Vertikals RSS-flöde Följ alla bloggar på Vertikals Wed, 20 Jan 2021 14:52:03 +0100 hourly 1 ”Jakten på ledarskapet i det nya normala” Mon, 18 Jan 2021 15:57:19 +0000 Ledarkunskap

Vilka är utmaningarna för småländska ledare i den globala pandemin? Vart är de på väg och med vilka riktmärken? Detta är några av de frågor som forskarna Karin Havemose och Joakim Netz reflekterar över i ett samtal modererat av Johan Wangström.

Lyssna på podden i spelaren ovan, eller på Libsyn, Spotify eller iTunes (sök på Vertikala samtal)

Bild: Nour Havemose

]]> 0
Sustainable Business Talks Pod Series Fri, 15 Jan 2021 12:47:48 +0000 MMTC JIBS The consumer before used to ask about the power of the car, about less fuel consumption and fuel legislation. Now the consumer will ask if there is no cobalt used for the batteries of car, that could be from The Democratic Republic of Congo!” – Johann Bachler from AVL List GmbH

Dr Ulla Saari, a researcher at MMTC, along with Johann Bachler and Prof Rupert J. Baumgartner from the University of Graz, delve into the practicalities of ‘Social Innovation and Sustainable Business’—in this first episode of the MMTC Sustainable business talks podcast series. During their discussion, they note that as much as technological innovation is needed, social innovation drives the change towards making technology more accessible, responsible, sustainable and consumer-orientated.   

The pollutive nature of the automotive industry has caused tremendous pressure to now decarbonize its business model. This has led to spearheading a largescale movement towards transitioning to a circular economy. The idea is also to shift from ‘car selling to car solutions/services’—and proposing innovative solutions to serve consumers from a societal perspective. 

Challenges such as this drive innovation and there is a clear need for all kinds of innovation – from legislation, policies, supply chain cooperation to consumers. Rupert Baumgartner emphasized the importance of legislative aspects and asserted that “Legislations like the European Green Deal, play an important role for companies to pull the action trigger; and in transitioning towards sustainable and innovative business models. Firstly, it pushes those companies and actors who need a push towards sustainable actions like decarbonisation; and for front-runners, legislation ensures a fair playing field.” 

But what does it take to implement sustainable actions in an organisation? Johann Bachler from AVL says nothing can be better than having a core philosophy—to work towards decarbonisation as their business model, and that also drives daily operations. They strive towards minimising carbon emission in production and usage phases of automotive products. For the disposal of end-life product, AVL works towards new methods of recycling solutions, that are designed to ensure that materials exhibit performance to stay in the loop! 

Further, technological tools such as blockchains facilitate supply chain traceability and enable product transparency. This thereby creates a foundation of trust with the consumers, who are increasingly looking for openness, honesty and responsible behaviour from the industrial network. 
It is becoming more than evident now that with increasing organizational complexities, a collaboration between stakeholders is a pathway towards knowledge and skills dissemination. Companies like AVL have termed this hunger for knowledge as the ‘new blood’ to fuel and evolve on their position in the automotive industry. 

Such multidisciplinary collaborations hold an opportunity for academic research in circular economy transformation and provide new scope for discussion, innovation, and real practical impact. Find out more about circular economy and its possibilities in the upcoming podcasts in this series. The Sustainable business talks podcast series is available to listen to on Spotify, Libsyn, iTunes (search for Vertikala samtal) or on the Vertikals platform 

MMTC interns 2020 : Jamila Juzer Siamwalla and Jiewen Cheng

]]> 0
Why management scholars should read Hermann Hesse Thu, 14 Jan 2021 12:53:58 +0000 Guest blogger Frequently read and seldom analysed, Hermann Hesse – a German-Swiss novelist, Nobel prize winner – is a familiar non-person to most management students and academics. While the readability of his novels is still high around the world, management scholars have made no attempt to view Hesse’s works as anything resembling well thought out management learning processes. While he was banished from the country for his anti-war views and critique of the totalitarian regime of Nazi Germany, he believed in the humanizing power of education. (Hesse, 1971).

Hermann Hesse could even help management scholars to educate and prepare students for demanding future challenges such as climate changes or global sustainability crises. Following Hesse’s ideas, education is not about training powerless capitalism’s foot soldiers, but about lightning a fire of responsibility and service for others and the world. As we can learn from Hesse, inspiring business students to abandon the roles of corporate subordinates, and to take the role of passionate and ethically oriented change makers, is one of the most important duty of the contemporary management education.

Through his novels, as well as his life, Hermann Hesse shows the powerful position of awakened and self-willed people: those who do not want to follow the institutional wants and wishes, and who are not interested in obeying the social rules when they stand in opposition to their dignity. Obedience, for Hesse, doesn’t make it possible to follow the own path and to realize the own will. All of Hesse’s characters are rule breakers who will try anything and indeed seek everything in human experience in order to free themselves from oppressive social norms. And some of them are breaking the rules of educational systems. All Hesse’s heroes are struggling with the wheels of oppression, trying to find their way out in order to protect their freedom and wills, and to take full responsibility of other humans and the world (Roberts, 2012).

There is no doubt that Hermann Hesse should have a distinct place in management studies in that his biography and works are representative for reflexive approaches to education: teaching that support ethical commitment and service to the world and other humans, learning based on passion and self-will realization. Especially his philosophy of personal awakening and self-will, seems to be a very valuable contribution to the debate about the outcomes of learning processes, not only in the management classroom. Hesse’s idea of emotional relation to knowledge can help academic teachers with reinventing university education and restoring learning based on lightning a fire. Such a help seems to be very urgent and necessary nowadays, when the business schools have been held partly culpable for the sustainability crises and corporate ethical failures of recent decades (Parker, 2018).

Hesse, H. 1971. If the war goes on… Reflections on war and politics. Farrar Strauss & Giroux.

Parker, M. 2018. Shut down the business schools. What’s wrong with management education. Pluto Press.

Roberts, P. 2012. From West to East and back again. An educational readings of Hermann Hesse’s later work. Rotterdam/Boston/Taipei: Sense Publishers.

Michal Zawadzki
Assistant Professor in Business Administration

]]> 0
Vad förklarar spridningen av Corona i svenska kommuner? Tue, 12 Jan 2021 12:13:36 +0000 Charlotta Mellander Den andra vågen kom nog med mer kraft än vad någon av oss kunde ana. Efter en något lugnare sommar hade vi nog alla hoppats på att det skulle hålla i sig även under hösten.

Klart är att vissa platser tycks ha drabbats hårdare än andra platser. Det har även givits en rad potentiella förklaringar till varför så är fallet. Bland annat har det spekulerats i om platser med större befolkningsmängd/högre befolkningstäthet drabbats hårdare. Stockholmsregionen var hårt drabbad under våren. På samma sätt drabbades New York hårt i USA under första vågen. Viss forskning har lyft att platser med lägre inkomster och en högre andel utrikesfödda haft det svårare. I Sverige har vi diskuterat problematiken med åldringsvården i samband med pandemin. Vi har även diskuterat om platser som hade sitt sportlov samtidigt som utbrottet var som värst i Italien och sedan var platser som drabbades hårdare. En annan förklaring som lyfts upp är att platser som tidigt fick in fall av corona hade kortare tid att mobilisera och därmed också drabbades hårdare.

Det finns helt enkelt väldigt många förklaringsmodeller till varför den geografiska spridningen kan ha sett olika ut runt om i vårt land. Jag har därför, tillsammans med min kollega Richard Florida, försökt att använda den data som finns tillgänglig från Folkhälsomyndigheten och som redovisar antalet fall per vecka från och med den 3 februari till och med den 2 augusti för svenska kommuner, och sedan se i vilken grad den signifikant relatarar till vissa av de förklaringar som getts ovan. För den som vill läsa hela arbetet så finns det tillgängligt här.

Men låt oss börja med att titta på hur läget såg då det gäller antal bekräftade smittofall per invånare i början, mitten och slutet av den första vågen (vecka 10, 20 och 30):

I början är det tydligt att de första bekräftade fallen dyker upp kring främst Stoockholm, men även Göteborg och Malmö. När vi kommer in i vecka 20 har vi en betydligt bredare spridning i sydöstra delarna av landet, men det finns också några platser som sticker ut i norra delarna av landet (som annars har relativt få fall på övriga platser). Vecka 30 är i princip ingen kommun opåverkad utan spridningen finns över hela landet, men fortfarande i högre grad på samma platser som vecka 20 hade en överrepresentation.

Nu kan man förvisso säga att antalet fall kan vara något osäkert, eftersom testningen inte kom igång så tidigt och många fall säkert gick under radarn. Men om vi gör ett nedslag i vecka 30 och ser på sambandet mellan antalet fall (dittills) och antalet döda per invånare så finns det ändå ett tydligt sådant:

Men vad kännetecknar då kommunerna som haft fler bekräftade fall av covid per invånare under den första vågen? Lite kort hittar vi bland annat ett signifikant samband med följande faktorer:

  • Det är platser med fler invånare och högre befolkningstäthet
  • Genomsnittsåldern är lägre (detta hänger med all sannolikhet ihop med första punkten eftersom medelåldern är lägre i stora städer).
  • Inkomsten, liksom inkomstklyftorna, är något högre (hänger säkert också ihop med punkt 1 ovan, då inkomsterna är högre i stora städer).
  • Det genomsnittliga antalet personer i hushållen är fler och det finns en högre andel hushåll där det bor både en person över 70 och en person under 15 (ett s.k. intergenerational household). Det bör dock tilläggas att denna andel är oerhört låg i princip i samtliga kommuner.
  • Det finns en högre andel utrikesfödda i dessa kommuner.
  • Kommunen är en av de 40 som IVO lyfte som särskilt drabbad då det gäller dödsfall i COVID-19 inom åldringsvården.
  • Kommunerna fick in sitt första fall av covid tidigt.
  • Platsen är i hög grad uppkopplad mot världen genom flygtrafik.

Det finns alltså en rad faktorer som signifikant kan relateras till antalet covid-fall per invånare. MEN – och detta är ett stort men – när vi använder dessa faktorer för att förklara variationen i covid 19-fall mellan kommuner så förklarar de ändå sammantaget väldigt lite. Det tycks som att det faktiskt varit en mycket hög grad av slump vilka kommuner som drabbats i högst grad. Tabellen nedan visar totala antalet fall per kommun liksom antalet fall per invånare i vecka 32 (dvs. i slutet av den första vågen):

Helt väntat hittar vi de stora kommunerna med flest antal fall, vilket självfallet relateras till att det bor fler personer här. Men tittar vi på antal bekräftade fall per invånare så är många mindre kommuner som finns på listan, blandat med större kommuner – helt enkelt platser med väldigt olika karaktäristika.

Det tycks alltså inte riktigt så enkelt som att säga att stora platser varit mer drabbade. Inte heller tycks de faktorer som vid första anblick borde spela roll för spridningen runt om landet förklara särskilt mycket (även om de är signifikanta). Det tycks faktiskt som om en hög grad av slump har påverkat vilka platser som varit mest eller minst drabbade under den första vågen av pandemin.

]]> 0
Är inte alla digitalt kompetenta? Fri, 08 Jan 2021 14:01:37 +0000 Ulli Samuelsson De senaste dagarna har en Sifo-rapport beställd av Arbetsförmedlingen väckt en viss uppmärksamhet i olika media. Bland annat konstateras i denna rapport att ”49 procent av de tillfrågade … under det senaste året upplevt att de har otillräckliga digitala färdigheter”.

Det är inte ovanligt att se statistik om äldre personer bristfälliga digitala färdigheter. Men här rör det sig om en undersökning av arbetstagare, inte pensionärer. Även om det i åldergruppen 18-34 år ”endast” är 37 procent som upplever att de har otillräckliga digitala färdigheter, och bristerna ökar med stigande ålder, är detta inga siffror som går att ignorera.

Jag har sedan 2014 forskat om äldre personers digitala inkludering och exkludering. I samband med den forskningen dyker det rätt ofta upp kommentarer om att detta är ett övergående problem. Det är inte heller ovanligt att det i media och i olika sociala forum kommenteras att ”folk måste acceptera den tid vi lever i och lära sig att använda olika digital tjänster”.

Innan jag började med forskning om äldre och digitalisering skrev jag en avhandling om ungas digitala ojämlikhet. 2014 konstaterade jag i den avhandlingen att skolan brister i sitt uppdrag att ge eleverna likvärdiga möjligheter att utveckla sin digitala kompetens. Vilken digital kompetens som eleverna lämnade grund- och gymnasieskolan med var helt avgörande av vilken kommun, skola, klass och lärare som de befann sig i eller mötte. Alla elever blev inte digital utrustade för att möta det samhälle de skulle ut och studera vidare i eller bli yrkesverksamma i.

Digital kompetens och digitalt självförtroende är inget som är medfött eller utvecklas automatiskt bara för att vi lever i ett samhälle som till hög grad är digitaliserat. Så fort förutsättningarna ändras måste vi lära nytt. Dessa ändrade förutsättningar kan vara kopplade till både den egna förmågan, den tekniska utvecklingen och externa krav. En bra grundläggande digital kompetens underlättar för att möta nya förutsättningar och digitala utmaningar. Men många har en digital kompetens som är begränsad till precis det som krävs för att kunna använda den digitala tekniken i så väl vardags- som arbetsliv.

Ett arbete som endast ställer krav på att använda några specifika digitala applikationer förbereder inte med självklarhet för att kunna använda nya digitala applikationer. Ett användande på fritiden som omfattar bank- och hälsotjänster samt att ”läsa tidningen på nätet” förbereder inte heller automatiskt för ett digitalt säkerhetstänkt och en ökad digital kompetens.

Den snabba omställning som många har varit tvungna att anpassa sig till det senaste året har satt den digitala kompetensen i fokus. Vi har fått se vilka möjligheter som den digitala tekniken kan skapa i ett samhälle där fysiska besök och möten ska undvikas. Men vi har också fått se att digital kompetens och förmågan att använda den digitala tekniken inte alltid är en självklarhet bara för att någon är under 65 och fullt aktiv i arbetslivet.

”Hörs jag” är förmodligen årets vanligaste begrepp efter Covid-19 och Corona. Digitala möten har skapat många möjligheter under året, inte minst vid distansarbete. Men hur många gånger har vi inte mötts av tekniska problem och/eller bristande kunskaper som försenat eller till och med ställt in möten. Det kan vara problem med att växla mellan Zoom, Teams och Skype. Bild och ljud beter sig inte alltid som förväntat och hur gör jag när jag vill dela min skärm när jag har dubbla skärmar? Jaha, det blir bättre bild och ljud om jag använder min fasta uppkoppling – men hur kopplar jag bort mig från mitt trådlösa nät?

Kanske kan det senaste årets händelser bidra till att skapa en mer nyanserad bild av vad digital kompetens innebär och vikten av det livslånga lärandet! Den digitala kompetens behöver ständigt utvecklas och den är inte något som utvecklas automatiskt. Så året har inte bara visat på nya möjligheter med digitala lösningar, utan också bidragit till att nyansera bilden av den digitalt (in)kompetenta människan!

]]> 0
Vården av äldre kräver fler specialistsjuksköterskor Fri, 08 Jan 2021 09:58:29 +0000 Guest blog Vården av äldre personer har länge varit nedprioriterad. Forskare och utbildare har högljutt pekat på den rådande kompetensbristen. Covid-19 tycks ha fungerat som en ögonöppnare men ålderismen är inte bara kopplad till pandemin, problemet är fundamentalt. Kvaliteten på vården och omsorgen måste höjas vilket kräver en betydande ökning av fördjupad geriatrisk och gerontologisk kompetens, där specialistsjuksköterskor inom vård av äldre personer spelar en nyckelroll. 

Att andelen äldre personer ökar är knappast någon överraskning. Med ett ökat antal äldre personer följer även ett ökat antal äldre personer som lever med komplexa sjukdomstillstånd. Det är inte heller en överraskning. För att möta de utmaningar vården står inför ställer vi om till nära vård. Vården decentraliseras och endast högspecialiserad vård ska bedrivas på sjukhus inom en snar framtid. De flesta äldre personer kommer att behöva den nära vården i termer av primärvård och kommunal hälso- och sjukvård, vilket även innebär att den nära vården blir alltmer avancerad och kräver en högre grad av sjuksköterskekompetens. För att kunna erbjuda god vård av hög kvalitet i denna förändring behövs personal som kan leda, utveckla och förbättra vården för äldre personer och som samtidigt kan handleda personal. Detta är en av spetskompetenserna för specialistsjuksköterskan inom vård av äldre personer.

Bristen på specialistutbildade sjuksköterskor inom vård av äldre personer är omfattande och den måste åtgärdas nu om vi ska kunna erbjuda god och säker vård för en av de största grupperna i vår befolkning. Detta stöds av såväl Socialstyrelsen som Sveriges Kommuner och Regioner som trycker på det ökade behovet av personal med högre kompetens inom den kommunala hälso- och sjukvården. God och säker vård är en mänsklig rättighet men även kostnadseffektiv. Vi kommer således att kunna undvika lidande och död och samtidigt “spara” pengar. 

Utbildningsdepartementet föreslår att det bör underlättas för undersköterskor att studera vidare till sjuksköterska. Det kommer inte att åtgärda kompetensbristen inom vården av äldre personer, vare sig gällande behovet av fler undersköterskor med geriatrisk kompetens eller behovet av fler sjuksköterskor med specialistkompetens. Detta liknar snarare hanteringen av liknande situationer inom andra samhällsbärande funktioner, såsom bristen inom läraryrket vilket innebar att vi frångick kravet på legitimerade lärare eller förslag om kortare polisutbildning och fler civilanställda poliser. 

Som utbildare inom specialistsjuksköterskeprogrammet Vård av äldre som drivs i samverkan mellan fem lärosäten, ser vi att det finns ett underlag av sjuksköterskor som vill utbilda sig till specialistsjuksköterskor. Men uppemot hälften av våra studenter hoppar av efter första terminen, främst för att de inte ges förutsättningar att studera av sin arbetsgivare. Vi har jobbat hårt för att anpassa oss och möjliggöra för studenter att studera samtidigt som de arbetar, bland annat genom att erbjuda nätbaserade utbildningar. Men, att genomföra en specialistbildning samtidigt som man arbetar heltid ska inte vara och är helt enkelt inte möjligt.

Vidare vittnar de sjuksköterskor som fullföljt utbildningen om att deras kompetens inte används eller värderas i verksamheterna. Frågor som tidigare ställts inom denna debatt lyder: Hur har arbetsgivaren råd att inte värdera specifik geriatrisk och gerontologisk kompetens? Varför inte låta specialistsjuksköterskan, som har kunskapen, ta ett större ansvar för att öka kvaliteten i äldreomsorgen? Några svar har dock inte kommit och nu ställer vi fler frågor: Hur ser arbetsgivare på specialistsjuksköterskans kompetens? Hur kan arbetsgivaren ge fler sjuksköterskor förutsättningar att utbilda sig till specialistsjuksköterska inom vård av äldre personer?

Kompetensbristen inom vården av äldre personer har nu blivit tydlig för allt fler. Låt oss inte stanna vid att endast konstatera det. Låt ögonöppnaren medföra lärande och utveckling. Stäng inte ögonen igen. Låt oss agera och skapa förutsättningar för en högkvalitativ vård för äldre personer. Det är dags nu!

Therése Bielsten, lektor & Linda Johansson, docent
Hälsohögskolan, Jönköping

Helle Wijk, professor & Hanna Falk Erhag, docent 
Göteborgs Universitet

Margareta Karlsson, lektor
Högskolan Väst

Ingrid Djukanovic, lektor & Stefan Andersson, lektor

Ingela Beck, bitr. professor, Ellinor Edfors, universitetsadjunkt & Staffan Karlsson, professor, Högskolan Kristianstad

Den här debattartikeln har även publicerats i Göteborgs-Posten

]]> 0
Finns det ett ord för motsatsen till nättroll? Wed, 23 Dec 2020 11:10:21 +0000 JTH Guestblog När detta märkliga år, 2020 går mot sitt slut har det blivit dags för samverkansteamet på Tekniska Högskolan att sammanfatta året som gått. Vi kan med glädje konstatera att, trots alla motverkande krafter har vi lyckats upprätthålla näringslivsanknytningen i både undervisning och forskning!

Under 2020 har personal från Tekniska Högskolan haft kontakt med över 500 unika företag i syfte att samverka i utbildning och/eller forskning. Fysiska möten har många gånger blivit digitala, men de har blivit av. Karriärum, näringslivsdagen där studenter och företag möts, blev med kort varsel digital. Det hade sina utmaningar och krävde mer av både Tekniska Högskolan, studenterna och förtagen. Men, det gick. Under 2020 har dessutom 164 unika företag varit aktiva i våra branschråd (vissa företag är aktiva i flera branschråd) för utvecklingen av våra utbildningar. Det finns ett stort intresse av att vara med och påverka och vi är tacksamma för det engagemang som finns i regionens näringsliv. Det ger oss möjlighet att se näringslivets utmaningar och se till att våra studenter får den kunskap de behöver för att vara rustade för verkligheten när de tar sin examen.

En sak som vi också har uppmärksammat är vikten av, och svårigheten med, att visa (digital) uppskattning. När vi sitter mutade framför ett webinarie eller när det digitala mötet stängs finns inte utrymme för eftersnacket, klappen på axeln eller den konstruktiva feedbacken vid kaffemaskinen. En del har ordets gåva och skickar ett mejl, men handen på hjärtat, de riktigt fylliga mailen är sällan fulla av beröm… tänk om det vore lättare att dela beröm?

Efter vi har avslutat ett Zoom-möte får vi möjligheten att bedöma samtalets kvalitet för att ge feedback till mötesplattformen. Tänk om vi lika lätt kunde skicka uppskattning?

Det finns dock ljusglimtar!

Tekniska Högskolan använder LinkedIn som social plattform och här ser vi ett klart mönster – inlägg med beröm och hyllningar får absolut mest spridning! När en doktorand efter många års slit offentliggör sin avhandling genom att spika upp den på väggen, när studenterna utser årets lärare, när en forskare presenterar sin docentföreläsning eller när någon medarbetare besökt ett företag är exempel på inlägg som genererat flest klick, flest rektioner och flest kommentarer! Så kul, så fortsätt stötta varandra!

Vår önskan till den digitala tomten är – inför möjligheten att lätt skicka digitalt beröm efter digitala möten! Och till dess, en påminnelse till oss alla, tänk på att ett kort ”bra jobbat” värmer länge. Tillsammans kanske vi kan se till att det i slutet av 2021 finns ett ord som beskriver motsatsen till nättroll?

Och i den andan – en hyllning till all personal, studenter och företag som gjort detta möjligt!

Samverkansteamet på Tekniska Högskolan i Jönköping

Linda, Stefan och Jenny

]]> 0
Så lyckas introverta entreprenör bli framgångsrika nätverkare Mon, 21 Dec 2020 12:50:14 +0000 MMTC JIBS Nätverkande är en av de viktigaste faktorerna för att bygga en startup från idé till konkurrenskraftigt framgångsrikt företag. Tillgång till nätverk utgör en plattform för inspiration och kunskap. Det skapar också möjligheter till nya samarbeten och affärsmöjligheter. Men alla företagare är inte utåtriktade och självklara nätverkare, faktum är att många företagare har en introvert personlighet som kan innebära att de saknar motivation och har problem med att ha och ta kontakt med andra. Mark Zuckerberg, Larry Page och Bill Gates är exempel på introverta personligheter som lyckats bli framgångsrika företagare och ledare.

Frågan är då hur en introvert person lyckas bli en aktiv nätverkare, och på vilket sätt kan olika aktörer (som chefer och arrangörer av olika events) bidra?

Denna frågan  lyfts i en nyligen genomförd studie vid Jönköping International Business School, där man tittar närmare på indiespelindustrin i Sverige. Indiespel eller ”independent games” är oberoende spel som vanligtvis skapas av enskilda eller små team av spelutvecklare. Där skapar utvecklarna sitt spel utan extern finansiering och påverkan av tredje part. Oberoendet omfattar tre områden: ekonomi, utveckling och publicering.

I studien framkom att de flesta indiespelutvecklare inte kan vara oberoende inom alla tre områden, eftersom de är beroende av olika entreprenörsnätverk för att säkra väsentliga resurser och kompetenser. Paradoxalt nog är indiespelföretagen mycket kritiska mot större etablerade spelbolag samtidigt som de ofta är beroende av deras resurser. Situationen som indiespelföretagen befinner sig i kan beskriva den många företagare befinner sig i, när de inser att behovet av extern hjälp är grundläggande för att kunna fortsätta bedriva sin verksamhet. 

Forskningen visar att många företagare, som själva identifierar sig som introverta och som är aktiva i indiespelbranschen, inser vikten av att delta i nätverkande. Vilket medför att de känner sig tvingade  att delta i olika nätverkande aktiviteter. På grund av deras personlighetstyp känner de sig obekväma när de, i olika sociala sammanhang, träffar personer de inte känner. Detta leder till att de vid upprepade tillfällen misslyckas socialt och inte utökar sitt nätverk med nya relevanta kontakter.

Många introverta entreprenörer associerar samtidigt sin introverta personlighet med kreativitet och vill gärna framhäva detta. De har en orealistisk förväntan, som utgår från en ”Stockholmscentrerad” företagselit, om att enbart kunna fokusera på kreativt arbete och samtidigt delegera nätverkande åt andra.  Detta leder till att de hamnar i ett märkbart underläge i förhållande till extroverta företagare, vilket hotar unga och lovande företags framtid.

Några av de insikter som studien givit kan vara användbara för olika typer av aktörer, till exempel arrangörer av företagsevenemang och konferenser. För det första visar studien att det är vanligt att entreprenörer har en introvert personlighetstyp, vilket är en nackdel då det företagare förmå inte alltid förmår att speglar kvaliteten på produkten startupföretaget  erbjuder. Detta visar på att det är värdefullt att stödja introverta entreprenörer, för att förbättra chanserna för lovande, nyetablerade företag att lyckas.

För det andra visar studien att arrangörer av olika nätverksträffar måste hitta sätt för att skapa lugna och trygga miljöer/plattformar som lockar introverta företagare att delta och bli aktiva nätverkare. Detta för att möjliggöra nya samarbeten och affärsmöjligheter, i syfte att säkra väsentliga resurser och kompetenser för nystartade företag.

För att detta ska fungera är det viktigt att arrangörer accepterar företagares introverta personlighet och bygger upp långvariga förtroendegivande relationer, där relationen är mer kreativ än affärsmässig.

Studien är gjord av

Ryan Rumble, Marta Caccamo, Norbert Steigenberger och Brian McCauley som tillhör Media, Management and Transformation Centre (MMTC) på Jönköping International Business School.

]]> 0
Podcast about CEnSE 10 year anniversary Fri, 18 Dec 2020 13:34:18 +0000 cense

In this episode of the podcast Vertikala samtal, from Jönköping University, we are talking Johan Klaesson, Sofia Wixe and Mikaela Backman from the research center CEnSE at Jönköping International Business School.

CEnSE was founded in 2010 and they are celebrating their 10 year anniversary in December 2020.

The podcast talks about the past, present and future of CEnSE.

You can listen to the episode by using the player embedded in this post, or at Libsyn, Spotify or iTunes (search for ”Vertikala samtal”).

]]> 0
Social Innovation and Sustainable Business Talks #3 Wed, 16 Dec 2020 12:35:31 +0000 Social Innovation and Sustainable Business Talks The project is partly supported by The Mötesplats Social Innovation project funded by Vinnova, Sweden’s Innovation Agency, and the Media, Management and Transformation Research Centre (MMTC) at Jönköping International Business School in Sweden.

In this podcast series, you will hear what practitioners from sustainability-oriented companies and academics from different fields focusing on social innovation and sustainability research think about the major challenges and future opportunities in the transition to the circular economy.

One of the perspectives in the discussions will be social innovations needed in addition to technological innovations to support more sustainable consumer behavior. The aim is to inspire business developers in companies to further develop more sustainable business ideas and promote social innovation.

The podcast closes with practically relevant research questions for researchers that will help us in the academia to focus on the key issues in transitioning to the circular economy.

Podcast #3

Cradle-to-cradle design – How can companies that are implementing cradle-to-cradle design principles help to have a positive impact on society?

Listen to the podcast at Spotify, Libsyn, iTunes (search for Vertikala samtal) or below.

Hosted by: Dr. Ulla Saari, Senior researcher at the Media, Management & Transformation Research Centre (MMTC), and assistant professor of sustainable business at Jönköping International Business School.

Guest from Academia: Prof. Dr. Michael Braungart, Leuphana University Lüneburg, Braungart EPEA – Internationale Umweltforschung Hamburg

Short bios of discussants

Photo by Anna Bauer

Michael Braungart is professor at the Leuphana University Lüneburg and founder of EPEA, Environmental Protection and Encouragement Agency in Hamburg (Germany), ‘The cradle of Cradle to Cradle’. He is also co-founder of McDonough Braungart Design Chemistry (MBDC) in Charlottesville, Virginia and founder of the Hamburger Environmental Institute (HUI). For decades, Prof. Dr. Michael Braungart has pioneered the Cradle to Cradle design concept. He has worked with a number of organizations and companies across a range of industries, and has developed tools for designing eco-effective products, business systems and intelligent materials pooling. In 2019 Michael Braungart was awarded the Goldene Blume von Rheydt (Golden Flower of Rheydt), the oldest environmental protection award in Germany, for his work.

Dr. Ulla Saari holds a PhD degree in Industrial Engineering & Management and a M.Sc. degree in Environmental Engineering from the Tampere University of Technology, and a M.A. degree in Languages and Social Sciences from the University of Helsinki, Finland. Her current research topics include: sustainability, sustainability-oriented innovation, sustainable production and consumption, and sustainable business models. She also has 20 years’ experience in the high-tech industry in various senior manager level roles in international organizations.

]]> 0
Aluminium is the future! Tue, 15 Dec 2020 14:54:11 +0000 Anders Jarfors Aluminium is the future and Jönköping University is the champion of Aluminium!

Swedish Aluminium

The Swedish Aluminium industry has, for a long time, focused on scrap recycling. As a result, aluminium recycling is Sweden is well-deveöoped. Recycled material consists of both post-consumer scrap and process scrap. Process scrap is a foundation for economically viable manufacturing. The change of using post-consumer scrap in the manufacturing chain is due to its poorer quality. Reintroducing a poor quality material is by definition more challenging. These challenges are critical to keeping the Aluminium carbon footprint low.

The foundry industry uses low-grade materials returns since long. Sheet producing companies do not have the same tradition. Component manufacturing out of aluminium sheet requires a high level of formability. High formability is difficult to achieve using large quantities of recycled material. This is well established for the foundry industry, but for rolled products, this is ore challenging due to requirements on affordability.

What does it take to be sustainable and circular in manufacturing?

To increase the amount recycled, it is necessary to understand the flow of the particular alloying elements critical to new alloys with higher secondary material contents. This understanding is essential to the development and increased use of sustainable Aluminium alloys in Sweden.

Today, the cost-effectiveness of material manufacturing is synonymous with the use of high amount of secondary material. Furthermore, it may improve the material management at the aluminium producers. Better management may allow for economically viable smaller batches through cost-effective alloys through the high content of secondary material.
In the long run, making aluminium product greener will improve the image and attractiveness of the Swedish Aluminium industry.

Snags and challenges!

The limiting factor today for this is the formability of rolled materials with high levels of recycled materials. To address this effectively, both processing and alloying needs the full attention of researchers. A first step is to identify the available scrap types and sources to understand how a sustainable material supply can be built.

The future of vehicle manufacturing is heavily influenced by available materials, and regulatory efforts, especially those regulating designers focusing on vehicle weight reduction. In the search for reduced transportation carbon footprint, weight reduction is one of the most cost-effective routes to improved energy efficiency, while maintaining or improving performance expected by consumers. Needless to say, there is a significant trend towards the use of aluminium alloys due to their attractive density and weight-reducing potential, cost, and performance. An interesting side-effect of the chase for weight reduction is also that the material and manufacturing energies will increase in importance in the life-cycle analysis of vehicles.

A scrap flow outlook

International Aluminium Institute ( ) identifies that the main flow of Aluminium is primary Aluminium, and the secondary materials are process scrap, fabricator scrap and post-consumer scrap. There are other scrap flows as well, as depicted in the figure below. It should be noted that in 2020 the primary aluminium use to 72500 kton. The process scrap corresponds to 44300kton, while the fabricator scrap is 13400kton and the post-consumer scrap 18200kton.

In 2040 this is projected to be 100800kton (+39%). The projected process scrap should be 63600kton (+44%). The fabricator scrap and the post-consumer scrap was projected to 19500 (+46%) and 30100 (+65%), respectively; Figure 1b. The appreciated development is such that the growth in the scrap market exceeds that of the primary aluminium market.

The projected, most significant, growth product segments are in the automotive and transport industries, together with the building industry. This implies that the secondary aluminium industry is projected to grow significantly and that there is a strong potential to create a competitive advantage in developing a capability to increase the amount of secondary material in high-performance products. During this period the amount of Aluminium in use was projected to become more than double from 1150800kton to 2565100kton

Elements impurities and sustainability

In previous research, and in my Vertikals blog, I discussed this, as it turns out that for the manufacturing of semifinished goods the most beneficial alloying elements with energy consumption, carbon footprint and water usage in relation to strength increase were Mn and Zn. In addition, Si and Mg commonly dominate as alloying elements for the cast components. This is another interesting coincidence.

This is, in turn, important for rolled and formed sheets. (Jarfors et al Sustainability 2020, 12, 1059; doi:10.3390/su12031059). The challenge is to use recycled material in sheet forming and other forming processes. Secondary material often displays significantly lower formability and this is a real limitation. Dispinar et al ( TMS Light Metals January 2011, DOI: 10.1007/978-3-319-48160-9_127) stared that the root cause to this problem is the detrimental effects of oxides of the performance of the material.

Kore et al ( 2017 J. Phys.: Conf. Ser. 896 012007) on the other hand showed that low-grade recycled material such as chips and turnings, and be formed and deep drawn.

The creation of a sustainable future

New processes such as Hot Forming and Cold die quenching have the potential to effectively produce high performance and complex light-weight products in a single process step and will provide a significant addition to the manufacturing processes.

Researchers such as Ismail et al (Proceedings of the 17 MS 129th Int. AMME Conference, 19-21 April, 2016) concluded that new processes do place stringent requirements on the material formability. Das et al (Materials Science Forum Vols. 519-521 (2006) pp. 1239-1244), on the other hand, concluded that the challenges in the design of a recycling friendly alloy. Among the key challenges to be met in creating this ideal recycling friendly alloy were identified as:

  • Maximise recovery of used aluminium products and components for recycling;
  • Automate and optimise the pre-sorting, shredding, and separation technologies;
  • Identify more useful byproducts to handle residual elements, e.g., Fe.
  • Broaden the number of available aluminium alloys whose specifications will readily accept recycled metal and will perform well in high-quality, value-added products.

Material design

Das et al (Materials Science Forum Vols. 519-521 (2006) pp. 1239-1244) further states that as a possible rationale for creating more recycling-friendly aluminium alloy composition limits the following should be considered

  • For major alloying elements in a particular series (e.g., Cu in the 2xxx series, Si and Mg in the 6xxx series, etc.), propose relatively broad specification limits.
  • For limits on impurities (elements not usually required or desired, e.g., Fe, Ni, and V), propose more tolerant (i.e., higher) limits. To the degree potentially practical, adjust the maximum limits on impurities to the levels of those elements typically found in recycled metal

Das et al (Materials Science Forum Vols. 519-521 (2006) pp. 1239-1244) concluded that a suitable target application for a new recycle-friendly aluminium alloy include many of the same as for their existing counterparts with tighter limits such as

  • 3xxx – Heat-exchanger tubing, chemical piping
  • 4xxx – Forged or cast engine parts
  • 5xxx – Tankage plate; housing components
  • 6xxx – Extruded structural components

For a commercial success of wrought sheet based material. The above matters lead to that in order to capture the market potential and the possible competitive advantages for the increased use of secondary Aluminium it is essential first to understand the materials flow in Sweden and Europe. A critical element is to understand how steady and stable flows can be achieved and also to understand how the materials in these flows can be combined with the process scraps to provide an alloy rich in secondary Aluminium without compromising properties nor formability.

]]> 0
En stressfri digital jul!?! Tue, 15 Dec 2020 14:15:31 +0000 Ulli Samuelsson Nu är det inte långt kvar till julafton och den vanliga julstressen börjar infinna sig. Fast är det en vanlig julstress i år?

Den 8 december fick vi till slut veta vad som kom att gälla för årets julfirande. Det enda vi visste rätt tidigt var att det inte skulle bli som andra år, men de flesta hoppades nog på lättare, och inte hårdare, restriktioner. Det blev direkt tydligt att ”The same procedure as every year, James!” inte gäller för i år. För nu håller vi i, ut och avstånd.

