Karl XII. Han är samtidigt den mest kända kungen vi har och han förknippas med svenska stormaktens fall. Redan under sin levnad var han svåråtkomlig för omgivningen och den franske författaren Voltaire som skrev en bok om krigarkungen fascinerades och förundrades av hans personlighet. Frågan är: Är det möjligt att 300 år senare kartlägga Karl XII:s personlighet?

På samma sätt som vi idag kan ta reda på vem en person är genom att fråga omgivningen, får vi på samma sätt svaret på vem Karl XII var genom att studera samtidens nedskriva tankar och hans egna brev. En helhetsbild som inte ens samtiden hade. Genom att sedan dela in hans personlighetsdrag i teman tonar en klarare bild av krigarkungen fram. Ett personlighetsporträtt som bidrar till en djupare förståelse av hans liv och gärning. 

Vem var då Karl XII? Utseendemässigt en man som var 1.78 lång, vilket var en ganska ansenlig längd, eftersom medellängden vid tiden var ca 1,63 cm. Han hade en fin figur och omgivningen säger att han skulle kunnat stått modell för den skickligaste bildhuggare. Han hade alltid ett leende på läpparna och när han log kunde man se att han sakande en framtand. När han gick haltade han på grund av att vänsterbenet var tre centimeter kortare efter ett benbrott. 

Som ung var han väldigt osäker men dolde alltid sin okunskap. Men det var inte enbart på grund av okunskap. Under åren fram till sin död hade Karl XI talat med sonen hur viktigt det var att inte prata mer än nödvändigt eftersom utländska ambassadörer eller militärer skulle göra allt för att locka ur honom statshemligheter. Han var intelligent och alltid påläst, förberedd och omgivningen förundrade sig över hans otroliga minne av ett ansikte eller namn. 

Även om han oftast litade på den närmaste omgivningen ville han alltid själv inhämta direkt information. Detta gjorde att han oftast dök upp helt anonymt utan att man kände igen honom. Den holländske ambassadören som besökte den svenska armén 1701 var så imponerad över denna informationsinsamling att han skrev: ”Det är han som sätter ut alla poster och upprättar kvarteren, och som han är i rörelse utan rast och varje dag visiterar sina trupper , finns det knappt en officer i armén som han inte känner till namn, utseende och tjänst.”

Han var ordinär när det gällde mat och dryck, men vildsvinshuvud i gelé var något han gillade skarpt. Han höll hårt på det svenska språket och förstod aldrig varför vi ska tala främmande språk om man inte talar svenska i Frankrike. Blev han fel titulerad i brev av utländska dignitärer kränktes hans stolthet. Då lät han brevet ligga i några veckor och väntade med att svara. Karl XII var mycket generös, på gränsen till slösaktig. Dock ville han aldrig bli tackad, någon känslomässig återkoppling var det inte tal om. Han var självmedveten och hade humor om än på sitt egna vis. Försökte någon däremot skoja med honom, så gick man över gränsen. Då glömde han det aldrig och gav igen offentligt så den drabbade fick skämmas ordentligt. 

När det gäller rättspatos var han en pragmatiker. Om den begångna försyndelsen inte kommit rättsmaskineriet till del, lät han det hela bero om vederbörande verkligen ångrade sig. Men hade brottet kommit till kännedom fick det juridiska ha sin gång. I fråga om karriär var det inte det fina namnet som avgjorde, utan alla skulle arbeta sig upp genom leden för att på så sätt vinna respekt i soldatleden. Tortyr ställde han sig helt avvisande till. Vem som helst kan erkänna vad som helst menade han om man utsätter någon för tortyr. Om någon var skyldig skulle Gud förr eller senare avslöja den skyldige. Eller som talesättet säger, sanningen kommer alltid fram. Han älskade utmaningar redan som ung och det blev inte bättre med åren. Dumdristigheten var en stor del av hans personlighet. 

Jag menar att vi 300 år senare genom samtidens källor kan kartlägga vem han var och samtidigt lära oss så väl positiva som negativa ledaregenskaper, vilket ovanstående utdrag utgör exempel på från en större studie som jag gjort om krigarkungen. 

Anders Dybelius Universitetslektor i historia, Jönköping University

]]>
https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/06/11/vem-var-karl-xii-och-kan-vi-lara-nagot-av-hans-ledarskap%ef%bb%bf/#respond 0
Så röstade svenska kommuner i EU-valet https://vertikals.se/charlotta/2019/05/28/sa-rostade-svenska-kommuner-i-eu-valet/ https://vertikals.se/charlotta/2019/05/28/sa-rostade-svenska-kommuner-i-eu-valet/#respond Tue, 28 May 2019 07:37:23 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=4208 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2019/05/eu-flag-2108026_1280-300x200.jpg https://vertikals.se/charlotta/2019/05/28/sa-rostade-svenska-kommuner-i-eu-valet/ Fler än någonsin gick till valurnorna i detta EU-val och sakta men säkert började resultaten rapporteras i media under gårdagen. I Sverige gick högern framåt, medans liberala och gröna gick framåt i Europa som helhet. Men hur röstades det egentligen i de svenska kommunerna? Vilka partier stod som vinnare och förlorare där? För att titta lite närmare på det så laddade jag ner den statistik som fanns tillgänglig från Valmyndingheten igår kväll (väl medveten om att det fortfarande finns ett fåtal röster som inte är registerade).

Till att börja med tittade jag på fördelningen av röster i kommunerna i detta val och jämförde det med hur man röstat till Riksdagsvalet i höstas:

Klart är att de kommuner som tenderade att rösta på ett visst parti i Riksdagsvalet 2018 också tenderade att rösta på samma parti i EU-valet 2019. Korrelationerna mellan dessa båda val ligger över 0,9 för samtliga partier.

Tittar vi sedan på den geografiska fördelningen utav rösterna för respektive parti så får vi följande kartor:

De geografiska skillnaderna är ganska tydliga. Partier som M, L och MP har betydligt starkare fäste i de större städerna, medan partier som C, S och V är starkare utanför städerna. S och V är starkare i de mest nordliga delarna av landet medan C i högre grad har sitt fäste i södra delarna av Norrland. KD har sitt starkaste fäste i södra delarna av landet, framförallt i Småland. SD har högre röstsiffror från Skåne, Blekinge samt Dalsland, Dalarna och delar av Värmland.

Så vad kännetecknar kommuner som tenderar att rösta på ett visst sätt. För att titta närmare på det har jag gjort en korrelationsanalys för valresultatet och en rad socio-ekonomiska variabler. Det är viktigt att komma ihåg att en korrelationsanalys inte visar på några orsakssamband utan enbart tittar på relationen mellan två variabler.

De resultat jag får är följande:

Moderaterna: Här är det högre befolkningstäthet, högre andel högutbildade, högre medianinkomst, högre andel förvärvsarbetande individer födda i ett land utanför Europa, man tog emot färre flyktingar per invånare 2015, barnen har ett högre genomsnittligt avgångsbetyg i årskurs 9, kommunalskatten är lägre, det är en högre andel som förvärvsarbetar, en mindre andel av befolkningen har en utbildning som är kortare än 9 år. De flesta av dessa korrelationer är relativt starka.

Centerpartiet: här är mönstret betydligt svagare än för moderaterna. Dock finns det några signifikanta resultat. Befolkningstätheten är lägre, det bor en lägre andel utrikesfödda i kommunen, det är en något högre andel som förvärvsarbetar och kommunalskatten är något högre.

Liberalerna: Mönstet i dessa kommuner är i princip detsamma som mönstret i de kommuner som i hög grad röstade på Moderaterna, men korrelationerna är i detta fall ofta ännu starkare.

Kristdemokraterna: precis som var fallet för Centerpartiet så är korrelationerna för Kristdemokraterna något svagare. Dock finns några signifikanta resultat. I dessa kommuner är det en något högre andel som förvärvsarbetar, en högre andel har en kortare utbildning än 9 år, en lägre andel av befolkningen är i åldern 18 till 25 år.

Socialdemokraterna: här är resultaten starkare igen och på många sätt en direkt motsats till det som kännetecknar M- och L-kommunerna. Här har man en lägre medianinkomst, en lägre andel högutbildade, fler med en kortare utbildning än 9 år, lägre befolkningstäthet, en lägre andel förvärvsarbetande, högre kommunalskatt, lägre genomsnittligt avgångsbetyg i årskurs 9 och man tog emot fler flyktingar per invånare år 2015.

Vänsterpartiet: här har man en högre kommunalskatt, lägre befolkningstäthet, lägre medianinkomst, en något högre andel 18-25-åringar och man tog emot fler flyktingar per invånare 2015. Överlag så påminner strukturerna om de man hittar i S-kommuner men relationerna för V är betydligt svagare.

Miljöpartiet: här är korrelationerna väldigt starka igen och strukturerna är i princip desamma som de vi hittar i kommuner som röstar på M och L. Här är dock en högre andel av befolkningen i ålderskategorin 18-25 år.

Sverigedemokraterna: strukturerna i dessa kommuner påminner mycket om de vi hittar i kommuner som röstar på S. Vi hittar dock här en något högre andel med kortare utbildning än 9 år, befolkningstätheten är inte riktigt lika låg, det är kommuner som ökat sin andel utrikesfödda de senaste tio åren, men där andelen förvärvsarbetande individer från länder utanför Europa är något lägre, det genomsnittliga avgångsbetyget i årskurs 9 är något lägre, man tar ut färre pappa-dagar i dessa kommuner, en relativt låg andel av befolkningen är i åldern 18-25 år och man tog emot fler flyktingar per invånare år 2015.

Man ska komma ihåg att denna analys belyser strukturerna i kommunerna och inte vad som karaktäriserar individer som röstat på ett speciellt parti. Det är alltså inte alls säkert att de individer som röstat på respektive parti direkt passar in på dessa beskrivningar.

Men vad analysen beskriver är att förutsättningarna i kommunerna i vårt land idag är väldigt olika, trots att vi alla samlas under ”paraplyet Sverige”, och att det med all sannolikhet även speglar våra politiska preferenser. Kopplingen mellan geografi och politiska valresultat har troligen aldrig varit mer belyst än efter valet av Trump och Brexit, och min gissning är att geografi kommer att stå i fokus i valen under en lång tid framåt.

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2019/05/28/sa-rostade-svenska-kommuner-i-eu-valet/#respond 0
FAIR och öppna forskningsdata – en hårdvaluta https://vertikals.se/library/2019/05/28/fair-och-oppna-forskningsdata-en-hardvaluta/ https://vertikals.se/library/2019/05/28/fair-och-oppna-forskningsdata-en-hardvaluta/#respond Tue, 28 May 2019 06:00:35 +0000 bibliotekarien http://vertikals.se/library/?p=24 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/32/2019/05/network-3424070_1280-300x180.jpg https://vertikals.se/library/2019/05/28/fair-och-oppna-forskningsdata-en-hardvaluta/ Enligt uträkning från EU-kommissionens Generaldirektorat för forskning och innovation förlorar den europeiska ekonomin årligen drygt 100 miljarder kronor på grund av dålig hantering av forskningsdata. Summan blir än större om mer svårberäknade aspekter såsom forskningskvalitet och framtida omsättning inkluderas, då nämns beloppet ytterligare 160 miljarder kronor. Det existerar alltså ett stort incitament för att utveckla och säkerställa hanteringen av forskningsdata, speciellt när den är offentligt finansierad.

Innan jag går in på vad som görs och hur man försöker lösa problemet här i Sverige kan det vara på sin plats att ge en bakgrund till begreppet forskningsdata och vad det hela handlar om. Tidigare i mina inlägg har jag uppehållit mig mycket kring den vetenskapliga publiceringen. Det är bara en del av det som utgör öppen vetenskap. Ytterligare en viktig beståndsdel är det man kallar för forskningsdata, alltså den rådata som ligger till grund för den analys som görs i själva forskningen. Forskningsdata kan alltså vara insamlad rådata från till exempel observationer och intervjuer (text, ljud och bild) men även prototyper och konstnärliga verk. Fokuset inom öppen vetenskap ligger på hur man arbetar för att göra forskningsdata tillgänglig och återanvändningsbar. Diskuterar man forskningsdata finns det en fundamental princip att känna till, nämligen FAIR-principen. FAIR står för Findable, Accessible, Interoperable och Re-usable. Huvudsyftet med principen är att man skall kunna återfinna och återanvända redan insamlade data. Detta skall vara möjligt att göra inte bara av människor utan även maskinellt. Denna princip anses vara så viktig att den överträffar betydelsen av att forskningsdata görs öppen även om det självklart är att föredra där så är möjligt. Naturligtvis är detta en komplicerad process där forskarna beskriver och dokumenterar vilken data som skall samlas in, hur och varför. Men arbetet inkluderar även många andra aspekter såsom exempelvis lagstiftning, etikfrågor, myndighetsutövning, metadata och informationssäkerhet, vilka måste beaktas. Till stöd i processen finns en checklista som man kallar för datahanteringsplan (DHP) vilken det vid exempelvis ansökan hos Vetenskapsrådet ställs krav på att forskaren upprättat. Många forskare upplever förvisso att detta är en administrativ börda, vilket jag förstår, men samtidigt skall man kanske se det mer som ett stöd i forskningsprocessen och ett säkerställande av forskningskvaliteten. Nu måste inte datahanteringsplanen vara fullständig redan från början, även om det är en fördel om arbetet inleds tidigt i forskningsprojektet, utan det är ett levande dokument som skall uppdateras kontinuerligt under forskningsprojektet för att säkerställa en riktig och riklig dokumentation kring arbetet med forskningsdata. Arbetar man strukturerat och konsekvent med sin datahanteringsplan säkerställs kraven utifrån FAIR-principen.

Vilka är då problemen och svårigheterna i arbetet mot öppna forskningsdata? En synpunkt som jag redan har berört är komplexiteten. Forskare är oftast väl förtrogna med datainsamling och analys men här ställs det plötsligt helt andra krav. Man skall kunna beskriva och dokumentera hela processen, dessutom så att någon helt annan som inte ingått i projektet skall kunna analysera och återanvända forskningsdata. Vid studier framkommer det att forskare upplever bristande kunskaper om vilka regler som gäller samt hur man skall genomföra processen. Det finns ett behov av stöd och support för att klara av detta arbete. Inordnat detta uppstår då frågan kring resurser och den resursbrist som upplevs. Av förklarliga skäl är en forskare inte benägen att lägga tid på detta samt utveckla sin kompetens när det, som i dagsläget, inte värderas eller meriteras. Naturligtvis är detta något som måste lyftas och utredas om man vill uppnå en expansion av, samt ökad tillgång till, öppna forskningsdata. En annan faktor som många forskare oroas av är missbruk av deras forskningsdata. Jag ser här två delar av den oro som finns inför missbruk av forskningsdata. Den första delen är självklart oron att någon annan skall använda framtagen forskningsdata för att bedriva forskning som gör den egna forskningen inaktuell. Oftast har man ett stort försprång, kunskapsmässigt såväl som tidsmässigt, så tänker man sig att publicera en artikel som bygger på just den data man samlat in bör det inte vara några större problem. Ser forskaren en följd av artiklar framför sig kan jag mer förstå den oro som uppstår. En andra del av missbruk är att någon annan använder forskningsdata men inte riktigt sätter sig in i hur rådata är insamlad och organiserad.  Det kan få till följd att kvalitativa och riktiga data används och utnyttjas på ett mindre kvalitativt sett och i värsta fall dessutom med felaktiga slutsatser som resultat. Det finns nog ingen forskare som vill att deras insamlade data förknippas i något sådant sammanhang. Ytterligare ett problem som jag identifierar är den komplicerade lagstiftning som finns på området. Kanske inte ett problem i sig om man besitter kunskapen men i dagsläget är det ett problem. Man måste känna till vad som gäller exempelvis vid myndighetsutövning, GDPR, etiska aspekter samt ansvarsfrågor och äganderätt. Även informationssäkerhet och arkiveringsregler är viktiga aspekter där jag tror att många forskare känner sig väldigt osäkra över vad som gäller. Här kan då datahanteringsplanen utgöra ett användbart stöd i processen för att fånga upp dessa frågor.

Vad görs då just nu i Sverige för att utveckla arbetet med tillgång till FAIR och öppna forskningsdata? Ett stort arbete som sker är att i stort sett alla lärosäten upprättar något som kallas för DAU, Data Access Unit, där man försöker samordna den support som finns att tillgå på lärosätena i form av bibliotekarier, arkivarie, jurister och personal som arbetar inom IT. Här har SND – Svensk Nationell Datatjänst samt Högskolan i Borås tagit fram ett utbildningsprogram, jag var själv en av de som utgjorde den första gruppen som gick igenom utbildningen under förra våren, för att stödja de som skall arbeta med att upprätta dessa DAU:er. Ett annat initiativ som har nationell förankring är att ta fram en lösning för ett digitalt repositorium där man skall kunna ha långtidslagring (inte samma sak som att arkivera, vilket görs på lärosätet) av den öppna forskningsdata som produceras. Det är SUNET som är involverat i detta projekt vilket det arbetas med just nu. Även Vetenskapsrådet arbetar för att driva på övergången. Framförallt håller de på med att ta fram en nationell datahanteringsplan som skall kunna användas vid alla lärosäten. Förhoppningsvis kommer den på sikt kunna utvecklas till ett smidigt verktyg online där forskarna enkelt och intuitivt skall kunna få stöd för att smidigt upprätta densamma. Jag tror detta blir ett viktigt steg just för att underlätta forskarnas arbete med forskningsdata. Sedan har vi naturligtvis själva som individer en viktig uppgift i att sprida information och kunskap om öppna forskningsdata. Vi som arbetar med forskningsdata här i Jönköping bedriver för tillfället en utbildnings-/informationskampanj där vi besöker alla de fyra fackhögskolorna, deras forskningsledare samt forskare och doktorander som en del i kunskapsspridningen inom lärosätet. Att konsekvent arbeta med forskningsdata är något nytt för oss alla och vi får börja i liten skala. Därefter får vi tillsammans utvecklas processen vidare och höja både kvaliteten på, samt tillgången till, framtagna forskningsdata.

Infrastrukturen för forskningsdata är något jag inte berört, förutom SUNET:s arbete, vilket beror på att det för tillfället saknas en strategi för detta arbete, vilket Vetenskapsrådet mycket riktigt tar upp i sin nyligen publicerade rapport ”Vägval för framtidens forskningssystem”. Här finns det olika riktningar att välja mellan men man skall vara medveten om att det tar tid att utveckla och förankra en hållbar tillika uthållig infrastruktur. I en nyligen publicerad rapport från Ithaka SR diskuterar man fenomenet ”Data Communities”. Enligt deras fallstudie har de mest framgångsrika av dessa utvecklas under lång tid. Genom att ha ett tydligt fokus inom ett specifikt forskningsområde har de byggts upp underifrån genom samarbete mellan forskarna. På så sätt har de skapat förtroende och förankring i sitt långsiktiga arbete. Vad de även oftast bistår med, förutom lagringsplats, är support från forskare som är insatta i hanteringen av forskningsdata för just det ämnesområdet. Det får till följd att riktiga metadata och andra aspekter såsom exempelvis DOIs underlättar spridning och sökbarhet samt att återvinning säkerställs. Drivkraften blir inte citeringar utan att delta i ett sammanhang där man bidrar kollegialt. Nu var denna studie baserad på STEM-områden vilka många gånger har data som är lättare att dela än inom till exempel samhällsvetenskaperna men som ett lyckosamt fenomen inom området är de intressanta att se närmare på, jag är övertygad om att de kommersiella förlagen gör det.   

För att möta framtiden anser jag att det är några faktorer som måste beaktas. Exempelvis måste man fundera på meritering och värdering av arbetet med forskningsdata. Hur skall det kunna mätas, man bör till exempel arbeta mot att forskningsdata kan citeras på ett principfast sätt. Jag tror också att det är viktigt att kunna förstå skillnaden mellan öppna forskningsdata och öppna publikationer. Det finns flera faktorer, bland annat juridiska, som gör att man faktiskt inte kan göra forskningsdata öppen. Här märker jag i olika diskussioner att många tror att all forskningsdata skall vara öppen, så är inte fallet. Däremot skall man eftersträva att alla forskningsdata är FAIR. Tidigare var jag inne på att arbetet med datahanteringsplaner är av stor vikt, det arbetet måste fortsätta och utvecklas för att underlätta den administrativa bördan. Att arbeta med dessa måste upplevas smidigt och värdefullt, att det tillför ett mervärde för forskarna. Vikten av att lyckas med denna omställning är stor, i pengar från 100 miljarder kronor och uppåt, så berörda parter måste se sin roll och ta sitt ansvar för att det skall gå så smidigt som möjligt.

]]>
https://vertikals.se/library/2019/05/28/fair-och-oppna-forskningsdata-en-hardvaluta/#respond 0
Plan S: direkt och öppen tillgång till vetenskapliga publikationer https://vertikals.se/library/2019/05/17/plan-s-direkt-och-oppen-tillgang-till-vetenskapliga-publikationer/ https://vertikals.se/library/2019/05/17/plan-s-direkt-och-oppen-tillgang-till-vetenskapliga-publikationer/#respond Fri, 17 May 2019 08:24:15 +0000 bibliotekarien http://vertikals.se/library/?p=19 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/32/2019/05/door-1587863_1280-300x200.jpg https://vertikals.se/library/2019/05/17/plan-s-direkt-och-oppen-tillgang-till-vetenskapliga-publikationer/ Inom den vetenskapliga publiceringen är det ett specifikt initiativ som rönt stor uppmärksamhet den senaste halvåret och det är implementeringen av Plan S. Bakom Plan S står cOAlition S, som är en sammanslutning av nationella forskningsfinansiärer inom Europa, med syftet att påskynda omställningen mot öppen tillgång till forskningspublikationer, en omställningsprocess man anser är alltför segdragen. Bakom cOAlition S står även Europeiska kommissionen samt Europeiska forskningsrådet. 

Vilka är det då som är medlemmar i cOAlition S. Främst är det nationella forskningsfinansiärer från medlemsländerna i EU (totalt är det 15 organisationer i nuläget). För Sveriges del är det FORMAS och FORTE som skrivit under Plan S. Vidare har även Riksbankens Jubileumsfond skrivit under men de ingår under kategorin välgörenhetsorganisationer. I den kategorin finner vi för övrigt också Wellcome Trust samt Bill & Melinda Gates Foundation, vilka är stora finansiärer ur ett internationellt perspektiv. Sista kategorin är de som valt att skriva på så kallade ”supporting statements” där Sverige representeras av Vetenskapsrådet.

Varför då Plan S? Först och främst ser man ett behov av att påskynda utvecklingen mot öppen och direkt tillgång till vetenskapliga publikationer som är offentligt finansierade. Som en del i det stödjer cOAlition S The San Francisco Declaration on Research Assessment (DORA) och uppmanar sina medlemmar att underteckna denna överenskommelse om att utvärdera forskningen på sina egna meriter, alltså den individuella artikeln istället för själva tidskriften. Naturligtvis är detta ett viktigt steg för att nå effekten mot övergången av öppen tillgång då meritering är en viktig del i den publiceringsstrategi den individuella forskaren tar fram. Ett annat syfte är att man vill säkerställa rättigheten för forskaren att kunna sprida och återanvända forskningsresultaten. De skall alltså inte ägas och kontrolleras av en extern kommersiell aktör. Ytterligare ett syfte jag vill lyfta fram här är att man vill få kontroll på kostnaden för den vetenskapliga publiceringen. Med Plan S kräver man full transparens vad gäller kostnader och avgifter för publiceringen. För att få en artikel publicerad kräver man oftast en så kallad APC (article processing charge) som kompensation. Genom detta vill cOAlition S säkerställa att kostnaden för APC:er kommer att ligga på en rimlig och samstämmig nivå eftersom medlemmarna i cOAlition S förbinder sig att finansiera densamma.

I höstas publicerade man slutligen en guide för implementering av Plan S. Den var inte fastslagen utan var föremål för revidering utifrån inkomna förslag och synpunkter. Debatten tog direkt fart och även om många står bakom Plan S så är den inte utan kritik. Min avsikt är att försöka problematisera kring, de som jag upplevt, mest debatterade invändningarna som lyfts fram här i Sverige vilka är: effekten på unga forskare, tidsplanen, meritering samt begränsad internationell förankring.

Jag inleder med vilken effekt Plan S kan få för unga forskare då denna fråga haft stort fokus just här i Sverige. Först vill jag bara vara noga med att betona vikten av att forskare engagerar sig i frågan. Ett av Plan S stora problem, utifrån flera av invändningarna, tror jag bottnar i frånvaron av debatt och engagemang, tidigare i processen, just från forskarhåll. Nåväl, i november 2018 publicerade Sveriges unga akademi ett öppet brev i tidningen Curie med titeln ”Vi vill inte vara försökskaniner” där de var starkt kritiska till Plan S. Jag instämmer i en del av kritiken och förstår deras oro. Vissa frågor måste utredas vidare vilket gör tidsplanen krävande. Samtidigt för de fram argument som att Plan S devalverar kvalitetskraven genom att tidskriften får betalt per artikel (APC). Här är det viktigt att Plan S tar utgångspunkt i de kriterier som finns via till exempel Directory of Open Access Journals (DOAJ) angående krav för publicering och granskning, vilken i flera fall är mer strikt än den som vissa etablerade förlag tillämpar idag. Plan S jobbar som sagt även mot en transparent finansiell modell vilken motverkar en osund vinstmodell hos förlagen vilket är den rådande situationen idag. Ett annat problem är att man ser att unga forskare straffas av Plan S då det hindrar dem att publicera i välrenommerade tidskrifter. Om man ansluter till DORA och lämnar tidskriftens impact faktor som norm för värdering av forskningsresultat finns ju en aspekt att publiceringskanalerna de facto blir fler och att det underlättar för unga forskare att publicera sig då de slipper konkurrera med etablerade forskare i några få utvalda tidskrifter med hög impact faktor. Det kräver naturligtvis att synen på meritering ändras så en framtida karriär inte blir lidande. Där har de etablerade forskarna en viktig uppgift då det till syvende och sist är de som sitter och gör dessa värderingar vid anställningar och befordran. Är de för eller emot öppen publicering av forskningsresultat? Slutligen framförs argumentet att det är viktigt att säkra forskarnas upphovsrätt, vilket som de själva säger sällan är fallet idag. Här har faktiskt Plan S just ett krav på detta till skillnad från de kommersiella förlagens rådande praxis. Som sagt jag förstår oron från Sveriges unga akademi men i ett större perspektiv så har faktiskt The European Council of Doctoral Candidates and Junior Researchers, Young Academy of Europe, Marie Curie Alumni samt Young European Research Universities alla valt att skriva på ett ”supporting statement” för Plan S. 

Om vi då tittar närmare på tidsplanen så är den pressad. Jag kan inte annat än hålla med. Det finns fortfarande frågetecken som behövs utredas närmare men processen bör kunna inledas. Arbetet mot öppen tillgång har pågått under flera år och många lärosätens bibliotek hjälper till i processen. Det stora skiftet är att utöka den direkta publicering mot öppen tillgång som är direkt tillgänglig och motverka främst hybridtidskrifter. Därför har Plan S infört transformativa bestämmelser under övergången. Avtalen måste tecknas senast 2021 och de gäller för tre år. Det ger en tidsfrist fram till 2025 att ställa om systemet. Det skall alltså inte ske nu med forskning som redan finns i systemet. Att vissa forskare blir överraskade och tagna på sängen känns tråkigt. Visst, de kunde varit mer involverade i processen, men faktum är att forskare som grupp har varit representerade i arbetet med att ta fram Plan S. Spridningen av densamma har däremot kanske brustit. Fast som en representant för unga forskare sa i den livesända debatten om Plan S, kommer det meddelande om detta eller annat från biblioteket så hamnar det i papperskorgen.

Meritering är något som dyker upp i flera olika sammanhang och används som ett starkt motargument mot Plan S. Det håller jag med om. Ifall man ändrar publiceringsförfarandet måste även meriterings- och utvärderingssystemet ändras. Man kan inte använda rådande system på publikationer som ligger utanför. Frågan är då om det rådande systemet bör ändras eller om det nya systemet skall anpassas efter den rådande modellen. Svaret är väl redan givet eftersom cOAlition S valt att stödja DORA. Men det skapar förstås problem då det inte används i Sverige idag. Jag vet att Stockholms Universitet har skrivit på DORA, finns det fler lärosäten i Sverige? Samtidigt i Regeringens nationella färdplan för det europeiska forskningsområdet 2019-2020 ställer man sig bakom EU-kommissionens krav på att alla vetenskapliga publikationer som är offentligt finansierade skall publiceras med öppen tillgång senast från och med 2020 och att utgifterna för den vetenskapliga publiceringen skall vara transparenta. Man ställer alltså krav på en snabbare implementering än vad Plan S gör. Jag utgår ifrån att Regeringen inte inför detta utan en plan för hur det skall meriteras och utvärderas. Samtidigt skriver man dock i samma färdplan (ovan) att universitet och högskolor behöver ta ett stort ansvar för genomtänkta karriärsystem och bättre villkor för unga forskare så detta är fortfarande en viktig fråga som behöver klargöras.

Forskning av hög kvalitet kräver oftast internationellt samarbete. Nätverk och samarbetsprojekt med internationell förankring ökar. Därmed blir även forskningspubliceringen mer internationell. Ett problem med Plan S är att den begränsas utifrån geografin. Det blir forskare inom EU som kommer att påverkas av dess införande. Ett problem blir då om forskningen och rörligheten mellan forskare ökar geografiskt hur kommer påverkan att bli av Plan S. Vid anställningar, ansökningar om medel och olika utvärderingar kan alltså forskare från EU påverkas negativt. Någon måste trots allt gå först, frågan är om andra följer efter, så visst här kan man säga att Plan S utgör ett slags experiment med oanade konsekvenser. Samtidigt ser man en stark utveckling även i andra länder mot ökade krav på öppen tillgång och öppen vetenskap.  Även vad det gäller utvärdering av forskning finns det internationella alternativ där man kommit längre än i Sverige såsom DORA och The Leiden Manifesto. Förhoppningsvis kommer vi kunna se en framtid där inte bara EU utan hela forskningsvärlden rör sig mot en mer öppen vetenskap där öppen tillgång och nya publiceringsmönster blir en naturlig del.

]]>
https://vertikals.se/library/2019/05/17/plan-s-direkt-och-oppen-tillgang-till-vetenskapliga-publikationer/#respond 0
Framtidens arbetsmarknad del 3 https://vertikals.se/charlotta/2019/05/10/framtidens-arbetsmarknad-del-3/ https://vertikals.se/charlotta/2019/05/10/framtidens-arbetsmarknad-del-3/#respond Fri, 10 May 2019 05:15:20 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=4102 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2019/05/home-office-1867761_1280-300x200.jpg https://vertikals.se/charlotta/2019/05/10/framtidens-arbetsmarknad-del-3/ Jag har i två bloggposter tittat på var framtidens jobb (enligt Arbetsförmedlingens kategorisering) finns belägna rent geografiskt. Precis som Arbetsförmedlingen gör har jag tidigare delat upp yrkena baserat på om de kräver en högre utbildning eller ej. Det är nämligen inte så att de platser som har en högre andel ”framtidens jobb som kräver högre utbildning” är desamma som de som har en högre andel ”framtidens jobb som inte kräver högre utbildning”. Figuren nedan visar just på hur olika andelarna ser ut i svenska kommuner:

Framtidens yrken scatter

Korrelationen mellan de två är till och med svagt negativ och signifikant (-0,152**).

Så om vi då tar båda grupperna sammanlagda – vilken kommun har då högst antal av dessa ”framtidens jobb”? Kartan nedan visar hur det ser ut:

Antal samtliga

Precis som konstaterats i tidigare bloggposter är det största antalet jobb i de kommuner där det bor flest individer (som förväntat). Om vi istället tittar på hur stor andel dessa ”framtidens jobb” utgör av kommunernas arbetsmarknad idag så får vi följande karta istället:

Andel framtidens yrkenHögst andel hittar vi i Olofström (43%) – en siffra som i hög grad är driven av den stora andelen ”framtidens jobb som inte kräver en högre utbildning” (dessa utgör 33% i Olofström). På andra plats hittar vi Danderyd (39%) följt av Storfors (39%), Timrå (37%) och Bräcke (37%).

De kommuner som i dagsläget har lägst andel ”framtidens jobb” är Sigtuna (15%), Älmhult (19%), Gnosjö (19%), Emmaboda (21%) och Fagersta (21%).

Dessa så kallade framtidens jobb är alltså ganska utstspridda rent geografiskt.

Men Arbetsförmedlingen listar också de yrken med sämst framtidsutsikter. Var dessa är belägna kommer jag titta på i nästa bloggpost.

 

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2019/05/10/framtidens-arbetsmarknad-del-3/#respond 0
Gladiatorutställningen – en sammanfattande analys https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/05/08/gladiatorutstallningen-en-sammanfattande-analys/ https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/05/08/gladiatorutstallningen-en-sammanfattande-analys/#respond Wed, 08 May 2019 12:43:50 +0000 Anders Dybelius http://vertikals.se/anders-dybelius/?p=80 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/29/2019/05/colosseum-327242_1280-300x225.jpg https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/05/08/gladiatorutstallningen-en-sammanfattande-analys/ Jag har i sju olika delar försökt att belysa möjligheter och utmaningar kring satsningen på gladiatorutställningen som arrangerats av Destination Jönköping under sommaren 2018. Det är dags att sammanfatta och samtidigt belysa faktorer som framöver kan hjälpa till att skapa goda beslutsunderlag för liknande satsningar. Om möjligt kan rubrikerna nedan bilda ett ramverk för framtida diskussioner. 

Besöksunderlagets kalkyl

De museer som tidigare hade visat gladiatorutställningen har ett betydligt större befolkningsunderlag än Jönköping, vilket säkerställer det ekonomiska åtagandet. En mer realistisk bedömning hade varit maximalt 20 procent besökare av regionens befolkning, vilket gäller för nordiska förhållanden som i Århus och Espo. Destination Jönköpings beräknade besöksantal på 85 000, utgör drygt 60 procent av Jönköpings kommuns innevånare. 

En realistisk besökssiffra att beräkna en ekonomisk marginal utifrån hade varit 16-20 %, det vill säga mellan 20 000 till 25 000 besökare under de fyra och en halv månaderna som utställningen visades. Det är den procentuella del av befolkningen som de tidigare arrangörerna till gladiatorutställningen uppvisat. Ingen tidigare utställare har ens varit i närheten av 61 procents besökare av kommunen/regionens befolkningsunderlag.

Platsens betydelse

Gladiatorutställningen i Jönköping klarade inte att stå ekonomiskt på egna ben. Den visades på en träningsarena för hockey. I kontrast till Jönköping har utställningen alltid tidigare visats i anslutning till ett etablerat museum med ett världsrykte i form av tidigare utställningar, parallella sidoutställningar, status och utmärkelser som i exempelvis Brisbane, Ottawa och Århus. Det har också funnits naturliga kopplingar i miljön som till utställningarna i Nijmegen och Tongeren där romerska imperiet återfinns naturligt i arkitektur och arkeologi. För att inte nämna Nimes i Frankrike där hela stadens själ andas romarriket och där en av de största gladiatorarenorna används än idag till olika spel. Jönköping som utställningsplats för en Gladiatorutställning uppfyller därmed inte något av dessa avgörande kriterier. 

Kulturutbudet

På de tidigare platserna där utställningen har visats finns för en familj ett betydligt rikare kultur- och nöjesutbud än vad Jönköping med omnejd kan erbjuda. Gladiatorutställningen i Jönköping hade i sig själv inte den attraktionskraft som besökare kräver idag.

Identifikation, replika och narration

Om Gladiatorutställningen jämförs med Titanicutställningen är den främsta anledningen till misslyckandet identifikationen med Sverige, föremålen/kopior i stället för original och avsaknaden av den narrativa berättelsen.

Identifikationen

Den tredje största passagerargruppen på fartyget Titanic var svenskar. Det innebär att en sådan utställning får en naturlig koppling till Sverige. I gladiatorutställningen finns inte något alls som personmässigt knyter an till Sverige.

Replika

Känslan av att studera originalföremål är av yttersta vikt. Runt 200 artefakter är originalföremål på Titanicutställningen, men inte några föremål på gladiatorutställningen är original. Det är försvarbart med tanke på säkerhetsrisken, men för besökarna blir det en avsevärd avdramatisering av upplevelsevärdet. Inte minst mot bakgrund av att många svenskar har besökt Colosseum och andra platser i det forna romerska imperiet med sina originalföremål. 

Narrationen

Den kanske viktigaste förklaringen till misslyckandet med gladiatorutställningen är den narrativa delen. Utställningen innehåll delvis berättelsen om kampen mellan Verus och Priscus, men denna berättelse är dock en ytterst tunn och svårgripbar berättelse där besökaren inte får nämnvärt mycket detaljer, mer än att båda utkämpade en tvekamp där utgången blev att båda återfick friheten av kejsare Titus år 80 e.kr. Vi vet inte ens med säkerhet vilken typ av gladiator Verus var. På ett etablerat museum kan besökarna acceptera en inte alltför narrativ utställning, där man av hävd mer accepterar enbart föremål, men då är dessa originalföremål. På gladiatorutställningen i Jönköping fick man enbart se replika. I Titanicutställningen möter besökarna utöver en mytisk händelse om fartyget Titanic, även en stor mängd människoöden med dess berättelser kopplade till originalföremål som var och ett har sin egen berättelse. Själva berättelsen är också kärnan i historieämnet. Gladiatorutställningen hade en intressant strukturberättelse om ett imperiums uppbyggnad ingående detaljer hur gladiatorspelen i Romarriket byggdes upp, men i utställningen saknades det liv, mänskliga berättelser och livsöden. En tallrik, en hjälm eller någon annan artefakt, och då i original, hade gett ett helt annat upplevelsevärde för besökaren. Lägger man därtill en mänsklig berättelse till föremålet skapas en extra narrativ dimension ytterligare. Detta saknades i gladiatorutställningen i Jönköping.

Colosseums hjältar – hjältar för vem?

Utställningens syfte kopplat till vår samtid. Utställningen var pedagogisk och av hög klass, men det övergripande temat för gladiatorutställningen som i namnet Colosseums hjältar gav upphov till funderingar hos betraktaren. Hjältar för vem? Hur förhåller det sig för oss som lever 2000 år senare? För besökaren blev gladiatorernas roll i romarriket inte tydlig i utställningen. Gladiatorerna symboliserade de yttersta och förnämsta egenskaperna i romarriket man då kunde äga, det vill säga dödsförakt, ära och heder. Det var dessa heroiska egenskaper och den överlägsna organisationen som romarna hade gjort till sitt varumärke genom arkitektur och därmed konstruktioner, den överlägsna organisatoriska armén och därtill överlägsna administrationen. Allt sammanföll och synliggjordes för publiken på de drygt 200 gladiatorarenorna i det romerska imperiet i dessa grymma och blodiga spel. Men detta förklarar varför romarriket var ett imperium. De var bättre än sina motståndare. Detta hade behövts tydliggöras genom audioguiden på utställningen. Nu blev det en utställning av detaljer, som inte blev insatta i sitt sammanhang.

Gladiatorer lika med Idrottskvinnor och idrottsmän? 

I texter och på storbildsskärmar gjordes övergripande jämförelser mellan dagens idrottsvärld och romarrikets gladiatorer. En komparation som inte är helt oproblematisk. Detta att jämställa forna tiders gladiatorer med moderna idrottsmän och kvinnor gjordes konsekvent genom utställningen. Gladiatorerna åt visserligen exemplariskt och tränade enormt hårt, likställt med dagens atleter, men jämförelsen kunde dock uppfattas som en något anakronistisk konstruktion. Visserligen kan försäljning av mat, dryck, lotterier och souvenirer på Colosseum ses som en del av ett idrottsevenemang och visst kan gladiatorerna ses som idrottskvinnor och idrottsmän men det är vanskligt att dra raka paralleller på gladiatorernas prestationer till nutidens idrottsvärld. 

Platsen och reklamen

Destination Jönköping valde att satsa på marknadsföring via sociala medier samt göra reklam utmed infarter mot Jönköping, Huskvarna och Nässjö. Det förekom inlägg på Facebook i form av bilder och filminslag. Destination Jönköping använde även sin egen hemsida. Däremot lyste den mer traditionella reklamen via lokalpressen med sin frånvaro. Hur mycket detta påverkade inställningen till utställningen av eventuella besökare är svårt att uppskatta, men vid en jämförelse av reportage från Århus, kan man se en mer traditionell marknadsföring där reportagen präglas av en mycket positiv anda och ton. 

Entrén var i stort sett anonym och det dröjde allt för länge innan Destination Jönköping fick möjlighet att annonsera på de utmärkta reklamplatser som Elitserielaget i ishockey HV71 har på fastigheten utmed Huskvarnavägen.

Destination Jönköpings huvuduppgift enligt texten på hemsidan var att ”Destination Jönköping AB skall öka den geografiska platsen Jönköpings kommuns attraktionskraft och generera tillväxt genom att få fler tillfälliga besökare till Jönköpings kommun inom områdena turism, event och möten/kongresser.” En noggrannare kartläggning av besöksfrekvens och ekonomisk kalkyl hade förhindrat det misslyckande som utställningen i Jönköping blev. Destination Jönköpings kamp mellan debet vs. kredit fick dessvärre inte samma lyckliga utgång som kampen på Colosseum år 80 e.kr. mellan Verus vs. Priscus.

]]>
https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/05/08/gladiatorutstallningen-en-sammanfattande-analys/#respond 0
Öppen vetenskap och universitetens resurstilldelning https://vertikals.se/library/2019/05/07/oppen-vetenskap/ https://vertikals.se/library/2019/05/07/oppen-vetenskap/#respond Tue, 07 May 2019 07:06:26 +0000 bibliotekarien http://vertikals.se/library/?p=7 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/32/2019/05/open-book-1428428_1280-300x225.jpg https://vertikals.se/library/2019/05/07/oppen-vetenskap/ Målet med Sveriges forskningspolitik är att vi skall vara en ledande kunskapsnation. Det uppnås genom högkvalitativ forskning och utbildning samt innovationsutveckling. Syftet är att öka vår konkurrenskraft vilket leder till en ökad välfärd. För att uppnå målet ges ökade anslag till universitet och högskolor 2017–2020 samtidigt som en utredning har tillsats för att se över dess styrning och resurstilldelning, den populärt kallade ”struten”. Vidare har Universitets­kanslersämbetet fått i uppgift att kvalitetssäkra universiteten och högskolornas forskning. Ett annat område är infrastrukturen för forskning där satsningar nu görs med särskilt fokus på datadriven forskning. Eftersom forskning och innovation av högsta kvalitet kräver hög grad av samarbete, ofta utanför Sveriges gränser, vidtas även åtgärder för att aktivt öka internationaliseringen av den svenska forskningen.

Vad innebär då öppen vetenskap i detta sammanhang? Enkelt uttryck är det på vilket sätt man skall uppnå kunskapsspridning till det omgivande samhället genom att dela med sig av forskningsresultat/-material. Här kan till exempel nämnas öppen och direkt tillgång till forskningspublikationer, öppna forskningsdata, öppen källkod samt tillgång till öppna lärresurser. Hur ställer sig då detta mot universiteten och högskolornas uppdrag? Enkelt kan man säga att dessa institutioner har tre uppgifter. För det första att bedriva utbildning, för det andra att bedriva forskning samt slutligen den tredje uppgiften att bedriva samverka med omgivande samhället genom att sprida kännedom och kunskap om den forskning och det utvecklingsarbete som genomförs. Tredje uppgiften blir med andra ord en förlängning av de båda första uppgifterna. 

För uppgiften utbildning är samverkan högst tydlig och påtaglig. Studenter skall utbildas för hög anställbarhet utifrån samhällets behov. När de inträder i yrkeslivet blir studenterna en viktig resurs för kunskapsspridning, kritisk värdering och utvecklingsarbete. Därför är det av stor vikt att de senaste forskningsrönen förs över från forskningen och integreras i undervisningen. En annan typ av samverkan kan även vara att det omgivande samhället utnyttjar universiteten och högskolorna för mer riktad kompetensutveckling eller uppdragsutbildning.

Mer intressant blir det hur just öppen vetenskap blir tillämplig för uppfyllandet av den tredje uppgiften för forskningen. För tydlighetens skull kommer jag här fokusera på vetenskapliga publikationer och ber att få återkomma i en annan bloggpost mer specifikt kring frågan om forskningsdata.

Jag börjar med publikationstypen avhandlingar. Avhandlingar kan oftast publiceras direkt och bli öppet tillgängliga för alla genom lärosätenas digitala arkiv. Ett problem är att med hänsyn till vikten av att inleda sin forskarkarriär tidigt, så väljer många att publicera så kallade sammanläggningsavhandlingar. Det innebär att man skriver en kappa bestående av det gemensamma innehållet (metod, teori och slutsatser) och sedan består själva avhandlingen av tre till fyra publicerade vetenskapliga artiklar vilka oftast inte kan göras tillgängliga på samma sätt. Jag har undersökt statistik för antalet sammanläggningsavhandlingar jämfört med monografier och den första formen ökar markant och är nu dominerande (79% år 2015). Det får naturligtvis följdverkningar på spridningen av doktorandernas forskningsresultat till det omgivande samhället.

Rapporter i olika former kan lättare göras tillgängliga öppet och direkt i ett digitalt arkiv. Lite är det beroende på finansieringsform och uppdragsgivare i vilken mån de går att göra öppet tillgängliga. En kritik mot denna publiceringstyp kan dock vara att granskningen och omfattningen av forskningen inte är lika rigorös. Konferensrapporter kan vara en annan form. Där presenteras oftast idéer och tankar om ny forskning vilken sedan ges ut i så kallade ”proceedings”. Dessa borde kunna göras mer tillgängliga än de görs idag men tyvärr blir de oftast endast tillgängliga för de forskare som varit med på själva konferensen samt de som är medlemmar i organisationen som anordnat densamma. I vissa fall går även rätten till materialet över till ett vetenskapligt förlag och publiceras som en bok som måste köpas för att få tillgång till materialet.

Sedan kommer vi till den kanske viktigaste och mest centrala publikationstypen, den vetenskapliga artikeln. Det är de artiklar som forskarna skriver om sitt forskningsresultat för att sprida ny kunskap bland andra forskare inom sitt ämnesområde. Här söker forskare gärna publicering i en högt ansedd tidskrift med erkänt bra granskningsprocess. Ur ett öppet vetenskapsperspektiv framträder då flera olika publiceringsmodeller. En modell är att materialet förblir låst och inte tillgängligt med mindre än att du har prenumeration på tidskriften, eller tjänsten/databasen, alternativt att du online köper den specifika artikeln direkt av förlaget. En annan modell är att tidskriften är av typen ”Open Access”, vilket innebär att alla artiklar som publiceras är direkt öppet tillgängliga för alla att läsa. Ytterligare en modell är att låsta artiklar görs öppet tillgängliga efter en embargoperiod. Då finns möjligheten för ett lärosäte att lägga in dessa artiklar i sitt digitala arkiv med en tidsspärr som släpper just den dag då embargoperioden är över och artiklarna kan göras tillgängliga. 

Ett av problemen med denna publicering är att den blir väldigt dyr då det är kommersiella förlag som sköter publiceringen och sedan tar betalt för tillgången. Forskaren som skriver får inget betalt, forskaren som deltar i granskningsprocessen får inget betalt. Det är med andra ord skattemedel som finansierar processen. Sedan blir det återigen skattemedel, som genom forskningsbibliotekens avtal med förlagen, köper tillbaka publikationen så forskarna själva samt studenterna får tillgång till materialet. Övriga samhället har då inte tillgång till dessa avtal. Än mer komplicerat blir det i och med de nya hybridtidskrifterna där man med hjälp från lärosätet eller forskningsfinansiären kan betala en författaravgift för att få en artikel publicerad, efter granskningsprocessen är genomförd. Därmed blir artikeln publicerad direkt och med öppen tillgång. Det gör att när biblioteken sedan betalar för läsrättigheten genom sina avtal så betalar man en gång till, så kallad ”double dipping”. Naturligtvis gör de vetenskapliga förlagen enorma vinster på skattebetalarnas bekostnad, vilka dessutom inte ens kommer åt det material de varit med och finansierat. Plan S är ett europeiskt initiativ, inte helt oomtvistat, som nu arbetar skyndsamt för att motverka denna utveckling. Jag hoppas kunna återkomma till detta i en kommande bloggpost.

Ett annat problem som kan vara värt att lyfta fram i sammanhanget är för vem man publicerar sin forskning. Ett problem med publiceringen i vetenskapliga tidskrifter är att den oftast är noga preciserad samt skriven på ett sätt att målgruppen av läsare är begränsad. Vad jag vill säga är att forskare skriver för forskare och då inom samma ämnesområde. När vi pratar om tillgång och öppen vetenskap så finns det alltså från början ingen tanke på att det skall läsas och användas av gemene man. På stora företag finns det säkert personer som kan ta till sig av materialet men många små- och medelstora företag kanske inte besitter den kompetensen, för att inte tala om de som utövar medborgarforskning. Här finns det en inneboende konflikt; dels mellan medelstilldelning och utvärdering av forskning vilken baseras till stor utsträckning specifikt på denna publicering, dels att man från statens sida även vill uppnå något helt annat genom den tredje uppgiften. Här behövs som jag ser det en översyn av incitamentsstrukturen, medelstilldelningen samt utvärdering av forskningen. Andra publikationstyper behövs, mer populärvetenskapliga, men vilken forskare tar sig tid till det om det inte värderas och meriteras? 

Jag kan inte ge svar på hur man skall lösa dessa frågor. Visst har jag några tankar, exempelvis skulle man i större utsträckning än idag även kunna starta forskningsprojekt i nära samarbete med det omgivande samhället för att identifiera aktuella problem. Därmed bidrar man till samverkan och ökar samhällets involvering i forskningen. Vidare skapas nya forskningsfrågor som man sedan påskyndar tillgängliggörandets av genom att skapa nya publiceringsformer anpassade efter målgruppen och helt utanför den fördröjande och fördyrande vetenskapliga publiceringen. Direkt tillgång kan säkerställas genom omedelbar publicering i fria digitala arkiv på lärosätena eller nationellt. Men detta arbetssätt kräver att utvecklingen går från vetenskaplig kommunikation till vetenskaplig interaktion, vilket ställer nya krav på främst den tillämpade forskningen. Återigen om detta skall bli aktuellt krävs det nya incitamentsstrukturer och nya former för meritering och utvärdering av forskarens arbete. Även det en fråga som jag hoppas kunna återvända till i en framtida bloggpost. 

]]>
https://vertikals.se/library/2019/05/07/oppen-vetenskap/#respond 0
Europadagen 9 maj. Grattis på ”födelsedagen” EU! – trots osäker framtid och en brokig historia. https://vertikals.se/radu-harald-dinu/2019/05/06/europadagen-9-maj-grattis-pa-fodelsedagen-eu-trots-osaker-framtid-och-en-brokig-historia/ https://vertikals.se/radu-harald-dinu/2019/05/06/europadagen-9-maj-grattis-pa-fodelsedagen-eu-trots-osaker-framtid-och-en-brokig-historia/#respond Mon, 06 May 2019 06:14:25 +0000 Radu Harald Dinu http://vertikals.se/radu-harald-dinu/?p=25 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/31/2019/05/flag-2608475_1280-300x200.jpg https://vertikals.se/radu-harald-dinu/2019/05/06/europadagen-9-maj-grattis-pa-fodelsedagen-eu-trots-osaker-framtid-och-en-brokig-historia/ Det är Europadagen, den 9 maj. Och även om det mesta av Europadebatten just nu handlar om unionens osäkra framtid, så lever en känslosam diskussion om medlemsländernas historia, och hur gemensam den egentligen bör bli.

När jag och min fru flyttade till Bryssel 2008 hyrde vi ett rum vid Place Jourdan, bara ett stenkast från Schuman-rondellen som vi i Sverige ibland får en glimt av när SVT:s EU-korrespondenter rapporterar från något toppmöte. Oftast domineras direktsändningarna av dagsaktuella frågor medan de historiska referenserna hamnar i skymundan. Rondellen är nämligen inte bara EU-kvarterens arkitektoniska skärningspunkt. Den är också en minnespolitisk markör som erinrar om den dåvarande franske utrikesministern Robert Schuman som den 9 Maj 1950 presenterade sina förslag till en europeisk kol- och stålgemenskap. ”Schumandeklarationen” skulle utgöra startskottet till det som vi kallar EU idag och är också anledningen till varför den 9 Maj uppmärksammas som Europadagen idag. Deklarationen uppstod inte i ett politiskt vakuum utan måste ses mot bakgrund av de förödande konsekvenserna som andra världskriget hade orsakat i Europa. Enligt Schuman skulle ett ytterligare krig ”inte endast bli otänkbart, utan även praktiskt omöjligt” om länderna började samarbeta på ekonomiskt och politiskt plan. Kriget blev EU:s negativa grundningsmyt. Därför är det angeläget på Europadagen att belysa frågan huruvida synen på andra världskriget har förändrats i Europa under de senaste årtionden. 

De flesta historiker är överens om att minnet av andra världskriget och förintelsen gick skilda vägar i öst och väst och förblev dessutom nationalstaternas angelägenhet under kalla kriget. Och det hade inte kunnat vara annorlunda. Erfarenheterna av åren innan 1945 skilde sig dramatisk, inte bara mellan individer utan också mellan olika etniska grupper och nationer. I vissa länder blev befolkningen eller minoriteter utsatta för terror, förföljelser och massvåld. Andra länder blev offer för grannens aggression vilket ledde till att människor hoppades på rättvisa efter 1945. 

Det var först de världspolitiska omvälvningarna 1989 och slutet av kalla kriget som skapade förutsättningarna för en omprövning av dessa historiekulturella ramar i Europa. Sedan dess kan vi observera ett ökat fokus på en gemensam europeisk minnespolitik och historiekultur. Många länder utvecklade till och med en historiekulturell högkonjunktur under den perioden som kretsade framför allt kring minnet av förintelsen. Ett exempel är den Internationella förintelsekonferensen i januari 2000 i Stockholm. Konferensen resulterade i den så kallade Stockholmsdeklarationen där fler än 30 länder fastställde hur minnet av folkmordet på de europeiska judarna skulle hållas levande framöver. Med andra ord hade minnet av förintelsen blivit ”mindre tysk” och ersatts av en gemensam – om än negativ – referenspunkt för den europeiska minneskulturen.

Europeisk historia hade innan 1989 vanligtvis berättats som en västerländsk framstegshistoria medan de östeuropeiska länderna kom på efterkälken. Efter murens fall var det dock inte längre möjligt att skryta med den ekonomiska tillväxten i Västeuropa, eller den fransk-tyska försoningen efter andra världskriget. Östeuropeiska intellektuella gjorde sina röster hörda nu och krävde att även deras historiska erfarenheter skulle uppmärksammas. 

I det här sammanhanget har framför allt en kontroversiell, minnespolitisk fråga lyfts som löper längs den tidigare skiljelinjen mellan Öst- och Västeuropa: Hur ska minnet av nazismen förhålla sig till brott och människorättskränkningar under kommunismen? Oppositionella från Östeuropa och Östtyskland vädjade om att ge kommunismens offer en minst lika stor plats i det offentliga minnet som Nazismens offer. 

De olika apellerna fick slutligen gehör inom de olika EU-institutionerna. I Bryssel har man försökt att hitta en kompromiss genom att tona ner de motstridiga minneskulturerna i öst och väst. Förenklat kan man säga att EU ville hitta den minsta gemensamma nämnaren för att möjliggöra en paneuropeisk minneskultur. Denna gemensamma grund skulle innebära en förkastelse av alla totalitära regimer i Europa, oavsett ideologi. Totalitarism-paradigmet förfäktades framför allt av parlamentariker från de nya central- och östeuropeiska EU-länderna.

En rad händelser kan ses som resultat av denna kampanj: 2008 föreslog Europaparlamentet att utse den 23 augusti till den ”Europeiska minnesdagen för stalinismens och nazismens offer”. Det var ingen slump. Den 23 augusti 1939 undertecknandes nämligen Molotov–Ribbentrop-pakten som inledde uppdelningen av Central- och Östeuropa och som markerade en traumatisk händelse för många människor. 2011 grundades den så kallade ”Plattformen för europeiskt minne och medvetande” som finansieras av EU-medel och som driver frågan om en internationell brottmålsdomstol för kommunistiska brott.

Totalitarism-kompromissen delas emellertid inte av många parlamentsledamöter från de ”gamla”, alltså västeuropeiska EU-medlemsstaterna. Sammantaget går skiljelinjen mellan de ”nya” och de ”gamla” EU-länderna. De ena anser att förintelsen är unik och inte bör likställas med kommunismens brott. De andra menar att Hitlers och Stalins regimer var lika onda. Dessutom har de olika försöken att likställa nazismen och stalinismen med hjälp av paraplybegreppet totalitarism haft en begränsad offentlig genomslagskraft. Den ”Europeiska minnesdagen för stalinismens och nazismens offer” den 23 augusti ignoreras fortfarande av många EU-länder.

Samtidigt som vi alltså kan observera en europeisering av minneskulturerna på vår kontinent ställer sig frågan om främjandet av ett europeiskt minne är nödvändigt och eftersträvansvärt? En sak kan redan nu konstateras: Den nya europeiska minneskulturen borde inte bortse från de specifika erfarenheterna under andra världskriget som fortfarande skiljer sig mellan de olika länderna.

Det räcker att återigen rikta blicken mot de central- och östeuropeiska länderna som präglades av två diktaturer under 1900-talet. Många av dessa länder är fortfarande långt ifrån ett ”negativt minne”, som Volkhard Knigge, föreståndare för minnesmärket i Buchenwald, myntade. Det som menas med ”negativt minne” är att ett samhälle inte enbart bör fokusera på offerrollen, alltså grymheterna man drabbades av, utan även på grymheterna som man själv har orsakat. 

En del historiker menar att en anonymisering av krigsförbrytelser och människorättskränkningar förstärker konkurrensen mellan nazismens och kommunismens offer. Risken är att sökandet efter en gemensam europeisk nämnare sker till priset av att olikheterna slätas över. Är det inte just mångfalden som utgör själva grundtanken med Europa?