Julstressen i år kommer att handla mer om att inte få träffas, än att träffas. När det gäller kläder handlar det kanske mer om att planera för varma kläder vid utomhusaktiviteter än julröda klänningar, tomteslipsar och stickade tröjor med Rudolfs blinkande nos. Och julmaten, där kommer det att handla mer om att få tag i mat, än att laga mat.

Åtta personer och att hålla avstånd

Efter många månader med digitala möten hade nog de flesta sett fram mot en julhelg med fysiska träffar och en möjlighet att äntligen samla familjens alla generationer. I ett land som Sverige där vi har en hög andel ensamhushåll, närmare bestämt 1,9 miljoner, utgör de traditionella högtiderna vanligtvis en möjlighet till att samlas och fira tillsammans. I år uppmanas vi att fira inom den närmsta familjen eller att skapa mer eller mindre isolerade bubblor bestående av några få vänner.

I år ska vi alltså inte resa runt för att hinna med att träffa så många som möjligt. Stressen kan då infinna sig när det ska avgöras vilka 8 personer som ska träffas, din släkt eller min släkt? En, två eller tre generationer? För många blir julen, liksom övriga högtider, också en påminnelse om de som inte längre finns med oss. Första julen utan en älskad familjemedlem eller vän kan även i vanliga fall vara svår, och i år när inget är som vanligt blir det extra tydligt hur mycket familj och vänner betyder.

Vi vet genom forskning att ensamhet påverkar både det fysiska och psykiska välbefinnandet, men vi vet också att vi svenskar inte är så ensamma som gärna görs gällande. Ensamhet är en känsla som inte bara är beroende av faktiska sociala kontakter, utan även vilken förväntan vi har på dem. Efter detta mycket speciella år har kanske förväntan på fysiska träffar sänkts, vi hoppades på en ”vanlig” jul men var beredda på att allt kunde hända. I år handlar det inte enbart om enskilda överväganden och kompromisser inom en familj, i år har vi alla samma nationella råd att förhålla oss till. Kanske kan känslan av ensamhet och utanförskap bli lite mindre om vi inte ser oss som bortvalda och begränsade utan som viktiga pusselbitar i bekämpande av en pandemi?

I år får vi med andra ord lägga ett julpussel med utomhusmöten, digitala lösningar, traditionella telefonsamtal och varför inte hederliga pappersjulkort?

Toppluva eller tomteluva

Klädbranschen har precis som många andra näringsidkare haft ett tufft år. Det räcker inte med att kompensera minskade besök i fysiska affärer med e-handel. I stort sett alla sammanhang som leder till större klädinköp har ställts in under året. De flesta fester och högtidsfiranden samt semesterresor har avbokats helt eller skjutits fram på obestämd tid. En uppmaning om att arbeta på distans har också bidragit till att klädinköpen minskat. Digitala arbetsmöten från vardagsrum och kök sker i joggingbyxor eller slitna jeans, och på sin höjd något mer välklätt på överkroppen.

Så nu när julen ska firas i mindre grupper eller genom utomhusaktiviteter avstår många från att köpa nya kläder. Flera initiativ till ”mellandagsrea” redan innan jul kanske minskar förlusten något, men det lär finnas ett stort överskott på kläder med jul-tema när vi lämnar år 2020. Vi firar kanske lite mer avslappnat och största klädstressen kanske infinner sig när vi inser att vi inte har några presentabla utomhuskläder för 5 grader varmt och duggregn. För inte ens en pandemi lyckas övertyga vädergudarna om att vi åtminstone bör få en gnistrande vit jul. Tomteluva eller vattentät toppluva, det blir den avgörande frågan!

De digitala julfiranden, många gånger i form av personalfester, som hittills synts i sociala medier har visat på en mer humoristiskt än stämningsfull klädsel. Så inte heller här krävs det några direkta inköp utan det handlar mer att använda det som redan finns hemma och låta fantasin flöda. Digitala mötesappar erbjuder också ofta tillgång till bakgrundsbilder och diverse filter med symboler och effekter. Så om det är någon stress som uppstår här så handlar det om att kunna hitta alla finesser och imponera de som vi firar jul med digitalt, samt att få ungarna att sitta still framför skärmen så mor- och farföräldrarna får prata dem!

Digital julmat

Inköp till dignande julbord för stora släktkalas blir inte heller aktuellt i år, men likväl kan det uppstå stress när det gäller julmaten, nu i form av digital stress. För den som inte redan gjort sina matinköp online för avhämtning eller leverans innan jul är det i vissa fall för sent. Flertalet matvaruaffärer har redan nått sin maxgräns för vad de klarar av att leverera veckorna innan jul. I media har vi även kunnat läsa om att ”medborgerliga rättigheter kränks” när Systembolaget begränsar sitt utbud för hemleverans och leverans till ombud under resten av året. Det är förmodligen endast en liten del av befolkningen som känner sig stressade och kränkta av det sistnämnda, men för dem verkar det vara rejält stressande.

Uppmaningen att inte vänta till sista dagarna med att köpa julmaten, utan att besöken i matvaruaffärerna sprids ut, kan också leda till stress. Det gäller att ha plats i både kyl och frys för att kunna vara ute i god tid. Catering och färdigmat är kanske inte heller alltid lämpliga att inhandla i hur god tid som helst. Den färdiga jultallriken lär nog se rätt oaptitlig ut efter några dagar i ett kylskåp. Även om allt på tallriken ska vandra samma väg till sitt slutmål, känns det kanske inte så kul att konstatera att den enda skillnaden mellan ägghalvan och rödbetssalladen är styrkan i den rosalila färgen! Men de flesta av oss här i Sverige kommer att kunna äta oss mätta även denna julen, även om det är och har varit ett tufft år för många.

Låt det bli en annorlunda jul!

Det bästa sättet att undvika så mycket stress som det bara går är nog ändå att vila i att det blir en annorlunda jul i år. Se ”annorlunda” som just annorlunda och inte sämre. Det är vi människor som skapar stressen utifrån förväntningar, förväntningar som kanske inte en finns där längre utan lever kvar i minnet från tidigare år. Varje jul är en ny jul och det gäller att ta vara på den utifrån de förutsättningar som finns.

Fira jul efter bästa förmåga och bidra till en så ansvarstagande jul som möjligt för så många som möjligt!

]]> 0
En skälig levnadsstandard för en god jul till alla, liten som stor. Tue, 15 Dec 2020 10:44:46 +0000 Frida Lygnegård Julen står för dörren. En i år annorlunda jul. Artikel 27 i barnkonventionen rör alla barns rätt till en skälig levnadsstandard. I en tidigare julkalender, Selmas saga som sändes 2016 pågick en vräkningsförhandling där huvudpersonen, Selmas, enda hopp stod till jultomten.  Det underliggande budskapet var också att reda ut skillnaden mellan ett hus och ett hem. Ett hus är ett tak över huvudet men ett hem är där du har de som står dig närmast. För barn runt om i världen är båda dessa aspekter helt avgörande för en trygg utveckling.

Selma tar sällskap med en tomteforskare och reser till Nordpolen för att ta reda på om tomten verkligen finns. En fråga som är aktuell för barn runt om i världen. Det är nu december -en månad som för de barn som firar jul innebär förhoppningar om att önskemålen på julklappslistan ska infrias sig när tomten kommer. Men vad händer om tomten får corona? Han borde ju trots allt tillhöra en riskgrupp och ska väl inte utsätta sig för att åka jorden runt och träffa barn? Ur ett vuxenperspektiv kan vi tänka att julen i sin grund är till för annat än att tänka på än julklappar och att vi med rådande rekommendationer får öva på att värdera gemenskapen högre än att behålla traditioner som kan höra julen till. Men för barnen kan årets jul innebära en ökad stress, att inte kunna träffa sina släktingar, kan tomten verkligen få corona? när blir livet som vanligt igen? Kommer mina föräldrar att ha råd att köpa julklappar? Rädda Barnen är en av de organisationer som larmar om att de ekonomiska konsekvenserna av pandemin slår extra hårt mot barnfamiljer. De stora avbrotten i vård och hälsoinsatser och en kraftigt ökande fattigdom är några av de största hoten mot barnen i spåren av pandemin.

Den 16 december bjuder Mötesplats Social Innovation (MSI) in till ett webbinarium  med temat ”Ett tryggt hem för alla barn”. Bakgrunden är enligt MSI att barn idag riskerar att fara illa på grund av ökat våld i hemmet – en alarmerande situation där utsatta barn nu riskerar ytterligare utsatthet och ensamhet. När det gäller bostäder är ensamstående föräldrar med barn är en utsatt grupp och här blir det extra viktigt att säkra tillgången till trygga boendeformer till resonabla priser i linje med AGENDA 2030:s globala mål 11:1.

FN’s generalförsamling höll den 3-4 december ett extramöte med covid-19 på agendan. Syftet var att dela olika länders erfarenheter kring hantering av viruset och framtida riktlinjer för det internationella samfundets fortsatta samarbete i bekämpandet av pandemin. När det gäller barn är situationen särskilt oroande enligt rapporten  ”Averting a Lost COVID Generation”  publicerad i november av UNICEF.

Enligt UNICEFs högsta chef Henrietta Fore har myten om att barn inte drabbas av covid-19 florerat. Barn drabbas både direkt och indirekt. UNICEF uppmanar nu till handling genom en 6-punkts plan  för att realisera de globala målen och uppfyllandet av barns rättigheter. För att detta ska bli verklighet krävs att beslutsfattare inkluderar barns röster i beslut som rör barn.  Arbetet med att uppfylla de globala målen riskerar att hotas och barn fortsätter att betala ett högt pris. Nu behövs nationell och internationell koordinering för att svara an på effekterna av pågående pandemi och för att undvika en nationell såväl som internationell barnrättskris.

]]> 0
Här är det bäst att fira jul 2020 #Coronastyle Tue, 15 Dec 2020 08:51:45 +0000 Charlotta Mellander Varje år när det lackar mot jul brukar jag göra en djupdykning i lite statistik för att med hjälp av den beräkna i vilken kommun det egentligen bör vara bäst att fira jul just detta år. Genom att publicera det lite före jul får ni ju alltså alla möjligheten att snabbt byta till en annan kommun om ni verkligen vill optimera ert julfirande.

I vanliga fall brukar jag titta på följande faktorer:

  • andelen barn 0-14 år (eftersom julen är barnens högtid)
  • kallaste medeltemperaturen (eftersom en vit jul är mysigare än en grå)
  • antal leksaksbutiker per barn (julklapparna kan ju inte bortses från)
  • antal godisbutiker per barn (ingen jul utan godis!)

Även i år kommer jag titta på var det rent statistiskt bör vara bäst att fira jul, men jag har modifierat indexet något för att pandemi-anpassa det. Detta innebär att:

  • i år rankar jag kommunerna med varmast temperaturer högre än de med låga temperaturer. I corona-tider kan det vara skönt att stå ute och dricka glögg och umgås över generationsgränserna (givetvis på behörigt avstånd)
  • Jag tar även med befolkningstäthet, där kommunerna med lägst befolkningstäthet rankas högre. Det borde ju underlätta den sociala distanseringen.

I övrigt finns andelen barn, leksaksbutikerna och godisbutikerna med. Barnen är ändå lågriskgrupper. Värdet av leksaker och godis vid jul rår inte ens corona på.

Så med detta sagt kan vi vänta oss en minst sagt förändrad jullista jämfört med tidigare år. Kartan nedan visar julindexläget för samtliga svenska kommuner:

Läget är alltså ordentligt förändrat sedan tidigare år, då de mörkröda partierna brukar lysa starkast i de norra delarna av landet. I corona-tider hittar vi de mörkröda kommunerna främst i de södra delarna av landet.

Men vilken kommun är då vinnare?…(trumvirvel…)…jo, det är HÖGSBY!

I de östra delarna av Smålands skogar hittar vi alltså en julmetropol av rang. Högsby levererar ur samtliga aspekter (något lägre dock vad gäller andelen barn, men det tar man igen på övriga faktorer).

På andra plats kommer Strömstad, en västkustpärla som de flesta troligen förknippar med sommarsemester. I år är det alltså julfirande som gäller i kommunen istället.

På tredje plats kommer Skurup, några mil öster om Malmö. Kommunen har framförallt en hög medeltemperatur men även ett högt antal leksaksbutiker givet antalet barn.

Tabellen nedan visar de 20 kommuner som ligger i toppen av detta corona-anpassade julindex (där även förra årets 1:a Åre dyker upp på plats 6):

Men som jag brukar avsluta med – även om inte just DIN kommun dyker upp på listan så känn dig inte nedslagen. Julen är alltid underbar, oavsett var vi befinner oss, och ingen statistik kan någonsin göra den rättvisa.


]]> 0
En julsaga Mon, 14 Dec 2020 14:19:25 +0000 Anders Dybelius Det har gått många år nu. Det är bara någon dag kvar till julafton. Jag sitter i köket hos min mormor Greta. Hon är ganska liten till växten och hennes figur är nätt. Mormor har en flickas figur. Hon är lågmäld och mjuk i rösten. Hela hennes varelse andas trygghet och hon är en enda stor famn. Saffran, kanel och gran blandas med allehanda andra dofter. Det doftar jul! Det sägs att luktsinnet är  den kraftigaste minnesfunktionen vi har. Framför mig står ett glas saft och en nybakad saffransbulle. Innan saffransbaket har mormor gjort marsipan. Jag har fått hjälpa till att färga och forma den till oranga morötter med kakaostick föreställande jord, gröna ärtskidor med vita ärtor, vita ekollon, ömsom doppade i choklad och med pärlsocker på. Senare på kvällen blir det risgrynsgröt och sedan högläsning för mig.

Jag har alltid lyssnat till berättelser. Inte minst min mormors och jag minns fortfarande frågan jag ställde – hur var jul när du var liten? Hon satte sig och började berätta. Vi förflyttades till mormor Gretas och morfar Algots gård som funnits i släkten tre generationer. Nu var den såld sedan många år och de hade flyttat till staden.

Mörkret och kylan gjorde att julen var efterlängtad sa hon. Julveden var huggen. Julkärven för fåglarna uppsatt. Ladugården fint städad och djuren hade fått extra mat. Lutfisken lades i blöt den 9 december och julgrisen slaktade vi den 13 december. Det gjordes korv, pressylta, leverpastej,  lungmos och blodkorv. Julölen och svagdrickan bryggde vi själva på gården. Barnen fick dricka enbärsdricka som även den gjordes på gården. Utöver julskinkan togs allt tillvara från grisen. Blodet blev till blodpudding och blodpalt. Idag finns nog bara grisfötter kvar tillsammans med julskinkan på bordet som mormor räknade upp.

Vi hade det inte jättefattigt men vi var heller inte rika. Jag och mina syskon fick tre julklappar var. Det var så mycket kärlek vi fick av våra föräldrar så man kan säga att julklappen i sig inte betydde  så mycket, utan mer den värme som kom genom paketet. Kärleken stod inte i symmetri med antalet klappar. Jag glömmer inte den känslan sa mormor när pappa Filip kramande tog upp mig i famnen, sittande framför den sprakande öppna spisen och läste högt.

Mormors berättelse fortsatte med mängder av detaljer och timmarna gled snabbt förbi när jag satt i den stora fåtöljen och sög in varenda ord som hon berättade.

Så avrundar hon genom att berätta om den speciella julaftonsnatten. Den var övernaturlig med en blandning av onda och goda krafter för folk förr i tiden. Enligt mormors svärmor så var man tvungen att hålla sig väl med den ibland elaka stalltomten. Det sattes alltid ut gröt till honom annars kunde det komma olycka över gården. Mormors svärmor bedyrade att hon själv hade mött honom vid ett flertal tillfällen vilket mormor log åt när hon berättade. Så avslutar hon med att berätta en berättelse hon hört av sin svärmor om en grannkvinna i bygden. Hon tror att hon försovit sig och ger sig av till julottan mitt i natten men kommer istället för tidigt till julottan. Det lyser och det är folk därinne. Inne i kyrkan sätter hon sig bredvid en man, som var en död granne. När hon tittar sig omkring ser hon bara döda som hon känner igen. Hon hade kommit på de dödas julotta som  alltid var under julaftonsnatten. Hon rusar ut ur kyrkan och springer ut till de levande. Håret reste sig på mig! Efter det blev den elaka grannkvinnan en väldigt snäll person som fått en andra chans i livet sa mormor leende. Sådant trodde folk på förr.

Kanske var detta anledningen till att Charles Dickens tidigt blev en av mina favoritförfattare och delvis är det än idag. Dickens rollfigurer har ett starkt rättspatos. Oj, vad jag gillade textpartiet där den unge läraren Nicholas Nickleby som var så kärleksfull mot sina elever och inte minst den funktionsnedsatta Smike klår upp  den elaka rektorn Wackford Squeers. Hur kunde Squeers och hans hustru vara så hjärtlösa och elaka mot en försvarslös övergiven funktionsnedsatt Smike tänkte jag. Visserligen kostade det Nickleby jobbet, men han stod upp för godheten och vek inte ner sig för elakheten. Mormor fick alltid läsa det stycket två gånger.

Efter risgrynsgröten läste mormor ur Dickens En julsaga. Det var här jag som barn såg en koppling till min mormors svärmors berättelse om de dödas julotta. Den elaka människan som fick en andra chans likt den elake Ebenezer Scrooge i En julsaga.

Innan julledigheten möter Scrooge sin avlidne kompanjon Marleys vålnad. Han varnas för sin elaka egoism och om han inte bättrar sig ska han slåss i bojor och straffas i all tid. Tre vålnader hemsöker honom på julaftonsnatten.

Den första vålnaden kommer vid midnatt och är tidigare julars ande. Scrooge påminns om sin ensamma barndom där han var ett ganska övergivet barn. Därtill hans ungdomskärlek som han offrade för att istället göra karriär och tjäna ruskigt med pengar och bli girig.

Den andra vålnaden är den nuvarande julens ande som ger Scrooge ytterligare en tankeställare. Vålnaden visar hur bra Scrooge själv har det och förs till fattiga människors hem. Ett av dessa hem är hos hans egen anställde bokhållare Bob Cratchit. Ett hem som trots fattigdom är fyllt av kärlek och där Bobs son lille Tim är invalid och svårt sjuk. Nu börjar Scrooge vekna och frågar vålnaden om Tim kommer att överleva. Anden svarar att jag i framtiden ser en tom plats i spiselhörnet och en krycka utan ägare. Och så tillägger anden, om han ändå dör, så  är det lika gott, då minskar ju överbefolkningen. Anden använder samma argument som Scrooge själv slängt ur sig mot välgörenhetsarbetare inför julen som hjälpte fattiga och hemlösa.

Den tredje och sista vålnaden är framtida julars ande. Den visar hur framtiden kommer att se ut om inte Scrooge ändrar sin elaka sida. Lille Tim dör av sin sjukdom och även Scrooge går ur tiden. Hans kvarlevor blir nonchalant övergivna och han sörjs inte av en enda människa. På kyrkogården ser han en gravsten med sitt egna namn som för länge sedan blivit bortglömt och ingen vill komma ihåg.

När mormor läst klart frågar jag henne, som levt ett förhållandevis långt liv i mina ögon som barn. Varför är vissa människor elaka, likt grannkvinnan i mormors socken och Scrooge?

För första gången tvekade mormor i svaret och sa efter en stund – Jag vet inte, trots att jag är gammal. Kanske njuter de av det? Kanske uppfattar de inte sig själva som onda utan bygger upp försvarsargument för sina elaka handlingar. Jag förstod inte då mormors ord, men långt senare hur klokt hon uttryckte det.

Det är bara några dagar kvar till jul 2020 och året som har gått har varit det märkligaste jag och säkert alla andra har varit med om. Är det så att något dramatiskt behöver hända för att vi ska förstå hur skört allt är? Julklapparna är möjligen inte det viktigaste, kanske är det som mormor sa, det viktigaste är att omtanken och kärleken slås in och packas upp på julafton. Kanske är det det vi kan lära från gångna tider, att gemenskapen, vi själva är det dyrbaraste, inte minst utifrån ett hållbart samhälle.

Denna blogg har inget vetenskapligt över sig. Berättelsen som mormor berättade om de dödas julotta har jag verifierat som en folksägner som fanns under 1800–talet och skulle kunna vara en utgångspunkt för studier om folktro. Charles Dickens berättelse skulle kunna falla inom litteraturvetenskapen. Mormors berättelse, som jag minns den, är som en livsberättelse och ryms under rubriken narration.

Ändå är detta vetenskapen om känslornas narration. En historia som mer än något annat finns i oss alla och som är minst lika berättigad för den existentiella tillvaron. Känslornas narration förmedlar något tidlöst och äkta som vi ska tillvarata denna jul. Tacksamheten över att ha varandra. Omtanken som inte fläckas av egoism och elakhet. Kanske har pandemin 2020 gjort att vi stannar upp och inte tar allt för givet 2021. Och likt granntanten i bygden och Ebenezer Scrooge få en andra chans.

]]> 0
Vad kännetecknade städerna som röstade Biden resp. Trump? Wed, 09 Dec 2020 12:57:45 +0000 Charlotta Mellander I min förra bloggpost tittade jag närmare på hur amerikanska s.k. metropolitan areas hade röstat i presidentvalet. Med hjälp av den första utgivna datan på county-nivå befolkningsvägde jag sedan siffrorna för att få fram hur dessa metropolitan regions hade röstat. En motsvarighet på svenska skulle ungefär vara en arbetsmarknadsregion, men skillnaden att i USA måste en region ha minst 50 000 invånare för att definieras metropolitan (i annat fall är man en micropolitan region).

Vi tittade sedan på de allra största av dessa regioner, dvs. de med fler än 1 miljon invånare för att se vilka som i högst grad stöttat Biden respektive Trump. En slutsats var att Biden generellt sett hade fått mer stöd i dessa större regioner än vad Trump hade fått.

Men om vi tittar på samtliga metropolitan regions på en gång (dvs. samtliga med 50000 invånare eller fler) – vad kännetecknar då regionerna som i högst grad gett sitt stöd till Biden resp. Trump? För att ge en snabb överblick gör vi en korrelationsanalys. Det är viktigt att betona att en korrelation aldrig kan påvisa att det finns ett orsakssamband. Dock ger det en snabb indikation på vad som kännetecknar regionerna. En korrelation kan gå från -1 till 1. -1 innebär att det finns ett mycket starkt samband, men som är negativt, dvs. ökar stödet för en kandidat, minskar den variabel vi jämför med. Värdet 1 visar också att det finns ett starkt samband, men att relationen nu är positiv – dvs. ökar stödet för en kandidat så ökar också den variabel vi jämför med. Ju närmre siffran 0 desto mer troligt att det inte finns något signifikant samband mellan de båda variablerna (här andelen som stödjer en viss presidentkandidat och en annan variabel). För att markera att korrelationssambandet är signifikant så brukar vi markera ut med * eller **, där det senare indikerar att starkare samband än det första.

Med detta sagt, hur ser då relationen ut mellan stödet för Biden och Trump och en rad andra faktorer i amerikanska metropolitan regions. Tabellen nedan visar på resultatet.

Om vi börjar med relationen till hur regionerna röstat i de två senaste valen 2016 och 2012, så ser vi att de områden som röstade på en demokratisk kandidat i de två senaste valen också i hög grad tenderade att stödja Biden, på samma sätt som områden som röstade republikanskt också nu gav sitt stöd till Trump. Sambandet var marginellt starkare mellan årets val och det 2016, jämfört med valet 2012.

Det har skrivits mycket om att Trump hittat sitt stöd utanför städerna i högre grad medan Biden fångar många väljare i urbana miljöer. Det indikerar även dessa siffror. Befolkningstäthet är en av de starkaste variablerna i den här analysen, men även befolkningsstorlek är signifikant.

I regioner som stöttade Biden hade man högre genomsnittlig inkomst och lön. Även BNP per capita var högre. Dock var den senare något svagare än inkomst och lön. Det var även en skevare inkomstfördelning i regioner som stöttade Biden.

Regioner som i högre grad röstade för Biden hade en högre andel utrikesfödda. En lägre andel var vita och en högre andel antingen afroamerikaner, latinamerikaner eller med en bakgrund från Asien.

Utbildningsnivå är en annan variabel som relativt starkt relateras till stödet för resp. presidentkandidat. I de regioner som stödde Biden var det en högre andel av arbetskraften som hade en universitetsutbildning. Dessa regioner hade också en högre andel kunskapsjobb och en mindre andel traditionella arbetarklassjobb. För Trump var situationen den motsatta.

Om vi sedan tar en titta på kommunikationsmönstren i regionerna (som delvis också speglar om det är en urban miljö eller ej), så var det vanligare i regioner som stödde Biden att åka kollektivt eller gå till jobbet, men mindre vanligt att åka bil. Tiden man pendlar var också något längre i regionerna som stödde Biden, vilket säkert hänger ihop med att avstånden blir längre i städer där det bor fler individer.

Det är återigenom viktigt att påminna om att en korrelation inte är det samma som ett orsakssamband. Dessutom fångar flera av dessa variabler i tabellen ovan liknande fenomen. Men tabellen ger ändå en ganska bra överblick över den ”klyfta” och polarisering som utvecklats mellan olika regioner i USA. Det finns platser som går ganska bra rent ekonomiskt som drar iväg. Samtidigt finns det platser som håller på att bli lämnade bakom. Ofta har det gått ganska bra för större städer med högre befolkningstäthet, där inkomsterna är höga och där många kunskapsjobb samlats. Dessa platser står förvisso inte utan utmaningar, vilket den skevare inkomstfördelningen vittnar om.

Men ännu större utmaningar står många mindre platser inför, där inkomstnivåerna inte riktigt har hängt med, där en större andel av jobben är traditionella tillverkningsindustrijobb – en sektor som utmanats hårt av automatiseringar och konkurrens från låglöneländer – och där Trumps ”Make America Great Again” säkert varit tilltalande.

Något att ta med sig är att även om klyftorna må vara tydligare och mer uttalade i USA så råder liknande strukturer i de flesta västländer idag. Det finns platser som gått så bra att de har dragit iväg och det finns platser som blir lämnade bakom. Om man inte lyckas hantera den här utmaningen blir kanske röstsedeln det enda sättet för många platser att göra sin röst hörd.

]]> 0
Social Innovation and Sustainable Business Talks podcast series – #2 Mon, 07 Dec 2020 12:57:28 +0000 Social Innovation and Sustainable Business Talks The project is partly supported by The Mötesplats Social Innovation project funded by Vinnova, Sweden’s Innovation Agency, and the Media, Management and Transformation Research Centre (MMTC) at Jönköping International Business School in Sweden.

In this podcast series, you will hear what practitioners from sustainability-oriented companies and academics from different fields focusing on social innovation and sustainability research think about the major challenges and future opportunities in the transition to the circular economy.

One of the perspectives in the discussions will be social innovations needed in addition to technological innovations to support more sustainable consumer behavior. The aim is to inspire business developers in companies to further develop more sustainable business ideas and promote social innovation.

The podcast closes with practically relevant research questions for researchers that will help us in the academia to focus on the key issues in transitioning to the circular economy.

Podcast #2

Frugal innovation – How can companies that are implementing frugal innovations help to have a positive impact on society?

Listen to the podcast at Spotify, Libsyn, iTunes (search for Vertikala samtal) or below:

Hosted by: Dr. Ulla Saari, Senior researcher at the Media, Management & Transformation Research Centre (MMTC), and assistant professor of sustainable business at Jönköping International Business School.

Company in focus of the discussion: a supplier of engineering solutions, products and services for automotive industry, process industry and machine building

Company representation: MBA Thomas Beck from PHOENIX CONTACT Electronics GmbH, Germany, https://

Guest from Academia: Univ. Prof. Dr. Dr. h.c. Cornelius Herstatt, Institute for Technology and Innovation Management (TIM), Hamburg University of Technology Germany,

Short bios of discussants

Macintosh HD:Users:corneliusherstatt:Documents:Photos:NIT_20_Jubiläum_Gastredner_Prof.Dr._Cornelius_Herstatt_2jpg.jpg

Prof. Cornelius Herstatt is a leading German researcher and university professor for innovation management. He holds a chair at the Technical University of Hamburg, is the Managing Director of the Institute for Technology and Innovation Management at the Technical University Hamburg and heads the Center for Frugal Innovation (CFI). After a commercial apprenticeship, he studied business administration and economics at the universities of Cologne, Zurich and Oxford. He received his doctorate from the Institute for Business Research at the University of Zurich and worked for five years as a scientific assistant at the Institute of Business Administration at the Swiss Federal Institute of Technology (ETH) in Zurich. In 1990 he became a visiting scholar at the Massachusetts Institute of Technology (MIT-Boston). Before being appointed professor in 1998, Prof. Herstatt held various management positions at an international management consultancy and a Swiss industrial group.

In his research, Herstatt has been researching the phenomenon of ”user innovation” since the early 1980s. With the advent of the Internet, his research increasingly focused on ”open source innovation” in (Internet-) communities. In recent times, he has been particularly interested in so-called ”frugal innovations”, which often emerge in the context of developing countries and are often a driving force inclusive innovation. Another focus is his research on social innovations in developing countries, supporting social cohesion among others.

Prof. Herstatt’s research is internationally oriented and focuses on Asia and Europe. He researches and publishes together with international colleagues and institutions. Herstatt is author and editor of 25 books on innovation research and several hundred publications in German, English and Japanese. Herstatt has held visiting professorships at Australian, Japanese and American universities and is an alumnus of the Japan Society for the Promotion of Science (JSPS), the German Institute for Japanese Studies, the East-West Center (Hawaii) and Templeton College (Oxford). He is an advisor to small and large companies, policymakers and NGOs around the world.

A person wearing a suit and tie

Description automatically generated

MBA Thomas Beck is a Senior Project Manager at Phoenix Contact Electronics GmbH, Germany, in the area of Portfolio Management. He has 10 years’ working experience at Phoenix Contact, and 25 years’ experience in the area of electric automation.

He has an MBA degree in Business Administration. His expertise lies in business development, with a focus on product management and strategic marketing projects.

He has worked in the past years on a frugal development project in corporation with the Institute for Technology and Innovation Management at Hamburg University of Technology and Prof. Cornelius Herstatt.

Dr. Ulla Saari holds a PhD degree in Industrial Engineering & Management and a M.Sc. degree in Environmental Engineering from the Tampere University of Technology, and a M.A. degree in Languages and Social Sciences from the University of Helsinki, Finland. Her current research topics include: sustainability, sustainability-oriented innovation, sustainable production and consumption, and sustainable business models. She also has 20 years’ experience in the high-tech industry in various senior manager level roles in international organizations.

]]> 0
CEnSE celebrates 10 years! Mon, 07 Dec 2020 09:34:04 +0000 cense The Centre for Entrepreneurship and Spatial Economics, more commonly known as CEnSE, celebrates 10 years of existence in December 2020. The story of CEnSE as a research center thus started in 2010, but it was a result of research (and researchers) going much further back in time, as well as the history and tradition of the Jönköping region. The region of Jönköping is known for its many small- and medium sized firms and the entrepreneurial spirit. Being a medium-sized region there was also a need for a research agenda on regional and rural development, while the research focus of that time was often on urban and metropolitan regions.

Even more importantly, Jönköping International Business School (JIBS) had gathered many distinguished senior scholars, such as Professors Åke E. Andersson, Börje Johansson, and Charlie Karlsson, focusing on issues of entrepreneurship, innovation, growth, and development, often from a geographic (spatial) perspective. These research interests spilled over to junior researchers, as well as PhD candidates, providing a breeding ground and a critical mass for a specialized research center.

Hence, on December 6, 2010, the then Dean of JIBS signed the formal document on the establishment of CEnSE. It was noted in the “Dean’s decision” that …the subject areas of entrepreneurship research and spatial economics are sufficiently broad to cover many interesting and financially fruitful opportunities. Looking back on the last 10 years, we can only agree to this proposition. Since 2010, CEnSE has engaged more than 30 researchers producing numerous scientifically, socially, and policy-relevant articles published in high-quality journals. CEnSE has also provided a viable platform for PhD candidates at JIBS, as shown by the 14 PhD defenses (and more coming) on topics within CEnSE core areas.

A key element of CEnSE, and a contributing factor to the success of the research center, is the many externally funded research projects that have engaged CEnSE members during the years. The research portfolio of CEnSE is very much a function of these projects, which often spring from a policy issue, sometimes regionally embedded. For example, there have been projects on accessibility and the widely discussed high-speed railway in Sweden; innovation in rural areas in Jönköping county and beyond; the role of entrepreneurship in an aging society; labor market integration of immigrants; and “smart” rural development from a European Union perspective. Additionally, CEnSE researchers have been involved in several policy evaluations of the Swedish rural development program, among other forms of commissioned research.  

Despite the strong base in economics, CEnSE is a multi-disciplinary research center, including researchers in business administration and statistics, and is part of the European (and international) regional science community. The network of CEnSE thus spans across the globe and CEnSE members are frequent participants in regional science conferences across the world. In 2010, the 50th Congress of the European Regional Science Association (ERSA) was held in Jönköping with Nobel laureate Paul Krugman as one of many prominent guests. In 2013, late CEnSE member Professor Emeritus Börje Johansson was awarded the EIB-ERSA prize for his great contributions to regional science. The academic impact is also shown by that CEnSE members serve on the editorial board of several regional science journals, and have produced numerous edited books, often led by Professor Emeritus Charlie Karlsson, another well-known name in the regional science community worldwide.

Since the beginning, the overall mission of CEnSE is to organize, support, and carry out innovative, high-quality, basic as well as policy relevant research on entrepreneurship and spatial economics at JIBS, aiming at international publication in peer-reviewed journals and books as well as in the form of doctoral theses. In the upcoming years, we aim to continue to fulfill this mission, with the help of current and new CEnSE members.

For more information about CEnSE please visit 

Mikaela Backman, Johan Klaesson, Sofia Wixe

Johan Klaesson (Director of CEnSE)

Mikaela Backman (Co-director of CEnSE)

Sofia Wixe (Co-director of CEnSE)

]]> 0
Barn och ungdomars hälsa hotas i pandemitider! -ett upprop till politiker och beslutsfattare Tue, 01 Dec 2020 11:29:12 +0000 Frida Lygnegård

De sociala och psykologiska konsekvenserna av pandemin slår hårt mot barn och ungdomar. Samtidigt som personal som arbetar med barn och unga är oroliga för barn och ungas välbefinnande, innebär distansundervisning minskade möjligheter för professionella där barn och ungdomar befinner sig att uppmärksamma barn som far illa. Personalens arbetsmiljö hotas precis som barnens. Många unga upplever att deras psykiska hälsa har försämrats. Den ökade pressen i hemmet, som nu blivit en arena både för fritid, skola och arbete, är en ytterligare faktor som utmanar barn och ungas möjligheter till en positiv och hälsosam tillvaro. Hur ska vi komma till rätta med de psykosociala konsekvenserna av pandemin?

Våra kommande generationers framtida välbefinnande bygger nu mer än någonsin på en kraftsamling kring främjandet av barns och ungdomars levnadsvillkor, parallellt som bekämpningen av viruset pågår. Sverige var ett av de länder som år 2015 enades om de 17 globala målen. Dessa utgör den internationella agenda som fram till år 2030 syftar till att avskaffa extrem fattigdom, minska globala ojämlikheter och orättvisor, främja fred och rättvisa och att lösa klimatkrisen. Mål nummer 4 handlar om en god utbildning för alla (

Den minskade tillgången till förskola och skola påverkas barns möjlighet till trygghet och åldersadekvat stöd. Distansundervisningen kan leda till att barn och ungdomar inte kan tillgodogöra sig undervisningen. Detta kan bero på avsaknad av tillräcklig kapacitet på internetuppkoppling, trötthet på grund av brist på näringsrik lunch, eller avsaknaden av en ostörd miljö då syskon och föräldrar finns hemma i den tillfälliga skolmiljö som många barn och ungdomar nu har vid köksbord, i soffan eller i sängen. Personal i skolan sliter för att få undervisningen att fungera i rådande pandemi. Samtidigt ska de också följa rådande restriktioner som innebär att även de ska stanna hemma om de uppvisar symtom.

Konsekvensen av brist på vikarier och en mindre personalstyrka innebär att det finns färre vuxna att förlita sig på. Detta medför en orolig, stökig och ibland hotfull miljö utanför klassrummet, i korridoren eller skolgården. Detta riskerar att skapa oro för eleverna vilket i sin tur minskar möjligheten för att på goda grunder kunna tillgodogöra sig den undervisning som ges. Politiker med ansvar för utbildning bör fundera över hur budgeten kan inrymma snabba insatser som innebär extra resurser till förskolor och skolor för att hantera den situation vi står inför idag. Här måste barn och ungdomar få möjlighet att uttrycka hur de upplever sin situation i och utanför skolan och vilket stöd de efterfrågar. Om vi inte inkluderar deras åsikter är risken överhängande att insatser som inte möter barnens behov sätts in vilket leder till icke adekvat användande av samhällets resurser. Skolan, som är en viktig skyddsfaktor mot psykisk ohälsa, och resurser som bidrar till en jämlik skola, måste prioriteras.

Barns levnadsförhållanden har förändrats under pandemiåret 2020.  Tillgång till arbete, hel-eller deltidspermitteringar leder till att vårdnadshavare med osäkra arbetsvillkor får minskad eller helt utebliven inkomst. Detta riskerar att leda till ohälsosamma levnadsförhållanden när det gäller exempelvis mat, fysisk aktivitet och alkoholkonsumtion. Det påverkar också föräldrars möjligheter att bistå med trygghet, stöd och god fostran för sina barn, några av föräldraskapets huvuduppgifter. Dessa föräldrar behöver stöd. Samtidigt har förutsättningar för föräldraskapsstöd förändrats, inte minst på grund av att socialtjänstens verksamheter också har behövt ställa om, utan extra insatta resurser.

Särskilt drabbade är personer med lägre socioekonomisk bakgrund som lever i områden med sämre kvalitet gällande boende och en mer otrygg närmiljö. Covid -19 slår därmed hårdare mot redan utsatta grupper i befolkningen. Detta hotar uppfyllandet av flera av de globala målen, exempelvis mål 1(ingen fattigdom) mål 3 (god hälsa och välbefinnande, mål 5 (jämställdhet och en rättvis fördelning av makt, inflytande och resurser). Det hotar barnens möjligheter till en trygg och säker utveckling.

Barnkonventionen har i år blivit lag. Barn har i enlighet med denna rätt att få uttrycka sin åsikt och påverka i frågor som rör dem själva, i relation till barnets ålder och mognad. Det räcker dock inte att hävda att vi arbetar enligt barnkonventionen -vi måste visa hur. Inte minst nu, när barn och ungas möjligheter till en positiv utveckling och livsvillkor har försämrats. Ett exempel är genomförandet av barnkonsekvensanalyser för att exemplifiera och tydliggöra hur barn själva upplever rådande situation. Det krävs också resurser i form av pengar eller konkret i form av tillsättande av extra tjänster inom förskola och skola, inom elevhälsan och fritidshem.

Det räcker inte heller att utgå från att barns hälsa enbart är en fråga för hälso-och sjukvården. Barns hälsa är en fråga för alla sektorer i samhället som ser en framtid inom respektive verksamhet där dagens barn och ungdomar en dag kan bli yrkeskollegor eller konsumenter av varor eller tjänster. Här behöver företag inom såväl privat som offentlig sektor bidra. Kan internetleverantörer bidra till att barn i familjer där man inte har råd med tillräckligt god uppkoppling, kan få internet till ett reducerat pandemi-pris? Kan matleveranser ordnas hem till elever som annars inte äter lunch? Kan vi hjälpa personer in på arbetsmarknaden tex till skolan där vuxna kan fungera som trygga stödpersoner?

I vilken utsträckning kan kommuner erbjuda ett utökat föräldrasskapsstöd? Ett utökat psykologiskt stöd till de barn och unga som behöver det nu mer än någonsin- är väsentligt för deras framtida välmående. Vi behöver fundera på hur vi kan ta oss igenom rådande samhällskris och veta att vi gjorde allt vi kunde för att säkra våra kommande generationers välbefinnande.

Rådande pandemi riskerar att öka befintliga klyftor i samhället. Ur ett folkhälsoperspektiv är förutsättningarna för en god hälsa kraftigt utmanade. De psykosociala konsekvenserna av pandemin sker här och nu och de slår hårt mot den grupp vi som samhälle har ett ansvar att skydda; våra barn och ungdomar. Det handlar om våra kommande generationers välmående och tilltro till att vi vuxna runtomkring agerar för alla barns bästa. De beslut som tas i samhället idag i den kris vi befinner oss i riskerar att kränka barns rättigheter om inte resurser sätts in för att bevara barn och ungdomars rätt till en trygg och säker miljö, både i och utanför skolan. Om inte detta görs riskerar barn och ungdomar att hamna i ett utanförskap som leder till negativa konsekvenser på individ-, grupp- och samhällsnivå med långsiktiga negativa effekter på samhällets välstånd, ekonomiskt och socialt. Den mediala vinklingen är viktig för hur dessa frågor adresseras. För att bidra till en god och jämlik hälsa för hela befolkningen krävs nu ett multisektoriellt krafttag för att skydda barn och ungdomars hälsa och välbefinnande, och det måste ske nu.

Frida Lygnegård, barn och ungdomsforskare, Hälsohögskolan, Jönköping University


Tfn: 036-10 11 90

Sabina Kapetanovic, barn och ungdomsforskare, Högskolan Väst

]]> 0
Insights from co-reflection Sun, 29 Nov 2020 19:55:07 +0000 samskapa Due to the COVID-19 pandemic a scheduled reflective research retreat was reorganized as a digital event in November. Participant were researchers and PhD candidates in a research programme discussing ongoing studies. In one the sessions preliminary findings of a study on outcomes of co-production were elaborated and participants used an electronic survey to share their reflections. This blog reports on some of the insights and co-reflections among retreat participants.

Co-production refers to the collaboration between those in need of a health- and social care service and the professionals and other stakeholders providing that particular service. The objective with co-production is to increase the involvement of citizens, ultimately leading to improved services. The interactive international research programme SAMSKAPA explores the value of co-production and one of the addressed scientific gaps is how co-producion is measured and what outcomes it leads to.

In our study, we have observed that citizens are much more closely described than professionals in co-production research. There are almost always descriptions of participating citizens in terms of gender, age and health status. This is rarely the case for professionals. Why? As in all collaborative work, co-production is a relational process, and we wonder if professionals’ characteristics are not recognized as influential. We believe that both citizens and professionals have their individual views and characteristics, influencing co-production. So, why are professionals and their influence on co-production research neglected?

Another of our observations regard the imbalance of the number of co-productive research initiatives taken by citizens compared to professionals. So, who does predominantly take the initiative? Well, it is not citizens. There are several explanations for this, with the most obvious one that professionals are hired to deliver and develop services, and citizens are not. However, citizens have the lived experience of the service, and professionals don’t. So, perhaps the problem is not so much who the initiative taker is, as whose needs and experiences that are informing the initiative. Another potential issue is if professionals and citizens differ in the views of what is relevant to improve in a service.

Yet another observation concerns the unbalanced ownership of measures and evaluations of co-production projects and by reading the literature, we wonder if citizens only are invited as evaluators in interviews or score sheets of already decided parameters. Our urgent question is if those citizens using and co-producing a service also are invited to evaluate whether that service meets their needs. Because, who else could better answer that question?

It is not only a challenge to co-produce health- and social care services, or to study how these services are co-produced. It is also a challenge to understand the process of developing and using measures with a co-productive approach and the digital co-reflection retreat was a useful tool to provide new insights and gain direction for future research.

Kristina Areskoug Josefsson & Annika Nordin

Researchers in SAMSKAPA

Jönköping Academy for Improvement of Health and Welfare,

School of Health and Welfare

]]> 0
När roboten blir journalist – hur reagerar samhället då? Fri, 27 Nov 2020 19:14:45 +0000 JU LIVE

George Grönwald, redaktionell utvecklingschef för Hall Medias digitalisering tillsammans med Tuwe Löfström, universitetslektor vid Tekniska Högskolan berättar om en svindlande resa med många nya gemensamma lärdomar och upptäckter.

]]> 0
Så röstade amerikanska städer i valet Fri, 27 Nov 2020 13:58:48 +0000 Charlotta Mellander Presidentvalet i USA blev en längre historia än förväntat. Flera stater har räknat om sina röster och det dröjde innan Biden slutligen utsågs till segrande (om än inte utan ifrågasättande från sin motståndare).

Hittills har ganska få resultat från valet redovisats förutom siffrorna för stater. Men via mina kanadensiska kollegor har vi lyckats få tag på valresultat för amerikanska counties (vissa counties i Alaska saknas i materialet). Det finns drygt 3000 counties i USA som täcker både stad och landsbygd.

Siffrorna är baserade på den första röstningsomgången och är därmed inte helt definitiva, men man skulle förvänta sig ytterst små förändringar. Genom att befolkningsväga varje county baserat på den andel av regionen de ligger i de utgör och sedan kombinera med deras röstsiffror har jag därefter räknat fram ett valresultat för amerikanska städer, det som i USA kallas för metropolitan areas. För att vara en metropolitan area ska befolkningen i regionen vara minst 50 000 och de ska vara sammanlänkade genom pendlingsmönster. Det finns idag knappt 400 sådana metropolitan areas, varav en åttondel har har en befolkning på över 1 miljon.

I denna bloggpost tänkte jag titta lite närmare på dessa stora regioner med mer än 1 miljon invånare röstade i valet. Tabellen nedan visar andelen som i högst grad röstade på Biden:

Störst stöd fick alltså Biden i San Francisco där fler än 4 av 5 gav honom sitt stöd. Även i närliggande regionen San Jose hade Biden ett omfattande stöd (74 procent). Det var samma andel som i Washington DC. Även i New York, Seattle och Los Angeles var det fler än 7 av 10 som la sin röst på Biden. Boston, Detroit, Philadelphia och Chicago rundar av listan. Med andra ord hittar vi det mest omfattande stödet för Biden i de regioner som är bland de allra största i landet, något som jag tänker återkomma till i nästa bloggpost.

De stora regioner som i högst grad röstade på Trump är följande:

I Birmingham fick Trump 57 procent av rösterna, bara något högre andel än i Oklahoma City och i Cincinati. Även i Jacksonville, Nashville, Pittsburg, Tampa, Louisville och Rochester fick Trump en högre andel av rösterna än vad Biden fick.

Denna andra tabell kan lätt ge intrycket av att Biden vunnit stort (då Trumps övertag i dessa regioner är mer marginell än Bidens övertag i tabellen ovan). Men då ska man komma ihåg att vi här bara tittar på de allra största regionerna med fler än 1 miljon invånare. Trumps väljare hittar vi i högre grad utanför städerna – även det något som jag kommer att återkomma till i nästa bloggpost.

]]> 0
Keep calm and Die: Political satire in advertising, lessons from Slovakia Fri, 27 Nov 2020 13:15:02 +0000 Guest blogger Although we observe more and more companies using political satire as a marketing tool, research on this topic is scarce. Kristína’s thesis therefore makes an important contribution. She specifically focuses on how millennials perceive satire, an increasingly relevant customer group.

Her work highlights the role of thought-provoking multimodal message construction and the company’s previous involvement in political scandals. Beyond making important theoretical contributions, her findings offer inspiration and useful advice to marketing practitioners who consider using political scandals in their advertising campaigns.

In the age of controversial political figures, even big companies such as Coca-Cola or Kaufland enter the slippery ice of using political satire in their social media campaigns. The idea for my thesis was born when I stumbled upon such commercial ads filled with political satire from my home country of Slovakia. Perhaps, it could be a way to win back the young generation of millennial consumers who have grown increasingly sceptic towards traditional advertising yet are sensitive towards social issues? After all, there is no doubt the ads were successful in achieving viral spread. However, not every viral post is necessarily liked by consumers, especially if we talk controversial topics. Therefore, the questions I asked in my thesis were: what attitude do millennial consumers have towards such advertising format and what possible underlying considerations are there to make this format successful?

I analysed Facebook comments on ads reposted at a popular satirical Facebook page Zomri (Keep calm and Die), which was important to grasp immediate consumer reactions including emoticons from the precise time when the ads were published. Secondly, I employed focus groups consisting of Millennials organized via Facebook messenger video chat to collect deeper ideas.

“You can finally hear it too”. Coca-Cola reacted to a leaked audio-recording exposing a massive corruption scandal in high-ranking political circles. Existence of this recording had been debated for several years prior to its eventual leak. Among others, this recording included “a voice similar to that of former prime minister Robert Fico” asking for a bottle of coke while being corrupted by oligarchs. The ad was part a then new advertising strategy, where Coca-Cola focused on the sound made by opening a bottle of coke resulting in a double meaning of the ad.

The text by Zomri says: “Coca-Cola, my dream is to have bottles with the name Zomri printed on the label”. Couple of days later, Coca-Cola actually had such bottles manufactured, which was promptly featured at Zomri and received widely positive reactions from followers.

Findings show that the satirical element must be embedded in a well thought-out, original, creative, and aesthetically pleasing whole with emphasis on well-executed metaphors to make the concept succeed. The joy of cracking the hidden meaning was the central idea for consumers to like such ads. A good example in this regard is an ad by Sadkay with its intricate use of clues that point towards the satirical message while preserving aesthetic appeal of the ad and showcasing Sadkay´s product. Similarly, Coca-Cola´s use of sound waves in the shape of coke bottle was praised for its creative way of referring to the actual scandal. The devil lies literally in the details.

“Even the beam deserves to sit”. Local furniture company Sadkay reacted to corruption scandals of the former prime minister Robert Fico by metaphorically suggesting that he deserves to go to prison. Beam, or “Hranol” in Slovak, is one of Fico´s nick-names, the bottle of Coca-Cola refers to the audio-recording and the red tie is often featured in caricatures of Fico. The expression “to sit” has double meaning in Slovak, slang-wise it means “be imprisoned”.

Moreover, companies need to target the right audience with sufficient knowledge and motivation regarding politics. A crucial success factor for these ads was the existence of Zomri and its 300K community of consumers immersed in politics through the satirical content. For “outsiders” it was sometimes hard to understand the hidden meaning unless the ads referred to something rather notorious like in Sadkay´s case.

Very importantly, although consumers don´t mind for-profit companies as such to use political satire, those firms caught up in scandals of their own should refrain from such endeavors lest be considered hypocrites. This is especially concerning when it comes to very acidic style of satire and here the results indicate that the Sadkay ad would have been received likely on the negative side had it been made for instance by Coca-Cola. A safe way to use political satire in advertising was mastered by Kaufland, whereby the ad seemed ordinary at the first glance, but held a secret in referring to a faux-pas of Slovak National Party that used a Moravian folklore ornament in their billboards.

“Moravian cakes”. Kaufland advertises pastry called Moravian cakes with a Moravian folklore ornament (from Czech Republic) in the background. This refers to a faux-pas when Slovak National Party used the very same ornament in their billboards.

Kristina Talabova, Sustainable enterprise development Bachelor program at JIBS

]]> 0
Släpp loss hjärnorna: Ledarskapsinnovation i pandemin Tue, 24 Nov 2020 09:41:24 +0000 Ledarkunskap ”När kommer den andra vågen?” Frågan ekar bland de småländska ledarna som i början av september samlats till ett fjärde digitalt ledarlabb. Återgången till fysiskt arbete har kommit av sig. Viruset har ånyo börjat sprida sig i Europa. Nu krävs mer nytänkande i den globala krisen.

Dagens tema i ledarlabbet är krisdriven innovation. Vår digitala gäst är Mikael Löf, partner och medgrundare till företaget Move Group. Han berättar om hur företaget  på kort tid har digitaliserat sitt kunderbjudande av grupp- och ledarutveckling. Det var vad kunden ville ha och inte minst tvingats till i pandemins konsekvenser av social distansering, säger Mikael. Så det var bara att sätta igång. Nya behov söker lösningar och här fanns en teknik att tillgå. Den stora omställningen fanns inom oss själva, i våra ”mindset”, menar Mikael.

Kontoren stänger ner, digitaliserade loungemiljöer öppnas upp där människor och idéer möts vid kaffemaskinen. Fast via nätet. Mentala gränser löses upp till ett skapande nätverk. ”Släpp loss hjärnorna”, säger en av de småländska ledarna. I den digitala världen tvingas ledarskapet blir alltmer mobilt, när tid och rum löses upp. Vi är helt enkelt inte vana vid att leda och driva verksamheter i den typ av omorientering som sker nu.

Om vi inte längre kan leda – vad kan vi då?

Många ledare vågar inte experimentera, menar våra småländska ledare. De är fast i ekorrhjulet, vågar inte hoppa ut. Då blir det inget innoverande. En annan deltagare bryter in och säger sig ha fastnat i något som Mikael sade, att den vanliga frågan företaget fått under den globala krisen har varit: ”Hur leder jag på distans?” Det är en chefsriktad fråga, sa Mikael, istället för att fråga: ”Hur utvecklar vi våra team digitalt?” Samtalet om krisdriven innovation förflyttas från produkter och kunder till ledarskapet i sig självt.

Ledarlabbet går mot sitt slut. Jakten på ledarskapet i det nya normala fortsätter. Ledarskapet som föremål för innovation. Behov av ledarskapsinnovation. Som Ingvar Kamprad sa, ”Det mesta är ännu ogjort.” Vad tror du?

Kamprad, I. (1976). En möbelhandlares testamente & Lilla IKEA ordboken. Inter IKEA systems B.V.

Bild: Nour Havemose

]]> 0
Directing Customer Social Identity Through Influencer Marketing and Brand Co-creation Activities Mon, 23 Nov 2020 07:57:17 +0000 Guest blogger Sylvie DellaBruna and Beata Edlund’s thesis sheds light on a critical aspect of contemporary marketing practices: How companies create and steer social identities which their customers can identify with. Compared with most previous research, it portrays marketing in a more proactive role.

Instead of attending to and playing with existing social identities that match a company’s target audience, the students unpack the process by which the renowned brand NA-KD uses influencer marketing and brand-cocreation to create new social identities together with their customers. In that way, they manage to contribute to increasingly relevant discussions in marketing theory

Today, it takes more than traditional advertisements, enticing prices, or celebrity endorsements for companies to engage with customers. Customers want to be active rather than passive participants in the firm’s branding and marketing activities. Due to this change in the marketing environment, companies have started using social media influencers and brand co-creation activities to form a brand personality and a social identity in which customers can mold their self-concepts. The marketing trend sparked our interest and became the prime focus of our bachelor thesis. 

We investigated how the Swedish, fast-fashion company NA-KD utilizes influencer marketing and brand co-creation activities to drive the social identities of their customers.Combining these methods, creates a unique strategy which is essential for companies to understand as customers seek more partnership roles with their favorite brands. During our exploratory, single case study, we interviewed key employees at NA-KD working within marketing, collaborations, and content creation. The interviews enabled us to discover how NA-KD established relationships with their customers and how the company enabled self-brand connection; the complete absorption of brand values into one’s self-concept.

The findings showed that NA-KD was able to direct the social identities of its customers, meaning, their actions influenced the way in which their customers viewed themselves in society. This was achieved through influencer marketing and brand co-creation, the two key engagement methods used in their overall strategy. We created a conceptual model that represents the process of how brands can manage social identity direction and form producer-consumer relationships. This process includes influencer marketing, brand co-creation, and brand experience, led by methods of CRM and circle mapping to allow for self-brand connections and continued firm growth to occur. 

The main takeaway from this research is that companies need to actively produce opportunities for brand co-creation and recognize when it is happening organically, such as voluntary feedback given by a customer on social media, and utilize that. Furthermore, when companies form relationships through brand co-creation activities, they need to manage and continually foster the relationships. In conclusion, customers will feel valued and will, therefore, voluntarily seek to add value to their endeared company.

Sylvie DellaBruna: 

Beata Edlund:

]]> 0
En jämlik hälsa för alla – hur ser det ut i Sverige? Fri, 20 Nov 2020 11:02:24 +0000 Frida Lygnegård Idag är det Barnkonventionens födelsedag. Den 20 november 1989 antogs Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag. Det innebär att genomförandet av barns rättigheter inte kan förbises. Av någon. För att detta ska bli verklighet krävs insatser och samordning på kommunal, regional och nationell nivå-det vill säga alla politiska nivåer.

Kamala Harris, USA:s valda vice-president sa i sitt segertal; ”det är vi, folket som har makten att skapa en bättre framtid”. Valet av en kvinnlig vice president för Amerikas förenade stater markerar onekligen ett stort steg i rätt riktning. USA har dock som enda land inte ratificerat barnkonventionen men Harris tal sände tydliga signaler inte minst till barn och ungdomar att det går att lyckas oavsett kön och oavsett om du har en ambition som inte hör till vanligheten där du växer upp.

Det övergripande målet för svensk folkhälsopolitik har ett specifikt fokus på jämlik hälsa. Sveriges folkhälsopolitik ska skapa förutsättningar i samhället för att en god och jämlik hälsa ska kunna nå hela befolkningen och därmed minska befintliga hälsoklyftor. Det handlar om åtta folkhälsopolitiska målområden som rör det tidiga livets villkor, att utveckla kompetens och kunskap genom lärande och utbildning, arbete och en god arbetsmiljö, inkomst och försörjning, våra levnadsvanor, inflytande och delaktighet i samhället och en hälsofrämjande hälso-och sjukvård.

Men hur ser det ut i dag?  Sverige har internationellt sett ett gott anseende när det gäller synen på jämlikhet. Men enligt OECD ökar ojämlikheten mer i Sverige än i andra jämförbara länder.

I en ny rapport med fokus på Stockholms län från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) belyses hur pågående pandemi drabbar personer olika beroende på socioekonomiska faktorer. Desto lägre inkomst desto sämre möjligheter att skydda sig mot COVID-19. Högre inkomst innebär bättre förutsättningar att exempelvis arbeta hemifrån och andra möjligheter som gör att du kan välja när du exempelvis handlar mat eller när och hur du förflyttar dig mellan olika platser i samhället.

Covid-19 drabbar alltså ojämlikt. Detta innebär att föräldrar med lägre inkomst och otrygga anställningsvillkor får en ytterligare pressad situation där valet att följa rekommendationer och stanna hemma från arbetet också innebär utebliven inkomst. Detta drabbar i sin tur barnen. Folkhälsopolitiken är tvärsektoriell och innebär att insatser på de ovan angivna målområdena inom folkhälsopolitiken behöver belysas av många olika aktörer i samhället. Det måste skapas förutsättningar för de som har minst möjlighet att följa rekommendationerna så att det går att handla mat, arbeta och hämta barn på ett tryggt sätt. 

I och med att landets gymnasieskolor nu givits ökade förutsättningar att använda fjärr-och distansundervisning för att möjliggöra ökat fysiskt avstånd i skolorna, ökar också risken för ojämlikhet i skolan. Vad tycker ungdomar själva? Designaler jag fångar upp är både att det kan kännas tryggt att veta att man ibland kan stanna hemma medan det också finns en oro för hur man ska kunna motivera sig för att studera hemifrån sam oro över inte kunna träffa kompisar i samma utsträckning. Precis som i våras. Nu krävs åtgärder i form av resurser till skola och elevhälsa så att ungdomars behov kan fångas upp. Det inkluderar också att lärarnas förutsättningar att bedriva en jämlik undervisning måste beaktas.

Så, grattis på födelsedagen barnkonventionen. Men det räcker inte, nu måste vi alla som har möjlighet, bidra till att göra kloka val så att de med minst förutsättningar att kunna göra egna val, kan uppleva en jämlik hälsa för sig själva och sina barn. Här blir samordningen för landets folkhälsopolitik på kommunal, regional och nationell nivå viktigare än någonsin.

Missa inte Fridas podcast som spelades in tidigare i höstas som berör bland annat uppfyllandet av barns rättigheter i relation till AGENDA 2030.

]]> 0
Women’s Entrepreneurship Day Thu, 19 Nov 2020 11:14:05 +0000 Gästblogg Idag, 19 november, är det Women’s Entrepreneurship Day. Dagen har firats sedan 2014 för att uppmärksamma kvinnors företagande och deras roll för jämställdhet och ekonomisk utveckling. Men hur går det egentligen med jämställdheten och företagandet? Sisådär, argumenterar jag i en artikel publicerad i Human Relations[1] som jag skrivit tillsammans med den engelska professorn Susan Marlow. Vi jämför politik för att öka kvinnors företagande i Sverige och i Storbritannien ur ett postfeministiskt perspektiv. Postfeminism är, mycket kort, tanken att feminismen har gjort sitt jobb – tack så mycket – och behövs inte längre. Strukturella hinder är borta, och kvinnor har idag alla möjligheter att förverkliga sig själva och nå ekonomisk framgång genom arbete, utbildning och företagande om de bara, som Sheryl Sandberg skriver i Lean In, anstränger sig tillräckligt mycket. De har dessutom valfrihet – det går att välja att prioritera hem och barn också, och det går att kombinera båda delarna om man vill. Tjänster i hemmet kan man köpa fördelaktigt med RUT-avdrag. Postfeminism är i grunden en nyliberal hållning, dvs att resurser utnyttjas bättre genom den fria marknaden än via staten.

Hur har det gått, då? I Sverige har man privatiserat vård, skola och omsorg, delvis med argumentet att man då öppnar marknader där kvinnor har den expertis som behövs och kan starta egna verksamheter. Man har inför RUT-avdrag med argumentet att det öppnar möjligheter för kvinnor att starta företag i de branscher som omfattas, och därmed skapas vita jobb för andra kvinnor. Dessutom sägs det underlätta för de kvinnor som köper tjänsterna att förena arbete med familjeansvar. Kvinnors andel av det totala antalet företag har visserligen ökat i Sverige, men studier visar att den största ökningen av kvinnors företagande i de branscher som privatiserats var inom barnomsorg, där förtjänstmöjligheterna är mycket små. Mer lukrativa branscher som hälso- och sjukvård domineras av större aktiebolag, ofta ägda och ledda av män[2]. Kvinnliga företagare hade en lägre medianinkomst än kvinnor som var anställda, som i sin tur tjänade mindre än män[3].

Politiken i Storbritannien har fokuserat på kvinnor som en outnyttjad resurs och uppmanat dem att med hjälp av stöd av olika slag starta företag. Man har visserligen identifierat hinder av olika slag, såsom tillgång till lån eller brist på barnomsorg, men tanken är att kvinnorna själv ska kunna överkomma dessa hinder om de bara förbättrar sina färdigheter och sitt självförtroende. Det är alltså individuella lösningar på strukturella problem. En heltidsarbetande, anställd kvinna tjänade enligt statistik från 2018 i genomsnitt 76% mer än den genomsnittliga företagerskan. Dessutom är företagande på grund av Storbritanniens brist på barnomsorg till ett överkomlig pris ofta det enda sättet för en kvinna som är förälder att skaffa sig en inkomst. Detta företagande blir ofta hembaserat, litet och på deltid.

I båda länderna lönar sig sålunda en anställning bättre för den genomsnittliga kvinnan. Slutsatsen är att kvinnors företagande må vara bra för den ekonomiska utvecklingen, men det är än så länge inget universalmedel för jämställdheten. Marknaden fixar inte detta på egen hand.

[1] Ahl H and Marlow S. (2019) Exploring the false promise of entrepreneurship through a postfeminist critique of the enterprise policy discourse in Sweden and the UK. Human Relations: 0018726719848480.

[2] Sköld B. (2015) Vad hände? Kvinnors företagande och de strukturella villkoren – en studie i spåren av den offentliga sektorns omvandling, Linköping: Linköping University.

Sköld B and Tillmar M. (2015) Resilient gender order in entrepreneurship: the case of Swedish welfare industries. International Journal of Gender and Entrepreneurship 7: 2-26.

[3] Sköld, B., Tillmar, M., Ahl, H., Berglund, K. and Pettersson, K. (2018), Kvinnors företagande i landsbygdskommuner med fokus på Småland och Öland: En kvantitativ kartläggning inom ramen för forskningsprojektet ”Kvinnors företagande för en levande landsbygd”. Linköping University, Linköping.

Helene Ahl, professor i företagsekonomi

Helene Ahl är verksam som professor och forskare vid Encell, Nationellt kompetenscentrum för livslångt lärande vid Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) i Jönköping.

]]> 0
”Äldre fråntas rätten till självbestämmande” Wed, 18 Nov 2020 14:40:58 +0000 Guest blog Det är något som skaver.

I svensk grundlag finns tydligt inskrivet att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten. En avgörande fråga som uppstår i ljuset av beslutet om besöksförbud på särskilda boenden i Sverige är: vad ger oss rätten att i ett slag fatta beslut som i hög grad är begränsande för äldre personer? Huruvida regeringens beslut om besöksförbud kan ses som rätt eller fel är svårt att säga. Vi är införstådda i att det inte kan ha varit ett enkelt beslut att ta och att syftet varit gott; att skydda personer som bedömts tillhöra en riskgrupp, men vad har priset varit?

Införandet av besöksförbud på särskilda boenden skedde i en tid när tillgång till skyddskläder och skyddsutrustning, såväl som tydliga rutiner för att undvika smittspridning var bristfällig. Här kan vi dra paralleller till vad som påvisas i vetenskapliga studier där vård- och omsorgspersonal ofta beskriver att de ibland måste använda tvång och begränsningar för att skydda den äldre personen. Men det finns en stor skillnad, de gånger sådana åtgärder måste införas så ska de vara undantag och baserade på just den personens förutsättningar och situation – inte på gruppnivå.

Ytterligare en viktig aspekt som behöver reflekteras över, är den paternalism som är inbäddad i beslutet om besöksförbud, som till skillnad från exempelvis beslut om ”lockdown” i vissa länder, bara kom att handla om äldre personer. Det kan anses spegla en syn på äldre personer som oförmögna att ta eget ansvar och vara delaktiga i beslutsfattande rörande den egna personen. På så vis står beslutet om besöksförbud i direkt motsats till vad som exempelvis framhålls som grunden i Socialtjänstlag och Hälso- och sjukvårdslag där självbestämmanderätt, integritet, jämlikhet och lika värde är ledorden.

Vidare framgår i Folkhälsomyndighetens återrapportering av regeringsuppdrag: Uppdrag om åtgärder inom vissa av socialtjänstens verksamheter vid smittspridning av covid-19 att:

“Idag kan isolering med stöd av smittskyddslagen (2004:168) endast ske på en vårdinrättning som drivs av en region. Det bör ses över om någon annan möjlig åtgärd för särskilda boenden, istället för isolering på en vårdinrättning, är lämplig att införa”

Denna skrivning öppnar för framtida förbud, vilket noggrant behöver utredas och övervägas. Vilka risker kan detta medföra? Är vi på väg mot en situation där särskilda boenden blir sjukhusliknande vårdinrättningar? Kommer vi tillbaka till situationen innan ÄDEL-reformen?

Avslutningsvis är det viktigt att ställa sig frågan vad som händer nu. Om förbudet återinförs nationellt, liksom det har gjort lokalt, behöver vård- och omsorgsgivare ställa sig frågor som Finns alternativa lösningar? och Hur tillgodoser vi den enskilde äldres önskemål?

Linda Johansson, Docent i Hälsa och vårdvetenskap

Therese Bielsten, Med. Dr i Omvårdnad

Lena Östlund, Fil. Mag. i Gerontologi

Samtliga verksamma vid Institutet för gerontologi, Hälsohögskolan, Jönköping University

Texten har även publicerats som en debattartikel i Dagens Medicin.

]]> 0
Social Innovation and Sustainable Business Talks podcast series – #1 Fri, 13 Nov 2020 12:46:23 +0000 Social Innovation and Sustainable Business Talks The project is partly supported by The Mötesplats Social Innovation project funded by Vinnova, Sweden’s Innovation Agency, and the Media, Management and Transformation Research Centre (MMTC) at Jönköping International Business School in Sweden.

In this podcast series, you will hear what practitioners from sustainability-oriented companies and academics from different fields focusing on social innovation and sustainability research think about the major challenges and future opportunities in the transition to the circular economy.

One of the perspectives in the discussions will be social innovations needed in addition to technological innovations to support more sustainable consumer behavior. The aim is to inspire business developers in companies to further develop more sustainable business ideas and promote social innovation.

The podcast closes with practically relevant research questions for researchers that will help us in the academia to focus on the key issues in transitioning to the circular economy.

Podcast #1

Listen to the podcast at Spotify, Libsyn, iTunes (search for Vertikala samtal) or below.

Hosting the podcast #1: Dr. Ulla Saari, Senior researcher at the Media, Management & Transformation Research Centre (MMTC), and assistant professor of sustainable business at Jönköping International Business School.

Industrial sector in focus of the discussion: automotive sector

Company representation: DI Johann Bachler from AVL List GmbH, Austria,

Guest from Academia: Prof. Rupert Baumgartner from University of Graz, Austria

Short bios of discussants

Rupert J. Baumgartner is professor of sustainability management at the Institute of Systems Sciences, Innovation and Sustainability Research, University of Graz, Austria. Since 2011 he is director of this Institute and he acted from 2012 to 2019 as Vice-Dean for research of the Faculty for Regional-, Environmental- and Educational Sciences/University of Graz. He is board member of the International Sustainable Development Research Society (ISDRS).

Before joining the University of Graz, he was senior researcher in the field of strategic management and industrial ecology at the Åbo Akademi University in Finland and at the University of Leoben, Austria. He published more than 50 journal papers in leading academic journals, 3 books and more than 20 book sections. His main research interests are corporate sustainability management, sustainability assessment, LCA, industrial ecology/circular economy, and sustainability-oriented innovation.

He was named as DuPont Young Professor 2016 and he was awarded with the Seraphine-Puchleitner-Price 2017 by the University of Graz as the best PhD-supervisor. Since November 2018 he is the director of the Christian-Doppler-Research Laboratory for Sustainable Product Management enabling a Circular Economy.

DI Johann Bachler studied Mechanical Engineering/Economics at Technical University Graz, Austria, graduation 1995. During this time staff member at the Institute for Two-wheelers and Small Capacity Engines, and private employee of Prof. Dr. R. Pischinger. 1995 – 2000 IAV GmbH in Berlin, Germany – project manager and team lead Serial Production Calibration Diesel Engines. Since 2000 AVL List GmbH in Graz, Austria. 2000 – 2010 – Head Serial Production Calibration Diesel Engines. 2010 – 2014 Task Force Leader Knowledge Management and Internal Efficiency.

Since 2014 Co-ordinator global R&D in the business unit ‚Powertrain Engineering‘. Since 2017 build up of topic ‚Sustainability in Powertrain Engineering’ with the target of de-carbonization over entire life-cycle and circular economy solutions for the transport sector.

Dr. Ulla Saari holds a PhD degree in Industrial Engineering & Management and a M.Sc. degree in Environmental Engineering from the Tampere University of Technology, and a M.A. degree in Languages and Social Sciences from the University of Helsinki, Finland. Her current research topics include: sustainability, sustainability-oriented innovation, sustainable production and consumption, and sustainable business models. She also has 20 years’ experience in the high-tech industry in various senior manager level roles in international organizations.

]]> 0
Går det att bedriva forskning utan kompetens i informationssökning? Thu, 05 Nov 2020 14:02:43 +0000 Daniel Gunnarsson Tillgången till information ökar i ett allt högre tempo. Det gäller i allra högsta grad även för vetenskaplig information och publikationer. Idag kan man med fog påstå att den enskilde forskaren inte har någon som helst möjlighet att följa med i publiceringstakten. Att tillgodogöra sig enbart de vetenskapliga artiklar som publiceras inom sitt eget ämnesområde är ogörligt utan avgränsningar och urvalsprocesser. Det innebär att ingen forskare har möjlighet att hålla sig uppdaterad med all den senaste kunskapen. Att lyckas med sin forskning kräver därmed metoder och strategier för informationssökning, annars är risken stor att den forskning som publiceras inte vilar på den existerande forskningsfronten.

För mig som bibliotekarie är detta ett viktigt och centralt problemområde. Hur skall forskarna kunna hantera mängden av information så den inte utvecklas till ett hinder för forskning utan istället är den möjliggörare som driver utvecklingen framåt. Som den gode Isaac Newton uttryckte det ”standing on the shoulders of giants”, tillika i modern tid återanvänt som slogan för Google Scholar, så skall man utnyttja möjligheten att bygga vidare på tidigare kunskap. Det gäller även för mig så den text jag presenterar bygger mycket på den kommentar, ”What every researcher should know about searching – clarified concepts, search advice and an agenda to improve finding i academia”, som Michael Gusenbauer och Neal R. Haddaway publicerade i tidskriften Research Synthesis Methods.

Jag är medveten om att det idag finns många forskare som använder sig av Google Scholar. Visst, det kan vara gångbart i vissa fall, men långt ifrån alla. Google Scholar brister i transparens, relevansranking och träfflistan bygger på algoritmer forskaren inte känner till, vilket får till följd att sökningen blir förvanskad för att inte säga felaktig. Med detta enkla exempel vill jag visa på att forskare ibland söker information med hjälp av system som de kanske inte förstår fullt ut och genom en metod som i värsta fall brister i sin strategi. För att lyckas behöver man som informationssökare ställa sig tre grundläggande frågor:

  • Varför vi söker?
  • Var vi söker?
  • Hur vi söker?

Utan att ha ställt sig dessa frågor och funderat över svaret blir informationssökningen inget annat än ett problem oavsett hur smidigt det än är att söka i Google Scholars gränssnitt.