]]>
https://vertikals.se/radu-harald-dinu/2019/05/06/europadagen-9-maj-grattis-pa-fodelsedagen-eu-trots-osaker-framtid-och-en-brokig-historia/#respond 0
Digitala dilemman – inte bara för den som står utanför! https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/04/29/digitala-dilemman-inte-bara-for-den-som-star-utanfor/ https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/04/29/digitala-dilemman-inte-bara-for-den-som-star-utanfor/#respond Mon, 29 Apr 2019 11:17:49 +0000 Ulli Samuelsson http://vertikals.se/ulli-samuelsson/?p=29 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/28/2019/04/earth-2254769_1280-300x184.jpg https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/04/29/digitala-dilemman-inte-bara-for-den-som-star-utanfor/ Nu i april har jag varit på ett seminarium arrangerat av Region Jönköpings län på temat ”Digital kompetens är samhällskompetens”. Bland annat presenterades en intressant studie genomförd i samverkan mellan konsumentrådgivarna i Jönköpings kommun och regionbibliotekets utvecklare. Studien presenterades i en rapport med titeln ”Datasamhället är ett jäsra bök”. De som bidragit med kunskap i denna rapport är de som dagligen möter medborgarnas digitala dilemman. Detta kan vara i rollen som anställd inom exempelvis offentlig förvaltning och regional verksamhet, eller som engagerad i föreningsliv eller i övriga civilsamhället. De 172 personerna som besvarade enkäten möter alltså på olika sätt vuxna människor i alla åldrar som befinner sig mer eller mindre i ett digitalt utanförskap. Den bild som ges stämmer väl överens med det jag ser i min forskning om äldre i ett digitaliserat samhälle. De vanligaste problemen är att de saknar egen tillgång till digital teknik, att de inte kan skaffa eller använda bank-id samt att de har svårt att både hitta, hantera och skriva ut blanketter och biljetter från internet. 

Det som skiljer denna studie från min egen forskning är att den inte fokuserar på en specifik åldersgrupp, i mitt fall äldre. Att digitalt utanförskap är kopplat till hög ålder och att unga är ”digitala infödingar” är några av de myter som florerar i samhället. Vore det så enkelt skulle vi kunna luta oss tillbaka och konstatera att om ytterligare något generationsskifte så är ”problemet löst”. Tyvärr är verkligheten mer komplex än så och ett digitalt utanförskap, liksom digital delaktighet, är långt ifrån enbart kopplat till ålder. Många av de som besvarat frågorna i studien arbetar inom socialförvaltning. De möter där människor som av olika skäl behöver samhällets stöd i fråga om ekonomiska resurser eller olika tjänster och stöd. Några arbetar på bibliotek och möter där människor som ber om hjälp med privata ärenden kopplade till digitala tjänster, tjänster som många gånger ligger långt utanför bibliotekens ansvarsområden.

Tyvärr är verkligheten mer komplex än så och ett digitalt utanförskap, liksom digital delaktighet, är långt ifrån enbart kopplat till ålder.

Människor som av olika skäl redan är sårbara eller marginaliserade riskerar en dubbel utslagning i ett samhälle med hög grad av digitalisering. I den aktuella studien nämns exempelvis olika former av funktionsnedsättningar och bristande ekonomiska resurser som skäl till digitalt utanförskap. Det här bekräftas även i en brittisk forskningsstudie där man jämfört skälen till digital exkludering mellan invånare Sverige och Storbritannien. I den forskningsstudien ser man en större risk för en digital underklass i Sverige än i Storbritannien. Detta eftersom de svenskar som inte är digitalt delaktiga är förhållandevis få och ofta utgörs av personer som tillhör redan utsatta grupper. I Sverige, till skillnad från Storbritannien, är med andra ord digital delaktighet en tydlig norm och den som står utanför avviker från normen.

I studien från regionen och kommunen blir det tydligt att enskilda tjänstemän, bibliotekarier, diakoner, konsumentrådgivare med flera dagligen ställs inför digitala dilemman. Att exempelvis vara arbetssökande eller bostadssökande och inte ha egen tillgång till internet blir ett problem. Likaså kontakter med myndigheter. En vilja att hjälpa till och lösa olika problem gör att det ofta blir en balansgång mellan juridiska och etiska dilemman för dem som i sitt yrkesliv eller samhällsengagemang möter det digitala utanförskapet. Som någon påpekade på seminariet så är det stor skillnad mellan att hjälpa någon att fylla i en pappersblankett som personen sedan själv skriver under, mot att logga in på personliga myndighetssidor med någon annans bank-id och sedan till slut hjälpa till med digital signering. Det sistnämnda är varken lagligt eller förenligt med de flesta yrkesroller. Samtidigt finns det lagar som tydligt föreskriver det ansvar olika offentliga samhällsfunktioner har i sitt ansvar för medborgarnas möjligheter till trygghet, jämlika levnadsvillkor och aktivt deltagande i samhällslivet.

Det är viktigt med ökad kunskap om det stöd och den hjälp som behövs för att inkludera digitalt exkluderade i dagens samhälle. Det är även viktigt att säkerställa att offentliga verksamheter på ett bra sätt kan möta dessa människor. De kommer alltid att finnas och det kan inte vara enskilda tjänstemäns uppgift och ansvar att skapa individuella lösningar utifrån egen kunskap och vilja att tänja på gränserna för sitt uppdrag. Den förstudie som genomförts i Region Jönköpings län är en bra början och jag hoppas att det blir en utveckling av detta projekt! 

Här hittar du rapporten:

]]>
https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/04/29/digitala-dilemman-inte-bara-for-den-som-star-utanfor/#respond 0
Här finns framtidens jobb del 2 https://vertikals.se/charlotta/2019/04/23/har-finns-framtidens-jobb-del-2/ https://vertikals.se/charlotta/2019/04/23/har-finns-framtidens-jobb-del-2/#respond Tue, 23 Apr 2019 10:53:31 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=4098 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2019/04/writing-1149962_1280-300x200.jpg https://vertikals.se/charlotta/2019/04/23/har-finns-framtidens-jobb-del-2/ I min förra bloggpost tittade jag på var vi hittar de jobb som Arbetsförmedlingen i sin rapport ”Var finns jobben?” kategoriserar som ”framtidens jobb”. Jobben är uppdelade på sådana som kräver en högskoleutbildning och de som inte gör det. I förra bloggposten tittade jag på var de jobben som kräver högskoleutbildning fanns rent geografiskt. I denna bloggpost tänkte jag se var jobben som inte kräver en sådan utbildning i högst grad finns idag. De jobb vi talar om är alltså:

Anläggningsarbetare och anläggningsmaskinförare

Betongarbetare, murare och målare

Buss- spårvagns och lastbilsförare

Elektrikeryrken

Kockar

Motorfordonsmekaniker och fordonsreparatörer

Slaktare och styckare

Träarbetare och snickare

Undersköterskor

VVS-montörer

Om vi tar samtliga dessa jobb sammantaget i svenska kommuner idag så får vi följande karta:

Antal utan högskoleutbildning

Av naturliga skäl är antalet jobb fler på de platser där det bor många människor, dvs. i kommunerna med större befolkning. Men om vi istället ser till hur stor andel dessa jobb utgör av kommunens arbetsmarknad så får vi följande karta istället.

Andel utan högskoleutbildning

Ju grönare en kommun, desto större andel av arbetsmarknaden utgör dessa jobb. Ju rödare, desto mindre andel. Den kommun som sticker ut allra mest med högst andel av dessa jobb är Olofström (med hela 33% av arbetsmarknaden) följt av Orust (22%), Munkedal (22%), Valdemarsvik (22%) och Storfors (21%).

Lägst andel hittar vi i storstadsregionerna såsom i Stockholm (6%), Solna (7%), Sundbyberg (7%), Sigtuna (8%) och i Göteborg (8%).

Var vi hittar ”framtidens arbetsmarknad” beror alltså i hög grad om vi tittar på jobb som kräver en högre utbildning eller ej, eftersom de inte nödvändigtvis lokaliserar sig i samma typer av kommuner. I nästa bloggpost tänkte jag därför slå ihop båda dessa grupper och se var ”framtidens arbetsmarknad” tycks vara totalt sett.

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2019/04/23/har-finns-framtidens-jobb-del-2/#respond 0
Avsaknad av narration https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/04/23/gladiator-avsaknad-av-narration/ https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/04/23/gladiator-avsaknad-av-narration/#respond Tue, 23 Apr 2019 09:43:34 +0000 Anders Dybelius http://vertikals.se/anders-dybelius/?p=75 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/29/2019/04/gladiator-1841563_1280-300x200.jpg https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/04/23/gladiator-avsaknad-av-narration/ Den kanske viktigaste förklaringen till misslyckandet med gladiatorutställningen är den narrativa delen. På ett etablerat museum kan besökarna acceptera en inte alltför narrativ utställning, där man enbart accepterar originalföremål. På gladiatorutställningen i Jönköping visades endast kopior av originalföremålen. 

Tittar vi däremot på Titanicutställningen möter besökarna utöver en tragisk händelse kring fartyget Titanic, även en enorm mängd människoöden med dess berättelser vilka är kopplade till originalföremål som var och ett har sin egen berättelse. Själva berättelsen är också kärnan i historieämnet. Gladiatorutställningen  har en intressant strukturberättelse kring ett av världens största imperiums uppbyggnad samt hur detaljrikt och genomtänkt gladiatorspelen i Romarriket var uppbyggda. I Gladiatorutställningen saknades det liv, mänskliga berättelser och livsöden. En tallrik, en hjälm eller någon annan artefakt, och då i original, hade gett ett helt annat upplevelsevärde för besökaren. Lägg därtill en mänsklig berättelse till föremålet så skapas en extra narrativ dimension. Detta saknades i gladiatorutställningen i Jönköping. För att förstå denna narrativa nerv jämför jag återigen med Titanic utställningen. 

Den sista överlevande som hade minnen av Titanic katastrofen var tillika en svensk vid namn Lillian Asplund. Hennes föräldrar Carl och Selma Asplund och deras fem barn hade utvandrat från Alseda by i Småland till Amerika.  De hade varit på besök i Sverige från 1907 och var vid tillfället för olyckan på väg tillbaka till Amerika med de fem barnen.  Lillian var fem år och förlorade sin far Carl och sina tre bröder, varav en tvillingbror. Hennes mamma Selma och brodern Felix överlevde. Lillians minnesbilder var starka och outplånliga från när hon skildes från sin far och såg honom på fartygsdäcket för sista gången. Hon gifte sig aldrig, pensionerade sig tidigt och tog hand om sin mamma som aldrig kom över katastrofen. Lillian dog i sitt hem i Shrewsbury i England den 6 maj 2006 och blev 99 år. Det kan tilläggas att Lillians tillhörigheter auktionerades ut av firman Henry Aldrige & Sons som specialiserat sig på föremål från Titanic. Bland annat auktionerades faderns klocka ut som hade stannat på den exakta tiden 02.19 då Titanic sjönk. Därtill auktionerades föräldrarnas vigselringar och en av familjens biljetter ut.  Svenskarnas delaktighet i olyckan skapar en helt annan förutsättning och känsla av identifikation och samhörighet för besökarna jämfört med en gladiatorutställning om gladiatorspel. Framför allt skapas en narrativ nerv i Titanicutställningen som inte återfinns i utställningen om gladiatorer. Utställningen hade delvis berättelsen om kampen mellan Verus och Priscus, men denna berättelse är en ytterst tunn och svårgripbar berättelse där besökaren inte fick nämnvärt mycket detaljer, mer än att båda utkämpade en tvekamp där utgången blev att båda återfick friheten av kejsare Titus år 80 e.kr. Vi vet inte heller med säkerhet vilken typ av gladiatorer Verus och Priscus var.  

Platsens betydelse för Gladiatorutställningen samt känslan hos besökaren av samhörighet och sammanhang är förklaringarna till varför gladiatorutställningen inte blev den framgång som Destination Jönköping hade hoppats på. Det finns också också en rad inre förklaringar i själva utställningen till varför den inte fungerade fullt ut, men det är mer av underordnad betydelse mot bakgrund av det enorma glappet mellan 9000 besökare och 85 000 förväntade besökare. Vad kan vi lära av Gladiatorutställningen och vad är viktigt att tänka på för intresserade arrangörer av mobila utställningar?  I min avslutande blogg ska jag därför göra en sammanställning av de viktigaste faktorerna till misslyckandet.

]]>
https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/04/23/gladiator-avsaknad-av-narration/#respond 0
När klanen möter staten https://vertikals.se/radu-harald-dinu/2019/04/23/nar-klanen-moter-staten/ https://vertikals.se/radu-harald-dinu/2019/04/23/nar-klanen-moter-staten/#respond Tue, 23 Apr 2019 06:01:06 +0000 Radu Harald Dinu http://vertikals.se/radu-harald-dinu/?p=13 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/31/2019/04/AdobeStock_109983042-300x207.jpg https://vertikals.se/radu-harald-dinu/2019/04/23/nar-klanen-moter-staten/ Situationen med Sveriges så kallade utanförskapsområden är en mycket omdiskuterad fråga, och i samband med riksdagsvalet i höstas hettade det till kring ett av begreppen som kopplas till segregationen – klanröstning. Dagen efter att Valmyndigheten hade fastställt valresultatet korade Språktidningen ”klanröstning” genast till veckans nyord. Termen har dock framför allt använts i polemiska syften mot partier som blev överproportionellt starka i socioekonomisk utsatta områden. Man menade att vissa grupper skulle ha röstat ”med” sin familj eller etniska grupp snarare än efter sin egenövertygelse. 

Som alltid när den politiska debatten förgrovas blir jag som historiker manad att dyka djupare och se bakom förment enkla sakförhållanden. Oftast uppenbaras en mer komplex bild av samhällsfenomen än vad offentliga debatter förmår att åstadkomma. För trots att klanen har debatterats flitigt och en färsk antologi har behandlat ämnet, saknas det fortfarande empirisk forskning om hur intakt klaner förblir i mötet med stats- och individbaserade samhällsmodeller som i Sverige. 

Ofta associeras klanen med kulturer i Mellanöstern och Afrika, men ordet har ett synnerligen europeiskt ursprung: Det gaeliska ordet clannanvändes i medeltida Irland för släktgrupperingar med en föreställd gemensam anfader. Liknande släktskapsbaserade sammanslutningar återfanns även i andra europeiska länder. I Norden utgjorde ätter den viktigaste sociala enheten under medeltiden och i Skottland klarade sig klanväsendet till mitten av 1700-talet. Inte förrän den moderna statens uppkomst har sådana strukturer undanträngts. 

Redan i mitten av 1800-talet beskrev den engelske rättshistorikern Henry S. Maine utvecklingen från traditionella till liberala samhällen som en rörelse ”från status till kontrakt”. I statussamhällen utgör släktgrupperingar fundamentet för social organisation, där en individs rättsliga status bestäms av hennes ställning inom släktgruppen. I kontraktssamhällen däremot utgör individen rättsordningens främsta princip vilket hänger ihop med framväxten av statliga institutioner.

Juridikforskare som Mark S Weiner har byggt vidare på denna ansats. Tvärtemot den klassiska liberalismen, enligt vilken individuell frihet endast växer fram där staten är frånvarande eller svag, betonar Weiner statens avgörande roll för individuell frihet: Enbart en effektiv, demokratisk statsmakt garanterar individens starka rättsliga status. Detta, menar Weiner, är individualismens förmenta paradox. När staten saknas krävs andra former av social och rättslig organisering, som under större delen av människans historia utgjordes av storfamiljer eller klaner. Men det behöver inte vara en fråga om antingen eller: Moderna, offentliga institutioner kan ingå i en symbios med befintliga klanstrukturer.

I länder som Somalia eller Albanien bygger partipolitiken på klanlojaliteter. Styrelseskicket i Khaddafis Libyen är ett annat exempel där makten fördelades till folkkommittéer, som i praktiken utgjordes av olika stammar och släktenheter. Trots dessa mellanformer står klansamhällen och kontraktsamhällen i princip för konkurrerande samhällsmodeller. Medan staten bygger på legalitet, baseras klanväldet på sedvanerätt och lojalitet bland dem som ingår i klanen, ofta genom verkliga eller fiktiva blodsband. Staten medför en hierarkisk modell av myndigheter och opersonliga beslutsprocesser medan klansamhällen är segmenterade i grupper som existerar bredvid varandra och utan byråkratisk överbyggnad. Men trots att individens handlingsutrymme och autonomi begränsas kan klanväldet medföra ett antal positiva effekter. Framför allt är det klanens förmåga att skapa närhet och sammanhållning, värden som är svårare att upprätthålla i liberala samhällen där släktband har tappat betydelse.

Den brännande frågan är emellertid vad som händer när människor som socialiserats i klaner möter en stats- och individbaserad samhällsmodell som har präglat länder som Sverige? Lars Trägårdh är en av de forskare som har undersökt det svenska samhällskontraktet i ett historiskt och jämförande perspektiv. I boken Är svensken människa och i en nyutkommen antologi resonerar han på ett övertygande sätt om relationen mellan individ, familj och stat i Sverige och hur den skiljer sig från andra samhällen. I länder där offentliga institutioner är frånvarande, dysfunktionella eller förtryckande är misstro gentemot staten – på goda grunder – den rådande meningen.

I det hänseendet intar de nordeuropeiska länderna en särställning. I synnerhet Sverige tillhör de länder i världen där medborgare har utomordentligt stark tillit för offentliga institutioner. Denna ovanliga typ av samhällskontrakt som Trägårdh kallar för statsindividualism kommer till uttryck i handfasta lagar, varav skattelagstiftningen är det mest påtagliga exemplet. De flesta i Sverige tar för givet att beskattas för sin egen inkomst, men redan ur ett europeiskt perspektiv är Sveriges (och Finlands) individuella beskattning ett undantag. Även studiestödet i Sverige, som i andra länder prövas mot föräldrarnas eller makes/makas inkomst, ger uttryck för en individfokuserad välfärdspolitik.

Hittills saknas det representativa studier om hur klaners sendvanerätt förhåller sig i mötet med den svenska rättsstaten. Vi vet inte i vilken utsträckning människor som socialiserats i så kallade klansamhällen anammar det svenska samhällskontraktet. Kanske utövar den svenska modellen en sådan stark dragningskraft att klantillhörigheten så småningom tappar betydelse? Forskningen får utvisa. Klart är att språktidningens nyord efter valet berör en fråga där det svenska samhället har ganska små kunskaper – och de behöver bli större!

Texten bygger på en längre essä som publicerades i Jönköpings Posten, 18 jan. 2019

]]>
https://vertikals.se/radu-harald-dinu/2019/04/23/nar-klanen-moter-staten/#respond 0
Här finns framtidens jobb del 1 https://vertikals.se/charlotta/2019/04/15/har-finns-framtidens-jobb/ https://vertikals.se/charlotta/2019/04/15/har-finns-framtidens-jobb/#respond Mon, 15 Apr 2019 18:02:18 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=4092 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2019/04/computer-2982270_1280-300x195.jpg https://vertikals.se/charlotta/2019/04/15/har-finns-framtidens-jobb/ Vilka jobb kommer det egentligen finnas en efterfrågan på om fem år? Den frågan försöker Arbetsförmedlingen göra i undersökningen ”Var finns jobben?” där man baserat på en stor mängd intervjuer med offentliga och privata arbetsgivare försöker identifiera de yrken där det med all sannolikhet kommer att råda brist framöver och där konkurrens om jobben som finns kommer vara låg.

Dessa ”framtidens jobb” delas sedan upp i två kategorier – de som kräver högskoleutbildning och de som inte gör det. De jobb som listas är följande:

Med högskoleutbildning:

Barnmorskor

Civilingenjör, ingenjör och tekniker

Förskollärare

Läkare och tandläkare

Läraryrken

Mjukvaru- och systemutvecklare

Psykologer

Sjuksköterskor

Socialsekreterare

Systemanalytiker och It-arkitekter

Utan högskoleutbildning:

Anläggningsarbetare och anläggningsmaskinförare

Betongarbetare, murare och målare

Buss- spårvagns och lastbilsförare

Elektrikeryrken

Kockar

Motorfordonsmekaniker och fordonsreparatörer

Slaktare och styckare

Träarbetare och snickare

Undersköterskor

VVS-montörer

Arbetsförmedlingens rapport försöker med andra ord identifiera var på arbetsmarknaden man hittar jobben i framöver. Jag tänkte göra om det till en geografisk fråga – i vilka kommuner hittar vi dessa jobb?

I denna bloggpost tänkte jag fokusera på de jobb som kräver en högre utbildning. Kartan nedan visar antalet av dessa jobb sammantagna i svenska kommuner:

Antal med högskoleutbildning

Den bild vi får är självfallet i hög grad präglad av att det jobbar fler individer i kommuner där det bor många människor i allmänhet, dvs. främst i våra storstadsregioner. Men den visar samtidigt att det i väldigt många kommuner är en relativt låg tillgång till dessa jobb antalsmässigt.

Om vi istället ser på dessa yrkeskategorier i relation till samtliga jobb som finns i kommunen (med andra ord hur stor andel av arbetsmarknaden som de utgör) så får vi följande karta:

Andel med högskoleutbildning

Nu blir bilden mer nyanserad. De kommuner som har högst andel av dessa jobb är Danderyd (26%), Lund (24%), Finspång (24%), Linköping (22%) och Malå (21%). Med andra ord är det kommuner med mycket olika förutsättningar på många sätt.

De kommuner som idag har lägst andel av dessa jobb är Sigtuna (8%), Oxelösund (9%), Sotenäs (9%), Gnosjö (9%) samt Eda (10%). I dessa kommuner utgör alltså de jobb som i Arbetsförmedlingens rapport ses som framtidens jobb (med krav på högskoleutbildning) en relativt liten del av arbetsmarknaden idag.

Men hur ser det då ut för framtidens jobb utan krav på högskoleutbildning? Det tänkte jag titta på i nästa bloggpost.

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2019/04/15/har-finns-framtidens-jobb/#respond 0
Artefakternas betydelse, original vs. kopior https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/04/05/artefakternas-betydelse-original-vs-kopior%ef%bb%bf/ https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/04/05/artefakternas-betydelse-original-vs-kopior%ef%bb%bf/#respond Fri, 05 Apr 2019 09:00:32 +0000 Anders Dybelius http://vertikals.se/anders-dybelius/?p=69 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/29/2019/04/gladiator-1333905_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/04/05/artefakternas-betydelse-original-vs-kopior%ef%bb%bf/ I min tidigare bloggpost ”Identifikation, artefakter och narration” beskriver jag hur viktigt det är för en utställning att ha en nära koppling och historia till området. Titanicusuställningen är ett av många lyckade exempel där många i vårt land har en nära relation. I denna bloggpost håller vi oss kvar i Titanicutställningen för att diskutera skillnader mellan de båda utställningarna och i denna bloggpost titta på skillnaden kring artefakter. 

Gladiatorutställningen i Jönköping bestod uteslutande av replikas/kopior, medan den lyckade Titanicutställningen har nästan 200 historiska originalföremål. Här möter besökaren allt från husgeråd till originalbrev skrivna av svenskar från Blekinge, Skåne, Småland och Västergötland. Alla utställningsföremål bär med sig en äkthet, historik och ett sammanhang som förflyttar besökaren tillbaka i tiden. Att originalföremål kan visas på Titanicutställningen och inte på Gladiatorutställningen har såklart många olika förklaringar som handlar om försäkringar eller transporter.  Men relevansen för besökaren blir uppenbar då kopior inte har samma upplevda värde som en 2000 år gammal hjälm framgrävd ur Pompejis aska och som enbart finns i ett exemplar.

Känslan blir såklart helt avgörande med att få studera originalföremål med en spännande historia kopplat till platsen jämfört med en kopia som inte bär med sig samma upplevelsevärde och berättelse. Inte minst mot bakgrund av att många svenskar har besökt Colosseum och andra platser i det forna romerska imperiet med sina originalföremål.

]]>
https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/04/05/artefakternas-betydelse-original-vs-kopior%ef%bb%bf/#respond 0
Är Jönköping bäst på generationsskiften? https://vertikals.se/cefeo/2019/04/03/ar-jonkoping-bast-pa-generationsskiften/ https://vertikals.se/cefeo/2019/04/03/ar-jonkoping-bast-pa-generationsskiften/#respond Wed, 03 Apr 2019 05:34:16 +0000 CeFEO http://vertikals.se/cefeo/?p=240 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/16/2019/04/grandmother-453131_1280-300x200.jpg https://vertikals.se/cefeo/2019/04/03/ar-jonkoping-bast-pa-generationsskiften/ Att bli påmind om sin egen dödlighet kanske inte är det mest angenäma en företagare kan tänka sig. Emellertid är det oundvikligt att vi någon gång måste lämna jordelivet och företagsrådgivare står enade i rekommendationen att processen för att överlämna företaget till nya krafter bör påbörjas i ett så tidigt skeende som möjligt. Vikten att planera generationsskiften i tid har ofta poängterats. Samtidigt visar en ny studie från organisationen Företagarna att få ägarledare planerar tillräckligt inför ett ägar- eller generationsskifte, trots att så många som 17 procent av dem redan passerat pensionsåldern.[1]En av åtgärderna som organisationen lyfter fram för att förbättra situationen vid företagsöverlåtelser är att underlätta för alternativa finansieringslösningar.[2]Även om det finns undantag så är det många gånger behövligt, t.ex. av försörjnings- eller skatteskäl, att den äldre generation får en kompensation för aktierna i bolaget som ligger nära deras marknadsvärde. 

Ett sätt att finansiera generationsskiftet är att den yngre generationen lånar kapital ut bolaget till betalningen av aktierna. I vanliga fall får ett aktiebolag inte låna ut pengar till en person som är närstående till företaget, eller till en person som ska förvärva aktier i bolaget eller överordnat bolag i samma koncern. Det finns dock möjlighet att hos Skatteverket söka dispens från de aktiebolagsrättsliga låneförbuden, vilket idag regleras i 21 kap. 8 § aktiebolagslagen. I förarbetena till lagen framhålls särskilt generationsskiften, som vid tiden för reglernas införande fortfarande belastades av arvs- och gåvoskatt, som situationer som motiverar dispens. Ett undantagslöst låneförbud bedömdes nämligen kunna leda till att företaget måste säljas för att arvingarna ska kunna betala arvsskatten.

I en nypublicerad studie har vi studerat myndighetens samtliga dispensbeslut från de aktiebolagsrättsliga låneförbuden mellan åren 2013–2017[3] . De absolut flesta dispensärendena handlar om just generationsskiften i ägarledda aktiebolag. Dessa skiften sker vanligen genom att den äldre generationens holdingbolag överlåter aktier i ett verksamhetsbolag till ett nyskapat holdingbolag som ägs av den yngre generationen.

Av dispensbesluten framgår bland annat att aktiebolag från vissa län ansöker om dispens från låneförbuden mer frekvent än andra. De län som är överrepresenterade är Stockholms, Jönköpings, Västra Götalands och Skåne län. Från resterande delar av landet har endast 1–4 ansökningar per län inkommit och i fem län saknas helt sökandebolag. Snedfördelningen över landet tydliggörs än mer om antalet ansökningar ställs mot det totala antalet aktiebolag i respektive län.

Län Antal dispens-beslut år 2013-2017Procentuell andel av samtliga dispensbeslut Antal aktiebolag per län i genomsnitt år 2013-2017[4]Procentuell andel av Sveriges aktiebolag[5]Ägarledare över 65 år, år 2017[6]
Blekinge län11,0 %5 0431,0 %17 % 
Dalarnas län00,0 %11 5672,3 %19 %
Gotlands län11,0 %2 8410,6 %18 %
Gävleborgs län 43,9 %10 7392,1 %17 %
Hallands län22,0 %16 1153,2 %18 %
Jämtlands län00,0 %6 5351,3 %17 %
Jönköpings län2221,6 %15 6213,1 %19 %
Kalmar län00,0 %9 3741,9 %20 %
Kronobergs län11,0 %7 7741,5 %22 %
Norrbottens län11,0 %9 6601,9 %16 %
Skåne län1514,7 %61 50012,2 %19 %
Stockholms län2726,5 %170 72633,8 %15 %
Södermanlands län11,0 %10 6822,1 %19 %
Uppsala län32,9 %15 0163,0 %17 %
Värmlands län 11,0 %11 3992,6 %20 %
Västerbottens län00,0 %11 4662,3 %17 %
Västernorrlands län00,0 %9 1281,8 %19 %
Västmanlands län43,9 %10 1452,0 %16 %
Västra Götalands län1312,7 %82 42616,3 %17 %
Örebro län22,0 %10 7882,1 %18 %
Östergötlands län43,9 %17 1253,4 %17 %

Tabellen visar bl.a. att från Jönköpings län, som endast innehaft 3,1 procent av landets totala antal aktiebolag, har 20,2 procent av alla dispensansökningar kommit. Stockholms län är det län med flest sökandebolag, motsvarande 23,2 procent av alla ansökningar. Denna siffra ska dock ställas mot att Stockholm också varit det län med flest registrerade aktiebolag i Sverige, 33,8 procent. Detta innebär att Jönköpingsföretagen är i särklass bäst i klassen på att söka och beviljas dispens från de aktiebolagsrättsliga låneförbuden.  

Samtidigt visar studien att i de tre län som procentuellt har störst antal företagsledare över 65 år, har antingen inget aktiebolag ansökt om dispens eller så har endast en ansökan inkommit. Att företag från de län där flest generationsskiften torde vara stundande inte har ansökt om dispens i större utsträckning är anmärkningsvärt. Enligt vår tolkning tyder denna snedfördelningen på att kunskapen om dispensmöjligheten och vad som krävs för en framgångsrik ansökan inte är jämt fördelad över landet. Kunskapen verkar istället vara koncentrerad till ett antal rådgivare som återkommande agerar ombud och det verkar onekligen som om många av dessa rådgivare finns i just Jönköpings län. Kanske är det ett tecken på att Jönköpingsföretagen är lite bättre på generationsskiften än övriga Sverige.

Vertikals. Foto Anna Hållams
Hanna Almlöf, lektor i affärsrätt  

[1]  Företagarna, Ägar- och generationsskifte i svenska företag – överlåtelse eller avslut?,2017, s. 7 och 35.

[2]  Företagarna, Ägar- och generationsskifte i svenska företag – överlåtelse eller avslut?, 2017, s. 5 och 35. 

[3]  Studien är genomförd av lektor Hanna Almlöf och juristen Hanna Kristiansson och publiceras i Svensk Juristtidning i april 2019, www.svjt.se.

[4] Bolagsverket.se, statistik om företag och föreningar, tillgängligt 2018-06-19.

[5] Procentsatsen är beräknad utifrån genomsnittet av antal aktiebolag per län respektive i hela landet år 2013–2017.

[6]. Företagarna, Ägar- och generationsskifte i svenska företag – överlåtelse eller avslut?,2017, s. 8.

]]>
https://vertikals.se/cefeo/2019/04/03/ar-jonkoping-bast-pa-generationsskiften/#respond 0
Identifikation, artefakter och narration. https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/29/identifikation-artefakter-och-narration/ https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/29/identifikation-artefakter-och-narration/#respond Fri, 29 Mar 2019 08:59:50 +0000 Anders Dybelius http://vertikals.se/anders-dybelius/?p=65 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/29/2019/03/colosseum-203507_1280-300x200.jpg https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/29/identifikation-artefakter-och-narration/ I följande blogg ska jag presentera den inbyggda problematiken med Gladiatorutställningen. De yttre förutsättningarna som befolkningsunderlaget var givetvis en ram för att utställningen skulle bli lyckosam, men den inbyggda problematiken i själva utställningen synliggör varför det blev ett misslyckande. 

För att tydliggöra detta problem gör jag en jämförelse med en annan historisk utställning – Titanic. Den har visats mellan åren 2013 till 2019 i ett antal svenska städer med stor framgång. Titanic utställningen innehåller tre saker som Gladiatorutställningen saknar,Identifikationartefakteroch narration.

Jag börjar med identifikation. Förutom engelsmän och amerikaner var den tredje största gruppen på Titanic svenskar. Studerar man nyhetsrapporteringen från 1912 i svenska medier ser man också hur kraftig reaktionen var allt eftersom katastrofens omfattning stod klar. I gladiatorutställningen finns inget som återkopplar till Sverige. Det finns ingen svensk relation som går att koppla samman med gladiatorer eller romarriket. Därtill inte heller arkeologiska fynd, byggnader eller andra artefakter. Detta skapar ett identifikationsproblem i mötet mellan utställningen och Sverige. 

Frågan blir som i tidigare blogg – vad har Jönköping med romarriket att göra? I fallet med Titanic utställningen blir svaret enkelt – Titanic katastrofen var ett trauma för Sverige och berörde landet.

]]>
https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/29/identifikation-artefakter-och-narration/#respond 0
Flyktingvågen och krympande kommuner https://vertikals.se/charlotta/2019/03/26/flyktingvagen-krympande-kommuner/ https://vertikals.se/charlotta/2019/03/26/flyktingvagen-krympande-kommuner/#respond Tue, 26 Mar 2019 10:02:41 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=4064 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2019/03/michelangelo-71282_1280-300x188.jpg https://vertikals.se/charlotta/2019/03/26/flyktingvagen-krympande-kommuner/ För ett tag sedan höll jag en föreläsning för en grupp som inte jobbar inom akademin. Jag pratade (som jag brukar) om hur viktig platsen har blivit och hur avgörande befolkningsstorleken och inte minst befolkningstätheten är för platsers utveckling. En man som kom från en mindre kommun räckte upp handen och berättade att de nu minsann växte igen eftersom kommunen tagit emot en stor mängd flyktingar och att man såg detta som sin möjlighet att växa. Han undrade samtidigt om jag trodde att flyktingvågen från 2015 kunde komma att bli mindre kommuners räddning.

Faktum är att jag addresserade den här frågan redan 2015 på DN debatt, men det finns all anledning att följa upp den igen. Som mannen i publiken noterade växte i princip alla svenska kommuner befolkningsmässigt under 2015 – många för första gången på länge. Men som jag och Sofia Wixe noterat i en tidigare bloggpost placerades en väsentligt större del av de som kom i kommuner som på många sätt hade sämre förutsättningar för integration. Eftersom det rörde sig om en stor mängd människor på kort tid och läget på många sätt blev akut placerades en stor del av de som kom i kommuner som hade tillgång till bostäder, men i många fall sämre tillgång till jobb.

På SCBs hemsida kan man nu ladda ner statistik som till viss del kan illustrera utfallet – i vart fall kortsiktigt. Jag har därför laddat ner statistik där jag tittar på hur det gick på arbetsmarknaden för de som kommit till landet med skälet att de är ”skyddsbehövande och dess anhöriga”. Jag tittar på år 2016, dvs. året därpå (och det senaste året som finns tillgängligt i dagsläget från SCB) och ser hur stor andel i denna grupp som var öppet arbetslös detta år. Det är dock viktigt att notera att siffrorna som nu presenteras inte enbart gäller bara de som kommit år 2015, utan det kan också gälla mottagande under tidigare år. Jag har även delat upp gruppen för de som har en eftergymnasial utbildning och de som enbart har en förgymnasial utbildning. Många mindre kommuner har argumenterat för att mottagandet skulle kunna vara ett sätt att motverka kompetensbrist i de fall där de som kommit haft en eftergymnasial utbildning.

Tittar vi på det genomsnittliga utfallet så är det också en viss skillnad mellan grupperna, men siffrorna är fortfarande höga. I genomsnitt var 50,4 procent av de med eftergymnasial utbildning öppet arbetslösa och hela 59,2 procent av de med förgymnasial utbildning. Men skillnaderna är stora mellan kommunerna. Som lägst var bara 13,3 procent av de med hög utbildning i denna grupp öppet arbetslösa och de med låg utbildning 28,2 procent. Som högst var siffrorna 87,8 procent för de högutbildade och 88,9 procent för de med låg utbildning.

Kartorna nedan illustrerar skillnaderna mellan svenska kommuner och i vilken grad de som immigrerat av skyddsskäl (och deras anhöriga) varit öppet arbetslösa år 2016 uppdelat baserat på deras utbildningsnivå (vissa kommuner saknas siffror för):

Eftergymnasial utbildning arbetslös andel

Förgymnasial utbildning arbetslös andel

Klart är också att de kommuner som varit framgångsrika i att integrera de som kommit till landet för skyddsbehov och varit högutbildade på arbetsmarknaden samtidigt varit mer framgångsrika i att integrera de lågutbildade individerna på arbetsmarknaden. De gröna områdena täcker ungefär samma geografiska ytor i båda kartorna, precis som de röda områdena gör. Samtidigt är det tydligt att de gröna områdena är klart överrepresenterade i storstadsregionerna samt i vissa mellanstora städer. Figuren nedan visar relationen mellan de två för de kommuner vi har uppgifter för:

scatter hög och låg utbildningOm vi sedan relaterar andelen arbetslösa i respektive grupp med flyktingmottagandet per invånare år 2015, dvs. det år som störst antal togs emot får vi en liknande relation:

scatter flyktingmottagande och hög utbildning

scatter flyktingmottagande och låg utbildning

De kommuner som tog emot flest flyktingar år 2015 var också de som året efter hade högst andel av de som kommit till landet av skyddsskäl i öppen arbetslöshet och så var fallet både för de som är hög- och lågutbildade. Men det är också värt att notera att det finns vissa kommuner som tagit emot en relativt hög andel som faktiskt har bland de lägre arbetslöshetsnivåerna  i landet för dessa grupper. En del kan i detta sammanhang lyfta att ett år (för många kom ju under 2015) är en väldigt kort tid och det är naturligtvis korrekt. Samtidigt så hade många av de kommuner som tog emot fler flyktingar per invånare redan platser med tuffa utmaningar på arbetsmarknaden, vilket med stor sannolikhet gör det svårt att hitta ett arbete där som nyanländ.

För att återknyta till där vi började – kommer flyktingvågen 2015 vara det som vänder trenden för krympande kommuner? Svaret är med stor sannolikhet nej. För med brist på integration på arbetsmarknaden kommer denna grupp ha få saker som håller dem kvar i de kommuner där de inte kan få jobb, utan med stor sannolikhet kommer många av dessa att lämna platserna bakom och flytta mot kommuner med bättre förutsättningar när möjlighet ges. Detta är också de mönster som Arena för tillväxt sett då det gäller ”sekundärflyttning” (dvs. när man får bestämma själv var man ska bo) hos invandrare som kommit till landet tidigare (se kartan på sid 12 i Arena för tillväxt rapport).

Och det finns tecken på att en liknande omförflyttning börjat ske även för de som kom 2015. SCB publicerade nyligen uppdaterade siffror på befolkningsutveckling i svenska kommuner och många av de kommuner som tog emot en stor mängd flyktingar per invånare och som 2015 därför ökade sin befolkningsmängd ordentligt har nu börjat krympa igen (i vissa fall med samma omfattning som ökningen 2015), Med andra ord finns andledning att tro att omförflyttningar i geografin till viss del kommer att pressa ner dessa höga arbetslöshetssiffror för de individer som kommit till landet. Men det innebär också att många av de kommuner som sett mottagandet som ett sätt att bryta den svaga utvecklingen i befolkningssiffrorna kommer att ha kvar samma tuffa utmaning framöver.

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2019/03/26/flyktingvagen-krympande-kommuner/#respond 0
Jönköping och romarriket https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/22/jonkoping-och-romarriket/ https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/22/jonkoping-och-romarriket/#respond Fri, 22 Mar 2019 14:03:26 +0000 Anders Dybelius http://vertikals.se/anders-dybelius/?p=56 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/29/2019/03/landscape-3298258_1280-300x225.jpg https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/22/jonkoping-och-romarriket/ Fokus på besöksunderlaget och ekonomin har varit centrala delar i olika granskningar till varför gladiatorsutställningen blev ett fiasko. Om vi utgår från befolkningsunderlaget finns det flera lyckade mobila utställningar som genomförts i närtid och det är flera parametrar som gör en utställning lyckosam. Samma sommar som Gladiatorutställningen genomfördes i Jönköping satsade Skellefteå Kommun på utställningen Titanic med närmare 53 000 besökare. Ett annat exempel med samma utställning är Halmstad som lockade 40 000 besökare eller Örebro med 70 000 besökare.

Den inbyggda problematiken med Gladiator utställningen

I de följande blogginläggen ska jag därför visa på den inbyggda problematiken med Gladiatorutställningen som inte låter sig förstås och förklaras endast genom befolkningsunderlag, intäkter och kostnader. Det handlar om identifikation och igenkänning för att en utställning ska bli framgångsrik.

Gladiatorutställningen har med stor framgång visats på platser som har någon koppling till Romarriket. I vårt danska exempel Moesgård museum har man exempelvis funnit ett av världens största fynd från romersk järnålder. Fynden består av svärd, lansspetsar, spjutspetsar, sadlar, pilspetsar, sköldbrädor, beslag (sköldar, personlig utrustning, sadlar, bälten), svärdsknappar, sköldbucklor, svärdsskidor, textilier, mynt, rep & bälten, skärpstål, eldstenar, kammar, knivar, bältesspännen (järn, brons) eldstål, pincetter, påsar eller pungar, pärlor, Tandpetare etc.

Tongeren i Belgien var under romartiden huvudstad i det romerska området Civitas Tungrorum. I det tidiga romarriket befann sig staden i provinsen Gallia Belgica där det finns tydliga lämningar med den romerska stadsmuren samt en stor mängd andra arkeologiska fynd från romartiden.  

Het Valkofmuséet i Nijmegen i Nederländerna har en omfattande samling romersk arkeologi och ligger också på en historisk plats, ett romerskt arméläger, vilket skapar en naturlig koppling till en gladiatorutställning. 

En tillfällig utställning som Gladiatorer – Colosseums hjältar blir på så sätt ett komplement och en naturlig koppling till romersk arkeologi och arkitektur. Därtill också arkeologiska fynd som visas permanent på museerna. 

Saknas en sådan koppling till Romarriket uppstår en identifikations- och igenkänningsproblematik varför en utställning sätts upp, som var fallet i Jönköping.  

Vad har Jönköping med romarriket att göra? Men detta är inte hela förklaringen…. I de nästkommande bloggarna ska vi ytterligare visa på de verkliga förklaringarna varför det gick som det gick.


Tidigare inlägg av Anders Dybelius

]]>
https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/22/jonkoping-och-romarriket/#respond 0
En hockeyhall eller ett världsmuseum? https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/19/en-hockeyhall-eller-ett-varldsmuseum/ https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/19/en-hockeyhall-eller-ett-varldsmuseum/#respond Tue, 19 Mar 2019 07:40:10 +0000 Anders Dybelius http://vertikals.se/anders-dybelius/?p=39 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/29/2019/03/colloseum-116009_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/19/en-hockeyhall-eller-ett-varldsmuseum/ Att räkna på ett relevant besöksunderlag är en utmaning i sig men vilken roll spelar lokalen? Tidigare arrangörsorter har varit väletablerade muséer med världskända utställningar i sitt program. Alla tidigare platser är också större till antalet invånare vilket utgör en större ekonomisk plattform för en framgångsrik utställning. Så hur såg platserna som varit framgångsrika ut?

Moesgaard Museum, Århus.

Framtidssatsningarna är stora i Århus. År 2015 öppnade Århus kulturhistoriska museum i helt nya lokaler och samma år, ”Den gamle by”, vilket är Århus svar på Skansen.  Siktet i Århus är inställt på att göra staden till kulturstad. Enbart stadens konstmuseum Aros hade 2015 550 000 besökare och till 2020 har de ambitionen att vara ett av de 20 mest betydande museerna för samtidskonst i världen.

I denna miljö ställdes Gladiatorutställningen ut i Moesgaard Museum i Århus. Muséet består av flera olika muséer och erbjuder ett större utbud av sidoutställningar. Moesgaard är redan idag en etablerad plattform med global exponering med exempelvis två stjärnor i Michelins attraktionsguide. Michelin delar ut 1, 2 eller tre stjärnor där 2 stjärnor är värt en omväg, tre stjärnor en helt egen resa. 

The Canadian War Museum, Ottawa

The Canadian War Museum utanför Ottawa är Kanadas nationalmuseum och ett av världens mest respekterade militärmuseum med 500 000 besökare årligen.

Queensland Museum, Australien

Brisbane är Australiens tredje största stad. Där finns Queensland Museum som är Australiens mest besökta med många utställningar. Där slogs besöksrekord 2017 med 2 310 000 besökare.  

Utmaningarna med Gladiatorutställningen var alltså flera.

  • Första gången som utställningen visades utanför ett etablerat museum.
  • En hockeyhall som inte erbjöd ett bredare utbud av kompletterande utställningar
  • För litet befolkningsunderlag i regionen. 

Kontrasten mellan tidigare arrangerande städer och Jönköping kan inte bli tydligare.

Tidigare bloggposter:

]]>
https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/19/en-hockeyhall-eller-ett-varldsmuseum/#respond 0
Nu växer vi igen…eller? https://vertikals.se/charlotta/2019/03/13/nu-vaxer-vi-igen-eller/ https://vertikals.se/charlotta/2019/03/13/nu-vaxer-vi-igen-eller/#respond Wed, 13 Mar 2019 10:59:33 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=4154 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2019/03/audience-828584_1280-1-300x199.jpg https://vertikals.se/charlotta/2019/03/13/nu-vaxer-vi-igen-eller/ Jag är ofta ute och föreläser i svenska kommuner. Under de senaste åren har jag sett en trend bland de som under många år har krympt att man ofta talar om att man nu sett ett trendbrott och att man börjat växa igen. I samtliga fall har trendbrottet skett år 2015, dvs. det år då Sverige tog emot en mycket stor mängd flyktningar. Många av dessa placerades i krympande kommuner eftersom det fanns en större tillgång till bostäder här, men samtidigt ofta en svagare arbetsmarknad. Många av de kommuner som under många år krympt men som 2015 ser en ökning i befolkningssiffrorna har också börjat planera för en fortsatt starkare befolkningsutveckling. Men är det då realistiskt att faktiskt planera för att ökningen kommer att hålla i sig och är det realistiskt att tro att de som kom 2015 på sikt kommer att stanna kvar?

Men låt oss börja med att titta på hur mönstret såg ut under decenniet innan 2015. Kartan nedan är indelad i två kategorier där de röda hade en mindre befolkning 2015 än vad de hade 2005, medan de gröna hade ökat sin befolkning under samma tidsperiod:

Under denna tidsperiod var det 110 kommuner som hade krympt, medan 180 kommuner hade en större befolkning i slutet av perioden. Kartan vittnar också om hur det främst är storstadsregionerna samt de mellanstora svenska städerna som vuxit, medan en stor del av Norrland, Värmland, samt en korridor genom Småland och Östergötland har tappat.

Om vi sedan går vidare och ser på hur befolkningen förändrades i svenska kommuner efter år 2015 (till 2016), dvs. i hög grad till följd av flyktningmottagandet. Kartan nedan visar läget mellan dessa båda år:

Kartan visar en tydlig skillnad mot det mönster vi sett tidigare år. Mellan 2015-2016 är det enbart 19 som krymper och många av de kommuner som tidigare varit röda har nu blivit gröna. Det är också denna förändring som fått många mindre kommuner att känna framtidshopp och som gett dem en tro om ett trendbrott. Men hur realistiskt är egentligen denna tanke?

För att reda ut det behöver vi dels titta på hur det sett ut historiskt, men också analysera hur flyttmönster i allmänhet ser ut. Om vi börjar med det historiska perspektivet så har Arena för tillväxt tittat på flyttmönster för de flyktningar som kommit till Sverige tidigare år och konstaterat att ungefär 90 procent av dessa flyttar vidare i samma riktning som inrikes födda när de själva har möjlighet att välja boendekommun.

Och kanske är det inte så konstigt. Om vi ser hur inrikes födda flyttar omkring mellan svenska kommuner så ser vi att ca 90 procent av alla som byter boendekommun gör det i åldern 18-35 år. Anledningen till att det ser ut så är (något förenklat) flera: några flyttar för en utbildning, några flyttar för ett jobb, några för att man vill ha tillgång till ett bredare utbud och livsstil än vad hemmakommunen kan erbjuda och ibland samverkar alla dessa anledningar. Samtidigt finns det inte någon större kostnad för denna åldersgrupp att flytta omkring: inget hus ska säljas, inga barn som ska byta skola och inga nätverk som byggts upp under lång tid som försvinner. På många sätt påminner dessa karaktärsdrag även om de vi ser hos de utrikes födda som kommer hit. De har inte heller så mycket att förlora på att flytta vidare, samtidigt som de kan få en rad fördelar av att göra det.

Sammantaget gör det att vi, precis som Arena för tillväxt tidigare visat, kan anse det troligt att många av de utrikes födda som placerades i mindre kommuner under 2015 nu några år senare kommer att börja röra på sig. Och faktum är att det är precis vad vi nu börjar skönja i statistiken. Nyligen presenterade SCB siffror över befolkningen i svenska kommuner år 2018 och klart är att många av de kommuner som tillfälligt växte 2015-2016 nu börjat krympa igen. Kartan nedan visar befolkningsutvecklingen i kommunerna mellan åren 2017-2018:

De områden som i den översta kartan var röda har nu återfått sin röda färg vilket indikerar att man nu krymper igen. Hela 76 kommuner har färre invånare 2018 än vad de hade 2017 – en utveckling som faktiskt är helt väntad och som med hög sannolikhet kommer att fortgå framöver.

Så kanske finns det anledning att mana till försiktighet i många mindre kommuner innan man börjar göra omfattande investeringar för en framtid med befolkningstillväxt, enbart baserat på erfarenheterna under åren av omfattande flyktingmottagande. Istället skulle jag vilja se ett ökat fokus på hur man faktist säkrar den offentliga servicen och livskvaliteten för alla de invånare som bor och trivs i dessa kommuner för att säkra att så många som möjligt av dem kommer ha möjlighet att fortsätta bo kvar i framtiden.

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2019/03/13/nu-vaxer-vi-igen-eller/#respond 0
Med historien som lärobok https://vertikals.se/radu-harald-dinu/2019/03/12/med-historien-som-larobok%ef%bb%bf/ https://vertikals.se/radu-harald-dinu/2019/03/12/med-historien-som-larobok%ef%bb%bf/#respond Tue, 12 Mar 2019 16:04:10 +0000 Radu Harald Dinu http://vertikals.se/radu-harald-dinu/?p=8 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/31/2019/03/knowledge-1052011_1280-300x225.jpg https://vertikals.se/radu-harald-dinu/2019/03/12/med-historien-som-larobok%ef%bb%bf/ Det var kärleken som förde mig norrut och till Sverige där jag är verksam vid HLK sedan 2017. Som nybliven universitetslektor fortsätter jag att utveckla mitt stora intresse för Europa och vår historia. Nu blåser populistiska vindar igen och begrepp som fascism och rasism finns på allas läppar, men – debatten kring dessa fenomen är sällan nyanserad. Begreppshistoriskt är det problematiskt att utan vidare sätta likhetstecken mellan ganska skilda ideologier som nationalism och rasism, även om det finns vissa samband. Det finns en risk för inflation i språkbruket och att argumenten som demokratins försvarare är i behov av blir urvattnade.

Jag är övertygad om att det finns ett stort behov av humanister och samhällsvetare som kan hjälpa till med att förstå strömningarna i Europa, att göra historiska jämförelser och djupare analyser och dessutom ge oväntade perspektiv. Hur förklarar vi till exempel att högerpopulismen har vunnit mark i länder som befinner sig i högkonjunktur? Varför hade högerpopulistiska grupperingar ingen framgång i EU-länder som drabbades värst av finanskrisen 2008?  

Min egen forskning berör flera av dessa aktuella samhällsfrågor men mitt intresse väcktes långt tidigare av en rad personliga erfarenheter. Jag är född i Rumänien under den kommunistiska Ceausescu-regimen men flyttade 1985 till Västtyskland då en del av familjen tillhörde den tyskspråkiga minoriteten.

När Östeuropa öppnades efter Berlinmurens fall växte mitt intresse för regionen. Jag började studera östeuropeisk historia vid universitetet i Leipzig, en stad som har haft sina egna erfarenheter med två diktaturer under 1900-talet. I Leipzig har jag även varit verksam inom museivärlden. På ”Zeitgeschichtliches Forum” (Forum för samtida historia) jobbade jag som museipedagog och förmedlade samtidshistoria till olika målgrupper.

Mellan 2007 och 2012 var jag doktorand i forskarskolan ”Mänskliga rättigheter och människovärde”vidMax Weber Centre for Advanced Cultural and Social Studiesi Erfurt, Tyskland, där jag disputerade med en avhandling om fascism, religion och våld i sydöstra Europa. En av de centrala slutsatserna är att våldet och pseudo-religiösa uttrycksformer var centrala för den nya, fascistiska politikstilen under 1920 och 1930-talet vilket också förklarar varför många blev hänförda av denna rörelse.   

Som lektor i historia vid HLK är jag knuten till forskningsgruppen Plats, Identitet, Lärande (PIL). Just nu arbetar jag på ett nytt forskningsprojekt om funktionsnedsättning under kommunismen i Östeuropa. Handikapphistoria eller “Disability history” har generellt varit styvmoderligt behandlat av historievetenskapen. Medan nazisternas behandling av personer med funktionsnedsättning har beforskats de senaste årtionden, vet vi ännu väldigt lite om hur kommunistiska regimer hanterade frågan. Projektet passar väl in i Jönköping universitys forskning inom handikappvetenskap.

Utöver historie- och religionsvetenskapliga forskningspublikationer på engelska och tyska har jag skrivit flertalet populärvetenskapliga artiklar och essäer på svenska. Jag gillar att spela och lyssna på Americana och Jazz, och har studerat två terminer klassisk gitarr och stränginstrumentet viola da gamba vid musikhögskolan i Köln.

Genom Vertikals hoppas jag kunna ge mitt bidrag till en bättre idédebatt, där vår historia är en mycket viktig lärobok när vi formar framtiden.

]]>
https://vertikals.se/radu-harald-dinu/2019/03/12/med-historien-som-larobok%ef%bb%bf/#respond 0
Risk för digital skolklyfta https://vertikals.se/elisabet-sandblom/2019/03/12/risk-for-digital-skolklyfta/ https://vertikals.se/elisabet-sandblom/2019/03/12/risk-for-digital-skolklyfta/#respond Tue, 12 Mar 2019 08:31:01 +0000 Elisabet Sandblom http://vertikals.se/elisabet-sandblom/?p=8 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/30/2019/03/dictionary-932327_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/elisabet-sandblom/2019/03/12/risk-for-digital-skolklyfta/ Digitaliseringen pågår med stor kraft och förändrar samhället snabbt – även skolan, vårt specialområde. Just nu pågår en het debatt i Svenska Dagbladet om huruvida den mänskliga hjärnan är redo för alla möjligheter detta innebär. Kan eleverna t.ex. koncentrera sig när utbudet av valmöjligheter blir så stort? Andra menar att utvecklingen är omöjlig att bromsa. Vi tillhör dem som välkomnar digitaliseringen, men menar att en viktig fråga glöms bort i debatten.

Utmaningarna kopplade till digitalisering i skolan är inte begränsade till elevers hjärnfunktion eller att utvecklingen går fort.

Vi står inför en situation där risken är att klyftorna bland unga växer ytterligare, på grund av stora och oacceptabla skillnader i vilka digitala kunskaper eleverna rustas med.

Gymnasiets läroplan återspeglar skollagens krav när det gäller allas rätt till utbildning. Men redan när vi tittar på kraven på likvärdig utbildning i skolans läroplan, skiljer sig examensmålen för olika gymnasieprogram kraftigt åt ifråga om utveckling av digital kompetens. 

För en elev som går hotell- och turismprogrammet är examensmålet vagt formulerat. Eleven ska utveckla förmåga att använda digital teknik ”inom för utbildningen relevanta yrkesområden”, medan det för en elev som går teknikprogrammet skrivs fram mycket mer precist vad utbildningen ska ge på området digital kompetens.

Ett annat exempel är vård- och omsorgsprogrammet. Eleverna ska förberedas för att kunna använda IT och digitala hjälpmedel, men – tittar man närmare upptäcker man att begreppen ”digital” eller ”dator” inte ens nämns i planerna för de ämnen som är typiska för programmet, som hälsa, medicin och psykologi. 

I naturvetenskapsprogrammets examensmål däremot beskrivs vikten av digitala kunskaper återigen mycket detaljerat. ”God vana” utlovas, vilket följs upp och understryks i flera av karaktärsämnenas syftestexter.

Redan här kan vi alltså konstatera att svensk skola är klart ojämlik.

Många uppger sig sakna digital kompetens

För att göra bilden av skolans digitalisering ännu mer komplicerad ser vi variation på många olika nivåer. Det är ett demokratiskt problem att förutsättningarna verkar se väldigt olika ut för olika elever. 

I en pilotstudie med tre olika klasser där vi undersöker digital kommunikation i skolarbete på gymnasiet visar det sig exempelvis att vissa elever har god tillgång till support kring digitala resurser från olika håll, medan andra har svårt att få det stöd de behöver. Detta speglas också i hur kompetenta eleverna upplever sig vara. Skalan sträcker sig från elever som berättar att de ordnar egna servrar till sådana som beskriver sig som ”datakassa”.  

Det stöd som elever behöver för att uppnå digital kompetens kan vi inte utgå från att alla får på annat vis än i skolan; skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och ska, enligt skollagen, sträva efter att ”uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen”.

För att elever ska kunna hantera sitt lärande med digitala resurser på ett bra sätt behöver skolan förse dem med en ”verktygslåda” innehållande förmågor som att kunna söka och kritiskt granska information, att kommunicera och att producera presentationer. En tredjedel av de elever som deltog i pilotstudien anser själva att de behöver mer utbildning i hur man använder digitala resurser i samband med skolarbete. 

Vi menar att skolans arbete måste ta hänsyn både till våra förutsättningar som människor, exempelvis när det gäller koncentration och arbetsminne, och som sociala varelser i ett demokratiskt samhälle. 

Skolan är en spegel av samhället- vi har inget annat val än att gilla läget men göra så gott vi kan för att arbeta med de utmaningar som digitaliseringen för med sig, även i skolan.

Ett steg på vägen vore ämnesplaner för samtliga ämnen i gymnasiet, där det tydligt framgår vad skolan ska bidra med av digital kompetens. Denna tydlighet ska gälla alla elever, oavsett vilket gymnasieprogram de väljer.