Vidare kan det vara bra som forskare att känna till tre olika grundtyper av sökningar vilka kan vara tillämpliga i sin forskningsutövning. Dessa är:

  • Uppsökande eller ”beläggande” sökning då man söker efter ett specifikt innehåll till exempel en artikel
  • Utforskande sökning då man inte vet vad man söker efter utan vill utveckla sin förståelse och kunskap
  • Systematisk sökning då man genom en tydlig metod vill finna all kunskap exempelvis vid en systematisk litteraturöversikt

Den första typen av sökning är den lättaste att genomföra men den kräver den mest precisa informationen för att lyckas. Ett exempel kunde vara att få fram en bok man har i en referenslista. Då kan man återanvända informationen om författare, titel och år för att sedan enkelt hitta fram till just den boken genom en bibliotekskatalog. Den andra typen av sökning är kanske något enklare att formulera då du vet vad du söker efter utifrån tidigare kunskap. Däremot är den svårare att genomföra då du behöver söka i flera olika söksystem/sökverktyg. Vidare bygger den på att du i förväg inte vet exakt vilka källor du vill få fram genom sökningen. Metoden bygger istället på en iterativ process med ett pågående lärande och reflektion. Det är alltså inte en sökning som genomförs vid ett tillfälle utan den tar tid och kräver eftertanke. Den tredje typen av sökning är den mest avancerade och bygger helt enkelt vidare på, kräver, den utforskande sökningen. Denna sökning kan liknas vid det man genomför vid en systematisk litteraturöversikt. Denna sökning eftersträvar att göra en syntes på all relevant kunskap genom en stringent metod och en process som är transparent och reproducerbar. Den noggranna planeringen av sökningen skall alltså ha genomförts i förväg och skall bygga på en tidigare genomförd utforskande sökning.

Nu räcker inte detta för att bli lyckosam utan det kräver också kunskap hos forskaren om de olika söksystem/sökverktyg som finns. Dessa bygger på olika söklogiker, har olika innehåll och sökfunktionalitet. Det innebär alltså att olika sökningar och informationsbehov behöver matchas mot rätt sökverktyg samt rätt sökmetod för just den databasen. Komplexiteten och kravet på kompetensen hos forskaren ökar markant för att nå framgång i processen. Just i denna situation vinner Google Scholar anhängare, inte på grund av sin förmåga att ge bra och riktiga svar på din sökfråga utan med anledning av enkelheten i sökgränssnittet. Det är för mig oroande när detta får styra forskarnas informationsinhämtning.

Vad finns det då att göra åt situationen och de problem som identifieras som hinder för god forskning? För det första bättre medvetenhet och förståelse hos forskarna om betydelsen av relevant informationssökning och vilken betydelse den får för forskningen. För det andra undervisning i informationssökning för forskare. Att söka information på nätet eller i Google Scholar ställer tillnärmelsevis inte samma krav som att vara kompetent i sin informationsinhämtning som forskare. För det tredje måste vi bättre förstå sökverktygen och hur de fungerar. Inom forskning kan vi inte fortsätta att använda och lita på söksystem, exempelvis Google Scholar, som vägrar att redogöra för hur relevansranking och algoritmer fungerar. Absolut, verktygen får gärna förenklas, men det får inte bli på bekostnad av funktionalitet och transparens vilket i sin tur påverkar riktigheten i genomförd forskning.

Åter till frågan jag ställde i rubriken ”Går det att bedriva forskning utan kompetens i informationssökning?” där mitt svar, förhoppningsvis även ditt, blir ett uppenbart såväl som oundvikligt, NEJ!

]]> 0
Våra vanor – viktiga, vardagliga och vägen framåt Wed, 04 Nov 2020 09:56:55 +0000 Frida Lygnegård I skrivandets stund pågår valet i USA, ett val som i medierna har kallats för ett ödesval för världen, ett val som kommer att sätta grunden för hur demokratiska institutioner världen över kan bidra med stöd till utsatta delar av världens befolkning, förändra synen på forskning och de grundläggande mänskliga rättigheterna. Detta styrs naturligtvis av gemensamma insatser i världens alla länder men utgången i valet kommer att påverka i olika utsträckning.  Enligt Nationalencyklopedin definieras begreppet institution som

samhällsvetenskapens benämning på de normer och regler som strukturerar mänskligt handlande till bestående eller återkommande beteendemönster”

Förhoppningsvis kan valutgången bidra till att uppbyggda murar välts över till broar på högkant, där vi nu kan sträcka ut en hand för att hjälpa istället för att mota bort det okända eller obekväma. Här på hemmaplan sker också förändringar i takt med ökad spridning av covid-19 där Region Jönköpings län nu omfattas av de utökade restriktionerna- en annan aspekt på normer och regler som strukturerar vårt handlande till bestående eller återkommande beteendemönster. Som arbetsterapeut har jag för vana att beakta vilka vanor och roller en person har och hur det påverkar vårt aktivitetsutförande. Våra vanor har i stor utsträckning förändrats och vår vardag sätts på prov. Våra roller som yrkesarbetande har för många förändrats i och med distansarbete där vägen till arbetet tjänat som en mental omställning till rollen som kollega och del av ett sammanhang som nu till den allra största delen ska bevaras via en datorskärm. Vad gör det med oss? Det får framtiden utvisa.

Många som sedan mars månad har arbetat hemifrån får acceptera att hemmet fortsättningsvis är platsen där arbetet sköts via digitala kanaler och där funderingar om webkameran stängdes av i vardagsrummet eller inte, blandas med insikten att datorarbetsplatsen, må vara en köksbänk eller förhoppningsvis en nu bra anpassad arbetsyta, är en naturlig del i hemmets inredning.  

För de med yngre barn hemma ska arbetet skötas samtidigt som relativt pigga barn enligt rådande restriktioner ska vara hemma till symtom är borta och några dagar till, helt nödvändigt men inte alltid en enkel ekvation. Andra fortsätter att arbeta i verksamheter som hålls öppna och där man måste lita på att de barn, unga och vuxna som finns där är symtomfria. Inte heller enkelt.

För barn och ungdomar har det senaste årets spridning av covid-19 inneburit förändringar i både vanor och roller och i möjligheten att utföra de aktiviteter som vardagen vanligen innebär. Övergången i våras till distansundervisning innebar för barn och ungdomar en omställning till skola i hemmet, avskärmade från vänner och det stöd som skolmiljön (förhoppningsvis) innebar. Beslutet att hålla grundskolorna öppna framhålls vara baserat på just principen om alla barns rätt till utbildning (artikel 28). Här valde Sverige en annan väg än många andra av världens länder. Runt om i landet stänger dock skolor nu tillfälligt för att hejda smittspridning. Barn rapporterar själva att de redan dag 1 ser fram emot en vanlig skolvardag igen.

I och med de utökade och skärpta restriktionerna omfattas 7 av 10 personer av att behöva göra nödvändiga förändringar av sitt beteende och sina vanor.  Jag efterlyser nu barnkonsekvensanalyser i förebyggande syfte lokalt och nationellt, för att konkret analysera och rapportera hur barn och ungdomar påverkas av de skärpta restriktionerna? Vilka verksamheter behöver utökat stöd för att kunna observera förändringar i barn och ungdomars hälsa och mående? Hur fångas barn som inte längre är i skolan upp? I dessa barnkonsekvensanalyser måste barns eget perspektiv tas i beaktande. Vad är det som gör att ungdomar och unga vuxna följer rekommendationer? Hur utformar vi åldersrelaterat informationsmaterial som blir lättillgängligt för barn och ungdomar? hur skapar vi en trygghet inför framtiden i en vardag som nu är långt ifrån vad den borde vara och där vårt beteende nu är en avgörande faktor för att stoppa spridningen av covid-19.

Detta är flera av de frågor som jag tänker diskutera med gymnasieklasser under forskarfredag som i år sker digitalt under en vecka 23–27 november. Jag är inbjuden att besöka digitala klassrum och föra en dialog med ungdomar om min forskning. Vi forskare behöver göra precis detta, det räcker inte med ord och formuleringar i policys eller riktlinjer, dessa är nog så viktiga men orden måste bli till handling där vi inbjuder till dialog och diskussion med barn och ungdomar hur vi tillsammans kan skapa ett hållbart samhälle.

]]> 0
Amerikanska presidentvalet och online access Mon, 02 Nov 2020 12:27:16 +0000 Charlotta Mellander Valet 2020 var tillfället då kampanjandet i hög grad blev digitalt. Dels har pandemin begränsat möjligheter till stora samlingar. Dels har Trump personligen använt social media för att nå ut med sitt budskap, inte minst på Twitter.

I Sveriges fall var vi väldigt tidiga med att ha tillgång till datorer (inte minst beroende på att vi i början av 2000-talet ofta förmånligt kunde inhandla en dator via våra arbetsgivare, den s.k. hem-PC-reformen). Vi har också tidigt haft strategier för att en stor del av befolkningen ska ha tillgång till internet.

I den amerikanska Census-undersökningen uppger amerikaner huruvida de har en dator i hemmet samt om de har tillgång till internet och det finns en viss variation mellan de olika staterna. Så låt oss titta på hur dessa siffror relaterar till prognoserna i presidentvalet:

I de stater där Biden har starkast stöd är det en högre andel av hushållen som har tillgång till en dator, medan det motsatta gäller för Trump.

Om vi istället ser på tillgången till bredband så ser det ut enligt följande:

Även här finns det en skillnad mellan de staterna. De som i högre grad stödjer Biden har också i högre grad tillgång till bredband. För Trump är läget det motsatta.

Tillgång till bredband kan ju dels vara att platsen man bor på faller utanför där infrastrukturen är tillgänglig. Detta är en diskussion som vi ofta har i Sverige där många platser på landsbygden har en så pass dålig uppkoppling att det är svårt att genomföra många vardagsärenden.

Men det kan också vara en inkomstfråga i USA, där många fler kategoriseras som ”living below the poverty line”, dvs. ligger under den gräns där man anses vara fattig. Då kan det tänkas att tillgång till bredband hamnar relativt långt ner på prioritetslistan.

Självklart finns det tillgång till fler kanaler som radio och TV för att hålla sig uppdaterad på det som händer inför presidentvalet. Men det skulle också kunna innebära en viss begränsning av att ta del av annan information som gör att man får en begränsad kunskap om det som sker i samhället som helhet.

]]> 0
Varför är USA:s presidenter så gamla? Mon, 02 Nov 2020 09:38:57 +0000 Gästblogg Presidentvalet i USA närmar sig och de två huvudkandidaterna, den sittande presidenten Donald Trump och utmanaren Joe Biden, är båda till åren komna, 74 respektive 77 år. I svenska mått mätt skulle de ha varit pensionärer sedan många år. Hur är det egentligen med åldern på USA:s presidenter? Är de gamla och hur ser man på presidenter med hög ålder? Låt oss göra en historisk återblick.

När USA:s förste president, George Washington tillträder ämbetet i april 1789 är han 57 år gammal och när han avgår är han 65 år. Tittar man på USA:s presidenters genomsnittsålder vid ämbetets tillträde, från George Washington fram till 1800–talets sista president William McKinley, är snittåldern cirka 56 år. Den yngste presidenten fram till 1900–talets början är Franklin Pierce som är 49 år vid ämbetstillträdet. Den äldsta presidenten under samma period är William Henry Harrison som är 68 år när han blir president. Hans ämbetsperiod blir dock inte långvarig. Anledning är att han vid installationstalet i mars månad under kyla, regn och rusk, nonchalerar att klä sig ordentligt varpå han ådrar sig lunginflammation och avlider efter bara en månad.

Gör vi en motsvarande  snittåldersberäkning av samma presidenter, men istället vid avslutad  ämbetsperiod blir medelåldern drygt 60 år. Det ska tilläggas att ämbetsperioden fullbordas av vissa, men att sjukdom och död sätter punkt för andra som t.ex. för William Henry Harrison. Av presidenterna från Georg Washington fram till 1900–talets början, avlider fem under sin ämbetsperiod.[1] Den som är yngst när ämbetsperioden avslutas är USA:s 20:e president James Abram Garfield då 49 år. Han är en av fyra presidenter som blir mördade. Hans ämbetsperiod varar i knappt fyra månader. Den som är äldst när han avslutar sin ämbetsperiod är USA:s sjunde president Andrew Jackson, som fyllde 70 år drygt en vecka efter ämbetsperiodens slut. Han är tätt följd av USA:s 15:e president James Buchanan, som drygt en månad efter avslutad ämbetsperiod fyllde 70 år.

Av 1900-talets presidenter, från Theodore Roosevelt fram till Donald Trump idag, är snittåldern vid ämbetsinstallationen cirka 55 år och vid avslutad ämbetsperiod drygt 61 år. De två yngsta presidenterna som påbörjar sitt ämbete är Theodore Roosevelt som tillträder vid 42 års ålder och John F. Kennedy vid 43 års ålder. Kennedy mördades i november 1963 och är därmed den yngsta presidenten som dör på sitt ämbete, 46 år gammal. Den äldsta presidenten är Ronald Reagan som blir omvald vid 73 års ålder och avgår i en ålder av 78 år. Blir Donald Trump omvald bli han den äldsta någonsin att erhålla en andra presidentperiod. Han är då 74 år och skulle det bli Joe Biden så blir han den äldst nyinstallerade presidenten, då 78 år.

Av presidenter som tillträtt sitt ämbete efter John F. Kennedy är Lyndon B. Johnson 55 år, Richard Nixon 56 år, Gerald Ford 61 år, Jimmy Carter 52 år, Ronald Reagan 69 år, George H.W. Bush 64 år, Bill Clinton 46 år, George W. Bush 54 år, Barack Obama 47 år och slutligen Donald Trump som är 70 år när han svär presidenteden i januari 2017. Åldersgenomgången visar att det är berättigat att med några undantag ställa frågan – varför är USA:s presidenter så gamla?

Inför tillträdet till det politiska rummet i USA måste man ha uppnått en minimiålder. Konstitutionen säger att som president måste man vara minst 35 år, född i USA och ha bott i landet i minst 14 år. Det är inte bara presidentämbetet som har åldersgränser. För att bli invald i representanthuset måste man vara minst 25 år gammal och för att bli invald i senaten behöver man vara minst 30 år. Medelåldern i kongressen är också hög, cirka 66 år.[2] Nancy Pelosi som var talman i representanthuset mellan 2007 och 2011 (67 år –71 år) och som i januari 2019 återigen valdes som talman, är idag 80 år. Hon var således i pensionsåldern redan under sin första mandatperiod.[3]

Om väljarnas röstdeltagande kan tilläggas att det i genomsnitt har varit cirka 53 procent och efter 1968 har det inte överstigit 50 procent. Vad är det då som gör att väljarna uppenbarligen lockas av äldre och inte yngre presidentkandidater?

En auktoritet på området om beslutsfattande och ledarskap är den 73-åriga Harvardprofessorn Ellen Langer. Hon har under många år forskat om och studerat ålder och erfarenhet kopplat till ledarskap. Langer menar att Trump i första hand valdes utifrån sin annorlunda bakgrund. Han är affärsman, företagsledare  och en TV–personlighet till motsats av tidigare kandidater i USA:s historia, vilka har haft sin bakgrund i juridik, militär och politik. Det var inte hans ålder som banade väg, men däremot öppnade Trump dörren för politiker som var till åren komna.

Yngre politiker som kandidaterade till presidentvalet, som demokraternas 38–årige Pete Buttigieg och 45–årige Andrew Yang, ansågs tänka mer på karriären än på landets bästa. De äldre kandidaterna, är som vi i Sverige betraktar en kvalificerad  utbildad person, men som är pensionär och har karriären bakom sig, vars hjälp vi ber om. Personen arbetar inte på sitt egna karriärklättrande. En person i karriären ser däremot bara till sig själv och sin egennytta. De bjuder sällan på något som vederbörande inte själv har någon vinning av. En äldre person är däremot generös därför att karriären är över. Personen uppvisar altruism. Fallet med äldre amerikanska presidenter enligt Langer är att de enligt väljarna kan betraktas som att de ger tillbaka till landet istället för att arbeta på sina egna CV:n.

I USA betraktas en äldre ledare som en erfaren person, men en yngre kandidat till presidentämbetet som oerfaren. Den  bristande livserfarenhet som de tidigare kandidaterna Pete Buttigieg och Andrew Yang hade, möttes med skepticism av väljarna. De hade inte varit med om kristider och hade därmed svårt att utifrån erfarenhet erbjuda en tryggare och säkrare politik till väljarna. De äldre kandidaterna har varit med om orostider, vilket gör att väljarna hellre ser en erfaren president.

Ellen Langer menar att en äldre person kan ha svårt att tänka snabbt och att det kan ta längre tid att uttrycka sig och få saker sagda. Men en äldre person har mycket mer erfarenhet och därmed flera aspekter att väga in i sin livserfarenhet än vad en yngre har. Den yngre kandidaten kan visserligen förefalla vara vassare i tanke och intellekt på grund av sin snabba mentala reaktion och kommentarer, men erfarenheten väger tyngre. John F. Kennedy är den yngsta som kandiderat till presidentämbetet och han var bara 42 år när han tillkännagav sin kandidatur. Ett av de tyngsta och största invändningarna från massmedia mot hans kandidatur var just det att han var så ung och oerfaren. Kennedy medgav  själv att det var hans svagaste egenskap, men att han skulle bevisa motsatsen när han väl blivit president. Fullt ut hann han inte bevisa det under någon längre tid, eftersom han mördades nästan tre år senare.

Valet och beslutet av den äldre kandidaten menar Langer, bedömer väljarna därmed som mer genomtänkt, välanalyserat och klokt än valet av en yngre med ringa  livserfarenhet. Du kan inte läsa och studera dig till erfarenhet, det måste du bara leva dig fram till. Är det något väljarna vill ha i en osäker framtid och känner stort behov av, så är det en äldre livserfaren president.

Ytterligare något som talar för förtrogenheten för de äldre ledarna är igenkänningsfaktorn. Donald Trump 74 år, Bernie Sanders 79 år, Michael Bloomberg 78 år och Joe Biden 77 år är alla personer som varit en del av offentligheten i många år innan de blivit presidentkandidater. Äldre väljare känner sig trygga när de känner igen personerna från offentligheten. Äldre kandidater som kandiderar till makten är därmed ett säkert kort enligt väljarna. I denna igenkänningsfaktor är väljarnas ålder avgörande, eftersom de äldre röstar oftare i USA än vad de yngre gör.

Ellen Langer har därmed kommit fram till att väljarna inte i första hand ser några  problem med hög ålder bara man är flexibel i sinnet och kan tänka nytt. Det betyder att om en presidentkandidat  lever kvar i gamla tider, gamla mönster och med ett gammalt tankesätt är kandidaten ingen vinnare i valet. Är kandidaten istället flexibel och uppmärksam på samhällsförändringar vinner de röster bland de yngre. Elisabeth Warren 71 år och Bernie Sanders 79 år som flera gånger framfört mycket radikala idéer i valrörelsen, har därmed sina mest hängivna fans födda på 1980– och 1990–talet. Det är kandidaternas öppenhet kombinerad med livserfarenhet som tilltalar väljarna och som gör att väljarna inte i första hand fokuserar på kandidaternas ålder.

Åldersfaktorn i USA är inte heller unik inom politiken. Åldern på de som innehar vd–poster på de 500 största bolagen i USA har alltmer ökat under åren. Under de två senaste åren har medelåldern där ökat från 54 till 58 år. Samma fenomen sker inom massmedia i USA där många experter inom mediabranschen är över 70 år. 

Oavsett vad vi tycker om att USA:s presidenter är så gamla har vi något här att reflektera över. Är vi åldersfixerade? Är åldern bara en siffra? Är en meriterad yrkesaktiv person helt passé och värdelös vid pensionsåldern enbart  för att vederbörande mottagit en blomsterkvast och lämnat in sitt passerkort?

[1] Grover Cleveland är president i två icke-sammanhängande perioder. Han är därmed USA:s 22:a och 24:e president. Donald Trump är därmed USA:s 44:e person som innehaft ämbetet men USA:s 45:e president.

[2] Pensionsålder  i USA 2020 är 66 år.

[3] Av affärstidningen Forbes rankas Nancy Pelosi som tredje mäktigaste kvinnan i världen.

Anders Dybelius

Universitetslektor i historia

]]> 0
Trump, Biden och synen på religion Fri, 30 Oct 2020 09:50:51 +0000 Charlotta Mellander Att religion spelar en större roll i de flesta andra länder än vad den gör på hemmaplan kommer nog inte som en överraskning. En betydligt högre andel amerikaner uppger till exempel att religionen spelar en stor roll i deras vardagsliv, jämfört med vad som uppges av svenskar. I en undersökning från Gallup från 2019 uppgav 49 procent av amerikarna att religion var en viktigt del i deras vardagsliv (motsvarande siffra i Sverige var 2015 17 procent). Dock bör det noteras att även andelen i USA som anser att religion är viktigt är på väg nedåt.

Men med ändå närmare hälften av befolkning som uppger att religion spelar en viktig roll kan det vara intressant hur det fördelar sig på statnivå och hur det relateras till prognoserna inför presidentvalet.

De siffror jag tagit del av från Gallup delar upp frågan hur viktig religion är i tre grupper – mycket viktig, något viktig och inte alls viktig. Här väljer jag att titta på de två ytterligheterna – mycket viktig och inte viktig alls:

Klart är att stater där en högre andel uppger att religionen är mycket viktig för dem – där tenderar också Trump att få ett större stöd.

Det motsatta gäller för Biden:

Biden får ett väsentligt högre stöd i stater där färre individer uppger att religion spelar roll för dem i deras vardagsliv.

Däremot finns det inte något signifikant samband mellan de stater där en högre andel uppger att religion spelar en viss roll och hur prognoserna ser ut inför valet.

Med en valkampanj som i hög grad har kommit att bli digital tänkte jag nästa gång titta på hur tillgången till en dator och bredband i hushållen kan tänkas relateras till prognoserna.

]]> 0
Amerikanska presidentvalet och de olika väljargrupperna Wed, 28 Oct 2020 11:56:03 +0000 Charlotta Mellander I den amerikanska valkontexten handlar det ofta mycket om att fånga olika typer av väljargrupper baserat på deras bakgrund i termer av var man har sin bakgrund. Man talar om att fånga ”the latino vote” med avseende på den del av befolkningen som har spanska som förstaspråk. Man talar om att tilltala ”the African Americans”, ”the Asians” och ”the White population”. Ur ett svenskt perspektiv framstår det som något främmande men är i allra högsta grad en viktig fråga i ett amerikanskt presidentval.

Jag har därför laddat ner statistik över hur stor andel respektive grupp utgör i amerikanska stater för att sedan relatera den till de prognoser som FiveThirtyEight visade den 16 oktober om hur amerikanarna förväntas att rösta i november.

Så låt oss ta en titt på respektive grupp och kandidat:

Trump har ett starkare stöd i stater där en högre andel av befolkningen är vita. Detta är inte nödvändigtvis detsamma som att säga att vita röstar på Trump, utan det visar alltså på stater som har en högre andel vit befolkning.

Om vi tittar på gruppen African Americans så ser relationen ut enligt följande:

Faktum är att detta samband är så svagt att det endast är signifikant på 10-procentsnivån.

När det gäller andelen med asiatisk bakgrund är det visserligen ett statistikt samband men vi ser också att det finns en extrem outlier i Hawaii. Plockar vi bort Hawaii från figuren blir sambandet lite tydligare:

Då syns det lite tydligare hur stater med en högre andel med asiatisk bakgrund i högre grad stödjer Biden än Trump.

När det gäller stater med högre andel med bakgrund framförallt i Latin- och Sydamerika så tenderar de i högre grad att stödja Biden än Trump.

Det finns även statistik över vilket språk som främst talas i hushållet. Eftersom engelska och spanska är det två vanligaste språken tänkte jag att vi även tar med den aspekten här:

Trump får ett starkare stöd i stater där engelska är det språk som främst talas i hushållen.

Relationen för stater som i högre grad talar spanska i hushållen och stödet för respektive presidentkandidat är svagare. Dock finns det ett något starkare stöd för Biden än för Trump i dessa stater.

Men det finns naturligtvis många andra saker som kan relateras till hur amerikanarna förväntas rösta. En viktig sådan är synen på religion. Men det tänkte jag titta på nästa gång.

]]> 0
Inkomststrukturer och det amerikanska presidentvalet Mon, 26 Oct 2020 09:46:49 +0000 Charlotta Mellander Det finns många olika strukturer i samhället som kan relateras till hur vi tenderar att rösta. Och med ett stundande amerikanskt presidentval har jag laddat ner prognoserna för de olika staterna för att se vad som kännetecknar de som i högst grad stödjer Trump respektive Biden.

En faktor som faktiskt i hög grad påverkar vår tillvaro är vilken inkomst vi har. Jag har därför laddat ner två olika typer av inkomstmått för att se hur de kan relatera till prognoserna inför presidentvalet. Dels har jag valt inkomst per kapita vilket speglar en slags genomsnittlig inkomstnivå hos de som bor i staten. Dels har jag valt inkomstfördelning (en gini-koefficient) som speglar hur inkomsterna fördelas på de individer som bor i staten. En högre gini-koefficient visar att staten är väldigt skev i sin inkomstfördelning och att några få har väldigt mycket medan många har betydligt mindre.

En stat kan ha en hög genomsnittlig inkomst men samtidigt vara väldigt skev i sin inkomstfördelning. Men den skulle också kunna ha en hög genonsmittlig inkomst där alla ligger på ungefär samma nivå och därmed ha en jämn inkomstfördelning.

Om vi börjar med den genomsnittliga inkomstfördelningen:

Bilderna visar hur stater med hög genomsnittlig inkomst i högre grad stödjer Biden, medan stater med låg genomsnittlig inkomst i högre grad stödjer Trump.

Hur ser det då ut när de gäller inkomstfördelningen?

Figurerna visar att stater där man i högre grad tenderar att stödja Biden också har en skevare inkomstfördelning än i staterna där man stödjer Trump.

När man tittar på relationer som dessa är det viktigt att komma ihåg att vi inte kan säga något om orsakssambanden. Bara för att vi ser ett samband så vet vi inte riktigt vad som orsakar vad (eller ens om det är faktorerna vi speglar som orsakar det). Det kan vara så att det är andra strukturer som påverkar som också speglas i (det här fallet) inkomster och inkomstfördelning.

Dock finns det alltid ett värde i att förstå dessa strukturer bättre och ju mer vi känner till, desto bättre kan vi skapa oss en uppfattning om varför vår omvärld ser ut som den gör.

]]> 0
Biden, Trump och staternas yrkesstrukturer Fri, 23 Oct 2020 10:08:02 +0000 Charlotta Mellander I ett par tidigare bloggposter har jag visat dels på sambandet mellan valprognoser och grad av urbanisering, dels på valprognoser och utbildningsnivåer i amerikanska stater. De stater som har en lägre andel boende i urbana miljöer samt där utbildningsnivåerna är lägre, där visar prognoserna att Trump kommer att få ett starkare stöd. Biden å sin sida hittar sitt stöd i stater som karaktäriseras av det motsatta (fler i urbana områden och högre utbildningsnivåer).

Men skillnader i strukturer mellan staterna går bortom grad av urbanisering och utbildning. Det speglas även i den typ av jobb som erbjuds. Inom vår forskning brukar vi dela upp yrken i tre olika kategorier: creative class – som är jobb där man i hög grad får betalt för att tänka på jobbet och som ofta kräver en högre utbildning, service class – vilket är yrken som utför tjänster men som oftast inte kräver en högre utbildning, samt working class – vilket är mer fysiska jobb. (Jag är väl medveten om att det finns en rad gråzoner inom olika yrken, men från början gjordes kategorierna baserat på vad individer i olika yrkesgrupper själva uppgav att man gjorde när man utövade sitt yrke).

Så i vilken grad kan de prognoser inför amerikanska presidentvalet relateras till de typer av jobb som staterna i hög grad har att erbjuda? Figurerna nedan visar på sambanden:

De stater som har en hög grad av ”creative class” eller det som vi på svenska kanske skulle kalla kunskapsjobb – där tenderar man i högre grad att stödja Biden.

När det gäller working class jobb ser bilden motsatt ut:

I stater med högre andel traditionella arbetarklassjobb tenderar stödet att vara starkare för Trump än för Biden.

När det gäller den så kallade service class-andelen så är sambandet insignifikant:

Denna sista grupp är den största och utgör cirka 50 procent av alla arbetstillfällen i USA. De är dessutom ofta dåliga jobb i USA med osäkra villkor och låg betalning. När vi ser på denna aggregerade nivå tycks det alltså inte som att varken Trump eller Biden tilltalar stater med en högre andel av denna yrkeskategori i någon högre utsträckning.

Däremot visar figurerna klart att Trump hittar sitt stöd i stater men en högre andel arbetarklass och en lägre andel kunskapsarbetare.

Detta kan naturligtvis också speglas i inkomster och inte minst inkomstskillnader i de olika staterna. Men det tänkte jag titta på nästa gång.

]]> 0
Trump, Biden och de högutbildade Thu, 22 Oct 2020 07:42:25 +0000 Charlotta Mellander Jag har i en tidigare bloggpost visat på hur stödet för Trump och Biden skiljer sig åt mellan stad och land. Det finns naturligtvis många anledningar till att så är fallet, så det finns många grundläggande strukturer som skiljer sig åt på andra sätt. Stater med en högre grad av urbanisering har ofta även en högre andel högutbildade. En anledning till detta är att större städer ofta erbjuder en annan typ av arbetsmarknad (och därmed även en högre lön( för den som investerat i en längre utbildning. En annan anledning är att städer erbjuder ett annat typ av konsumtionsutbud och mötesplatser, vilket forskning visat kan påverka attraktionskraften hos en plats. Eftersom högutbildade kan ha mer att tjäna på att söka arbete över en större geografisk yta (bland annat pga. att lönerna högre grad kan skilja sig åt från plats till plats) kan konsumtionsutbudet bli en del av ekvationen när de väljer var de vill bosätta sig. En tredje anledning som forskningen lyft upp är att större platser ofta erbjuder högre utbildning, vilket lockat till sig en del av de som vill investera i en sådan och som därefter blir kvar på platsen. En fjärde anledning som också lyfts upp är att högutbildade tenderar att dras till platser som redan har många högutbildade vilket förstärker utvecklingen.

Men hur relateras då andelen högutbildade i amerikanska stater till sannolikheten för att de ska rösta på Trump vs. Biden. Figurerna nedan visar på detta samband:

Det finns ett tydligt negativt samband mellan de stater som har en högre andel högutbildade och andelen som kommer rösta på Trump enligt prognoserna. För Biden är relationen den motsatta:

Varför ser det då ut som det gör? Dels är det säkert så att kandidaternas appellerar i olika hög grad till olika grupper – både då det gäller framtoning och politik. Många av de stater som har en lägre andel högutbildade är också stater som i högre grad har den typ av utmaningar som vi förknippar med platser som lite grand håller på att bli lämnade bakom. Och kanske är det just dessa stater som vill ”make America great again” och där Trump ingjuter en gnutta hopp när det så kallade etablissemanget inte riktigt lyckats leverera på väldigt länge.

]]> 0
Kris i forskningsfrågan – ett förslag Mon, 19 Oct 2020 12:42:29 +0000 Daniel Gunnarsson Hanne Kjöller gör i sin bok ”Kris i forskningsfrågan (eller: vad FAN får vi för pengarna?)” en granskning av den svenska forskningen. Vill man läsa mer om vad hon skriver och få en bakgrund till detta blogginlägg kan man gärna läsa min recension på LitteraturMagazinet. Här tänkte jag dock inte fördjupa mig i alla de problem som hon redan belyst. Istället skulle jag vilja delge en tanke jag haft i några år som berör publicering, forskningskommunikation och tillgängliggörande av forskningsresultat.

Redan nu inser jag att det kan bli en ganska lång bloggpost men jag skall försöka att fokusera och bara måla med stora penseldrag. Naturligtvis har jag inte kompetensen och förmågan att gå igenom alla aspekter utan översikten syftar till att förenkla själva tanken och göra den förhoppningsvis mer tillgänglig för er läsare. Därmed blir det säkert ganska lätt att ifrågasätta och sikta in sig på brister i detaljerna men jag hoppas ändå att de flesta väljer att se till helheten och fundera på innebörden och resultatet av det övergripande syftet med min tanke, speciellt i beaktande av rådande dagsläge och den kritik som Hanne Kjöller riktar mot svensk forskning. Jag väljer därför medvetet att se till möjligheterna.

Något som de flesta länder arbetar mot idag är öppen tillgång till forskningsresultat och forskningsdata. Man vill att forskningen skall driva på samhällets kunskapsutveckling och skapa innovationer, till syvende och sist blir målsättningen ökad ekonomisk tillväxt och ökat välbefinnande hos medborgarna. Sverige har länge varit en stormakt, i varje fall sett till sin storlek, inom forskning och utveckling. Tyvärr tappar vi mark trots att vi i jämförelse satsar allt mer. Något går fel. När nu dessa stora omdaningar står för dörren behöver vi kanske se över hur vi hanterar denna sektor. Vad finns det för fel, vilka brister finns det i systemet och hur kan vi möta framtiden?

Något jag har funderat mycket på är själva publiceringssystemet. Det är en källa för utvärdering och meritering såväl som medelstilldelning, dessutom på felaktiga grunder. Vidare så är det externa vinstdrivande aktörer som styr tillgången på forskning genom sin förlagsverksamhet. Allmänheten kommer därmed inte åt forskning som de finansierat och forskarna själva måste köpa tillbaka publikationerna genom sina lärosäten. Dessutom, granskningsprocessen är inte heller vad den borde vara enligt flera genomförda studier. Den granskning som sker måste göras av forskarna själva i kamp om tiden att bedriva forskning. Processen tar lång tid och forskningsresultat kan bli liggande, man kan bara skicka sin artikel till en tidskrift sedan får man helt sonika vänta tills man får svar. I många fall (de flesta) innebär det att även om det är en bra och intressant artikel så kanske den inte är lämplig för denna tidskrift och då får man helt sonika skicka artikeln vidare. Vill man publicera med öppen tillgång så får man betala en avgift för detta en så kallad APC (Article Processing Charge), vilken kan vara nog så hög, men i själva verket innebär det att kollegan längre ned i korridoren är den som granskar din artikel helt gratis för förlagets räkning. Samtidigt går pengarna till förlaget och aktieägarna. Naturligtvis är det en av de mest vinstdrivande branscherna (The Guardian) och i stort sett riskfritt under rådande förhållanden. Detta för att du och alla andra skall kunna ha tillgång till den forskning som från början finansierats med offentliga skattemedel. Jag tror det räcker så för att inse att det är något ruttet i konungariket.

Samtidigt går teknikutvecklingen framåt. Nya möjligheter till alternativa publiceringsformer och spridning av forskningsresultat erbjuds. Varför håller man då fast vid ett, skulle jag vilja säga, föråldrat system vilket dessutom används för utvärdering av forskningen utifrån föråldrade och obsoleta metoder. Att en artikel skall värderas inte utifrån dess egna kvalitet, utan ifrån tidskriftens så kallade impact factor, vilken bygger på hög användning av ett fåtal artiklar som publicerats långt tidigare, är svårt för mig att förstå. Finns det inte ett bättre sätt att styra över publiceringen och ta kontrollen över både kvaliteten, metadata samt lagring och tillgänglighet? För att ytterligare ge mervärde till den forskning som skall spridas, varför inte koppla ihop publikationen med den forskningsdata som ligger till grund för resultatet? Vidare vore det inte också intressant att ta del av flera olika typer av publikationer? Forskningskommunikation behöver inte enbart bygga på vetenskapliga artiklar främst på engelska. Kan man inte tillföra andra publikationer exempelvis forskningsrapporter, avhandlingar och populärvetenskapliga alster och då även på svenska? Att sedan göra dessa publikationer tillgängliga direkt vid publicering för såväl andra forskare som alla medborgare och näringslivet vore väl förtjänstfullt. Om så var fallet kunde även vetenskapsjournalister och övrig media lätt kunna ta del av och hjälpa till med att sprida forskningsresultat och sätta dessa i ett sammanhang.

Om man i detta system även kunde säkerställa en effektivare och snabbare publicering utan att ge avkall på kvalitetskontrollen då underliggande data finns tillgänglig (reproducerbarhetsfaktorn är en brist i dagens system då forskningsdata sällan granskas utan bara själva resultatet i artikeln) samt att de som granskar har en procedur och kompetens att bedöma själva forskningsmetoden och analysen. Att som idag vara helt beroende av vem som sätts att granska just min forskning och dessutom utifrån dennes kompetens, metod och utgångspunkt kanske med riktlinjer utformade för just denna tidskrift, känns inte det lite godtyckligt. Vore inte en kvalitetssäkring av processen ett stort steg framåt?

Friheten att dessutom kunna utrusta forskning med väl beskrivande metadata så den blir sökbar och därmed använd skulle enkelt kunna uppnås. Då skulle även analyser och utvärderingar av genomförd forskning underlättas avsevärt, exempelvis genom jämförbara citeringsdata. Även andra initiativ i sin forskning som väl hanterad och spridd forskningsdata kunde bli meriterande. Arbetet med att mer populärvetenskapligt sprida sin forskning skulle bli identifierbart och även möjligt att meritera. Slutligen, för finansiärer av forskning, skulle man överskådligt och mer enkelt kunna se vilken forskning som redan är gjord samt upptäcka luckor där mer forskning skulle behöva initieras.

Nu är inte detta en heltäckande bild utan några nedslag. Själv tror jag inte något av det ovan är helt obekant utan de flesta är införstådda med problematiken i det nuvarande system. Men mer intressant är kanske hur man skall kunna lösa detta? Här kommer vi till min tanke. Men innan jag kommer dit vill jag bara klargöra att jag inte tror att man löser hela denna fråga över en natt. Det tar tid att ställa om strukturer, i detta fall en struktur som bygger på en kultur som varit förhärskande under lång tid. Dessutom finns en internationell aspekt att ta hänsyn till. Därför tror jag inte att alla kommer möta min tanke med öppna armar. Men fundera lite, ge det tid. Inget system är perfekt, i varje fall inte från början. Utveckling måste ske löpande, lösningen måste vara skalbar och kunna utvecklas efterhand. Nya behov och önskemål måste mötas och beaktas annars hamnar vi i samma situation igen.  

Jag tänker mig helt enkelt ett nationellt publiceringshus. Med dagens teknik kan man smidigt starta tidskrifter med öppen och direkt tillgång för alla samt med löpande utgivning för att skynda på publiceringsprocessen. Dessa tidskrifter kan sedan ordnas utifrån till exempel vetenskapsområde. Inom varje område kan dessutom olika publikationsformer förekomma. En central infrastruktur tillsammans med ett repositorium för olika materialtyper (artiklar, böcker, kapitel, konferensmaterial, rapporter, forskningsdata) ger bättre effektivitet och låg kostnad samt förenklar spridning, exempelvis genom DOI (Digital Objekt Identifier). Spridning skulle lätt kunna ske genom publiceringshusets webbplats men även genom användande av sociala medier där forskarna själva kan sprida sin egen forskning och på så sätt få ökat genomslag. Allt behöver inte hanteras från början utan kan skalas upp efterhand. Jag kan tänka mig att även mer specifikt material som litteraturöversikter och fallstudier kan vara intressanta att hantera mer specifikt. Granskningsprocessen sköts utifrån gemensamma riktlinjer och skall hålla konsekvent hög standard. Granskning av såväl artikel, underliggande data och metod skall genomföras. De som granskar har det som uppdrag och pengar som idag finns i systemet, publicering genom APC eller som på annat sätt betalas, kan till viss del flyttas över och används som ersättning för uppdraget. Vetenskapsrådet kan vara övergripande ansvarig för att säkerställa processen.

Ytterligare en fördel är att mer nationell inriktad forskning också skulle kunna publiceras. Den kan idag vara svår att publicera bland annat beroende på olika förutsättningar i olika länder men även en språklig barriär då forskningen nästan uteslutande publiceras på engelska i de vetenskapliga tidskrifterna. Här kunde även publicering på svenska göras möjlig för att stärka den nationella mer tillämpade forskningen som idag har svårt att nå ut.

Jag vill inte att tvång skall vara moroten utan min förhoppning skulle vara att mer seniora forskare, som har lite att förlora, vill vara delaktiga och bidra med sin värdefulla forskning utifrån etiska aspekter och känslan av att vilja bidra och ge tillbaka till samhället som finansierat forskningen. Samtidigt skulle denna modell skapa en grund och förutsättning för de yngre forskarna att tidigt kunna komma igång med sin publicering då det kommer ske under kontrollerade former samt erbjuda stöd/mentorskap i publiceringsprocessen. Naturligtvis utan avkall på granskning och kvalitetskontroll men också utan negativ värdering med anledning utav avsaknaden på tidigare forskning eller tidigare publicering vilket naturligtvis alla forskare saknar från början. Det skulle kunna bli ett mer jämlikt och oberoende publiceringssystem än dagens föråldrade system.

Problemet är kopplingen mot omvärlden. Självklart skall det vara möjligt för forskare från andra länder att publicera sig. En svensk forskare som verkligen vill publicera sig via en annan tidskrift skall vara fri att göra så. Men jag tror att vi kan komma att se mer av denna utveckling och ett återtagande av kontrollen över forskningspublicering även på en internationell arena. Forskningen blir likväl direkt öppet tillgänglig för alla och det är ett krav som yrkas inte bara i Sverige utan över hela världen. Samtidigt finns kravet att ändra synen på ”impact” till att utvärdera den individuell artikeln istället för tidskriften vilket verkar för att bryta ned det nuvarande systemet. Här sker en stor förändring kring utvärderingsprocessen genom exempelvis DORA (San Francisco Declaration on Research Assessment) vilken många stora lärosäten ansluter sig till och där Stockholms universitet var först i Sverige med att underteckna.

Forskningsfinansiärerna behöver också få en bättre kontroll över genomförd forskning som finansierats med statliga medel. Då skulle resonemanget ovan kunna vara till stöd. De flesta känner säkert till regeringens målbild om öppen tillgång 2026. Hur skall man nå dit? Idag kräver redan flera statliga forskningsfinansiärer att man upprättar en datahanteringsplan och att publikationen samt tillhörande forskningsdata, i möjligaste mån, görs tillgänglig efter projektets slutförande. Att i denna situation kunna falla tillbaka på ett nationellt system där detta kan säkerställas borde vara önskvärt.

Som sagt, det är svårt att gå in i alla detaljer och en hel del finns kvar att fundera över och lösa. Det är inte rimligt att räkna med att en så stor förändring är perfekt och direkt genomförbar fullt ut, dessutom att så skulle ske helt utan missöden och problem. Men att bara avvakta och inte göra något alls åt situationen är inte heller en lösning. Varför inte inleda i mindre skala för att få lärdomar och erfarenheter för att sedan utveckla och skala upp det som fungerar och avveckla det som inte var så bra?

]]> 0
Arena for co-production – ny mötesplats som förenar många perspektiv Mon, 19 Oct 2020 10:57:21 +0000 samskapa För några år sedan valde Jönköping University och Region Jönköpings län att satsa på co-production för att sätta Jönköping på kartan vad gäller samskapande processer inom hälsa och välfärd. Region Jönköpings län är internationellt erkända för sitt framgångsrika förbättringsarbete. Men ledare inom området såg att det fanns begränsningar för förbättringsarbetet, så länge man inte bjuder in och samskapar hälsa och vård tillsammans med patienter.

Syftet med Centre for Co-production på Jönköping University är att samla resurser som kan dyka på djupet för att förstå mekanismerna bakom samskapande processer inom hälsa och välfärd. Här jobbar forskare med olika bakgrunder och från olika kulturer. En del kollegor bor i USA och andra i England, men de flesta har sina kontor på Jönköping University. Jag jobbar som projektledare på Centre for Co-production och ser fram emot vår nya mötesplats för att sprida goda idéer kring ett viktigt arbete.

Webinar som berikar och fördjupar

Den 22 oktober arrangeras ett webinar om samskapande processer och metoder inom hälsa och välfärd. Vi kallar det Arena for co-production. Dagen vänder sig till alla som är nyfikna på co-production. Vi hoppas inspirera andra genom att ge korta glimtar från ett stort antal co-productionprojekt som äger rum inom Centre for Co-production och hos våra samverkanspartners. Det blir en stor spännvidd av projekt och initiativ. Personligen ser jag fram emot att höra Marie Winald Karlström berätta om vardagen med sin son som har stora vårdbehov. Jag har läst hennes manus och hon fångar verkligen essensen varför samspelet mellan vårdpersonal, patienter och anhöriga är så viktigt. Under ett av dagens pass resonerar tre professorer från USA och England kring teorier bakom co-production och co-design.

Dagens leds av min kollega Boel Andersson Gäre. Hon är barnläkaren som sedan blev professor i förbättring och nu kombinerar uppdrag inom Regionen och Akademin. Hon brinner för att bygga broar och hitta lösningar på komplexa problem.

Varmt välkomna till en dag som förhoppningsvis både berikar och fördjupar. Jag har haft förmånen att lägga pusslet av ett stort antal medverkande och jag utlovar att alla, var och en, skulle vara värda att lyssna på en hel dag.

Mer information och anmälan till Arena for co-production >>

Sofie Rotstedt, projektledare Centre for Co-production

]]> 0
Stad och land i det amerikanska presidentvalet Fri, 16 Oct 2020 14:27:10 +0000 Charlotta Mellander Även om Covid-19 påverkat möjligheten till valkampanjande så har nog ändå ingen missat att det är val på gång i USA just nu. Valet står alltså mellan den redan sittande president Trump och utmanaren och demokraten Biden.

Under alla de år som jag jobbade i Toronto så var det en del av arbetet att noga följa vad som hände i amerikanska presidentval och inte minst att analysera prognoser och valutgången – oftast då med ett fokus på geografiska skillnader.

Så varför inte göra detsamma om än från Sverige. Till att börja med ska man komma ihåg att politiska preferenser är relativt fasta över tid om man tittar på de aggregerade värdena på staterna. Med andra ord så är republikanska stater ofta republikanska i val efter val (och vice versa). Scatterplotten nedan visar till exempel andelen som röstade på McCain i valet 2008 och vad prognoserna nu visar för Trump i undersökningar enligt 538 som baserar sin prognos på en rad undersökningar och sedan väger ihop dem:

De stater som ligger en bit ovanför linjen är de som i detta val förväntas ge ett ännu starkare stöd till den republikanske kandidaten Trump än vad man gav till McCain 2008 (och de som ligger in bit nedanför linjen visar alltså motsatsen).

Ur demokratiskt perspektiv ser det istället ut enligt följande (vilket ju är en slags motsatt spegelbild av det vi ser ovan):

Stater som här ligger långt över linjen är alltså de med en starkare tendens att rösta demokratiskt enligt prognoserna än vad man gjorde vid valet av Obama 2008, medan de som ligger långt ifrån under linjen visar det motsatta.

En aspekt som fått större fokus under senare år är skillnaden mellan hur stad och land tenderar att rösta – troligen beroende på att utmaningarna ser väldigt olika ut beroende på var man bor. Låt oss därför ta en titt på hur prognoserna i detta val relateras till andelen av statens befolkning som bor i ett urbant respektive ruralt område:

Även baserat på prognoserna i detta stundande val ser vi hur Trump beräknas få ett starkare stöd från stater med en högre andel av befolkningen boende utanför urbana områden, medan det motsatta gäller för Biden.

Varför ser det då ut som det gör? Dels beror det på att USA är ett väldigt stort land med stora kulturella skillnader inom landet. Men att geografi har kommit att bli så pass viktigt tror jag beror på att vår vardag i hög grad påverkas av var vi bor någonstans. De utmaningar som individer på landsbygden står inför är inte desamma som för de som bor i staden. Och kanske är det så att kandidaterna och partierna är olika bra på att uppfatta dessa verkligheter och adressera dem.

Men naturligtvis kan prognoserna även relateras till en rad andra faktorer än stad och land och det tänkte jag ägna lite tid åt här på bloggen fram till valet.

]]> 0
Samskapande av hälsa och välfärd Fri, 16 Oct 2020 08:27:09 +0000 samskapa Det engelska begreppet ”co-production” är svårt att översätta men samskapa är en möjlighet. Samskapande handlar om att offentligt anställda och medborgare tillsammans skapa något, till exempel hälsa eller välfärd. Detta är något som vi kanske inte tänker på så ofta. Om jag är sjuk och vänder mig till hälso- och sjukvården för att bli frisk. Är hälsa något vi skapar tillsammans? Är samhällets välfärd och de tjänster som skapas där beroende av att medborgare och yrkesarbetande samskapar? Ja, det kan vi mycket väl påstå i två belysande exempel.

Självdialys -samskapa bättre hälsa

När en persons njurar inte fungerar som de ska används dialysbehandling. Vanligtvis görs detta på en dialysmottagning på ett sjukhus där personalen hjälper till med dialysbehandlingen. En dag frågande en patient om han kunde få lära sig att göra dialysbehandlingen själv och sjuksköterskan utbildade honom på liknande sätt som hon skulle utbildat en kollega. När andra patienter såg detta så ville de också lära sig. Detta resulterade till att sjukhuset omorganiserade och skapade en mottagning för att möjliggöra att flera patienter skulle kunna komma och göra sin självdialys på tider som passade dem själva bäst, och där sjuksköterskor stöttade det är det behövdes. Genom att tillsammans samskapa en dialysbehandling som passar bättre för patienterna, kunde sjuksköterskorna få ett ökat partnerskap med patienterna och främja livskvalitet.

Föräldrakooperativ – samskapa välfärd och goda förskolor

Ett helt annat område är förskolan där många av våra små barn spenderar sina dagar. Ramarna för hur förskolan ska vara, hur mycket personal och utegårdarnas storlekar sätts av politiker och tjänstemän. Förskolepedagoger tar hand om barnen för att stimulera till lärande och utveckling medan föräldrarna arbetar. Förskolepedagogerna samarbetar med föräldrar genom utvecklingssamtal, föräldramöten och kanske genom återkommande arrangemang som luciafirande eller sommaravslutningar.

Det finns också föräldrakooperativ och här är samverkan mer utvecklad med föräldrarna. Den dagliga pedagogiska verksamheten sköter personalen på samma sätt som vid ”vanlig” förskoleverksamhet, men föräldrarna har här mer ansvar och arbetsuppgifter. Kommunen sätter ett antal ramar medan föräldraledda styrelser fattar ekonomiska och strategiska beslut. Föräldrar bidrar även med städning och andra uppgifter så att resurserna kan användas till fler förskolepedagoger med mindre grupper av barn. Ur ett samskapande perspektiv innebär det att ett föräldakooperativ har en högre grad av samskapande, föräldrarna bidrar till att skapa en bättre kvalitet för sina barns välfärd.

Mer och ny kunskap om samskapande behövs

På samma sätt som i exemplen så bidrar många medborgare med både tid och ansträngning till välfärdstjänster såsom föräldrar i relation till förskoleverksamhet och fritidsverksamhet i sportföreningar såväl som anhöriga i äldreomsorgen.  

Det finns idag en förhoppning om att samskapande lösningar är en av flera vägar framåt för att lösa samhällets utmaningar. I forskningsprogrammet Samskapa utforskar, förbättrar och mäter vi samskapande. Vi utgår ifrån att studera det utifrån 4 aspekter, vi kallar dem 4M: Mätning, Mekanismer, Medledarskap och Modeller.

Mätning. Samskapande har blivit ett normativt begrepp, något som ”alla” tycker är bra, men hur bra är det egentligen? Det vi faktiskt inte. Och vad behöver vi mäta och följa upp för att ta reda på om samskapande är bra eller dåligt? Vi behöver mäta vad samskapande når för resultat men även mäta samskapandet som en process så vi kan veta hur och i vilken omfattning samskapande har skett.

Mekanismer är ett system av samverkande delar som tillsammans åstadkommer den drivande kraften. Här vill vi förstå vilka delar som måste vara på plats för att samskapande ska komma till stånd, och hur och vad som måste ske för att det ska vara kraftfullt. Speciellt som samskapande ställer krav på delaktighet, delad makt och ömsesidighet, vilket kan vara svårt att få till i praktiken.

Medledarskap handlar om och hur chefer och ledare inom en organisation skapar förutsättningar och bjuda in till samskapande processer, hur dessa processer leds i praktiken. Samskapande kräver ett ledarskap, eftersom samskapande kännetecknas av partnerskap och delat ansvar och delad makt. 

Modeller. Vi kommer både inventera vilka slags modeller som finns och utifrån våra resultat utveckla nya modeller för olika sammanhang och stödjande redskap som främjar framtida initiativ för ökat samskapande.

Som fenomen är inte samskapande nytt, däremot behöver vi lära oss mer om när samskapande används för att förbättra hälsa och välfärd.

Sofia Kjellström, professor i kvalitetsförbättring och ledarskap

]]> 0
Vertikala samtal med Pernilla Baralt Thu, 15 Oct 2020 13:03:28 +0000 Frida Lygnegård En podcast med UNICEF-Sveriges generalsekreterare Pernilla Baralt,  kring frågor som rör alla som är intresserade av att bygga ett hållbart samhälle för våra kommande generationer. Barns rättigheter berörs i relation till pågående pandemi, stadsbyggnadsfrågor, höstbudgeten, hållbara städer och AGENDA 2030  och det faktum att orosanmälningarna ökar. 

Podden finns även på Spotify, Libsyn och iTunes (sök på Vertikala samtal).

]]> 0
Möta rädslan i vitögat – omstart för Småländska ledare i det nya normala Tue, 06 Oct 2020 11:00:08 +0000 Ledarkunskap Det är snart ett halvår sedan Corona-viruset slog till. Den gängse uppfattningen är att vi inte blir av med viruset helt förrän ett fungerande vaccin finns tillgängligt. Vi har med pandemin vant oss vid ett slags undantagstillstånd. Att leva med väntan på att något avgörande ska hända. Hur ledare kan skapa något av det som händer står samtidigt alltmer högt på dagordningen i Sverige.

Efter ”hemester” samlas de småländska ledarna för ännu ett digitaliserat ledarlabb. De pekar på mod för att starta om småländska företag och Sverige. Det är dags att agera säger en av deltagarna, vi kan inte vänta. I tidigare forskning har mod beskrivits som ett av flera kännetecken på det småländska ledarskapet, ofta i termer av nyföretagande och expansion. I pandemin pratar de småländska ledarna istället om mod; att våga agera innan gårdagens vinnare blir förlorare. Hur då?

Det gäller att steppa upp; kliva i skorna och börja gå, säger gästen i vårt digitala ledarlabb, Fredrik Hillelson, VD och grundare av Novaregruppen. När pandemin var ett faktum i mitten av mars startade han Beredskapslyftet i Stockholm. I rask takt fick trettio före detta SAS anställda sjukvårdsutbildning. I maj var fyra snabbspår igång och över femhundra tidigare anställda inom hotell och restaurangnäringen var redo gå in i en mycket ansträngd vårdapparat.

Det var vad jag såg på insidan av sjukhuset.

Jag var livrädd för att vården skulle krascha, säger Fredrik. Det blev en målbild att jobba mot.

Rädslan är en bra känsla säger en av våra småländska ledare, att inte vara rädd utan våga följa rädslan i den offensiva sekunden, annars går tillfället förbi. Nu har vi ett öppet fönster mitt i krisen, där vi kan hitta kreativa lösningar på akuta problem och krishärdar.

Vi var extremt snabba berättar Fredrik, aktiverade nätverk och relationer, fixade finansiella muskler, arbetade rakt igenom slutna silos. I Småland borde det vara lättare, menar Fredrik. Där jobbar ni närmare varandra. Vänta inte på pengar från staten. Lägg prestigen åt sidan, släpp sargen och kör på. Samlas kring något enkelt, börja med en liten pilot, en liten tugga och små siffror.

Ur perspektivet ”Möta rädslan i vitögat” navigerar de småländska ledarna vidare med mod att våga göra fel, att snarare se misslyckanden som möjligheter till innovation. Frågan handlar nu istället om nya krisdrivna innovationer för Småländsk omstart, trots pandemin.

Stay tuned!

Länk intervju Fredrik Hillelson


Aronsson, P. & Johansson, L. (2016). Från Dacke till Kamprad – om ledarskap i Småland. Kapitel i Forslund, M., Lundgren, M., & Zambrell, K. (2016) (Red:) Småländskt ledarskap – inledande betraktelser. Linnaeus University Press: Växjö, Sverige.

Bild: Nour Havemose

]]> 0
Vetenskapsfestivalen 2020 Mon, 05 Oct 2020 14:35:47 +0000 Charlotta Mellander I veckan som gick hade jag förmånen att få delta i en panel under invigningen av Vetenskapsfestivalen 2020 – en festival som funnits sedan 1997 och som har till syfte att förmedla vetenskap på ett mer lättillgängligt sätt. Festivalen brukar i vanliga fall vara på plats i Göteborg men i år är ju inget som vanligt. Därför streamades hela festivalen online istället och mängder med intressant forskning gjordes därmed kanske ännu mer lättillängligt än vanligt.

Under invigningen var huvudtalaren Geoffrey West som tidigare var den som ledde Santa Fe-institutet – ett institut som blandar ämnen som fysik och biologi med olika former av social sciences, där urban science är en del. De använder helt enkelt sig av en rad olika discipliner för att bättre förstå stora komplexa system. Geoffrey West har också skrivit, den till svenska översatta, boken Skala som visar på hur regelbundna saker är i vår natur och så även i våra städer. Den visar på potentialen i städerna men visar också med riskerna. Hans TED-talk har haft över 1,5 miljoner visningar och det han berättar om borde lyssnas på av alla som tycker att regional utveckling är av intresse.

Jag tänkte dock ta tillfället i akt att dela öppningen av Vetenskapsfestivalen här via bloggen. Efter en kortare inledning av arrangörerna kommer ger West en oerhört bra presentation där han berör varför städer överlever medan företag (och vi själva) alltid dör. Det följs av en panel där jag och Robin Teigland diskuterar en del av de frågor som berörs.

Håll till godo!

]]> 0
Kan barn vara med i forskning? Mon, 05 Oct 2020 12:16:06 +0000 Frida Lygnegård Idag, 5 oktober, är det internationella barndagen – även om jag som barnforskare kan tycka att alla dagar borde ses i denna anda. I ljuset av detta tänkte jag skriva några ord om olika aspekter på barns möjligheter att vara med i forskning.

Vilka barn får möjligheten att höras-vilka frågar vi?  Kan man verkligen ställa frågor till barn? Svaret är ja. Barn kan absolut inkluderas i forskning och barn har rätt att uttrycka sin egen åsikt i frågor som rör dem själva, i relation till barnets ålder och mognad. Tidigare forskning jag medverkat i gällande barns rättigheter i låg-och medelinkomstländer visade att forskningen främst inriktats på föräldrar/vårdnadshavares perspektiv och inte på hur barnen upplever sin situation.  

Vad krävs av oss vuxna för att bjuda in barnen? Hur säkerställer vi att barnen verkligen förstår vad vi frågar om? Hur vet vi att de frågor vi ställer till barnen är relevanta för dem själva? Ett sätt är att prova metoder och frågeformulär i så kallade pilotstudier. En pilotstudie är en förstudie där man involverar andra barn än de som sedan ska medverka i forskningsprojektet för att se hur de uppfattar frågorna som ska ställas, vad behöver förtydligas? Vilka ord kan behöva förtydligas och är frågorna tidsenliga i relation till hur ungdomar uttrycker sig idag?

Att bjuda in barn i forskning kan kräva lite mer av oss men ger också en fördjupad dimension i forskningen där svaren vi får ju grundats i vad barn själva har för åsikter. Forskning som inkluderar barns egna åsikter är central för att förstå hur barn uppfattar världen. Det ökar också trovärdigheten i en forskningsstudie där resultaten är tänkta att gynna just barnen själva.

Hur säkerställer vi ett jämlikt och jämställt perspektiv så att alla barn har samma möjlighet att vara med i forskning? Detta är exempel på frågor som vi forskare måste ställa oss när vi planerar olika projekt. Inom forskningsmiljön CHILD vid Jönköping University har vi arbetat med att översätta och anpassa en manual för inkluderande forskning kring barn och familjer. Manualen vänder sig till med barn, familjer och professionella. Mer om detta i ett kommande inlägg.

Hur ser vuxna/andra forskare på att vi fokuserar på barnen mer än på föräldrars åsikter? Detta har i vissa lägen visat sig kunnat få en och annan att höja på ögonbrynen. I det forskningsprogram jag deltog i som doktorand ställde vi frågor till ungdomar själva om de själva upplevde/hade kännedom om de hade en diagnos eller ej (utan att vi forskare faktiskt vetat om de har det eller ej). Syftet med detta var tydligt, vi ville fånga in ungdomarnas egen upplevelse av hur vardagen fungerar, hemma i skolan och med kompisar.

Detta är en viktig fråga då det finns många barn och ungdomar som upplever svårigheter i sin vardag men som inte når upp till tröskelkriterierna för en diagnos. Detta kan medföra att de inte får det stöd de egentligen behöver vilket skapar onödig stress för såväl det enskilda barnet och dess familj men även för vuxna som finns runt omkring barnet exempelvis i förskola, skola, eller inom olika fritidsaktiviteter.

Ett annat perspektiv på detta är att det finns tidskrifter som inte tar in publikationer som är baserade på så kallade självskattningar, det vill säga där data samlats in från barnen själva. En fråga inom akademin som också bör lyftas, vilken typ av publikationer har företräde i det akademiska rummet-studier där vuxna satt agendan eller studier där barn själva fått tycka till?

]]> 0
2020 års inventering av arbetet med forskningsdata på svenska lärosäten Wed, 30 Sep 2020 07:33:23 +0000 Daniel Gunnarsson Sedan ett par år tillbaka skickas det till alla lärosäten ut en enkät angående forskningsdatahantering vilken sedan sammanställs av SUHF:s arbetsgrupp för forskningsdata. Så gjordes även i år och nu finns resultatet av denna inventering att läsa i denna rapport ”Forskningsdatahantering: Inventering 2020”.

Vilket de flesta säkert känner till har regeringen som målbild att all, statligt finansierad, forskningsdata skall vara öppet tillgänglig 2026. Hur framskrider då detta arbete ute på lärosätena? Rapportens första slutsats berör just detta och svaret är att det går långsamt. Det finns stora olikheter mellan lärosätena och tillgängliga resurser samt infrastruktur varierar ogynnsamt beroende på vilket lärosäte man tillhör. Lärosätena fortsätter att ta fram egna lokala lösningar utifrån sina förutsättningar. Risken med detta är att det på en del lärosäten inte kan tillhandahållas tillräckligt stöd vilket medför att kompetensen för att tillgängliggöra forskningsdata blir olika beroende på vilket lärosäte som forskningen bedrivs. Slutsatsen blir att ett av de största hindren och även största utmaningen är att få till en nationell samordning i forskningsdatahanteringen.

I denna bloggpost tänkte jag lyfta ut några frågor och se hur läget ser ut idag och hur situationen har utvecklats sedan tidigare år. Det blir med andra ord en personlig sammanfattning så läs med fördel även hela rapporten ovan.

En fråga som ställs är om lärosätet har en forskningsdatapolicy? SUHF gick år 2019 ut med en rekommendation (REK 2019:3) om denna typ av styrdokument, ”Rekommendation avseende styrdokument för forskningsdata”. Det visar sig att 11,8% har det, 61,8% meddelar att det är på gång medan 26,5% inte har det. Att ha ett klart och tydligt styrdokument är naturligtvis en bra start för arbetet med forskningsdata då det visar att lärosätets ledning är aktiv och beredd att sanktionera det fortsatta arbetet, vilket är resurskrävande. Positivt då att nästan tre fjärdedelar av Sveriges lärosäten inom en snar framtid har detta styrdokument och att en ökning sker för varje år sedan inventeringen inleddes.

Vilka identifieras då som de viktigaste strategiska frågorna? Här lyfts aspekter såsom lagring, arkivering och hantering av forskningsdata. Tankar som framkommer berör forskningens tillförlitlighet, kvalitet och transparens. Det är enkelt att direkt se kopplingen mot att forskningsdata uppfyller de krav som ställs genom FAIR-principerna. Likaså är frågan av kompetens i stödfunktionen (DAU) av betydelse. Här kan jag se behovet av en nationell samverkan och samarbete för kunskaps- och kompetensspridning samt erfarenhetsutbyte. Naturligtvis ligger inte hela ansvaret på stödfunktionen utan de har mer av en rådgivande roll. Därför är behovet av en kompetenshöjning bland forskare av största betydelse. Att kunna hantera forskningsdata är en naturlig del i forskningsprocessen samt ett ansvar för forskaren i sitt myndighetsutövande. Att känna till aspekter av lagring och arkivering såväl som etiska frågor och hantering av offentliga handlingar har bäring i flera olika lagtexter.

Ytterligare en fråga berör arbetet med datahanteringsplaner och om sådan finns på lärosätet? På denna fråga svarade 33,3% att de har det, 18,2% att det är på gång och nästan hälften 48,5% har inte någon datahanteringsplan. Sedan föregående år är det en ökning av antalet lärosäten som har en datahanteringsplan även om siffrorna är låga. Då flera finansiärer numera kommer att kräva detta vid ansökan kan jag inte se någon annan utveckling än att dessa siffror kommer att öka markant framöver. Naturligtvis kan dessa se olika ut och vara allt från en mall i programvaran Word till specifika verktyg. En anledning till att siffrorna är så pass låga tror jag beror på att många av de mindre lärosätena avvaktar det arbete som sker på Vetenskapsrådet och deras framtagande av ett verktyg för upprättande av en datahanteringsplan.

Att det finns en central funktion för stöd kring frågor om forskningsdata (DAU – Data Access Unit) är viktigt för att leda arbetet framåt och stötta forskarna. Finns då denna stödfunktion etablerad på lärosätena? På denna fråga svarar 57,6% av lärosätena att det finns, 15,2% att det inte finns och 27,3% att det är på gång. Hur organiseringen ser ut och vilka resurser som tillförts varierar stort. Vanligast är dock att funktionen är kopplad till biblioteket. Jämför man med tidigare år så går utvecklingen inte framåt utan antalet är detsamma som för år 2019.

Att lärosätena har lagringsytor för forskningsdata både under själva forskningen såväl som efter för arkivering är av grundläggande betydelse. Bland svaren döljer sig flera olika lösningar och det har blivit en lokal fråga och ibland till och med en fråga för den enskilde forskaren. Utifrån olika säkerhetsperspektiv, transparens samt reproducerbarhet är detta inte optimalt. En nationell lösning håller på att tas fram via SUNET men detta verkar inte vara ett alternativ som passar de mindre och medelstora lärosätena. Här identifieras en fråga kring både lagringsutrymme under forskningen men även en koppling till repositorium för tillgängliggörande efter projektet är avslutat, med tillhörande metadata och identifikatorer (DOI). Det ser jag som en viktig nationell fråga där en samordning borde vara rationell i motsats till pågående utveckling av många olika lokala lösningar.

Forskningsdatafrågan är stor och komplex. Utveckling går sakta och sker ofta lokalt. Det är resurskrävande och behovet av infrastruktur är kostsam. Här behövs mer nationell samordning och riktlinjer. Speciellt som det är svårt att upprätthålla kompetensen på de mindre lärosätena. Forskarna är pressade, kravbilden ökar och de är i behov av en rationell och smidig lösning. Här har Vetenskapsrådet och bland annat Svensk Nationell Datatjänst inlett ett samarbete som jag anser behöver fortsätta och stärkas framöver, annars finns det en stor risk för att regeringens målsättning inför 2026 inte blir annat än en målsättning.

]]> 0
När tekniken brister i logiken Fri, 25 Sep 2020 10:39:40 +0000 Ulli Samuelsson I mitt tidigare yrkesliv som utbildare inom IT-området, och i mitt nuvarande yrkesliv som forskare, har jag fokuserat mycket på människans möte med digital teknik. I min nuvarande forskning, där jag studerar äldre personers behov av hjälp och stöd vid användning av datorer, mobiler eller surfplattor, ser jag hur svår och förvirrande teknikens gränssnitt ibland kan vara.

För ett tag sedan cirkulerade det i sociala medier en bild av ett barn som glatt höll upp en diskett och konstaterade ”Titta, en 3D-utskrift av Spara-symbolen!”. Det här är ett bra exempel på hur vår förförståelse och våra erfarenheter påverkar oss i mötet med digitala teknik. När jag föreläser om digital inkludering brukar jag ta mig själv som exempel på när förförståelsen ställer till problem. Jag köpte en tidigt en iPhone under en resa till USA, och glatt packade jag upp den här hemma för att börja använda den. Som (mo)biltelefonanvändare ända sedan Ericsson år 1986 lanserade sin Hotline 450, med en vikt på nätta 4 kg, tyckte jag att jag kunde det här området. För er som undrar, jag hade ett antal andra mobiler däremellan!

Här satt jag då på mitt rum på högskolan med en ny iPhone i handen och försökte förtvivlat få den att fungera. Kollegan som köpte en samtidigt använde glatt sin telefon. Pinsamt som det var så jag höll tyst om att min var trasig och tänkte att det var en rejäl summa pengar kastade i sjön. När jag efter ett par veckor skulle lägga ner den trasiga mobilen i kartongen igen så började jag bläddra i den ytterst lilla manualen (både i form av format och innehåll) som var med. Jag hade tittat i den redan från början och konstaterat att där inte var några konstigheter. Manualen bestod enbart av några tecknade bilder och på en av dem fanns en bild på en iPhone, en sladd och en dator. Eftersom min dåvarande mobil också kunnat kopplas till datorn för överföring av information, hade jag inte reagerat på det. Nu, när jag gett upp att kunna använda den nya mobilen tänkte jag att jag för skoj skulle kunde koppla upp den mot datorn och se hur ”datorn reagerade”.

Nu började det hända saker och strax hade jag en iPhone som inte längre var ”trasig”! Det här var den första mobilen jag var tvungen att anslutas till en dator för att kunna börja använda överhuvudtaget. Min förförståelse gick ut på att en ny mobil laddar man och förser med ett SIM-kort, sedan börjar man använda den. Kravet på datoranslutning för att starta upp en ny iPhone försvann med senare versioner, men minnet av detta lever starkt kvar hos mig – inte minst när jag möter ovana eller osäkra användare. För det är ju inte så att de som jag möter i min forskning är allmänt inkompetenta eller (i de flesta fall) saknar förmåga att använda digitala apparater och tjänster. Problemet är många gånger att den intuition som krävs för att kunna förstå logiken i smarta mobiler och surfplattor inte alltid finns där. Beter sig heller inte tekniken på det sätt som förväntas, skapas stress och irritation. Vi vet att stress påverkar så väl förmågan till att inhämta ny kunskap, som att minnas det man lärt sig. Detta i sin tur resulterar i att den ovana eller osäkra användaren riskerar att uppleva varje möte med olika digitala tjänster som en nystart, en form av negativ spiral uppstår där användaren känner sig mer och mer osäker och okunnig.

Här har vi en stor utmaning i att skapa gränssnitt och system som är så logiska som möjligt och som är anpassade efter de användare de vänder sig till. Den snabba digitala utvecklingen medför även att många digitala tjänster publiceras långt innan de är färdigtestade. Lite småfel och buggar kan vi väl alla stå ut med, för ständiga uppdateringar sker ju! Eller är det verkligen så? Det som glöms bort är att icke användarvänliga system kan bidra till digital stress och i förlängningen digital exkludering hos osäkra användare. En redan stressfull situation kan även få den vanaste användaren att bli osäker om tekniken inte följer logiken.

Ska vi bygga allt fler digitala välfärdstjänster och andra e-tjänster för att skapa ett socialt hållbart samhälle gäller det att tänka till avseende den digitala logiken. Det är en utmaning att tänka inkluderande och låta det enkla och logiska vara norm. Så länge vi måste kommunicera med tekniken på annat sätt än genom tankeöverföring måste den utmaningen antas av såväl hård- som mjukvaruutvecklare. I min forskning kan jag se att det går ”sådär” med detta.

]]> 0
”Dåligt väder i svensk ekonomi” Fri, 25 Sep 2020 10:21:44 +0000 Frida Lygnegård Denna bild av svensk ekonomi gav finansminister Magdalena Andersson vid en pressträff för barn och unga den 22 september, som hon höll tillsammans med Åsa Lindhage, jämställdhetsminister och ansvarig för regeringens arbete med att stärka barns rättigheter.

Den 21 september lämnade regeringen budgetpropositionen för 2021 till Riksdagen. En ca 10 kilo tung höstbudget med utökade satsningar på barn och ungdomar. Extra medel ges till kommuner och regioner, sociala insatser i socioekonomiskt utsatta områden för att exempelvis stimulera det brottsförebyggande arbetet.

Utökade medel planeras för ökad samverkan mellan skola, socialtjänst och polis är andra prioriterade områden samt ökad tillgänglighet till socialtjänstens verksamheter.

Barnombudsmannen (BO) kommenterade i veckan statsbudgeten och betonar vikten av att de extra medel som ges till kommuner och regioner används för att säkerställa exempelvis tillgång till hälso- och sjukvård (t.ex tillgång till stöd via BUP) och socialtjänstens arbete för att stötta föräldrar och barn i utsatta livssituationer. BO uppmanar också regioner, kommuner, regering och riksdag att i pågående budgetarbete inkludera noggranna barnrättsanalyser med barnkonventionen som grund.

Det är blåsigt i svensk ekonomi. För barn och ungdomar behövs nu satsningar som stöttar verksamheter där barn tillbringar mycket tid och till verksamheter som ska stötta barn och familjer som är i behov av olika sorters stöd. I budgeten föreslås en höjning av underhållsstödet för att stärka inkomsten för ensamstående föräldrar-något som kan bidra till en ökad levnadsstandard för familjer i ekonomiskt utsatta situationer.