Fil.dr. Elisabet Sandblom
Högskolan för lärande och kommunikation

Fil.lic. Therése Haglind
Erik Dahlbergsgymnasiet, affilierad till Högskolan för lärande och kommunikation


]]>
https://vertikals.se/elisabet-sandblom/2019/03/12/risk-for-digital-skolklyfta/#respond 0
Att räkna på ett relevant besöksunderlag https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/12/att-rakna-pa-ett-relevant-besoksunderlag/ https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/12/att-rakna-pa-ett-relevant-besoksunderlag/#respond Tue, 12 Mar 2019 08:14:17 +0000 Anders Dybelius http://vertikals.se/anders-dybelius/?p=23 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/29/2019/03/gladiator-1841563_1280-300x200.jpg https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/12/att-rakna-pa-ett-relevant-besoksunderlag/ Utgångspunkten för gladiatorutställningen var att använda en centralt belägen lokal nära E4:an. Valet föll på en av träningshallarna i Kinnarps arena och målet för antalet besökare sattes till 85 000.

I målet för de 85 000 besökarna räknades E4:an som en given strategisk blodåder. ”Alla som passerar under sommaren behöver en paus”. Var hundrade passerande bil skulle vara en potentiell besökare. Utöver möjligheten i antalet bilar räknade Destination Jönköping också med besökande skolklasser, en rad olika företagsevent och självklart också boende i Jönköpings Kommun.

Det går naturligtvis att räkna besöksunderlaget på flera olika sätt, men studerar man de platser där utställningen tidigare har arrangerats med stor framgång har befolkningsunderlaget varit mycket större. På alla orter som tidigare arrangerat gladiatorutställningen har 13 till 19 procent av befolkningsunderlaget besökt utställningen.

Med samma procentuella beräkning för Jönköpings Kommun innebär det att gladiatorutställningen i Jönköping skulle landat på mellan 18 000 – 26 000 besökare under mycket gynnsamma förutsättningar utifrån kommunens befolkning om ca 135 000 invånare. Destination Jönköpings beräkningsunderlag med 75 000 – 85 000 besökare skulle inneburit cirka 60 procent av kommunens invånare hade varit potentiella besökare. Vi vet att tanken var att turister skulle strömma till, men så blev det inte.

  • Breakeven om 71 000 besökare var en högoddsare i förhållande till befolkningsunderlaget
  • Jönköpings kommun uppfyller inte det procentuella befolkningsunderlaget som krävdes för gladiatorutställningen
  • 13-19 % för Jönköping skulle innebära cirka 18 000 – 26 000 besökare.
  • Nu blev det 9003 besökare, varför blev det så?

Fortsättning följer…

]]>
https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/12/att-rakna-pa-ett-relevant-besoksunderlag/#respond 0
Mobiler i skolan – fostra istället för förbjud! https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/03/04/mobiler-i-skolan-fostra-istallet-for-forbjud/ https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/03/04/mobiler-i-skolan-fostra-istallet-for-forbjud/#respond Mon, 04 Mar 2019 12:46:28 +0000 Ulli Samuelsson http://vertikals.se/ulli-samuelsson/?p=19 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/28/2019/03/backpack-1149544_1280-300x169.jpg https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/03/04/mobiler-i-skolan-fostra-istallet-for-forbjud/ En av de första frågorna som lyfts när vi fått en ny regering på plats är den om att förbjuda mobiltelefoner i skolan. Debatten har blossat upp med jämna mellanrum, inte minst efter förbudet i Frankrike nyligen. 

Äntligen – tänker många, men jag vill mana till eftertanke.

Också för många barn har mobiltelefonen blivit den vanligaste vägen för att dagligen nå internet. Mobilen är ett naturligt digitalt verktyg som också skolan måste kunna hantera, och hjälpa eleverna att förhålla sig till. 

För – även om våra unga föds in i en digital vardag, så föds ingen med digital kompetens.

Om vi ställer det omdiskuterade mobilförbudet i relation till skolans uppdrag stöter vi på problem. Skolan har ett tydligt uppdrag när det gäller elevers användning av digitala verktyg och deras digitala kompetens. Även om det formulerats på lite olika sätt i grundskolans läroplaner genom åren ska skolan förbereda eleverna för livet efterskolan och förbereda dem för att aktivtdelta i samhällslivet. Hur bra kan skolan lyckas med det om den förbjuder ett verktyg som är en naturlig del av vår vardag? 

Så här står det i läroplanen för grundskolan, Lgr 11:

Eleverna ska kunna orientera sig och agera i en komplex verklighet med stort informationsflöde, ökad digitalisering och snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska information, fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. 

Närmare bestämt ska skolan ansvara för att ”varje elev efter genomgången grundskola kan använda såväl digitala som andra verktyg och medier för kunskapssökande, informationsbearbetning, problemlösning, skapande, kommunikation och lärande”. Forskning visar samtidigt att den svenska skolan sedan länge har en marginell roll i utvecklingen av elevers digitala kompetens. Skolan har varit hyfsat bra på att tillhandahålla digital teknik i form av datorer och surfplattor, men ofta har det stannat där. Våra unga lär sig därför det mesta om digitala verktyg och internet av kompisar, syskon och föräldrar. Användningen, liksom kompetensen, blir då dels behovs- och intressestyrt och dels beroende av det sociala sammanhang som eleven befinner sig i. Skolan spelar här en viktig roll i att bidra till elevernas rätt till en likvärdig utbildning. 

Vän av ordning kommer nu att hänvisa till de problem som mobilerna ställer till i skolmiljön. De stör och de används på ”fel sätt” vilket bland annat resulterar i kränkning och mobbning. 

Och visst, det går inte att blunda för dessa problem, men det går heller inte att lösa dem genom allmänna förbud. Ett så komplext verktyg som en smart mobil har skolan aldrig behövt hantera tidigare. För vissa elever, och i vissa sammanhang, kan mobilen utgöra tryggheten som gör att skolan och vardagen fungerar. För andra elever, och i andra sammanhang, kan mobilen vara ett extremt störande inslag för så väl användaren som omgivningen. Eleverna behöver stöd och hjälp med att hantera denna komplexa situation, och generella förbud skapar varken kunskap eller insikt. Det som är förbjudet blir spännande, sker i det fördolda och ljugs om. 

Det lyfts även fram förslag på att skolan ska tillhandahålla alla de digitala verktyg som användsi undervisningen. Tanken är god, men frågan är om det är genomförbartnär det gäller mobiltelefoner. Det kanske viktigaste motargumentet till detta är att våra telefoner är väldigt personligt utformade, vi bygger upp dem med appar och inställningar efter egna behov och intressen – ingen är den andra lik. 

Det är även en kostnadsfråga och ingen skola lär köpa in en mobil per elev. Vi hamnar då tillbaka till hur det såg ut (och fortfarande ser ut på några ställen) när datorer i skolan enbart förekom i datasalar eller på mobila vagnar. Risken är stor att digital teknik som måste bokas och planeras i förväg leder till minimal eller ingen användning. Det som är tänkt att skapa likvärdighet skapar istället ojämlikhet på samma sätt som gått att se när det gäller datorsalar eller vagnar med datorer och surfplattor. Den enskilde lärarens intresse och kunskap spelar stor roll för vad eleverna får göra, och när de får göra det. Användningen blir något konstruerat som sker när läraren vill och inte när behovet finns. Detta leder inte till utveckling av digital kompetens hos eleverna.

Mobiler kommer inte heller att försvinna bara för att de inte syns i klassrummet eller på rasten. Elevers användning av mobiler och internet behöver istället lyftas fram i ljuset och pratas om, och då inte över huvudet på eleverna utan med eleverna. Det behövs inte heller några generella förbud för att en lärare ska ha rätt att be eleverna lägga undan mobilen, den möjligheten finns redan idag. I vissa situationer kan detta vara en lämplig begäran, i andra inte. Återigen, skolan ska utveckla elevers digitala kompetens. I det ingår att hjälpa eleverna att avväga när och hur mobilen ska användas istället för att förneka att den finns. I skolans uppdrag ingår också att stödja föräldrarna i barnens fostran och utveckling, i detta uppdrag finns det inget utrymme för generella förbud. 

]]>
https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/03/04/mobiler-i-skolan-fostra-istallet-for-forbjud/#respond 0
Gladiatorer i Jönköping en svår konstform https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/04/gladiatorer-i-jonkoping-en-svar-konstform/ https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/04/gladiatorer-i-jonkoping-en-svar-konstform/#respond Mon, 04 Mar 2019 08:23:08 +0000 Anders Dybelius http://vertikals.se/anders-dybelius/?p=15 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/29/2019/03/gladiator-1931077_1280-300x200.jpg https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/04/gladiatorer-i-jonkoping-en-svar-konstform/ Den internationella utställningen Heroes of the Colosseum (Gladiatoruställningen) i Jönköping som visades sommaren 2018 har i lokalpressen varit föremål för debatt. Att det blev så har sin naturliga förklaring i att bolaget Destination Jönköping som ansvarade för utställningen är ett helägt dotterbolag till kommunen och därmed finansieras av skattemedel.

Det ekonomiska resultatet av Gladiatoruställningen blev långt från den framgång som Destination Jönköping räknade med. I sin kalkyl budgeterades det med 75 000 besökare (85 000 är också en siffra som förekommit) och det kom 9003 besökare. Break even för hela utställningen låg på 71 000.

Det kostade 11,6 miljoner att få utställningen till Jönköping och besöksintäkterna landade på 1,6 miljoner. Det ska inledningsvis framhållas att Destination Jönköping gjorde ett ambitiöst arbete att fullfölja det som var deras uppdrag – ”att få fler tillfälliga besökare till Jönköpings kommun inom områdena turism, event och möten/kongresser”.

Upplägget med mobila utställningar är inte unikt och har i andra svenska städer varit en stor framgång, men det finns också exempel på fullständiga misslyckanden. Destination Norrköping är ett utmärkt exempel på detta med en lyckad utställning om Harry Potter 2014 men också med fiaskot Marvel Avengers 2018.

Följande inlägg är ett komprimerat resultat av en längre artikel av undertecknad där Gladiatoruställningen i Jönköping 2018 har analyserats. I denna bloggserie kommer jag att presentera ett antal faktorer under tio veckor som synliggör varför det gick som det gick.

]]>
https://vertikals.se/anders-dybelius/2019/03/04/gladiatorer-i-jonkoping-en-svar-konstform/#respond 0
Var sker ekonomisk tillväxt i Sverige? https://vertikals.se/lina-bjerke/2019/03/01/var-sker-ekonomisk-tillvaxt-i-sverige/ https://vertikals.se/lina-bjerke/2019/03/01/var-sker-ekonomisk-tillvaxt-i-sverige/#respond Fri, 01 Mar 2019 17:55:05 +0000 Lina Bjerke http://vertikals.se/lina-bjerke/?p=731 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/14/2019/03/wheat-1117267_1280-300x200.jpg https://vertikals.se/lina-bjerke/2019/03/01/var-sker-ekonomisk-tillvaxt-i-sverige/ Förra veckan var jag på ett seminarium med professor Andrés Rodríguez-Pose som bland annat forskar om ekonomisk tillväxt i Europa och han visade ett antal kartor som var slående för hur pass koncentrerad ekonomisk tillväxt är till ett fåtal områden. Storstadsområden är de med starkast tillväxt över lång tid och det är ytterst få regioner som lyckas nå upp till den tillväxttakten.

Sveriges ekonomi visar god tillväxt och har en högre BNP-utveckling (bruttonationalprodukt) än genomsnittet för EU-länder. Det må vara hänt men frågan är var denna BNP-tillväxt sker inom Sverige? Vilka kommuner står bakom dessa stora tillväxtsiffror, så som vi sätter siffror på ekonomiskt välstånd?

Jag illustrerar här nedan hur det står till med fördelning av den ekonomiska tillväxten (bruttoregionalprodukt, BRP) i Sverige. De gröna kommunerna är de som har haft en tillväxt som är över genomsnittet i Sverige*. I kartan till vänster är det tillväxten mellan åren 1995 och 2015 medan den högra enbart fångar åren 2005 till 2015. I histogrammet nedanför kartorna ser vi antalet kommuner som har en högre tillväxt än genomsnittet det året (1996 är därmed tillväxt mellan 1995 och 1996). Sedan 2010 har antalet kommuner som har en högre tillväxt än genomsnittet sjunkit stadigt och är 2015 så få som 46 stycken.

I tabellen nedan har jag valt att summera detta så vi ser det ur ett stad-, och landsbygdsperspektiv **. Det är tre större kolumner indelade i två delar var, en för BRP-tillväxt och en för befolkningstillväxt och detta är alltså gjort för tre tidsperioder. Vi ser att det är storstadskommuner som har stark tillväxt ur båda perspektiven och att det, i denna aggregerade form inte är någon annan kommuntyp som har en tillväxt över ett nationellt genomsnitt. Vi ser också att de grupper av kommuner som har upplevt en negativ befolkningstillväxt under tidsperioder ändå har haft en relativt stark ekonomiskt tillväxt, även om den är mycket lägre än riksgenomsnittet.

Detta visar alltså var ekonomiskt tillväxt sker när vi mäter den som produktionsvärden, alltså ekonomisk aktivitet. Detta är ett perspektiv på tillväxt och det finns visserligen andra värden att ta med i beräkningarna. Däremot vet vi från tidigare forskning att det historiskt finns ett mycket starkt positivt samband mellan BNP per capita och olika mått på levnadsstandard och hälsa.

Jag har i tidigare bloggposter visat fördelning av BRP per dagbefolkning och lönesummor per nattbefolkning. Där såg vi att produktionsvärdena tenderar att vara relativt höga i landsbygdskommunerna men lönesummorna per nattbefolkning är relativt låga. I tabellen ovan ser vi samma sak, dvs att industrin lyfter tillväxten men färre individer bor där. Det finns helt enkelt färre människor där som kan knapra in gapet upp till storstadskommunernas ekonomiska tillväxt.

*Beräknat som en procentuell indexerad tillväxt med basår 1995 respektive 2005

** Utifrån hur politiken kategoriserar kommuner just nu, se SOU 2017:01

]]>
https://vertikals.se/lina-bjerke/2019/03/01/var-sker-ekonomisk-tillvaxt-i-sverige/#respond 0
Digital tillgänglighet för digitalt exkluderade https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/02/25/digital-tillganglighet-for-digitalt-exkluderade/ https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/02/25/digital-tillganglighet-for-digitalt-exkluderade/#respond Mon, 25 Feb 2019 08:54:29 +0000 Ulli Samuelsson http://vertikals.se/ulli-samuelsson/?p=16 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/28/2019/02/walk-932965_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/02/25/digital-tillganglighet-for-digitalt-exkluderade/ Asta 81 år är en kvinna som van är vid att klara sig själv. Hon bor sedan länge ensam kvar i villan efter makens bortgång. Men nu börjar åldern ta ut sin rätt, nu har synen försämrats så kraftigt så att hon inte längre får köra bil. I och med detta känner hon att det kanske är dags att flytta från huset på landet in till en lägenhet i kommunens centralort.  

Efter mycket funderande fram och tillbaka ringer till slut Asta till kommunens bostadsbolag för att ställa sig i kö till en lägenhet. Hon blir trevligt bemött men får snabbt besked om att hennes önskemål inte går att uppfylla. Man ställer sig nämligen i kö till bostäderna via en hemsida, inte via telefon. Asta uppger förtvivlat att hon inte har någon dator men får då som svar att hon får be någon vän om hjälp.  

Viola är 87 år och varit en aktiv kvinna fram till för ett par år sedan då kroppen började säga ifrån. Precis som Asta är hon änka och bor själv kvar i sitt hus, ett litet radhus beläget i en större stad. Efter en knäoperation och en fallolycka har hon svårt att både gå och stå, men tiden på korttidsboendet är över och hon ska nu flytta tillbaka hem. Kommunens biståndshandläggare konstaterar att viss anpassning av bostaden behöver ske. Bland annat måste trösklar måste bort så att Viola kan ta sig fram med rullstol mellan rummen. Det fixar kommunen, även om det inte kan ske förrän flera veckor efter att hon flyttat hem. 

Sedan har vi det här med hygienutrymmen. Som tur är finns det ett badrum på bottenvåningen där badkaret kan lyftas ut. Istället för badkar behöver Viola ha en duschstol. Men det är inga problem berättar biståndshandläggaren glatt, den beställer du själv via nätet. Viola får ett papper med webb-adresser till olika återförsäljare av duschstolar. Även Viola påtalar att hon inte har möjlighet att beställa detta själv – men får också till svar att hon får be någon om hjälp. 

Det här är två autentiska berättelser från två olika kommuner. I kölvattnet av en digitalisering som skapar smidiga lösningar för många, skapas utanförskap och beroende hos andra. I fallet med det kommunala bostadsbolaget räcker det inte med att kunna gå in på deras hemsida för att ställa sig i kö, ett konto måste registreras och en e-postadress anges. Vid en närmare koll på duschstolar visar det sig dock att det går att beställa via telefon från minst en av leverantörerna, men det upplystes inte om av biståndshandläggaren. 

Digitaliseringen av samhällstjänster skapar i många fall både mervärde och effektivitet, för den som kan ta del av den. Från den 1 januari 2019 gäller lagen om tillgänglighet till digital offentlig service, men den blir inte heltäckande då de som inte kan ta del av den digitala offentliga servicen fortfarande står utanför. Anpassade och lättillgängliga e-lösningar kräver fortfarande tillgång till tjänsten och det kommer alltid att finnas personer som saknar den tillgången. Att be om hjälp med att ställa sig i bostadskö, eller köpa en duschstol, är för många troligtvis inga problem. Satsningar på så kallade DigidelCenter, dit invånare kan vända sig för att få hjälp med digitala tjänster och öka sin digitala kompetens, kan vara ett sätt att få denna hjälp. Men det måste finnas alternativ till digitala lösningar eftersom alla aldrig kommer att vara digitalt inkluderade. 

Vi ser i vår forskning om äldre och IT att det troligtvis alltid kommer att finnas människor som är digitalt exkluderade, det är inget övergående problem. Den digitala exkluderingen är bland annat kopplad till ekonomiska förutsättningar, förmågan att utveckla/behålla sin digitala kompetens samt tillgången till stöd och support. Det innebär att även yngre medborgare av olika skäl kan hamna i ett digitalt utanförskap. Även om regeringen har haft ”Digitalt först” som mål, så får det inte innebära ”digitalt enbart”. Den offentliga verksamhet som erbjuder, eller hänvisar till, digitala tjänster måste också hjälpa dem som inte är digitalt inkluderade. Det går inte att förutsätta att det finns anhöriga eller vänner som kan ställa upp och hjälpa till. 

https://www.svenskforfattningssamling.se/sites/default/files/sfs/2018-11/SFS2018-1937.pdf

https://www.iis.se/vad-vi-gor/digital-delaktighet/

]]>
https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/02/25/digital-tillganglighet-for-digitalt-exkluderade/#respond 0
Om stad och land – del 4 https://vertikals.se/charlotta/2019/02/25/om-stad-land-del-4/ https://vertikals.se/charlotta/2019/02/25/om-stad-land-del-4/#respond Mon, 25 Feb 2019 08:26:31 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=4035 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2019/02/adorable-1866531_1280-300x195.jpg https://vertikals.se/charlotta/2019/02/25/om-stad-land-del-4/ Jag har under några veckor tittat på demografin i svenska kommuner och hur den har förändrats med tiden. Jag har även tittat på hur flyttströmmar formar den och hur det påverkar både befolkningstillväxt och medelålder. Medelåldern är mer än ”bara en siffra”. I den speglas också barnafödandet. För i takt med att medelåldern ökar så är det en allt lägre andel som fortfarande föder barn. Samtidigt är det en allt högre andel som bor i kommunen som blir allt äldre. I denna bloggpost tänkte jag därför titta närmare på födelsesiffror kontra dödstal. Jag tar kvoten mellan dessa båda siffror. Det innebär att en siffra lägre än 0 visar att det dör fler än det föds i kommunen, medan ett värde över 1 visar att det föds fler än det dör i kommunen.

Födda döda 1968

 

Det är alltså enbart i de gröna kommunerna som det föddes fler än det dog år 1968. Då rörde det sig om 208 kommuner, dvs. cirka två tredjedelar av landets kommuner. De allra högsta siffrorna hittade man i förortskommuner till Stockholm, som exempelvis Järfälla, Tyresö, Haninge, Salem och Täby, där det föddes 5-6 gånger fler personer än de som gick bort. I en rad andra kommuner gick det bort dubbelt så många individer som det tillkom nyfödda, såsom i Torsby, Årjäng och Torsås.

Låt oss nu titta på hur situationen ser ut nu, 50 år senare. För att enklare kunna jämföra mellan åren så behåller jag samma färgindelning/gruppindelning:

Födda döda 2017Idag är det enbart i 131 kommuner som det föds fler individer än vad det går bort (vilket kan jämföras med 208 kommuner 1968). Det högsta värdet är idag 2,75 jämfört med det tidigare 6,62. Men fortfarande hittar vi de högsta talen i Stockholm med omnejd. Sundbyberg, Knivsta, Solna, Botkyrka och Stockholm ligger i toppen av listan. I botten av listan dominerar kommuner i Norrland: Dorotea, Övertorneå, Ånge, Överkalix och Härjedalen, med värden mellan 0,2-0,5. Det innebär att det i det mest extrema fallet dör fem personer för varje nyfödd.

Den här utvecklingen hänger i hög grad ihop med migrationsmönstret och den förhöjda medelåldern i vissa kommuner. Figuren nedan visar på sambandet mellan födda/döda 2017 och medelåldern:

Födda döda och medelålder 2017

Korrelationen mellan dessa båda variabler är cirka -0,9 vilket innebär att i takt med att medelåldern ökar så föds det allt färre barn i relation till antalet barn som föds i kommunen. Korrelationen mellan medelåldern och nettomigrationen de senaste decennierna är -0,4, dvs. ju mindre kommunen ökar i befolkning desto högre blir medelåldern. Korrelationen är också 0,4 mellan nettomigrationen och födda/döda 2017, dvs. kvoten avtar och blir lägre när kommunerna inte längre växer i samma takt.

Jag har ofta bemötts i debatten från landsbygdsrörelsen att den avtagande befolkningen inte alls har att göra med att unga lämnar kommunen utan att det föds så få barn här jämför med i större städer. Men när man säger det har man missat helheten. För när de unga försvinner så höjs medelåldern och då föds det färre barn. Framförallt föds det inte längre lika många barn som det avlider personer i kommunen. Med andra ord är det bara en förlängning av det första problemet.

Utmaningarna med en minskande befolkning har jag tagit upp i en rad bloggposter sedan tidigare, men får kanske anledning att återkomma till ändå framöver.

 

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2019/02/25/om-stad-land-del-4/#respond 0
Om stad och land – del 3 https://vertikals.se/charlotta/2019/02/11/om-stad-land-del-3/ https://vertikals.se/charlotta/2019/02/11/om-stad-land-del-3/#respond Mon, 11 Feb 2019 07:10:57 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=4030 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2016/10/shutterstock_298710401-300x200.jpg https://vertikals.se/charlotta/2019/02/11/om-stad-land-del-3/ Jag har i två bloggposter tittat på befolkningsutvecklingen i svenska kommuner och arbetsmarknadsregioner. Ett generellt mönster är att stora blir allt större och att små blir allt mindre, och att en bakomliggande förklaring är att unga (som är de som flyttar allra mest) tenderar att dras till större kommuner. I den här bloggposten tänkte jag beröra hur det påverkar medelåldern i våra svenska kommuner.

Först och främst bör man säga att vi blir äldre i princip överallt. De två år som jag lutar mig mot i denna bloggpost (1998 och 2017, eftersom de är lättillgängliga från SCBs hemsida) var medelåldern 40,04 respektive 41,20 år. Medelåldern har alltså ökat med drygt ett år i hela riket. Men den har inte förändrats lika snabbt överallt. Låt oss börja med att se på medelåldern i svenska kommuner 1998, dvs. för ca 20 år sedan:

Medelålder 1998

Jag väljer att dela in kartan i fem grupper där varje grupp utgör 20 procent av kommunerna. De röda kommunerna är alltså de 20 procent av kommunerna som hade den högsta medelåldern 1998. De norra delarna av landet är överrepresenterade, men det finns röda inslag även i södra delarna av landet. De mörkgröna områdena utgör de 20 procent av kommunera som hade lägst medelålder 1998.

Låt oss nu behålla samma gruppindelningar (dvs. med samma gränsdragningar för varje färgindelning/grupp) men nu istället applicera det på dagens medelålder för att få en uppfattning om hur medelåldern förändrats på två decennier:

Medelålder 2017

1998 fanns var det alltså bara drygt 50 kommuner som hade en medelålder över 42,7 år. 2017 var det 176 kommuner. Det är mer än en tredubbling. Det är främst de regioner som attraherar den unga befolkningen som fortfarande är gröna på vår karta. De återfinns i storstadsregionerna, kring universitets- och högskoleorterna, men även Åre sticker ut. Åre är också en av de få mindre kommunerna på långt håll från en större stad som framgångsrikt lyckats attrahera en yngre befolkning.

En utmaning när medelåldern ökar är att det föds allt färre barn och att alltfler blir gamla. I nästa bloggpost tänkte jag därför titta på hur många som fötts respektive dött i svenska kommuner och hur detta har förändrats med tiden.

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2019/02/11/om-stad-land-del-3/#respond 0
Om stad och land – del 2 https://vertikals.se/charlotta/2019/02/01/om-stad-land-del-2/ https://vertikals.se/charlotta/2019/02/01/om-stad-land-del-2/#respond Fri, 01 Feb 2019 09:59:16 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=4024 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2018/07/hammock-2239788_1280-300x200.jpg https://vertikals.se/charlotta/2019/02/01/om-stad-land-del-2/ I förra bloggposten tittade jag på hur stora regioner blivit allt större och små allt mindre. Det kan i hög grad förklaras av hur unga människor i vårt land har valt att flytta omkring. Det är nämligen i hög grad deras omförflyttningar som sätter förutsättningarna för om en kommun växer eller krymper (och ja, jag vet att födelsetal och invandring påverkar också, men jag kommer återkomma till dessa frågor senare). Låt oss ta en titt på en bild som jag och min kollega Lina Bjerke tog fram i ett akademiskt paper om ungas flyttmönster:

 

Ungas flytt

 

Vi tittade då på alla individer i Sverige och såg vilken kommun de bodde i, samt om de sedan bytt boendekommun året efter. Vi valde ut de som bytt boendekommun och såg hur gamla de var när de flyttade. Detta material är underlaget till denna bild. På den stående axeln ser vi antalet flyttar till en annan kommun och på den liggande axeln ser vi hur gamla individerna var som flyttade. Den absolut överväldigande majoriteten av flyttar sker alltså i åldern 18-35 år och de platser dessa individer flyttar mot tenderar att växa, på samma sätt som de platser de väljer bort i hög grad tenderar att krympa.

Inom forskningen pratar vi ofta om vikten av att ha en positiv netto-migration, dvs. att man är en plats som fler flyttar till än vad de flyttar därifrån, eftersom det skapar förutsättningar för att växa (eller krympa). Jag har plockat fram siffror på flyttnetto i svenska kommuner mellan åren 1997 och 2017(vilket är de år som lätt går att ladda ner från SCBs hemsida) och sedan har jag räknat ut det totala flyttnettot för dessa 20 år. Resultatet syns i kartan nedan:

Totalt flyttningsöverskott 1997 till 2017

I de röda kommunerna har det sammantaget varit fler som flyttat iväg än vad man flyttat dit de senaste två decennierna. Det rör sig om 76 kommuner (dvs. drygt en fjärdedel av kommunerna) som tappat fler än vad man vunnit invånare. Det är tydligt hur främst Norrland faller inom denna kategori, men det finns röda områden fördelat över hela landet. Det är också tydligt hur de mest mörkgröna områdena domineras av storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Stockholm, men också många av våra universitets- och högskolekommuner. Det beror säkert delvis på att många av de flyttar som görs av 18-35-åringarna baseras på att man flyttar för att utbilda sig. Och även om många lämnar den kommun där man studerat för att flytta vidare när man börjar arbeta, så stannar fortfarande en viss andel kvar. Det är rent generellt mycket lättare att behålla en individ som bott på platsen sedan tidigare. Så att vara en kommun dit många unga flyttar underlättar möjligheten att faktiskt få en del av dem att stanna kvar, jämfört med om man försöker attrahera någon till en kommun som inte sedan tidigare har en relation till platsen.

En följd av att de unga väljer vissa kommuner framför andra och gör det år efter år påverkar medelåldern i kommunen. Detta tänkte jag beröra i nästa bloggpost.

Här hittar du bloggpost nr 1. 

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2019/02/01/om-stad-land-del-2/#respond 0
Cautionary tales: How the tax office benefits from celebrity tax evaders https://vertikals.se/guestblog/2019/01/28/cautionary-tales-how-the-tax-office-benefits-from-celebrity-tax-evaders/ https://vertikals.se/guestblog/2019/01/28/cautionary-tales-how-the-tax-office-benefits-from-celebrity-tax-evaders/#respond Mon, 28 Jan 2019 14:42:27 +0000 Guest blogger http://vertikals.se/guestblog/?p=280 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/18/2019/01/bookkeeping-615384_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/guestblog/2019/01/28/cautionary-tales-how-the-tax-office-benefits-from-celebrity-tax-evaders/ Tax authorities obviously gain when they detect tax evasion and collect taxes due, be it from celebrities or ordinary citizens. However, pursuing prominent tax evaders also has an indirect – potentially even larger – effect on tax revenues.

The reason is that media outlets are usually quite eager to report about celebrities with tax problems. Recent examples include football stars Cristiano Ronaldo and Lionel Messi, politicians Silvio Berlusconi and Yulia Tymoshenko, or singers Shakira and Marc Anthony. A newly published study shows that this kind of media coverage increases the compliance of ordinary tax payers, especially when celebrities have to stand trial for tax evasion. For example, photos of a celebrity being brought into court in handcuffs or pictures of a prison cell are powerful images that catch the attention of the public.

The aforementioned study analyzed reports about celebrity tax evaders, published by 60 German regional and national newspapers between 2010 and 2016. The authors linked this information to data on participation in Germany’s tax amnesty program: Under certain conditions, tax evaders have the possibility to come clean in exchange for impunity. The study shows that the amount of these self-denunciations increases when (and where) newspapers cover court trials involving prominent tax evaders.

The size of the effect is substantial: News coverage in the amount of an average trial increases the quarterly number of self-denunciations by 23%. Thus celebrity trials can be cautionary tales for other unlawful citizens. Using a phrase that guides the activities at JIBS, the news coverage animates tax payers to be more “responsible in action”.

In the language of economists, the study “identifies” the causal effect of the news coverage by using a so-called instrumental-variable approach. This approach allows to mimic the conditions of randomized controlled experiments, but outside the laboratory.

The way courts, authorities, and the press handle prominent delinquents can be crucial for the actions of ordinary citizens. On the one hand, celebrities should not be granted a bonus when they are pursued; or else, tax evasion might be encouraged. On the other hand, the authorities should resist penalizing prominent tax evaders more severely than other citizens, as democratic societies rely on the equal treatment of their constituents.

Links to the study

https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0167268118302439(published version)

https://www.marcelgarz.com/wp-content/uploads/Self-denunciations-Aug-2018.pdf(free access working paper version)

 

mg

Marcel Garz
Assistant Professor, Economics
E-mail: marcel.garz@ju.se
https://www.marcelgarz.com

 

 

 

]]>
https://vertikals.se/guestblog/2019/01/28/cautionary-tales-how-the-tax-office-benefits-from-celebrity-tax-evaders/#respond 0
Varför har Sverige så många aktiebolag? https://vertikals.se/cefeo/2019/01/24/hur-manga-aktiebolag-har-sverige/ https://vertikals.se/cefeo/2019/01/24/hur-manga-aktiebolag-har-sverige/#respond Thu, 24 Jan 2019 08:17:15 +0000 CeFEO http://vertikals.se/cefeo/?p=230 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/16/2019/01/office-620822_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/cefeo/2019/01/24/hur-manga-aktiebolag-har-sverige/ Nytt år – nya möjligheter. Och nya siffror från våra myndigheter. Bolagsverket rapporterar att numera har Sverige 590 000 aktiebolag. Det är en hög siffra för ett land med 10 miljoner invånare. I t.ex. Danmark är motsvarande siffra knappt 270 000, inräknat både aktieselskaber och anpartsselskaber, med en befolkning på 5,8 miljoner.

 

Siffran har dessutom ökat dramatiskt de senaste åren. År 2000 fanns det 275 000 aktiebolag i Sverige, 2005 fanns det 300 000 och år 2008 hade siffran ökat till 340 000 aktiebolag. När kravet på minsta aktiekapital sänktes från 100 000 kr till 50 000 kr och senare samma år revisorkravet avskaffades för uppskattningsvis 72 % av alla aktiebolag tog ökningen ordentlig fart. År 2011 var det drygt 400 000 bolag och antalet passerade en halv miljon år 2015. Och nu alltså snart 600 000 aktiebolag.

 

Men betyder detta att Sveriges har dubblerat företagandet de senaste 20 åren? Troligtvis inte. Exempelvis har antalet handelsbolag och kommanditbolag halverats under samma period. Men ökningen av antal aktiebolag beror förmodligen till stor del på att varje företagare numera har fler än ett aktiebolag och att privatpersoner bolagiserar sitt ägande. Idag har alltså en förtagare inte bara ett aktiebolag, utan ofta ett ägarbolag och ett eller flera verksamhetsbolag.

 

I ett forskningsprojekt om juridisk rådgivning vid förändringar i ägarkretsen har vi i intervjuer med advokater, skattejurister och andra juridiska rådgivare frågat hur ofta de föreslår omstruktureringar i form av etablering av s.k. holdingbolag eller ägarbolag, dvs. aktiebolag som inte driver någon egentlig verksamhet, utan vars enda syfte är att äga aktier i andra bolag. De absolut flesta rådgivare svarar att de alltid föreslår sina kunder detta, och den huvudsakliga anledningen är skatteskäl. Detta gäller även små verksamheter med få ägare, familjeägda aktiebolag eller till och med enmansföretag. (De rådgivare som svarar att de inte regelbundet föreslår holdingbolagsstrukturer betonar gärna att det handlar om skattedrivna frågor och att de inte är experter på just skatt.)

 

Att bygga sitt företagande som en mini-koncern har flera fördelar, varav skattefördelarna är tongivande. Exempelvis vid beräkning av det s.k. löneunderlaget som påverkar hur mycket pengar som kan tas ut som utdelning jämfört med lön eller om verksamheten säljs vidare till ny ägare. Fördelar uppnås även när företaget växer genom uppköp och målbolag läggs som dotterbolag eller omvänt när verksamhetsbolag säljs. Fastigheter paketeras oftast i egna aktiebolag, vilket innebär att företag köper och säljer aktier i ett fastighetsbolag i stället för fastigheten direkt. Andra skäl till ökad bolagisering än skattemässiga är exempelvis ekonomisk riskspridning eller för att underlätta finansiering inom koncernen.

 

Allt tyder på att 2019 fortsätter i samma riktig och i så fall kan vi se fram emot ett nytt rekordår. Hur många aktiebolag kommer du att registrera i år?

 

Vertikals. Foto Anna Hållams

Hanna Almlöf, lektor i affärsrätt

]]>
https://vertikals.se/cefeo/2019/01/24/hur-manga-aktiebolag-har-sverige/#respond 0
Dagens debattartikel i DI #denlångaversionen https://vertikals.se/charlotta/2019/01/23/dagens-debattartikel-i-di-denlangaversionen/ https://vertikals.se/charlotta/2019/01/23/dagens-debattartikel-i-di-denlangaversionen/#respond Wed, 23 Jan 2019 08:56:25 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=4052 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2018/01/stockholm-2984920_1280-300x168.jpg https://vertikals.se/charlotta/2019/01/23/dagens-debattartikel-i-di-denlangaversionen/ Idag har jag en debattartikel i Dagens Industri om fyrpartiöverenskommelsen och dess fokus på att ”hela landet ska växa”. Min ursprungliga text var något längre, men fick kortas av utrymmesskäl. När så sker kan vissa nyanser gå bort och därför publicerar jag även originaltexten här:

”Så fick vi då en regering till slut. Överenskommelsen mellan S och MP å ena sidan och C och L å den andra var inte utan villkor. Några av dessa var relaterade till att ”hela landet ska växa”. Det är en höjning av ambitionsnivån att ”hela landet ska leva” som tidigare uttalats gång på gång. Man får ändå lov att säga att det i grund och botten är en god sak att vilja se till att hela landet växer. Dock har man tidigare misslyckats med att se till att hela landet lever, så i vilken utsträckning kommer denna överenskommelse göra en skillnad?

För att svara på den frågan måste man ha en förståelse för varför stora delar av lands- och glesbygden står inför helt andra utmaningar än vad våra städer gör. Något förenklat kan man säga att inte tillräckligt många människor väljer att bosätta sig utanför våra städer för att säkra livskvaliteten. När befolkningsunderlaget avtar så avtar även tillgången till många av de tjänster, offentliga och privata, som ändå de allra flesta tycker är bra att ha tillgång till, såsom skola, sjukvård, polis, en bensinstation, närlivsbutik osv. Det påverkar livskvaliteten för alla de som ändå tycker att det är mer trivsamt att bo utanför en stad.

Om vi ser på befolkningstillväxten i svenska regioner under de senaste decennierna så har de som redan var stora från början nu blivit ännu större, medan de som startade på en lägre nivå i de allra flesta fall slutat att växa eller till och med börjat krympa. En primär orsak till detta mönster är att de människor som flyttar ofta gör det i riktning mot städerna. En överväldigande majoritet av de som flyttar till en annan kommun gör det i åldern 18 till 35 år och när man är i denna ålder tycks mer än bara ett bra jobb spela roll. Man flyttar även för att få tillgång till utbildning och inte minst en variation av olika livsstilar som gör fritiden mer intressant. För att förstå varför lands- och glesbygden har utmaningar behöver man därför ha i bakhuvudet vad denna ålderskategori kan tänkas finna attraktivt hos en plats, eftersom platserna de söker sig till är de som fortfarande växer.

Det här har de flesta politiker helt missat. De tror att den primära utmaningen för landsbygden är ”produktionsbaserad”, dvs. att det som saknas är brist på stöd för företagen här. Nu kan säkert företagen många gånger också behöva stöd, men lands- och glesbygdens verkliga utmaning ligger på ”konsumtionssidan”, dvs. att det råder en avsaknad av mötesplatser, av caféer och restauranger, variation i kultur och andra former av upplevelser…med andra ord det som man ofta tycker är intressant när man är i åldern 18 till 35 år. Idag är det helt enkelt så att de platser som växer är de som snarare är platser för konsumtion än för produktion.

Det är två trender som främst påverkat den här utvecklingen – dels tjänar vi mer pengar än förr, dels har transporter av varor blivit billigare. Den ökade inkomsten gör att vi kan konsumera mer, inte minst ”sällanvaror” och ”sällanupplevelser”. Idag är det främst städerna som tillhandahåller sådan konsumtion. Med ökade inkomster blir tiden också relativt sett mer värdefull, vilket gör oss mindre benägna att pendla långa sträckor till och från jobbet. Ett sätt att minska denna kostnad är att bosätta sig i städer, som ofta tillhandahåller flerparten av arbetstillfällena. Det gör att vi kan bo i städer och beställa varor från hela världen till en låg kostnad, samtidigt som vi får tillgång till hela den variation av konsumtion som staden erbjuder. Ur ett konsumtionsperspektiv är staden ofta överlägsen lands- och glesbygden och detta är den grundläggande orsaken till att många unga individers flyttströmmar går mot städerna.

Att fyrpartiöverenskommelsen nu fokuserar på att lyfta strandskydd, att tågen ska gå i tid och överallt, investerar i förnybar energi för eget bruk, ökar jordbrukets konkurrenskraft, stärker den privata äganderätten till skogen och säkrar resurser för skydd av värdefull skog kommer säkert att glädja många av Centerns väljare och vara positivt för lands- och glesbygden på många sätt. Däremot är det mer tveksamt om dessa insatser får 18-35-åringar att vända sina flyttströmmar. Det närmaste förslag att förbättra konsumtionssidan som hittas i denna uppgörelse är utbyggnaden av servicekontor och digital infrastruktur i hela landet. Men kommer det att få hela landet att växa? Jag är inte helt övertygad.”

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2019/01/23/dagens-debattartikel-i-di-denlangaversionen/#respond 0
Förklara utmaningen med stad och land! https://vertikals.se/charlotta/2019/01/19/forklara-utmaningen-med-stad-land/ https://vertikals.se/charlotta/2019/01/19/forklara-utmaningen-med-stad-land/#respond Sat, 19 Jan 2019 08:17:11 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=4014 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2017/04/shutterstock_251888530-300x198.jpg https://vertikals.se/charlotta/2019/01/19/forklara-utmaningen-med-stad-land/ För ett tag sedan fick jag ett samtal från en journalist på en av landets största dagstidningar. Han berättade att han varit utrikeskorrespondent i tio år och att han nu när han kom hem hörde helt andra diskussioner på hemmaplan än när han lämnade landet. Han sa att han förstått att många diskuterade frågorna kring stad och land och han hade sett mitt namn dyka upp i debatten. Så han bestämde sig att slå mig en signal för att höra om jag kunde ge honom en crash-genomgång om vad problematiken egentligen var och hur frågan hade uppstått.

Det är naturligtvis inte en enkel sak att sammanfatta hela denna fråga lite snabbt över telefon, men jag försökte ändå ge honom en bild om hur befolkningsunderlaget förändrats över tiden och hur det påverkar möjligheten att tillhandahålla service överallt. Jag försökte förklara hur det i hög grad beror på ungas preferenser om var de vill bo, och hur det i sin tur även påverkar genomsnittsåldern i kommunerna i landet och med det nativiteten. Han lyssnade noga och sa till slut: ”Det här är ju en jätteviktig fråga – men hur gör man nyheter av detta?”.

Jag tror att han är ”spot on”. Kanske är frågans tuffaste utmaning att förändringen sker, en liten bit i taget, utan att något dramatiskt egentligen inträffar. Sakta, sakta, urholkas befolkningsunderlag på många delar i vårt land, vilket i sin tur påverkar möjligheten att tillhandahålla både offentlig och annan service som de flesta behöver för att säkerställa en god livskvalitet. På många sätt delar utmaningen med stad och land miljöfrågan. Det vill till en ordentlig skogsbrand – och därmed ett skapat nyhetsvärde – för att ge frågan den uppmärksamhet den behöver och förtjänar.

Trots att det i så hög grad saknar nyhetsvärde tänkte jag ändå ta en rad bloggposter i anspråk för att försöka visa på de förändringar som skett befolkningsmässigt i vårt land de senaste decennierna. Jag lutar mig mot statistik från SCB som ibland täcker lite olika tidsperioder, men som trots allt visar på ett ganska tydligt mönster då det gäller hur olika befolkningsunderlaget ser ut (och har förändrats) i vårt land.

Till att börja med låt oss titta på arbetsmarknadsregionsnivå hur befolkningsutvecklingen sett ut över tid (här med startår 1968):

stader_landsbygd

De arbetsmarknadsregioner som avspeglas i den blå linjen är Stockholm, Göteborg och Malmö. Dessa regioner har haft en konstant tillväxt, men tar av ordentligt på 1990-talet. Dessa regioner är idag cirka 50 procent större befolkningsmässigt än vad de var 1968. Den röda linjen representerar de arbetsmarknadsregioner som redan 1968 hade fler än 100 000 invånare (men som inte var Stockholm, Göteborg eller Malmö). Även dessa har haft en ordentlig tillväxt befolkningsmässigt och är idag cirka 20 procent större än 1968. Värt att notera dock är att gapet till de allra största regionerna ökar med tiden. Den ljusgröna linjen representerar arbetsmarknadsregioner som redan 1968 var färre än 100 000 invånare, men fortfarande fler än 25 000 invånare. Dessa regioner har sett en negativ befolkningsutveckling överlag och är idag cirka 5-10 procent färre än vad man var 1968. Slutligen, den lila linjen, representerar de arbetsmarknadsregioner som 1968 var färre än 25 000 invånare. Dessa har tappat närmare 25 procent av sin befolkning sedan 1968. Kort sammanfattat – de stora blir allt större, de små blir allt mindre, och gapet ökar därmed.

Ser vi på kommunnivå så har vi följande karta för befolkningen 1968:

Befolkning 1968

Grupperna i denna karta är indelad så att varje grupp representerar 20 procent av kommunerna. De röda kommunerna utgör med andra ord de 20 procent av kommunerna som var minst 1968, medan de mörkgröna var de 20 procent som var störst 1968.

Om vi använder samma indelning i kartan för 2017 istället så får vi följande karta (och här har jag plockat bort de kommuner som inte fanns 1968 och överfört befolkningen till de kommuner som de brutits ut ifrån):

Befolkning 2017

Bland de 20 procent av kommunerna som 1968 var rödmarkerade (dvs. bland de minsta befolkningsmässigt) så hade befolkningen krympt ytterligare i 33 av dessa 57 kommuner fram till 2017, i vissa fall upp till 50 procent. Samtidigt hade faktiskt vissa av dessa kommuner ökat kraftigt i befolkning och i två fall till och med tredubblat befolkningen (i Håbo och Upplands-Bro – båda med närhet till Stockholmsregionen).

Och detta är ytterligare en utmaning när man talar om stad och land. Det finns landsbygd som har det väldigt tufft. Och det finns landsbygd som går bra. Något generaliserat går det bäst för landsbygd som fortfarande har pendlingsavstånd till en större stad. Dessa kommuner kan då tillgodose de behov individer som vill bo på landsbydgen har, samtidigt som man kan låna de kvaliteter finns i staden och som ändå kan vara bra att ha till hands. Tuffast är det för landsbygd långt borta från en större stad. Här tenderar befolkningen att försvinna sakta men säkert, vilket i sin tur påverkar medelålder och födelsesiffror.

Men det ska jag titta på i kommande bloggposter.

 

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2019/01/19/forklara-utmaningen-med-stad-land/#respond 0
Du lämnar väl inte ut ditt bankID? https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/01/01/du-lamnar-val-inte-ut-ditt-bankid/ https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/01/01/du-lamnar-val-inte-ut-ditt-bankid/#respond Tue, 01 Jan 2019 13:38:04 +0000 Ulli Samuelsson http://vertikals.se/ulli-samuelsson/?p=7 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/28/2019/02/business-1839876_1280-300x200.jpg https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/01/01/du-lamnar-val-inte-ut-ditt-bankid/ Idag uppmanas vi av så väl banker som media att hantera koder och andra inloggningsuppgifter försiktigt. Bankerna påtalar även att de aldrig efterfrågar information via telefon och att du genast ska lägga på om du får denna typ av samtal. För den som är van att använda digitala lösningar för ekonomiska tjänster så är det här ofta en självklarhet. Samtidigt är vi människor ibland både godtrogna och lättlurade.

I takt med den tekniska utvecklingen som bygger allt mer på individualisering, och allt mindre på formalisering och likhet, har det blivit en självklarhet att sköta sina ekonomiska förehavanden på den ”privata” mobilen eller surfplattan. Ett digitalt verktyg som ingen annan än du själv använder. Men det här är ingen självklarhet för alla.

Vi har idag minst 400 000 svenskar över 65 som överhuvudtaget inte äger någon dator, surfplatta eller smart mobil. Så även om de bor i en fastighet med exempelvis bredband via fiber så kan de inte utnyttja detta. Utöver dessa har ca 280 000 personer endast har tillgång till en källa för internet, vilket också begränsar användningsområden så väl som tillgång. Dessa data bygger på en enkätstudie från hösten 2015 med svar från 1264 svenskar i åldern 65-85 år.

Att inte ha tillgång alls, eller endast begränsad tillgång, till ett personligt verktyg för uppkoppling till internet skapar problem och säkerhetsrisker. Något som sällan nämns i de sammanhang som risken med att lämna ut koder och in loggningsuppgifter tas upp. I flera hem, inte bara hos de som är 65+, finns det kanske bara en stationär dator, laptop eller surfplatta. På samma sätt som innan digitaliseringen innebär detta att det ofta är en person i hushållet som har ansvar för alla ekonomiska förehavanden. Naturligt är att det är den personen som kan använda internetbanken eller andra ekonomiska tjänster. Vid öppen och delad ekonomi är detta sällan några problem i en väl fungerande relation. Men om det blir problem i relationen kan det få stora konsekvenser att ha lämnat ut koder och inloggningsuppgifter till sin partner. Uppgifter som du inte har rätt att dela med någon och som skapar större möjligheter till ekonomiska oegentligheter än tidigare analoga lösningar.

I de fall som egen tillgång till internet saknas, eller när hälsan och förmågan brister, händer det att yngre släktingar hjälper till med ekonomiska tjänster. Det blir ju både billigare och enklare om mamma eller pappa slipper gå till banken med sina ärenden eller lägga betalningsorder på brevlådan. Även här handlar det om att i god tro lämna ut uppgifter och medgivanden för att få tillgång till exempelvis internetbanken och mobilt BankID. En för och nackdel i detta sammanhang är att ett mobilt BankID kan installeras på flera enheter. Detta innebär att den person som känner sig lite osäker, men ändå har egen tillgång till internet och ett BankID, kan få stöd och hjälp på distans av någon annan som också installerat den aktuella personens BankID. Det här är väldigt bra och underlättar för många, även om det strider mot bankens regler då BankID uttryckligen är en personlig legitimation. Nu kommer vi till faran som nämndes tidigare, vad händer om relationen till den som fått tillgång inte längre är så bra? Eller om släktingen som varit till så stor hjälp hamnar i ett ekonomiskt utsatt läge och behöver snabb tillgång till pengar?

Släktingen har kanske till och med installerat ditt BankID på sin egen mobil utan att du ens märkte det. Precis som många döljer stölder i hemmet genomförda av familjemedlemmar, borde det finnas ett mörkertal av ekonomiska bedrägerier inom familjer kopplade till digitala tjänster. Det handlar alltså inte enbart om att lämna ut koder till okända bedragare, utan även om säkerhetsbrister i ett system som bygger på att alla är digitalt kompetenta och uppkopplade med personlig utrustning. Det här är ett problem som inte är snabbt övergående utan som snarast måste hanteras genom så väl olika samhällsinsatser för digital inkludering som smarta tekniska lösningar.

Ulli Samuelsson, PhD

Assistant Professor, School of Education and Communication

Ulli Samuelsson är lektor i pedagogik på Högskolan för lärande och kommunikation. Med en bakgrund inom den privata IT-utbildningsbranschen har det blivit naturligt att forska om digital ojämlikhet, dvs hur olika människor inkluderas eller exkluderas i ett digitaliserat samhälle. Hon disputerade 2014 med en avhandling om digital ojämlikhet i den svenska skolan och 2015-2017 var hon en del av ett forskningsprojekt om äldre och IT finansierat av FORTE. Projektet om äldre fortsätter under 2018- 2021, nu med finansiering av Familjen Kamprads Stiftelse.

]]>
https://vertikals.se/ulli-samuelsson/2019/01/01/du-lamnar-val-inte-ut-ditt-bankid/#respond 0
Bästa förutsättningarna att hålla träningslöftet https://vertikals.se/charlotta/2019/01/01/basta-forutsattningarna-att-halla-traningsloftet/ https://vertikals.se/charlotta/2019/01/01/basta-forutsattningarna-att-halla-traningsloftet/#respond Tue, 01 Jan 2019 06:48:50 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=3982 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2019/01/5F2F0614-063A-4CDB-9D4C-B731512DD75D-300x199.jpeg https://vertikals.se/charlotta/2019/01/01/basta-forutsattningarna-att-halla-traningsloftet/ Gymmet är troligen den plats där jag numer tillbringar mest tid vid sidan av jobbet. Det ligger rakt över gatan från där jag arbetar och jag har dessutom en garageplats precis under, vilket innebär att jag går förbi gymentrén varje dag. Det är helt enkelt svårt då att hitta på en anledning till att man inte ska gå dit. Varje år första januari är det en märkbar förändring i antalet personer som dyker upp. Plötsligt är gymlokalen fylld av individer som jag aldrig sett där tidigare, vilket får mig att tro att de nu börjar året med ett avlagt nyårslöfte: att träna mer. Tittar man på siffror från Riksidrottsförbundet så är gymmet och gruppträningen som erbjuds där den nya folkrörelsen och den mest vanliga motionsformen efter promenader.

Kanske är det inte så konstigt. Gymmet är tillgängligt stora delar på dygnet och inte lika organiserat som exempelvis en lagidrott är. Gymmet erbjuder även en social samvaro då man efter ett tag lär känna de som går som samma ställe. Gymmen växer också i antal. År 2011 fanns det 531 registerarde gym enligt SCBs statistik. Fem år senare var motsvarande siffra 1015 – en ökning med drygt 90 procent. Även antalet gymanställda ökade väsentligt under samma femårsperiod från 1933 personer till 3370 (en ökning med nästan 75 procent).

Däremot kan geografin avgöra lite hur pass tillängligt gymmen faktiskt är. Jag har inför nyår roat mig med att se hur gymmen är fördelade över svenska kommuner. Kartan nedan visar antalet gym och antalet gymanställda i svenska kommuner år 2016 (vilket är det senaste året jag har tillgängligt):

Antal gym 2016

Antal gymanställda

Som väntat så varierar antalet gym och antalet gymanställda stort mellan svenska kommuner i hög grad baserat på befolkningens storlek. Där det bor fler individer, där kan vi också förvänta oss fler gym. Det finns också 83 kommuner där det inte finns några gym alls.

I vilka kommuner har antalet gym då ökat den senaste femårsperioden? Kartorna nedan visar på detta:

Förändring antal gym 2011 till 2016

 

I 18 kommuner finns det idag färre gym än tidigare, men ingen kommun har haft fler än 2 nedläggningar under denna femårsperiod. I 111 kommuner är antalet gym oförändrade, medan övriga 161 kommuner har haft en ökning i antalet gym. Allra mest ökade antalet gym i Stockholm (63 nytillkomna gym), Göteborg (28 stycken) och Malmö (17 stycken). Det speglar delvis den inflyttning av individer som tillkommit till arbetsmarknaden under de senaste fem åren.

Om vi tar hänsyn till befolkningsstorleken i kommunen och ser hur många gym och gymanställda det finns per 10 000 invånare i kommunen så får vi följande kartor:

Gym per 10K invånare 2016

Gymanställda per 10K invånare 2016

Flest gym per invånare hittar vi i en rad mindre kommuner. Nora, Storsjöfors, Norsjö, Tanum och Tomelilla ligger i topp. Flera av dessa kommuner har enbart ett gym och siffran är därför i hög grad driven av en liten befolkning. Dock finns det många mindre kommuner som inte har ett gym alls. De som har flest antal anställda per invånare är Sigtuna, Håbo, Hedemora, Sundbyberg och Alingsås. Dessa kommuner har ca 10 gymanställda per 10 000 invånare eller fler. Strax därefter på listan kommer en rad Stockholms-kommuner såsom Täby, Södertälje, Stockholms kommun, Danderyd och Solna.

Ser vi på förändringen i antal gymanställda per invånare så är det enbart 38 kommuner som 2016 hade färre anställda än vad de hade fem år tidigare. Däremot har antalet gymanställda per invånare ökat kraftigt i en rad svenska kommuner. I Danderyd var siffran 2016 13 gånger större än fem år tidigare. Tibro hade också haft en mycket omfattande ökning där man gått från 0 gymanställda per 10 000 invånare till hela 7,23 anställda per invånare. I nästan 100 av våra svenska kommuner hade antalet anställda per invånare ökat med över 10 procent. Säg den bransch som genomgått samma utveckling på fem år.

Vad kännetecknar då de kommuner som idag har flest gymanställda per invånare? Till att börja med så är det nära sammankopplat med kommunens befolkningsstorlek och befolkningstätheten. Korrelationen här är 0,472 respektive 0,456. Det är alltså en mer omfattande gymverksamhet per invånare i urbana regioner. Det kanske kan förklaras med att möjligheten till skogsområden för jogging och promenader är mindre (de andra topprankade sporterna enligt Riksidrottsförbundet). Kommuner med mer gymverksamhet per invånare har också en högre genomsnittlig utbildning och fler individer med kunskapsjobb (korrelationerna är 0,460 respektive 0,450). Det är också kommuner som över lag har ett något mer omfattande nyföretagande och där man har ett mindre tapp (eller till och med ökning) av unga individer i åldrarna 18-25 år.

Tillgång till gym eller inte – med det nya året finns det all anledning att se om det går att få in lite motion i vardagen. Det tycks vara ett bra nyårslöfte varje år!

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2019/01/01/basta-forutsattningarna-att-halla-traningsloftet/#respond 0
Lucka nr 5: Jul vs. midsommar https://vertikals.se/guestblog/2018/12/23/jul-vs-midsommar/ https://vertikals.se/guestblog/2018/12/23/jul-vs-midsommar/#respond Sun, 23 Dec 2018 09:00:36 +0000 Guest blogger http://vertikals.se/guestblog/?p=245 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/18/2018/12/julbild_2018_3-300x174.jpg https://vertikals.se/guestblog/2018/12/23/jul-vs-midsommar/ Få svenska högtider är så traditionsbundna som jul och midsommar. Men hur mycket skiljer de sig åt egentligen?

Väder

Vi svenskar är ju kända för att prata väder och vi har verkligen speciella förväntningar på jul- respektive midsommarvädret. På jul ska vi ha kallt och snö, helst ska det se ut som en målning av Jenny Nyström med stjärnklar kvällshimmel i kontrast till snötäckta granar. Julen är tiden då vi sitter inne och tittar ut, vilket är den totala motsatsen till midsommar. På midsommar vi vill sitta ute vid ett dukat bord på ett grönt gräs under en solig himmel. Så i teorin är skillnaden stor, men hur är det i praktiken?

År 2015 var midsommartemperaturen i Stockholm +12 grader, samma temperatur som uppmättes under två dagar i december samma år. På självaste julafton 2015 sjönk dock temperaturen något, det var 8 grader varmt. Som ett resultat av det varma vädret var det en snöfri jul det året. Däremot var det nederbörd på midsommar i form av 9,7 mm. Trots den förhållandevis låga temperaturskillnaden det året tror jag inte att någon haft tanken på att duka julbordet utomhus, däremot dukade nog många upp midsommarbordet utomhus och försökte skydda snapsen från regn efter bästa förmåga. När vädret inte står oss bi under dessa högtider får vi försöka värma oss på andra sätt.