UNICEF-Sverige är en av de organisationer som arbetar för att mildra konsekvenserna av pågående pandemi för barn och ungdomar. Konsekvenserna av pandemin i form av försämrad samhällsekonomi med exempelvis ökad ekonomisk och social utsatthet slår hårdare mot barnen än själva sjukdomen i sig. I oktober spelar jag in en ny podcast med UNICEF-Sveriges generalsekreterare Pernilla Baralt, där vi bland annat kommer att samtala kring vikten av att barns rättigheter sätts i centrum i arbetet med AGENDA 2030.  I budgetpropositionen för 2021 föreslås också ett institut för mänskliga rättigheter, något jag med intresse kommer att följa utvecklingen av.

]]> 0
Beroendet av ett fåtal stora företag Wed, 23 Sep 2020 12:11:34 +0000 Charlotta Mellanderönarbild-2-300x164.jpg Pressbild - Polarbröd Branden i Älvsbyn då Polarbröds fabrik brann ner blev utan tvekan ett hårt slag för kommunen och alla de människor som på något sätt jobbat mot företaget. Över en natt försvann en mycket stor mängd arbetstillfällen på en plats som i övrigt inte hade väldigt många andra aktörer att bygga sin lokala ekonomi på. Beläget cirka 45 minuter från Piteå och 50 minuter från Luleå så är det en relativt lång daglig pendling till de flesta nya möjliga arbetstillfällena för de som vill bo kvar och fortfarande hitta ett nytt jobb, då det kan bli svårt för samtliga som nu varslats att hitta ett nytt jobb i kommunen.

Men Älvsbyn är långt ifrån ensamma om att vara relativt beroende av en eller ett fåtal stora arbetsgivare, något som jag pratade med SvD om härom veckan. Tvärtom är det ett mycket stort antal mindre kommuner i landet där en relativt stor del av arbetskraften är beroende av få arbetsgivare.

Anledningen är att stora arbetsgivare inte sällan är tillverkningsindustriföretag och fabriker behöver mycket yta till sin verksamhet. Då land är dyrt i stora städer så hittar vi istället en överrepresenation av tillverkningsindustri på många mindre orter där marken är billigare. Dessutom finns det ofta en historia av att ha levt gott på tillverkningsindustri under en lång tid, framförallt på många bruksorter. Tjänsteindustrin tenderar istället att lokaliseras till större städer – dels för att de inte behöver samma tillgång till mark, dels för att de i högre grad behöver närhet till kunder (och det bor fler i städer), samtidigt som de ofta i högre grad söker tillgång till högutbildad personal (åtminstone företag inom kunskapssektorn).

Nu är det självfallet inte så att bränder av det slag som skedde i Älvsbyn är sannolikt att hända på många fler platser. Men det visar ändå på sårbarheten hos dessa mindre kommuner när en av de få – eller till och med den enda – större arbetsgivaren försvinner. Eftersom antalet arbetstillfällen rent allmänt har minskat över tid inom tillverkningsindustrin, dels beroende på konkurrens från låglöneländer, dels beroende på att teknologi i många fall ersatt mänsklig arbetskraft, så medför det en risk för att tillverkningsindustri riskerar att försvinna på många platser på sikt. Detta är bara en av de utmaningar som många mindre platser står inför framöver.

Vilka kommuner är då i högst utsträckning beroende av en eller ett fåtal stora arbetsgivare. I statistiken från SCB (publicerad via Tillväxtverkets databas RAPS) är det 68 kommuner som har en arbetsgivare med 250 anställda eller fler. Ytterligare 35 kommuner har två arbetsgivare av samma storlek. Värt att notera är att i hela 78 kommuner har man idag inte någon arbetsgivare med fler än 250 anställda. Kartan nedan visar hur situationen i landet ser ut (baserat på siffror från 2019):

Självfallet förväntar vi oss färre stora företag i kommuner där det bor färre individer. Nästa steg blir därför att se hur stor andel av de som arbetar i kommunen som gör det i ett företag med 250 anställda eller fler:

I vissa av landets kommuner arbetar upp till 40 procent av arbetskraften i ett större företag. I hela 110 kommuner arbetar över 20 procent av arbetskraften i kommunen i ett större företag.

Men det behöver ju inte per definition göra kommunen sårbar. Denna om denna andel av arbetskraften arbetar i flera olika stora företag så innebär det att sårbarheten är lägre än om det bara är i ett eller ett fåtal sådana. Nästa steg blir därför att justera siffran i karta 2 ovan med antalet stora företag (vi tar alltså andelen av arbetskraften som arbetar i ett stort företag dividerat med antalet stora företag i kommunen). Då får vi följande karta:

De kommuner som är röda är alltså kommuner där en hög andelen av arbetskraften arbetar för enbart ett (och i ett fall två) stora företag. Bland de orange kommunerna är det en relativt stor del av arbetskraften som arbetar i 1 eller 2 företag stora företag (och i ett fall tre stycken företag). Detta är alltså kommuner som skulle kunna ses som relativt sårbara i fall om att en företagsnedläggning skulle ske.

Nu är detta inte direkt en nyhet. Redan 2006 släppte exempelvis ITPS en studie (Konsten att överleva) som visade på likande utmaningar. Men i takt med att urbaniseringen fortgått och utmaningarna för mindre kommuner många gånger blir allt större, är det viktigt att aspekter som denna inte faller i glömska.

]]> 0
En återgång till det normala är uteslutet Wed, 23 Sep 2020 08:04:22 +0000 MMTC JIBS Siffrorna talar sitt tydliga språk. Situationen är allvarlig för hela mediebranschen och även om de klarar sig ur coronakrisen så väntar en ny osäker verklighet.

Den nuvarande coronakrisen har fått och kommer att få stora effekter på den ekonomiska aktiviteten i samhället. Det skapar nya förutsättningar för medierna då gamla beteendemönster förändras, vilket i sin tur påverkar framtida inköpsmönster.

Erfarenheten visar att mediebranschen påverkas under ekonomiska kriser med fallande BNP och med stora intäktsbortfall som följd. Såväl Dotcom-krisen vid millennieskiftet och Lehman Brothers-kollapsen är tydliga exempel på utlösande faktorer av finansiella kriser som påverkar mediebranschen negativt. Skillnaden är att de två första kriserna var skapade av människan – och bekämpades med stora ekonomiska stimulanspaket. Frågan är hur dagens coronakris kommer att påverka framtida reklamvolymer då konsumenter och företagens beteende förändras med annorlunda inköpsmönster och försiktigare agerande.

Den svenska dagstidningsbranschen har under lång tid transformerats och utmanats av digitalisering och nya affärsmodeller. Corona har accelererat utmaningarna för kommersiella medier där de snabbt har förlorat annonsörer och en stor del av sina intäkter. Med fallande annonsförsäljning kommer medierna att redovisa än sämre siffror för 2020 än för 2019. Samma prognos gäller också för internet som väntas få stora minskningar för 2020.

Intäkterna från reklammarknaden utgör knappt hälften av dagstidningskoncernernas totala intäkter. Läsarintäkterna stiger trots minskade upplagor, genom prishöjningar och tillväxt på den digitala marknaden.

Gratistidningar och traditionell tv – med sina intäktsstrukturer – har ett sämre utgångsläge i jämförelse med den reguljära dagspressen.

Coronakrisen slår också hårt mot TV-företagen som kämpar med en innehållsbaserad abonnemangsmarknad och när stora event och idrottsligor ställs in påverkas intäktsstrukturerna. I stället belastas resultaträkningarna av stora kostnader för rättighetsköp.

Hur ser då framtiden ut för dagspressen?

Dagspressen kommer sannolikt att gå mot en ökad konsolidering och fler sammanslagningar av både titlar och mediehus för att nyttja geografiska stordriftsfördelar. Minskad lönsamhet kommer också att ge möjligheter till titelbyten mellan koncernerna för att bland annat utveckla geografiska stordriftsfördelar.

Trots att alltfler, i dagsläget, vill ha nyheter i digital form kommer takten i digitaliseringen av morgonpressen återgå till den normala. Kvällstidningarnas digitala läsning kommer dock ligga kvar på en hög nivå.

Vad händer med tv-tittandet och tv-marknaden?

Trots ett ökat tv-tittande har tv-annonspriserna gått ned. I framtiden, då allt återgår till mer normalt, är intäktsutvecklingen osäker för de linjära kanalerna.

Priset på sändningsrättigheter till attraktiva sportevenemang kommer att pressas i det längre perspektivet. Abonnemangsutvecklingen – inte minst för sportkanalerna – är i hög grad osäker. Oförmågan att leverera och, framför allt, ett behov av att höja priserna för den långsiktiga lönsamheten skapar definitivt inte någon ökad efterfrågan. Samtidigt behöver tv intäkter från tittarmarknaden.

Fragmenteringen ökar, inte minst belyst av den starkt ökande mängden av tillbringade timmar och antal starter för on-linevideo.

Livet efter Corona då?

En återgång till det normala är uteslutet då konsumenterna och företagens mediekonsumtion kommer att fortsätta att utvecklas och speciellt dagspressen står inför ett stort tryck. Frågan är hur alla kostnadsbesparingsprogram har urholkat mediernas kvalité och hur detta uppfattas av konsumenterna. 

Det vi vet med säkerhet är att en full återgång till det gamla normala är uteslutet!

Läs hela analysen i Dagens Media:

Om Stefan Melesko

Stefan Melesko är docent i medieekonomi vid Jönköping International Business School, där han är knuten till forskningscentret Media, Management and Transformation Centre. Han är specialist på medieföretagsstrategier och har omfattande yrkesmeriter inom medievärlden. Bland annat har han erfarenhet från företagsledande befattningar inom DN, reklambranschen och Bonniergruppen. Stefan Melesko är dessutom regelbunden krönikör i Medievärlden och Dagens Media.

]]> 0
Hur står det till med mångfalden i det svenska forskarsamhället? Fri, 11 Sep 2020 13:04:39 +0000 Daniel Gunnarsson Igår kunde man läsa den uppseendeväckande rubriken ”Ministern tog högskolans rektor i örat” i Gefle Dagblad. Det efter att UKÄ:s rapport ”Uppföljning av rekryteringsmål för professorer 2017-2019” föranlett ett möte mellan ministern Matilda Ernkrans och åtta rektorer. Det visade sig att måluppfyllelsen inte var den önskade. Bland de tio lärosäten med flest nyrekryterade professorer var det inget lärosäte som överträffade målen och endast Lunds universitet lyckade precis nå målet. Alla de andra misslyckades med sin målsättning vilket är alarmerande. Faktum är att ser man till helheten så är det en klar majoritet av de svenska lärosätena som misslyckas med att nå upp till sin målbild.

Att vår svenska forskning är jämlik och baserad på mångfald anser jag vara av största vikt. Oundvikligen dök frågan i rubriken ovan upp i mitt huvud. Jag bestämde mig för att undersöka frågan lite närmare men ur en lite annan vinkel. För att bli professor inleder man sin karriär med en doktorandutbildning. Statistik över dagens doktorandnybörjare borde därmed kunna utgöra en indikator för framtidens situation.

Till min hjälp har jag haft det statistiska meddelandet ”Universitet och Högskolor. Doktorander och examina på forskarnivå 2019”. Där kan man utläsa att andelen kvinnor bland doktorandnybörjare ökar. På 70-talet var relationen ungefär 25% kvinnor och 75% män. Under 80-talet ökade kvinnornas andel till 30% för sedan ett decennium längre fram ligga på cirka 40%. 2019 var det första gången som det tippade över och kvinnornas andel uppgick till 51%. Jag tar här inte hänsyn till olika ämnesområden där relationerna kan vara annorlunda utan ser bara till totalen. Från avlagd doktorsexamen tills man blir professor är det naturligtvis en eftersläpning och alla kommer inte heller välja den vägen. Trots allt, om man ser till det tillgängliga underlaget för framtida professorer, ser utveckling ut att gå åt rätt håll.

En annan faktor jag ville undersöka närmare i frågan om mångfald var andelen utländska doktorandnybörjare. Det internationella inslaget av utländska doktorandnybörjare är stort i Sverige. År 2019 var det 40% vilket då var en minskning med 2% från 2018. Antalet utländska doktorandnybörjare ingår i statistiken och bland totala andelen kvinnor var 36% utländska doktorandnybörjare och för män var siffran 45%. Även om detta påverkar totala andelen kvinnor bland doktorandnybörjare får det anses vara positivt ur mångfaldssynpunkt att vi i Sverige har en stor internationell bas av doktorander.

Naturligtvis skall vi ta dessa varningssignaler på allvar. Arbetet för jämlikhet och mångfald måste fortskrida. Men jag blir inte speciellt oroad av UKÄ:s rapport. Viktigt för lärosätena blir istället att fokusera på att skapa bra förutsättningar för kvinnor under och efter deras doktorandutbildning så det underlag av kandidater som finns idag kvarstår till dess att rekrytering på nivån professor blir aktuell. Mer oroad är jag över att utvecklingen mot ökad tillgänglighet till forskningsresultat och tillhörande forskningsdata går så långsamt, även om den går framåt. Det är dock en helt annan fråga.

]]> 0
Så många unga försvann på ett decennium Fri, 04 Sep 2020 13:13:35 +0000 Charlotta Mellander En av de första bloggposterna jag skrev här på Vertikals 2013 tittade på hur många 18-åringar svenska kommuner hade 2005 och hur många 25-åringar de hade kvar sju år senare. Den medförde mängder av diskussioner om ungas flyttmönster, urbanisering och den avtagande befolkningen i många mindre kommuner i landet.

Anledningen till att jag valde att titta på denna grupp är att det främst är unga som flyttar omkring mellan kommunerna. Min kollega Lina Bjerke och jag plockade fram följande figur till ett akademiskt arbete vi gjort:

Den stående axeln visar flyttar som gjorts på ett år mellan två kommuner. Den liggande axeln visar hur gamla de är som gjort flytten. Det är alltså en omfattande omförflyttning som sker just under unga år. Anledningarna är många. Vissa flyttar exemplelvis för utbildning, vissa gör det för arbete, andra gör det för att man vill ha en annan livsstil än den som hemmaplan kan erbjuda.

Eftersom vi nu har ett nytt decennium så tänkte jag göra en lite ny variant av den bloggpost jag publicerade 2013. Jag utgår från det senaste året som finns tillgängligt från SCB vad gäller befolkningssiffror i svenska kommuner (vilket är år 2018). Vi går sedan tio år tillbaka i tiden och ser hur många 18-åringar svenska kommuner hade då (dvs. år 2008) och följer upp 2018 och ser hur många 28-åringar som bor där då. Det blir alltså samma generation, bara tio år senare. Det är inte nödvändigtvis exakt samma personer vi talar om. Vissa kan ha flyttat ut och andra kan ha flyttat in, men det ger oss ändå en uppfattning om man har fler unga kvar (nu i yrkesför ålder) jämfört med vad man hade 18-åringar från början.

Kartan nedan visar hur det ligger till:

Sammantaget är det 52 kommuner som har fler 28-åringar än vad man hade 18-åringar tio år tidigare. De som ökat allra mest är Stockholm (+10 840), Göteborg (+6 157) och Malmö (+3 600). Även Uppsala och Solna hade en ökning på 1 709 respektive 1 556 individer. Umeå, Sundbyberg, Linköping, Lund, Örebro och Helsingborg hade en ökning på 500 personer eller fler (dock färre än 1 000).

Vi hittar alltså den största ökningen i kommuner som antingen är platser för högre utbildning eller som befinner sig i en storstadsregion.

Bland de platser som tappade mest hittar vi många av de relativt dyra förorterna i storstadsregionerna. Flest tappade Kungsbacka (-343), Ekerö (-250), Lerum (-241), Täby (-217), samt Härryda (-189). Detta är kommuner som har problem med avfolkning. Däremot är de relativt dyra förorter som med all sannolikhet kommer att fånga upp en del av de unga som flyttar in när de blivit några år äldre och vill ha ett större boende utan att för den skull helt göra avkall på det som den större staden har att erbjuda.

Tittar vi istället på vilka som tappat mest procentuellt sett ser listan lite annorlunda ut. Ekerö dyker visserligen fortfarande upp på plats 2 på listan (ett tapp på 57 procent). Allra mest tappade Gullspång. De började med 105 18-åringar men hade bara 35 28-åringar kvar tio år senare. Detta är ett tapp på 67 procent. Högsby, Storfors, Övertorneå, Vindeln och Bräcke tappade 48 procent eller mer av sina unga över denna tioårsperiod.

Procentuellt sett var fem kommuner de stora ”vinnarna”. Solna, Sundbyberg, Stockholm, Malmö och Göteborg ökade med över 100 procent under dessa tio år. Sundbyberg ökade med hela 273 procent.

Vissa hävdar att det är inte nödvändigtvis de ungas flytt som är problemet för befolkningsutvecklingen i vissa kommuner, utan att deföder färre barn. Men det är ju just en följd av att unga flyttat därifrån. När så sker höjs ju medelåldern och färre barn föds.

Det stora gapet mellan kommuner som krymper och som växer är en av vår tids stora utmaningar och vi har bara börjat se effekterna av det.

]]> 0
”Hälften av världens barn har varit hemma från skolan” Fri, 04 Sep 2020 11:49:05 +0000 Frida Lygnegård I mitten av mars 2020 hade ca 107 av världens länder stängt ned sina skolor som en åtgärd för att minska spridningen av covid-19. Uppskattningsvis innebar det att cirka 862 miljoner barn och unga, ungefär hälften av alla i världen i denna åldersgrupp, blev fråntagna möjligheten till att vara i skolan. Vilka konsekvenser kan vi se på lång sikt av detta?

Sverige valde delvis en annan väg där grundskolor höll öppna medan gymnasiet övergick till distansundervisning. I folkhälsomyndighetens sammanfattning kring det aktuella kunskapsläget gällande covid-19 och barn framgår att det saknas systematiska sammanställningar kring långsiktiga konsekvenser på barns hälsa. Rådande pandemi har dock ytterligare lyft upp barns rättigheter på agendan, exempelvis när det gäller barns rätt till utbildning, hälsa och utveckling. Vi tog oss igenom våren med skolstängningar, distansstudier, distansarbete och distans i nära relationer som vi tidigare tagit för givna. Födelsedagskalas, släkttsammankomster, semestrar och sommarlov har antagit andra former där det för vissa barn har inneburit mer tid hemma med föräldrar och syskon och kanske ett lugnare sommarlov vilket för barn i välfungerande familjer kan tänkas ha resulterat i ett positivt sommarlov.

Vi vet dock att skolstängningarna i våras drabbade redan utsatta barn hårt i form av avsaknad av rutiner, skolmat, socialt umgänge och begränsad tillgång till pedagogiskt stöd. Detta skapade oro i vardagen och har haft konsekvenser på den psykiska hälsan för barn och ungdomar. Lång vistelse i hemmiljön med föräldrar/vårdnadshavare som kan ha drabbats hårt av varsel, permitteringar och oro för släkt och vänner kan leda till ökad försummelse och risk för våld och övergrepp i hemmet med allvarlig psykisk ohälsa som följd.

I ett tidigare inlägg skrev jag om den enkät som forskare vid Uppsala universitet tagit fram där barn och ungdomar själva fick svara på frågor kring hur de uppfattar sin situation i coronatider

Resultatet från denna studie presenterades i somras och där framgår tydligt att barn oroar sig bland annat för familjeekonomi, äldre släktingars hälsa och att de bär på en rädsla att mista någon närstående. Vikten av att barn får dela dessa tankar med en trygg vuxen betonas. Resultaten visar också att de mest sårbara barnen drabbas hårt i en kris som denna där exempelvis försämrad familjeekonomi och trångboddhet blir värre. Författarna betonar vikten av ökad samverkan kring barn och unga och att barns oro måste tas på allvar. Rapporten lyfter också att även barn i så ung ålder som 4 år har många tankar kring corona. Som barnforskare med ett barnrättsfokus kan jag bara applådera detta initiativ som även tar in de yngre barnens röster, helt i linje med barnkonventionen.  I min podcast som finns här på bloggen från juni med bland annat Barnombudsmannen som gäst, lyftes frågor som att det behövs forskning där barn och ungdomar följs över tid. Vi behöver nu fortsätta att ta vara på barns egna perspektiv på sin tillvaro och även vilka behov och vilket stöd de efterfrågar.

Länk till Rapporten ”Barn och ungas röster om corona”:–corona-/

]]> 0
Where to begin: Reflections on co-production from a service-user and a researcher’s perspective Thu, 03 Sep 2020 12:22:29 +0000 Kristina Areskoug-Josefsson Co-production is a hot topic in research and development in health and welfare. There are several definitions of what co-production consists of, and the amount of research papers on co-production has increased rapidly since 2008 1, 2. One commonly used definition of co-production is that co-production is the voluntary or involuntary involvement of public service users in any of the design, management, delivery and/or evaluation of public services 3, where users provide their lived experience and service providers provide their professional expertise.  Users and professionals involved share the responsibility to ensure their knowledge is integrated to create optimal services. Co-production is presented as a tool to meet future challenges in health and welfare. Theoretical discussions of what is the “musts” to call something co-production, or when something is only approaching co-production or being a co-production initiative engage scholars, but makes me wonder who decides what co-production is in a certain situation? Should it be defined by those in the situation or by those looking at the situation from the outside? And what would the difference be?

In reality, co-production is not always easy. Co-production demands engagement and action from the user as well as being invited to co-produce by those in power of the service. Successful engagement alone is not enough, there is also needs for power shifts, hierarchical turn arounds and willingness to change. Even this is still not enough for optimal co-production, as there must be an organization ready for change, a society ready for change and individuals ready for change. That is a lot of change if optimal co-production is to take place.

Can we instead see co-production as a continuum, where optimal co-production with unknown potential is the endpoint and reality is along that continuum, then the concept is easier to grip. What if we look at where we are, how we act in health and welfare and reflect on co-production in this context, in this specific system and in this situation that we are in? As users, patients, relatives, professionals, and leaders – What do we see? Do we see the best possible co-production considering the situation or do we see possibilities for improvement? And the next step is what we do about it. That is when potential barriers and promoters for co-production will become clearer to us, but it is also of interest to reflect on our thoughts on those barriers and promoters. Do we see our roles as static or as potential change makers, ready to give co-production a chance?

As a professional I feel positive and ready, though knowing that there will be hard work ahead. It is my professional duty to do my very best for those who use the service. I look at what I do, how my profession work and look for potential improvement, but I don´t stop there! Shadowing users in a service, seeing what the service looks like and ask of experiences of the service widens what possibilities can be done to optimize and co-produce the service.

However, as a user I am more hesitant. Maybe my hesitation is based on my previous experiences, where I have felt listened too, been helped, and felt strengthened. I may already be content with the service. Or perhaps it is due to being told before that change is impossible, takes too much time or is too expensive. Or maybe it is just because my disease is not my favorite interest, it is just an uninvited guest in my life. Sometimes the energy to engage and act is not there, sometimes all I need as a user is professional support – not being asked to collaborate to improve the service, to take part in dialogue meetings to improve care or to tell my story again and again to make professionals understand my situation.

So, when we look for a change to increase co-production in health and welfare, perhaps it is time to consider which is most important – Optimal outcome in the given situation or truly co-produced outcome?


Kristina Areskoug Josefsson is a researcher in the FORTE funded SAMSKAPA co-production research programme.

1.                         Fusco F, Marsilio M and Guglielmetti C. Co-production in health policy and management: a comprehensive bibliometric review. BMC health services research 2020; 20: 504-504. DOI: 10.1186/s12913-020-05241-2.

2.                         Kjellström S, Areskoug-Josefsson K, Andersson Gäre B, et al. Exploring, measuring and enhancing the coproduction of health and well-being at the national, regional and local levels through comparative case studies in Sweden and England: the ‘Samskapa’ research programme protocol. BMJ Open 2019; 9: e029723. DOI: 10.1136/bmjopen-2019-029723 %J BMJ Open.

3.                         Osborne S, Radnor Z and Strokosch K. Co-production and the co-creation of value in public services. Public Management Review 2016; 18: 639-653. Article. DOI: 10.1080/14719037.2015.1111927.

]]> 0
Öppen tillgång till vetenskapliga artiklar: läget i Sverige idag Wed, 02 Sep 2020 08:28:52 +0000 Daniel Gunnarsson I dagarna presenterade Kungliga biblioteket en rapport med data om hur det ser ut med den öppna tillgången till vetenskapliga artiklar i Sverige. Det som avses är granskade artiklar med DOI som registrerats i Swepub (Swepub innehåller referenser till de forskningspublikationer som finns registrerade i för närvarande ett fyrtiotal svenska lärosätens och andra myndigheters publiceringsdatabaser) efter dubbel kontroll gentemot Unpaywall. Målsättningen för Sverige är att 2026 skall alla artiklar som finansierats med offentliga medel vara omedelbart öppet tillgängliga. Hur ser då dagsläget ut?

Innan jag presenterar datan kan ett förtydligande vara på plats. De typer av publiceringar man ser närmare på i rapporten är; guld, hybrid och grön. Guld innebär att man publicerar en artikel med direkt och öppen tillgång genom att forskaren betalar en publiceringsavgift till tidskriften. Hybrid är den kategori som står för störst tillväxt och innebär att det finns ett transformativt avtal (omställning från finansiering genom prenumeration till finansiering genom publicering) med förlaget. Detta avtal kan sedan forskaren avropa vid publicering (CC-licens) och artikelns publiceringsavgift är redan säkerställd genom ett konsortium (BIBSAM) där de svenska lärosätena ingår och betalar för det transformativa avtalet istället för att ha ett prenumerationsavtal direkt med förlaget. Grön är en kategori som nu minskar och det beror till stor del på att hybridpublicering har tagit över. Grön publicering är till största delen den parallellpublicering som sker av ett manuskript i en version som inte är förlagets slutliga. Det är en vanlig modell för publicering i tidskrifter främst med höga publiceringsavgifter eller längre embargotider. På så sätt kan man möta behovet av en snabbare tillgänglighet då flera forskningsfinansiärer börjat kräva tillgång till publikationen inom 6 månader.

Som sagt målsättningen är att all offentligt finansierad forskning skall vara omedelbart tillgänglig 2026. Kungliga bibliotekets sammanställning visar att 2019 var andelen fritt tillgängliga artiklar 45% och preliminära data visar på att för 2020 kommer andelen öka till 52%. Det är med andra ord en bra bit kvar till målbilden även om utvecklingen går snabbt. Dessutom finns det några mätproblem som behöver åtgärdas framöver, vilka de intresserade kan läsa mer om i rapporten.

Datakällan Swepub inhämtar sin data från lärosätenas publiceringsdatabaser (repositorium). För vår del är det DiVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet) där huvuddelen av de svenska lärosätena finns med.  Eftersom Swepub plockar data därifrån är själva registreringen i DiVA viktig för att kvalitetssäkra datan. Vid JU ligger ansvaret för kontrollen av posterna hos oss på biblioteket och en bibliotekarie går därför alltid igenom alla poster samt att det är en bibliotekarie som registrerar de flesta av dem. Syftet är att vi skall få en likartad registrering där all metadata kontrolleras och säkerställs före exempelvis import till Swepub.

Det skulle därför vara intressant att som fallstudium se hur siffrorna förhåller sig här hos oss när vi tar data direkt ur DiVA. Sammanfaller de med helhetsbilden för hela Sverige 2019. Jag avser att se närmare på de större kategorierna guld och hybrid samt deras hopsummerade total.

Andelen öppet tillgängliga artiklar med DOI 2019 (%)
  JU Sverige
Guld 26 25
Hybrid 18 20
Totalt 44 45

En närmare titt på utvecklingstrenden ger följande bild.

Utvecklingen andelen öppet tillgängliga artiklar med DOI 2017/18/19 (%) Sverige
  2017 2018 2019
Guld 20 22 25
Hybrid 13 15 20
Totalt 33 37 45
Utvecklingen andelen öppet tillgängliga artiklar med DOI 2017/18/19 (%) JU
  2017 2018 2019
Guld 18 18 26
Hybrid 9 16 18
Totalt 27 34 44

Det framkommer ganska tydligt att JU närmar sig andelen för hela Sverige och främst är det publicering genom stöd av transformativa avtal med hybridtidskrifter som ökar men även guld ökar vilket jag antar beror på att forskningsfinansiärerna är mer benägna att även säkerställa finansieringen av själva publikationen.

Den generella analyser ger vid hand att vi har ett digert arbete fram till 2026 för att uppnå öppen tillgång till alla vetenskapliga artiklar som finansierats genom skattemedel. Trenden är i varje fall tydlig, utvecklingen går framåt och det i en positiv riktning!

Tack till Stefan Carlstein för hjälp med att ta fram data ur DiVA.

]]> 0
Coronavirus and dentistry Mon, 31 Aug 2020 13:19:24 +0000 Guest blog A couple of months ago, The New York Times sent out a message to dentistry professionals (Lazaro 2020). The journalists assessed the risk of infection by coronavirus in different professions and concluded that dentists and dental hygienists are the jobs with the highest chance of being infected. Policy makers and society in general were so focused on medical doctors and nurses that overlooked that people working in dental clinics are under a high risk of contagion, due to the high generation of aerosols as part of routine dental practices and the extremely short working distance between the patient and the professional. Virus particles are transmitted in small salivary aerosols that can travel a certain distance depending on their size, reaching the skin, oral cavity, nose or eyes of people around the infected person. This movement of viral particles is reduced by the patient using face masks, but this is of course not possible during dental examination and procedures.

To make things worse, a gene expression analysis in different human tissues showed that the levels of the protein ACE2 (H Xu et al. 2020), which is the receptor where coronavirus bind, is extremely high in the oral cavity, mainly in the tongue and oral mucosa. In fact, the density of the SARS-CoV-2 receptor is higher in the tongue than in the lungs. This suggests that binding to different tissues in the oral cavity may be a crucial route of viral entry in the body, and also that saliva, which bathes all oral tissues, could be an important reservoir of the pathogen (J Xu et al. 2020). This has recently been confirmed by performing diagnostic tests in saliva, showing that it is in fact a more sensitive sample than nasal swabs to detect infection (Sabino-Silva et al. 2020). This has practical implications for performing massive tests, since saliva sampling does not require a specialist to perform the collection, but it also underlines how close the dental professional is to being infected by people carrying the virus.

Furthermore, the number of infected people that appears to be completely asymptomatic has been shown to be very high and may account for almost half of the transmissions. Other studies report a much lower incidence of asymptomatic patients. It is also relevant that the highest peak in the number of viral particles appears to be produced just before the appearance of the first clinical symptoms and positive results for coronavirus are frequently documented in many patients weeks after they recovered from the disease (Rothe et al. 2020).

Although there is some controversy regarding the proportion of asymptomatic individuals and their contribution to viral transmission, many European countries decided to downsize dental practice to only provide urgent care during the pandemic. In others, treatments involving aerosol generation were minimized, although specific measures have varied. However, the situation is improving in many countries and preventive measures are already being adopted during the transition phase to normality (Ather et al. 2020).

In fact, my personal view is that dental practice and dental training may never be the same and some of the modified procedures could actually remain in the long term even after the COVID19 pandemic is over. What policies might change in the short term and perhaps be extended in the future? One of them is to consider all patients visiting the clinic as positive for this -or other- virus and ask them to wash hands upon entry in the clinic, keep social distance, minimize cash payment, etc. Given that aerosol production is difficult to be avoided, it has been proposed that we should probably get used to more strict personal protective measures such as faceshields, FFP2 masks or disposable gowns (Li & Meng 2020).

Perhaps fewer patients should be appointed, so the number of them in the waiting room is limited, and enough time is left between one appointment and the next to allow changing protective wear and ventilating well the rooms to eliminate aerosols (although this can be difficult sometimes), as well as proper disinfection of surfaces. In this regard, hydrogen peroxide and bleach are well documented to neutralize most viruses, included encapsulated coronavirus (Kampf et al. 2020). Regarding specific dental procedures, the use of rubber dam is recommended whenever possible to minimize saliva-derived contamination, as well as an efficient suction around the working area (Meng et al. 2020).

It is difficult to know which measures are really needed and whether some of them are unnecessary or will be unnecessary in the future, and current research will help establishing those. Even during the pandemic, some countries have elected to adopt extreme measures to impede transmission, and some epidemiologists have indicated that this may imply lower group immunity levels in subsequent waves of the disease; other countries have chosen to impose more flexible measures and time will indicate if this may be more successful in the long term.

Another related concern, in this case within the academic environment, is the presence of potentially infected aerosols in dental schools, given that patients are frequently treated in clinics with a fully open structure where many students are working simultaneously (Ather et al. 2020). Several dental schools are already considering creating a number of enclosed aerosol-generating side rooms within the large dental education clinics. This is an interesting initiative and could be considered in the design of new Dentistry Faculties, although it may be difficult to accommodate within the current structure of many dental teaching facilities. Other professionals consider unjustified that the design and structure of teaching facilities are conditioned by a specific infectious disease that may not be an issue in the future.

Finally, there is another measure that has been proposed by different dental associations, namely the use by the patient of an antimicrobial mouthrinse (even a nasal spray) before dental exploration and treatment, in order to reduce viral load (Caruso et al. 2020). For example, the British Endodontic Society and even the Stomatology Authorities in Wuhan have recommended 1% hydrogen peroxide as a pre-rinse mouth wash. There is also evidence that povidone-iodine is effective in neutralizing MERS-CoV (Eggers et al. 2015), another virulent coronavirus that caused an epidemic in 2012. The physico-chemical properties of Cetylpyridinium Chrloride (CPC) makes it also likely to be effective against encapsulated viruses and in fact oral rinses with this antiseptic have been shown to neutralize the influenza virus and to reduce cold symptoms in a clinical study (Popkin et al. 2017).

Chlorhexidine, having a divalent cation structure, could also provide some protection and would be interesting given its high sustantivity (it can be slowly released and remain in the mouth for hours at a working concentration), but the only study with SARS-CoV2 showed no efficacy (Kampf et al. 2020). However, only a low concentration of 0.02% was tested, and more standard 0.12 or 0.2% solutions might be more effective. For this reason, our laboratory is coordinating a clinical study in different Spanish hospitals where saliva samples are collected in COVID19 patients at baseline, and then 10 minutes, 30 minutes, 1 hour and 2 hours after a 1-minute mouthwash with either CPC, Chlorhexidine, H2O2 or povidone-iodine. A fifth group that makes an oral rinse with water will serve as control. We hope that the results will shed some light to recommend a mouth rinse protocol which could contribute to reduce the risk of infection in dentistry professionals. In Spain and Italy, people gather every day at 8 pm on their balconies and windows for a general applause to acknowledge the work and effort of sanitary personnel during the pandemic. I think we should never forget the silent and courageous work that dental practitioners are performing, and take advantage of what we have learned during this pandemic to improve the safety and working conditions of the dental community in the future.


Alex Mira is an oral microbiologist. He works as senior researcher at the FISABIO Institute in Valencia (Spain) and is a visiting researcher at the School of Health & Welfare, Jönköping University.

Twitter: @mira_ale

Further reading


1. Lazaro Gamio (2020). The Workers Who Face the Greatest Coronavirus Risk. The New York Times, March 15th 2020.

Scientific journals

2. Ather A, Patel B, Ruparel NB, Diogenes A, Hargreaves KM. Coronavirus Disease 19 (COVID-19): Implications for Clinical Dental Care. J Endod. 2020 Apr 6. pii: S0099-2399(20)30159-X. doi: 10.1016/j.joen.2020.03.008.

3. Caruso AA, Del Prete A, Lazzarino AI, Capaldi R, Grumetto L. May Hydrogen Peroxide Reduce the Hospitalization Rate and Complications of SARS-CoV-2 Infection? Control Hosp Epidemiol. 2020 Apr 22;1-5.  doi: 10.1017/ice.2020.170. 

4. Eggers M, Koburger-Janssen T, Eickmann M, Zorn J. In vitro bactericidal and virucidal efficacy of povidone-iodine gargle/mouthwash against respiratory and oral tract pathogens. Infect Dis Ther 2018;7:249–59.

5. Kampf G, Todt D, Pfaender S,  Steinmann E. Persistence of coronaviruses on inanimate surfaces and its inactivation with biocidal agents. J Hosp Infect. 2020;104:246-51.

6. Li ZY, Meng LY. The prevention and control of a new coronavirus infection in department of stomatology. Zhonghua Kou Qiang Yi Xue Za Zhi. 2020;55(0):E001.

7. Meng L, Hua F, Bian Z. Coronavirus Disease 2019 (COVID-19): Emerging and Future Challenges for Dental and Oral Medicine. J Dent Res. 2020;1-7. DOI: 10.1177/

8. Popkin DL, Zilka S, Dimaano M, Fujioka H, Rackley C, Salata R et al. Cetylpyridinium chloride (CPC) exhibits potent, rapid activity against influenza viruses in vitro and in vivo. Pathogens and Immunity. 2017;2(2):253-69.

9. Rothe C, Schunk M, Sothmann P, Bretzel G, Froeschl G, Wallrauch C, Zimmer T, Thiel V, Janke C, Guggemos W, et al. 2020. Transmission of 2019-nCoV infection from an asymptomatic contact in Germany. N Engl J Med. 382(10):970–71.

10. Sabino-Silva R, Gomes AC, Siqueira W. Coronavirus COVID-19 impacts to dentistry and potential salivary diagnosis. Clin Oral Invest. 2020;24:1619–21.

11. Xu H, Zhong L, Deng J, Peng J, Dan H, Zeng X, Li T, Chen Q. High expression of ACE2 receptor of 2019-nCoV on the epithelial cells of oral mucosa. Int J Oral Sci. 2020 Feb 24;12(1):8. doi: 10.1038/s41368-020-0074-x.

12. Xu J, Li Y, Gan F, Du Y, Yao Y. Salivary Glands: Potential Reservoirs for COVID-19 Asymptomatic Infection. First Published April 9, 2020 Letter.

]]> 0
Existentiellt perspektiv för att navigera i det nya normala Fri, 28 Aug 2020 08:20:10 +0000 Ledarkunskap Tre månader in i pandemin pekar barometern på stor osäkerhet. Undersökningar visar att en negativ konsekvens av påtvingat distansarbete är känslan av ensamhet; kollegor saknas. Detta händer när kaffemaskinen har gått i vänteläge och fikarummet står tomt. Vi har varit så lösningsfokuserade, säger de småländska ledarna, när vi experimenterar tillsammans med dem i det digitaliserade ledarlabbet.

Pär Sjöstrand

I rollen som chef och ledare förväntas man ha svar, kunna stilla osäkerhet, säger en av ledarna. Per Sjöstrand, präst i Jönköpings församling deltar i labbet, på distans. Han uppmuntrar de småländska ledarna att inte bara planera utan också reflektera – tillsammans. Våga starta ett samtal med medarbetar och i ledningsgrupper som rör det existentiella, säger Per. Behovet är stort. Träna i att sätta ord på känslor. Man behöver inte ha några teologiska poäng. Ord som ödmjukhet, medmänsklighet och kärlek är exempel på inslag i småländska ledarskapets samtal som hjälper medmänniskor att navigera i det nya normala. Att navigera i det nya normala har blivit en existentiell fråga.

No Man is an Island

“No Man is an Island”, som John Donne upplyste ledare om för snart 400 år sedan. Småländska ledare är i det avseendet inte annorlunda än andra. Men i pandemin börjar deras existentiella perspektiv pånyttfödas, i sammanhang av familjer, vänner, jobb och andra ledare. I väntan på vaccin kan så renässansen av småländskt ledarskap fortsätta.

Stadigt ur det existentiella perspektivet navigerar de småländska ledarna oss vidare till ett experimenterande med arbetsmarknadens aktörer. En fråga urskiljs, om det nya normala kommer bli fördel för någon och i så fall för vem?  

Stay tuned!

Intervju med Pär Sjöstrand

]]> 0
Tankar kring preprints som publikationsform Tue, 25 Aug 2020 09:22:10 +0000 Daniel Gunnarsson Publiceringen av preprints har ökat i intresse. Det finns flera olika anledningar till detta, bland annat en utdragen peer-review process samt framväxten av digitala verktyg som möjliggör arkivering och delning av forskning. För vissa ämnesområden är det mer angeläget med en snabbare publicering och därför har dedikerade arkiv redan utvecklats. Nu kan man också skönja en bredare framväxt inom allt fler ämnesområden, även de stora förlagen lanserar egna tjänster för denna typ av publicering. Naturligtvis är detta en modell med både för- och nackdelar, så kritiker och förespråkare förekommer. Då jag själv har genomfört processen, att publicera ett manuskript som preprint, tänkte jag att det kunde vara intressant att delge mina tankar och erfarenheter.

Bakgrunden till min publicering är helt enkelt att jag inte lyckades få mitt manuskript publicerat. Jag var i och för sig medveten om de problem och brister det var belagt med men ville ändå försöka då jag ansåg det vara relevant och intressant. Kort sammanfattat, min text spände över flera olika ämnesområden, jag är inte forskare och hade därmed inte resurser att samla in data, det var inte ett teoretiskt verk i form av att jag använde någon specifik vetenskaplig metod utan snarare var det en reflektion och förslag på lösning eller ett alternativt angreppssätt. På de svar jag fick med önskemål om relevant data för mina slutsatser insåg jag att detta inte kommer att lyckas. Vill jag få ut mina tankar krävs, åtminstone så som manuskriptet ser ut just nu, en annan publiceringsform. Då kom tanken om att testa att publicera det som preprint via ett dedikerat arkiv för Library and Information Science (e-LiS). För den intresserade tillhandahåller jag länk till arkivet och min text nedan så ni kan se hur det ser ut.

Länk till e-LiS:  e-prints in library & information science:

A framework for strict structured literature reviews within management research and management education: establishing a model for evidence-based management and increased scholarly interaction

Vilka problem ser jag då med framväxten av preprints? För det första skapar det en form av överproduktion av dokument, det blir en slags salamiproduktion av samma text, om än inte helt lika då preprint ofta inte är granskade utan mer en förlaga till den text som kommer publiceras när den är färdig. Det ger även inriktningen på ett annat problem. För den oinvigde kan dessa preprints se högst vetenskapliga ut och misstas för fullgoda forskningsdokument vilket de inte är eftersom de inte har granskats objektivt av forskarsamhället. Att kalla det för ”fake news” är väl att ta i men missförstånd och missbruk kan uppstå.

En annan faktor är att preprints från början byggdes upp utanför och oberoende av förlagen vilket får anses vara av godo men numera har nästan alla av de större förlagen egna system för hantering av preprints vilka de använder för att ”fånga in” publiceringar. Förlagen kan då erbjuda en alternativ och snabb publicering i väntan på att deras egen granskningsprocess pågår, vilket medför att kravet på att effektivisera den processen uteblir. Manuskripten blir låsta till ett förlag och om negativt besked ges har man som författare tappat mycket tid och måste starta om processen igen för publicering hos ett annat förlag. Återigen kan det leda till negativa konsekvenser då det nya förlaget kanske inte är lika positivt till ett manuskript som redan är publicerat som preprint hos ett konkurrerande förlag där det sedan refuserats. Förlagens makt över forskarna kan därmed stärkas.

Vilka fördelar ser jag då med publicering genom preprints? För det första, precis som för mig, att det erbjuder en möjlighet till publicering av material som inte riktigt passar in i de olika tidskrifternas utgivning. Arbetar man som forskare med ett material som man är redo att skicka in till en tidskrift kan detta vara ett bra och snabbt första steg för att testa sitt material och få feedback innan man tar det slutliga steget och därmed undvika onödig fördröjning i publicerings- och granskningsprocessen på grund av uppenbara fel eller brister.

För det andra, preprints erbjuder ett alternativ till nya och unga forskare att få ut forskningsmaterial. Får man intresse för sitt preprint kan det bli lättare att få en framtida publicering. Precis som med konferenser och konferenspublikationer kan man publicera inte helt färdigt material men ändå visa vad man sysslar med och på så sätt hitta kollegor som man kan bygga ett nätverk med och kanske rent av samproducera en kommande artikel eller forskningsinsats med.

För det tredje, en preprint är fri och öppen. Publikationen kan enkelt och effektivt delas via olika sidor och på sociala medier exempelvis en blogg, ResearchGate eller Twitter för att nå intresserade läsare. Det har jag själv sett resultatet av med min egen publicering.

För det fjärde, påskyndas publiceringen med hjälp av preprints. När granskningsprocessen blir för lång och forskningens innehåll inte tillåter denna fördröjning på grund av dess aktualitet kan detta vara ett alternativ. Avsaknaden av oberoende granskning blir en brist men då målgruppen för denna publicering främst är andra forskare med samma ämneskompetens får man utgå ifrån att de har förmågan att bedöma relevansen.

Naturligtvis finns det inte bara ett enda rätt svar angående preprints. Det är helt enkelt ytterligare ett alternativ med sina för- och nackdelar. Men de förändringar vi ser inom den vetenskapliga publiceringen med ökat intresse från omgivande samhälle, diverse initiativ inom öppen vetenskap och krav på tillgång till skattefinansierad forskning samt problem med långa ledtider i granskningsprocessen (forskaren får bara skicka sin text till en tidskrift i taget för att inte i onödan belasta granskningssystemet) gör att det finns ett behov, vilket troligtvis kommer att öka, av att kunna publicera preprints som en del i forskarens publiceringsstrategi och forskningskommunikation.

]]> 0
Så mycket äldre blev kommunerna på ett decennium Tue, 18 Aug 2020 09:24:05 +0000 Charlotta Mellander Vi blir allt äldre och sällan har ålder diskuterats så mycket som under corona-pandemin där högre ålder också är förenat med högre risk. Men ur ett ekonomiskt och demografiskt perspektiv finns det också utmaningar med vår allt högre ålder. Exempelvis får vi en utmaning med att allt färre ska försörja allt fler. Det senast tillgängliga året för statistik på medelålder (där även statistik för kommuner framgår) är 2018. Detta år var medelåldern i landet 41,2 år. Det är 0,2 år mer än vad som var fallet tio år tidigare.

På vissa platser är den demografiska utmaningen större än på andra platser. I Knivsta var medelåldern 2018 bara 36,4 år. Det kan jämföras med Borgholm där medelåldern var 49,8 år istället.

Men låt oss titta på hur medelåldern i svenska kommuner har förändrats över tid. Kartan nedan visar läget 2008:

De mörkgröna kommunerna är de 20 procent av landets kommuner som hade lägst medelålder år 2008. De röda är de 20 procent av kommunerna som hade högst medelålder detta år. Varje färg på kartan motsvarar alltså 20 procent av landets kommuner i respektive ålderskategori.

Men vad händer om vi behåller samma ålderskategorier som vi ser i kartan för år 2008 ovan, men nu placerar vi in 2018 års data i samma intervall. Resultatet får vi nedan:

Det är nu väsentligt många fler kommuner som skulle hamna i den högsta kategorin. Nu är det drygt 29 procent av landets kommuner som har lika hög medelålder (dvs. minst 44,9 år). Däremot är det bara 18 procent som hamnar i den mörkgröna. Många av de platser som föll inom den orange kategorin år 2008 är nu mörkröda istället.

Tittar vi på riket som helhet så hade alltså medelåldern ökat med 0,2 år från 41,0 till 41,2 år. Vilka kommuner hade ökat mer än så och vilka hade ökat mindre. Kartan nedan visar på detta:

Sammantaget var det 70 av 290 kommuner som hade en lägre ökning (eller en direkt minskning) av medelålder under dessa tio år. 14 kommuner (ca. 5 procent av kommunerna) hade en förändring i medelåldern på samma nivå som rikets genomsnitt (0,2 år). Men i 206 kommuner (71 procent av dem) ökade medelåldern mer än riksgenomsnittet.

Fanns det då ett samband mellan startpunkten (dvs. medelåldern år 2008) och ökningen i medelålder över detta decennium? Nej, faktum är att ett sådant samband saknas här. Relationen är insignifikant. Figuren nedan visar på sambandet (och linjerna i figuren visar riksgenomsnittet):

Det finns alltså kommuner som under denna tidsperiod startade med en hög medelålder men som fortfarande minskade i lägre omfattning än vad som gjordes i riket so helhet (och tvärtom).

Är då detta mönster generellt? Det är något svårt att säga, men till viss del har säkert medelåldern år 2018 påverkats av flyktingmottagandet 2015. Det finns en rad kommuner som sett medelåldern öka under relativt lång tid som efter 2015 har en lägre medelålder än tidigare.

Och tittar vi på motsvarande siffror mellan åren 2004 till 2014 (dvs. innan år 2015) så ser vi att de kommuner som år 2004 hade en högre medelålder också ökade i snabbare takt – de blev alltså äldre i genomsnitt snabbare än vad som var fallet i riket som helhet, en effekt av att unga lämnar platserna bakom. Men det kommer jag att diskutera i nästa bloggpost.

]]> 0
Media influence on vote choices Tue, 11 Aug 2020 12:21:47 +0000 MMTC JIBS It has long been known that many elections are decided by current macroeconomic conditions. For example, it is difficult for a prime minister, governor, or mayor to be re-elected when prices are increasing, wages staggering, or people losing their jobs. In contrast, incumbent politicians usually benefit at the ballot box when the economy is doing well. In 1992, Bill Clinton’s campaign adviser James Carville used the phrase “It’s the economy, stupid” to express this insight.

In a recent study published in the American Journal of Political Science, we uncover a hidden form of how this effect takes place. The study shows that media attention to governmental labor market reports is higher when unemployment numbers cross a round-number threshold, or “milestone.” Milestone events are an example of a phenomenon that psychologists call left-digit bias. A report that the unemployment rate has just hit 10% receives much more media coverage than a report showing the rate rose to 9.9%, even though the underlying conditions in the economy are very similar in both cases.

This “irregularity” in coverage makes it possible to measure the impact of media attention to unemployment on voting, holding constant the actual economic conditions on the ground. Using the example of US gubernatorial elections, the study compares the election results of incumbent governors in states with very similar economic conditions at election time, but where one state has just experienced an unemployment milestone and one has not. Results suggest that incumbent governors benefit from good milestones (where unemployment falls below a round number) but suffer from bad milestones (where unemployment climbs above a round number). The effects are not symmetric: On average, a good milestone leads to an increase in the vote share by 5 percentage points, whereas a bad milestone causes a loss of 10 points.

These findings illustrate that media outlets influence vote choices by emphasizing or de-emphasizing economic issues in their news coverage. Incumbent politicians are held accountable for how well they manage the economy, but citizens need to be made aware of politicians’ performance. Milestone events substantially raise voters’ awareness of incumbents’ economic records, which reveals an otherwise unknown form of media influence.

Links to the study (published version) (free access working paper version)

Marcel Garz
Assistant Professor of Economics

]]> 0
Här beräknas befolkningen att öka i Sverige Wed, 29 Jul 2020 16:02:42 +0000 Charlotta Mellander För ett tag sedan släppte SCB sina befolkningsprognoser fram till år 2030, som visar vilka platser som förväntas ha den största ökningen respektive minskningen.

Befolkningen på en plats kan öka beroende på två faktorer:

  • det föds fler än de som dör
  • fler flyttar till platsen än vad man flyttar därifrån

Flyttarna kan antingen komma från andra platser i landet eller från ett annat land. Under den stora flyktingvågen, exempelvis, ökade de flesta kommuner sin befolkning beroende på att många flyttade in som tidigare bott i ett annat land. Med andra ord ökade befolkningen då även i kommuner som tidigare sett en avtagande befolkningsutveckling.

De flyttar som sker inom landet görs i högst grad av relativt unga individer (ca 18-35 år), eftersom det är ett skede i livet då man flyttar hemifrån, utbildar sig och skaffar sig sitt första jobb. Man har ofta heller inte hunnit investera i ett boende och har inga ytterligare familjemedlemmar som ska tas hänsyn till om man flyttar.

Den sistnämnda gruppen har under lång till främst dragit sig mot större städer, som gjort att större kommuner, men även mellanstora kommuner vuxit ganska fort. Mindre kommuner, ofta på håll från dessa större platser, har däremot i hög grad fått stryka på foten.

Detta speglas delvis i de länsprognoser som SCB tar fram:

Procentuellt sett ökar Uppsala, Halland och Stockholm allra mest. Men i antal ser vi de största ökningarna i de län där våra tre storstadsregioner ligger.

Nu är län väldigt trubbigt för att förstå den process som pågår. I varje län kommer det finnas kommuner som klarar sig utmärkt, likväl som det finns kommuner som klarar sig mindre bra. SCB har därför även delat upp prognosen på olika typer av kommuner och nu blir det helt plötsligt mer intressant:

Även kommuner som ligger på bra pendlingsavstånd till en storstad förväntas öka ordentligt. Pendlingskommuner nära en större stad (men ej en storstad) förväntas också öka – dock inte lika mycket.

Delvis tror jag att detta är en spegling av de allt högre huspriserna inne i storstäder och större städer. Mindre kommuner inom pendlingsavstånd framstår då ofta som ett bättre alternativ för de som vill bo på större yta men inte betala det som krävs inne i staden. Den här drivkraften finns däremot inte riktigt för pendlingskommuner nära mindre städer.

En intressant faktor i prognosen är skillnaden mellan landsbygdskommuner som har resp. inte har besöksnäring. Jag har i samband med COVID-19 just belyst hur besöksnäringen ofta är den skiljelinje som gör om en mindre plats klara sig bra eller inte, och hur det kan komma att bli ett problem nu när besöksnäringen varit begränsad (eller i vissa fall helt nedstängd). Om pandemin blir långvarig kan landsbygdskommuner med besöksnäring komma att få en utveckling mer lik de mindre kommuner som saknar besöksnäring.

I samband med att SCB släppte dessa befolkningsprognoser ringde en journalist till mig och frågade om de var förvånande och om det är svårt för kommuner att förhålla sig till prognoserna. Men förvånande är de absolut inte. För den här utvecklingen har pågått väldigt länge och påverkat läget i våra svenska kommuner. Vilken typ av utmaningar och vilken typ av styrkor kommunen har bottnar helt i befolkningsutvecklingen över tid. Men bara för att siffrorna inte är förvånande så innebär ju inte det att de kan utgöra en ordentlig utmaning ändå, framförallt för de kommuner som inte längre växer i samma takt eller till och med minskar i storlek.

]]> 0
Vem bor var? Mon, 06 Jul 2020 09:56:56 +0000 Sofia Wixe Att olika grupper av människor, ofta baserat på socioekonomiska förutsättningar och/eller etnisk bakgrund, bor i olika (typer) av områden är nog något som de flesta känner till. Det kan vara baserat på statistik eller helt enkelt en god kännedom om sin egen stad eller kommun. Boendesegregation, som det ofta kallas, är inget nytt fenomen utan de flesta platser har varit mer eller mindre segregerade genom historien. En del av segregationen kan förklaras av individers och hushålls fria val, många känner trygghet och ökad välfärd av att ha grannar med liknande socioekonomi, kultur och/eller andra erfarenheter. Segregation kan dock även förklaras av att kapital- och resurssvaga grupper har begränsade möjligheter att välja sitt boende, både plats och form. 

För att visa på den socioekonomiska och etniska boendesegregationen i Sverige har jag för närmare 6 000 bostadsområden1 räknat andelen personer som är i risk för fattigdom2 samt andelen personer som är födda utanför Norden och EU15-länderna. För Sverige som helhet är dessa andelar 16 respektive 17 procent (2018). Diagrammet nedan visar dock att andelarna skiljer sig kraftigt mellan olika områden, från närmare 90 procent till nästan 0 procent. 

Att det på områdesnivå finns ett starkt samband, som dessutom blir starkare med tiden, mellan socioekonomisk och etnisk segregation visade jag i en bloggpost redan 2015, då med statistik över andel sysselsatta och andel med utländsk bakgrund som sträckte sig till 2011. Diagrammet nedan ger en uppdatering som visar att slutsatserna från 2015 i stort sett fortfarande håller. Kurvan visar förändringen i sambandet mellan socioekonomi (alltså mätt som andel i risk för fattigdom) och etnicitet (alltså mätt som andel födda utanför Norden/EU15) på områdesnivå. Ju högre korrelationskoefficient (maxvärdet = 1) desto starkare samband (nedgången mellan 2003 och 2004 beror på en metodförändring i beräkningen av disponibel inkomst, vilket ger ett tidsseriebrott). 

Områden som karaktäriseras av en relativt stor befolkning som är födda utanför Norden/EU15 tycks sedan 1991 ha fått en allt svagare socioekonomisk ställning. Sambandet säger samtidigt att socioekonomiskt svaga områden tycks ha en allt högre andel utrikes födda. En ny slutsats som kan dras tack vare den längre tidsperioden är att korrelationen tycks ha stabiliserat sig på en hög nivå sedan 2010. Det går dock inte dra några slutsatser om orsakssamband. 

I projektet Integration är en process – Invandrares arbetsmarknadskarriär genom successiva steg följer vi utrikes födda i arbetsför ålder (20–64 år) som invandrat till Sverige mellan 1991 och 2010 från olika delar av världen. För att ge ett (av många möjliga) svar på frågan som ställs i rubriken3 visar tabellen nedan vilken typ av områden4 dessa personer bor i (2018), för ett urval av bakgrundsregioner. Tredje kolumnen visar hur stor del respektive områdestyp utgör bland samtliga 5 984 områden. Personer födda i övriga Norden eller EU15 följer i hög grad denna fördelning.  

Andel i risk för fattigdomAndel utrikes födda (ej Norden/EU15)Andel områden(%)Norden(%)EU15 (%)Europa(%)Asien(%)Afrika(%)
Låg 41,139,141,325,322,210,4
Mellan 44,743,244,443,037,829,9
Hög 14,317,714,331,740,059,7

Tabellen visar även att sex av tio personer födda i Afrika bor i områden som karaktäriseras av en hög andel personer som lever i risk för fattigdom, alltså med svag socioekonomisk ställning. De flesta av dessa bor dessutom i områden som har en hög andel utrikes födda, vilket inte förvånar med tanke på sambandet som påvisas ovan. Endast en av tio bor i områden med stark socioekonomisk ställning, här definierat som låg andel av befolkningen i risk för fattigdom. 

Bland personer födda i Asien och Europa är andelen som bor i socioekonomisk starka områden mer än dubbelt så hög som bland personer födda i Afrika. Det är dock betydligt vanligare att personer från övriga Norden eller EU15 bor i socioekonomisk starka områden, ungefär fyra av tio återfinns i områden med låg andel i risk för fattigdom. Endast en av tio födda i Norden eller ett EU15-land bor i ett område som karaktäriseras av både hög andel i risk för fattigdom och hög andel födda utanför Norden/EU15. 

En förklaring till det starka sambandet mellan socioekonomisk och etnisk segregation, samt olika boendemönster mellan olika grupper av individer, kan vara att utrikes födda har lägre försörjningsgrad5. Många utrikes födda har därmed inte tillräckligt med resurser för att bosätta sig i socioekonomiskt starkare områden där huspriser och hyror oftast är högre. Samtidigt kan olika typer av bostadsområden ge olika förutsättningar för arbetsmarknadsintegration, till exempel genom de sociala normer som råder. Denna aspekt belyser vi i projektet, och om detta återkommer jag i senare bloggposter. 

1 Områdesindelningen som används här följer Statistiska Centralbyråns Demografiska Statistikområden, DeSO. 

2 För att beräkna risk för fattigdom används EU:s definition, det vill säga personer med en disponibel inkomst (baserat på hushållets disponibla inkomst och individens konsumtionsvikt) lägre än 60 procent av medianinkomsten. 

3 Frågan är för övrigt även titeln på en rapport jag skrev under min tid som utredare vid Jönköpings kommun – Vem bor var? Om boendesegregation i Jönköpings kommun.

4 Med ”Hög” avses områden med en andel som är mer än 1,5 gånger så hög som den motsvarande andelen för landet som helhet. Med ”Låg” avses områden med en andel som är mindre än 0,75 gånger den nationella andelen. Resterande områden klassificeras som ”Mellan”.  

5 Se Eklund och Larsson. När blir utrikes födda självförsörjande? Entreprenörskapsforum, 2020

]]> 0
Hur har det offentliga innovationssystemet mött Covid-19? Del 2. Fri, 03 Jul 2020 08:54:19 +0000 Innovationspolitik & samhällsutmaningar Del 2: Regional respons

I ett tidigare inlägg  undersökte vi det svenska offentliga innovationsstödets respons på den så kallade coronakrisen och drog slutsatsen att responsen var relativt snabb. Här tittar vi närmare på responsen i olika regioner. Bilden som framträder är att det finns ganska stora regionala skillnader. Vissa typer av stöd finns bara i ett mindre antal regioner, och även snabbheten skiljer sig åt. Dessutom finns det en skillnad i vilka slags organisationer som står bakom insatserna, där FoI-intensiva regioner kan luta sig mer mot specialiserade organisationer som inkubatorer, teknikparker och innovationskontor. För beskrivning av metodologi och klassificering, se föregående inlägg.

Forskning har visat att finanskrisens effekter inom EU har ökat polariseringen mellan regioner. De som vid krisens inledning hade ett svagt innovationssystem har efter krisen i många fall blivit nästan helt beroende av EU:s strukturfonder. Figur 3 visar hur förekomsten av de olika insatstyperna har utvecklats bland Sveriges 21 regioner.[3] I månadsskiftet mars–april fanns det specifik rådgivning i 18 av 21 regioner. I några enstaka fall var (och är) den dock begränsad till en del av regionen, beroende på vilken aktör som står bakom den. De ekonomiska bidragen tog längre tid att få till stånd men finns nu i 16 av 21 regioner. I de allra flesta fall riktas de till företag inom besöksnäringen, kulturella och kreativa näringar och tillverkningsindustrin, som alla drabbats hårt och är betydelsefulla för många regioner, samtidigt som de har behov av förnyelse. Utbildningsprogram och -projekt bedrivs endast i ett mindre antal regioner.

Figur 3: Offentliggörande av insatser per region

En hypotes är att regioner med mycket FoI-verksamhet skiljer sig från andra regioner i vilka insatser som görs. Figur 4 presenterar insatserna fördelade på FoI-intensiva respektive andra regioner, samt nationella insatser (vilka i några fall drivs av regionala aktörer, exempelvis den nationella företagsakuten som Region Jönköpings län ansvarar för). FoI-intensiva regioner inkluderar här Skåne, Stockholm, Uppsala, Västerbotten, Västra Götaland och Östergötland. Som figuren visar är mönstren mellan regionerna mycket snarlika, förutom att utbildningsprogrammen primärt bedrivs i mindre FoI-intensiva regioner.

Figur 4: Insatser per typ av region.

Däremot skiljer sig de sex FoI-intensiva regionerna från de 15 övriga när det gäller vilka aktörer som står bakom insatserna. Som Figur 5 visar står teknikparker och inkubatorer bakom en betydligt större andel av insatserna i de FoI-intensiva regionerna än i de övriga. Vad gäller insatser från regionerna själva och från lärosäten är fördelningen jämn mellan regiontyperna med hänsyn tagen till skillnaden i antalet regioner. Sex av de sju lärosäten som gjort insatser är nya universitet eller regionala högskolor (Jönköping University är ett av dem).

Den sammantagna bilden i de två inläggen är att det offentliga systemet för innovationsstöd har reagerat förhållandevis snabbt på krisen, men att responsen skiljer sig åt mellan olika delar av landet. Det är noterbart att det finns stor variation i hur de mer renodlade FoI-aktörerna – teknikparker, inkubatorer, innovationskontor och lärosäten – har agerat.

Den här inledande analysen leder till nya frågor, exempelvis:

  • I vilken utsträckning syftar insatserna till mer långsiktig omställning mot exempelvis digitalisering och mer cirkulära affärsmodeller, jämfört med exempelvis kortsiktig krishantering?
  • Vilken kvalitet har de insatser som gjorts? Skiljer sig kvaliteten åt beroende på vilken typ av organisation som står bakom insatsen?
  • Till vad används de bidrag, exempelvis omställningscheckar, som regionerna fördelar?
  • Varför har så pass många renodlade FoI-aktörer inte responderat på krisen genom specifika insatser?
  • I vilken utsträckning möter insatserna företagens behov och förutsättningar?
  • Vilka effekter har de olika typerna av insatser för företagen?

Vi hoppas kunna få möjlighet att undersöka åtminstone några av dessa frågor efter semesterledigheterna. Trevlig sommar!

Tobias Fridholm,PhD
Postdoc in transformative innovation policy

[3] I figuren inkluderas inte nationella insatser och heller inte Almi som är delvis regionalt.

]]> 0
Att navigera i det nya normala – en serie av tre småländska ledarlabb Thu, 02 Jul 2020 09:11:33 +0000 Ledarkunskap Sverige är stängt. Pandemin har eskalerat under sex veckor. Nu samlas småländska ledare i ett digitalt ledarlabb. Situationen för dom själva och de organisationer de företräder skiftar, från totalt stopp i delar av verksamhet till företag med all-time-high i orderingång. Mitt i krisen är informationsflödet intensivt. Det handlar om snabbinkallade ledningsmöten för att hantera till exempel störningar i materialflöden, oroliga medarbetare, permitterade medarbetare och medarbetare på distans. Samtidigt leveranser i fokus och kreativ problemlösning: arbetsplatser smittsäkras, sårbara punkter identifieras medan kompetensinventering sker. Allt för snabba omställningar, till något nytt men okänt. 

Hur navigera i det nya normala?

Det nya okända växer fram som det nya normala. Det som inte var normalt tidigare börjar hos de småländska ledarna upplevas som normalt: medarbetare på distans, zoom-fika, hälsa med armbågarna och den dagliga rapporteringen om smittläget i världen. 

Hur navigera i det nya normala? Den frågan blev ledarlabbets insikt när praktiker och forskare tillsammans började utforska landskapet i det nya normala. De småländska ledarna var förstås inte ensamma om denna insikt. Kairos Future’s ”Coronabarometer” visar i slutet av april att krisfasen i kurvan börjar gå mot nyorientering.

Ledarlabbets småländska ledare och forskare fortsatte att reflektera över erfarenheten. Teman för tre nya ledarlabb mejslas så fram, med start i 
Att navigera i det nya normala – ett existentiellt perspektiv.

Stay tuned!

Bild: Nour Havemose 


Kairos Future. 2020-04-23. Det nya normala – Sverige i Coronatider. Hämtat från:

]]> 0
Företagsledning vid snabb omställning för överlevnad Thu, 02 Jul 2020 09:06:34 +0000 Joakim Netzärmavbild-2020-07-02-kl.-11.05.52-300x163.png Hur kan industriföretagens snabba omställningar till att utveckla och producera nya produkter såsom munskydd och handsprit ske på bara några veckor istället för ett år eller två? Chocken och behovet i Corona-pandemin förklarar en hel del men inte allt. Detta var en viktig utgångspunkt för ett samtal under Mötesplats Social Innovation (MSI) där jag deltog i samtalsserien Re-Act.

]]> 0
Podcast: Om innovationer och Covid-19. Wed, 01 Jul 2020 11:11:41 +0000 Joakim Netz Hur påverkas innovationskraft hos företag i Corona-pandemin? Vilka konsekvenser får det i innovationspolitiken? Vad händer med innovationskraften efter Corona-pandemin? Detta är några av de frågor som jag tillsammans med Christian Sandström reflekterar över i ett samtal modererat av Johan Wangström.

]]> 0
Hur har det offentliga innovationssystemet mött Covid-19? Tue, 30 Jun 2020 07:33:49 +0000 Innovationspolitik & samhällsutmaningar Del 1: Snabbhet

Samhällsutmaningar kan komma plötsligt. För stora delar av näringslivet har det nya coronavirusets spridning inneburit att verksamheternas förutsättningar ändrats betydligt. Många företag har fått stora utmaningar när intäkterna har sjunkit och framtiden är svårbedömd.

Med de akuta behov som uppstått i många företag, finns det skäl att ställa sig frågan hur det offentliga innovationssystemet har bemött krisen. Utifrån tidigare forskning och andra analyser som gjorts, har vi tagit en inledande titt på några grundläggande frågor:

  • Vilka åtgärder gentemot näringslivet har det offentligfinansierade innovationsstödjande systemet vidtagit i krisen?
  • Hur snabbt har insatserna genomförts?
  • Hur varierar insatserna mellan regioner och mellan olika typer av organisationer?

I det här inlägget fokuserar vi på de två första punkterna, medan ett kommande inlägg tar en titt på den tredje frågeställningen.

Liksom vården och omsorgen är det offentliga systemet för innovationsstöd att betrakta som decentraliserat. Mycket av ansvaret för tillväxtfrågorna ligger hos regionerna. Det finns vidare ett stort antal offentligfinansierade aktörer med främsta uppgift att främja innovation och företagsutveckling som i de allra flesta fall agerar och finansieras regionalt och lokalt. Dessutom fördelas merparten av de europeiska strukturfondsmedlen regionalt. På statlig nivå finns framförallt några betydelsefulla finansiärer, exempelvis Vinnova, samt organisationsliknande program, som de strategiska innovationsprogrammen (SIP). Även lärosätena är statliga men tar ur ett innovationsperspektiv huvudsakligen en lokal och regional roll.

Fokus ligger i den här studien på följande typer av insatser, som i samtliga fall avser nya initiativ i syfte att stödja näringslivet i coronakrisen:

  • FoI-program: Nytt eller uppskalat program eller programliknande insats som avser forskning eller innovation. Enskilda projekt har inte inkluderats.
  • Utbildningsprogram eller motsvarande: Nytt program eller programliknande insats där deltagarna medverkar vid flera tillfällen och som avser utbildning eller annan kompetensutveckling.
  • Utbildningsprojekt eller motsvarande: Nytt projekt eller annan insats där deltagarna medverkar vid ett enstaka tillfälle och som avser utbildning eller annan kompetensutveckling.
  • Särskild rådgivning: Ny insats där företrädare för näringslivet får enskild rådgivning
  • Bidrag, annan subvention eller riskkapital: Ny insats som innebär att näringslivet kan erhålla ekonomiska subventioner eller extra kapitaltillskott

Kartläggningen har gjorts genom att gå igenom 171 offentligfinansierade forsknings- och innovationsstödjande organisationers hemsidor och sammanställa och klassificera de insatser som presenterats där under perioden februari till mitten av juni 2020, se Tabell 1.[1] Totalt 57 av dem (33%) har gjort en eller flera av de fem insatsertyper som analyseras i det här fallet. Praktiskt taget alla regioner har gjort någon insats. Bland de mer specialiserade aktörerna i innovationssystemet har en betydligt lägre andel gjort det, exempelvis en tredjedel av teknikparkerna och inkubatorerna och bara två innovationskontor och ett strategiskt innovationsprogram.[2] En handfull ytterligare teknikparker och inkubatorer indikerar dock att de har tagit koordinerande roller lokalt eller regionalt, en potentiellt viktig roll som inte ingår i kartläggningen i det här skedet eftersom den är svår att verifiera.

Tabell 1: Kartlagda organisationer

OrganisationskategoriAntal kartlagda organisationerAntal som har gjort insatsAndel som har gjort insats
Nationell FoI-finansiär11218%
Staten, ej FoI-finansiär9778%
Strategiskt innovationsprog.1716%

Figur 1 visar insatser per typ av organisation. Regionerna står nästan hälften av de totalt 116 insatser som gjorts. Deras insatser handlar ofta om omställningscheckar på 25–100 kSEK som i de flesta fall riktas till särskilt utsatta branscher, eller företagsjourer där regionernas näringslivsavdelningar, inte sällan tillsammans med anställda på Nyföretagarcentrum, Coompanion eller inhyrda enmanskonsulter, erbjuder specifik rådgivning kopplad till krisen. Teknikparker och inkubatorer ingår i några fall i företagsjourerna (som också förekommer på kommunal nivå) men deras rådgivande insatser är i de flesta fall mer fristående initiativ. Det förekommer också att de anordnar insatser inom utbildning eller kompetensutveckling, från webinarier till kurser av programliknande karaktär. Lärosätenas insatser handlar i de flesta fall om nya, kortare utbildningar eller om att forskare erbjuder rådgivning. Det är i tolkningen av figuren viktigt att ha i åtanke att vissa insatser väger tyngre än andra. Exempelvis är flertalet statliga insatser mycket betydelsefulla, som Almis brygglån och det statliga tillskottet på 400 MSEK till Almi Invest, medan andra listade insatser berör betydligt färre företag.

Figur 1: Insatser per organisationskategori

Forskningen visar att snabbheten i igångsättandet av insatser är betydelsefull. Figur 2 visar när respektive insats har offentliggjorts. I de flesta fall påbörjades insatsens genomförande mer eller mindre omedelbart därefter. I insatser som rör fördelning av projektmedel och ambitiösa utbildningsprogram finns det dock en (förvisso kraftigt varierande) fördröjning till dess insatserna kommer företagen till nytta, eftersom de oftast kräver tid för skrivande av ansökningar och för urval inför beviljning. Det tog ungefär två veckor från att allmän smittspridning konstaterades den 10 mars till dess innovationssystemet började respondera på allvar. Fram till början av maj skedde därefter en betydande mobilisering, varefter takten avtog. Rådgivningen var generellt på plats något tidigare än bidragen och utbildningsprogrammen. Hälften av rådgivningen var offentliggjord och mer eller mindre igång den 27 mars. Tio dagar senare var flertalet bidragsinsatser lanserade, och ytterligare en vecka därefter hälften av utbildningsprogrammen.

Figur 2
: Tidpunkt för offentliggörande av insats

Resultaten tyder på att responsen som helhet var rask, vilket är positivt. Frågan är, såg den ungefär likadan ut i hela landet, eller skilde den sig (mycket) åt mellan olika regioner? I ett kommande blogginlägg ska vi undersöka den saken närmare.