Kärlek

Min gymnasielärare i historia försökte övertyga oss elever om att midsommar firades för att alla barn skulle födas i mars. Även om tanken var lite tilltalande för oss teknister, så köpte nog ingen denna förklaring. Men hur är det egentligen med dessa ”högtidligt tillverkade barn”, går det att se några midsommar- eller jultendenser? År 2016 föddes många barn i Sverige, antalet var det högsta sedan 1993 med totalt 117 425 barn. Enligt SCB berodde detta på att antalet kvinnor i fertil ålder var högt, de anger varken vädret på midsommar eller jul som trolig orsak. Men i mars föddes 10 246 av dessa barn, av vilka några förmodligen var ett resultat av en kärleksfull midsommar. Den förhållandevis varma och snöfattiga julen, kan kanske ha bidragit till inomhusaktiviteter istället för klassiska vinteraktiviteter, då det föddes 10 020 barn i september. Men även om det föddes fler barn i mars än i september, så innebär inte det att min gymnasielärare hade rätt. Flest barn föddes nämligen i maj. Även om kärleken har sin specifika del i jul- och midsommartraditioner i form av mistlar och blommor under kudden så är nog mat och dryck det som ofta står i centrum.

Mat och dryck

Det är nog inte så vanligt med kokt griljerad skinka på midsommarbordet. Men däremot är både sill, öl och snaps traditioner vid så väl jul som midsommar. Att dricka snaps på kryddat brännvin är för många svenskar synonymt med dessa högtider, vilket märks hos Systembolaget. Veckan före jul 2017 såldes 119 000 liter kryddat brännvin, vilket ändå är en lägre siffra än veckan innan midsommar samma år, då det såldes hela 145 000 liter. Detta kan jämföras med att försäljningen under en genomsnittlig vecka normalt ligger runt 20 000 liter. Brännvin kombineras ofta med öl och det såldes förra året 7 430 000 liter öl till midsommar och 8 157 000 liter öl till jul varav 1 040 000 liter julöl. Med andra ord dricker vi mer brännvin på midsommar och mer öl på julafton.

Till ölen och snapsen äts det sill. På midsommar är det matjessill som dominerar och 2017 stod midsommarveckan för 24% av årsförsäljningen av just matjessill. Till jul är det däremot inläggningssill som dominerar, kanske ett resultat av vårt ökade intresse för matlagning. Ägghalvor dekorerade med majonnäs och räkor hittar vi både på jul och midsommar.

Potatis är en annan sak som förekommer både på jul- och midsommarbordet. På julbordet serveras Janssons frestelse och ibland även kokt potatis. Vid midsommar är färskpotatis ett hett, och ibland dyrt, ämne. Blir den klar till midsommar och vad kommer den att kosta? Oavsett pris så kastar vi oss över den. Det är intressant att notera att priset för potatis, till skillnad från priset på brännvin, ökat något de senaste 60 åren. Att äta färskpotatis är ett relativt nytt påfund, i bondesamhället skulle det anses mycket slösaktigt och dumdristigt att ta upp potatisen innan den var färdigvuxen. Lutfisk, denna torkade, lutade och sedan kokade fisk som skapar skiljelinjer i vissa familjer, är en tradition som vi främst förknippar med julbordet. Men i det gamla bondesamhället åt vi lutfisk även på midsommar. Julgranen och midsommarstången däremot, de skiljer ju sig åt åtminstone utseendemässigt.

Julgran och midsommarstång

Midsommarstången kom till Sverige redan under medeltiden, klart tidigare än julgranen, men båda har sitt ursprung i Tyskland. Den tidigaste avbildningen av en midsommarstång i Sverige är från Erik Dahlbergs Suecia Antiqua, dvs under sent 1600-tal eller tidigt 1700-talet. Medan midsommarstången till en början kopplades ihop med dåtidens studenter och drängar som gick runt och sjöng och tiggde pengar, så hamnade inomhusjulgranen direkt i de finare salongerna. Den första kända klädda inomhusgranen fanns i Sverige år 1741, men det skulle ta ända till slutet av 1800-talet innan den var allmänt spridd i de svenska hemmen.

Traditionen att dansa, sjunga och leka ringlekar har funnits i flera århundraden i Sverige men det är först på 1800- och 1900-talet som texterna och melodierna började standardiseras. Denna tradition med ringlekar är alltså äldre än förekomsten av både midsommarstång och julgran vilket troligtvis är orsaken till att flera av dem förekommer vid båda högtiderna. Vi dansar till ”Räven raskar över isen”, ”Vi äro musikanter”, ”Karusellen” och ”Små grodorna” oavsett årstid och föremål i mitten. Det är inte heller helt ovanligt med en avslutande ”Raket”. Två saker skiljer sig dock rätt markant när det gäller firande av jul respektive midsommar, resningen av stången respektive julgransplundring.

Julgranen reses och dekoreras oftast inom en liten familjekrets men avvecklas sedan enligt tradition med en julgransplundring. Julgransplundringen, ytterligare ett tillfälle till dans runt granen, är ett avslut på hela julen. Tidigare skedde detta avslut på trettondagen, men sedan lång tid tillbaka är det Knutsdagen, den 13 januari, som julen och även själva granen dansas ut. Vi gör alltså en stor fest av själva utkastandet till skillnad från midsommar där vi främst uppmärksammar resandet av stången. När firandet sedan är över på midsommarafton så är det inte ovanligt att stången får stå kvar med vissnande blad och blommor tills det är dags att klä den på nytt. Så medan julgranen får uppmärksamhet och omsorg under flera veckor så har midsommarstången sin högtidsstund under några timmar. Men vem är det egentligen som vi dansar runt granen eller midsommarstången med?

Familj, vänner och de vi inte känner

Avslutningsvis kommer vi till den kanske största skillnaden, även om den idag har minskat något. Jag avser vem vi firar respektive högtid med. Enligt Nordiska Museet så är julen en högtid som vi främst firar inom familjen, medan midsommar i många fall firas i större vänkretsar och helt andra nätverk. Varje familj med mer än en generation, relation eller konstellation tror jag någon gång har genomlidit långa diskussioner om var och med vem julen ska firas. Även om julhelgen består av tre helgdagar är det inte ovanligt att julafton ägnas åt att resa mellan olika delar av familjen, allt för att alla ska bli nöjda. På midsommar är det vanligare att vi firar med olika vänkretsar utanför familjen. Vi kanske till och med börjar dagen med att åka till en festplats där vi dansar ringlekar med människor som vi aldrig träffat innan.

Hur då det här med julklappar, något liknande förekommer ju inte alls på midsommar. Årets julklapp 2018 är enligt Svensk Handel det återvunna plagget. Som ett led i detta hållbara initiativ kommer jag att återvinna en del av denna bloggtext nästa jul, men då fördjupa mig i just julklappar. Avslutningsvis så kan jag konstatera att mycket är lika mellan våra två stora högtider, men att det alltid är vad vi själva gör dem till som är det viktiga!

Källor

SMHI, SCB, Systembolaget, Svenska Handel, SLU, Jordbruksverket/Jordbruket i siffror, Institutet för språk och folkminnen, Nordiska Museet

Ulli Samuelsson, PhD

Assistant Professor, School of Education and Communication

Ulli Samuelsson är lektor i pedagogik på Högskolan för lärande och kommunikation. Med en bakgrund inom den privata IT-utbildningsbranschen har det blivit naturligt att forska om digital ojämlikhet, dvs hur olika människor inkluderas eller exkluderas i ett digitaliserat samhälle. Hon disputerade 2014 med en avhandling om digital ojämlikhet i den svenska skolan och 2015-2017 var hon en del av ett forskningsprojekt om äldre och IT finansierat av FORTE. Projektet om äldre fortsätter under 2018- 2021, nu med finansiering av Familjen Kamprads Stiftelse.

]]>
https://vertikals.se/guestblog/2018/12/23/jul-vs-midsommar/#respond 0
Lucka nr 4: Jul vs. midsommar. https://vertikals.se/guestblog/2018/12/14/lucka-nr-5-jul-vs-midsommar-2/ https://vertikals.se/guestblog/2018/12/14/lucka-nr-5-jul-vs-midsommar-2/#respond Fri, 14 Dec 2018 08:57:16 +0000 Guest blogger http://vertikals.se/guestblog/?p=235 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/18/2018/12/julbild_2018_1-300x174.jpg https://vertikals.se/guestblog/2018/12/14/lucka-nr-5-jul-vs-midsommar-2/ Julgran och midsommarstång

Midsommarstången kom till Sverige redan under medeltiden, klart tidigare än julgranen, men båda har sitt ursprung i Tyskland. Den tidigaste avbildningen av en midsommarstång i Sverige är från Erik Dahlbergs Suecia Antiqua, dvs under sent 1600-tal eller tidigt 1700-talet. Medan midsommarstången till en början kopplades ihop med dåtidens studenter och drängar som gick runt och sjöng och tiggde pengar, så hamnade inomhusjulgranen direkt i de finare salongerna. Den första kända klädda inomhusgranen fanns i Sverige år 1741, men det skulle ta ända till slutet av 1800-talet innan den var allmänt spridd i de svenska hemmen.

Traditionen att dansa, sjunga och leka ringlekar har funnits i flera århundraden i Sverige men det är först på 1800- och 1900-talet som texterna och melodierna började standardiseras. Denna tradition med ringlekar är alltså äldre än förekomsten av både midsommarstång och julgran vilket troligtvis är orsaken till att flera av dem förekommer vid båda högtiderna. Vi dansar till ”Räven raskar över isen”, ”Vi äro musikanter”, ”Karusellen” och ”Små grodorna” oavsett årstid och föremål i mitten. Det är inte heller helt ovanligt med en avslutande ”Raket”. Två saker skiljer sig dock rätt markant när det gäller firande av jul respektive midsommar, resningen av stången respektive julgransplundring.

Julgranen reses och dekoreras oftast inom en liten familjekrets men avvecklas sedan enligt tradition med en julgransplundring. Julgransplundringen, ytterligare ett tillfälle till dans runt granen, är ett avslut på hela julen. Tidigare skedde detta avslut på trettondagen, men sedan lång tid tillbaka är det Knutsdagen, den 13 januari, som julen och även själva granen dansas ut. Vi gör alltså en stor fest av själva utkastandet till skillnad från midsommar där vi främst uppmärksammar resandet av stången. När firandet sedan är över på midsommarafton så är det inte ovanligt att stången får stå kvar med vissnande blad och blommor tills det är dags att klä den på nytt. Så medan julgranen får uppmärksamhet och omsorg under flera veckor så har midsommarstången sin högtidsstund under några timmar. Men vem är det egentligen som vi dansar runt granen eller midsommarstången med?

 

Lucka nr 4: Mat och dryck.

 

Källor

SMHI, SCB, Systembolaget, Svenska Handel, SLU, Jordbruksverket/Jordbruket i siffror, Institutet för språk och folkminnen, Nordiska Museet

 

Ulli Samuelsson, PhD

Assistant Professor, School of Education and Communication

Ulli Samuelsson är lektor i pedagogik på Högskolan för lärande och kommunikation. Med en bakgrund inom den privata IT-utbildningsbranschen har det blivit naturligt att forska om digital ojämlikhet, dvs hur olika människor inkluderas eller exkluderas i ett digitaliserat samhälle. Hon disputerade 2014 med en avhandling om digital ojämlikhet i den svenska skolan och 2015-2017 var hon en del av ett forskningsprojekt om äldre och IT finansierat av FORTE. Projektet om äldre fortsätter under 2018- 2021, nu med finansiering av Familjen Kamprads Stiftelse.

]]>
https://vertikals.se/guestblog/2018/12/14/lucka-nr-5-jul-vs-midsommar-2/#respond 0
Lucka nr 3: Jul vs. midsommar https://vertikals.se/guestblog/2018/12/14/lycka-nr-3-jul-vs-midsommar/ https://vertikals.se/guestblog/2018/12/14/lycka-nr-3-jul-vs-midsommar/#respond Fri, 14 Dec 2018 08:56:05 +0000 Guest blogger http://vertikals.se/guestblog/?p=233 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/18/2018/12/julbild_2018_3-300x174.jpg https://vertikals.se/guestblog/2018/12/14/lycka-nr-3-jul-vs-midsommar/ Få svenska högtider är så traditionsbundna som jul och midsommar. Men hur mycket skiljer de sig åt egentligen?

Mat och dryck

Det är nog inte så vanligt med kokt griljerad skinka på midsommarbordet. Men däremot är både sill, öl och snaps traditioner vid så väl jul som midsommar. Att dricka snaps på kryddat brännvin är för många svenskar synonymt med dessa högtider, vilket märks hos Systembolaget. Veckan före jul 2017 såldes 119 000 liter kryddat brännvin, vilket ändå är en lägre siffra än veckan innan midsommar samma år, då det såldes hela 145 000 liter. Detta kan jämföras med att försäljningen under en genomsnittlig vecka normalt ligger runt 20 000 liter. Brännvin kombineras ofta med öl och det såldes förra året 7 430 000 liter öl till midsommar och 8 157 000 liter öl till jul varav 1 040 000 liter julöl. Med andra ord dricker vi mer brännvin på midsommar och mer öl på julafton.

Till ölen och snapsen äts det sill. På midsommar är det matjessill som dominerar och 2017 stod midsommarveckan för 24% av årsförsäljningen av just matjessill. Till jul är det däremot inläggningssill som dominerar, kanske ett resultat av vårt ökade intresse för matlagning. Ägghalvor dekorerade med majonnäs och räkor hittar vi både på jul och midsommar.

Potatis är en annan sak som förekommer både på jul- och midsommarbordet. På julbordet serveras Janssons frestelse och ibland även kokt potatis. Vid midsommar är färskpotatis ett hett, och ibland dyrt, ämne. Blir den klar till midsommar och vad kommer den att kosta? Oavsett pris så kastar vi oss över den. Det är intressant att notera att priset för potatis, till skillnad från priset på brännvin, ökat något de senaste 60 åren. Att äta färskpotatis är ett relativt nytt påfund, i bondesamhället skulle det anses mycket slösaktigt och dumdristigt att ta upp potatisen innan den var färdigvuxen. Lutfisk, denna torkade, lutade och sedan kokade fisk som skapar skiljelinjer i vissa familjer, är en tradition som vi främst förknippar med julbordet. Men i det gamla bondesamhället åt vi lutfisk även på midsommar. Julgranen och midsommarstången däremot, de skiljer ju sig åt åtminstone utseendemässigt.

 

Lucka nr 2: ”Kärlek

Källor

SMHI, SCB, Systembolaget, Svenska Handel, SLU, Jordbruksverket/Jordbruket i siffror, Institutet för språk och folkminnen, Nordiska Museet

 

Ulli Samuelsson, PhD

Assistant Professor, School of Education and Communication

Ulli Samuelsson är lektor i pedagogik på Högskolan för lärande och kommunikation. Med en bakgrund inom den privata IT-utbildningsbranschen har det blivit naturligt att forska om digital ojämlikhet, dvs hur olika människor inkluderas eller exkluderas i ett digitaliserat samhälle. Hon disputerade 2014 med en avhandling om digital ojämlikhet i den svenska skolan och 2015-2017 var hon en del av ett forskningsprojekt om äldre och IT finansierat av FORTE. Projektet om äldre fortsätter under 2018- 2021, nu med finansiering av Familjen Kamprads Stiftelse.

]]>
https://vertikals.se/guestblog/2018/12/14/lycka-nr-3-jul-vs-midsommar/#respond 0
Lucka nr 2: Jul vs Midsommar https://vertikals.se/guestblog/2018/12/14/lucka-nr-2-jul-vs-midsommar/ https://vertikals.se/guestblog/2018/12/14/lucka-nr-2-jul-vs-midsommar/#respond Fri, 14 Dec 2018 08:55:19 +0000 Guest blogger http://vertikals.se/guestblog/?p=231 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/18/2018/12/julbild_2018_1-300x174.jpg https://vertikals.se/guestblog/2018/12/14/lucka-nr-2-jul-vs-midsommar/ Få svenska högtider är så traditionsbundna som jul och midsommar. Men hur mycket skiljer de sig åt egentligen?

Kärlek

Min gymnasielärare i historia försökte övertyga oss elever om att midsommar firades för att alla barn skulle födas i mars. Även om tanken var lite tilltalande för oss teknister, så köpte nog ingen denna förklaring. Men hur är det egentligen med dessa ”högtidligt tillverkade barn”, går det att se några midsommar- eller jultendenser? År 2016 föddes många barn i Sverige, antalet var det högsta sedan 1993 med totalt 117 425 barn. Enligt SCB berodde detta på att antalet kvinnor i fertil ålder var högt, de anger varken vädret på midsommar eller jul som trolig orsak. Men i mars föddes 10 246 av dessa barn, av vilka några förmodligen var ett resultat av en kärleksfull midsommar. Den förhållandevis varma och snöfattiga julen, kan kanske ha bidragit till inomhusaktiviteter istället för klassiska vinteraktiviteter, då det föddes 10 020 barn i september. Men även om det föddes fler barn i mars än i september, så innebär inte det att min gymnasielärare hade rätt. Flest barn föddes nämligen i maj. Även om kärleken har sin specifika del i jul- och midsommartraditioner i form av mistlar och blommor under kudden så är nog mat och dryck det som ofta står i centrum.

 

Lucka nr 1: ”Väder”

 

Källor

SMHI, SCB, Systembolaget, Svenska Handel, SLU, Jordbruksverket/Jordbruket i siffror, Institutet för språk och folkminnen, Nordiska Museet

 

Ulli Samuelsson, PhD

Assistant Professor, School of Education and Communication

Ulli Samuelsson är lektor i pedagogik på Högskolan för lärande och kommunikation. Med en bakgrund inom den privata IT-utbildningsbranschen har det blivit naturligt att forska om digital ojämlikhet, dvs hur olika människor inkluderas eller exkluderas i ett digitaliserat samhälle. Hon disputerade 2014 med en avhandling om digital ojämlikhet i den svenska skolan och 2015-2017 var hon en del av ett forskningsprojekt om äldre och IT finansierat av FORTE. Projektet om äldre fortsätter under 2018- 2021, nu med finansiering av Familjen Kamprads Stiftelse.

]]>
https://vertikals.se/guestblog/2018/12/14/lucka-nr-2-jul-vs-midsommar/#respond 0
Lucka 1: Jul vs Midsommar https://vertikals.se/guestblog/2018/12/14/lucka-1-jul-vs-midsommar/ https://vertikals.se/guestblog/2018/12/14/lucka-1-jul-vs-midsommar/#respond Fri, 14 Dec 2018 08:54:59 +0000 Guest blogger http://vertikals.se/guestblog/?p=225 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/18/2018/12/julbild_2018_3-300x174.jpg https://vertikals.se/guestblog/2018/12/14/lucka-1-jul-vs-midsommar/ Få svenska högtider är så traditionsbundna som jul och midsommar. Men hur mycket skiljer de sig åt egentligen?

Väder

Vi svenskar är ju kända för att prata väder och vi har verkligen speciella förväntningar på jul- respektive midsommarvädret. På jul ska vi ha kallt och snö, helst ska det se ut som en målning av Jenny Nyström med stjärnklar kvällshimmel i kontrast till snötäckta granar. Julen är tiden då vi sitter inne och tittar ut, vilket är den totala motsatsen till midsommar. På midsommar vi vill sitta ute vid ett dukat bord på ett grönt gräs under en solig himmel. Så i teorin är skillnaden stor, men hur är det i praktiken?

År 2015 var midsommartemperaturen i Stockholm +12 grader, samma temperatur som uppmättes under två dagar i december samma år. På självaste julafton 2015 sjönk dock temperaturen något, det var 8 grader varmt. Som ett resultat av det varma vädret var det en snöfri jul det året. Däremot var det nederbörd på midsommar i form av 9,7 mm. Trots den förhållandevis låga temperaturskillnaden det året tror jag inte att någon haft tanken på att duka julbordet utomhus, däremot dukade nog många upp midsommarbordet utomhus och försökte skydda snapsen från regn efter bästa förmåga. När vädret inte står oss bi under dessa högtider får vi försöka värma oss på andra sätt.

 

Lucka nr 2: ”Kärlek”

Källor

SMHI, SCB, Systembolaget, Svenska Handel, SLU, Jordbruksverket/Jordbruket i siffror, Institutet för språk och folkminnen, Nordiska Museet

 

Ulli Samuelsson, PhD

Assistant Professor, School of Education and Communication

Ulli Samuelsson är lektor i pedagogik på Högskolan för lärande och kommunikation. Med en bakgrund inom den privata IT-utbildningsbranschen har det blivit naturligt att forska om digital ojämlikhet, dvs hur olika människor inkluderas eller exkluderas i ett digitaliserat samhälle. Hon disputerade 2014 med en avhandling om digital ojämlikhet i den svenska skolan och 2015-2017 var hon en del av ett forskningsprojekt om äldre och IT finansierat av FORTE. Projektet om äldre fortsätter under 2018- 2021, nu med finansiering av Familjen Kamprads Stiftelse.

]]>
https://vertikals.se/guestblog/2018/12/14/lucka-1-jul-vs-midsommar/#respond 0
Här är det bäst att fira jul https://vertikals.se/charlotta/2018/12/14/har-ar-det-bast-att-fira-jul/ https://vertikals.se/charlotta/2018/12/14/har-ar-det-bast-att-fira-jul/#respond Fri, 14 Dec 2018 07:30:23 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=3994 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2017/12/julbild_2018_2-300x174.jpg https://vertikals.se/charlotta/2018/12/14/har-ar-det-bast-att-fira-jul/ Jag tittar ut genom rutan och konstaterar att vädret (grått och regnigt) där jag befinner mig inte direkt bidrar till någon vidare julkänsla. Trots min adventsljusstake och mitt nyinköpta doftljus som ska lukta ”Cozy cabin” så känns det ändå som att julen är ganska långt borta. Men så är det ju bara här. Det finns säkert andra platser som är mycket mer ”juliga”. Så varför inte återupprepa en bloggtradition och beräkna var det rimligen är bäst att fira jul. Mitt så kallade ”jul-index” tar med följande i beräkningen:

(1) andel barn i åldern 0-14 år (trots allt är julen barnens högtid),

(2) antal leksaksbutiker per barn,

(3) antal godisbutiker per barn,

(4) medeltemperaturen i kommunen för fånga sannolikheten för en vit jul.

Kartan nedan visar årets resultat (Stockholms-, Göteborgs- och Malmö-regionen är utbrutna i kartan):

Karta

De allra bästa julförutsättningskommunerna är de röda och vinnaren i årets index är: Åre (fanfar)!

Åre var också 1:a i förra årets julindex och behåller därmed sin förstaplacering.På andra plats hittar vi Huddinge, kommunen som förra året låg på 19:e plats. Trea på listan är Östersund, som förra året återfanns på 9:e plats på listan. Årets julskräll är Krokom, som trots brist på godis och leksaker, lyckas med en riktigt toppplacering (6:a) eftersom man har låg medeltemperatur och dessutom har en hög andel barn.

Topp 20 återfinns på listan nedan:

Tabell

Men som jag brukar säga – även om just DIN kommun saknas på denna lista så misströsta inte – julen är naturligtvis fortfarande lika underbar och denna högtid kan ingen statistik eller siffror göra rättvisa.

God Jul!

 

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2018/12/14/har-ar-det-bast-att-fira-jul/#respond 0
Så skiljer sig kommunalskatten i svenska kommuner https://vertikals.se/charlotta/2018/11/26/sa-skiljer-sig-kommunalskatten-i-svenska-kommuner/ https://vertikals.se/charlotta/2018/11/26/sa-skiljer-sig-kommunalskatten-i-svenska-kommuner/#respond Mon, 26 Nov 2018 07:19:40 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=3917 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2018/11/money-2180330_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/charlotta/2018/11/26/sa-skiljer-sig-kommunalskatten-i-svenska-kommuner/ För ett par år sedan skrev jag en bloggpost om hur kommunalskatten fungerar som signaleffekt. En lägre kommunalskatt innebär inte bara att invånare betalar mindre per intjänad krona. Kommunalskatten signalerar något om hur kommunen mår. Kommuner med lägre kommunalskatt har oftast också högre genomsnittliga inkomster, lägre arbetslöshet, lägre ohälsotal, högre utbildningsnivå på arbetskraften, högre inflyttning osv. För när utvecklingen är den motsatta så tvingas ofta kommuner att höja skatten, eftersom det dels är färre individer som ska dela på kostnaderna (även om vi till viss del justerar det med ett skatteutjämningssystem) och medför negativa socio-ekonomiska strukturer högre kostnader i allmänhet.

Min gissning är att kommunalskatten även har kommit att spela en viss roll valutgångarna de senaste åren. För på platser som många lämnat och som därför har sett en nedgång i den offentiga servicen som erbjuds betalar ofta invånarna ändå allt mer i kommunalskatt. Detta kan av förklarliga skäl leda till ett missnöje med politiken när man inte känner att man får tillbaka det man har betalat för.

Men hur ser det då ut i svenska kommuner? Hur mycket betalar man i kommunalskatt (och här tittar jag på den totala kommunalskatten, dvs. hur mycket man totalt betalar till kommun, landsting och församling (givet att man är med i svenska kyrkan)) och hur har det förändrats över tid? Jag utgår från år 1992 till att börja med då dessa siffror finns lättillgängliga från SCB. Kartan nedan visar hur mycket invånarna i kommunerna betalade i kommunalskatt detta år:

1992

Jag väljer att dela in kommunerna i fem lika stora delar (dvs. det ingår lika många kommuner i varje färgkategori). Det går ett tydligt band från södra delarna av landet upp mot Stockholmsregionen. Med endast ett fåtal undantag hamnar de flesta Norrlands-kommunerna i de högre kommunalskattskategorierna. Redan 1992 kunde man se ett relativt starkt samband mellan befolkningsstorleken och kommunalskatten.

Låt oss därefter se på mönstret i år 2018 – dvs. 26 år senare:

2018

Till viss del är mönstret detsamma, dvs. att det går en grön linje från södra delarna upp mot Stockholmsregionen, men en hel del av kommunerna som tidigare var gröna i de södra delarna har nu kommit att bli gula eller orange. Det innebär att detta inte längre är kommuner med relativt låg kommunalskatt som var fallet 1992. Norrlandskommunerna har nu kommit att bli betydligt mer röda än vad som var fallet 1992, dvs. de flesta av de mest nordliga kommunerna i vårt land ligger bland de 20 procent av svenska kommuner som nu har högst kommunalskatt. Karlstad och Arvika i Värmland har nu blivit gröna kommuner.

Men denna karta beskriver alltså bara läget jämfört med samtliga andra kommuner samma år. Låt oss istället ta 2018 års kommunalskatt i en karta, men denna gång använda oss av samma skattekategorier som redovisades i kartan för år 1992, så ser vi en tydlig bild av i vilken utsträckning varje kommuninvånare betalar mer eller mindre jämfört med för 26 år sedan. Kartan nedan visar detta:

2018 med 1992 års skala

Denna karta är signifikant mycket rödare än den vi såg för 1992. Det innebär att den kommunala skattenivå som gjorde att man 1992 låg bland de 20 procent av svenska kommuner med högst kommunalskatt, idag är en nivå som hela 188 av 290 kommuner ligger på (dvs. 65 procent av kommunerna).

Om vi ser hur stor förändingen i kommunalskatten faktiskt har varit så får vi följande karta:

Skillnad kommunalskatt

I samtliga kommuner utom de som jag markerat med ljusblått är kommunalskatten idag högre än vad som var fallet år 1992. Till viss del kan det här spegla att kommunerna (och landstingen) levererar en bättre service än vad som gjordes för 26 år sedan. Det är alltså inte nödvändigtvis så att den höga kommunalskatten per definition behöver vara ett problem om individer som bor i kommunen känner att de får tillbaka det man är med och bidrar till. Problematiken uppstår när man dels känner att man betalar mer än andra kommuner, eller där ökningen av kommunalskatten varit hög över tid, men där man känner att denna skillnad eller ökning inte speglas i den offentliga service man erhåller. Då uppstår ganska lätt missnöje vilket på sikt kan vara en orsak till konflikt och missnöjesröstning som i sin tur återspeglas i valresultaten.

Fotnot: Fyra kommuner av de som redovisas för 2018 var inte egna kommuner år 1992 utan ingick då i andra kommuner. Dessa är Lekeberg, Bollebygd, Knivsta och Nykvarn. Dessa kommuner jämförs med den skattesats som var i den kommun de tillhörde 1992.

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2018/11/26/sa-skiljer-sig-kommunalskatten-i-svenska-kommuner/#respond 0
Att sälja eller professionalisera? https://vertikals.se/cefeo/2018/11/23/att-salja-eller-professionalisera/ https://vertikals.se/cefeo/2018/11/23/att-salja-eller-professionalisera/#respond Fri, 23 Nov 2018 09:16:37 +0000 CeFEO http://vertikals.se/cefeo/?p=222 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/16/2018/11/1-300x199.png https://vertikals.se/cefeo/2018/11/23/att-salja-eller-professionalisera/ BUBS – Extern ledning och styrelseordförande i familjeföretaget.
Referat från seminarium för näringslivet av forskningscentretCeFEO/JIBS om hållbart ägande

För de flesta familjeföretagen kommer en tid när den stora frågan behöver ett svar – att sälja eller professionalisera? En fråga som inte bara kan vara skrämmande, utan som också kan medföra stora förändringar i harmonin inom familjen och mellan ägare och anställda. Detta var temat för ett seminarium för företagare som hölls av forskningscentret CeFEO vid Jönköping International Business School i deras seminarieserie om hållbart ägande.

Den frågan besvarades av BUBS år 2014, då de valde att professionalisera genom att ersätta familjemedlemmar med icke-familjemedlemmar som VD och ordförande i styrelsen. BUBS introducerade då Henrik Elfwing (VD) och Jonas Carpvik (ordförande) till familjeföretaget för att säkra företagets långsiktiga hållbarhet samtidigt som ägarna fortsätter sitt engagemang med mer tid att fokusera på de områden de är bäst på – innovation och produktutveckling.

Att som ägare lämna över till en extern vd är svårt – det finns gott om exempel på företag som har misslyckats. Men det är inte omöjligt! Och – framför allt – det kan innebära en enorm utvecklingspotential för företaget!  (Hall & Olsson. P. 18)

2

Den 5:e november höll Annika Hall (CeFEO) seminariet ”Att förverkliga ägarvisioner genom extern ledning och extern styrelseordförande” tillsammans med representanter från BUBS: från vänster, Henrik Elfwing, Ulrik Lindström, och Jonas Carpvik. Ett femtiotal åhörare fick lyssna till deras resa och tillsammans diskutera utmaningarna med att ta in externa ledare i styrning av familjeföretag. 

Familjen Lindström och BUBS:
År 1992 pantsatte familjen Lindström sitt hus för att grunda BUBS som ett resultat av sammanträffanden och möjligheter som Ulrik Lindström tillsammans med sin familj agerade på. Möjligheter som idag redovisar 150 miljoner kronor i omsättning och som gett oss den berömda hallon/lakritsskallen – deras mest populära produkt.

Vid 14 års ålder fick Ulrik sin första introduktion till godisvärlden genom ett sommarjobb som polkagrisbagare. Det var detta möte som utlöste en fors av entreprenöriella idéer som förde familjen tillsammans för att skapa BUBS (Bernt, Ulrik, Birgitta och Stefan). Genom att slå samman de fyra familjemedlemmarnas olika kompetenser förenades de mot ett gemensamt mål. Ett mål som inte bara resulterade i olika utmärkelser, bl. a. Silverplats i årets företagare i Sverige (2013) ochÅrets fairtrade företag i Jönköpings län (2016), utan också vuxit till ett hållbart företag som har sex-dubblats under de senaste 16 åren.

Extern VD:
Vid 2014 hade BUBS vuxit till den punkt där de beslutade att introducera en icke-familjemedlem som ny VD. Den här nya VD:n var Henrik Elfwing, som förde med sig nya idéer och skapade en ny struktur i det familjeägda företaget.

För många blir företaget en del av den egna identiteten – och att förlora företaget, eller den operativa kontakten med det, blir detsamma som att förlora sig själv.
(Hall & Olsson. P. 22)

Henrik Elfwing hade jobbat som marknadschef på BUBS sedan 2012, där han visade sig vara en värdefull tillgång för företaget. Under tiden som marknadschef hade han möjlighet att vänja sig vid företagskulturen på BUBS. En period där Henrik också fick förståelse för de osynliga band som finns i familjeföretaget, eftersom en VD utanför ägarfamiljen inte kan undgå de starka kopplingar som finns mellan företaget och ägarna. Den nya VD:ns förståelse för ägarnas värderingar och företagets kultur och mål kan kallas ”kulturell kompetens” och är en viktig framgångsfaktor för att lyckas med extern VD i ett familjeföretag.

Given the strong influence of the owning family’s values, norms, goals, and meanings of being in business, professional management in family businesses requires cultural competences.
(Hall & Nordqvist, 2008)

Svårigheter och hur man löser dem
Att stöta på svårigheter är nästan oundvikligt när man introducerar icke-familjemedlemmar i styrande roller. En av de största lärdomarna från BUBS var vikten av rak kommunikation och tydligt definierade roller och förväntningar. Lärdomar som också understöds av Annika och hennes många år av erfarenhet som forskare och utbildare i dessa frågor.

” … ska du lyckas med en extern vd och en extern styrelse måste du förvissa dig om att de förstår vad du som ägare är ute efter. Verkligen förvissa dig om det (ägare).” p. 29

Lästips för dig som vill veta mer om extern ledning och styrelseordförande i familjeföretag:

Bok: Extern vd – så lyckas du! Av Agneta Olsson & Annika Hall

Artikel: Professional Management in Family Businesses: Toward an Extended Understanding. Av Annika Hall och Mattias Nordqvist

 

Anmäl till nästa träff!

Vi tackar alla som deltog på CeFEOs seminarium och var delaktiga i de intressanta diskussionerna både under föredraget och efterföljande mingel!

Hjärtligt välkomna till nästa träff den 29:e November om hantverkets entreprenörskap och svensk möbeldesign!

Anmäl här: http://machform.hj.se/view.php?id=483793

Frågor: kajsa.haag@ju.se

 

Av Steven Lau

]]>
https://vertikals.se/cefeo/2018/11/23/att-salja-eller-professionalisera/#respond 0
Who stays in retailing and wholesale? https://vertikals.se/backman-nilsson/2018/11/20/who-stays-in-retailing-and-wholesale/ https://vertikals.se/backman-nilsson/2018/11/20/who-stays-in-retailing-and-wholesale/#respond Tue, 20 Nov 2018 11:29:59 +0000 Backman Nilsson http://vertikals.se/backman-nilsson/?p=61 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/17/2018/11/clothing-store-984396__480-300x200.jpg https://vertikals.se/backman-nilsson/2018/11/20/who-stays-in-retailing-and-wholesale/ In relation to the upcoming much debated Black Friday and the counteraction “White Monday”[1] the retailing sector is in much focus. This text describes the individual and locational factors that increases or decreases the likelihood that an employee within the retailing and wholesale decides to quit and leave the firm.

That the retail and wholesale are important for the Swedish economy is hard to dispute. They employ a significant proportion of employees, approximately 500 000 individuals, and promotes the integration of immigrants and young people’s entry into the Swedish labor market. According to the Swedish Retail and Wholesale Council, one out of four currently employed in the Swedish labor market have begun their career in either the retail or the wholesale sector.The retail and wholesale industries thus provide an opportunity for many individuals to get employment, income, contacts and a social network. The project “Understanding career choices in retail and whole” conducted by four researchers at Center of Entrepreneurship and Spatial Economics (CEnSE) at Jönköping International Business School deals with these issues (https://www.retailresearch.se/).

The statistics from the Swedish Retail and Wholesale Council do also highlight one major problem that exist within these industries, they are coupled with high labor turnover. It is obvious that not all of the individuals that had their first job in these industries, stayed but many switched to jobs in other industries. The age distribution of employees in the industry shows the same tendency as both industries are characterized by a disproportionately high percentage of young individuals (especially women) and a lower proportion of people older than the average. In comparison with other industries, it is only the hospitality industry that has a more skewed age distribution. Recruiting and maintaining employees with the right skills and competences is thus one of the biggest challenges facing retail and wholesale firms regardless of their location.[2] From a societal point of view, labor turnover (or churn) is not always bad as a certain level of labor turnover ensures a renewal process of the human capital of firms as well as employees. However, when the turnover rates exceed the ideal level the induced costs are substantial for the industry and for the individual companies, as well as for the employees. Companies spend a lot of resources on recruiting and training new employees, an investment that does not yield any of the expected returns if the employees are prone to change workplace in a near future. For newly established firms and small businesses that have even less room for error recruitment, high labor turnover is even more problematic. From the perspective of the industry, the aggregate level of skills supply and how attractive the industry is as a workplace for competent staff. Given the rapid change taking place in retail and wholesale, because of advances in technology and competition from alternative channels such as e-commerce, competent personnel need both experience and knowledge of the industry.Employees with knowledge and experience in retail and wholesale can better identify and enable the changes that are required for the firm to maintain and, in the long term, also enhance its competitiveness.[3] Thus, the harsh competitive climate of recent decades has increased the importance of being able to maintain and build a competence base in the firm.

Labor turnover in retail and wholesale is a problem that has been noted by various agencies. Against this background, there is a great need for studies that focus on the industries skills’ supplied using up-to-date data. To this end, we use detailed register data which allow us to follow all individuals (above the age of 16) in Sweden over several years. We can access detailed information annually regarding their employment status, in which industry they are working, where they are working, and if they switch workplace and industry. By using this information, we can access their labor market status for different years. By selecting the individuals currently working in retail and wholesale we follow their career and observe if any change has occurred over two years (from 2014 to 2015). We run several statistical estimations where the outcome variable is defined if the employee has (i) quit their job, (ii) quit their job but continues working in the same sector, or (iii) quit their job and also change to another sector. Thus, we analyze the decision to weather stay within the same firm or to move to another firm, contrasting inter-firm and intra-firm mobility within retailing and wholesale.Results indicate that individual as well as firm characteristics relate to the decision of employees to either quit their current job. Location determinants seems to be of less importance. The findings show that individuals that quit their job in retailing and wholesale are younger, female, born in Sweden, lower firm tenure and industry tenure, and have a higher education.

 

Mikaela Backman

Center of Entrepreneurship and Spatial Economics (CEnSE), Jönköping International Business School, Jönköping, Sweden, Mikaela.backman@ju.se

Helena Nilsson

Center of Entrepreneurship and Spatial Economics (CEnSE), Jönköping International Business School, Jönköping, Sweden & HUI Research, Stockholm Sweden

Pia Nilssona

Center of Entrepreneurship and Spatial Economics (CEnSE), Jönköping International Business School, Jönköping, Sweden.

Özge Önera,c

Center of Entrepreneurship and Spatial Economics (CEnSE), Jönköping International Business School, Jönköping, Sweden & Cambridge University, Cambridge, UK.

 



[1]Where second-hand stores were open and argued for a more sustainable shopping.

[2]Booth, S., & Hamer, K. (2007). Labour turnover in the retail industry: Predicting the role of individual, organisational and environmental factors. International Journal of Retail & Distribution Management, 35(4), 289-307.

Broadbridge, A. (2002). Rationalising retail employment: a view from the outside looking in. International Journal of Retail & Distribution Managemen, 30(11), 536-543.

[3]Brush, C. G., & Chaganti, R. (1999). Businesses without glamour? an analysis of resources on performance by size and age in small service and retail firms. Journal of Business Venturing, 14(3), 233-257.

]]>
https://vertikals.se/backman-nilsson/2018/11/20/who-stays-in-retailing-and-wholesale/#respond 0
Black Friday – ett jippo med seriös baksida https://vertikals.se/charlotta/2018/11/19/black-friday-ett-jippo-med-serios-baksida/ https://vertikals.se/charlotta/2018/11/19/black-friday-ett-jippo-med-serios-baksida/#respond Mon, 19 Nov 2018 07:28:39 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=3952 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2018/11/black-friday-1898111_1280-300x250.jpg https://vertikals.se/charlotta/2018/11/19/black-friday-ett-jippo-med-serios-baksida/ Snart är det dags för Black Friday igen – ett event som man normalt sett tar betydligt mer allvarligt i nordamerika än på vår sida Atlanten. Det är dagen då varor reas ut med kraftiga rabatter. Många av mina kollegor i Kanada passar på att shoppa denna dag och ser det inte minst som en möjlighet att få många julklappar inhandlade. Här i Sverige ser vi gärna på amerikanska happenings med lite misstänksamhet och det gäller inte minst då det är förknippat med konsumtion.

Även om vi av miljö- och hållbarhetsskäl inte borde konsumera i den takt vi gör så fyller fortfarande konsumtionen en viktig funktion för regional utveckling vare sig vi vill det eller ej. Jag har i en rad bloggposter tidigare lyft den forskning som gjorts av Edward Glaeser, professor vid Harvard, som visar på hur platser för konsumtion lockar till sig fler invånare än platser för produktion (s.k. Consumer Cities). Lite kortfattat kan man säga att platser som erbjuder en varierad konsumtion uppfattas som attraktiva av väldigt många individer och är en (av flera) anledningar till att fler väljer att flytta till städer än tvärtom.

Men för att gå tillbaka till Black Friday och detaljhandeln så tänkte jag att vi kunde titta lite på hur det står till med detaljhandeln i svenska kommuner. Kartan nedan (baserad på siffror från SCB från 2016) så ser vi hur stor andel av de som jobbar i kommunerna som är anställda inom detaljhandeln (där medelvärdet för kommunerna är cirka 5 procent av arbetskraften):

Andel anställda inom detaljhandeln

I en liten mängd kommuner i Sverige är över 15 procent av de som yrkesarbetar anställda inom detaljhandeln. Vi hittar flera sådana exempel på kommuner som utgör platser för gränshande. I topp hittar vi Strömstad (25%), Eda (20%), Leksand (18%) och Haparanda (15%). Även Falkenberg, kommunen där Gekås/Ullared är beläget ligger på topp 5 listan med 13 procent. De kommuner som har lägst andel anställda inom detaljhandeln är Gnosjö (1,6%), Tranemo (2,1%), Perstorp (2,2%), Ydre (2,2%) samt Uppvidinge (2,3%).

Men andel anställda är bara en del av detaljhandelsbilden. En annan är variation i densamma. Från SCBs sida så har man en rad olika detaljhandelskategorier och jag har summerat hur många av dessa kategorier som finns representerade inom svenska kommuner. I genomsnitt har svenska kommuner 22 kategorier representerade. För landet som helhet ser kartan ut såhär:

Variation inom detaljhandeln

Totalt finns 59 olika kategorier och det finns enbart en kommun i landet som har samtliga representerade och det är Stockholm. I Malmö och Göteborg finns 58 av kategorierna, medan Lund har 55 av dem. Helsingborg och Uppsala kommer därnäst med 53 av kategorierna representerade. På andra sidan av skalan hittar vi Sorsele som enbart har 2 av kategorierna representerade. Tre av kategorierna finns representerade i Ydre och Skinnskatteberg, medan fyra av kategorierna finns i Perstorp, Storfors, Gullspång, Vindeln, Ljusnarsberg samt Bräcke.

Innebär det då att platser med många kategorier också har en hög andel anställda inom detaljhandeln (och tvärtom)? Nej inte nödvändigtvis. Figuren nedan plottar det två mot varandra:

Black Friday figur

Det finns alltså ett fåtal ställen som har en hög specialisering med en hög andel anställda inom detaljhandeln och det är framför allt gränshandelsplatserna samt Falkenberg (Ullared). Däremot har dessa platser inte någon högre variation av detaljhandel. Haparanda och Leksand ligger runt medelvärdet bland svenska kommuner, medan Eda, Strömstad och Falkenberg ligger en bit över medelvärdet. Däremot ligger de fortfarande långt efter de kommuner som har högst variation, vilket främst är våra stora kommuner. Här ligger dock andelen anställda inom detaljhandeln runt medelvärdet och har alltså inte en högre specialisering inom sektorn. Om man utgår från ett ”Consumer city” perspektiv à la Edward Glaeser så är de platser som är mest utsatta längst ner till vänster i figuren.  I dagsläget kan dock även dessa kommuner komma att ”fira” lite Black Friday i takt med att en allt större andel av handeln sker på nätet.

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2018/11/19/black-friday-ett-jippo-med-serios-baksida/#respond 0
Halloween-index årgång 2018 https://vertikals.se/charlotta/2018/10/25/halloween-index-argang-2018/ https://vertikals.se/charlotta/2018/10/25/halloween-index-argang-2018/#respond Thu, 25 Oct 2018 14:35:34 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=3940 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2015/10/shutterstock_283016600-2-300x200.jpg https://vertikals.se/charlotta/2018/10/25/halloween-index-argang-2018/ Då var det snart dags igen – högtiden som vissa älskar och andra inte uppskattar lika mycket: Halloween! Det är tillfället då barn klär ut sig och går från hus till hus med frågan ”Bus eller godis?”. Det är den amerikanska högtiden som vi importerat de senaste åren och som jag misstänker uppskattas mer av de yngre än av de äldre. Nästa lika säkert som att Halloween har blivit en tradition har mitt Trick-or-treat-index blivit detsamma. Även i år rankar jag de svenska kommuner som har bäst förutsättningar för ett riktigt bra Halloweenfirande. De variabler jag tar med är följande: andel barn i åldern 5-14 år, hushållens medelinkomst (kanske kan man få mer godis när hushållen har bättre ekonomi), befolkingsdensitet (hur många dörrar kan man knacka på utan att behöva gå för långt) och andelen kreativa kulturjobb (som ett mått på den kreativa ådran då det gäller att klä ut sig). Årets resultat ser vi i kartan nedan:

Map 2018

Klart är att södra delarna av landet lyser starkare än de norra, vilket delvis kan bero på att befolkningstäthet är en del av indexet. Men det påverkas även av andelen barn i åldrarna 5-14 år som är högre i många kommuner i södra delarna av landet. Medelinkomsten liksom andel kulturarbetare ligger relativt sett högre i våra storstadsregioner. Och slår man samman alla dessa fyra delar så får vi följande lista över de kommuner som har allra bäst förutsättningar för ett riktigt bra Halloween-firande:

Topp 20

Med vinnaren NACKA! Här är förutsättningarna allra bäst för ett riktigt Halloween-firande och Inte långt därefter kommer Lidingö och Danderyd. Vaxholm och Lomma rundar av topp 5-listan över kommuner som har allra bäst förutsättningar för en trick-or-treat-runda i kvarteren.

Och skulle inte just DIN kommun dyka upp så misströsta inte – det finns säkert en hel del godis att få ändå, även om man inte täcker lika många hushåll inom närområdet.

 

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2018/10/25/halloween-index-argang-2018/#respond 0
Du lämnar väl inte ut ditt bankID? https://vertikals.se/guestblog/2018/09/28/bankid/ https://vertikals.se/guestblog/2018/09/28/bankid/#respond Fri, 28 Sep 2018 06:45:10 +0000 Guest blogger http://vertikals.se/guestblog/?p=211 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/18/2018/09/business-1839876_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/guestblog/2018/09/28/bankid/ Idag uppmanas vi av så väl banker som media att hantera koder och andra inloggningsuppgifter försiktigt. Bankerna påtalar även att de aldrig efterfrågar information via telefon och att du genast ska lägga på om du får denna typ av samtal. För den som är van att använda digitala lösningar för ekonomiska tjänster så är det här ofta en självklarhet. Samtidigt är vi människor ibland både godtrogna och lättlurade.

I takt med den tekniska utvecklingen som bygger allt mer på individualisering, och allt mindre på formalisering och likhet, har det blivit en självklarhet att sköta sina ekonomiska förehavanden på den ”privata” mobilen eller surfplattan. Ett digitalt verktyg som ingen annan än du själv använder. Men det här är ingen självklarhet för alla.

Vi har idag minst 400 000 svenskar över 65 som överhuvudtaget inte äger någon dator, surfplatta eller smart mobil. Så även om de bor i en fastighet med exempelvis bredband via fiber så kan de inte utnyttja detta. Utöver dessa har ca 280 000 personer endast har tillgång till en källa för internet, vilket också begränsar användningsområden så väl som tillgång. Dessa data bygger på en enkätstudie från hösten 2015 med svar från 1264 svenskar i åldern 65-85 år.

Att inte ha tillgång alls, eller endast begränsad tillgång, till ett personligt verktyg för uppkoppling till internet skapar problem och säkerhetsrisker. Något som sällan nämns i de sammanhang som risken med att lämna ut koder och in loggningsuppgifter tas upp. I flera hem, inte bara hos de som är 65+, finns det kanske bara en stationär dator, laptop eller surfplatta. På samma sätt som innan digitaliseringen innebär detta att det ofta är en person i hushållet som har ansvar för alla ekonomiska förehavanden. Naturligt är att det är den personen som kan använda internetbanken eller andra ekonomiska tjänster. Vid öppen och delad ekonomi är detta sällan några problem i en väl fungerande relation. Men om det blir problem i relationen kan det få stora konsekvenser att ha lämnat ut koder och inloggningsuppgifter till sin partner. Uppgifter som du inte har rätt att dela med någon och som skapar större möjligheter till ekonomiska oegentligheter än tidigare analoga lösningar.

I de fall som egen tillgång till internet saknas, eller när hälsan och förmågan brister, händer det att yngre släktingar hjälper till med ekonomiska tjänster. Det blir ju både billigare och enklare om mamma eller pappa slipper gå till banken med sina ärenden eller lägga betalningsorder på brevlådan. Även här handlar det om att i god tro lämna ut uppgifter och medgivanden för att få tillgång till exempelvis internetbanken och mobilt BankID. En för och nackdel i detta sammanhang är att ett mobilt BankID kan installeras på flera enheter. Detta innebär att den person som känner sig lite osäker, men ändå har egen tillgång till internet och ett BankID, kan få stöd och hjälp på distans av någon annan som också installerat den aktuella personens BankID. Det här är väldigt bra och underlättar för många, även om det strider mot bankens regler då BankID uttryckligen är en personlig legitimation. Nu kommer vi till faran som nämndes tidigare, vad händer om relationen till den som fått tillgång inte längre är så bra? Eller om släktingen som varit till så stor hjälp hamnar i ett ekonomiskt utsatt läge och behöver snabb tillgång till pengar?

Släktingen har kanske till och med installerat ditt BankID på sin egen mobil utan att du ens märkte det. Precis som många döljer stölder i hemmet genomförda av familjemedlemmar, borde det finnas ett mörkertal av ekonomiska bedrägerier inom familjer kopplade till digitala tjänster. Det handlar alltså inte enbart om att lämna ut koder till okända bedragare, utan även om säkerhetsbrister i ett system som bygger på att alla är digitalt kompetenta och uppkopplade med personlig utrustning. Det här är ett problem som inte är snabbt övergående utan som snarast måste hanteras genom så väl olika samhällsinsatser för digital inkludering som smarta tekniska lösningar.

 

Ulli Samuelsson, PhD

Assistant Professor, School of Education and Communication

Ulli Samuelsson är lektor i pedagogik på Högskolan för lärande och kommunikation. Med en bakgrund inom den privata IT-utbildningsbranschen har det blivit naturligt att forska om digital ojämlikhet, dvs hur olika människor inkluderas eller exkluderas i ett digitaliserat samhälle. Hon disputerade 2014 med en avhandling om digital ojämlikhet i den svenska skolan och 2015-2017 var hon en del av ett forskningsprojekt om äldre och IT finansierat av FORTE. Projektet om äldre fortsätter under 2018- 2021, nu med finansiering av Familjen Kamprads Stiftelse.

 

]]>
https://vertikals.se/guestblog/2018/09/28/bankid/#respond 0
Så många fler årsinkomster krävs idag för att köpa hus https://vertikals.se/charlotta/2018/09/27/sa-manga-fler-arsinkomster-kravs-idag-for-att-kopa-hus/ https://vertikals.se/charlotta/2018/09/27/sa-manga-fler-arsinkomster-kravs-idag-for-att-kopa-hus/#respond Thu, 27 Sep 2018 09:37:11 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=3898 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2018/09/live-3104077_1280-300x150.jpg https://vertikals.se/charlotta/2018/09/27/sa-manga-fler-arsinkomster-kravs-idag-for-att-kopa-hus/ Vi köpte hus för 18 år sedan. Jag var doktorand och jag minns oron natten innan vi skrev på kontraktet att jag nu skulle ha lån på över en miljon. Grannarna som bodde på samma gata tyckte det var otroligt att vi betalat över 1,2 miljoner för ett hus som gått för cirka 500 000 när det byggdes på 70-talet. Jag minns även att vi tittade på ett hus mitt i Jönköping – ett stort gammalt trähus – och att vi hoppade av budgivningen när man passerade 1,8 miljoner och vi sa att ”det där får de aldrig igen”. De som köpte det huset gjorde troligen sitt livs affär och på vår egen gata med radhus ligger nu priset en bra bit över 4 miljoner. Det har helt enkelt blivit väldigt mycket dyrare att köpa bostad. Men hur mycket dyrare har det egentligen blivit? För samtidigt som huspriserna har gått upp så har ju även våra inkomster ökat. Bara inte i samma takt. För att titta lite närmare på utvecklingen de senaste 25 åren har jag plockat fram följande statistik från SCB:

– genomsnittlig årsinkomst per individ i åldern 20 år och uppåt för år 1991 och 2016

– medelvärde för köpeskillingen för småhus 1991 och 2016

Baserat på detta kan vi se hur många årsinkomster det krävdes för att köpa ett genomsnittligt hus för 25 år sedan. Detta ser vi i kartan nedan:

1991

Allra dyrast var (redan på den tiden) kommunerna i Stockholmsregionen. I Solna krävdes det drygt 13 årsinkomster för det genomsnittliga huset 1991, följt av Lidingö (12,8 årsinkomster), Danderyd (11,2), Sundbyberg (11,1) och Vaxholm (10,2). De kommuner som krävde minst antal årsinkomster var Dorotea (2,1), Ragunda (2,1), Åsele (2,2) Överkalix (2,2) och Högsby (2,3). Det innebär att det krävdes drygt sex gånger fler årsinkomster för det genomsnittliga huset i Solna 1991 jämfört med vad som krävdes i Dorotea.

Hur ser det då ut år 2016 (vilket är det senaste jag har statistik för)?

2016

Värt att notera är att spannet förändrats i båda ändar – det finns platser där det krävs färre årsinkomster än vad som var lägst år 1991 och det finns många platser där det krävs betydligt fler årsinkomster. Allra flest årslöner krävs det fortfarande i Solna (27,4 årsinkomster), följt av Sundbyberg (24,4), Lidingö (22,3), Danderyd (21,3) och Nacka (20,3). Det är alltså i princip samma kommuner som fortfarande ligger i topp med den skillnad att man nu behöver väsentligt många fler årsinkomster för att betala för det genomsnittliga huset. De kommuner som nu kräver lägst antal årsinkomster för det genomsnittliga huset är: Ragunda (1,3), Åsele (1,3), Norsjö (1,3), Ånge (1,4) och Dorotea (1,5). Även i detta fall är det flera kommuner som återkommer, bara med den skillnaden att det nu krävs färre årsinkomster för det genomsnittliga huset.

Och ser vi till den procentuella förändringen i antalet årsinkomster som krävs för det genomsnittliga huset så får vi följande karta:

Procentuell förändring

 

Allra stört har förändringen varit i Strömstad som gått från 4,9 årsinkomster till 11,3 – en ökning med 128%. Huddinge och Järfälla har ökat med 127 procent, följt av Sundbyberg som ökat med 119 procent. I sammantaget 13 kommuner krävs det idag mer än dubbelt så många årsinkomster för det genomsnittliga huset jämfört med år 1991. Samtidigt krävs det idag färre årsinkomster för det genomsnittliga huset i hela 60 kommuner. Den största minskningen har skett i Övertorneå. 1991 krävdes det 3,7 årsinkomster för det genomsnittliga huset här, idag räcker det med 1,5 årsinkomster. Det är en minskning med 60 procent. Bjurholm har minskat med 47 procent, Ånge med 46 procent, Norsjö och Åsele har minskat med 43 procent vardera.

Och ser vi på siffrorna mer generellt över samtliga kommuner så är det de kommuner som redan 1991 krävde fler årsinkomster för ett genomsnittligt hus som nu har dragit iväg ännu mer. Figuren nedan visar just på detta samband:

Scatter

Korrelationen är positiv och signifikant (0,732) och visar just på hur ökningen är som mest i de kommuner som redan 1991 krävde fler årsinkomster, medan minskningen är som störst i de kommer som redan 1991 krävde färre årsinkomster.

Siffrorna är delvis en naturlig följd av hur vi flyttat omkring de senaste 25 åren. De platser som många valt att flytta till har haft en tuffare konkurrens om bostäderna eftersom antalet bostäder inte ökat i samma takt som invånarantalet. Kommuner som många valt att flytta ifrån får en motsatt utveckling. Frågan är ändå om det kan vara berättigat att det nu krävs 22 gånger fler årsinkomster i Solna än i Ragunda för att köpa sig ett hus?

*Knivsta, Trosa, Nykvarn, Gnesta, Bollebygd och Lekeberg är borttagna från analysen då dessa kommuner brytits ut från andra kommuner sedan 1991.

**jag är medveten om att i vissa av de dyraste kommunerna är andelen hus relativt få och att det där istället finns en högre andel bostads- och hyresrätter.

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2018/09/27/sa-manga-fler-arsinkomster-kravs-idag-for-att-kopa-hus/#respond 0
Så här röstade kommunerna i valet https://vertikals.se/charlotta/2018/09/11/sa-har-rostade-kommunerna-i-valet/ https://vertikals.se/charlotta/2018/09/11/sa-har-rostade-kommunerna-i-valet/#respond Tue, 11 Sep 2018 17:42:33 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=3777 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2018/09/flag-3632235_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/charlotta/2018/09/11/sa-har-rostade-kommunerna-i-valet/ Söndagkvällen blev sen för oss som följde valvakan, men inte blev vi mycket klokare av resultatet. Trots att utgången satte landet i en situation som var än mer otydlig såg sig många partier som vinnare. Men hur har förändringen egentligen sett ut om vi jämför med förra valet? Och hur röstade landets kommuner? Och finns det andra socio-ekonomiska faktorer som tycks vara relaterade till röstmönstret? Jag har därför laddat ner all statistik från Valmyndigheten* för att se hur kommunerna röstade till riksdagen i valet. Det är viktigt att komma ihåg i hela den analys som följer att jag tittar på kommunnivå och inte hur enskilda individer röstat. Dessutom ska man komma ihåg att i vissa kommuner bor det fler väljare än i andra.

För varje parti kommer jag att visa kartor på hur kommunerna röstade till riksdagen, men också hur siffrorna förändrats sedan 2014. Jag kommer att se om partierna vann eller förlorade andelar av rösterna där de redan var starka i valet 2014. Dessutom kommer jag se hur resultaten ”andel röster i valet 2018” samt ”förändring i andel röster mellan 2014-2018” (och här menas procentandelar) relateras till följande socio-ekonomiska faktorer:

Socioekonomiska variabler

Här är det oerhört viktigt att notera att korrelationer som tittar på samband mellan två faktorer ALDRIG testar om den ena orsakar den andra. Vi kan alltså inte säga något om orsakssambanden utan tittar ENBART på relationer. Det är också viktigt att komma ihåg att många av dessa variabler samvarierar i hög grad och fångar liknande strukturer i kommunerna.

Jag kommer att gå igenom partierna ett i taget och börjar med de röd-gröna:

SOCIALDEMOKRATERNA: 

Den första kartan visar andelen röster som socialdemokraterna fick till riksdagen i svenska kommuner:

Socialdemokraterna

De tre kommuner där de fick högst andel av Munkfors, Hagfors och Piteå, medan de kommuner där lägst andel röstade på partiet var Danderyd, Vellinge och Lidingö. Om vi istället tittar på hur partiets siffor förändrades sedan förra valet så får vi följande karta:

Förändring Socialdemokraterna

De tre kommuner där man vann flest procentandelar var Stockholm, Nacka och Solna, medan man tappade flest procentandelar i Sollefteå (där tappet var drygt 18 procentandelar), Haparanda och Ragunda. Mer generellt, var det då så att partiet vann/tappade mer i kommuner där de redan 2014 hade ett starkare stöd? Figuren nedan visar förändringen för partiet i relation till siffrorna i valet 2014:

Socialdemokraterna Scatter

Partiet tappade relativt sett fler procentandelar i de kommuner där de fick högre siffror i valet 2014. Korrelationen är -0,747 och signifikant. Tydligt är även hur Sollefteå sticker ut som en outlier där partiet tappat en mycket hög procentandel, med all sannolikhet efter neddragningarna vid sjukhuset.

Tittar vi på vad valresultatet i kommunerna kan relateras till så får vi följande figur:

Socialdemokraterna nivå

De kommuner där Socialdemokraterna får högst andel röster kännetecknas av att: kommunalskatten är hög, Vänsterpartiet har ett relativt högt stöd, man tog emot fler flyktningar per invånare under 2015, ungdomsarbetslösheten är relativt hög och en relativt hög andel förvärvsarbetar inte. Samtidigt får Moderaterna en lägre andel av rösterna i dessa kommuner, en lägre andel utnyttjar RUT-avdrag, Liberalerna har ett svagare stöd, medianinkomsten är relativt låg och befolkningsutvecklingen de senaste tio åren har varit svag.

Om vi istället ser till förändringen av stödet till partiet och hur det relateras till liknande faktorer får vi följande figur:

Socialdemokraterna förändring

Partiet har gått framåt i kommuner där en högre andel av arbetskraften är högutbildad, medianinkomsten är högre, befolkningsutvecklingen har varit starkare, och befolkningstätheten högre. Partiet har backat mer i kommuner där kommunalskatten är hög, en högre andel är lågutbildade, man tog emot fler flyktningar per invånare 2015, en högre andel förvärvsarbetar inte och arbetslösheten bland unga är relativt högre.

MILJÖPARTIET:

Vi börjar med att se hur kommunerna röstade på Miljöpartiet i detta val. Kartan nedan illustrerar det:

Miljöpartiet

Högst andel fick partiet i Lund, Stockholm och Uppsala, medan lägst andel kom från Malå, Arvidsjaur och Norsjö. Ser vi hur röstandelarna förändrades sedan valet 2014 får vi följande karta:

Förändring Miljöpartiet

Faktum är att partiet tappade procentandelar i samtliga svenska kommuner. Minst tappade man i Bjurholm, Dorotea och Norsjö. Mest tappade man i Botkyrka, Sundbyberg och Hässleholm.

Om vi ser på förändringen sedan valet 2014 och hur många röster de fick i det valet:

Miljöpartiet Scatter

Precis som var fallet med Socialdemokraterna så backade Miljöpartiet mest i de kommuner där de fick en högre andel röster i valet 2014. Korrelationen är -0,875 och signifikant.  Värt att notera är att Miljöpartiet tappade procentandelar i samtliga kommuner i landet.

Vilka socio-ekonomiska faktorer tycks då valresultatet vara relaterat till på kommunnivå? Figuren nedan visar det:

Miljöpartiet nivå

Miljöpartiet fick en högre andel röster i kommuner där: det finns en högre andel högutbildade, Liberalerna har ett starkare stöd, befolkningsutvecklingen har varit starkare under det senaste decenniet, man bor tätare och medianinkomsten är relativt hög. Partiet får en lägre andel röster i kommuner där: en högre andel är lågutbildade, Socialdemokraterna är starkare, man tog emot fler flyktingar per invånare 2015, kommunalskatten är högre och Sverigedemokraterna har ett starkare stöd.

Om vi istället ser på relationen för förändringen i stödet till Miljöpartiet så får vi följande figur:

Miljöpartiet förändring

Mest tappade Miljöpartiet där befolkningsutvecklingen varit stark, befolkningen är relativt stor och man bor tätt. I dessa kommuner finns det en högre andel flerbostadshus och en högre andel högutbildade. I de kommuner där Miljöpartiet tappat minst var kommunalskatten högre, man tog emot fler flyktingar per invånare 2015, en högre andel hade kort utbildning och brukarbedömningen inom hemtjänsten var relativt sett högre.

VÄNSTERPARTIET:

Kartan nedan visar anden röster på Vänsterpartiet till riksdagen i valet 2018:

Vänsterpartiet

Högst andel röster fick partiet i Pajala, Umeå och Sollefteå, medan lägst andel röster kom från Vellinge, Danderyd och Lomma.

Ser vi istället på var partiet ökade resp. minskade mest så får vi följande karta:

Förändring Vänsterpartiet

Mest gick partiet framåt i Sollefteå, där man kan misstänka att många bytte från att tidigare röstat på Socialdemokraterna. Partiet gick även framåt i Stockholm och Jokkmokk. Partiet backade enbart i 13 kommuner. Mest backade man i Norsjö, Bromölla och Lycksele.

Var förändringen relaterad till andelen röster i valet 2014? Figuren nedan visar på relationen:

Vänsterpartiet Scatter

Faktum är att relationen är helt insignifikant och det var varken så att man stärkte eller försvagade positionerna i kommunerna där man sedan tidigare fått en högre (eller lägre) andel av rösterna.

Vilka faktorer kan då valresultatet relateras till? Detta illustreras i figuren nedan:

Vänsterpartiet nivå

Högst andel röster fick partiet i kommuner där även Socialdemokraterna fick en hög andel av rösterna. Kommunalskatten är relativt sett högre, man har en starkare inflyttning av unga i kommunen, en högre andel flerbostadshus och i allmänhet en högre andel unga. Partiet fick en lägre andel röster i kommuner där Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna fick en högre andel av rösterna, en högre andel utnyttjar RUT-avdrag,

Ser vi istället till förändringarna i andelen röster partiet fick jämfört med valet 2014 får vi följande figur:

Vänsterpartiet förändring

Kommunerna där Vänsterpartiet gått framåt i högst grad är också kommuner där man har en hög inflyttning av unga individer och där befolkningen är stor. Där finns också en högre andel flerbostadshus och en högre andel högutbildade. Partiet ökade i lägre grad (eller minskade) i kommuner där andelen lågutbildade är högre och där man man gett en högre betyg till hemtjänsten.

Jag vill återigen påminna om att vi tittar på strukturer på kommunnivå och inte på enskilda individer och deras röstmönster. Med det sagt går vi nu över till partierna i Alliansen.

MODERATERNA:

Kartan nedan illustrerar andelen röster som Moderaterna fick i de svenska kommunerna:

ModeraternaHögst stöd fick partiet i Danderyd, Vellinge och Täby, medan stödet var som lägst i Dorotea, Vilhelmina och Överkalix. Rent allmänt ser vi ett starkare stöd i södra delarna av landet än i norra delarna.

Var har då stödet ökat/minskat som mest sedan förra valet? Kartan nedan visar det:

Förändring ModeraternaFaktum är att partiet bara gått framåt i 16 av landets kommuner (oförändrat i tre). Mest har de ökat i Östra Göinge, Gällivare och Skellefteå, samtidigt som de backat mest på Ekerö, Vaxholm och Värmdö. Rent generellt så har partiet backat mindre i de norra delarna av landet.

I vilken utsträckning ökade/minskade man jämfört med valresultatet från år 2014. Figuren nedan visar detta:

Moderaterna ScatterFiguren visar tydligt hur partiet tappat flest procentandelar i kommuner där de 2014 fick en högre andel av rösterna. Korrelationen är -0,865 och signifikant.

Vad kännetecknar de kommuner som i högre grad röstat på Moderaterna i detta val? Figuren nedan visar sambanden:

Moderaterna nivå

Dessa kommuner hade en högre medianinkomst, högre andel som utnyttjade RUT-avdrag, fler röstade på Liberalerna, befolkningen bodde tätare och en högre andel av arbetskraften var högutbildad. Moderaterna fick en lägre andel av rösterna i kommuner där fler röstade på Socialdemokraterna, kommunalskatten var högre, man tog emot fler flyktingar per invånare 2015, fler hade en kortare utbildning än 9 år och fler röstade på Vänsterpartiet.

Om vi istället ser på hur dessa faktorer hänger ihop med förändringen sedan valet 2014 så får vi följande figur:

Moderaterna förändring

Partiet ökade (eller minskande i lägre grad) där kommunalskatten var hög, där det fanns en högre andel med kortare än 9 års utbildning, där man tog emot fler flyktingar per invånare och där ungdomsarbetslösheten var högre. Moderaterna backade som mest där medianinkomsten var hög, det fanns en högre andel som utnyttjade RUT-avdrag, det fanns en högre andel högutbildade och där befolkningsutvecklingen varit starkare de senaste tio åren.

LIBERALERNA:

Låt oss nu ta en titt på hur kommunerna röstade på Liberalerna:

Liberalerna

Från en snabb titt på kartan ser vi att partiet har ett starkare stöd i södra delarna av landet. Högst var stödet i Danderyd, Lidingö och Täby. Lägst stöd fick man i Strömsund, Pajala och Högsby.

Om vi istället ser till förändringen sedan förra valet (som inte var så stor) så får vi följande karta:

Förändring Liberalerna

Mest gick man framåt i Hammarö, Åtvidaberg och Kil, medan man backade mest i Dorotea, Åsele och Årjäng.

Fanns det något samband mellan hur man låg till i valet 2014 och hur förändringen var till detta val? Figuren nedan visar relationen:

Liberalerna Scatter

Relationen är negativ och signifikant men inte lika uttalad som i fallet med Moderaterna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Här är korrelationen -0,264.

Vilket samband har valresultatet med övriga socio-ekonomiska faktorer? Figuren nedan illustrerar detta:

Liberalerna nivå

Partiet får en högre andel röster i kommuner där utbildningsnivån är högre liksom medianinkomsten. Moderaterna får en högre andel röster i samma kommuner liksom Miljöpartiet. Här finns också fler individer som utnyttjar RUT-avdrag. De kommuner där Liberalerna får lägst stöd har högre kommunalskatt, fler röstar på Socialdemokraterna, det finns en högre andel med kort utbildning och man tog emot fler flyktingar per invånare 2015.

Om vi istället ser till förändringen mellan de två valen för Liberalerna så får vi följande figur:

Liberalerna förändring

Mest gick man framåt i kommuner där befolkningen är stor och där befolkningsutvecklingen varit relativt starkare. Här finns också fler läkare per capita och en högre andel förvärvsarbetande individer med utomeuropeisk bakgrund. Även befolkningstätheten är positivt relaterad. De samband som är negativa (där staplarna går åt vänster) är inte signifikanta.

CENTERPARTIET:

Låt oss nu ta en titt på Centerpartiets röster i svenska kommuner:

CenterpartietAllra högst stöd har Centerpartiet i Åre, Krokom och Robertsfors, medan stödet är som lägst i Bromölla, Bjuv och Gällivare.

Förändringen i stödet till Centerpartiet mellan valen 2014 och 2018 visas i kartan nedan:

Förändring CenterpartietCenterpartiet gick framåt i de flesta kommunerna. De tappade bara i 27 kommuner och var oförändrade i 4. Allra mest gick man framåt i Åre, Sollefteå och Vilhelmina, medan man backade som mest i Årjäng, Sävsjö och Torsås.

Relationen mellan valresultatet 2014 och förändringen till detta val visas i figuren nedan:

Centerpartiet ScatterPartiet backade (eller ökade i lägre grad) i de kommuner där man hade ett starkt stöd i valet 2014. Korrelationen är -0.281 (dvs. liknande resultatet för Liberalerna).

Om vi ser till hur valresultatet relateras till andra socio-ekonomiska faktorer så får vi följande figur:

Centerpartiet nivå

Centerpartiet är starkast i kommuner där man gett ett högt betyg i brukarbedömningen av hemtjänsten, där kommunalskatten är hög och där man i högre grad röstar på Kristdemokraterna. Partiet har ett svagare stöd i kommuner där befolkningstätheten är hög, där det finns en högre andel flerbostadshus, där man har en högre andel utrikesfödda och där fler röstar på Sverigedemokraterna.

Ser vi på förändringen för Centerpartiet så får vi följande relationer:

Centerpartiet förändring

Partiet gick framåt mest där andelen högubildade var högre, medianinkomsten likaså, det genomsnittliga avgångsbetyget från ÅK 9 var högre och det fanns en högre andel förvärvsarbetande individer födda i ett land utanför Europa. De minskade mest i kommuner där det fanns en högre andel med kort utbildning, där ungdomsarbetslösheten var hög och där man tagit emot fler flyktingar per invånare år 2015.

KRISTDEMOKRATERNA:

Låt oss nu titta på det fjärde och sista allianspartiet Kristdemokraterna. Kartan nedan visar andelen röster de fick i kommunerna:

Kristdemokraterna

De har något starkare stöd i södra delarna av landet men även i vissa områden i de norra delarna också. Högst stöd fick de i Öckerö, Mullsjö och Sävsjö, medan stödet var som svagast i Gällivare, Överkalix och Burlöv.

Ser på hur stödet förändrats sedan förra valet så får vi följande karta:

Förändring Kristdemokraterna

Partiet har gått framåt i samtliga svenska kommuner utom en. Mest gick partiet framåt i Årjäng, Ödeshög och Östhammar. Minst ökade de i Danderyd (här minskade man) samt i Robertsfors och Degerfors.

Jämför vi förändringen med valutgången år 2014 så får vi följande figur:

Kristdemokraterna Scatter

Det finns inga signifikanta samband mellan valresultatet år 2014 och förändringen fram till detta val. Det är alltså inte så att partiet ökat (eller minskat) i högre grad i kommuner där de redan från början hade ett starkare eller svagare fäste.

Låt oss därefter se hur valresultatet 2018 relateras till våra socio-ekonomiska faktorer:

Kristdemokraterna nivå

En högre andel röster fick partiet i kommuner där en högre andel av individerna födda i ett land utanför Europa förvärvsarbetar, där man är mer nöjd med hemtjänsten, där Moderaterna och Centerpartiet får fler röster och där medianinkomsten är högre. En lägre andel röster får Kristdemokraterna i kommuner där en högre andel röstar på Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet. Det finns en högre andel flerbostadshus och en högre ungdomsarbetslöshet.

Om vi istället ser till förändringarna sedan förra valet blir figuren följande:

Kristdemokraterna förändring

Mest gick man framåt i kommuner där en högre andel hade kort utbildning och där man tog emot fler flyktingar per invånare år 2015. Minst gick man framåt i kommuner med en högre andel högutbildade, det fanns en högre andel flerbostadshus, medianinkomsten var högre och befolkningen större.

Så låt oss nu lämna de traditionella blocken och se hur det gick för Sverigedemokraterna.

SVERIGEDEMOKRATERNA:

Vi börjar åter igen med en karta över andelen röster i kommunerna:

Sverigedemokraterna

Det är tydligt att partiet hämtar sin starkaste stöd i södra delarna av landet. Störst var stödet i Sjöbo, Bjuv och Bromölla. Här fick partiet 38-39 procent av rösterna till riksdagen. Lägst var stödet i Umeå, Stockholm och Danderyd.

Ser vi istället till förändringen sedan senaste valet så får vi följande karta:

Förändring Sverigedemokraterna

För tredje valet i rad så går partiet framåt i samtliga svenska kommuner. Mest gick partiet framåt i Bjuv, Klippan och Haparanda, medan partiet ökade minst i Bollnäs, Norber och Ovanåker.

I vilken utsträckning ökade man i kommuner där man redan hade en högre andel av rösterna (sedan valet 2014)? Figuren nedan illustrerar detta:

Sverigedemokraterna Scatter

Sambandet är positivt och signifikant (korrelationen är 0,421). Därmed är Sverigedemokraterna det enda parti som signifikant stärker sin ställning i de kommuner där de redan från början hade ett starkt stöd. För övriga partier är relationen negativ eller inte signifikant.

Vilka faktorer (av jag analyserar) är då i högst grad relaterade till partiets resultat? Figuren nedan visar på detta:

Sverigedemokraterna nivå

Mest stöd fick partiet i kommuner där en högre andel har en kort utbildning, ungdomsarbetslösheten är högre, en högre andel förvärvsarbetar inte och andelen utrikesfödda i kommunen har ökat de senaste tio åren. Sverigedemokraterna har ett svagare stöd i kommuner med en högre andel högutbildade, fler röstar på Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna. Det finns en högre andel flerbostadshus och en högre andel av föräldradagarna tas ut av pappan.

Värt att notera är att befolkningstätheten (stad-land) inte är signifikant relaterat till Sverigedemokraternas valresultat i svenska kommuner. Detta beror i hög grad på att de har ett starkt stöd i söder (där befolkningstätheten är relativt hög) jämfört med de norra delarna (där vi bor glesare). Delar vi upp landet i två delar: söder (Skåne + Blekinge) och resten av landet och kör om analysen ser vi att befolkningstätheten nu blir signifikant. Det innebär att om vi bara ser till kommunerna i Skåne och Blekinge så har Sverigedemokraterna ett starkare stöd där man bor glest. Detsamma gäller resten av landet där partiet också har ett starkare stöd där man bor glest.

Om vi istället ser på förändringen över tid så får vi följande relationer:

Sverigedemokraterna förändring

Mest gick partiet framåt i kommuner med en högre andel lågutbildade och där det fanns en högre andel utrikesfödda. Partiet ökade i lägre grad där det fanns fler läkare per invånare, en högre andel flerbostadshus, en högre andel högutbildade och en högre andel i åldern 18-25 år.

SAMMANFATTNING

Av de socio-ekonomiska (och politiska) variabler som inkluderades i analysen här – vilka var då starkast relaterade till valresultatet på kommunnivå. Tabellen nedan visar resultatet:

Topp tio socio-ekonomiska variabler

Det starkaste sambandet fann vi för medianinkomsten i kommunen. Den genomsnittliga korrelationen för denna variabel var 0,455. På andra och tredje plats ligger andelen röster som Socialdemokraterna och Moderaterna fick i respektive kommun (och här är givetvis korrelationsberäkningen enbart baserat på värdena för övriga partier). Kanske är det så att där dessa partier är dominerande också påverkar andelen som övriga partier får (även om vi inte testar för orsakssamband här). Andelen högutbildade har också en genomsnittlig hög korrelation (0,435) följt av befolkningstätheten (var det stad eller var det land?). Listan rundas av med andelen som utnyttjade RUT (0,429), andelen röster på Liberalerna (0,417), befolkningsutvecklingen de senaste tio åren (0,415), nuvarande nivå på kommunalskatten (0,409) samt andelen av de som är födda i ett land utanför Europa som förvärvsarbetar (0,352). Sammantaget kan man alltså säga att inkomst, utbildning och befolkningstäthet är relativt starkt kopplat till andelen röster respektive parti fick i valet 2018.

 

*den statistik som jag laddat ner gäller för 6002 av de 6004 valdistrikten som redovisas efter valnatten. Därefter tillkommer uppsamlingsröster (röster som nu på marginalen påverkar mandaten för partierna). I detta fall tittar vi dock på andel röster per kommun och för att resultaten har ska ändras i någon större utsträckning krävs att ett parti får en väsentligt större/mindre andel av rösterna i kommunen efter att uppsamlingsrösterna är räknade och att så sker över en stor mängd kommuner. Skulle så ske (mot all förmodan) kan bloggposten komma att justeras något.

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2018/09/11/sa-har-rostade-kommunerna-i-valet/#respond 0
Informationsbrev fick pensionärer att ansöka om bostadstillägg https://vertikals.se/guestblog/2018/09/11/far-informationsbrev-pension-att-ansoka-om-bostadstillagg/ https://vertikals.se/guestblog/2018/09/11/far-informationsbrev-pension-att-ansoka-om-bostadstillagg/#respond Tue, 11 Sep 2018 09:12:14 +0000 Guest blogger http://vertikals.se/guestblog/?p=188 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/18/2018/09/hands-1408480_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/guestblog/2018/09/11/far-informationsbrev-pension-att-ansoka-om-bostadstillagg/ Diskussionen kring underutnyttjande av bostadstillägg för pensionärer har duggat tätt i media den senaste tiden. Ett högt underutnyttjande innebär att många berättigade pensionärer går miste om en förmån som kan vara helt avgörande för ekonomin. En viktig fråga är därför hur man kan få fler berättigade att ansöka.

I en artikel som släpps i Ekonomisk Debatt idag rapporterar vi resultatet av ett informationsutskick riktat till populationen av potentiellt berättigade pensionärer, som ännu inte ansökt om bostadstillägg. Utskicket genomfördes i samarbete med Pensionsmyndigheten, som också stod som avsändare på breven.

Resultatet visar att enkla informationsbrev om bostadstillägg för pensionärer hade en kraftig effekt på ansökningsbenägenheten. I figuren nedan visas andelen pensionärer med inlämnad, beviljad och nekad ansökan uppdelat på om man fick ett brev eller inte, och i händelse av att man fick ett, vilket innehåll det hade (se rapporten för en mer utförlig beskrivning av de olika brevtyperna).

Figur 1

Av de ca 10 000 pensionärer som fick ett brev skickade drygt var tionde pensionär in en ansökan under de närmsta månaderna. Detta ska jämföras med ansökningsgraden bland de som inte fick ett brev, där endast en på hundra sökte.

Eftersom skillnaderna mellan de olika brevtyperna är relativt små drar vi slutsatsen att den enskilt viktigaste förklaringen till att många berättigade går miste om bostadstillägget sannolikt är att de inte är medvetna om dess existens, eller hur man ansöker om det.

Den högre ansökningsbenägenheten kommer emellertid med en kostnad i form av en lägre andel beviljade ansökningar bland de pensionärer som fick breven. Beviljandegraden i kontrollgruppen var ca 70 procent och endast 50 procent i behandlingsgrupperna. Därför är det viktigt att bättre kunna bedöma vem som har rätt till bostadstillägg än vad som är fallet idag, innan ett sådant utskick görs.

Men totalt sett hade breven ändå en betydande positiv ekonomisk effekt. Vi uppskattar att de som ansökte, tack vare breven, i genomsnitt höjde sin månatliga inkomst med ca 750 kr, vilket motsvarar tio procent av den allmänna pensionen i denna grupp.

 

Bild PerBild EskilBild JohannesBild Arnaldur

 

 

Författare: Per Engström, Eskil Forsell, Johannes Hagen och Arnaldur Stefansson

 

 

 

]]>
https://vertikals.se/guestblog/2018/09/11/far-informationsbrev-pension-att-ansoka-om-bostadstillagg/#respond 0
Därför är klyftan mellan stad och land valets viktigaste fråga https://vertikals.se/charlotta/2018/09/04/darfor-ar-klyftan-stad-land-valets-viktigaste-fraga/ https://vertikals.se/charlotta/2018/09/04/darfor-ar-klyftan-stad-land-valets-viktigaste-fraga/#respond Tue, 04 Sep 2018 13:34:08 +0000 Charlotta Mellander http://vertikals.se/charlotta/?p=3768 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/3/2018/09/sunset-2420745_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/charlotta/2018/09/04/darfor-ar-klyftan-stad-land-valets-viktigaste-fraga/ Efter valet av Trump och Brexit seglade frågan om klyftan mellan stad och land upp som en potentiell valfråga även i Sverige. När nu valet närmar sig tycks ändå frågan inte få den uppmärksamhet den förtjänar. Kanske är det inte så konstigt. Det är nämligen ingen som riktigt äger frågan. Det finns ingen minister eller annan politiker som kan hållas direkt ansvarig. Dessutom är det få som riktigt förstår varför frågan om stad och land är viktig, trots att befolkningstäthet var en av de faktorer som var närmast relaterad till hur kommunerna röstade till riksdagen redan i förra valet.

Klyftan stad-land är viktig eftersom den spänner som ett paraply över alla områden i samhället och påverkar förutsättningarna för dem. Klyftan skapar olika förutsättningar för att driva skola och sjukvård. Den skapar olika förutsättningar för att ha tillgång till räddningstjänst och polis. Ju glesare vi bor, desto dyrare blir det att tillhandahålla all den offentliga service som faktiskt förväntas i ett land där vi alla är med och bidrar till systemet via skattsedeln.

En annan utmaning med klyftan mellan stad och land är att det inte per automatik finns en ”moraliskt korrekt lösning” och ett tydligt svar på vad som är rättvist. För resurser är alltid begränsade och att driva offentlig service i glest befolkade områden är dyrt. En huvudsaklig anledning till att den offentliga servicen har dragits ner på vissa platser i vårt land är att befolkningen där inte längre ökar i storlek, eller i vissa fall även krymper. Samtidigt har många av våra större regioner haft en stark befolkningstillväxt under lång tid vilket medför att fler offentliga resurser också flyttat till dessa områden. Ett rättviseperspektiv kan naturligtvis vara att där det bor fler människor ska det också finnas väsentligt fler resurser. Medan det ur ett alternativt rättviseperspektiv kan vara viktigare att säkra servicen på de platser där befolkningsunderlaget sviktar och där marknadslösningar tenderar att fungera dåligt.

Politiken har kommit undan förvånansvärt lätt när de ska besvara frågan om hur klyftan mellan stad och land ska hanteras. Inte sällan kommer svaret att hela Sverige ska leva och att man ska kunna bo var man vill och fortfarande ha en garanterad offentlig service. Samtidigt ser inte situationen ut så ens idag och kommer troligtvis, i allt mindre utsträckning göra det i framtiden. De svar som politiken ändå eventuellt presenterat hänger ofta ihop med att gröna näringar ska etableras på landsbygden, att företagande ska underlättas och inte minst utlokalisering av statliga myndigheter. Men dessa åtgärder, som främst är relaterade till den produktion som sker utanför städer, kommer vara långt ifrån det som stänger klyftan mellan stad och land. Snarare hänger den största utmaningen för våra mindre kommuner ihop med ”bristen på konsumtion” – inte minst av offentliga tjänster Hur ska man framöver kunna garantera en närvaro av den offentliga service som många gånger är nödvändig på en plats för att bibehålla en god livskvalitet? Och hur mycket är man beredd att satsa ekonomiskt för att säkra en sådan?

Dessa frågor borde politiken kunna svara på för att väljarna, såväl i som utanför städer, ska kunna veta hur klyftan mellan stad och land ska hanteras framöver.

Charlotta Mellander och Lina Bjerke

]]>
https://vertikals.se/charlotta/2018/09/04/darfor-ar-klyftan-stad-land-valets-viktigaste-fraga/#respond 0
If you see how the world is improving more than we think, you can make it even better https://vertikals.se/johan-roos/2018/08/06/if-you-see-how-the-world-is-improving-more-than-we-think-you-can-make-it-even-better/ https://vertikals.se/johan-roos/2018/08/06/if-you-see-how-the-world-is-improving-more-than-we-think-you-can-make-it-even-better/#respond Mon, 06 Aug 2018 08:48:02 +0000 Johan Roos http://vertikals.se/johan-roos/?p=125 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/7/2018/08/staircase-600468_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/johan-roos/2018/08/06/if-you-see-how-the-world-is-improving-more-than-we-think-you-can-make-it-even-better/ We humans naturally distort our perspective of the world towards negativity and fear (just as I did in the previous post I wrote). This is why bad news, fake or real, always sells more than good news. Evolution has made us this way. The current parallels we see in our societies to the imaginary worlds of classic dystopian novels might alarm us, but despite the tragedies and conflicts we hear about daily, the world is actually improving more than we think.

In Peter Drucker’s Entrepreneurial Society vision from 1985, creating and renewing businesses became the new normal.[1] Optimism reined as societal entrepreneurship unfolded. More than three decades later, entrepreneurs are modern-day heroes, and entrepreneurship is a hallmark of great companies and a popular subject of secondary and tertiary education. Few argue against Drucker’s wise counsel to focus on the behavior of people, the benefits of decentralization, respect for workers, the social responsibility of corporations, and need to draw management lessons from a range of disciplines.

The late physician and TED star presenter Hans Rosling used data to visualize human progress in compelling and entertaining ways.[2] No matter how it is measured, he showed that humanity is progressing in terms of poverty alleviation, crime reduction, and improvements in health and education. Notwithstanding our many problems, the world is becoming a better place and we have helped improve it.[3]

A year after Aldus Huxley’s book Brave New World was published in 1932, Franklin D. Roosevelt signed into law reforms that provided relief for the unemployed, boosted recovery in the US economy, and reformed the financial system to prevent another Great Depression. The Berlin Wall fell in 1989 and the world has enjoyed tremendous growth since, despite a few financial crises. Even national economies and the Euro has recovered after the crises in PIGS countries (Portugal, Italy, Greece, and Spain). According to Carlita Perez, we are facing two to three decades of substantial entrepreneurial growth and Hans Rosling’s graphs are pointing at the world we are improving. Business and entrepreneurship have prospered, and the future seems promising for many.

Microsoft founder and mega philanthropist Bill Gates recently summarized why it is important to recognize how the world is improving:

It’s easier to accelerate progress if you know how far we’ve already come. If you don’t believe the world has improved, you’re more likely to look at a tragedy and think nothing can be done. But someone who knows how much progress is possible can look at a bad situation and say, “How can we make this better?”[4]

Action points for managers:

  1. Help your leadership team see the glass half-full rather than half-empty.
  2. Encourage “factfulness” in everything said and done.
  3. Contribute to positive actions that help improve our common good and defeat the dystopic view.


[1] Drucker, P. 1985, Innovation and Entrepreneurship, Harper & Row.

[3] Rosling, H., with O. Rosling and A. Rosling Rönnlund, 2018, Factfulness, Flatiron Books.

]]>
https://vertikals.se/johan-roos/2018/08/06/if-you-see-how-the-world-is-improving-more-than-we-think-you-can-make-it-even-better/#respond 0
Managers need to start dealing forthrightly with the growing dark side of our societies https://vertikals.se/johan-roos/2018/07/12/dealing-forthrightly-with-the-growing-dark/ https://vertikals.se/johan-roos/2018/07/12/dealing-forthrightly-with-the-growing-dark/#respond Thu, 12 Jul 2018 05:39:14 +0000 Johan Roos http://vertikals.se/johan-roos/?p=110 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/7/2018/07/building-1647925_1280-300x168.jpg https://vertikals.se/johan-roos/2018/07/12/dealing-forthrightly-with-the-growing-dark/ We are facing an alarming future, and business leaders need to be ready to counter it. It’s a dark picture that combines the economic chaos, the womb-replacing Matriculators, the soothing soma drug-induced population in the 1932 dystopic novel Brave New World by Aldous Huxley [1] and the omnipresent surveillance, thought police, and newspeak of George Orwell´s equally captivating 1949 novel Nineteen Eighty-Four [2] describing the totalitarian post-war Soviet Union.

These may seem like impossible dystopias, but we are fast approaching societies like those. We face trillion-dollar deficits combined with mega-debt fueled growth. People are dying from one-click opioids 100 times stronger than morphine. Internet trolls spew out fake news and conspiracy theories and large segments of the population believe them. Artificial Intelligence-driven psychographics [3] of social media data are collected by the new big brothers, GAFA (Google, Apple, Facebook, Amazon). Propaganda, government-fronted organizations, and continental imperialism as Hanna Arendt eloquently outlined in her fact-based 1951 treatiseThe Origins of Totalitarianism, [4] are no longer just a history lesson.

These darker developments do not bode well for mankind. The sense of common good, manifested by the well-intended UN development goals, is under attack. There is a rupture in the core of nearly every Western nation—visible in the anger, sense of hopelessness and growing social unrest that defines a desperate segment of the social class that economist Guy Standing [5] calls the precariat. This class will not promote the Entrepreneurial Society described by Peter Drucker; [6] indeed, they may even sabotage it. Add to their numbers the additional millions of lorry drivers, retail service people, and factory workers who may soon be unemployed thanks to robotics and artificial intelligence. What has been a comfortable middle-class lifestyle may soon turn into a life of poverty and joblessness, especially in societies without a welfare support system.

Today’s leaders need to be prepared to constructively deal with the challenges the darker side poses to our entrepreneurial society. Otherwise, the growing disillusionment, anti-intellectualism, anti-globalism, cynicism, and xenophobia risk breaking down the very social and political structures that have paved the way to prosperity. In 1939 Drucker argued that it was precisely this development that caused the non-economic doctrines of the Fascist and Nazi states, and we know where that society took us.

Action points for managers:

  1. Ensure your leadership teams have read and discussed Huxley and Orwell as well as Drucker and Arendt, and/or similar books about dystopic societies and the emergence of totalitarianism.
  2. Decide how to help cultivate and promote elements of our common good.
  3. Ensure your strategy includes how to help reduce the growing precariat class.

 


[1]Huxley, A., 1932, Brave New World, Chatto & Windus.

[2]Orwell, G., 1949, Ninety Eighty-Four, Oceania.

[3]Wells., W.D., 1975, Psychographics: A critical review, Journal of Marketing Research, 12(2):196-214.

[4]Arendt, H., 1951, The Origins of Totalitarianism, Schocken Books.

[5]Standing, G., 2011, The Precariat – The New Dangerous Class, Bloomsbury.

[6]Drucker, P. 1985, Innovation and Entrepreneurship, Harper & Row.

]]>
https://vertikals.se/johan-roos/2018/07/12/dealing-forthrightly-with-the-growing-dark/#respond 0
Internationalization will find you, even if you do not look for it https://vertikals.se/mmtc/2018/06/18/internationalization-will-find-you-even-if-you-do-not-look-for-it/ https://vertikals.se/mmtc/2018/06/18/internationalization-will-find-you-even-if-you-do-not-look-for-it/#respond Mon, 18 Jun 2018 19:31:14 +0000 MMTC JIBS http://vertikals.se/mmtc/?p=149 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/27/2018/06/technology-3361983_1280-300x168.jpg https://vertikals.se/mmtc/2018/06/18/internationalization-will-find-you-even-if-you-do-not-look-for-it/ Increasingly we are facing challenges of internationalization, and this impacts us as customers, citizens, business owners, or employees.

I recently took a photo of globalization from the window of my fourth-floor office at Jönköping International Business School. Don’t mind the quality of lighting—it’s just a typical early Småland day filled with clouds!

If you look carefully, you will see a lot of tractors on the road. These are Swedish farmers in protest, sending the message “Köp svensk mat” or “Buy Swedish food.” This is not a problem that a Swedish farmer would face 50 years ago. Some of these farmers live on the very same piece of land owned by their family for generations. They are not interested in globalization, but globalization has found them on their own land. Globalization drives them to action in this protest, requiring them to reinvent their business and their lives.

ju

The British electronic band Faithless, in their 2004 song “Mass destruction,” portrayed globalization as a problem, to put it mildly. Their lyrics referred to globalization with words like “long range weapon,” “suicide bomber,” “dis-information” and “racism.” The song calls for action since “…inaction is a weapon of mass destruction.”

My view is that an important element in taking action about globalization is to foster a dialog between academics, entrepreneurs, practitioners, students and governmental bodies. In this regard, Jönköping International Business school will soon initiate a round of meetings with a group of a local companies as part of the Leadership in Småland project. This effort envisions empowering business people with  knowledge and skills for leadership in a globalized business world. The project focuses on teaching innovation, change, and renewal, and in one specific unit, it concentrates on identifying and understanding the challenges that international organizations face, developing action plans to address these challenges, as well as implementing them.

In a series of a meetings over several months with peers, professionals and academics, we will be discussing the impact of globalization on our local businesses and working together to develop processes and ideas to support these organizations wherever they are on the journey to deal with globalization. I’ll keep you posted on the results.

Want to know more? Interested in joining? Let me know: darko.pantelic@ju.se

JU_PERSONAL_180427-4489
Darko Pantelic
Assistant Professor, Business Administration
E-mail: darko.pantelic@ju.se
LinkedIN: https://www.linkedin.com/in/darko-pantelic-9b01964/
]]>
https://vertikals.se/mmtc/2018/06/18/internationalization-will-find-you-even-if-you-do-not-look-for-it/#respond 0
Att gräva fram en hållbar och långsiktig företagsstrategi https://vertikals.se/mattias/2018/06/14/att-grava-fram-hallbar-langsiktig-foretagsstrategi/ https://vertikals.se/mattias/2018/06/14/att-grava-fram-hallbar-langsiktig-foretagsstrategi/#respond Thu, 14 Jun 2018 16:52:15 +0000 Mattias Nordqvist http://vertikals.se/mattias/?p=447 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/5/2018/06/21-300x146.png https://vertikals.se/mattias/2018/06/14/att-grava-fram-hallbar-langsiktig-foretagsstrategi/ I hjärtat av Västerbotten ligger Vindeln. En kommun med strax över 2000 invånare. Och med flera företag som genom innovation, fokus och framåtanda framgångsrikt konkurrerar med internationella storföretag på en global marknad. Ett av dessa företag heter Rototilt och ägs och leds av familjen Jonsson. I Västerbotten kan geografiska avstånd vara långa. Inte bara till grannkommunen utan också till kunderna på världsmarknaden. Men i Rototilt byggs företagsstrategin på närhet. Närhet mellan ägande och ledning. Närhet mellan beslut och handling. Närhet mellan familj och företag. Närhet mellan tradition och innovation. Och närhet mellan värderingar och hållbarhet.

1

Nyligen besökte Anders och Caroline Jonsson (etta och tvåa från vänster på bilden) från Rototilts ägarfamilj Internationella Handelshögskolan i Jönköping för att hålla ett seminarium vid Center for Family Enterprise and Ownership (CeFEO). Genom en presentation och dialog med moderator Annika Hall (längst till höger i bilden) och en skara entusiastiska åhörare delade de med sig av sina erfarenheter av vad som krävs för att bygga ett internationellt konkurrenskraftigt företag baserat på hållbara och långsiktiga strategier.

Närheten mellan far och dotter i synen på företaget och företagande var slående. I grunden för Rototilts framgång med sina tiltrotatorer och relaterade systemlösningar för grävmaskiner ligger tydliga och gemensamma värderingar för vad familjen Jonssons företagande handlar om. Och hur detta genom aktivt ägande leder till en hållbar och långsiktig strategi som låter Rototilt från hjärtat av Västerbotten konkurrera om världsföretagens förtroende. Nyligen ingick de ett strategiskt samarbetsavtal med Caterpillar. Ett av världens största företag och definitivt det största inom Rototilts bransch. Avtalet skapar unika möjligheter för Rototilt att växa globalt genom Caterpillars stora räckvidd. Enligt familjen Jonsson var deras kultur och värderingar kopplat till familjeägandets långsiktighet och medvetna hållbarhetsstrategi en viktig faktor till att Caterpillar till slut valde företaget med 200 anställda från Vindeln istället för konkurrenter i andra delar av världen.

Anders och Caroline Jonsson grävde under seminariet fram fyra faktorer de ser som speciellt viktiga när det gäller förmågan att bygga en hållbar företagsstrategi som leder till en kultur som dels är baserad på närhet och dels på viljan att vinna, förbättra sig och bli konkurrenskraftig.

  1. Förebilder. Det är viktigt att aspirerande entreprenörer och företagare har förebilder som de kan söka inspiration ifrån och lära sig av. Synliga och relevanta förebilder som nått framgång visar att ”det är möjligt” och bidrar till motivationen att jobba lite hårdare och bli mycket bättre. Anders Jonsson jämför med Tärnabys skidunder med flera alpina skidåkare som har blivit bäst i världen. Även företagare, inte minst på mindre orter och i glesbygden – både i norr och söder – behöver precis som slalomåkare förebilder att söka inspiration ifrån.
  2. Historia och tradition. I etablerade företag med ambition att växa och framgångsrikt konkurrera på marknaden är det viktigt att inte tappa kopplingen till sin historia och tradition. Många framgångsrika företag, inklusive Rototilt, lyfter ofta och gärna fram att de unika tillgångar och resurser som företaget har är de som byggts upp under många år. Detta inkluderar ägandet. Det aktiva, synliga familjeägandet som funnits i företaget sedan starten ger kontinuitet, självförtroende och mening.
  3. Våga förändra och ifrågasätta. Framgångsrikt företagande är komplext. Det kan låta paradoxalt men ofta ligger nyckeln till att bygga en långsiktigt hållbar företagsstrategi i insikten att förändring är nödvändig. Att våga ifrågasätta de aspekter i historien och traditionen, men också i nuläget, som inte längre skapar värde är svårt, men nödvändigt. I Rototilts fall handlar det till exempel om att våga byta namn och varumärke på företaget. Det tidigare namnet Indexator uppfattades länge som företagets viktigaste resurs. Trots detta valde de att byta namn till Rototilt; ett varumärke som snabbt återigen växer till företagets nya viktigaste resurs. Att skapa en långsiktigt hållbar strategi kan alltså ibland innebära att inte bara hålla fast vid det gamla. Utan att också våga släppa taget.
  4. Hålla samman. I Rototilt tror man på familjeägandet som en ägarform för framtiden. Sedan 1953 har familjen Jonson i olika konstellationer av både ägargrupp och företagsgrupp varit aktiva som företagare. Länge ägde Anders Jonsson företaget tillsammans med sin bror och sin syster. För inte så länge sedan delade de dock på sig och på företaget. Anders och hans bror driver vidare sina respektive delar av familjeföretaget. Systern valde att lämna familjeföretaget. Idag säger Anders och Caroline Jonsson att nyckeln till ett framgångsrikt generationsskifte är att starta diskussionen tidigt. Genom att göra just detta är både Caroline och hennes bror verksamma i Rototilt och fast övertygande om att familjen som sammanhållande faktor i företaget är en styrka. Familjens gemensamma värderingar ligger också till grund för företagets aktiva arbete inom ekologisk hållbarhet och jämställdhet. Familjen Jonsson vill vara förebilder. Inte bara i Vindeln utan också i världen.

 

 

]]>
https://vertikals.se/mattias/2018/06/14/att-grava-fram-hallbar-langsiktig-foretagsstrategi/#respond 0
Räkna med olikheter! https://vertikals.se/mmtc/2018/06/08/rakna-med-olikheter/ https://vertikals.se/mmtc/2018/06/08/rakna-med-olikheter/#respond Fri, 08 Jun 2018 06:30:36 +0000 MMTC JIBS http://vertikals.se/mmtc/?p=71 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/27/2017/12/colored-pencils-2934857_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/mmtc/2018/06/08/rakna-med-olikheter/ Hur navigerar man genom kulturella skillnader i arbetet med ekonomistyrning?

Du kanske har sett kartbilden med en cirkel kring de asiatiska länderna och texten ”Det bor mer människor innanför den här lilla cirkeln än utanför” som cirkulerat i sociala medier under någraår?

Regionen är en mycket viktig del av världsekonomin och naturligtvis gäller det också svenskt näringsliv, som har betydligt mer att hämta i Asien om man får tro organisationen Business Sweden (tidigare Exportrådet och Invest Sweden). I samband med att deras rapport ”Global Exportanalys” uppmärksammades i höstas upprepade vd Ylva Berg sin uppmaning till svenska företag att öka sin närvaro i Asien, där man kan vänta sig en god tillväxt.

Kort sagt, trots att det finns orosmoln och att även andra marknader växer starkt är Asien en oerhört viktig plats för svenskt näringsliv, oavsett om det gäller fysisk närvaro eller olika typer av samarbeten.

För att lyckas finns en rad utmaningar att identifiera och hantera. En av dem är de kulturella skillnaderna mellan Asien och Sverige. Enligt en rad tidigare studier är Skandinavien och Asien på flera sätt varandras kulturella motsatser, vilket vi själva har upplevt på nära håll. Men vi konstaterar också att det går att hitta stora olikheter inom en nation liksom det går att hitta viktiga likheter mellan olika subkulturer i olika länder.

Bakom forskningsprojektet ”Moving beyond cultural stereotypes in management accounting research” står   Caroline Teh och Emilia Samuelsson. Caroline växte upp och inledde sin karriär i Malaysia men arbetar sedan tio år som forskare i Sverige. Emilia är svensk men har levt i Malaysia under sju år. Vi har båda sett såväl likheter som skillnader mellan våra länder som vi tror är spännande att sätta i relation till organisatorisk styrning och kontroll. I tidigare forskning har man till exempel talat om stora skillnader i synen på hur beslut bäst fattas. I våra inledande intervjuer har skandinaviska chefer som arbetar i Asien berättat att de kommit fram till att de måste anpassa sitt sätt att kommunicera med sina medarbetare. ”Jag upptäckte att när jag ställde en fråga till mitt team här tog en del medarbetare det som en order”, berättade en chef. Men det finns trots allt många företag som har lyckats navigera väl bland dessa kulturella utmaningar och blivit framgångsrika på marknader som skiljer sig mycket från den egna.

I forskningsprojektet ”Moving beyond cultural stereotypes in management accounting research” sätter vi fokus på dessa organisationer och deras ekonomistyrning. Hur hanterar de kulturella olikheter och stereotyper i relation till styrningen av verksamheten? Projektets syfte är att visa både hur skandinaviska organisationer hanterar kulturella olikheter i Asien och hur asiatiska organisationer hanterar kulturella olikheter i sina verksamheter i Skandinavien.

Den här typen av kunskap är viktig för både företag och individer som är verksamma i Skandinavien och Asien. Bättre kunskap om hur man kan hantera kulturell mångfald kan vara en viktig nyckel till framgång.

Ämnet är inte helt enkelt att ta sig an. Hur beskriver man kulturella skillnader UTAN att förstärka fördomar och stereotyper? Det är en av frågorna vi vill fördjupa oss i.

Resultaten kommer vi att kunna presentera framöver, och förhoppnings blir det en av nycklarna till en ökad ömsesidig förståelse och därmed större framgångar för svenska företag i Asien. I ett större perspektiv hoppas vi förmedla en insikt om att kunskap om kulturella skillnader och likheter är viktiga faktorer att räkna med i alla exportverksamheter och internationella samarbeten.

Vill du veta mer, kritisera eller bidra till vår studie?

Hör gärna av dig till:

emilia.florin-samuelsson@ju.se
caroline.teh@his.se

]]>
https://vertikals.se/mmtc/2018/06/08/rakna-med-olikheter/#respond 0
How do we learn from our students? https://vertikals.se/mmtc/2018/06/05/how-do-we-learn-from-our-students/ https://vertikals.se/mmtc/2018/06/05/how-do-we-learn-from-our-students/#respond Tue, 05 Jun 2018 12:52:44 +0000 MMTC JIBS http://vertikals.se/mmtc/?p=138 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/27/2018/06/people-2557399_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/mmtc/2018/06/05/how-do-we-learn-from-our-students/ Students attend universities to gain knowledge and skills that will provide them a prosperous future.  According to the World Economic Forum, the most valuable skills for tomorrow are: critical thinking, complex problem solving, people management, coordinating with others, judgment and decision making, negotiation, cognitive flexibility and creativity. I want to believe that when we build courses, we have these goals in mind and we do our best to create a platform to facilitate “distilling” these skills. What better environment might there be than an international business school to accomplish this goal?

I would therefore argue that one of the most rewarding careers is the role of an educator. Being there on the forefront of the next generation’s ambitions and plans to succeed – providing students with direction, guidance and support—is immensely satisfying. Helping students continuously learn and perfect themselves, staying curious and interested, keeps educators going.

But, do we, ourselves, learn in this process?

As an educator specializing in international marketing, my answer is resoundingly yes. One of the most precious outcomes I receive is tapping into the power of diversity in our classrooms and learning from people of many different backgrounds and cultures. This teaching is not without the struggles, but prize is worth of the effort. Two stories illustrate this.

First, a few years ago, I was reading the Harvard Business Review, which we normally respect and look to for accurate insight. In a series of advertisements, that issue illustrated cultural distinctions by depicting simple, mundane things that differ across the world. For instance, a simple hand gesture sends very different messages in different geographies. In Italy, a particular gesture means “What exactly do you mean?” while in Egypt, the same gesture signifies “Be patient” and in Greece, “That is just perfect.”  I believed HBR’s adverts as being correct, until a Greek student of mine proved to me that HBR was dead wrong. Lesson learned.

Again, in the same series of ads, it also depicted a grasshopper as a pest, an appetizer and a pet, depending on the place. But in my classroom, we received a stern lecture correcting the significance of a grasshopper as a pet in Chinese culture.

The second story involves a lecture I did on retailing in different parts of the world. I cited some famous authors who claimed that the average spend of a Japanese supermarket shopping basket is only around 5 US dollars. The authors claimed that the Japanese live in restricted living spaces that do not allow them to store much. In the classroom all went well.

But later that evening, I received an email from a Japanese student of mine. Her note contained two parts. First came a long apology and assurance that she did not want to question my authority and knowledge (which perfectly fits with Japanese high power-distance culture where authorities are not to be questioned and an elder / superior should be treated with respect!). The second part was her explanation about shopping. She stated that women in Japan do the shopping and they usually do not drive cars, but rather use bikes or public transportation, and that is why they don’t shop for more items at once. Another valuable insight to share in future classes.

My point is, as educators, we need to be open to listening and learning from our students. We cannot be arrogant and believe we are the only ones who know the facts. We might have limited experiences ourselves and do not know the nuances of many foreign cultures that we may be teaching about. But if we invite our students to teach us, we too can learn something new.

Embracing a multi-dimensional learning paradigm also extends to the value for everyone at an international business school like JIBS. This is a great environment that, like a laboratory or test facility, provides our students unique opportunities to learn about themselves and the world from the comfort of their classrooms. What they learn here can avoid costly mistakes that might be made later in their business endeavors, in their professional careers, and in their intercultural encounters.

There is a saying in my native culture that you should travel to see the world. Is it possible to bring the world to your own home? JIBS brings the world under its own roof – so we can learn and grow. This is what makes living and working in the most international business school in Sweden a rewarding experience.

 

JU_PERSONAL_180427-4489
Darko Pantelic
Assistant Professor, Business Administration
E-mail: darko.pantelic@ju.se
LinkedIN: https://www.linkedin.com/in/darko-pantelic-9b01964/
]]>
https://vertikals.se/mmtc/2018/06/05/how-do-we-learn-from-our-students/#respond 0
How does Sweden benefit from international students in business education? https://vertikals.se/mmtc/2018/05/16/why-do-we-need-internationalization-in-business-education/ https://vertikals.se/mmtc/2018/05/16/why-do-we-need-internationalization-in-business-education/#respond Wed, 16 May 2018 07:40:13 +0000 MMTC JIBS http://vertikals.se/mmtc/?p=124 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/27/2018/04/human-2944064_1280-300x157.jpg https://vertikals.se/mmtc/2018/05/16/why-do-we-need-internationalization-in-business-education/ A student recently asked me how Sweden benefits from financing a lot of international students to attend a Swedish university. It is expensive and does not appear to bring any payoff. The students will go back to their homes, the experience becomes just a nice (or not so nice) memory, and Sweden is left without anything from that brief relationship. Meanwhile, Swedish taxpayers have paid the bill.

Ironically, this question was asked in a uniquely international setting – in a classroom in central Sweden at Jönköping International Business School, which prides itself on being among the most international of business schools in the world.

It happened in a class called Applied International Marketing, where over 80 students were gathered from 21 different countries, speaking over 35 different languages. The class had just four Swedish students, compared to the largest group consisting of 31 Germans. Swedes comprised just half as many students as the groups from Netherlands or China… and the list of foreign students goes on–Romania, Bulgaria, Italy, Spain, Brazil, Great Britain, Denmark, Egypt, Pakistan, Iran, Nigeria, and Ghana. Truth be told, even I (the instructor) was outsourced from Serbia.

The discussion started with mundane request that all students not from Sweden raise their hand. Next, I asked them to look around the room – and I simply concluded that I saw income that had been generated elsewhere flowing into the heartland of Sweden. I was referring to income not from tuition (which Sweden pays for some of these students), but from them living in this region. We benefit from their cash inflow as a university town, as do quite a lot of other smart municipalities and cities that realize (financial) gains from being a university center.

But the benefits of international students go deeper than financial. Take this course that I am teaching. The idea of this course is simple – to connect (foreign) students with local Swedish businesses in a company project-driven course. Students encounter seventeen Swedish companies, mainly small and medium ones, that are in the initial phases of internationalization. Each company receives help from a group of four to five students who serve as advisors and consultants to gather initial intelligence about a foreign market, then help shape the company’s strategies on how to pursue opportunities in that market. In each group, there is at least one student native to the country targeted as the potential export market. In this way, the company gets a better understanding of the local market and access to native fluency in its language. This provides tremendous value to the partner companies not just by gathering data, but also by gaining authentic insights into the local business climate and culture.

Someone smart once said, “The foreign student of today is the international business person of tomorrow.” The same saying applies to being an investor, supplier, or purchaser of tomorrow, as well as a customer, a tourist, or a parent sending their kid to be educated in a foreign country. Plant a seed of Swedishness into the foreign students or plant a seed of cosmopolitism into the hearts and minds of Swedes here—it works both ways.

So what is the true benefit from courses like this? What is the true benefit in building an international business school in the heartland of Sweden? It is about creating an environment where we learn from each other, expanding our horizons and arming ourselves with understanding, insights and wisdom about how to thrive in this brave new global world. We live in a world that is, even as you read this, becoming smaller hour by hour through innovations in technology, transport and communication. So, go Sweden, bring bright people here – this is a smart long-range investment.

 

JU_PERSONAL_180427-4489
Darko Pantelic
Assistant Professor, Business Administration
E-mail: darko.pantelic@ju.se
LinkedIN: https://www.linkedin.com/in/darko-pantelic-9b01964/
]]>
https://vertikals.se/mmtc/2018/05/16/why-do-we-need-internationalization-in-business-education/#respond 0
Affärsmodellsinnovation inom byggbranschen – lång väg mellan utvecklare och boenden https://vertikals.se/mmtc/2018/04/09/affarsmodellsinnovation-inom-byggbranschen-lang-vag-projektutvecklaren-boenden/ https://vertikals.se/mmtc/2018/04/09/affarsmodellsinnovation-inom-byggbranschen-lang-vag-projektutvecklaren-boenden/#respond Mon, 09 Apr 2018 06:40:46 +0000 MMTC JIBS http://vertikals.se/mmtc/?p=116 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/27/2018/04/architecture-3250366_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/mmtc/2018/04/09/affarsmodellsinnovation-inom-byggbranschen-lang-vag-projektutvecklaren-boenden/ Den svenska regeringens mål är att bedriva en bostadspolitik som ger alla människor i landet en god livsmiljö. Regeringen vill att det byggs minst 250.000 nya bostäder till 2020 – trots att siffran just nu sjunker. Att formulera bostadspolitikens mål i ett visst antal nybyggda bostäder är en tydlig indikation på det starka produktionsperspektiv som styr byggbranschen. Boendens behov utöver tak över huvudet nämns knappt i denna diskussion. Samtidigt ger den bostadspolitiska diskursen uttryck för hur komplex byggprocessen är – med långa ställtider och många inblandade aktörer som gör att det (mentala) avståndet mellan initial projektutveckling till bostadsköpare eller hyresgäst blir oerhört långt.

Ett sätt att lösa upp dessa knutar är att tänka affärsmodell. En affärsmodell är, enkelt uttryckt, ett företags logik för att skapa värde för sina kunder. Affärsmodellen utgår från ett tydligt värdeerbjudande till kunden, definierar vilka kundsegment man vänder sig till samt beskriver hur dessa kunder nås och vilken typ av kundrelation som eftersträvas. Affärsmodellen klargör också företagets kärnaktiviteter och resurser som är basen för värdeerbjudandet, samt vilka samarbeten som krävs för genomförandet. Sist men inte minst identifieras de viktigaste kostnadskategorierna samt hur man skall tjäna pengar på värdeerbjudandet (intäktsmodellen). En genomtänkt affärsmodell hjälper företag att ha tydligt fokus på sina kundgruppers behov. Fokus på specifika kundgrupper gör att företag kan vara tydlig i sitt erbjudande och skala bort allt som inte tillför värde för den utvalda kundgruppen.

Hur överkommer byggbranschen det långa avståndet mellan initial projektutveckling och den boende (som slutkunden)? För att få svar på frågan bestämde vi oss för att granska vad som skrivits om affärsmodeller inom byggbranschen. När vi sökte på ’affärsmodell OCH bygg’ identifierade vi 166 artiklar i svensk press (1).

Två ämnen tar upp mycket utrymme i dessa artiklar – digitalisering och hållbarhet. I relation till digitalisering diskuteras behovet av helhetssyn, olika systemlösningar för byggprognos och byggplanering, BIM modellers möjligheter för totalentreprenad samt inom fastighetsförvaltning, integrerade IT system för smarta hem (t.ex. där hela huset kan försättas i viloläge när boenden är borta), och möjligheter till ökad säkerhet. Digitaliseringen verkar alltså skapa möjligheter till att väsentligt utveckla värdeerbjudande inom boende.

Kopplad till hållbarhetsfrågor lyfter en del artiklar fram att svenska arkitekter är världsledande inom hållbart byggande, vilket skulle kunna öppna för exportmöjligheter. Möjligheter till energieffektivisering, samt återvinningens ökande betydelse, t.ex. genom återbruk av byggmaterial, diskuteras också. Även regeringen ger i sin bostadspolitik tydligt uttryck för hållbarhetsfrågans betydelse genom att eftersträva en ’långsiktigt god hushållning med naturresurser och energi’ (2) .

Några artiklar diskuterar affärsmodeller kopplat till utmaningar i branschens värdekedja, såsom den fragmentering vi nämnde ovan. Genom att bygg och underhåll upphandlas i separata processer blir hela upphandlingsprocessen långsam och det saknas helhetssyn. Branschens fragmentering anses även kopplad till höga byggkostnader.

Det mest spännande i läsningen är dock det som inte finns med i artiklarna: Kundperspektivet saknas nästan helt! Kundperspektivet saknas trots att kunden är själva utgångspunkten för affärsmodellstänket. Vår förklaring till detta är att byggbranschen styrs av ett industri-/produktionsperspektiv snarare än ett kundperspektiv. Det industriella perspektivet styr både utbud och produktion. Detta perspektiv har ofta ett ensidigt fokus på effektivitet och kostnadsbesparingar, utan att genomlysa behoven. Utan förståelse för en distinkt kundgrupps behov är det svårt att veta vilka aktiviteter som bidrar till värderbjudandet och vilka som är onödiga och kan skalas bort.

Endast några få artiklar nämner explicit kunden som boenden – och de artiklarna handlar främst om att bygga billiga bostäder och hyresrätter till resurssvaga grupper. Dessa är ett bra exempel på boendegrupper som har svårt att göra sina röster hörda, såsom ungdomar, nyanlända, och äldre. Boendens intressen förväntas i övrigt representeras av olika ombud, t ex byggherren, som dock tenderar att involvera boenden i byggprocessen endast i mycket begränsad utsträckning.

Den aktör som den typiska bostadsbyggaren eller lokalutvecklaren verkar anse vara kunden för sina värdeerbjudanden är inte den boende, utan bostadsmäklaren eller lokaluthyraren. Det förklarar varför dessa aktörers (som egentligen är förmedlande mellanhänder) mål och värderingar styr mycket av byggandets inriktning. I den logiken betraktas de framtida boenden snarast som en utbytbar resurs än som relevant kundgrupp. Det som skiljer dagens byggbransch från andra branscher är att det egentligen bara mäklarna som jobbar direkt med fokus på slutkunden. Dock är mäklarna ofta själva så långt ifrån projektutvecklarna att de har ringa möjligheter och incitament att förmedla behov från kundgrupper med sämre köpkraft och ”ovanliga” önskemål hela vägen tillbaka till dem. Resultatet blir i nuläget att det ingenstans finns någon som kan eller vill driva på affärsmodellsinnovation där motorn är boendebehov – och det är därför det är viktig att bostadskonsumenter börjar organisera sig på andra sätt, t.ex. via direkta beställarkooperativ eller byggemenskaper, som redan finns i andra länder – till exempel finns det 1000 byggemenskapsprojekt i bara den tyska staden Freiburg.

Inom projektet ’Boende och bostadsutveckling för stärkt tillväxt’ (BOOST) belyser vi frågor om utvecklingen av byggindustrins affärsmodeller. BOOST är ett samarbete mellan olika aktörer från akademin samt glas- och träbranschen. Med utgångspunkt i boende och byggande i trä och glas är projektets syfte att främja innovationer. För mer information om projektet, se www.smarthousing.nu/boost.

Kontakta gärna författarna för mer information om studien, acle@ju.se.

Leona Achtenhagen, Emilia Florin Samuelsson, Anders Melander
Media, Management and Transformation Centre
Jönköping International Business School

Referenser
[1]Retriever Mediearkivet. Sökbegrepp (affärsmodell OCH bygg). 166 artiklar till 17/11 2015
[2]http://www.regeringen.se/regeringens-politik/boende-och-byggande/mal-for-boende-och-byggande/

]]>
https://vertikals.se/mmtc/2018/04/09/affarsmodellsinnovation-inom-byggbranschen-lang-vag-projektutvecklaren-boenden/#respond 0
Ny innovationspolicy kräver ny typ av utvärdering https://vertikals.se/innovationspolitik/2018/04/05/ny-innovationspolicy-kraver-ny-typ-utvardering/ https://vertikals.se/innovationspolitik/2018/04/05/ny-innovationspolicy-kraver-ny-typ-utvardering/#respond Thu, 05 Apr 2018 09:54:37 +0000 Innovationspolitik & samhällsutmaningar http://vertikals.se/innovationspolitik/?p=25 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/26/2018/04/door-672999_1280-300x128.jpg https://vertikals.se/innovationspolitik/2018/04/05/ny-innovationspolicy-kraver-ny-typ-utvardering/ Klimatförändringar, miljöförstöring, åldrande befolkning… Världen står som bekant inför flera stora utmaningar. För att kunna hantera en del av dem fordras mer omfattande omställningar av samhället. Vanor behöver brytas, teknologiska system förändras och resurser omfördelas. Politiker och myndigheter har ett viktigt ansvar att hantera utmaningarna och styra omställningen. Det är en mycket svår uppgift, inte minst som den offentliga sektorn är organiserad utifrån det system som nu behöver omstöpas. Nationellt kräver omställningarna nya samarbeten mellan departement, myndigheter och andra aktörer. Det gäller även på innovationsområdet. Sveriges innovationsmyndighet Vinnova har på senare år arbetat i nya typer av insatser och konstellationer för att tydligare bidra till framväxten av ett hållbart samhälle.

På innovationsområdet krävs mer kraftfulla insatser än normalt för att nå de önskade effekterna. Utöver att utveckla nya tekniska lösningar behöver infrastrukturen ofta anpassas, exempelvis kräver elektrifiering av vägtrafiken en omfattande utbyggnad av möjligheterna att ladda fordonen. Inte sällan behöver också nya marknader skapas, exempelvis genom att underlätta så kallad innovationsupphandling eller involvera användare än mer i utvecklingen av innovationerna. Generellt fordras bredare samarbeten och därmed mer samordning och styrning, såväl av själva innovationsprojekten som av myndighetsinsatserna. Fler policyområden involveras – en insats för att möta behov som en åldrande befolkning ställer, kan spänna över allt från styrning av äldreomsorgen till miljö- och innovationsfrågor. Därtill kommer utmaningen att större ingrepp i ett visst system kan ha motverkande bieffekter. Om exempelvis staten skulle avbryta allt stöd till innovation inom förbränningsmotorområdet och istället rikta det mot elmotorer, skulle person- och lastbilstillverkarna i Sverige kunna tappa i konkurrenskraft och därmed få mindre egna resurser att investera i omställning till elmotorer.

Traditionell innovationspolicy har i hög grad adresserat så kallade marknadsmisslyckanden. Det syftar enkelt uttryckt på situationer där samhället skulle ha nytta av att en viss innovation kom till användning, men där inget företag vill investera i att utveckla den på grund av riskerna att projektet misslyckas eller att inte tillräckligt många vill köpa produkten. En offentlig insats för att minska risken i utvecklingsfasen gör det mer attraktivt för företag att investera. Med en knuff i rätt riktning antas alltså marknaden att ta vid och i slutändan bidra till innovationspolicyns traditionellt överordnade mål, att skapa ekonomisk tillväxt. Innovationspolicy för samhällsomställningar riktas i högre grad mot andra mål, som hållbarhet. Tidigare togs det mer eller mindre för givet att marknaden ”av sig själv” skulle skapa tillräckligt bra lösningar. Det går inte i det här fallet. Staten, däribland innovationsmyndigheterna, behöver ta en mer styrande roll och vara beredd att hantera en del konflikter med näringslivet.

Det är alltså svårt att bedriva innovationspolicy för samhällsomställning – kartan är inkomplett och terrängen besvärlig. Vad innebär det för utvärderingen av insatserna? Åtminstone fyra saker, menar vi.

  1. Utvärderingen behöver i än högre grad än annars fokusera på lärande. Informations- och kunskapsbehovet är stort, såväl bland innovationsfinansiärer som bland de som genomför innovationsprojekten 
  2. Utvärderingen behöver i högre grad fokusera på omvärldsfaktorer. Det vill säga på sådant som policyinsatsen inte har rådighet över, som förändringar i teknisk utveckling, standarder, och svängningar i ekonomi och politik, men som ofta har stor betydelse för vägval och möjligheter att åstadkomma de önskade effekterna
  3. Utvärderingen behöver i högre grad göras längs vägen. Det vanligaste sättet idag, att utvärdera i efterhand, innebär att informationen från utvärderingen kommer för sent för att kunna användas i genomförandet eller till och med har hunnit bli inaktuell
  4. Utvärderingen behöver i högre grad förlita sig på kvalitativt material. Det är svårt att hitta fungerande kvantitativa indikatorer och sammanhangen är ofta så pass komplexa och unika att det är svårt att hitta entydiga förklaringsmodeller eller jämförbar information

Detta är något vi ska forska om under de kommande åren. Förhoppningsvis kommer vi att bidra till utvecklingen av nya metoder och arbetssätt för att innovationsfinansiärer och andra som arbetar med innovationsinriktade insatser för samhällsomställning ska kunna följa upp och utvärdera insatserna på ett effektivt sätt. Det vore viktigt för dem, och det skulle vara ett positivt bidrag till samhället.

Forskningen finansieras av Vinnova i en nationell kunskapsplattform, Swedish Transformative Innovation Policy Platform(STIPP), där JIBS deltar tillsammans med Chalmers och universiteten i Lund och Linköping. Vill du veta mer? Kontakta Tobias Fridholm (tobias.fridholm@ju.se) eller Kersti Karltorp (kersti.karltorp@ju.se).

För den som vill läsa mer om projektet, se även http://vertikals.se/innovationspolitik/2017/11/01/forskning-innovation/

]]>
https://vertikals.se/innovationspolitik/2018/04/05/ny-innovationspolicy-kraver-ny-typ-utvardering/#respond 0
JIBS får förnyat förtroende – säkrar EQUIS-ackreditering i ytterligare 5 år https://vertikals.se/jerkermoodysson/2018/03/27/equis-5-year/ https://vertikals.se/jerkermoodysson/2018/03/27/equis-5-year/#respond Tue, 27 Mar 2018 12:33:52 +0000 Jerker Moodysson http://vertikals.se/jerkermoodysson/?p=33 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/25/2018/03/equis_5_years-300x165.jpg https://vertikals.se/jerkermoodysson/2018/03/27/equis-5-year/ Internationella Handelshögskolan i Jönköping (JIBS) får EQUIS-ackreditering för en period av ytterligare 5 år. Ackrediteringen bekräftar att vårt systematiska kvalitetsarbete fungerar, och stärker våra möjligheter att fortsätta attrahera och utbilda de allra bästa studenterna och forskarna. Den stärker också våra möjligheter att även i framtiden samarbeta med andra internationellt ledande handelshögskolor.

I korthet innebär EQUIS-ackrediteringen att vi efter granskning av en internationell panel har bedömts uppfylla mycket högt ställda krav på kvalitet och relevans i utbildning, forskning och samverkan, samt att vi åtagit oss att driva vårt kvalitetsarbete framåt enligt EQUIS riktlinjer. Dessa riktlinjer omfattar närmare 100 indikatorer och spänner över såväl ledarskap, strategi och administration som utbildning, forskning och samverkan.

JIBS fick en första treårig EQUIS-ackreditering 2015. I november 2017 var det dags för ny granskning. Vid denna gjordes dels en helt ny bedömning av hur vi uppfyller EQUIS krav på kvalitetsutveckling, och dels en fördjupad granskning av hur vi har hanterat de områden som påpekades som särskilt prioriterade vid förra ackrediteringstillfället. Efter att ha tagit del av panelens rapport beslutade EQUIS styrelse den 27 mars 2018 att vi uppfyller kraven för ackreditering, samt att den nya ackrediteringen ska gälla i 5 år. Särskilt positiva omdömen fick vi när det gäller internationalisering, forskningskvalitet, samt etik- och hållbarhetsarbete.

EQUIS-ackrediteringen är ett resultat av ett omfattande och målmedvetet arbete som hela organisationen och alla medarbetare ska känna sig delaktiga i och vara stolta över. Vi tar oss nu an arbetet med fortsatt kvalitetsutveckling med stor entusiasm och tillförsikt. Vår målsättning är att befästa vår position som en av världens ledande handelshögskolor, med inriktning mot utbildning och forskning inom entreprenörskap, ägande och förnyelse. En viktig målsättning är att säkerställa att vår utbildning och forskning fortsätter vara relevant, samhällsnyttig och tillgänglig.

EQUIS (EFMD Quality Improvement System) är ett internationellt system för kvalitetssäkring av högre utbildning inom ekonomi och ledarskap. EQUIS drivs av EFMD (European Foundation for Management Development), en icke-vinstdrivande nätverksorganisation med huvudkontor i Bryssel.

]]>
https://vertikals.se/jerkermoodysson/2018/03/27/equis-5-year/#respond 0
Forskning om företagande för företagare https://vertikals.se/cefeo/2018/03/22/forskning-om-foretagande-foretagare-jonkoping/ https://vertikals.se/cefeo/2018/03/22/forskning-om-foretagande-foretagare-jonkoping/#respond Thu, 22 Mar 2018 12:54:26 +0000 CeFEO http://vertikals.se/cefeo/?p=196 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/16/2018/03/hedenborn-300x225.png https://vertikals.se/cefeo/2018/03/22/forskning-om-foretagande-foretagare-jonkoping/ Fråga en ekonomiforskare i exempelvis USA, Kanada, eller Tyskland om de känner till Jönköping och du blir nog förvånad över hur många som svarar något i stil med:

” Yes, I know Jonkopling, I’ve been there for their research”

Men att CeFEO, ett av världens ledande forskningscentrum för familjeföretagande och ägarfrågor, finns på Internationella Handelshögskolan i Jönköping verkar tyvärr vara en välbevarad hemlighet om man frågar folk på stan.

Detta vill vi ändra på!

Ett av initiativen är en seminarieserie där vi bjuder in företagare och andra intresserade till samtal och erfarenhetsutbyte kring frågor som är relevanta för ett blomstrande näringsliv. Upplägget blandar forskningresultat med praktiska exempel och diskussion. Avslutande mingel ser till att man hinner prata ordentligt och kan knyta nya kontakter.

Måndagen den 19:e mars var det dags för första träffen på temat hållbart företagande.

Ett 30-tal företagare, forskare och andra intresserade samlades på Internationella Handelshögskolan för att delta i seminariet med titeln ”Ett lågt pris har också ett pris – CSR som strategisk konkurrensfördel”

Jenny Jakobsson, hållbarhetsspecialist och lärare på Internationella Handelshögskolan, redde ut begreppen och pratade om utvecklingen av strategiskt hållbarhetsarbete. CSR står för Corporate Social Responsibility som betyder hållbart företagande och kan definieras som ”företagens ansvar för den egna verksamhetens påverkan på samhället”. Detta omfattar mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö, antikorruption, jämställdhet, mångfald och etik.  John Elkington myntade begreppet ”tripple bottom line” på 1990-talet och beskriver hållbart företagande som att kunna leverera ekonomisk lönsamhet, socialt ansvar och miljövänlighet på en och samma gång. Elkington beskriver detta som skärningspunkten mellan People, Planet och Profit:

kajsa

Vi fick även ta del av Jennys syn på hållbarhetsläget på global, nationell och regional nivå.

Visste du t. ex. att:

  • Levnadslönen är en beräkning av vad som krävs för att klara drägliga levnadsomkostnader i ett land och att en genomsnittlig textilarbetare i Bangladesh uppnår 37% av den
  • Sverige är ett av tre länder som har en nationell hållbarhetsambassadör; Diana Madunic som för övrigt är från Bankeryd
  • CSR Småland är ett nätverk för dem som vill engagera sig samt stöttas i sitt hållbarhetsarbete (csrsmaland.se)
  • Sustainable Enterprise Development är en ny ekonomutbildning på handelshögskolan med hållbarhet i fokus (ansökning till hösten stänger 16 april!)

Jan Hedenborn, AD company, berättade sedan om sin syn på hållbarhet. Först och främst måste kraven på hållbarhet komma från högsta ledning. Om inte styrelse och VD tar detta på allvar kan man inte förvänta sig något resultat. Om man dessutom äger sitt eget företag har man alla möjligheter att sätta nivån efter sin egen moral. Men inte utan att samtidigt göra lönsamma affärer! Jan beskriver att det går alldeles utmärkt med både hållbart och lönsamt på samma gång. Men det kräver viss envishet att komma dit. Sedan 2013 har AD company följt de sju principerna för ISO 26000 . Det är en internationell standard för socialt ansvarstagande som beskriver vad varje företag kan göra för att bidra till en hållbar framtid.

Vid inköp från länder som Kina med annorlunda lagar, språk och kultur krävs både kunskap och tålamod. Jan berättar att första steget är att få leverantören att skriva på en policy för CSR – så kallad Code of Conduct. Tyvärr nöjer sig många där utan att veta om detta verkligen efterföljs eller om det bara är ett betydelselöst papper. För att få veta krävs platsbesök där man ser sig omkring och ställer kloka frågor för att kolla av tillverkarens inställning och kunskapsnivå. Därefter görs revision, handlingsplan och slutligen uppföljning av hur handlingsplanen realiseras. Tyvärr florerar falska dokument av perfekta hållbarhetsintyg eftersom det finns pengar att tjäna. Man bör inte tro på det som ser för bra ut för att vara sant. Ingen kan ha total kontroll på allt i alla led av kedjan. Det går inte att uppnå 100% men tillsammans kan man nå en bra nivå.

Annika Hall, CeFEO-forskare och konsult, lyfte hållbarhetsfrågan till en ägarfråga och var moderator under kvällen.

Vi som var på plats fick t. ex. ta del av livliga diskussioner om tillfällen då kända organisationer slarvat men de exemplen får stanna i rummet…

Vid efterföljande mingel med tilltugg fortsatte samtalen en god stund för dem som så önskade.

På nästa seminarium, den 30:e maj, står ägandet i familjeföretag i fokus på temat ”hållbart företagsbyggande över generationer”.

Vi på forskningscentret CeFEO tackar för visat intresse och hoppas att vi syns då!

Mer info och anmälan hittar du här: till anmälan!

*Har du idéer på ämnen vi bör ta upp eller aktiviteter i samverkan mellan CeFEO och företagare är du välkommen att höra av dig till kajsa.haag@ju.se

Jan Hedenborn och Jenny Jakobsson var kvällens inspiratörer

cefeo

 

 

 

]]>
https://vertikals.se/cefeo/2018/03/22/forskning-om-foretagande-foretagare-jonkoping/#respond 0
När kärleken hotar företaget (del 5) https://vertikals.se/cefeo/2018/03/16/nar-karleken-hotar-foretaget-del-5/ https://vertikals.se/cefeo/2018/03/16/nar-karleken-hotar-foretaget-del-5/#respond Fri, 16 Mar 2018 10:55:11 +0000 CeFEO http://vertikals.se/cefeo/?p=178 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/16/2017/12/promise-2749751_1280-300x198.jpg https://vertikals.se/cefeo/2018/03/16/nar-karleken-hotar-foretaget-del-5/ I det land där det vanligaste företaget är ett familjeföretag slutar hälften av alla äktenskap med skilsmässa. Detta inlägg ingår i en serie på ämnet: Vad händer med företaget när företagaren skiljer sig?

Del 5 – Skydda företaget från skilsmässan!

I tidigare blogginlägg har vi beskrivit problem som uppkommer när företaget dras in i en ägares skilsmässa genom att aktierna ingår i bodelningen mellan makarna. I detta inlägg fokuserar vi på åtgärder som på förhand löser flera av de identifierade problemen. 

Håll företaget utanför

Ett sätt att skydda företaget från skilsmässa är att se till att aktierna är s.k. enskild egendom. När egendom är enskild ska den inte ingå i bodelningen. Det betyder också att värdet av företaget hålls utanför skilsmässan och vi undviker problemen med värdering, att uppbringa kompensation till ex-maken och risken att ex-maken blir oönskad ny ägare i företaget.

Lösningen är dock inte helt enkel. Å ena sidan finns det starka skäl att hålla företaget utanför den gemensamma ekonomin, särskilt om företaget drivs av flera kompanjoner. Därtill kan denna fråga regleras i ett aktieägaravtal där kompanjonerna gentemot varandra utfäster att de ska säkerställa att aktierna är enskild egendom. Å andra sidan är det svårt att komma hem till sin älskling och föreslå att hen ska avstå halva företagets värde.

Ömsesidig överenskommelse

Vi har intervjuat juridiska rådgivare som i sin vardag hanterar dessa ägarfrågor. Flera av dem betonar svårigheten att balansera aktieägarnas intresse av att aktierna är enskild egendom med makarnas intresse. Etiska regler i branschen förhindrar rådgivaren att utforma äktenskapsförord ensidigt, utan de ska i sin rådgivning beakta båda makarnas perspektiv. I vissa fall kan det vara lägligt att skriva ett äktenskapsförord som gör all egendom till enskild. En sådan lösning passar kanske om man träffats i en senare fas i livet och båda makarna har upparbetade karriärer eller barn på olika håll. I andra fall är det lämpligt att bara aktierna tillskrivs företagaren och att maken får andra tillgångar som kompensation, t.ex. villan, sommarstugan, båten eller arvegodset. En annan typ av kompensation kan vara en pensionsförsäkring eller annat långsiktigt sparande till förmån för den andra. Ett balanserat äktenskapsförord fråntar inte svårigheten att föra skilsmässorisken på tal, men underlättar ändå diskussionen då det understryker att det inte handlar om att sko sig på den andras bekostnad.

Formalia är A och O

Egendom kan göras till enskild egendom genom villkor i gåva, testamente eller genom att skriva ett äktenskapsförord. Oavsett tillvägagångssätt är det avgörande att formalia följs. För att ett äktenskapsförord ska vara giltigt krävs att det upprättas skriftligt, att makarnas namn och personnummer anges och att det undertecknas av båda. Därefter ska originalet skickas in till Skatteverket för registrering, mot en avgift på 275 kr. Läs gärna mer här.

Även om ni så småningom får tillbaka originalet från myndigheten så rekommenderar vi ändå att makarna har varsin kopia som förvaras på varsitt håll.

 

Ibland blir det fel

Juridisk reglering kan vara snårigt att hantera när företag och familj flätas samman. En företagare vittnar exempelvis om att kompanjonerna hade ett aktieägaravtal som reglerade att aktierna inte skulle ingå vid en eventuell skilsmässa. Avtalet hade dessutom signerats av fruarna, vilket gjorde att de trodde att aktierna gjorts till enskild egendom:

När vår skilsmässa var ett faktum hänvisade jag till det ägaravtalet (…). Det visade sig dock att det här ägaravtalet inte var giltigt! En av mina vänner är advokat och han gjorde klart för mig att det inte fanns en chans att detta avtal skulle hålla i rätten. Men eftersom hon tog på sig skulden för skilsmässan accepterade hon läget och stack så jag behövde aldrig gå igenom en juridisk process om det.

Problemet var att kompanjonerna också skulle ha upprättat äktenskapsförord med respektive maka, eftersom aktieägaravtal inte kan reglera dessa familjerättsliga aspekter. Vår forskning visar på svårigheten att under ett och samma tak tillgodose familjeföretagarens alla juridiska behov. Jurister är vanligen specialiserade. Bli därför inte förvånad om du behöver söka rådgivning hos flera, t.ex. en familjejurist och en affärsjurist.

Tidigare bloggposter.

 

Är du företagare och har erfarenhet av en skilsmässa?
Vi är intresserade av att intervjua fler företagare om hur skilsmässan påverkade dem och bolaget. Kontakta oss gärna. Kajsa.haag@ju.se

Vertikals. Foto Anna Hållams
Kajsa Haag, lektor i företagsekonomi
Hanna Almlöf, lektor i affärsrätt

 

]]>
https://vertikals.se/cefeo/2018/03/16/nar-karleken-hotar-foretaget-del-5/#respond 0
När kärleken hotar företaget (del 4) https://vertikals.se/cefeo/2018/02/23/nar-karleken-hotar-foretaget-del-4/ https://vertikals.se/cefeo/2018/02/23/nar-karleken-hotar-foretaget-del-4/#respond Fri, 23 Feb 2018 12:48:22 +0000 CeFEO http://vertikals.se/cefeo/?p=169 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/16/2017/12/promise-2749751_1280-300x198.jpg https://vertikals.se/cefeo/2018/02/23/nar-karleken-hotar-foretaget-del-4/ I det land där det vanligaste företaget är ett familjeföretag slutar hälften av alla äktenskap med skilsmässa. Detta inlägg ingår i en serie på ämnet: Vad händer med företaget när företagaren skiljer sig?

Del 4 – Hur skadar skilsmässan företaget?

Företagets fortlevnad kan påverkas på flera sätt av att någon i ägarkretsen genomgår en skilsmässa. I detta inlägg behandlar vi de vanligaste konsekvenserna vi stött på i vår forskning.

Företagarens förmåga under familjekrisen

Det är välkänt att en skilsmässa är en svår situation för de inblandade familjemedlemmarna. Forskning inom medicin och psykologi kopplar skilsmässor till både fysisk och psykisk ohälsa. Att under denna familjekris samtidigt ansvara för ett företag är långt ifrån idealiskt. Företagare vi intervjuat vittnar om svårigheterna med att upprätthålla fokus under arbetsdagen när privatlivet är i spillror: Ofta försökte de först hemlighålla skilsmässan och sedan inge förtroende mot anställda, leverantörer och kunder om att det inte är någon fara utan ”business as usual”.

I de fall där båda makarna haft en aktiv roll i företaget uppstår även problem att hålla konflikten utanför arbetet och därtill problemet med kompetensbortfall när den ena parten lämnar. I denna fråga spelar företagets storlek in eftersom ägarnas involvering i det dagliga arbetet tenderar att vara större ju mindre företaget är. Våra studier visar att företagarnas motivation, analytiska förmåga och kreativitet påverkats negativt under skilsmässoperioden, vilket kan få långvariga konsekvenser för företagets fortlevnad.

Ansträngd ekonomi

En företagare som skiljer sig behöver lösa ut sin ex-make till halva företagets värde för att behålla verksamheten själv efter skilsmässan. Som vi tidigare tagit upp i Del 2 i vår serie leder detta ofta till ansträngd privatekonomi för företagaren.  Då uppstår behov av högre lön, större utdelning eller att sälja delar av verksamheten för att antingen kunna uppbringa kompensation till maken / maka eller för t.ex. räntor och amorteringar på ett privat lån som företagaren tagit. Under denna period blir följaktligen företagets investeringsmöjligheter begränsade och planerade satsningar måste kanske skjutas på framtiden. Minskade investeringsmöjligheter leder lätt till avstannad utveckling och sämre resultat.

Ofrivilligt ägarskifte

Om företagaren inte har ekonomisk möjlighet att lösa ut ex-maken vid skilsmässan kvarstår alternativet att överlåta halva aktieinnehavet. Situationen där ex-maken blir kompanjon är ofördelaktig för företaget på flera plan. Ett exempel är att det leder till en maktförskjutning på bolagsstämman. Även om flera bolagsstämmobeslut fattas med enkel majoritet, kräver mer ingripande åtgärder kvalificerad majoritet, ofta med två tredjedelars röstmajoritet. Om oenighet råder mellan ex-makarna kan viktiga beslut, såsom att ändra bolagets verksamhetsföremål eller antalet styrelseledamöter, bli omöjliga att fatta. En annan problematisk situation uppkommer om det finns fler delägare. Om företagaren innan skilsmässan hade röstmajoritet i bolaget och efter skilsmässan bara kontrollerar 25 % av rösterna, har den tidigare kompanjonen gått från att vara minoritetsägare till den med störst röstinnehav. Vad får denna maktförskjutning för konsekvens för sammansättningen i styrelsen?

I ett av fallen vi studerat drevs företaget av makarna gemensamt och hade en mycket god lönsamhet. Att den ena maken skulle köpa ut den andra var inte ett alternativ och de fortsatte som kompanjoner. Efter skilsmässan fanns dock ingen motivation kvar och hela verksamheten såldes till en storkoncern. Företagaren vi intervjuade kände sorg över detta eftersom möjligheten att lämna över till barnen därigenom hade gått förlorad.

Företaget som gisslan

Även om skilsmässan kan lösas så att aktiebolaget och ägarkretsen förblir intakt är osäkerheten under tiden skadlig. De jurister vi intervjuat vittnar om att processen lätt blir långdragen när ett företag är inblandat:

(…) bokföringshandlingar kommer in och så är det massor med rader med poster som kan ifrågasättas. Och för varje sak som ifrågasätts blir det brevväxling mellan parternas ombud och varje vända får några veckors fördröjning. Tiden drar iväg himla fort.

Bland annat uppstår en besvärande situation när den som ska behålla företaget under denna tid vill minimera värdet. En av juristerna förklarar:

En till påverkan på företaget är att det kan hindra investeringsbeslut. Att utfallet [av bodelningen] är oklart så att man inte vill öka bolagets värde innan man vet hur det blir. Det är såklart negativt för bolaget.

En långvarig bodelningsprocess med stor osäkerhet om utfallet kan således leda till att företaget ”hålls som gisslan” eftersom företagaren inte vill fatta beslut eller påbörja nya projekt som kan öka företagets värde om han eller hon senare måste dela med sig av aktierna till ex-maken.

Dåligt för företaget

Sammantaget får skilsmässan ofta en negativ inverkan på företaget. Allt från nedläggning till ansträngd ekonomi och konflikter som stör arbetsron. Även om vi inte känner till någon forskning som mäter skilsmässors inverkan på t.ex. BNP eller arbetstillfällen, finns gott om praktiska exempel.

Hur företaget kan hållas utanför skilsmässan genom juridisk reglering behandlas i nästa inlägg

Tidigare bloggposter.

 

Är du företagare och har erfarenhet av en skilsmässa?
Vi är intresserade av att intervjua fler företagare om hur skilsmässan påverkade dem och bolaget. Kontakta oss gärna. Kajsa.haag@ju.se

Vertikals. Foto Anna Hållams
Kajsa Haag, lektor i företagsekonomi
Hanna Almlöf, lektor i affärsrätt

 

]]>
https://vertikals.se/cefeo/2018/02/23/nar-karleken-hotar-foretaget-del-4/#respond 0
Antisegregeringspolitik på villovägar – en blandning av olika typer av hushåll i olika stadsdelar leder inte till ökad välfärd https://vertikals.se/guestblog/2018/02/16/antisegregeringspolitik-pa-villovagar-blandning-olika-typer-hushall-i-olika-stadsdelar-leder-inte-till-okad-valfard/ https://vertikals.se/guestblog/2018/02/16/antisegregeringspolitik-pa-villovagar-blandning-olika-typer-hushall-i-olika-stadsdelar-leder-inte-till-okad-valfard/#respond Fri, 16 Feb 2018 15:14:55 +0000 Guest blogger http://vertikals.se/guestblog/?p=177 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/18/2018/02/skyscrapers-3096215_1280-300x168.jpg https://vertikals.se/guestblog/2018/02/16/antisegregeringspolitik-pa-villovagar-blandning-olika-typer-hushall-i-olika-stadsdelar-leder-inte-till-okad-valfard/ Antisegregeringspolitik på villovägar – en blandning av olika typer av hushåll i olika stadsdelar leder inte till ökad välfärd

I våra större städer läggs idag stor vikt vid antisegregeringspolitik eftersom segregeringen ses som ett stort samhällsproblem. Tyvärr läggs inte samma vikt vid att förstå de bakomliggande orsakerna till segregeringen vilket leder till att politiken i många stycken är felinriktad. I synnerhet läggs utan någon underliggande teoretisk motivering en stor vikt vid att skapa blandade städer som en lösning till det segregeringsproblem man upplever. I det här inlägget argumenterar jag för att en ökad blandning av olika typer av hushåll i olika delar av en stad inte leder till ökad välfärd.

Det finns idag helt överväldigande bevis för att fattiga hushåll bor i utsatta stadsdelar för att de är fattiga och inte har råd att köpa eller hyra en bostad i andra mer välmående stadsdelar. Att bo i en utsatt stadsdel är nästan definitionsmässigt inte någon positiv livserfarenhet. Denna erfarenhet hämmar i många fall livschanserna för dem som bor där och inte minst för deras barn genom bl.a. förekomsten av kriminella gäng och olämpliga förebilder. Till detta kommer ökade risker för liv, hälsa och egendom för dem som bor i dessa områden. Inte minst upplever många affärsidkare och affärsanställda i dessa områden detta.

Det finns idag en stor politisk vilja att förändra situationen i de utsatta områdena och ett prioriterat mål är att få till stånd en ökad blandning av olika typer av hushåll i alla stadsdelar och bryta koncentrationen av fattiga hushåll till utsatta stadsdelar. Innan man engagerar sig i signifikanta åtgärder och lägger betydande ekonomiska resurser på att tvinga fram en hushållsblandning i olika stadsdelar är det av stor vikt att belägga att det överhuvudtaget existerar en positiv effekt av en sådan blandning, d.v.s. en grannskapseffekt och hur stor den i så fall är. Och denna positiva effekt måste givetvis vägas mot de fördelar som olika typer av hushåll – rika så väl som fattiga – har av att leva i specialiserade homogena grannskap.

Det finns anledning i detta sammanhang att påminna om att städer under hela deras historia varit segregerade och att denna segregering i huvudsak varit ett resultat av hushållens fria beslut. Vi ser spåren av detta runt om i världens städer i form av ”Little Italy”, ”China town”, etc. Emigrerande svenskar skapade på sin tid ”Anderson town” i Chicago genom att de som hamnade i Chicago föredrog att bo där andra svenskar redan bodde. Att människor på detta sätt valde att bo nära andra människor med likartad bakgrund berodde givetvis på att de genom detta kände att de fick en högre välfärd än genom att bo i andra delar av staden.

De empiriska studier som återfinnes i den internationella litteraturen pekar på att hushållens fördelar av att leva i specialiserade homogena grannskap är högst signifikanta både i termer av att finna lämpliga jobb och att öka mängden valmöjligheter. När tillräckligt många hushåll med likartad bakgrund samlokaliseras i en stadsdel skapas förutsättningar för framväxten av en specialiserad service riktad till den aktuella gruppen som sänker de aktuella hushållens transaktionskostnader. Det handlar exempelvis om livsmedelsaffärer, klädaffärer, restauranger, caféer, lokaler för religionsutövning. Detta gäller även hushållens möjligheter att tillgodogöra sig den specifika välfärd som ett boende i staden erbjuder. Däremot framkommer inga speciella negativa ekonomiska effekter av att leva i utsatta områden utöver de generella negativa effekterna av fattigdom och de faktorer som tenderar att göra ett hushåll fattigt. Dessa faktorer innefattar bristfällig utbildning och arbetserfarenhet, dålig hälsa, dåliga språkkunskaper, diskriminering etc., d.v.s. faktorer som har lite att göra med att hushållet lever i ett utsatt område. Tyvärr är det vanligt i debatten att man tror att de låga inkomster, den höga arbetslöshet och den dåliga hälsa som kan observeras bland de människor som bor i utsatta områden beror på att de bor i dessa områden. Detta är givetvis en felaktig slutsats. Människor får exempelvis inte sämre hälsa av att bo i ett utsatt område. Utsatta områden skapar förvisso en grogrund för kriminalitet men här måste orsakerna sökas i bl.a. ett skolsystem som ej förmår att ge i synnerhet unga män rätt förutsättningar för fortsatt utbildning och för en yrkeskarriär.

Samtidigt är det svårt att i den internationella litteraturen finna signifikanta bevis för positiva grannskapseffekter, d.v.s. att fattiga hushåll får förbättrade liv och ökad välfärd av att bo bland välbärgade grannar. Hushåll har givet sin inkomst valt den stadsdel de bor i och givet bristen på positiva grannskapseffekter kan man fråga sig hur man skall motivera politikinsatser som tvingar hushåll att flytta från den stadsdel där de bor. Därtill drabbas de insorterade hushållen av högre levnadsomkostnader när de tvingas göra sina inköp i de affärer som skapats i dessa områden för att betjäna välbärgade hushåll.

Härutöver kan sägas att även om det skulle finns positiva grannskapseffekter så är varje politik som verkar för hushållsblandning också förknippad med kostnader. Och varje politikinsats skall värderas utifrån både dess positiva effekter och dess kostnader. Kostnaderna kommer sannolikt att återspegla de processer som leder till att stadsdelar är segregerade över tid efter hushållsinkomst. Orsaken är att dessa kostnader i princip reflekteras i skalan på de resurser som krävs för att skapa stadsdelar som uthålligt är mer blandade i våra städer. Detta indikerar att det inte enbart handlar om en engångskostnad utan att det handlar om kontinuerliga kostnader för att förhindra att blandade stadsdelar över tid åter blir mindre blandade.

De empiriska studierna visar att de positiva grannskapseffekterna av hushållsblandning är mycket modesta och att fattiga hushåll inte får ökad välfärd på marginalen av att flytta in i en välbärgad stadsdel. Vi vet att de rika hushållen alltid kan bjuda över de fattiga hushållen när det gäller stadsdelar med högt värderade egenskaper och tjänster. Vi vet också att de högt värderade egenskaperna och tjänsterna hos dessa stadsdelar fullt ut reflekteras i priserna på villor och bostadsrätter i dessa områden. Detta betyder att den boendesegregering vi observerar i städer i stort reflekterar inkomstfördelningen bland hushållen i dessa städer och att det inte är bostadssegregeringen som driver inkomstfördelningen. En politik som tvingar fram en blandning av hushåll i sociala och ekonomiska termer i olika stadsdelar angriper alltså symptomen och inte orsakerna. En sådan politik kan säkert få många engagerade politiker och planerare att må bättre men den adresserar inte de grundläggande problemen.

Vi måste samtidigt notera att allt tyder på att hushåll i allmänhet får direkta välfärdsvinster av att bo i specialiserade homogena stadsdelar med andra komplementära och liknande hushåll. Dessa inkluderar produktivitets- och lönefördelar på grund av bättre arbetsmarknadsnätverk och bättre matchning. Dessa fördelar verkar tillfalla fattigare lägre utbildade människor i minst samma och sannolikt högre grad än rika och högutbildade människor. I den grad som dessa fördelar är signifikanta så skulle en politik som driver på en blandning av olika hushåll i olika stadsdelar direkt förstöra en potentiell välfärdskälla och en del av de produktivitets- och konsumtionsfördelar som städer möjliggör. Vi måste också notera att en individs upplevda välfärd tenderar att falla när dennes inkomst faller i förhållande till grannarnas, vilket händer när låginkomsthushåll blandas in bland höginkomsthushåll. Detta är ett ytterligare övertygande skäl till varför blandade stadsdelar tenderar att reducera fattiga hushålls välfärd. Alla dessa potentiella förluster måste vägas mot eventuella fördelar av blandade stadsdelar.

Bland de många saker som fattiga hushåll köper mindre av är de högt värderade egenskaper och tjänster som följer med att bo i en välbärgad stadsdel. Den begränsning som deras fattigdom innebär tvingar dem att konsumera mindre av allt. Det finns alltså inte några fördelar för fattiga hushåll att bli tvingade att bo i en välbärgad stadsdel. De kommer att ha ett stort utbud av högt värderade egenskaper och tjänster som de inte har råd med och samtidigt förlorar de många av de egenskaper och tjänster som de värderar högt i sin gamla stadsdel. Detta kan handla om stöd från andra hushåll i en likartad situation och om lokala grannskapstjänster skräddarsydda för fattiga hushåll snarare än rika hushåll. Detta är mycket viktigt inte minst för ensamföräldrar som saknar bil och som inte kan ta sig till lågprisaffärer i andra delar av staden.

Att fattiga hushåll är koncentrerade till utsatta stadsdelar betyder inte att det är de utsatta stadsdelarna som skapar fattigdom. Detta betyder att den korrekta politikslutsatsen inte är att man skall reducera fattigdomen genom att skapa blandade stadsdelar eller förbättra den byggda miljön i utsatta stadsdelar. En politik som syftar till att skapa blandade stadsdelar riskerar i stället att dra uppmärksamheten från behovet av en effektiv inkomstpolitik och inkomstomfördelning i staden. Politiken måste syfta till att i första hand hjälpa fattiga hushåll att få högre inkomster genom bättre utbildning, lägre arbetslöshet och bättre betalda jobb. I andra hand bör de hjälpas med en mer effektiv direkt inkomstomfördelning. Hushåll som får effektiv hjälp att höja sina inkomster kommer att få en höjd sannolikhet att flytta från den utsatta stadsdel där de idag lever. Detta kan i och för sig betyda att olika indikatorer för utsatta stadsdelar försämras men det betyder inte att inkomstpolitiken och inkomstomfördelningen var felaktig.

Baksidan av myntet är att om politiken inte angriper de underliggande orsakerna till fattigdom så kommer förbättringar av den byggda miljön i utsatta stadsdelar och dess olika egenskaper och tjänster leda till att fattiga hushåll pressas ut till ännu mindre attraktiva grannskap genom högre hyror och högre priser på bostadsrätter. På detta sätt riskerar de fattigaste hushållen att få bära både en omställningskostnad och fattigdom medan de fortsätter att leva i en stadsdel med en fysisk och social miljö med låg kvalitet. Detta betyder inte att politiken inte kan fokusera på att reducera social ojämlikhet i specifika utsatta och fattiga stadsdelar men den måste hela tiden fokusera på att hjälpa och stödja de enskilda individerna och hushållen. Det är i de fattigaste stadsdelarna som de hushåll som är i störst behov av individfokuserad politik tenderar att leva.

Charlie Karlsson

Professor Emeritus
Jönköping International Business School
Charlie.Karlsson@ju.se

]]>
https://vertikals.se/guestblog/2018/02/16/antisegregeringspolitik-pa-villovagar-blandning-olika-typer-hushall-i-olika-stadsdelar-leder-inte-till-okad-valfard/#respond 0
Innovationsbromsar och möjliggörare – institutioner minst lika viktiga som teknologi https://vertikals.se/jerkermoodysson/2018/02/05/innovationsbromsar-mojliggorare-institutioner-minst-lika-viktiga-teknologi/ https://vertikals.se/jerkermoodysson/2018/02/05/innovationsbromsar-mojliggorare-institutioner-minst-lika-viktiga-teknologi/#respond Mon, 05 Feb 2018 20:11:44 +0000 Jerker Moodysson http://vertikals.se/jerkermoodysson/?p=27 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/25/2018/02/chassis-1456708_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/jerkermoodysson/2018/02/05/innovationsbromsar-mojliggorare-institutioner-minst-lika-viktiga-teknologi/ Samtidigt som Sverige har flera framgångsrika företag i kunskapsintensiva branscher finns det viktiga delar av ekonomin som kännetecknas av svag innovationskraft. Förklaringar till att vissa företag lyckas och andra misslyckas med innovation har forskare intresserat sig för länge. Tidigare forskning har utöver branschtillhörighet lyft fram faktorer som företags storlek, resurser, ledarskap, rutiner och tillgång till kunskap i nätverk. Gemensamt för dessa förklaringar är att de primärt utgår från företagens förmåga att skapa kunskap och lösa problem, medan de mer eller mindre förbiser individers drivkrafter för förnyelse, liksom samhällets förmåga att tillgodogöra sig nya produkter och tjänster.

Med stöd från Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse arbetar forskare vid JIBS med ett projekt om förutsättningar och hinder för innovation i svensk industri. Syftet är att bidra med förklaringar till de skillnader som finns mellan företag och branscher, och förslag till hur näringsliv och samhälle kan påverka de förutsättningar och hinder som vi identifierar. Projektet är alltså både vetenskapligt och samhällsekonomiskt motiverat.

I projektet söker vi förklaringar till skillnader i innovationskraft genom att studera de samhälleliga spelregler som styr individers och organisationers beteende. Inom innovationsforskning brukar dessa spelregler benämnas institutioner. Vi utgår från antagandet att det inte är teknologiska begränsningar som utgör det primära hindret för innovation, utan människors och organisationers benägenhet och förmåga att ta tillvara de möjligheter som finns. Vi utgår också från att denna benägenhet och förmåga varierar mellan olika delar av befolkningen. Vi skiljer mellan tre sorters institutioner: regulativa, normativa och kognitiva. Dessa är ömsesidigt beroende, men det finns analytiska skäl att specificera dem var för sig.

Regulativa institutioner är lagar, regler och standards. De är legalt sanktionerade och oftast territoriellt förankrade. De upprätthålls av någon form av auktoritet. Ett exempel på hur regler kan hindra innovation hämtar vi från Cognac, staden och regionen där drycken med samma namn produceras. För flera hundra år sedan reglerades processen för att framställa cognac och denna reglering har varit oförändrad sedan dess. Därför produceras cognac idag enligt exakt samma principer och tekniker som i början av 1800-talet. Detta har ironiskt nog utvecklats till en garant för kvalitet, trots att det med dagens teknologi skulle gå att framställa cognac av högre kvalitet genom effektivare processer om man avvek från regleringen. Problemet är att man då skulle behöva sälja det som brandy istället för cognac och därmed tappa 80 procent av värdet.

Normativa institutioner är moraliskt upprätthållna och återskapade genom interaktion i gemenskaper. Den som bryter mot normer betraktas som udda och utesluts på sikt från gemenskapen. Ett exempel på hur normer kan hindra innovation hämtar vi från den svenska skogsindustrin, där det sedan ganska lång tid tillbaka har gjorts experiment med enzymbaserade processer för att producera etanol och kemikalier istället för papper. Det har inte fungerat särskilt bra att skala upp dessa experiment eftersom skogsindustrins representanter inte tycks gilla tanken på att bryta ner råvaran, och eftersom konsumenter inte heller verkar förstå och uppskatta innovationen och därmed inte är beredda att betala extra för en plastpåse som tillverkats av skog istället för olja.

Kognitiva institutioner är kulturellt betingade och för givet tagna föreställningar. Ett exempel på hur föreställningar kan hindra innovation hämtar vi från livsmedelsindustrin. I början av 2000-talet gjordes flera experiment med så kallade funktionella livsmedel med hälsofrämjande effekter (ett av de mest kända exmplen är fruktdrycken Proviva). De små forskningsbaserade företagen lyckades navigera i regelverken och hantera de etiska utmaningar som finns i gränslandet mellan läkemedel och mat. Däremot lyckades de inte påverka konsumenters föreställningar och efterfrågan, och därför har vi idag inte speciellt många framgångsrika funktionella livsmedel. Istället växer marknaden för organiskt och naturligt producerade livsmedel eftersom den harmonierar bättre med de föreställningar som finns om hälsa och miljömässig hållbarhet.

Genom fördjupade studier, bortom de förenklade exempel som presenterats ovan, hoppas vi att vår forskning kan skapa större kunskap om innovationshämmande institutioner och hur de kan påverkas. Genom sådan kunskap vill vi också i förlängningen bidra till ökad innovationskraft i svensk ekonomi.

Den som vill fördjupa sig i våra tidigare studier av institutioners betydelse för innovation kan läsa dessa tre artiklar:

 

]]>
https://vertikals.se/jerkermoodysson/2018/02/05/innovationsbromsar-mojliggorare-institutioner-minst-lika-viktiga-teknologi/#respond 0
Ingvar Kamprad – ödmjukheten gör storheten https://vertikals.se/ethel-brundin/2018/01/29/ingvar-kamprad/ https://vertikals.se/ethel-brundin/2018/01/29/ingvar-kamprad/#comments Mon, 29 Jan 2018 07:08:11 +0000 Ethel Brundin http://vertikals.se/ethel-brundin/?p=89 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/11/2018/01/tvwgz5wfqx87zuriz5j7-300x200.jpg https://vertikals.se/ethel-brundin/2018/01/29/ingvar-kamprad/ Jag tror många med mig känner visst vemod idag. En stor man har gått ur tiden. En man som lämnat många spår och lärdomar efter sig. Tror de flesta i vuxen ålder har någon sorts relation till Ingvar Kamprad och IKEA, troligen i första hand som kund. Men också som en person som har visat gemene man att allt är möjligt.

För mig som forskare har Ingvar – jag var Ingvar med honom – fascinerat på flera sätt. Min forskning handlar om entreprenörskap och familjeföretag – samt om känslors roll för företagandet. Jag hade förmånen att få intervjua Ingvar för några år sedan, något år innan han flyttade hem till Sverige. Jag och ett par kollegor höll på med ett forskningsprojekt som handlade om ägande och vi ville få fram vad som är utmärkande för ägandet i familjeföretag. Vi hade intervjuat ägare av flera familjeföretag, stora som små, några som var på börsen, kända som mindre kända. Givetvis ville vi ha med IKEA i samlingen. Men hur kommer man i kontakt med Ingvar Kamprad, ägare av IKEA? Det är inte en person man enkelt kan ringa, inte heller faxa eller e-maila. Då återstår att skriva ett brev och fråga. Jag lyckades genom en tidigare anställd få Ingvars privatadress – har man jobbat med Ingvar så sände han alltid handskrivna julhälsningar, så min kontakt gav mig hans adress. Jag skrev ett brev, hänvisade till att jag fått adressen via kontakten, skickade med min avhandling där kontakten var del av den empiriska studien, och beskrev vårt forskningsprojekt.

Tiden gick. En dag, ett par månader senare, satt jag på mitt kontor i ett möte och telefonen ringer. Jag svarade ”Brundin, kan jag få återkomma?” – ”Javisst, det här är Ingvar … Ingvar Kamprad”. Tankefrenesi: ”Men jag tar det nu!” Han envisades med att inte störa, men ville gärna ställa upp för projektet och [kontakten] var ju en fin grabb (en grabb i pensionsåldern). Till slut lyckades jag övertala honom om att ta samtalet, vi bokade en telefonintervju dagen efter, men innan dess ringde han återigen och sa att det är ju helgdag (Kristi Himmelsfärd) i morgon, och inte skulle jag väl jobba då. Men det är klart att jag skulle!

Från samtalet nästa dag lärde jag mig av Ingvar att entreprenörskap handlar om att ha kontroll över detaljerna och att det är genom medarbetarna man håller entreprenörskapet vid liv. Dock vägrade han se det som att han la sig i när han fortfarande i hög ålder gick runt och pratade med folk ”på golvet”, ändrade i displayen av produkter eller liknande. ”Nej, nej, nej, jag lägger mig inte i och detaljstyr … jag är företagets concept controller! Och det är så jag ständigt lär mig nya saker.” På frågan om sin relation till företaget var svaret ett otvetydigt – det är oförbehållsam kärlek”! Ingvar med sitt IKEA är en stark representant för det vi senare benämnde: Family Ownership Logic – familjägarlogiken, där de framträdande dragen är aktivt och synligt ägande, stabilt ägande, industriellt och långsiktigt fokus med nyskapande som en ledstjärna, multipla ägarmål, autonomi gentemot kapitalmarknaden, flexibilitet i styrningen samt en stark identifiering med företaget.

Och jag tror det är där vi har kärnan, Ingvar har med sitt IKEA visat att entreprenörskap kan bestå i decennier, att familjeföretag inte är kulturellt instängda institutioner – och när känslorna får vara styrande så är det en stark drivkraft! Samt att – ödmjukheten gör storheten!

 

http://journals.cambridge.org/abstract_S1833367214000157

]]>
https://vertikals.se/ethel-brundin/2018/01/29/ingvar-kamprad/#comments 1
Nej – jag är inte ironisk. https://vertikals.se/guestblog/2018/01/23/nej-jag-ar-inte-ironisk/ https://vertikals.se/guestblog/2018/01/23/nej-jag-ar-inte-ironisk/#comments Tue, 23 Jan 2018 19:00:23 +0000 Guest blogger http://vertikals.se/guestblog/?p=159 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/18/2018/01/reflection-610622_1280-300x194.jpg https://vertikals.se/guestblog/2018/01/23/nej-jag-ar-inte-ironisk/ Vertikals fick en fråga via Twitter om Professor Emeritus Charlie Karlssons bloggpost ”Behöver Stockholm Sverige?”

tweetJag önskar verkligen att jag hade förmågan att vara ironisk. Det som fick mig att skriva detta inlägg är det missnöje som gror runt om i Sverige utanför stadsregionerna. Ett missnöje som på många sätt har likheter med det missnöje som ledde till att Brexit vann i Storbritannien och Trump i USA. Många som bor utanför stadsregionerna är missnöjda med den utveckling de har kunnat observera sedan många år tillbaka. En utveckling som tar sig uttryck i att både offentlig och privat service försämras. De bakomliggande orsakerna verkar de flesta inte vara klara över utan de tror att det är Stockholms fel. Eftersom Stockholm inte löser de problem de ser kring sig så blir slutsatsen att om vi måste få Stockholm att ta reson. De medel som då föreslås är att stoppa alla mat- och elleveranser till Stockholm. En komiker föreslog rent av att man skulle bygga en mur runt Stockholm.

Detta sätt att resonera visar att väldigt många utanför stadsregionerna inte förstår de fundamentala förändringar som skett i ekonomins sätt att fungera sedan den digitala ekonomin började utvecklas. Den dåliga kunskapen får skyllas på oss forskare som inte ägnat tillräcklig tid och tillräcklig energi att förklara vad som driver de förändringar som kan observeras så tydligt. Inte heller media har gjort sitt jobb i det här avseendet utan media har i sällskap med många politiker nöjt sig med att tala om klyftor mellan stad och land utan några som helst försök att förklara vilka drivkrafterna är. Gärna överdriver man klyftorna genom att göra jämförelser i nominella termer. Det är sant att de nominella lönerna generellt är högre i de större städerna men det balanseras genom väsentligt högre kostnader för inte minst boende. Skillnaderna i real levnadsstandard (efter skatt och bidrag) är alltså inte på långt när så stora som de nominella skillnaderna. Om skillnaderna var så stora som vissa politiker påstår skulle vi ha en betydligt snabbare urbanisering i Sverige. Vi får i det här sammanhanget inte glömma att de som bor i den stora staden också måste dras med trängsel, köer, buller och dålig luft. Den stora fördelen de har är mycket större valmöjligheter på arbetsmarknaden och ett mycket bredare konsumtionsutbud.

Vad är det då som driver utvecklingen utanför stadsregionerna? Utvecklingen tog sin början på 50- och 60-talen med en snabb mekanisering och strukturomvandling inom jord- och skogsbruk som ledde till kraftigt höjd produktivitet och därmed kraftigt minskad efterfrågan på arbetskraft. Den frigjorda arbetskraften sögs i huvudsak upp i tillverkningsindustrin både lokalt och i städerna och i städernas byggnadsindustri. Redan på 70-talet fick delar av tillverkningsindustrin problem men bortfallet av arbetstillfällen där kompenserades till del av en växande offentlig sektor. Det stora slaget mot tillverkningsindustrin kom under 90-talskrisen då 20 % av arbetstillfällena försvann inom tillverkningsindustrin. Inte minst slog detta mot orter ute i landet alltmedan Sverige nu i stället fick en tillväxt i synnerhet inom sektorn privata producent- och affärstjänster. Denna sektor växte emellertid nästan uteslutande i de större städerna och i synnerhet i Stockholm. Under senare år har vi kunnat notera en fortsatt omstrukturering inom till verkningsindustrin där jobben minskar i flertalet mindre kommuner samtidigt som de växer i flertalet medelstora och stora kommuner.

Den utveckling vi kan observera drivs av den internationalisering och globalisering som blivit möjlig tack vare kraftigt sänkta kostnader för inte minst långväga gods- och persontransporter, avregleringar samt digital informations- och kommunikationsteknologi. Den grundläggande frågan är vad Stockholm skulle kunna göra för att påverka denna utveckling. Och den naturliga följdfrågan är om det hade varit önskvärt att bromsa utvecklingen. Vår fantastiska standardstegring med ca 4 gångar så höga reallöner i dag som 1950 hade inte varit möjlig om Sverige inte dragit fördel av de möjligheter som utvecklingen skapat.

Sedan är det som så att omstruktureringen gått mycket längre i Stockholm än i övriga Sverige. Stockholm är idag fullt integrerat i den globala digitala ekonomin. Samtidigt som man i andra delar av landet har problem med att använda sina mobiltelefoner och fortfarande på många håll väntar på sin bredbandsanslutning. Detta har haft som följd att Stockholm blivit allt mer beroende av sitt utbyte med andra globala städer medan utbytet med resten av Sverige blivit mindre viktigt i relativa termer. Jag hävdar på intet sätt att den utveckling är oproblematisk för nationen Sverige men för att kunna föra en seriös debatt är det viktigt att vi förstår vad som skett och orsakerna bakom denna utveckling.

 

Charlie Karlsson

Professor Emeritus
Jönköping International Business School
Charlie.Karlsson@ju.se

]]>
https://vertikals.se/guestblog/2018/01/23/nej-jag-ar-inte-ironisk/#comments 1
Historisk familjeförmögenhet bakom framtida startupframgång https://vertikals.se/mattias/2018/01/19/startup/ https://vertikals.se/mattias/2018/01/19/startup/#respond Fri, 19 Jan 2018 08:35:56 +0000 Mattias Nordqvist http://vertikals.se/mattias/?p=436 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/5/2018/01/student-849825_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/mattias/2018/01/19/startup/ En vanlig föreställning när vi diskuterar hur den digitala ekonomin håller på att förändra sättet vi leder och utvecklar företag på är att framgång beror på nya och helt andra faktorer än de som skapade framgångsrika företag innan den digitala eran tog fart.

Att grunden för framgång och konkurrenskraft är helt ny är en bild som inte helt stämmer med verkligheten. Medan innovativa idéer bakom dagens nya startupbolag ofta kommer från unga och pigga entreprenörer spelar tungviktarna från den ”gamla” ekonomin en större roll än många tror.

Jag intervjuades nyligen av Dagens Industri när de uppmärksammade att en ny generation av ägare är mycket aktiv som investerare i startupbolag med fokus på den digitala ekonomin. Många av dem har minst en sak gemensamt. De kommer från ägarfamiljer som varit etablerade som företagare i Sverige under många generationer. Cristina Stenbeck från Kinneviks, Tom och Karl-Johan Persson från H&M, Katarina Martinson, Lundbergs, och Martin Wittin med en bakgrund i Enator nämns som exempel.

Det faktum att en stor del av finansieringen av dagens heta startupbolag kommer från gammalt kapital och etablerade ägarfamiljer är ingen överraskning för oss som länge forskat om ägandet i svenskt näringsliv och om familjeföretagandets betydelse för entreprenörskap och nystart av företag. Tvärtom. Jag har länge hävdat att etablerade ägarfamiljer är en av de viktigaste finansiärerna av nya företag i den digitala ekonomin. De är inte bara en historiskt viktig ägarform inom ”gammalindustri” utan i allra högsta grad en ägarform för framtiden i nya branscher som växer fram.

Eftersom entreprenörerna bakom startupbolagen sällan har det finansiella kapital som behövs för att skala upp och förverkliga sin affärsidé eller kommersialisera sin innovation måste kapital tillföras från externa aktörer som även tar del av ägandet i bolaget och plats i styrelsen. Från denna position har dessa nya ägare stor möjlighet att påverka företagets strategiska val och utveckling både på kort och lång sikt. Vår forskning visar att vem som äger ett företag har stor betydelse för framgång; inte bara i form av lönsamhet och tillväxt utan också för hållbarheten och för långsiktigheten.

Så, vad betyder det då att en yngre generation i våra etablerade företagarfamiljer är aktiva som ägare i den digitala ekonomins nya företag? Det finns stora fördelar, men också risker.

På plussidan:

  • Många ägarfamiljer har varit mycket framgångsrika i utvecklingen i sina kärninnehav och de har pengar över att investera i nya verksamheter. Samtidigt är det viktigt för dem att förnya sig, och för den yngre generation att skapa något nytt och något eget. De använder familjens etablerade plattform i form av kapital och kontakter för att göra detta.
  • Familjeägande representerar i normalfallet långsiktighet och hållbarhet i företagandet. Detta kan skapa en positiv kraft i startupbolag som behöver tid för att utvecklas och bli lönsamma. Många nya företag mår bra av att ha ägare som inte stressar fram värdeökning, tillväxt och lönsamhet. Det tar tid att bygga långsiktigt framgångsrika företag som är tillräckligt hållbara för att tåla både uppgångar och nedgångar. Investerare med uppväxt och bakgrund i familjeföretag som varit verksamma i många decennier, kanske sekel, förstår och respekterar detta.
  • Att framgångsrika svenska familjeföretagare satsar på startupbolag kan vara en motpol till att det skapas stora utländska ägarintressen i dessa bolag. Med utländskt ägande ökar risken att de ekonomiska och social värden som skapas i våra startups försvinner från Sverige.

Och på minussidan:

  • Sverige är ett litet land. Makten och inflytandet i svenskt näringsliv riskerar att koncentreras och cementeras ytterligare och stannar inom en relativt liten grupp personer och familjer. Sveriges finansiella maktelit är redan idag begränsad. Om det inte kommer in tillräckligt mycket nytt blod finns det en risk för ett alltför kringskuret synsätt. Därför är det viktigt att ägarna skapar internationella erfarenheter och knyter till sig nya talanger utanför ägar-och familjekretsen.
  • Det kan uppstå ett spänningsförhållande och misstro om familjerna investerar för mycket i nya och oprövade verksamheter jämfört med den befintliga kärnverksamheten. Då kan det misstänkas att ägarna inte längre tror på eller är tillräckligt intresserade av kärnverksamheten för att utveckla den. Ett tappat fokus är speciellt riskfyllt för ägarfamiljer med bolag på börsen där externa investerare och analytiker kan skapa oro.

Det må finns skillnader i att starta och driva nya företag i den digitala ekonomin jämfört med att leda och utveckla etablerade företag i ”gammalindustri”. Men det finns också många likheter. Sammanfattningsvis innebär detta att mycket av den kunskap och det kapital som byggts upp historiskt av framgångsrika ägarfamiljer är en viktig tillgång för att skapa konkurrenskraft i den digitala ekonomin. Det är bra att nya generationer i etablerade ägarfamiljer satsar på svenska startup bolag. Samtidigt ska vi vara medvetna om de risker som finns.

 

]]>
https://vertikals.se/mattias/2018/01/19/startup/#respond 0
Behöver Stockholm Sverige? https://vertikals.se/guestblog/2018/01/08/behover-stockholm-sverige/ https://vertikals.se/guestblog/2018/01/08/behover-stockholm-sverige/#comments Mon, 08 Jan 2018 12:33:56 +0000 Guest blogger http://vertikals.se/guestblog/?p=148 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/18/2018/01/reflection-610622_1280-300x194.jpg https://vertikals.se/guestblog/2018/01/08/behover-stockholm-sverige/ Det fanns en tid när Stockholm behövde Sverige. Mycket tydligt var detta beroende under perioden 1880 till 1950 då Stockholm framför allt var en industristad med företag som Atlas Copco, Aga, LM Ericsson, Separator/Alfa Laval, Gustafsberg, Bergsunds Mekaniska Verkstad, Electrolux, osv. Då var Stockholm beroende av resten av landet inte bara för leveranser av mat och ved men också för råvaror och insatsvaror från resten av Sverige samtidigt som resten av Sverige utgjorde en viktig kund för många av industriföretagen i Stockholm.

Men behöver Stockholm Sverige idag? Produktionen av fysiska produkter utgör idag bara en liten del av Stockholms ekonomi. Idag är basen för Stockholms ekonomi en helt annan och utgörs av företag inom finansiella tjänster, kunskapsintensiva företagstjänster, mjukvaruutveckling, etc. samt huvudkontorsfunktioner inklusive forskningsavdelningar. Nu bygger produktionen inte lägre på fysiska insatsvaror. Numera är det kunskap som är den centrala insatsfaktorn. Den kunskap som nyttjas som insatsfaktor i Stockholm kommer inte från resten av Sverige utan importeras i hög grad från andra storstadsregioner med en likartad produktionsinriktning.

Fortfarande finns det en visst beroende av resten av Sverige men det är mycket svagare än det som rådde före 1950. Banker och försäkringsbolag är till del beroende av kunder i resten av Sverige men i växande grad är deras affärer internationella. De kunskapsintensiva företagen i Stockholm är till viss begränsad del beroende av kunder i resten av Sverige men främst finns kunderna i Stockholm och i utlandet. För mjukvaruföretagen finns ofta inget beroende alls av resten av Sverige. Digitala tjänster som från Spotify bjuds ut till kunder globalt. Stockholm är till del beroende av inflyttning av högutbildad arbetskraft från universitets- och högskoleorter runt om i Sverige men nyckelmedarbetare rekryteras i växande grad globalt. Inte ens när det gäller livsmedelsleveranser är Stockholm kritiskt beroende av resten av Sverige. Mer än 50 % av de livsmedel som konsumeras i Stockholm är importerade från utlandet.

De företag som idag driver Stockholms ekonomi är inte beroende av resten av landet så som de företag var som drev Stockholms ekonomi mellan 1880 och 1950. De nya företagen är inte beroende av en fysisk nationell leveranskedja. Och i den mån dessa företag utvecklar fysiska produkter så sker tillverkningen ofta någon annanstans och då ofta i utlandet.

Den nya ekonomi som utvecklats under de senaste decennierna har varit bra för Stockholm såväl sysselsättningsmässigt som inkomstmässigt. Det vi med rätta kan fråga oss är vad denna framgång betyder för resten av Sverige. Var passar resten av Sverige in när Stockholm gått in i den digitala ekonomin? Vilka fördelar drar den gamla industriregionen Bergslagen av att Stockholms nya företag ökar sina affärer med kunder runt om i världen?

Svaren på dessa frågor har politiska och sociala implikationer i en tid när människor i många delar av landet känner sig alienerade och missnöjda över att de krafter som urholkar landsbygd, tätorter och mindre städer inte alls påverkar Stockholm. Och de har inte nödvändigtvis fel när de känner att de inte har samma välfärd som människorna i Stockholm.

Stockholms ekonomi är idag mycket mer beroende av ekonomierna i andra stora städer än av den standardiserade produktion som sker runt om i övriga Sverige. Trots sin relative litenhet tillhör Stockholm gruppen globala städer som utgör interpendenta noder i världsekonomin. Stockholm har exempelvis klassats som varande ett av de fem främsta centra för mjukvaruutveckling i världen. De globala städerna föder varandra med omfattande flöden av nya idéer, kunskaper, teknologier och produkter.

Ju mer integrerarad med andra globala städer en global stad är desto högre är dess välfärdsnivå. Och i den takt som dessa städer utvecklar sina globala länkar desto mindre betydelse får länkar med andra delar av den nationella ekonomin.

Under 1900-talet, i takt med att arbetskraft flyttade in till de stora städerna, kunde en inkomstutjämning inom länder observeras. Denna utjämningstendens har brutits under de senaste decennierna. Stockholm med sin stora ansamling av högutbildad arbetskraft började då dra ifrån resten av Sverige. När stora mängder högutbildade koncentreras på en plats stiger deras löner ännu mer därför att deras produktivitet stiger när de kan lära sig av andra högutbildade. Detta ökar inkomstskillnaderna inom landet, vilket förstärks av skillnader i kapitalavkastning. Till detta kommer att inkomstskillnaderna ökar även mellan olika grupper inom Stockholm.

De förändringar som kan observeras har flera olika orsaker. De beror på globalisering, datorisering och förskjutningen från en industriekonomi till en kunskaps- och tjänsteekonomi. Denna utveckling har slagit mot många delar av Sverige samtidigt som den gynnat Stockholm. De nya kunskapsintensiva tjänsteföretagen väljer i mycket hög grad att etablera sig och växa i den stora staden. Medan traditionella industrijobb slagits ut i resten av Sverige har det samtidigt skapats många nya välbetalda jobb och dessa har i hög grad hamnat i Stockholm.

Vi kan säga att Sveriges ekonomiska bas har skiftat på ett sätt som gynnar den stora staden eftersom den ekonomiska basen i dag är baserad på utbyte av idéer och kunskaper samt agglomerationsekonomier. Kunskapshanterare vinner på att ha många andra kunskapshanterare runt sig på ett sätt som inte gäller för varuhanterare. De agglomerationsekonomier som stora städer möjliggör är starkast för de slag av kunskapsarbete som numera är centrala i utvecklade ekonomier.

Den nya ekonomi som växt fram under de senaste decennierna har genererat en efterfrågan på nya typer av företag och nya typer av expertis för att betjäna inte minst det växande antalet multinationella företag. Det krävs specialister på olika länders skattelagstiftning, på olika länders marknadsreglering, på olika länders patentlagstiftning och på marknadsföring i länder med olika kulturer. Endast globala städer erbjuder en tillräckligt stor marknad för att ett utbud av dessa specialiserade tjänster skall utvecklas.

Forskare och uppfinnare i olika globala städer är i växande grad i kontakt med varandra. Akademiker i olika globala städer väljer i växande grad att publicera samförfattade artiklar. Uppfinnare i olika globala städer utvecklar i växande grad patent tillsammans. Denna typ av samarbeten har ökat kraftigt de senaste tre decennierna i spåren av globala flygförbindelser och Internet.

Det finns idag inte på samma sätt som mellan 1880 och 1950 några ekonomiska mekanismer för att Stockholms ekonomiska framgångar ska sprida sig till resten av landet. Visst kan människor över hela Sverige nyttja Spotify men vinsterna från Spotify stannar hos dem som utvecklat denna service. Stockholm drar alltså snarast inkomster till sig från andra delar av landet när människor runt om i landet betalar för Spotifys tjänster. Detsamma gäller för många nya e-handelstjänster. Innovationerna utvecklade i Stockholm når ut till resten av landet och har givetvis ett verkligt värde för nyttjarna där. Problemet är att dessa tjänster inte generar inkomster och sysselsättning i resten av landet. Visst startas det serverhallar och lager för e-handelsföretag men de jobb som genereras där kräver i allmänhet inte en hög utbildning och generar inte några höga löner.

Den globala ekonomins fördelar tenderar att i Sverige i oproportionerligt hög grad koncentreras till Stockholm. Till icke obetydlig grad beror detta på att Stockholm har Sveriges enda flygplats med interkontinentala förbindelser. När globala städer är förbundna med direkta flygförbindelser ökar de ekonomiska förbindelserna mellan dem. Globala städer med fler direkta flygförbindelser med andra globala städer tenderar att växa mer ekonomiskt. Här har Stockholm en klar nackdel beroende på att Arlanda inte är en riktigt stor internationell flygplats. Det kan noteras att de ekonomiska fördelarna av en stor internationell flygplats försvinner efter cirka 15 mil från flygplatsen, dvs det är främst Stockholm som drar fördel av Arlanda.

Det kan och bör noteras att företag i globala städer främst investerar i andra globala städer och inte i mindre städer eller på landsbygden. Stockholm tenderar alltså att i växande grad länkas samman med London, München, Milano, Paris, Boston, Tokyo, etc. och i minskade grad länkas samman med resten av Sverige. Globala städer knyts alltså alltmera samman i globala nätverk orkestrerade av multinationella företag som växer såväl i antal som i antal dotterbolag. Stockholm och andra globala städer växer alltså som maktcentra samtidigt som resten av landet alltmer förlorar sina kontakter med Stockholm. Stockholm blir alltmer internationellt orienterat och i minskad grad orienterat mot resten av landet. Samtidigt blir resten av landet alltmer beroende av var i Sverige företagen i Stockholm väljer att avveckla arbetsplatser eller att skapa nya. Och de orter som konkurrerar om nya arbetsplatser måste allt oftare konkurrera med andra orter i utlandet.

Inledningsvis ställde vi frågan om Stockholm behöver Sverige idag. Svaret på den frågan är att det behovet successivt sjunker. Samtidigt ökar behovet av Stockholm i resten av Sverige. Inte minst krävs en del av de inkomster som genereras i Stockholm för att förstärka skattekraften i resten av landet och då inte minst i våra två andra storstadskommuner Göteborg och Malmö. Tyvärr analyseras och diskuteras den ojämna relationen mellan Stockholm och resten av landet och hur den kan hanteras politiskt i alldeles för liten omfattning idag. Medan människorna i Stockholm i hög grad är positiva till globalisering, EU, etc. så ser vi hur människorna i inte minst Norrland blir alltmer negativa. Uppenbarligen upplever inte människorna på landsbygden och i mindre orter och städer att utvecklingen har gått i rätt riktning. Att hantera divergensen mellan Stockholm och resten av landet måste på något sätt hanteras de kommande åren. Det är ingen lätt uppgift eftersom Stockholm i allt mindre grad är beroende av resten av landet.

Charlie Karlsson

Professor Emeritus
Jönköping International Business School
Charlie.Karlsson@ju.se

 

]]>
https://vertikals.se/guestblog/2018/01/08/behover-stockholm-sverige/#comments 4
A Model of Project Society Paths (3) https://vertikals.se/mmtc/2018/01/08/a-model-of-project-society-paths/ https://vertikals.se/mmtc/2018/01/08/a-model-of-project-society-paths/#respond Mon, 08 Jan 2018 06:49:06 +0000 MMTC JIBS http://vertikals.se/mmtc/?p=40 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/27/2017/11/busy-1972166_1280-300x198.jpg https://vertikals.se/mmtc/2018/01/08/a-model-of-project-society-paths/ The summarizing model below on the major developments provides a sketch of the antecedents and the early developments leading up to the current understanding of Project Society. The early developments implied putting the project goal in focus and by stressing management of the project. Responsibilities were centralized to one person or possibly to a group.

These antecedents are in the minds of many current actors and important for the ongoing projectification playing major roles in determining the developments and contents in Project Society. It is further helped by the developments in information and communication technologies (ICT) occurring simultaneously.

ICT has not only transformed the character of management and work, but also diminished the importance of the work place and provided an omnibus character to activities. But projectification is also affected by the notions involved in temporality. By the end of the previous century a division into two types became evident. One is characterized as a classical project with a dominance of action and goal or task and the other focused on organizational aspects (Temporary Organization). Both types of characterizations (or mindsets) are important and it appears that the latter is providing a new dynamism to the field. Including temporary organizations as belonging to the project group has provided a major impetus for Project Society.

Antecedents Early Developments         Current Developments
Spectacular
Artefacts,
—————————–> Project Society    ———->
Historical Roots in Engineering, Projectification
Roots World War II,The PM FocusProject Portfolios ProgrammificationICT, Temporary OrganizationMindset

Elements in the Formation of Project Society

The management concerns in the early developments also led to handling portfolios of projects rather than merely individual projects as isolated phenomena. The efficiency question was how the portfolio could be handled more efficiently when interdependencies were taken into account in the sequence of projects or how parallelism could be used in the efforts to accomplish a good delivery of the total and not of the individual project.

A final comment on Project Society is that it cannot be considered as a final step in the development of the world but rather as a step in societal development. This thought is illustrated by the arrow to the right in the figure. However, the focus on projects and temporary organizations seem to be very important at the present time. But what will happen from now on is open for observation and speculation!

Rolf_lundin

Rolf A. Lundin
Professor Emeritus, Business Administration
Rolf.A.Lundin@ju.se

]]>
https://vertikals.se/mmtc/2018/01/08/a-model-of-project-society-paths/#respond 0
När kärleken hotar företaget (del 3) https://vertikals.se/cefeo/2018/01/05/nar-karleken-hotar-foretaget-del-3/ https://vertikals.se/cefeo/2018/01/05/nar-karleken-hotar-foretaget-del-3/#comments Fri, 05 Jan 2018 08:45:17 +0000 CeFEO http://vertikals.se/cefeo/?p=159 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/16/2017/12/promise-2749751_1280-300x198.jpg https://vertikals.se/cefeo/2018/01/05/nar-karleken-hotar-foretaget-del-3/ I det land där det vanligaste företaget är ett familjeföretag slutar hälften av alla äktenskap med skilsmässa. Detta inlägg ingår i en serie på ämnet: Vad händer med företaget när företagaren skiljer sig?

Del 3 Bodelningar – lyckade och misslyckade gör-det-själv-projekt

Makar som ska skiljas har rätt att på egen hand komma överens om bodelningen. De är fria att dela på tillgångarna som de behagar, så länge de är eniga. Annan uppdelning än hälften var kan kännas rätt, beroende på situationen. Företagare vi intervjuat berättar:

John: I vår skilsmässa var hon den skyldiga, om man säger så, vilket ledde till att hon inte gjorde några anspråk och därför heller inte fick någonting.

Erik: Jag frågade henne om vi gjorde så att hon fick pengar så att hon klarar sig i över 200 år och blir ekonomiskt oberoende, skulle hon då kunna känna att det var okey? Och, jo, det trodde hon – och det har hon varit nöjd med. 

Orättvisa och ogiltiga bodelningar
Det finns dock risker med dessa hemmagjorda lösningar. Å ena sidan kan en bindande uppgörelse ingås, som i efterhand visar sig vara mycket ofördelaktig för ena parten (medvetet eller omedvetet). Å andra sidan kan överenskommelser göras utan giltig dokumentation, som riskerar att rivas upp och skapa problem långt senare. I Johns fall skulle hans ex-fru flera år senare kunna kräva halva företagets värde, eftersom ingen formell bodelning gjordes. I Eriks fall kanske han ångrar att han på grund av sina skuldkänslor gav mer än vad han juridiskt sett behövde.

Ångrad bodelning
Att makarna själva – utan extern inblandning – kommer överens om bodelningen vid en skilsmässa är alltså positivt så länge båda parterna förstår sina rättigheter. Tyvärr vittnar dock de bodelningsförrättare vi intervjuat om infekterade konflikter som förhalar bodelningen och gör den till en flerårig process, särskilt när ett företag är inblandat. Detta bör såklart undvikas, men att pengar, makt och kärlek är en vansklig kombination känner nog många till.

Bodelningsförrättarna berättar om hemmasnickrade lösningar som aldrig dokumenterats och som senare ångrats av den ena parten, särskilt om man inte krävt sin berättigade halva del av egendomarna vid uppbrottet.

”Det är väldigt vanligt att man inte gör någon bodelning alls, dvs. en formell, skriftlig sådan. Många löser det själva på egen hand och bara låter det vara så. Det är inte ovanligt att det kommer fall där de flyttat isär för massor av år sedan, men där någon gått och tänkt och tänkt och kommit fram till att det där var ju helt fel. Då får jag fråga om det finns något avtal. Finns det ett giltigt sådant så är det inget att göra, men finns det inget avtal så kan det vara möjligt att ta upp ett sådant fall. Men det blir många praktiska problem, hur kommer man fram till vilka tillgångar som fanns då?” -Bodelningsförrättare i intervju med oss

Spara överenskommelsen
Makar som kommer överens om bodelningen gör således bäst i att dokumentera uppgörelsen. Lagen ställer inte särskilt höga krav på en sådan dokumentation, men en skriftlig redogörelse som undertecknas av båda makarna är minimikrav. Därtill rekommenderar vi att dokumentet har datum och ort angivet och att makarna får var sitt exemplar. Tänk på att du i denna känslomässiga stund riskerar att fatta förhastade beslut, som du kanske ångrar flera år senare. Om du upplever denna risk kan det vara lämpligt att anlita ett ombud som förhandlar åt dig. Ett ombud ser till att du förstår dina rättigheter och överväger olika lösningars konsekvenser. Kostnaden för juridiska ombud kan dock uppfattas som hög, särskilt om processen blir långdragen, eftersom de jobbar på timtaxa. Om makarna inte kan enas är det dags att koppla in en bodelningsförrättare. Bodelningsförrättarens uppgift är att, likt en medlare, försöka förmå parterna att komma överens. Om makarna inte kan enas fattar bodelningsförrättaren beslut om hur bodelningen ska genomföras. Ansökan om att få en bodelningsförrättare utsedd sker till tingsrätten och kostar 900 kr.

Läs gärna mer här: http://www.domstol.se/Familj/Bodelning/

Tänk på att:

  • ni får dela som ni vill bara ni är överens
  • dokumentera er bouppteckning korrekt
  • tänka långsiktigt och undvika förhastade beslut i stundens hetta
  • anlita ombud om du är osäker på dina rättigheter

Tidigare bloggposter.

 

Är du företagare och har erfarenhet av en skilsmässa?
Vi är intresserade av att intervjua fler företagare om hur skilsmässan påverkade dem och bolaget. Kontakta oss gärna. Kajsa.haag@ju.se

Vertikals. Foto Anna Hållams
Kajsa Haag, lektor i företagsekonomi
Hanna Almlöf, lektor i affärsrätt

 

 

 

]]>
https://vertikals.se/cefeo/2018/01/05/nar-karleken-hotar-foretaget-del-3/#comments 1
The season of giving? https://vertikals.se/vertikals-phd-blog/2017/12/20/the-season-of-giving/ https://vertikals.se/vertikals-phd-blog/2017/12/20/the-season-of-giving/#respond Wed, 20 Dec 2017 12:39:56 +0000 PHD Blogger http://vertikals.se/vertikals-phd-blog/?p=265 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/21/2017/12/julbild_2018_1-300x174.jpg https://vertikals.se/vertikals-phd-blog/2017/12/20/the-season-of-giving/ Julen kallas ju ofta ”the season of giving” på engelska. Detta uttryck kan man tolka på två olika sätt. Till exempel köper vi och ger en stor mängd julklappar till våra nära och kära. Enligt HUI Research spås julhandeln i år slå nya rekord då prognosen för decemberhandelns omsättning landar på 78,5 miljarder kronor, vilket är 2,4 miljarder mer än förra året. Baserat på detta ser årets jul verkligen ut att bli en ”season of giving” i år.

Det andra sättet att tolka uttrycket är att vi under julen är snällare och tänker mer på våra medmänniskor i allmänhet, men att vi är speciellt villiga att hjälpa de som har det svårt. I en rapport skriven av Frivilligorganisationernas Insamlingsråd (FRII) kan man se att deras medlemsorganisationer förra året samlade in totalt 8,3 miljarder kronor. Jämfört med en decemberhandel som förra året uppgick till 76,1 miljarder kronor kan det tyckas lite, men om man jämför med ett decennium tidigare har FRII:s medlemsorganisationer dubblat sina insamlade gåvor. Detta tyder på att även detta sätt att ge är på uppgång.

Mer information om den här sektorn kan man få från Statistiska Centralbyrån (SCB), vars kategorisering för näringsgrenar (SNI) har en kategori för humanitära insatser, som innefattar biståndsverksamhet, frivilliga hjälporganisationer, klädinsamling med mera. Under 2015 fanns det lite över 300 stycken arbetsställen i landet som passade in under denna kategori. Viktigt att notera är att ideella initiativ som inte är registrerade verksamheter inte syns i denna statistik.

De flesta arbetsställen under 2015 låg i någon av våra storstadsregioner, vilket kan motiveras med en större potential för både underlag av givare och mottagare. Dock ser bilden lite annorlunda ut om man tar hänsyn till befolkningsstorlek. Figur 1 nedan visar antalet arbetsställen per 1000 invånare i Sveriges kommuner. Kommunerna med de högsta värdena hittar vi i relativt små kommuner i de norra delarna av landet, samt delar av Småland, Östergötland och Värmland.

map

 

Figur 1: Antal arbetsställen per 1000 invånare inom kategorin humanitära insatser år 2015.

För att för en uppfattning om utvecklingen över tid kan man titta på arbetsställenas startår. Figur 2 visar hur många av de arbetsställen från kartbilden som startades respektive år. Diagrammet inkluderar även en trendlinje som tydligt pekar uppåt och visar på en uppåtgående trend sedan tidigt 90-tal. Variationen är stor och kan vara svår att sia om, dock sammanfaller två av de tre topparna som ses i diagrammet med stora flyktingströmmar till Sverige: Balkan under tidigt 90-tal, samt den våg av flyktingströmmar från bl.a. Syrien som vi har sett de senaste åren.

 

graph

Figur 2: Antal arbetsställen som startades respektive år utav de som visas ovan i Figur 1.

Diagrammet ger en indikation om att intresset för att hjälpa de som har det svårt är en uppgående trend över lag och kanske inte bara i jultider. Många ideella organisationer har de senaste åren erbjudit gåvor man kan köpa i någon annans namn som julklapp, för att uppmuntra till att tänka mer på de som har det svårt under julen. En opinionsundersökning som Novus gjort i år visade att hela 34% av de tillfrågade personerna var positivt inställda till att få en sådan gåva till en ideell organisation som julklapp.

För er där ute som fortfarande har en klapp kvar att köpa till den där personen som egentligen redan har allt kanske det kan vara ett alternativ? För att ge en överblick över de gåvor man kan köpa har FRII sammanställt en lista med gåvoklappar som deras medlemmar erbjuder. Kanske är det ett sätt att sprida julstämning i din familj i år under ”the season of giving”?

God Jul!

Tina Wallin. Foto Anna Hållams Tina Wallin
 Doktorand
 Nationalekonomi, Internationella Handelshögskolan
 Twitter: @tinabtwallin

 

]]>
https://vertikals.se/vertikals-phd-blog/2017/12/20/the-season-of-giving/#respond 0
How to Save Santa Claus in the Technology Era https://vertikals.se/mmtc/2017/12/20/how-to-save-santa-claus-in-the-technology-era/ https://vertikals.se/mmtc/2017/12/20/how-to-save-santa-claus-in-the-technology-era/#respond Wed, 20 Dec 2017 11:53:11 +0000 MMTC JIBS http://vertikals.se/mmtc/?p=96 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/27/2017/12/julbild_2018_3-300x174.jpg https://vertikals.se/mmtc/2017/12/20/how-to-save-santa-claus-in-the-technology-era/ Many parents experience a serious problem during Christmas: starting around 5 years old, most children begin questioning the reality of Santa Claus. In the near future, they will probably doubt Santa even earlier because it seems that rising intelligence in industrial countries is trickling down to the youngest ones. Children today are increasingly aware how the world works—and how it doesn’t.

So, what are the potential repercussions on Santa over the long term? My sense is that his figure could literally die out, given that the rationale of his existence is subject to severe logical flaws children can easily spot. How can he possibly deliver presents to more than 2.2 billion children in a SINGLE night? (Sure, you can pull out the time-zone argument, but any reasonably smart kid won’t buy into that.) How does he fit down the chimney, and what if you live in a chimney-free apartment? Is he really manufacturing all those presents for children everywhere? And why is Uncle Arnold dressed like Santa?

If Santa Claus wants to maintain his meaning in Christmas festivities, I suggest we need a serious revamping of his identity, a modernization if you will.  I suggest we focus on what he’s best at: being a public figure. But not just any kind. Some of our most iconic figures of this century—like Bill Gates, Steve Jobs, Mark Zuckerberg, Elon Musk—all have one thing in common: they are entrepreneurs. So, let’s revision Santa Claus as an entrepreneurial success story in the high-tech era.

Picture this: Santa Claus is actually the inventor and founder of an interactive online Christmas market platform. This idea solves lots of problems that keep Santa Claus stuck in the 20th century: reading hand-written wish lists with bad spelling; checking in with parents on the annual performance of their children; manufacturing millions of gifts in-house; and delivering to all recipients via a single (eco-unfriendly) reindeer sleigh.

A digital Christmas platform solution would make the entire process much more reliable and practical. For instance, instead of deciphering millions of badly hand-written letters mailed at extreme environmental cost, children would simply compile their wish list online, selecting from items available. Each gift on the platform would be worth a certain amount of points, and children would need collect sufficient points via an integrated 360-degree feedback system. Chores like helping out in the house, being nice to friends and family, visiting grandparents – all these achievements would be captured in the system and verified by family and friends.

At the end of each year, an algorithm would match the total number of points earned with each kid’s wish list and automatically send a report to parents a few weeks before Christmas. Parents would then see how their children performed and for which gifts they are eligible. Next, the parents could choose the right gifts and easily order them from within the app.

Furthermore, instead of sending production notices to the North Pole’s manufacturing facilities, Santa would simply tap into the benefits of cooperating with existing retailers. This alleviates the strain of Santa’s production running in the red for decades, which shouldn’t surprise us given the diversity of products his little helpers have to produce which bear huge costs in his antiquated facilities that lack automation.

Santa the entrepreneur would instead charge a small commission fee for the product placement and directly forward the orders to local retailers. By cooperating with businesses, he would immediately cut the immense costs for production, transportation, and delivery of gifts. Instead of thousands of little helpers employed under dubious working conditions, others more qualified would handle production. Instead of procuring widely, he would only be responsible for mediating between parents and retailers. And instead of delivering all those presents through the chimney, the gifts would travel via regular parcel services, decreasing the carbon footprint caused by his reindeers and contributing to national sustainability goals as delivery distributors increasingly switch to emission-free vehicles.

The biggest benefit is that we can stop lying to our children. Revamping the story of Santa Claus and bringing him into the 21st century allows us to keep up the image of an illusionary figure without breaking simple logic. We can turn the modern version of Santa into a high-tech entrepreneur who facilitates Christmas with his online platform that connects present-buyers with present-sellers and makes a profit by charging transaction fees. There is also the added value of providing parents with a more holistic annual evaluation of their little present-receivers.

Stripping the idea of Santa Claus from all its illusions, however, will also reveal the commercial and materialistic nature of contemporary Christmas celebrations. The tech-entrepreneur Santa Claus in fact mirrors the exact role that his persona currently plays in our society, which is to disguise the gift-giving logic based on the performance of children. We reward the good children and punish the bad. But let’s be honest: who is really cruel enough to leave even their little brats without gifts?

In effect, the existing story of Santa Claus drives our purposeless consumption. It largely ignores the traditional ideals of Saint Nicholas who gives without reason and primarily to the poor. It also ignores the Christian tradition of Christmas celebrations. We’ve transformed Christmas into a celebration of consumption, and Santa Claus the tech-entrepreneur would only become its purest personification.

So, let me suggest a further shift in Santa Claus the tech-entrepreneur. He is also a social entrepreneur who redirects the logic of Christmas for the better. For example, his interactive online platform could allow children to consider donating their gifts to the less fortunate.

How long then should we wait for some iconic Santa Claus to invent such interactive online platform? Well, here’s the point: we don’t need to wait at all. It does not require technical solutions to save Santa Claus in the technology era. We can be social entrepreneurs ourselves and find ways how to share the real purpose of Christmas in every action that promotes altruism and mindfulness. In that way, everyone has an opportunity to be Santa to others, even our 21st century children.

do_not_save_me Thomas Cyron
PhD candidate, Business Administration
thomas.cyron@ju.se

]]>
https://vertikals.se/mmtc/2017/12/20/how-to-save-santa-claus-in-the-technology-era/#respond 0
Julen är fortfarande från landsbygderna https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/12/20/julen-ar-fortfarande-fran-landsbygderna/ https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/12/20/julen-ar-fortfarande-fran-landsbygderna/#respond Wed, 20 Dec 2017 11:15:36 +0000 Lina Bjerke http://vertikals.se/lina-bjerke/?p=608 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/14/2017/12/julbild_2018_1-300x174.jpg https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/12/20/julen-ar-fortfarande-fran-landsbygderna/ För ett par år sedan skrev jag en bloggpost där jag hävdade att julen är från landsbygden och jag försökte visa det ur ett antal ”juliga” perspektiv. Bakgrunden är väl egentligen en återkommande retorik som menar att landsbygderna är tärande och städerna är närande. Nu är det jul igen och hög tid att återigen visa att städerna faktiskt också behöver landsbygderna. Det är omkring 70 % av Sveriges befolkning som bor i, vad som kan kallas en ”stadskommun” och mycket julfirande sker såklart där. I förberedelserna åker vi till stormarknaden och handlar julmaten, vi shoppar klapparna i nätbutiker och vi trycker på strömbrytaren till adventsljusstaken. Men det kanske är just lättillgängligheten som gör att vi inte stannar upp och funderar på saker och tings ursprung. Men nu gör vi det och tittar återigen på några exempel:

Adventsstjärnan: 

Sverige producerade omkring 152, 5 TWh el under 2016. Majoriteten kommer från kärnkraften och det högsta effektuttaget under hela året brukar ske runt lucia och det finns ju anledning att tro att dessa myslampor främst tänds i städer. Men om vi tittar på kartorna nedan är det landsbygden som till stor utsträckning producerar det. Den första kartan visar andelen av alla producerade MWh. Varberg, Östhammar och Oskarshamn producerar tillsammans nära 90 % av dessa (2012).

Landsbygdens dominans beror på platsbundna faktorer så som vatten men det handlar även om att denna typ av produktion kräver stora ytor, vilket är fallet med kärnkraften och även vindkraften. Man producerar på landsbygden och bygger sedan distributionsnät in till staden. Men någon på landsbygden måste finnas där för att sköta produktionen och den andra kartan visar andelen av alla dessa sysselsatta per kommun.

MwH


Elektricitet

Julgranen:

En viktig del av julen är julgranen. Enligt Sveriges skogsnäring brukar drygt 3 miljoner av Sveriges 4,5 miljoner hushåll köpa julgran. Man får även lägga till det som branschen kallar för pyntegrönt, dvs. kvistar och grenar till kransar, krukor etc. Omkring 2,8 miljoner av julgranarna har ett svenskt ursprung och resterande importeras. Den svenska granproduktionen är relativt småskalig och det finns enbart ett fåtal svenska storodlare. Kartan nedan visar var de svenska arbetsställena finns för odlare av ”andra fleråriga växter”, i vilken julgranar ingår. Omkring 50 procent av dessa är lokaliserade i någon landsbygdskommun. Det går inte med exakthet säga hur många av dessa som odlar julgranar men precis som för produktion av MWh så finns det anledning att tro att även julgransodling sker på landet. I staden finns inte ytan. Bara efterfrågan.

granar

 

Julgransbelysningen:

Vi kan då även passa på att se om de svenska lamporna som tänds i granen är en produktion i städer eller på landsbygderna. Många av de markerade kommunerna i kartan nedan kategoriseras som landsbygder och nära 30 % av alla sysselsatta inom ”tillverkning av belysningsarmatur” finns anställda i någon av våra landsbygdskommuner.

Julgransbelysning

Julskinkan:

Om man övergår till vad vi lägger på våra matbord under julhelgen så kommer mycket från landsbygden. Mjölken till gröten, äggen till omeletten och mjölet till lussebullarna. Och för att inte tala om julskinkan. Kartan nedan visar hur de sysselsatta inom slaktsvinsproduktion är fördelade över Sveriges kommuner. I mer beskrivande ord så kan man säga att av de 89 kommuner som producerar slaktsvin, så är 43 stycken landsbygdskommuner vilket är 32 % av de sysselsatta inom produktionen. Det visar tydligt att en relativt stor andel av våra svenska julskinkor produceras på någon av Sveriges landsbygder.

Julskinka

Juldrickan:

Till maten krävs drycker, med eller utan alkohol. Den senaste tidens snabba utveckling av mikrobryggerier får till följd att många kommuner har denna typ av produktion och många av dessa har växt fram nära de större marknaderna. Men det har även skapat möjligheter för landsbygdskommuner och det ser vi i kartan nedan som visar kommuners andel av sysselsatta inom produktion av glögg, öl, svagdricka och läsk. Många kommuner utanför Stockholm, Göteborg och Malmö har numera denna typ av produktion. Hällefors och Sollefteå tycks vara sådana exempel.

 

Juldryck

Pepparkakorna:

Juletid är en tid för sötsaker och kanske ligger pepparkakan i topp (i hård konkurrens med lussebullen). Vi är även en god exportör av denna juliga kaka. Om vi tittar på produktionen av kex och konserverade bakverk, där pepparkakan ingår, ser vi att landsbygderna levererar en betydande mängd. Mer än 30 % av de som är sysselsatta inom denna typ a kakproduktion jobbar i en landsbygdskommun. Örkelljunga, Nordmaling och Hällefors är exempel på landsbygdskommuner som hamnar i toppstriden med många sysselsatta inom detta.

Pepparkakor

Presentpapper och presentsnören:

En viktig del av julen är att ge gåvor och vi gillar att smycka dem med vackert papper och glittrigt snöre. I de fall då inslagningsattributen är inhandlade i Sverige kan det mycket väl vara producerat i någon av våra landsbygdskommuner. Mer än en tredjedel av alla sysselsatta inom presentpappersproduktion finns anställda i en av Sveriges landsbygdskommuner. Många landsbygdskommuner hamnar på topplistan av arbetsgivare så som exempelvis Hudiksvall, Lindesberg, Lilla Edet, Bengtsfors, Kinda, Ljusnarsberg, Nordanstig och Höganäs. Vad det gäller presentsnörena så är mer än 80 av de sysselsatta inom produktionen anställda i en landsbygdskommun. Mark, Borgholm, Gotland och Tierp är alla exempel på landsbygdskommuner som levererar till detta.

Presentpapper

Presentsnöre

Jultomten:

Och till sist kanske det viktigaste. Vad det gäller just julen så är det landsbygden som är normen. ”Ödemarken” är centrum och Stockholm är periferin. Dessvärre (för vår del) förstod Finland tidigt den kommersiella kraften av detta dvs, att vara i centrum av något med stark efterfrågan. Korvatunturi i Lappland sägs vara ”Julgubbens” hemvist men denna plats är så otillgänglig för turister så 1998 sågs möjligheten att skapa en Santa Park i Rovaniemi, nära polcirkeln. Flera hundra plan om året chartras för turister, främst britter, med denna destination. Så visst är tomten tydligen från landsbygden men dock inte den svenska.

Källor:

Energimyndigheten (2013), Energiläget 2013, ET 2013:22

https://www.santaclausvillage.info/

All statistik är hämtad från SCB

]]>
https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/12/20/julen-ar-fortfarande-fran-landsbygderna/#respond 0
Vi måste göra nytta – en professors självrannsakan https://vertikals.se/jerkermoodysson/2017/12/15/vi-maste-gora-nytta-professors-sjalvrannsakan/ https://vertikals.se/jerkermoodysson/2017/12/15/vi-maste-gora-nytta-professors-sjalvrannsakan/#respond Fri, 15 Dec 2017 09:29:37 +0000 Jerker Moodysson http://vertikals.se/jerkermoodysson/?p=16 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/25/2017/10/JIBS_Jerker1-294x300.jpg https://vertikals.se/jerkermoodysson/2017/12/15/vi-maste-gora-nytta-professors-sjalvrannsakan/ Vilken är egentligen universitetens och högskolornas roll i samhället? Frågan har debatterats flitigt de senaste åren och är något jag själv funderar mycket över som vd för Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Inte minst gäller det relationen till staten och hur den finansierar utbildning och forskning. Regeringens senaste forskningsproposition för ett drygt år sedan andas starka förväntningar på att akademi och samhälle ska samverka och tillsammans skapa nytta. En ambition som har väckt starka känslor, framförallt inom de stora och traditionstyngda universiteten, där man tolkar budskapet som att akademins oberoende och frihet är hotad.

Jag var själv länge en del av ett gammalt och traditionstyngt universitet. Med tiden kände jag mig allt mindre bekväm i den kostymen. En tilltagande känsla av tvivel drabbade mig i takt med att jag klättrade i hierarkin. Jag började grubbla över vad jag egentligen ägnade mina dagar och någon annans miljoner åt. ”Vem får nytta av detta?”, och ”hur lång är ledtiden mellan investering och avkastning?”, var frågor jag ställde mig.

Missförstå mig inte. Jag är inte alls en förespråkare av starkare kontroll och styrning av forskning. Jag har ägnat större delen av mitt yrkesliv åt att undersöka, tänka, skriva och prata om sådant jag själv tycker är inspirerande och viktigt. Jag har, tillsammans med duktiga kollegor, drivit projekt primärt utifrån vad vi bedömt varit vetenskapligt motiverat, utan att tänka så mycket på vem som betalar. Detta är mycket viktigt. Det är på grund av detta oberoende som vi har kunnat verka som forskare, långsiktigt och med kvalitet som främsta ledstjärna.

Samtidigt är jag medveten om att mina bidrag till samhällets kunskapsförsörjning har varit ganska små i ett större sammanhang, och det är anledningen till att jag skriver denna text. En sorts självrannsakan.  Jag tycker nämligen att det – med lite perspektiv på regeringsförslaget som trots allt innebär större anslag till universitet och högskolor – finns anledning till eftertanke hos oss som arbetar i branschen. Vi värnar gärna och högljutt vår frihet och vårt oberoende, men vi måste också komma ihåg att sådan frihet och oberoende inte är detsamma som frånvaro av förväntningar och krav.

Vi är inga fria konstnärer. Vår arena, om vi ändå ska jämföra oss med konstnärerna, kan på sin höjd beskrivas som en liten byteater, oavsett hur stor uppmärksamhet och uppskattning vi får av våra kollegor. Sett i ett sådant ljus blir det oberoende vi värnar en exklusiv lyx som vi kanske inte riktigt förtjänar, och som vi nog innerst inne inte riktigt vill ha heller. För vi vill ju göra skillnad på riktigt, inte bara på den lilla teaterscenen.

Det är därför enligt min mening lätt att försvara kravet på nyttiggörande inom akademin. Universitet och högskolor är till stor del skattefinansierade. Vi får visserligen också en del donationer från privata filantroper och från aktörer med någon form av särintresse för just det vi är bra på; men oavsett om vi lever på allmänna forskningsanslag från staten eller på sådana som kanaliseras genom någon stiftelse, så finns det alltid någon på andra sidan plånboken som har förväntningar och rätt att få ta del av våra resultat. Oftast saknar denna någon en prenumeration på våra vetenskapliga tidskrifter, och dessutom kan de texter som publiceras där kan knappast läsas med behållning av någon som inte själv har vetenskaplig skolning inom just detta eller närliggande fält. Vi har därför en skyldighet att dela med oss av våra resultat till en bredare krets. Vi har också en skyldighet att lyssna på samhällets behov och, i en eller annan form, ta hänsyn till dessa. Och, ännu viktigare, det är faktiskt i vårt intresse att göra så.

Det finns inom samhällsvetenskapen ingen motsättning mellan vetenskaplig kvalitet och samhällelig nytta. Tvärtom. Samhällsvetenskaplig forskning av hög kvalitet är samhällsnyttig. De bästa forskarna är ofta även de bästa lärarna, och ibland också framgångsrika entreprenörer. Problemet är att akademin under århundraden har byggt strukturer där detta inte uppmärksammas och belönas. Detta måste vi göra något åt.

Mitt förra lärosäte var så gammalt att de där pratade latin om sammanhanget var tillräckligt högtidligt. Det motto som universitetet satt på sitt sigill löd ”Ad utrumque paratus”. På svenska betyder det ”beredd till bådadera” och syftade på att studenterna och professorerna skulle vara beredda att ta till både böcker och vapen i rikets tjänst. I modern fredstid har detta motto omtolkats för att symbolisera såväl bildning som samhällsutveckling. Trots detta valspråk syntes ganska lite av det senare under de drygt 15 år jag var verksam där som forskare och lärare. Det startades visserligen samverkansenheter med syfte att främja innovation, men i slutet av dagen var det alltid så att ett anslag från Vetenskapsrådet eller Riksbankens Jubileumsfond trumfade ett från Vinnova.

Vid JIBS har vi under året som gått arbetat fram en förnyad strategi med långsiktiga mål som pekar ut i vilken riktning vi vill gå och hur vi vill bidra till såväl bildning som samhällsutveckling. Vi arbetar på en internationell arena och har därför formulerat vårt uppdrag på engelska: ”to advance the theory and practice of business, with specific focus on entrepreneurship, ownership and renewal”. Vi har fördelen att vara specialiserade, det gör det lite lättare för oss än för det fullskaliga universitetet att med trovärdighet hävda att det för oss inte finns någon motsättning mellan teori och praktik, mellan grundforskning och tillämpad forskning, eller mellan vetenskaplig kvalitet och samhällsnytta. Vi behöver därför inte vara ”beredd till bådadera” eftersom bildning och utveckling i den värld vi verkar är verkligt integrerade.

 

Den som vill fördjupa sig i vår strategi finner mer information här:

 

 

 

 

]]>
https://vertikals.se/jerkermoodysson/2017/12/15/vi-maste-gora-nytta-professors-sjalvrannsakan/#respond 0
Prevent the World’s Doom, Consume a Healthy Legume https://vertikals.se/mmtc/2017/12/12/prevent-the-worlds-doom-consume-a-healthy-legume-2/ https://vertikals.se/mmtc/2017/12/12/prevent-the-worlds-doom-consume-a-healthy-legume-2/#respond Tue, 12 Dec 2017 10:55:03 +0000 MMTC JIBS http://vertikals.se/mmtc/?p=88 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/27/2017/12/still-life-2338824_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/mmtc/2017/12/12/prevent-the-worlds-doom-consume-a-healthy-legume-2/ We know Livsmedelsverket’s eating guidelines, and we know we ought to eat more fruit, vegetables and legumes. But is this really the case? Research in 2004 found that Swedes eat fewer vegetables (117g-165g per day) than other countries (Japan, 152g-283g per day).  A 2008 study among Swedish school children found that most eat no more than two portions of fruit and vegetables a day. The picture associated with the consumption of legumes is not much better. They can contribute to longevity as they are high in protein and starches (Darmadi-Blackberry et al., 2004) but Swedes eat 18g-21 g per day compared to 65g-85g daily by the Japanese.

Despite this knowledge, Swedes are not consuming large amounts of legumes. We were interested to find out why this is the case. This research was undertaken as part of a larger project involving researchers from Jönköping International Business School (JIBS), Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), Linnaeus University (LNU), the food industry, regional councils, farmers, and consumers to develop environmentally-smart, protein-rich, and novel food products containing legumes.

We interviewed eighteen people who described themselves as health conscious, because they were already interested in health matters and taking care of their health. They were interviewed about their attitudes towards legumes and specifically towards legume-based products including if they would buy them.

We found various factors that influence whether consumers will buy legumes and legume-based products. The first is knowledge about legumes, how to prepare them as well as their nutritional benefits. Because consumers do not know how healthy they are or how to prepare them, they are hesitant about purchasing them. Awareness of their environmental benefits are also not widely known. As one participant said: “More knowledge would help me get over the threshold and understand that consuming legumes is neither tedious or complicated. If I would know more, I would probably consume more.” Communication about these aspects, as well as recipe suggestions can help consumers make healthier choices.

The second factor is the taste of legumes, which consumers need to believe is good if they are to purchase legumes. “Taste is really important. I like legumes a lot. I do not just say it to become popular in this situation. Seriously, I really do like them a lot. I have always thought they are tasty, even in their most boring form.” This is important as the taste encourages continued consumption – we don’t eat items that don’t taste nice. “I have a negative attitude [towards legumes] due to their taste. I do not think that they taste good enough.”

The third factor was the attitude of family members and friends as well as social media towards legumes. We are influenced by others, whether our social circle or our virtual circle. “My family has a negative attitude towards legumes. They have never eaten it and will most probably never will.” The posting of recipes using legumes on social media could influence people to purchase these products as an alternative.

So how do we get people to eat more legumes to improve their health and support the planet? One way is “meatless Mondays” while another is the introduction of more plant-based alternatives by organisations.  SCAN is, for example, producing Korvish and Järpish, and IKEA have introduced a substitute to meatballs, named Grönsaksbullar. Communicating about how to use them and their benefits for all is the key to a healthier society.

This work is linked to a thesis project conducted by Sara Da Silva Lernstål & Konstantin Kiratsopoulos.

Adele-2-1

Adele Berndt
Associate Professor
Business Administration , Jönköping International Business School

Darmadi-Blackberry, I., Wahlqvist, M. L., Kouris-Blazos, A., Steen, B., Lukito, W., Horie, Y., & Horie, K. (2004). Legumes: the most important dietary predictor of survival in older people of different ethnicities. Asia Pacific Journal of Clinical Nutrition, 13(2), 217-220.

Gustafson, J., Nilsson, D & Rosell Nilsson, M. (2008). Gröna Barn – En undersökning i Malmö om barn och ungdomar och deras vanor att äta frukt och grönsaker (Bachelor thesis). Kristianstad: Department of Behavioural Sciences, University of Kristianstad.

Nilsson, M. & Wermelin. A. 2013. Beans with means – School children’s experiences of legume based lunch meals. Unpublished Bachelor thesis, Göteburgs Universitet.

]]>
https://vertikals.se/mmtc/2017/12/12/prevent-the-worlds-doom-consume-a-healthy-legume-2/#respond 0
När kärleken hotar företaget (Del 2) https://vertikals.se/cefeo/2017/12/11/nar-karleken-hotar-foretaget-del-2/ https://vertikals.se/cefeo/2017/12/11/nar-karleken-hotar-foretaget-del-2/#comments Mon, 11 Dec 2017 18:11:30 +0000 CeFEO http://vertikals.se/cefeo/?p=147 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/16/2017/12/promise-2749751_1280-300x198.jpg https://vertikals.se/cefeo/2017/12/11/nar-karleken-hotar-foretaget-del-2/ I det land där det vanligaste företaget är ett familjeföretag slutar hälften av alla äktenskap med skilsmässa. Detta inlägg ingår i en serie på ämnet: Vad händer med företaget när företagaren skiljer sig?

Del 2 Vad kostar det att köpa ut sitt ex?

En skilsmässa kan innebära en mycket svår familjesituation och är därför ett väl studerat ämne inom psykologi och sociologi. När personerna är företagare kommer helt andra faktorer in i en redan ansträngd situation. Vi lämnar familjepsykologin till experterna på det området och fokuserar här på hur man delar upp företaget vid skilsmässan.

Värderingen
Låt oss säga att företaget drivs av maken, har 30 anställda och omsätter 40 miljoner. Företagaren har då rätt till företaget på sin lott och ska ersätta frun med halva värdet. Här uppstår det första problemet – vad är företaget värt? Det är egentligen omöjligt att svara på frågan utan att sälja verksamheten. Maken som ska behålla företaget tjänar på att minimera det uppskattade värdet medan den som ska ersättas vinner på att företaget värderas så högt som möjlig. Men det finns ingen reglering av hur värderingen ska gå till, utan istället finns en mängd värderingsmodeller som alla är accepterade. Makarna kan enas om att bolaget ska ha ett visst värde, att viss värderingsmodell ska tillämpas eller att viss person ska utföra värderingen. Om makarna inte kommer överens får en bodelningsförrättare avgöra saken.

”Det finns olika metoder, men ingen enighet om hur de ska tillämpas. Visst, man utgår ofta från substansvärdet, men jag har suttit som förrättare där det kommit in en värdering från värderingsman som baserats på en prognostiserad stigande avkastning. Vad ska jag säga om det? Jag har ingen kristallkula. Hur ska värderingen behandlas när det är ena partens revisor eller affärsbekant som gjort den?” —Bodelningsförrättare i intervju med oss

Hur får jag fram pengarna?
När makarna väl enats om värdet, eller sättet att komma fram till värdet, kan nästa problem uppstå – hur ska kompensationen finansieras? Om företaget värderas till 20 miljoner kronor ska maken med företaget på sin lott frambringa 10 miljoner (eller kanske åtta, om makan exempelvis tar över villan). Om sådana belopp finns att tillgå kan bodelningen avslutas med att makan köps ut – men så är nog sällan fallet. Då kvarstår alternativen att 1. försöka låna ihop pengarna, 2. avtala om att senarelägga eller dela upp betalningen eller 3. att dela på aktieinnehavet. Genom att skuldsätta sig anstränger företagaren sin egen ekonomi, vilket i förlängningen påverkar företaget, eftersom han då får behov av att ta ut högre lön och göra större utdelningar. Om makarna avtalar om en avbetalningsplan fördröjs deras möjlighet att helt gå skilda vägar, men frågan är om den som ska ersättas ens vill acceptera en sådan lösning. Det sista alternativet, att dela på aktierna, är inte heller utan bekymmer. Det är sällan eftersträvansvärt att genomgå en skilsmässa för att istället bli kompanjoner. Även om ex-makan får en minoritetspost kan det bli problem.

Farliga minoritetsägare
Å ena sidan; en minoritetsaktieägare är enligt lagen berättigad till ett visst inflytande i företaget. Att utöva dessa rättigheter kan dock spä på konflikten mellan makarna och skapa dålig stämning på företaget. Exempelvis kan minoritetsrättigheter användas för att förhala beslut eller fördyra processer. Å andra sidan, att vara minoritetsaktieägare i ett onoterat bolag innebär risker. Normalt är det svårt att sälja aktierna till någon annan än de befintliga ägarna, det vill säga, det finns risk för att kapitalet blir inlåst och inte kan realiseras förrän hela företaget säljs till en utomstående. Resultatet av bodelningen blir alltså värdelös, i vart fall under viss tid.

”Det där används många gånger som ett fult trick [av företagaren] –ja där kan du [ex-makan] sitta med din minoritetspost. Man kan ju visserligen ställa till en hel del med den, men det är ingen som tycker det är en bra lösning.” -Bodelningsförrättare i intervju med oss

Att vid i bodelningen erbjuda aktier i företaget i stället för att helt lösa ut sitt ex kan framstå som en kostnadseffektiv lösning, men det kan dock ge en bitter eftersmak för båda parter. I nästa inlägg beskriver vi hur man når fram till en överenskommelse om bodelningen.

Tänk på att:

  • Ni kan enas om företagets värde eller om sättet att värdera
  • Det är sällan lyckat att ex-makar blir kompanjoner
  • Undvik även att ex-maken får en minoritetspost

Tidigare bloggposter.

 

Är du företagare och har erfarenhet av en skilsmässa?
Vi är intresserade av att intervjua fler företagare om hur skilsmässan påverkade dem och bolaget. Kontakta oss gärna. Kajsa.haag@ju.se

Vertikals. Foto Anna Hållams
Kajsa Haag, lektor i företagsekonomi
Hanna Almlöf, lektor i affärsrätt

 

]]>
https://vertikals.se/cefeo/2017/12/11/nar-karleken-hotar-foretaget-del-2/#comments 1
Distant Paths to Project Society (2) https://vertikals.se/mmtc/2017/12/08/distant-paths-to-project-society/ https://vertikals.se/mmtc/2017/12/08/distant-paths-to-project-society/#respond Fri, 08 Dec 2017 06:48:30 +0000 MMTC JIBS http://vertikals.se/mmtc/?p=38 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/27/2017/11/busy-1972166_1280-300x198.jpg https://vertikals.se/mmtc/2017/12/08/distant-paths-to-project-society/ In order to understand projectification, its paths and challenges, one needs to go back in time and outline starting points in the distant past. The roots of project management and organizing by projects have been described in various ways in the literature. Some writers in this area point to the spectacular examples in history and artefacts demonstrating accomplishments. Examples include impressive constructions like the pyramids in Egypt and the Great Wall in China. One problem with these examples is that even though the artefacts are there, very little is known about management of these endeavors and how the work was organized. That debate is still ongoing.

Slightly more modern examples have also been provided. The Viking expeditions from the Nordic regions of Europe southwards were organized with the intention to bring back home riches from robbery. Examples can be seen at various museums. Each such expedition might be seen as a project limited in time and in efforts.

East India expeditions had more of a trade-like character, where merchandise from Europe was traded for valuable spices, china, etc. from distant locations. It seems that expeditions were originally organized as individual projects, but eventually East India companies developed creating a more sustainable framework for the trade ventures by introducing more permanent structures.

Even more modern examples include the development in engineering, architecture and construction. Eventually particular industries developed. In essence, developments right before and during World War II have been described as important for project work. Spectacular examples can be found from that time include the Manhattan project leading to the development and the use of the nuclear bomb.

World War II was also a main context for putting management of projects in focus rather than the project itself. The development of management techniques and professionalization of project work through organizations like Project Management Institute (PMI) and International Project Management Association (IPMA) was greeted with enthusiasm. Notions of a generic form for project management in practice took form and had the effect that the project management area was promoted. It even became regarded as a model for how future development could be improved. That promotion was most certainly sparked by the advances in engineering and in engineering approaches to improving efficiency.

Rolf_lundin

Rolf A. Lundin
 Professor Emeritus, Business Administration
Rolf.A.Lundin@ju.se

[ Blog post nr 1 ] [ Blog post nr 2 ] [ Blog post nr 3 ]

]]>
https://vertikals.se/mmtc/2017/12/08/distant-paths-to-project-society/#respond 0
När kärleken hotar företaget (Del 1) https://vertikals.se/cefeo/2017/12/04/nar-karleken-hotar-foretaget-del-1/ https://vertikals.se/cefeo/2017/12/04/nar-karleken-hotar-foretaget-del-1/#respond Mon, 04 Dec 2017 09:15:54 +0000 CeFEO http://vertikals.se/cefeo/?p=125 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/16/2017/12/promise-2749751_1280-300x198.jpg https://vertikals.se/cefeo/2017/12/04/nar-karleken-hotar-foretaget-del-1/ I det land där det vanligaste företaget är ett familjeföretag slutar hälften av alla äktenskap med skilsmässa. Det är en oroande och okänd utmaning som kan leda till tragedier långt utanför den spruckna kärleksrelationen. I en serie blogginlägg här på Vertikals delar forskarna Kajsa Haag och Hanna Almlöf med sig av erfarenheter och resultat från ett forskningsprojekt om familjeföretag och skilsmässor.

Del 1 – Leder skilsmässan till ägarskifte i bolaget?

”På mornarna visade jag upp en fasad av en säker ledare mot de anställda samtidigt som jag var så dålig och skör på insidan. Mina tankar var på ett helt annat ställe än företaget.”

Citatet kommer från en företagare i 4:e generationen, som är en av de vi har träffat under de fem år vi forskat kring denna fråga. Familjeföretag är en av de vanligaste typerna av företag i Sverige och finns i alla storlekar och branscher. De har naturligtvis en stor betydelse för Sveriges ekonomi och står för många arbetstillfällen. Samtidigt talar skilsmässostatistiken sitt tydliga språk; ungefär hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa. Vad händer då med företaget när ägarna skiljer sig? Frågan är inte bara viktig för de inblandade ägarna, utan kan i förlängningen påverka mängder med anställda, leverantörer och kunder om företagets fortlevnad äventyras. Det är nämligen så att alla tillgångar ska delas i skilsmässan – så även företaget.

Så här fungerar bodelning
För att äkta makar ska kunna skiljas görs en bodelning som separerar den gemensamma ekonomin. Första steget är att upprätta en bouppteckning där man listar alla tillgångar och skulder med sitt värde – här ingår företagets aktier. Därefter följer själva bodelningen som i princip handlar om att bedöma hur tillgångarna idag är fördelade och hur de behöver omfördelas för att båda ska få delar av lika stort värde, så kallad lottläggning. Detta bör avslutas med upprättande av en bodelningshandling, vilket är ett skriftligt avtal om hur fördelningen är gjord. Om makarna är överens så kan de själva genomföra bodelningen, och exempelvis bestämma att lotterna inte ska vara lika stora. Men om makarna inte kan komma överens är sista utväg att anlita en bodelningsförrättare som fattar beslut åt dem.

Vem får företaget?
Vid lottläggningen är utgångspunkten att vardera maka får behålla sin egendom. Ofta har egendomen köpts tillsammans för gemensamma pengar och tillhör därför båda, men inte alltid. Gemensam egendom som inte kan delas i två delar tillfaller den av makarna som köpt den eller gör anspråk på den. Om frun tex. har en motorcykel som är värd 100 000 kr så har hon rätt att få den på sin lott, men måste kompensera maken med 50 000 i kontanter eller andra tillgångar. Om makan inte har råd att kompensera på annat sätt får man sälja motorcykeln och dela på pengarna. Aktierna i företaget behandlas på samma sätt, men är vanligen betydligt svårare och mer utdraget att dela på. Vi har intervjuat flera bodelningsförrättare om deras erfarenheter kring familjeföretag och skilsmässor, och en av dem summerar:

Den som har företaget på sin lott kan välja att betala pengar i stället. Men om denne inte har några pengar och inte får något banklån så går inte det. Då måste rimligen slutsatsen vara att om det finns en firma och det ska delas 50/50, så återstår bara att skifta ägandet. I min mening ger inte lagen någon annan möjlighet än det.

Ägarskifte i företaget kan alltså bli nödvändigt även om ingen av makarna egentligen önskar det. I nästa blogginlägg fortsätter vi reflektera över problemen som uppkommer när familjeföretaget dras in i en skilsmässa och hur svårt det kan vara att lösa ut den andra maken.

Är du företagare och har erfarenhet av en skilsmässa?
Vi är intresserade av att intervjua fler företagare om hur skilsmässan påverkade dem och bolaget. Kontakta oss gärna. Kajsa.haag@ju.se

Tidigare bloggposter.

 

Är du företagare och har erfarenhet av en skilsmässa?
Vi är intresserade av att intervjua fler företagare om hur skilsmässan påverkade dem och bolaget. Kontakta oss gärna. Kajsa.haag@ju.se

Vertikals. Foto Anna Hållams
Kajsa Haag, lektor i företagsekonomi
Hanna Almlöf, lektor i affärsrätt

 

Vi vill rikta ett stort tack till den numera pensionerade professor Lars-Göran Sund som initierat detta forskningsspår och lett tidigare delar av projektet. Vi är även tacksamma för forskningsfinansiering från Torsten Söderbergs Stiftelse 2012-2016.

 

]]>
https://vertikals.se/cefeo/2017/12/04/nar-karleken-hotar-foretaget-del-1/#respond 0
Project Society (1) https://vertikals.se/mmtc/2017/11/29/project-society/ https://vertikals.se/mmtc/2017/11/29/project-society/#respond Wed, 29 Nov 2017 18:30:50 +0000 MMTC JIBS http://vertikals.se/mmtc/?p=33 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/27/2017/11/busy-1972166_1280-300x198.jpg https://vertikals.se/mmtc/2017/11/29/project-society/ What is the Project Society phenomenon? The answer can be simple as well as complicated. A simple answer refers to the fact that projects nowadays are much more prevalent than earlier in mankind history. At that the word project is used in many different contexts. Construction of buildings as well as peacekeeping operations in troubled parts of the world can both be considered and treated as projects even though the latter case has uncertainty and complexity as heavy ingredients.  Projects play increasingly prominent roles in our private lives as individuals and as members of groups and organizations. In fact, project has become something of a household word for a wide variety of phenomena so, they come in many different shapes.

As of now there are lots of handbooks and publications covering how projects should be run and handled individually and how to do so in an efficient way, but the step to regard the present development as a kind of a mass movement where temporary organizations proliferate has been less prominent in the past. Now the focus is on the macro or societal level and the question is: How has Project Society come about and where is it heading? The keyword is projectification!

In general, projectification has influenced society and is transforming it in the Project Society direction. This transformation has occurred gradually and changed practice and ways of getting things done. But it has also influenced mindsets people have and theories. What mechanisms are at work, both in terms of how projectification occurs in steps but also in terms of challenges meeting projectification trends and tendencies? Existing society and mindsets are not necessarily tuned in on the current development, so there is a need for relearning

The projectification story can be told in a historical-logical way beginning with the backgrounds to Project Society, leading over to discernible paths for projectification including illustrations. Thereby the stress is on projectification as a process. As indicated above, there are different contexts for projects and the variation in terms of projectification is context dependent. It goes without saying that construction of buildings and peacekeeping operations provide very different challenges. But still, there might be a spillover of knowledge between the two types of projects mentioned. At the present time, it appears that various types of networks provide much of the dynamism for projectification.

More on this can be found in the book by Lundin, R.A., Arvidsson, N., Brady, T.M., Ekstedt, E., Midler, C. & Sydow, J. (2015) Managing and Working in Project Society – Institutional Challenges of Temporary Organizations. Cambridge University Press, Cambridge.

 

Rolf_lundin

Rolf A. Lundin
 Professor Emeritus, Business Administration
Rolf.A.Lundin@ju.se

 

[ Blog post nr 1 ] [ Blog post nr 2 ] [ Blog post nr 3 ]

]]>
https://vertikals.se/mmtc/2017/11/29/project-society/#respond 0
Afrikansk forskning som håller i längden https://vertikals.se/afrikabloggen/2017/11/26/afrikansk-forskning-haller-i-langden/ https://vertikals.se/afrikabloggen/2017/11/26/afrikansk-forskning-haller-i-langden/#respond Sun, 26 Nov 2017 16:16:37 +0000 Afrikabloggen http://vertikals.se/afrikabloggen/?p=53 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/24/2017/11/IMG_3178-300x225.jpg https://vertikals.se/afrikabloggen/2017/11/26/afrikansk-forskning-haller-i-langden/ Hur skapa hållbar forskning i länder utan längre akademisk tradition?Frågan har sysselsatt de som arbetar med forskningssamarbete vid Internationella handelshögskolan. Programmet stöds av Sida med mångmiljonbelopp och involverar fem olika afrikanska lärosäten.

Att bara producera doktorander räcker inte, konstaterar Lars Hartvigson, Director of International Development cooperation at Jönköping International Business School.

Nej, det måste till en forskningsmiljö som är hållbar i längden. Nyutexaminerade doktorer som inte ges möjlighet att fortsätta forska blir istället lärare eller får andra jobb. Stat och näringsliv lockar. Inte sällan med mer pengar. Liksom konsultverksamhet för utländska biståndsgivare eller som forskare i lärosäten i Väst. Den egna akademin utarmas.

Vi frågade oss: hur skapa kloka incitament för att få kollegerna i Afrika att forska mer?

En lösning blev att skapa ett stipendieprogram, Career Development Initiative. De senaste tre åren har doktorander från Rwanda fått chans att tillbringa två veckor i Jönköping tillsammans med någon av JIBS-forskare. En vetenskaplig kommitté har valt ut förslag från de afrikanska lärosätena. Åtta rwandiska forskare har kommit till JIBS. Resa och uppehälle har täckts. Tillsammans med en svensk kollega har de sedan skrivit varsin vetenskaplig artikel.

Francoise_Kayitare-TengeraEtt exempel är Francoise Kayitare-Tengera, eller Fanny som hon vanligtvis kallas, från University of Rwanda. År 2015 skrev hon tillsammans med docent Agostino Manduchi vid JIBS om Financial Viability of Rwanda Pension Scheme Fund Investments. Den presenterades i maj 2015 vid Eastern Africa Business and Economic Watch International Conference i Kigali och publicerades senare i American International Journal of Research in Humanities, Arts and Social Sciences.

Ytterligare två liknande konferenser har sedan dess ordnats i Rwandas huvudstad Kigali.

Att ge möjlighet för afrikanska forskare att publicera sin forskning internationellt är en annat viktigt incitament för forskare. Hittills har sju böcker givits ut av stora internationella förlag med hjälp av JIBS. Totalt har ett 100-tal vetenskapliga artiklar författats sedan 2014 – alla av rwandiska forskare.

En långsiktig finansiering som inte är beroende av biståndsmedel är naturligtvis också avgörande för framtiden. För de afrikanska ländernas regeringar handlar det då om att se den praktiska nyttan av forskningen; hur kan den användas.

Kan vi bidra till att skapa kontakter mellan forskare och regeringstjänstemän i Rwanda så kan politiska beslut baseras mer på forskning, säger Hartvigson.

Vi tror att viljan att stödja nationell forskning ökar om politiker ser hur forskningen bidrar till ett bättre samhälle i praktiken.

Bilden: Francoise Kayitare-Tengera  som sedan i slutet i 2017 avancerat till  Deputy Vice-Chancellor of Finance and Adminsitration i Rwanda.

]]>
https://vertikals.se/afrikabloggen/2017/11/26/afrikansk-forskning-haller-i-langden/#respond 0
Hur får vi de högutbildade kvinnorna att stanna hos de lågutbildade männen? https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/11/22/hur-far-vi-de-hogutbildade-kvinnorna-att-stanna-hos-de-lagutbildade-mannen/ https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/11/22/hur-far-vi-de-hogutbildade-kvinnorna-att-stanna-hos-de-lagutbildade-mannen/#comments Wed, 22 Nov 2017 08:36:55 +0000 Lina Bjerke http://vertikals.se/lina-bjerke/?p=585 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/14/2017/11/men-2425121_1280-300x199.jpg https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/11/22/hur-far-vi-de-hogutbildade-kvinnorna-att-stanna-hos-de-lagutbildade-mannen/ En av de viktigaste faktorerna för en plats tillväxt och utveckling är att det finns tillgång till individer med utbildning. Detta är idag en av landsbygdskommunernas stora utmaningar eftersom de generellt sett har en lägre utbildningsnivå än städerna. Det betyder inte att annan kunskap är oviktig men utbildning har under lång tid i forskningen visat sig vara ett bra mått på hur pass bra individer är på att ta till sig, förstå och omvandla kunskap. Därmed är det också ett bra mått på förmåga till utveckling.

Nidbilder om de som bor på landsbygderna ser man titt som tätt. Jag fäster inte särskilt stor uppmärksamhet åt dessa uppfattningar eftersom de ofta är känslomässigt baserade. Vad jag däremot gärna lutar mig mot är statistik som kan visa en mer faktabaserad bild. En är den som åskådliggörs i kartan nedan. Den visar den procentuella skillnaden mellan andelen kvinnor med lång utbildning i befolkningen och andelen män med lång utbildning i befolkningen för Sveriges alla kommuner. * Utifrån kartan kan jag konstatera att män tenderar att ha en lägre utbildningsnivå i alla kommuner. Enda undantaget är Danderyd som visas som röd kommun, där det alltså är en något större andel män med lång utbildning.

Tabellen nedanför kartan visar de 20 kommunerna med störst procentuell skillnad mellan högutbildade kvinnor och män. Längst ner i tabellen visas snittet i riket och kvinnor kan konstateras har en generellt sett högre utbildning än männen. Det som dock kan konstateras är att gapet mellan kvinnor och män är störst i utpräglade landsbygdskommuner och är särskilt stort i de västra delarna av Svealand, Norrlands inland samt de småländska inlandskommunerna i Götaland. I Arjeplog till exempel, där är nästan 14 procent av kvinnorna högutbildade medan inte ens fem procent av männen kommer upp i samma utbildningsnivå.

Det tycks alltså finnas ett stort kunskapsgap mellan män och kvinnor i dessa landsbygdskommuner vilket är en av de viktigaste frågorna att lyfta i nästa års riksdagsval. Utbildningen behöver generellt öka över sektorer, det vet vi sedan tidigare men det stora utbildningsgap som finns mellan män och kvinnor kan skapa utmaningar av en mer social karaktär och kan skapa en ännu större klyfta mellan stad och landsbygd.

Tidigare forskning visar nämligen att män med låg utbildning oftare ”förkastas” på partnermarknaden medan detta samband för kvinnor är obefintligt vilket alltså indikerar att kvinnorna som letar efter män, ofta letar efter någon med högre utbildning.

** Den största frågan bör naturligtvis vara: Hur ökar vi utbildningsnivån hos männen?

Men efter det kommer kanske frågan: Hur får vi de högutbildade kvinnorna att stanna på landsbygderna med de lågutbildade männen?

Procentuell skillnad utbildning kvinnor och män

 

Kommun

Andel högutbildade
kvinnor i befolkningen

Andel högutbildade
män i befolkningen

Procentuell skillnad mellan
andel kvinnor och andel män

Arjeplog

0,139

0,047

0,663

Norsjö

0,108

0,038

0,650

Vansbro

0,104

0,037

0,643

Dorotea

0,104

0,037

0,641

Pajala

0,120

0,045

0,622

Malå

0,119

0,046

0,617

Färgelanda

0,110

0,042

0,615

Essunga

0,108

0,042

0,614

Jokkmokk

0,160

0,062

0,612

Hofors

0,103

0,040

0,609

Överkalix

0,123

0,049

0,606

Åsele

0,127

0,051

0,603

Älvdalen

0,108

0,043

0,602

Grums

0,099

0,040

0,599

Dals-Ed

0,119

0,048

0,597

Ovanåker

0,108

0,044

0,597

Ånge

0,111

0,045

0,595

Älvsbyn

0,115

0,047

0,591

Tranemo

0,116

0,048

0,589

Ragunda

0,107

0,045

0,581

RIKET

0,195

0,143

0,270

 

* Med lång utbildning menar jag här minst tre år eftergymnasial utbildning.

**Se exempelvis Lena Edlund (Sex and the city, Scandinavian Journal of Economics, vol 107, 2005)

 

]]>
https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/11/22/hur-far-vi-de-hogutbildade-kvinnorna-att-stanna-hos-de-lagutbildade-mannen/#comments 1
#metoo – en game changer för traditionell media https://vertikals.se/mmtc/2017/11/08/metoo-game-changer-for-traditionell-media/ https://vertikals.se/mmtc/2017/11/08/metoo-game-changer-for-traditionell-media/#respond Wed, 08 Nov 2017 09:57:18 +0000 MMTC JIBS http://vertikals.se/mmtc/?p=11 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/27/2017/11/shutterstock_52627111-300x247.jpg https://vertikals.se/mmtc/2017/11/08/metoo-game-changer-for-traditionell-media/ Den senaste tidens ”#metoo”-debatt har på ett dramatiskt sätt belyst den utmaning traditionella medier står inför i det nya, snabba sociala medielandskapet. Min avhandling visar att både traditionell media och nyhetskonsumenter påverkas av den stora förändringen.

Oavsett vad man tycker om namnpubliceringar och ofiltrerade vittnesmål i Instagram- och twitterflöden så står det klart att spelplanen är ny. ”#metoo” är en game changer, där traditionell media hamnat i bakvattnet med sina överväganden mellan hastighet och kvalitetskrav.

I min avhandling har jag följt två nyhetsorganisationer i Australien och fokuserat på hur de upprätthåller sina värderingar i en turbulent miljö. Samt hur dessa värderingar möjligtvis har ändrats, speciellt i samband med de utmaningar som nyhetsorganisationer nu upplever.

Parallellt med andra frågor som nya modeller för att ta betalt och samarbeten med läsarna tar både The Courier-Mail och The West Australian upp problemet med livenyheter. Att de måste publicera nyheter snabbt – helst inom några sekunder efter en händelse för att undvika att förlora läsare till något annat företag som är snabbare. Frågan de ställer sig är hur de kan leva upp till sina journalistiska värderingar och särskilt då kvaliteten på nyheterna som publiceras i den nya snabba hastigheten. Det är en balansakt där det inte är bra att vara tvåa men inte heller bra att vara först, och ha fel.

Journalisterna beskriver ett helt nytt sätt att arbeta. En av dem berättar att de inte längre skriver ner anteckningar när de är ute på fältet utan live-twittrar till sina följare. Och ja, från läsarens perspektiv kan man se fördelar med detta, man får informationen direkt. Men i det här sättet att arbeta finns det lite utrymme för journalisten att smälta informationen och göra en genomarbetad artikel. Och ännu värre, vad händer om den initiala informationen inte är korrekt? Journalistiska värderingar är genomsyrade av att leverera korrekt information, och detta hotas av tidspressen.

Utöver detta beskriver de journalister jag intervjuat hur de nu måste publicera artikeln på flera olika plattformar och därmed skriva flera olika versioner av samma artikel. Även detta hotar de journalistiska värderingarna. Att skriva mer och mer i ett snabbare tempo är som gjort för misstag, från felstavningar och grammatiska fel till den analytiska kvalitén.

Förändringen ställer också nya krav på läsarna. Journalister och redaktörer har varit vad som inom forskningen kallas ”gatekeepers” och bestämt vad som värt att informera läsarna om, men nu måste vi som läsare vara uppmärksamma och utvärdera informationen vi får. Och det är något många inte är vana vid.

I företagen som jag följde är synen att arbetet idag handlar mer om att rapportera än att vara en journalist. Och det kan vara ett problem för oss alla. Jag anser att vi tar journalisterna för givet. Vi ska inte betala för nyheter, det ska vara gratis – speciellt online och vi vill ha information så snabbt som möjligt. Men hur ska journalister kunna göra ett arbete de kan vara stolta över om vi som läsare inte ens vill betala en krona.

Är det tillräckligt med vemsomhelst på sociala medier och att det är upp till oss själva att söka och hitta information som vi tycker är intressant?

Har kanske ett medielandskap utan granskning, sortering och validering och där hastigheten är allt, också ett pris?

 

Sara Ekberg
Research Fellow, Jönköping International Business School
E-mail: sara.ekberg@ju.se
Media, Management and Transformation Centre (MMTC) at JIBS

]]>
https://vertikals.se/mmtc/2017/11/08/metoo-game-changer-for-traditionell-media/#respond 0
Tydligare riktning för forskning och innovation – nu ska den möta samhällsutmaningar https://vertikals.se/innovationspolitik/2017/11/01/forskning-innovation/ https://vertikals.se/innovationspolitik/2017/11/01/forskning-innovation/#comments Wed, 01 Nov 2017 06:06:32 +0000 Innovationspolitik & samhällsutmaningar http://vertikals.se/innovationspolitik/?p=1 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/26/2017/10/shutterstock_63697402-300x200.jpg https://vertikals.se/innovationspolitik/2017/11/01/forskning-innovation/ En stor förändring pågår inom forskningsvärlden. Sedan några år tillbaka formas en ny förväntan: att forskning och innovation ska möta stora samhällsutmaningar så som miljöpåverkan och sociala orättvisor. Detta är tydlig i exempelvis EU:s forsknings- och innovationsprogram (Horizon 2020) som riktar in sig på samhällsutmaningar som exempelvis hälsa, livsmedelsförsörjning, hållbara transporter och minskad klimatpåverkan.

Synen på forskning och innovation har förändrats över tid, vilket beskrivs av två forskare vid University of Sussex Forskningspolitikenhet, Johan Schot och Edward Steinmueller. Efter andra världskriget fanns en övertygelse att staten behövde finansiera vetenskaplig forskning, som skulle vara tillgänglig för alla. Privata företag skulle finansiera tillämpad forskning, utveckling och kommersialisering och använda patent för att skydda det de utvecklat. Genom att stödja forskning, som företag sedan utvecklar till kommersiella produkter, kunde staten bidra till ekonomisk tillväxt.

Under 1970- och 1980-talet ifrågasattes antagandet att kunskap enkelt kunde spridas över nationsgränser och den förenklade synen på hur vetenskapliga resultat kunde kommersialiseras. Ett nytt perspektiv på forskning och innovation utvecklades med större hänsyn till utmaningen att utveckla en vetenskaplig upptäckt till en tillämpning som gick att kommersialisera. Innovationsprocessen sågs som mer komplex och för att stödja denna process behövde staten göra mer än att finansiera forskning. Stöd behövdes även för att öka koordineringen och samverkan mellan aktörer, vilket exempelvis kunde ske genom att bygga kluster av aktörer.

Något som förenar de ovan beskrivna perspektiven är att all innovation ses som positiv och som bidragande till tillväxt och konkurrenskraft. Eventuella oönskade effekter av innovation fick korrigeras i efterhand. Med facit i hand kan det anses att detta är något naivt. Ofta har negativa effekter av innovationer upptäckts efter att de redan nått en stor spridning. Ett tydligt exempel är användningen av bekämpningsmedel som DDT på sextiotalet.

Vårt samhälle står idag inför omfattande ekologiska och sociala utmaningar, så som klimatförändringar, överutnyttjande av resurser, allvarlig degradering av ekosystem, fattigdom och orättvis resursfördelning mellan länder och individer. Vi kan inte lösa dessa utmaningar med ”mer av samma”, utan måste finna lösningar som ställer om vår nuvarande samhällsstruktur och driver utvecklingen av samhället i en hållbar riktning.

Forskning och innovation är en viktig del i hur vi finner dessa nya lösningar. Men perspektivet att all innovation är bra är nu ifrågasatt. Tidigare har statligt stöd inte försökt styra vilken samhällspåverkan forskning och innovationer ska ha, men nu är riktningen själva utgångspunkten – forskning och innovation ska bidra med lösningarna på samhällsutmaningar.

Hur vi styr en komplex innovationsprocess mot att möta samhällsutmaningar vet vi nog inte fullt ut idag. Forskning inom evolutionär ekonomi och sociotekniska system pekar på vikten av att involvera många olika typer av aktörer och att skapa möjligheter för lärande och experimenterande på samhällsnivå samt att vi ska tillåta många olika lösningar att utvecklas och inte försöka välja bara ett alternativ på ett tidigt stadium. Nu startar forskning om innovationssystem på JIBS och jag och mina kollegor ser fram emot att bidra med kunskap om hur forskning och innovation kan möta samhällets stora utmaningar.

Vill du läsa mer finns en sammanfattning av artikeln av Schot och Steinmueller som du hittar här:

Hela artikeln hittar du här:

kersti_karltorpKersti Karltorp
Forskare
Internationella Handelshögskolan
E-post: kersti.karltorp@ju.se
Twitter: @KKarltorp

Kersti Karltorp är forskare och intresserad av omställningen mot ett hållbart samhälle, förnybar energi och innovations- och teknikpolitik. Tycker att vi behöver öka takten i förändringen av vår livsstil och ser samverkan mellan forskning och omgivningen som en pusselbit för att detta ska ske.

 

(Foto: Jan-Olof Yxell)

 

 

]]>
https://vertikals.se/innovationspolitik/2017/11/01/forskning-innovation/#comments 1
Tydligt fokus bakom topplacering för JIBS https://vertikals.se/jerkermoodysson/2017/10/04/topplacering-jibs/ https://vertikals.se/jerkermoodysson/2017/10/04/topplacering-jibs/#comments Wed, 04 Oct 2017 16:25:13 +0000 Jerker Moodysson http://vertikals.se/jerkermoodysson/?p=1 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/25/2017/10/shutterstock_261951824-300x200.jpg https://vertikals.se/jerkermoodysson/2017/10/04/topplacering-jibs/ Flera nya undersökningar stärker bilden av Internationella Handelshögskolan i Jönköping, JIBS, som en av landets – och världens – mest inflytelserika handelshögskolor. Tydligt fokus ligger bakom skolans framgång.

I en nyligen publicerad artikel i tidskriften Journal of Small Business Management kartläggs hur ofta forskare läser och i sin egen forskning hänvisar till andra forskares publikationer. Analysen, som fokuserar på sådana citeringar inom forskningsområdet Entrepreneurship, visar att JIBS rankas som nummer två i världen, före de flesta europeiska och amerikanska prestigeuniversitet och långt före något annat svenskt lärosäte. I en annan analys av NordForsk, ett forskningsorgan kopplat till Nordiska ministerrådet, rankas JIBS som nummer ett i Sverige och fyra i de nordiska länderna när det gäller andel högciterade publikationer och genomsnittlig citering inom det något bredare området Business Studies & Economics.

JIBS placerar sig i topp trots att skolan är den minsta av Sveriges fyra främsta handelshögskolor, med hälften så många forskare som Handelshögskolan i Stockholm och knappt en tredjedel så stor som skolorna i Göteborg och Lund. Dessutom med betydligt lägre tilldelning av statliga anslag.

De båda analyserna stärker den bild som framkom när JIBS nyligen med hjälp av högskolebiblioteket i Jönköping granskade forskningsproduktionen vid Sveriges fyra EQUIS-ackrediterade handelshögskolor. Undersökningen visade att JIBS är den skola som i förhållande till sin storlek producerar flest artiklar i de internationellt ledande fackgranskade journalerna. Medan de stora handelshögskolorna i Göteborg och Lund producerar 2,3 respektive 3,2 fackgranskade och Scopus-listade artiklar per forskare vid lärosätet under perioden år 2011-2015, är motsvarande siffra för Handelshögskolan i Stockholm 4,48 och för JIBS 4,66.

Vilka är då förklaringarna till de glädjande beskeden avseende JIBS forskningsproduktion och genomslag, i Sverige såväl som internationellt? I grunden handlar det om att vi har lyckats vända en utmaning – storlek och volym – till en möjlighet. Med våra förutsättningar kunde vi, liksom många regionala högskolor i Sverige, valt att bli en högskola med ”tillräckligt bra” forskning och låtit de stora lärosätena bevaka landets position på den internationella forskningsfronten.

I Jönköping valdes en helt annan väg när högskolan grundades 1994. Med utgångspunkt i regionens näringsliv byggdes en specialiserad handelshögskola med uttalad ambition att bli internationellt ledande inom några noga utvalda områden. Entreprenörskap och internationalisering var – och är – skolans främsta ledord.

Den organisationsform som valdes i Jönköping var annorlunda jämfört med de flesta svenska lärosäten: JIBS drivs som ett aktiebolag ägt av stiftelsen Högskolan i Jönköping (JU). Verksamheten är tydligt inriktad mot forskning och utbildning inom entreprenörskap, ägande och förnyelse. Genom åren har verksamheten förädlats och kompletterats. Utgångspunkten har hela tiden tagits i de unika förutsättningar som funnits vid skolan. Vi försöker alltså inte vara bra på allt, vi strävar efter att vara bäst på det vi kan. Systematiskt arbete med fokus på kvalitet och relevans inom våra fokusområden har varit och är vår prioritering. Vi har aldrig haft en ambition att bli som andra skolor.

Vi fortsätter att jobba hårt för att det vi gör ska komma till nytta för så många som möjligt. De senaste undersökningarna om hur forskningen sprids och används av andra är en bekräftelse. Jag är tacksam för att jag får vara delaktig i och utveckla en skola som valt denna väg. Jag är övertygad om att vi genom detta utnyttjar våra resurser på allra bästa sätt.

Jerker Moodysson är sedan 2016 professor, VD och akademisk ledare vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Tidigare var han professor vid Lunds universitet.

Referenser:
Xu, N., Chen, Y., Fung, A. and Chan, K. (2017) Contributing Forces in Entrepreneurship Research: A Global Citation Analysis. Journal of Small Business Management (forthcoming).
NordForsk. (2017) Comparing Research at Nordic Higher Education Institutions Using Bibliometric Indicators Covering the Years 1999-2014.

]]>
https://vertikals.se/jerkermoodysson/2017/10/04/topplacering-jibs/#comments 1
Framtiden är en möjlighet! https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/09/28/framtiden-ar-mojlighet/ https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/09/28/framtiden-ar-mojlighet/#respond Thu, 28 Sep 2017 15:49:16 +0000 Lina Bjerke http://vertikals.se/lina-bjerke/?p=556 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/14/2017/09/Framtidens-Fabrik1-300x200.jpg https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/09/28/framtiden-ar-mojlighet/ I måndags genomfördes, inom ramarna för Forum Förnyelse, ett seminarium på temat ”Framtidens fabrik”. Intresset var mycket stort och 6o stycken aktörer i länet var lockade att lyssna på föreläsare och diskutera utmaningar och möjligheter för den svenska tillverkningsindustrin.

Fyra föreläsare gav sitt perspektiv på framtidens fabrik. Cecilia Waroll från Teknikföretagen presenterade Produktion 2030 och ambitionen med att främja Industri 4.0. Därefter gav Mats Jackson, forskare på JTH sin syn på produktionssystem för kunskapsintensiva produkter och hur automation och flexibilitet är nödvändigt för ökad industriell konkurrenskraft. Jonas Lindholm som är affärsutvecklare på Saab Combitech var näst i programmet och underströk att utveckling är att se utmaningarna men också möjligheter med nya teknologier. Eftermiddagen avslutades av Forum Förnyelses egen forskare Mikaela Backman som visade att Jönköping är relativt bra på att matcha sin arbetsmarknad och ta tillvara på kompetensen hos de utlandsfödda individerna.

Alla föreläsares kunskap, erfarenheter och framtidsspaningar kan sammanfattas i ett antal huvudrubriker som är viktiga att ta med sig in i framtiden.

Hållbarhet och digitalisering är grunden för framtidens industri

Detta gäller inte bara i Sverige utan är verkligheten i alla industrialiserade länder vilket gör det än mer viktigt för den svenska tillverkningsindustrin. Företagen är tvungna att arbeta med ett större helhetsperspektiv och ett större fokus på cirkulära materialflöden. Vad det gäller digitaliseringen så har den länge varit närvarande men den har ökat i hastighet därmed också i förändringsbehov. Det betyder också att digitaliseringen även ibland skapar identitetskriser i företagen där det ibland är svårt att avgöra om man främst tillhör tillverkningsindustrin eller IT-sektorn.

Vi måste balansera komplexitet och flexibilitet

Den svenska industrin måste öka sin förändringsförmåga mot en digitaliserad och resurssnål produktion. Teknikmöjligheterna är komplexa men en viktig del i arbetet kring detta är att synliggöra nyttan och ambitionen med dessa. Det minskar den upplevda komplexiteten.

Det är stora utmaningar kring vår åldrande befolkning och kompetensförsörjning

Majoriteten av de sysselsatta i Sveriges kommuner har en ökande försörjningsbörda att bära och det är ett stort gap mellan de som träder ur- respektive in på den svenska arbetsmarknaden. Samtidigt tycks det vara svårt för utbildningssystemet att vara uppdaterade gentemot Industri 4.0. Det är svårt att veta vad som behövs i utbildningen idag när vi inte vet vad industrin kräver imorgon.

Samverkan är a och o för att vara en konkurrenskraftig industri i framtiden

Digitaliseringen måste vara inkluderande, inte exkluderande. Samarbete och samverkan är den enda hållbara vägen att gå om vi ska klara av att vara en hållbar och konkurrenskraftig industri i de globala värdekedjorna som industrin verkar i idag.

Som en sista sammanfattning av eftermiddagen så citerar vi gärna Jonas Lindholm på Combitech: ”Framtiden är en möjlighet och det är ingenting industrin kan fundera på om de vill hoppa på. Det är en ren nödvändighet”.

Om du vill veta mer, besök gärna Forum Förnyelse hemsida där information finns om kommande aktiviteter: här 
Bild 1 Framtidens Fabrik

Sara Johansson, vår projektledare hälsar alla deltagare välkomna.

Bild 2 Framtidens Fabrik

Jonas Lindholm, SAAB Combitech pratar om utmaningar och möjligheter inom industrin

Bild 3 Framtidens Fabrik

Paneldebatt, från vänster. Mikaela Backman – JIBS, Mats Jackson JTK, Jonas Lindholm – SAAB Combitech och Jonas Ekeroth – Handelskammaren i Jönköping

]]>
https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/09/28/framtiden-ar-mojlighet/#respond 0
Ramadan är från landsbygden https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/06/19/eid-al-fitr-ar-fran-landsbygden/ https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/06/19/eid-al-fitr-ar-fran-landsbygden/#respond Mon, 19 Jun 2017 12:12:04 +0000 Lina Bjerke http://vertikals.se/lina-bjerke/?p=528 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/14/2017/06/shutterstock_638962711-300x147.jpg https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/06/19/eid-al-fitr-ar-fran-landsbygden/ För ett par år sedan skrev jag en bloggpost där jag argumenterade för att julen är från landsbygden. Jag visade att många av de resurser som används för att kunna fira denna högtid i december har sitt ursprung på platser utanför städerna. Exempelvis gäller det julskinkan, julgranen, adventsstjärnan och julmusten. Den bloggposten kan tyckas vara åt det humoristiska hållet men faktum är att den illustrerar det viktiga att det finns mycket produktionsvärden på de svenska landsbygderna som stadskommunerna är högst beroende av.

Snart är det dags för en annan högtid. Mellan den 25 och 26 juni firas Eid al-fitr som är den muslimska högtiden som bryter fastemånaden ramadan. Det är en högtid som ska präglas av lycka och glädje och liksom de flesta andra högtider ramas den in av festlig mat. Sverige har haft en tradition av stor öppenhet och har över lång tid haft stor arbetskraft- och flyktinginvandring. Vi är därmed ett mångkulturellt land med en hel del personer som nu väntar på att få fira Eid al-fitr. Enligt Svensk handel omsätter ramadan i Sverige årligen omkring en miljard kronor i dagligvaruhandeln.

Jag har förhört mig bland mina muslimska vänner vilken mat som kan förväntas finnas på dessa middagsbord. Vi ska se om landsbygderna har något att komma med även här.

Vi kan börja med persiljan, spenaten och löken. Kartan nedan visar fördelningen av Sveriges alla sysselsatta inom odling av ett-åriga och tvååriga växter. Av naturliga skäl är växtodling högst beroende av klimatet vilket gör att många av våra nordligaste kommuner ”diskvalificerar” sig, åtminstone för odling på friland. Därmed är det störst koncentration till de södra delarna av vårt land men eftersom odling kräver plats är det flest landsbygdskommuner som huserar denna typ av aktivitet. *

Ett två åriga växterOm vi sedan går över till kyckling och lamm, som kan vara viktiga proteinkällor på middagsborden vid Eid al-fitr. Kartorna nedan visar varje kommuns andel av sysselsatta inom produktion av kyckling (fjäderfä) och lamm (får och getter). Kycklingproduktionen har en hög koncentration till ett fåtal kommuner där många är landsbygd. Den har dock en relativ stark lokalisering kring större städer vilket kan bero på en rad olika saker. Dels kan det handla om närhet till marknader för försäljning (avsättningsmarknader) men det kan även handla om sektorns behov av att vara nära andra sektorer som exempelvis kunskapsintensiva företagstjänster. Vad det gäller lamm och getter är den sektorn mer utspridd över landets alla kommuner vilket delvis visar möjligheterna för denna typ av produktion i många kommuner. Men det visar kanske främst småskaligheten i denna sektor där många inte bedriver uppfödning av lamm i samma industriella anda som den för fjäderfä.

Fjäderfä Får getterSen har vi Baklavan där honung ofta är en av de viktigaste ingredienserna. Kartan nedan visar hur stor andel av Sveriges alla sysselsatta inom biodling som finns i varje kommun. Det är en stark koncentration till ett fåtal kommuner som har stora andelar av sektorn och där resten av kommunerna enbart har någon procent av Sveriges sysselsatta inom biodling.  Sölvesborg har exempelvis mer än 20 procent av de sysselsatta i Sverige. Den kommun som har näst störst produktion är Skara med nära 4 procent. Båda dessa kommuner kategoriseras som landsbygd.

HonungSå man kan väl sammanfattningsvis säga att landsbygderna levererar mycket även i detta sammanhang. Det finns dock en försvårande omständighet som ligger utanför någons kontroll. Denna omständighet heter midnattssol och ses ofta som en konkurrensfördel ur ett turistperspektiv. I år sammanfaller dock ramadan med dessa årets längsta dagar. Eftersom ramadan innebär fasta från gryning till solnedgång finns det kanske viss konkurrensfördel för de kommunerna med relativt lång tid mellan solens ned- och uppgång. Som vi ser i kartan nedan är varje nyansskillnad från norr till söder en timme extra mellan solnedgång och soluppgång. De gula kommunerna symboliserar midnattssolen och vad jag kan läsa mig till råder det inte fullständig enighet bland muslimer om hur detta ska hanteras. Så vi kan kanske konstatera att det råder lite ”uppförsbacke” iallafall för några av våra mest nordliga landsbygdskommuner vad det gäller den perfekta platsen för ramadan och Eid al-fitr.

Minuter med mörker

 

]]>
https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/06/19/eid-al-fitr-ar-fran-landsbygden/#respond 0
Platser för glada änkor https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/06/12/skapa-platser-for-glada-ankor/ https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/06/12/skapa-platser-for-glada-ankor/#respond Mon, 12 Jun 2017 12:07:42 +0000 Lina Bjerke http://vertikals.se/lina-bjerke/?p=505 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/14/2017/06/shutterstock_89945329-300x200.jpg https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/06/12/skapa-platser-for-glada-ankor/ Operetten Glada änkan handlar om det lilla landet Pontevedro som befinner sig i en situation nära bankrutt och gör allt för att locka till sig den stenrika änkan genom giftermål med en pontevedrin. Man kan inte annat säga än att Pontevedro hade en strategi som de arbetade stenhårt med för att få sitt land på fötter igen.

Strategier är något som även många av Sveriges landsbygdskommuner ständigt behöver fundera på (kanske få paralleller i övrigt till romantiska operetter). Vi hör ofta att det är de unga kvinnorna som lämnar landsbygderna och kvar blir de outbildade männen. Jag och mina kollegor pratar ofta om vikten av att fokusera på att vara en attraktiv plats för de yngre och med fördel de med högre utbildning.

Men utmaningarna är naturligtvis mångfacetterade. För någon vecka sedan hade jag nöjet att träffa Ulf von Sydow som arbetar med regional utveckling i region Jämtland-Härjedalen. Han är verksam på en plats med majoritet landsbygd och har lång erfarenhet av landsbygdsutveckling. Han höll en förträfflig presentation om läget i sin region och lyfte många viktiga perspektiv med förbättringspotential. En av de som fastnade hos mig var ”hur ger vi de gamla änkorna ett värdigt slut?”

Detta kan vid en första anblick vara en lite putslustig mening men den kan fyllas med stort allvar. Kartan nedan visar hur många änkor och änklingar (över 65 år) det finns per capita i Sveriges kommuner 2015. Mörkare fält betyder fler änkor och änklingar per person i kommunen och vi ser att landsbygderna är de som tydligt har fler äldre som lever ensamma (i en statistisk mening). Det är ett ”stråk” från Värmland, Dalarna, Jämtland/Härjedalen, Västerbotten Norrbotten, samt stora delar av Småland där andelarna per capita är mycket höga.

Änkor och änklingar per capita 2015

Från SCB:s räkningar vet vi att kvinnor lever längre än män. År 2015 var medellivslängden 84,0 år för kvinnor och 80,4 år för män. Så att det är fler äldre kvinnor i de högsta åldrarna är ingen överraskning men det finns regionala skillnader. Kartan nedan visar hur många änkor det finns per änklingar. De mörkaste fälten visar kommuner där antalet änkor är mycket höga i förhållande till änklingar över 65 år. Stora delar av Väster- och Norrbotten har relativt sett många fler änkor men det gäller exempelvis även stora delar av Småland. Det varierar alltså mellan 2,4 till 5,4 änkor per änklingar

Änkor per änklingar 2015Frågan är hur man ska förhålla sig till detta? En viktig del är hur landsting och kommun väljer att forma sin vård- och omsorgspolitik och både män och kvinnor ska naturligtvis ha tillgång till god vård. Men precis som vi pratar om att arbeta med attraktivitet för att locka till sig ”rätt” typ av yngre personer kan det finnas anledning att se hur man särskilt ombesörjer attraktivitet för de som bor kvar i de äldre ålderskategorierna.

En del i detta är den attraktivitet som skapas ur ett socialt perspektiv, som exempelvis mötesplatser och aktiviteter anpassat till exempelvis våra äldre kvinnor. En annan del är naturligtvis den ”formella” omsorgen. Här finns det ett stort problem i hela Sverige, dvs hur man ska tillsätta alla kommande pensionsavgångar inom äldreomsorgen. Kartan nedan visar andelen av omsorgspersonal (vårdbiträden och undersköterskor) som är över 60 år och det finns stora regionala skillnader. I många kommuner, dvs de mörkaste, är denna andel mellan 16 och 24 procent. I vissa fall alltså nära en fjärdedel av personalstyrkan. Landsbygderna och deras gamla änkor ser ut att ha ett riktigt tufft läge att vänta sig.

Men vid närmare eftertanke så är det kanske så att kvinnorna lämnar landsbygderna och om de inte attraheras tillbaka så är utmaningen att vara en perfekt plats för glada änkor kanske ett problem som över tid är övergående?

Andel vårpersonal över 6o år

 

 

 

]]>
https://vertikals.se/lina-bjerke/2017/06/12/skapa-platser-for-glada-ankor/#respond 0
Sveriges lyckligaste kommuner https://vertikals.se/vertikals-phd-blog/2017/05/16/sveriges-lyckligaste-kommuner/ https://vertikals.se/vertikals-phd-blog/2017/05/16/sveriges-lyckligaste-kommuner/#respond Tue, 16 May 2017 07:58:08 +0000 PHD Blogger http://vertikals.se/vertikals-phd-blog/?p=215 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/21/2017/05/shutterstock_555808873-300x200.jpg https://vertikals.se/vertikals-phd-blog/2017/05/16/sveriges-lyckligaste-kommuner/ Forskningen är delad när det kommer till att urskilja vilken typ av platser som är lyckligast. Jag har tillsammans med professor Charlotta Mellander studerat relationen mellan livtillfredställelse och individuella och platsspecifika karaktäristika i Sverige. Vi finner en positiv och signifikant relation mellan livstillfredsställelse och tillit till människor i området där individen bor, samt mellan livstillfredsställelse och nöjdhet med den offentliga servicen där individen bor. Individer som känner högre tillit till sina grannar och som är nöjdare med den offentliga servicen i kommunen där de bor är i högre utsträckning nöjdare med sina liv. Viss forskning visar att människor som bor på mer glesbefolkade platser är mer nöjda med sina liv medan annan finner att stadsbor är lyckligast. Vi finner att individer som bor i mindre orter eller på landsbygden visar en något högre sannolikhet att vara mer nöjda med sina liv i jämförelse med stadsbor. Dessa resultat återfinns också i vårt workingpaper som går att nå här.

Baserat på SOM-institutets enkätfråga ”Hur nöjd är du på det hela taget med det liv du lever?” har jag tagit fram genomsnittliga nöjdhetsvärden för Sveriges 290 kommuner för åren 2013–2015[1]. De individuella svaren kan ta an värden från 1, Inte alls nöjd till 4, Mycket nöjd. Efter att ha aggregerat upp enkätsvaren på kommunnivå kan vi se att den genomsnittliga nöjdheten i kommuner varierar mellan 2,97 till 3,67. Den här variationen i nöjdhet kan betraktas som stor, då vår nöjdhetsskala endast sträcker sig från 1 till 4.

I figuren nedan ser vi en karta över Sveriges kommuner. De blå kommunerna ligger lägst i genomsnittlig lycka, följt av de gula kommunerna. De rosaröda kommunerna har en genomsnittlig lyckonivå lika med eller högre än landets medelvärde, där den mörkare färgen visar högre genomsnittlig lycka än den ljusare. Vissa kommuner saknar värde på kartan, detta på grund av lågt enkätdeltagande i dessa kommuner.map_happy

 

Om vi plottar medellycka i kommunen (x-axeln) mot LN befolkningsmängd (y-axeln) ser vi att kommuner med större befolkningsstorlek varierar mindre i medellycka än kommuner med en mindre befolkningsstorlek. Det är tydligt att den genomsnittliga livstillfredsställelsen i mindre kommuner varierar mycket och att dessa kommuner besitter såväl de högsta som de lägsta lyckonivåerna (kommuner med lågt enkätdeltagande har exkluderats i hela bloggposten). I figuren har jag märkt ut Sveriges tre största kommuner; Göteborg, Stockholm och Malmö. Stockholm och Göteborg har en genomsnittlig nöjdhet på 3,26 vilket är nära men strax under medel för hela Sverige (3,28) och Malmö har en lägre genomsnittlig nöjdhet på 3,21. Jag har också märkt ut Öckerö, där den genomsnittliga nöjdhetsnivån ligger långt över resterande kommuners. Jag har adderat en rät linje vid befolkningsmängd = LN 10 vilket motsvarar en befolkningsstorlek på drygt 22 000 invånare. Denna linjemarkering förtydligar än mer hur mindre kommuner, med en befolkning på färre än 22 000 invånare (under den röda linjen), är mer varierande och utspridda i genomsnittlig livstillfredställelse än större kommuner.

plot

 

Detta är ytterligare ett exempel på hur mycket Sveriges kommuner skiljer sig åt, och kanske framförallt de mindre kommunerna.

I de två tabellerna nedan listar jag de 15 ”nöjdaste” och de 15 ”minst nöjda” kommunerna i Sverige år 2013 – 2015.

Sveriges 15 mest nöjda kommuner

Kommun Medellycka 2013 – 2015
1 Öckerö

3,67

2 Vilhelmina

3,55

3 Hällefors

3,53

4 Söderköping

3,52

5 Nykvarn

3,5

5 Robertsfors

3,5

5 Sunne

3,5

8 Burlöv

3,48

8 Åstorp

3,48

8 Strömsund

3,48

11 Danderyd

3,47

12 Uppvidinge

3,46

13 Skinnskatteberg

3,45

13 Askersund

3,45

13 Lidingö

3,45

 

Bland de 15 kommuner som ligger högst i genomsnittlig livstillfredsställelse ser vi Öckerö, Burlöv, Danderyd och Lidingö, fyra relativt små kommuner som alla ligger i närhet till något av storstadsområdena Stockholm, Göteborg eller Malmö. Men vi ser också många kommuner på listan som ligger i mer glesbefolkade regioner. Öckerö tar hem förstaplatsen med en genomsnittlig lycka på 3,67, hela 0,12 punkter över andraplatsen, Vilhelmina.

Vi går nu vidare till de kommuner där man är minst nöjd i genomsnitt (se tabell nedan). Dessa kommuner har alla relativt sett låga medianlöner – de ligger alla lägre än genomsnittet för hela landet. De flesta är relativt små kommuner med låg befolkningstäthet och många av dem hade relativt sett hög öppen arbetslöshet år 2014.

Sveriges 15 minst nöjda kommuner

Kommun Medellycka 2013 – 2015
1 Hultsfred

2,97

2 Torsås

3

2 Älvdalen

3

2 Hagfors

3

2 Berg

3

6 Torsby

3,04

7 Eda

3,05

7 Alvesta

3,05

9 Markaryd

3,06

10 Högsby

3,07

11 Norberg

3,08

11 Kil

3,08

11 Årjäng

3,08

11 Bräcke

3,08

15 Övertorneå

3,09

 

 

I denna samt i mina tidigare fyra bloggposter (länkade nedan) har jag kollat på diverse olika faktorer som relaterar till hur lyckig man uppfattar sig att vara, samt varför nöjdhet med livet är ett viktigt forskningsområde;

1. Är det viktigt att studera lycka?

2. Hur lyckliga är svenskarna?

3. Lycka och inkomst, samt lycka och relativ inkomst

4. Karaktärsdrag hos lyckliga och olyckliga individgrupper

5. Den här posten: Sveriges lyckligaste kommuner.

Om ni har några frågor eller kommentarer relaterade till dessa bloggposter så är ni välkomna att höra av er till mig på jonna.rickardsson@ju.se.

 

jonnarickardssonJonna Rickardsson
Doktorand
Nationalekonomi , Internationella Handelshögskolan
+46 36-10 1794


[1] Kommuner som tagits bort på grund av för få svarande: Malå, Dorotea, Arjeplog, Gullspång, Bjurholm, Norsjö, Perstorp, Ödeshög, Åsele, Storuman, Överkalix, Sorsele, Munkfors, Färgelanda Vingåker, Jokkmokk, Dals-Ed, Essunga, Storfors (färre än 11 svaranden).

]]>
https://vertikals.se/vertikals-phd-blog/2017/05/16/sveriges-lyckligaste-kommuner/#respond 0
Lejonekonomier – ett annat Afrika växer fram https://vertikals.se/afrikabloggen/2017/05/16/lejonekonomier-ett-annat-afrika-vaxer-fram/ https://vertikals.se/afrikabloggen/2017/05/16/lejonekonomier-ett-annat-afrika-vaxer-fram/#respond Tue, 16 May 2017 02:48:43 +0000 Afrikabloggen http://vertikals.se/afrikabloggen/?p=44 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/24/2017/05/shutterstock_367384340-300x185.jpg https://vertikals.se/afrikabloggen/2017/05/16/lejonekonomier-ett-annat-afrika-vaxer-fram/ Det kom ett inbetalningskort från Svenska kyrkan: NÖDROP – stöd människor som flyr kriget i Sydsudan.  

Nära en miljon är på flykt från världens yngsta land plågat av krig, våld, torka och svält.

Detta är en bild av Afrika. Den vanligaste. Bilder vi har med oss från årtionden av reportage från en eländig kontinent. Listan kan göras lång: konflikter i Västafrika, islamistiska terrordåd, korrupta och inkompetenta ledare, blodbesudlade tyranner. I Zimbabwe klamrar sig den över 90 år gamle Mugabe kvar vid makten – redan har förslag på att han skall bli evig president väkts. En nekrokrati, styre från graven, enligt Nordkoreansk förebild.. Och i Sydafrika fjärmar sig president Zuma alltmer från landsfadern Mandelas försoningspolitik.

The Economist använde 2000 uttrycket the hopeless continent om Afrika. Elva år senare hade den ansedda tidskriften ändrat sig. Då blev rubriken Africa rising.

Sedan dess har råvarupriserna fallit i världen efter finanskrisen 2008. Länder beroende av sådan export har drabbats. Många afrikanska stater bland dem.

Ändå, läs vad som skrivs i African Economic Outlook för 2016:

Real GDP grew by an average of 3.6% in 2015, higher than the global average growth of 3.1% and more than double that of the euro area. At this growth rate, Africa remained the second fastest growing economy in the world (after emerging Asia), and several African countries were among the world’s fastest growing countries. We forecast that Africa’s economic growth will gradually pick up during 2016/17…

Bakom står inget lömskt propagandaministerium, utan den Afrikanska utvecklingsbanken tillsammans med OECD och FN. Flera afrikanska länder bland dem som växer snabbast I världen. En annan bild än den gängse växer fram. Asiens tigerekonomier håller på att ersättas av Afrikas lejonekonomier. Genom inte minst Kina finns också en tydlig koppling mellan de två kontinenterna.  Kina – som aldrig ser politiska problem i att handla med andra diktaturer – har mångdubblat sin Afrikahandel under de gångna decennierna.

Hur få ihop bilderna?

Den enklaste är att studera kartan. Afrika består av 55 olika länder med tillsammans runt en miljard invånare. En enorm mångfald av både problem och möjligheter. Katstrofländer som Sydsudan på samma kontinent som demokratiskt stabila tillväxtstater som Botswana.

I denna motsägelsefulla smältdegel finns JIBS med sitt stöd till forskning och det nya afrikanska ledarskapet, ett bidrag från entreprenörskapets Småland till det nya Afrika.

Both hopeless and rising.

 

http://www.africaneconomicoutlook.org/en/executive_summary2016

 

]]>
https://vertikals.se/afrikabloggen/2017/05/16/lejonekonomier-ett-annat-afrika-vaxer-fram/#respond 0
Innovationernas betydelse för det enskilda företaget https://vertikals.se/vertikals-phd-blog/2017/05/08/innovationernas-betydelse-for-det-enskilda-foretaget/ https://vertikals.se/vertikals-phd-blog/2017/05/08/innovationernas-betydelse-for-det-enskilda-foretaget/#respond Mon, 08 May 2017 14:08:46 +0000 PHD Blogger http://vertikals.se/vertikals-phd-blog/?p=187 https://vertikals.se/wp-content/uploads/sites/21/2017/05/shutterstock_326465078-300x200.jpg https://vertikals.se/vertikals-phd-blog/2017/05/08/innovationernas-betydelse-for-det-enskilda-foretaget/ I mitt förra blogginlägg diskuterade jag varför innovationer är viktiga för samhället i stort. I den här kommer jag istället fokusera på varför innovationer är viktiga för det enskilda företaget. I grunden är innovationer viktiga för företag av samma skäl som de är viktiga för länder, men den direkta konkurrensen från andra inhemska och utländska företag gör att vikten av innovationer blir tydligare för det enskilda företaget.
När ett företag lanserar en ny produkt och det inte finns några jämförbara alternativ kommer det företaget att kunna kräva ett ganska högt pris för sin produkt och konsumenterna som verkligen vill ha den nya produkten har inget val än att betala det initialt höga priset. Under den här perioden kommer företaget alltså ha en monopolposition på marknaden och kunna hålla en hög marginal på sin produkt. Viktigt att tänka på är att detta inte enbart ska ses som något negativt! Om inte företaget kan tjäna mycket på sin produkt i början när den är ny skulle det kanske inte löna sig för dem att utveckla den alls. Vilket innebär att den aldrig skulle nå marknaden alls och vi kunder skulle inte kunna köpa den. Precis av denna anledning är det vanligt inom till exempel läkemedelsindustrin att ta patent på nya läkemedel.

Med tiden kommer andra företag att försöka tillverka liknande produkter till ett lägre pris och i takt med att produkterna blir tillgängliga för konsumenterna kommer det företaget som var först på marknaden att se sina marknadsandelar krympa och sina marginaler sjunka. Om detta företaget inte gör något kommer det till slut att bli utkonkurrerat av de andra och eventuellt till och med gå i konkurs. De vanligaste alternativen företaget har att välja på för att hålla sig kvar på marknaden är:

(1) Att effektivisera tillverkningsprocessen genom processinnovationer så att de kan sänka priset på sin produkt. En möjlighet kan vara att öka tillverkningsskalan och på så sett minska styckkostnaden för produkten.

(2) Att förbättra kvalitén på sin produkt så att den blir bättre än de andra företagens konkurrerande produkter (en inkrementell produktinnovation). Det kanske går att förbättra batteriet eller chassit i en elektronisk produkt för att öka hållbarheten, eller att byta ut materialet i en tröja från billig polyester som bara håller några tvättar till rejälare bomull som håller formen längre.

(3) Att tillverka en helt ny produkt (en radikal produktinnovation), som t.ex. Husqvarna gjorde en gång i tiden när de utvidgade sin tillverkning från vapen till att även inkludera symaskiner, köksutrustning och cyklar.

(4) Att profilera och marknadsföra sig och sin produkt för någon speciell egenskap produkten har – gärna på ett annorlunda sätt som sticker ut lite från mängden och eventuellt kan locka vissa målgrupper som andra företag inte har fångat upp (marknadsföringsinnovation). Tydliga exempel kan ses i bilbranschen där Volvo länge har nischat sig som en trygg familjebil, medan t.ex. BMW och Mercedes har nischat sig som sportiga och kraftfulla alternativ för den som vill ha en häftig körupplevelse. Ett annat exempel är den annorlunda reklamkampanj Coca Cola lanserade för ett par år sedan när de tryckte upp personnamn och liknande på flaskornas etiketter.

(5) Att börja sälja produkten på en ny marknad där de andra konkurrenterna ännu inte har börjat sälja sina alternativ. Ofta sker detta i form av export till andra länder, men det kan även handla om nya inhemska marknader genom att man upptäcker nya användningsområden för redan existerande produkter.

Detta visar tydligt hur det enskilda företaget är beroende av att vara innovativt för att i längden kunna hålla sig kvar på marknaden. Detta kan jämföras med den brittiske filosofen Herbert Spencers idé om att de bäst anpassade kommer att överleva. Med andra ord, den som inte kan anpassa sig till nya omständigheter eller flytta någonstans där dess egenskaper passar bättre kommer att dö.

 

Tina Wallin. Foto Anna Hållams

 

 Tina Wallin
Doktorand
 Nationalekonomi, Internationella Handelshögskolan
Twitter: @tinabtwallin

 

]]>
https://vertikals.se/vertikals-phd-blog/2017/05/08/innovationernas-betydelse-for-det-enskilda-foretaget/#respond 0