[1] Utfallet ska tolkas något försiktigt, eftersom det kan förekomma insatser som enbart kommunicerats på andra sätt, exempelvis per e-post eller i sociala medier. Eftersom fokus legat på större insatser som i regel riktats både till organisationernas tidigare och nya målgrupper är dock bedömningen att det stora flertalet insatser fångas i kartläggningen. I tillägg har relativt många organisationer gjort andra insatser som berör näringslivet, exempelvis sammanställa listor på offentliga insatser gentemot företag eller påminna företag att de gärna får kontakta organisationen ifråga för tips och råd.

[2] De nationella FoI-finansiärerna avser statliga FoI-finansiärer samt offentliga forskningsstiftelser. Teknikparker och inkubatorer har operationaliserats som medlemmarna i Swedish Incubators & Science Parks (SISP). Kategorin Lärosäte inkluderar inte innovationskontor. Almi och Almi Invest har här förts på ”Staten, ej FoI-finansiär” men är också regionala aktörer.

Tobias Fridholm,PhD
Postdoc in transformative innovation policy

]]> 0
Samskapande av sexuell hälsa vid kronisk sjukdom Fri, 26 Jun 2020 11:48:47 +0000 Kristina Areskoug-Josefsson Det är dags att ta nästa steg för att främja sexuell hälsa vid kronisk sjukdom och fokus på rehabilitering av sexuell hälsa vid kronisk sjukdom har ökat på bakgrund av ny forskning på området. Kroniska sjukdomar finns i alla åldrar och påverkar individens liv på olika sätt, det är vanligt att även det sexuella livet och den sexuella hälsan påverkas av kronisk sjukdom. I dagsläget finns flera patientföreningar som arbetar för att få bättre stöd inom sexuell hälsa för sina medlemmar, genom att tillhandahålla informationsmaterial och ha med sexuell hälsa i patientutbildningar för de som lever med kronisk sjukdom.

Inom professionsutbildningar för de professioner som möter kroniskt sjuka patienter i hälso- och sjukvården är utbildning inom sexuell hälsa otillräcklig på många områden. Det gör att personal brister i bemötande, kunskap och kompetens inom sexuell hälsa, och att många känner sig tveksamma till att prata om sexuell hälsa med patienter. Mer utbildning inom sexuell hälsa behövs i grundutbildningar av professionella för att möta behov inom sexuell hälsa vid kronisk sjukdom.

Brister i grundutbildning har lett till kvarstående utbildningsbehov hos professionella för att möta patienternas, och en ny dansk rapport från juni 2020 visar att utbildning gör skillnad och ger bättre bemötande inom sexuell hälsa för patienter med kronisk sjukdom oavsett patientens kön, ålder, sexuella läggning eller kulturell tillhörighet.

Men, bara utbildning i sexuell hälsa för professionella räcker inte, det måste också finnas stöd för hur hela teamet med patienten i fokus kan arbeta tillsammans för att bibehålla och förbättra sexuell hälsa. I detta finns ett behov av att tydliggöra roller, ansvar och behov av stöd och samskapa rehabilitering med patienterna utifrån deras behov. Tydlig kommunikation och förståelse för sina egna möjligheter och begränsningar är framgångsfaktorer för att lyckas förbättra sexuell rehabilitering vid kronisk sjukdom.

Patienten behöver vara aktiv i att förmedla sina behov, samtidigt som det är viktigt att fundera över vad jag som individ vill dela med mig av om mitt sexuella liv. Om patienten har en partner behövs även kommunikation i relationen, om vilken information som är ok att dela med sig av i den professionella relationen med vårdgivare.

För professionella är bemötande, kunskap och kompetens inom sexuell hälsa grundläggande, men också att se sina professionella gränser och veta vilken profession som är mest lämpad att ge stöd för olika behov inom sexuell hälsa. Alla professioner har ansvar för rehabilitering av sexuell hälsa, grundat i den professionella kunskap som respektive profession har. Exempelvis kan arbetsterapeuter stötta i planering av vardagsliv för att möjliggöra sexuella aktiviteter och fysioterapeuter coacha fysisk aktivitet för att främja sexuell funktion med förbättrad kondition, styrka och rörlighet. Eftersom kroniska sjukdomar ofta förändras över tid, behöver sexuell hälsa lyftas vid förändrad funktion eller mående.

I teamet behövs rutiner för att följa upp sexuell hälsa vid kronisk sjukdom, för att undvika att behov missas, men också för att säkerställa att tillräcklig kompetens finns i teamet för att möta patienters behov. Att teamet tydligt erkänner och arbetar för alla människors rätt till god sexuell hälsa är grundläggande. Sexuell hälsa är mycket mer än fortplantning!

Vill du läsa mer?

Länk till den danska rapporten

”Rehabilitering og seksuel sundhed – Udvikling af praksis gennem uddannelse” från REHPA Videncenter för Rehabilitering og Palliation:

Länk till ny forskning om att samskapa för att främja sexuell hälsa vid kronisk sjukdom

Areskoug-Josefsson, K., Hjalmarsson, S. , Björk, M. and Sverker, A. (2020) Co-Creation of a Working Model to Improve Sexual Health for Persons Living with Rheumatological Diseases. Open Journal of Rheumatology and Autoimmune Diseases, 10, 109-124. doi: 10.4236/ojra.2020.103013.

Länk till forskning om utbildning inom sexuell hälsa i Sverige

Areskoug-Josefsson, K., Schindele, A.C., Deogan, C. & Lindroth, M (2019). Education for sexual and reproductive health and rights (SRHR): a mapping of SRHR-related content in higher education in health care, police, law and social work in Sweden, Sex Education, 19:6, 720-729, DOI: 10.1080/14681811.2019.1572501

]]> 0
Science, Materials and Economic Power! Fri, 26 Jun 2020 09:53:22 +0000 Anders Jarfors A Changing World

The world is changing and so is science. I confess myself to be a materials scientist and my life is getting more and more difficult! Why is this so and what is causing this change?

Well, first of all, the amount of papers being published is increasing rapidly and keeping up with the Joneses is getting harder and harder. When I became Associate Professor, in 2000, 100000 papers were published that year. In 2018 it was more than 4 times that.

Evolution of publication over time, per year, for ”Material*”

Materials is a truly multi-disciplinary topic, where the cornerstones are in Engineering, Materials science and Physics. Moreover, applications also range all the way from Pharmacology and through Agriculture to Cell biology and Automotive application. Materials are used in all aspects of human life. This makes Materials research extremely important for us to lead a life as we know it.

The main bulk of research is in Engineering, Materials Science and Physics. Given the profound impact material use has on our everyday life, our daily use of products affect us both as persons and as nations. Moreover, I also see a strong impact indirectly through the manufacturing of materials themselves and the shaping of materials into products. Our capability to do this well affect our resources, energy consumption and carbon footprint. Moreover, climate, nations and power distribution between regions and nations all depends on materials

Subjects where material science is involved

Research Investment in Materials

The profound impact of materials on our daily lives motivates us to do a significant amount of research on materials. The main research is made in the largest economies in the world, where Sweden interestingly is number 23 in the research ranking!

In 2014 the investment per paper was roughly $45,000 but varied enormously. For some high profile universities, that were the least cost-effective publishers this number was averaging over $75,000 per paper. In 2018 the investment in Materials research was more than $18 900 000 000 around the world.

The importance is also seen through that among the leading countries in materials research there are only the superpower nations and the BRIC nations. China (both China and People’s Republic of China) is also the fastest-growing nation and also the nation with the biggest output by far.

Publications in materials research by country.

Materials as a Means of Power

As a citizen of the world, I do care about the development of materials as my life and the life of mankind is strongly impacted by material usage. Many leaders around the world see materials as a strategic resource and a source of power to control economic growth.

Historically, in Sweden, when the Falu copper mine was opened, our economy boomed. Sweden produced 80% of the world’s copper during its days of glory. Metallurgical education was created as the first non-military line of education in engineering, even before Civil engineering. This is a strong indication of the importance of materials.

Modern Materials and Trends

Today, the material-use is dominated by integrated circuit production where the leading economies have the best capability in this (USA and Japan for instance), but new applications are popping up. Most people are dependent on transportation and there is a strong shift towards electric transport solutions. The new talk of the town is batteries. Batteries involve many new materials that need new ways to be extracted and to be recycled.

Many country leaders and companies express significant concern about the concentration of cerium, lanthanum and other rare earth metals to China alone. I see that Sweden has here a great possibility to open mining activities to exploit rare earth metals. This would be good for the world carbon footprint as the Swedish electricity, together with Norway are the cleanest and most fossil-free available. Despite this, environmentalists fight against this, even though all, just as I, want electric vehicles and emission-free transports.

Another fact that is surprising is that no one really raised the voice when the western magnesium industry shut down. Not surprising you can find that today China has more or less all the production of primary magnesium. I can only conclude that magnesium is not as strategic a material, as the materials used in batteries.

Today China is developing as an economy and more research on materials is made in China than what was made worldwide when I started my research career. This is not surprising as the Chinese economy and its middle class are growing and gaining financial momentum. Consumerism makes material usage grow and we need to make this as sustainable as possible.

Electric Vehicles and Materials

Now, the main bulk of critical materials used in batteries are geographically located in China. The main bulk of light materials such a Magnesium is located in China. The largest manufacturing and implementation of solar power is made in China. This must also have an impact on transport.

Electric vehicles, running on batteries, is a fast-growing market and everyone knows Tesla. I have previously commented on electric vehicles in my blog, but not connected it to the materials research and material availability.

In terms of market penetration, electric vehicles in Norway is superior with a market share of more than 10% in 2018. The Netherlands comes in as a good second at 1.7%. These two countries have driven the implementation through particular tax incentives, in high-cost and high-salary countries. The market penetration in the land of Tesla, USA, was 0.45% in 2018. In China, it was just shy of 1% in 2018, making the market penetration more than twice that of a high salary country such as the USA. I interpret this as the market for electric vehicles in the USA has different drivers compared to a low salary country such as China has other drivers. I would here argue that the availability of critical materials plays an important role. The availability of critical material drives the industry development and the political will to make the change.

In Sweden, we do not mine these materials, but the establishment of Northvolt is a first step to put us on the map. Volvo’s introduction of its new brand Polestar as a top player with electric drives is another step. Volvo’s connection to China, through Geely, and the availability of critical materials is surely no coincidence.

So What?

Materials science is clearly a means of power and a foundation for a sustainable society. A society that is serious about climate change and carbon footprints invest heavily in materials research. The mort important element is that all materials need to be brought into use and that is through products. Materials development itself will not drive the transformation it is the ability to make products out of the materials that matter. Without this ability, there is no application of services and artificial intelligence. To the economy materials is like due to the car it adds energy. It is like blood to the body, without it the heart does not matter and no other service or function will work without it!

]]> 0
Vertikala samtal med Birgitta Jonsson Wed, 24 Jun 2020 14:40:45 +0000 Ulli Samuelsson

Vad har Fru Jonsson, 85 år, gemensamt med HLKs forskare Ulli Samuelsson? Svaret på den frågan finner ni i denna podd med fokus på digitala möjligheter och omöjligheter. Programledare: Johan Wangström.

]]> 0
Vertikala samtal om innovationer Wed, 24 Jun 2020 12:55:12 +0000 JUTUBE

Hur påverkas innovationskraft hos företag i Corona-pandemin? Vilka konsekvenser får det i innovationspolitiken? Vad händer med innovationskraften efter Corona-pandemin? Detta är några av de frågor som forskarna Christian Sandström och Joakim Netz reflekterar över i ett samtal modererat av Johan Wangström.

]]> 0
Renässans i småländskt ledarskap Tue, 23 Jun 2020 13:14:22 +0000 Ledarkunskap Ledarskapet prövas av pandemin. Så även i Småland. Småländskt ledarskap kan vara envist, ekonomiskt, klurigt, jordnära och inte minst arbetsamt. Att odla sina resurser en dygd. Bilden av den idogt grävande och samtidigt klurige personen med sina rötter i den småländska kärva jordmånen gestaltar ledarskapet. 

”Kanske ser vi i framtiden hur den finurlige småländske småbrukaren uppstår i nya gestalter och en alldeles egen ledarskapsprofil agerar långsiktigt i en lokal miljö och i samtidigt drar nytta av den globala delningsekonomin.”

Så avslutar historikerna Peter Aronsson och Leif Johansson sin exposé av småländskt ledarskap i forskningsprojektet Ledarskap i Småland (LiS, 2016-2019). Den framtiden har blivit samtid. Av pandemin förstärks delningsekonomin med omställningar till följd. Småländskt ledarskap behöver nu alltmer utvecklas från att klura på egen åker till att klura ihop. Inte utvandra men vandra tillsammans genom att dela resurser för att bryta ny mark i det karga nya normala. Moberg i modern tappning, där Smålands historia kan pånyttfödas. 

I forskningsprojektet ”Ledarskap och Entreprenörskap i Småland” (LEIS, 2020-2023) studerar vi pandemins konsekvenser i småländskt ledarskap. Hur pånyttföds klurigheten? – är frågan som utforskas tillsammans med små och medelstora företag. Därmed skiftar projektet från ett fokus på produkt- och tjänsteinnovation som resultat av småländskt ledarskap till ett fokus på innovation av småländskt ledarskap.

Stay tuned!

Joakim Netz
Karin Havemose

Bild: Nour Havemose 


Aronsson, P. & Johansson, L. (2016). Från Dacke till Kamprad – om ledarskap i Småland. Kapitel i Forslund, M., Lundgren, M., & Zambrell, K. (2016) (Red:) Småländskt ledarskap – inledande betraktelser. Linnaeus University Press: Växjö, Sverige. 

]]> 0
Vertikala samtal med Richard Florida Tue, 23 Jun 2020 10:15:00 +0000 Charlotta Mellander

Hur påverkas våra städer av Corona-pandemin? Medför den kanske till och med slutet på urbaniseringen? Detta är några av de frågor som behandlas i ett samtal mellan Charlotta Mellander och Richard Florida.

]]> 0
Midsommar-20 vs Covid-19 Wed, 17 Jun 2020 15:50:21 +0000 Ulli Samuelsson Jag har tidigare bidragit med statistik och historik om mat och dryck samt traditioner när det gäller midsommar. Jag har även ställt vårt traditionella midsommarfirande i relation till vårt traditionella julfirande. I år går det inte att motstå att ställa midsommarfirandet mot Covid-19 och jag gör det utifrån tidigare temaområden.


På midsommar vi vill sitta ute vid ett dukat bord på ett grönt gräs under en solig himmel. I reklamfilmen ser vi familjen släpa bordet ut och in allt eftersom regnet kommer och går. Snapsen och sillen får ju inte bli vattenskadade, utan det gäller att hålla koll uppåt. Men hur blir det i år när själva förutsättningen för att vi ska kunna träffas över åldersgränser och geografiska ursprung är att vi håller oss utomhus? Ja, vädret är ju ingen idé att försöka påverka så frågan är istället hur många uteplatser som hunnits färdigställas under vårens beordrade distansarbete från hemmet? Byggbranschen har haft högsäsong och sågverken producerar virke för fullt. Frågan är också hur stor marknaden har blivit för partytält och paviljonger? I Radio P4 Skaraborg rapporterade man 2015 om att ett företag med lokal förankring det året ökat sin försäljning av partytält inför midsommar med 30 % mot tidigare år – detta då helt utan påverkan av Covid-19! Så frågan är hur många procent det ökar i år.

En liten påminnelse bara, när ni dukar upp – tänk på avståndet mellan gästerna…


Även om Tegnell deklarerat att inte sex i sig är riskfyllt ur Coronaperspektiv, så kanske inte detta års midsommarfirande slår rekord avseende nya romanser. Men vem vet, en vecka efter släppta reserestriktioner kanske det suktas rejält efter nya äventyr. Tidigare år har jag konstaterat att det inte föds fler barn utifrån tanken om ”midsommarsex” så som det gjordes fram till mitten av 1900-talet. Däremot visar statistiken att perioder då vi är lediga leder till ökat antal graviditeter – men hur det blir med det i år får vi veta först om ett antal månader. 

Det finns en sak som talar mot ökat barnafödande, historiskt sett avlas färre barn under krisperioder, vi väntar med barn tills livet börjar se ljusare ut. Kanske blir årets kris undantaget som bekräftar regeln, i april kom det stora rubriker om att försäljningen av sexleksaker ökade i Sverige och resten av världen. Men som de moderna människor vi är vet vi att sex inte alltid leder till barn, så återigen – vi får vänta och se!

Mat och dryck

Jag tänker inte göra en ny genomgång av att vi svenskar har en förmåga att äta och dricka i stort sett samma sak under alla våra stora högtider. Men i år blir det lite annorlunda, eller kanske inte alls annorlunda. För den som håller sig isolerad i hemmet och varken besöker mataffärer eller Systembolaget själv är nog risken stor att det blir en inköpslista utifrån principen ”same procedure as last year”! Det vill säga matjessill, gräddfil, färskpotatis, dill, gräslök och en flaska kryddat brännvin. Samt svenska jordgubbar om de inte är för dyra, och glöm inte grädden. 

Att gå runt och låta sig inspireras i mataffären och hitta lite andra saker än det man tänkte köpa, det finns inte längre i många svenskars vardag. Jag har själv äldre föräldrar som vi handlar åt, och de föredrar när det är min man som står för inköpen – ”För han brukar hitta lite roliga och extra goda saker!”. Då förstår ni kanske vem som står för matlagningen här hemma. 


I stort sett alla offentliga midsommarfiranden är inställda i år. Här har verkligen Covid-19 vunnit slaget. På festplatser, i parker och vid sommarhem kommer midsommarstången att lysa med sin frånvaro. Men ni kan vara lugna, lika väl som den kommer att vissna ner i år liksom alla andra år, så kommer det att komma en ny nästa år. Du som kan ge dig ut i naturen, njut av blommor och blad där, för de är nästan ännu vackrare på sin naturliga plats än uppbundna på en stång!

Familj, vänner och de vi inte känner

Då kommer vi till det som kanske är själva grejen med midsommar, att träffa vänner och umgås. Till skillnad från julen har midsommar utvecklats till en högtid vi gärna firar med andra än familjen. Men som ett resultat av många inställda offentliga arrangemang kommer det här bli året då vi får stå för allt själva. Ungar kan inte dansas trötta till musiken från en äldre man med dragspel, såvida man inte råkar ha en sådan i bekantskapskretsen, eller sjunga sig hesa till små grodorna under ledning av en tant i folkdräkt med krans i håret. Äldre släktingar kan inte tas med till en festplats för att beskåda dessa lekar inklusive fiskdammar, chokladhjul och ponnyridning för att sedan skjutsas hem innan den riktiga festen börjar. I år gäller det att föra traditionerna vidare på eget sätt och försöka förklara för barnen vad midsommar går ut på förutom att äta sill, jordgubbar och dricka nubbe. Förklara att det inte är vilken fest som helst, att den börjar mitt på dagen och håller på långt in på natten. 

Men som alla andra midsomrar handlar det om att ta hand om varandra. Att se till att alla mår bra, oavsett ålder och vad som finns i glasen. 

]]> 0
Vertikala samtal med barnombudsmannen Wed, 17 Jun 2020 15:04:32 +0000 Frida Lygnegård

Hur påverkar Corona-pandemin barn och ungdomars hälsa och välbefinnande? Vilka signaler får barnombudsmannen och vilken typ av forskning bör vi  barnforskare inrikta oss på för att fånga upp barn och ungdomars egna upplevelser av rådande pandemi? Frida Lygnegård samtalar med inbjudna gäster;  Barnombudsmannen, Elisabeth Dahlin  samt professor Disa Bergnehr.

]]> 0
Vertikala samtal om bloggens historia och framtid Wed, 17 Jun 2020 14:49:25 +0000 JUTUBE

I veckan publicerade Vertikals, Jönköping Universitys forskarblogg, sin 500 bloggpost. I podcasten samtalar Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi, grundare och mångårig skribent för Vertikals och Emil Danielsson, projektledare om vikten av att vara synlig och tillgänglig som forskare, utmaningar och möjligheter för forskare och bjuder på både roliga och spännande episoder under resan.

]]> 0
”Vi är inte såna som sitter i skogen och dricker” Wed, 17 Jun 2020 12:52:20 +0000 Guest blog Ungdomars berättelser om berusning

Att ungdomar ibland dricker sig berusade är inget nytt. Speciellt i skolavslutningstider brukar vuxna uppmärksamma ungdomarnas berusningsdrickande på offentliga platser såsom parker och badplatser. Ungdomarnas berusningsdrickande förknippas ofta med oansvarighet och ett riskfyllt beteende. Men, tänk om att ungdomarnas drickande är en välorganiserad, planerad och kontrollerad aktivitet…som oftast tar plats i hemmen! Det är precis vad ungdomar berättar när vi lyssnar till de på deras erfarenheter.

I avhandlingsarbetet om ungdomars berusningsdrickande intervjuades ungdomar mellan 15–18 år om deras erfarenheter av berusning. De intervjuade pojkarna och flickorna berättade att den vanligaste platsen där de festade och drack alkohol var i… hemmiljöer. Som skäl uppgav de ökad säkerhet, att det var ”skämmigt” om vuxna såg dem berusade och för att de inomhus hade bättre kontroll över vilka som kom på festen. För de intervjuade ungdomarna är festen och berusningen ett viktigt avbrott i vardagen, och att festa innebär att vara berusad, dansa och ha roligt. Men man ska göra det med kontroll.

En del i skapandet av säkra platser för fest är skapandet av egna regler där kontroll och planering är viktiga delar. För att ha roligt på festen krävs planering så man kan skaffa önskad mängd alkohol. Det är också viktigt att planera för hur man tar sig till och från festen.

”Jag vill inte dricka när jag inte har planerat att dricka och inte planerat hur mycket jag ska dricka. För när du börjar dricka så tänker du ju inte så klart ” (Flicka 17)

På samma vis kontrollerar och sätter ungdomar gränser när det gäller vilka personer de ska festa med. Att dricka med de som är ’för gamla’ eller ’för unga’ är exempelvis inte särskilt bra. Drickandet sker helst i en grupp av jämnåriga. Förutom ålder är det viktig att ungdomarna känner varandra för det ger mer kontroll över vad som händer och hur potentiellt svåra situationer kan hanteras.

Hur dricker ungdomarna?  De flesta vuxna tänker att ungdomar dricker okontrollerat när de festar, men i själva verket är kontrollen över graden av berusning mycket viktig för ungdomarna.

”det är kul att bli så berusad så man kommer ihåg kvällen, då vet man att man hade kul, man drack kontrollerat” (Flicka 16)

På den arena där ungdomar festar finns även de som uppvisar bristande kontroll och blir alldeles för berusade.  Även för dessa situationer konstruerar ungdomarna regler.

”Jag kollar alltid till mina kompisar. Det finns alltid någon som dricker lite mindre och har koll på de andra så de inte dricker för mycket. En kompis blev för full, vi fick bära honom hemåt, jag vet inte hur långt vi orkade, sen ringde jag min kusin som kom och hämtade oss med bil” (Pojke 17)

Att dricka hemma istället för att dricka ’i skogen’ handlar inte bara om att byta plats. Det handlar framför allt om att skapa arenor och sina egna villkor och regler för festen.

Detta inlägg är baserat på en nyligen publicerad artikel: Ander, B., Willinska, M (2020): ”We are not like those who /…/sit in the woods and drink”: The making of drinking spaces by youth  i Qualitative Social Work (

Ander, B (2018): Ungdomars berusningsdrickande – Vem, var och med vilka? Doctoral thesis, Jönköping University

Monika Wilinska

Docent, Välfärd och Socialvetenskap

Birgitta Ander

Universitetslektor, socialt arbete

]]> 0
Traditioner och äkta vara – nyckelbegrepp för att marknadsföra småländskt glas Wed, 17 Jun 2020 12:21:32 +0000 MMTC JIBS Glasriket har sedan 1700 talet varit en hubb för innovation och produktion av olika glasprodukter. Strax öster om Växjö har sand, soda och salt blivit skålar, koppar och fat som finns uppdukade på bord runt om i världen. Produktionen av glas har vuxit från ett småskaligt hantverk till produktion för export världen över och svenska konstnärer och formgivare har rönt framgångar inte bara på hemmaplan utan även internationellt.

Men vad är det som kännetecknar glasrikets unika egenskaper och hur används detta för att marknadsföra äkta hantverk, till en allt mer krävande målgrupp som ständigt utmanas av ett flöde av olika budskap? Egenskaperna i konceptet debatteras dock flitigt – hur byggs, skapas eller konstrueras äkthet/autenticitet? Hur kan marknadserbjudanden upplevas/bli som autentiska?

Konsumenternas efterfrågan av äkta vara har bidragit till att fler och fler varumärkesägare strävar att inkludera det genuina och hantverksmässiga i sina varumärken. Känslan av äkthet är lätt att känna igen men svårare att skapa. En genomsnittlig svensk exponeras för ett enormt flöde av kommersiella budskap dagligen, vilket innebär att det är viktig för företag att bemöta konsumenternas behov av det som är äkta och genuint.

Varje glas som formas är unikt – ’one of a kind’. Förädlingen och formningen av den heta glasmassan görs tillsammans av ett helt arbetslag. Hantverket kräver många års träning och är ett yrke med traditioner, kunskap och ’affärshemligheter’ som ofta överförts mellan generationer. Detta ger en känsla och upplevelse av äkthet, i jämförelse med ett maskintillverkat och massproducerat glas. Trenden i att samla glas syns på både auktionssajter och sociala medier där det budas, säljs och diskuteras flitigt.  Glasobjekt finns vida spridd i hem, bland konstsamlare och museer världen över. Genom att kombinera tradition med förnyelse har hantverket stått sig väl i konkurrensen, samtidigt som Glasrikets sociala, historiska och geografiska läge i Sverige också har bidragit till att skapa Glasrikets starka varumärkesplattform.

Glasrikets varumärkesplattform skapas också genom att marknadsförare utvecklar bilder av äkthet – ”en bild säger mer än tusen ord”. Unika bilder uttrycker områdets identitet och exklusiva kulturarv – traditionen av glashantverk, glaskunskap och glasdesign. Visuell kommunikation skapar värde och en känsla av äkthet där fotografer/marknadsförare verkar som en slags kulturell mellanhand mellan hantverkare och konsument.

Avhandling belyser hur glastillverkarna i Glasriket skapar och definierar en känsla av äkthet och på så vis bygger ett starkt varumärke. Avhandlingen diskuterar också olika paradoxer eller oklarheter som kan uppstå när begreppet ’äkthet’ ska definieras och skapas. Ytterligare lyfts strategier, som formar vår förståelse av vad som är äkta, samt hur märken och marknadsförare skapar och utvecklar bilder av äkthet.

Avhandlingen finns här:
‘’Craft production in the Kingdom of Crystal (Glasriket) and its visual representation. Constructing authenticity in cultural/marketing production’’

Songming Feng

Doktorand, företagsekonomi

]]> 0
Här är det bäst att fira midsommar 2020 Wed, 17 Jun 2020 11:56:25 +0000 Charlotta Mellander Då var det dags för midsommar igen! I en tid av corona är hemester kanske mer aktuellt än någonsin så låt oss ta en titt på vilken kommun som har bäst förutsättningar för midsommarfirande. Trots allt har vi nu tillåtelse att åka till platser som ligger längre bort än två timmar.

Så på fredag är det alltså dags för dans runt midsommarstången, sill och snaps, jordgubbarna och allt det andra som hör midsommar till.

I vanlig ordning tänkte jag titta lite närmare på den statistik som kan ge en hint om var det kan vara bäst att vara om man vill höja sannolikheten för en lyckad dag.

Årets Midsommarindex inkluderar alla de variabler som jag tidigare haft med då jag gjort detta index:

  • tillgång till potatisodlingar (närproducerat är bäst)
  • tillgång till bärodlingar (jordgubbar smakar bäst nyplockade)
  • trålfiske i saltvatten (färskare än så får ni inte sillen)
  • antal kvadratkilometer vatten samt antal kilometer kuststräcka (visst är det lite mysigare att sitta med utsikt över vattnet?)
  • systembolag per invånare (skönt att slippa trängas när nubben ska inhandlas)
  • medeltemperatur (att slippa täckjackan är en bonus)
  • musiker per invånare (att ha sina egna spelemän vid midsommarstången är ju alltid trevligt)

Men i år pandemi-anpassar vi även indexet och tar med befolkningstäthet. Trots att vi nu får resa så ska vi fortfarande ha en social distansering, vilket bör vara enklare på platser där det inte är så många invånare per kvadratkilometer.

Räknar vi igenom siffrorna och slår ihop dem så får vi – MIDSOMMARINDEX 2020. Kartan nedan visar hur sannolikheten för ett bra midsommarfirande fördelar sig – med corona och allt:

Och vinnaren är: GOTLAND! Även detta år tar Gotland hem segern. Tur att färjorna nu börjat gå så att så många som möjligt kan fira sin midsommar där förutsättningarna är som bäst. Tittar vi på topp 20-listan så får vi följande placeringar:

Många välkända semesterorter dyker upp på listan – men kanske hittar du även en och annan överaskning som kan vara värt att pröva just i år?

Och eftersom jag vet att vissa i Dalarna tidigare har upprörts lite över att inte alltid ligga högst på denna lista vill jag ändå säga: Undersökningen är långt ifrån vetenskaplig . Och bara vi kan få igång grillen framåt kvällen så kommer midsommar ändå vara säkrad.

Glad midsommar!

]]> 0
Kärnkommuner som äktenskapsmarknader Thu, 04 Jun 2020 07:30:38 +0000 Charlotta Mellander I en tidigare bloggpost visade jag på hur våra största kärnkommuner ökat sin befolkning ordentligt under de senaste fyra decennierna. I takt med att fler flyttat in så har kärnkommunerna fått en högre befolkningstäthet – en täthet av individer som gärna velat ta del av allt det som en urban miljö har att erbjuda.

Men faktum är att det inte bara varit frågan om att dessa kommuner kunnat erbjuda ett bredare utbud av konsumtionstjänster. De har också kommit att bli starkare äktenskapsmarknader – ett fenomen som uppmärksammades tidigt av ekonomen Lena Edlund.

För om vi tittar på samtliga kärnkommuner i landet så ser vi att de som ökade mest procentuellt sett ökade i ännu högre grad om vi bara tittar på de som är ogifta. Tabellen nedan visar de tio kärnkommuner som procentuellt sett ökade mest respektive minskade mest i antalet ogifta personer mellan 1980-2019:

Allra mest ökade Stockholm i antalet ogifta personer under dessa fyra decennier. Samtidigt som befolkningen ökade med 51 procent under samma tid så ökade antalet ogifta med cirka dubbelt så mycket. Ett liknande mönster finns i Malmö. Kommunen ökade med 47 procent i befolkning mellan 1980-2019, men med hela 99 procent i antal ogifta. Umeå ligger trea på listan. Även här ökade antalet ogifta personer med 90 procent. Uppsala, Linköping, Helsingborg, Göteborg, Växjö, Örebro och Strömstad rundar av topp 10-listan.

De som minskade i antal ogifta personer allra mest var Övertorneå, Sorsele och Överkalix (samtliga med 31 procent). Över lag hittar vi många kärnkommuner i de norra delarna av landet bland de kärnkommuner som tappat mest i antal ogifta. Detta är en naturlig spegling av att det främst är yngre personer som valt att lämna många av dessa platser bakom.

Och tittar vi på befolkningsutvecklingen och utvecklingen av antalet ogifta personer samtliga kärnkommuner i vårt land så får vi följande bild (jag drar sträck vid värdet 0 vilket indikerar om det varit en ökning eller minskning):

Självklart är det så att om en kommun ökar i antal så får man en rad ogifta personer på köpet. Dock är ökningen av ogifta många gånger väsentligt större än ökningen av befolkning, vilket skapar en ökad koncentration av ogifta individer i våra större kärnkommuner.

Det är självfallet många faktorer som avgör om man väljer att flytta till en annan plats. Men om man är ung och singel så kanske möjligheten att träffa Mr eller Mrs Right inte är utan betydelse när man funderar på var man ska bo.

]]> 0
Det kungliga priset och kvinnoföretagare Wed, 03 Jun 2020 13:50:07 +0000 CeFEO ”Låt mig också nämna nomineringskommittéernas arbete för att få fram fler kvinnliga kandidater till de olika priserna. Det finns så många driftiga och framgångsrika kvinnliga företagsledare i vårt land, många av dem med invandrarbakgrund. Att de syns i sammanhang som detta är både i tiden och på tiden.” Ur kungens tal vid Årets Nybyggare 4 november 2019

Hur kommer det sig att kungen, i ett land som är världskänt för jämställdhet och feministiskt tänkande, behöver betona arbetet med att synliggöra kvinnliga företagsledare i sitt tal vid Årets Nybyggare 2019. Finns det något som som de kvinnliga företagarna kan göra för att påverka hur andra uppfattar dem? Det har vi försökt att få en bättre bild av i vår forskning.

Vi vet att bland de största utmaningarna för en ny företagare är att bli legitimerad för att kunna överleva, få tillgång till resurser och kunna växa sin verksamhet. Forskning har också betonat att kvinnor ställs inför större utmaningar som företagare och för att få deras företag att bli legitmerade. Att bli legitimerad beror mycket på hur andra uppfattar eller anser att åtgärder tagna av individen eller företaget är önskvärda, rätt eller lämpliga enligt samhällets sociala system.

Familjen är ett av de viktigaste sociala systemen som påverkar vad som anses vara gångbart och rätt för en person att göra. Familjen spelar en viktig roll genom att ha förväntningar och utöva påtryckningar utifrån de normer, värderingar och intressen som den följer. På så vis påverkar familjen inte bara verksamhetens beslut, praxis och processer utan även legitimiteten av företaget och dess ledare.

För att bättre förstå hur kvinnor lyckas att överkomma dessa utmaningar, att etablera sitt eget familjeföretag och bli legitimerade har vi fokuserat vår forskning på ett sammanhang där vi kan mer tydligt uppmärksammar familjens och andra sociala systems värderingar och hur kvinnorna kan ha ett inflytande när det gäller att ändra dessa uppfattningar. I det här fallet valde vi att fokusera på Bahrain.

Vår forskning visar att legitimitetsbildning är en process som utvecklas genom tre huvudsakliga faser baserat på kvinnornas interaktioner med olika individer (familj och icke-familj):

  1. Individuell legitimitet – vad som uppfattas vara ’rätt’ är främst från individens närkontakter i det privata livet
  2. Marknadslegitimitet – en kombination av legitimitetsbedömningar i förhållande till kvinnors kommersiella verksamhet och deras koppling till viktiga intressegrupper.
  3. Kunglig legitimitet – högsta form av nationell legitimering som tilldelas av en kunglig familjemedlem.

Meritokrati identifierades som den drivande kraften under hela legitmitetsbildningsprocesssen. Meriterna hos grundarna och övriga involverade i företaget lade grunden för de flesta aktiviteter och hade en inverkan på majoriteten av besluten. 

Vi fann även att fyra olika sammanlänkande krafter, om befintliga, kunde påskynda legitmitetsbildningsprocesssen  – spridning av familj/företag, viktiga diskurser, förhandlingsstyrka och inflytande på familjenormer

Det sistnämnda, nämligen inflytande på familjenormer var väldigt intressant att observera eftersom att ändra familjenormert är en av de svåraste åtegärder någon kan göra, men dessa kvinnor lyckades att uppnå detta. Något annat som var intressant att notera var det ömsesidiga förhållandet som bildades mellan kvinnorna och individer eller organisationer som legitimerar. Till exempel så var det tydligt när kvinnorna tilldelades kungliga utmärkelser så blev de inbjudna att delta i nationella, regionala och internationella evenemang arrangerade av regeringen. 

Även om resultaten i den här studien är från ett icke-svenskt sammanhang, så är Sverige ett kungarike där framgångsrika entreprenörer har fått kunglig legitimitet av både kungen och prins Daniel – som vi tror har ett stort inflyttande på deras legitimitet som familjeföretagare.

Sumaya Hashim

Doktorand, företagsekonomi

]]> 0
Roots to Grow Tue, 02 Jun 2020 09:39:42 +0000 CeFEO Family firms benefit more than nonfamily firms from local embeddedness and achieve higher levels of growth especially in rural areas.  ‘Roots to grow’ are important and family firms can gain competitive advantages in rural contexts. 

Local embeddedness can contribute to business growth as it shapes the basic conditions that support productivity and competitiveness. In a local context, firms can have direct contact with customers and suppliers whilst also accessing tangible assets, such as technology and a skilled labor force, and intangible assets, such as localized knowledge. A locally embedded firm may make use of local knowledge and resources in such a way as to gain a competitive advantage.

Local embeddedness is a particularly important feature of family firms as they tend to be more deeply connected to a local community than non-family-businesses. They often make a concerted effort to preserve and enhance relationships with local stakeholders, and demonstrate their commitment to the community and its economic and social development. As the level of embeddedness increases, family firms may be further motivated to grow because of this commitment. The depth and quality of relationships established at the local level, motivate the firm to invest in the community and its future.

Whilst it is true that certain features of family firms inhibit growth in comparison to nonfamily firms, local embeddedness, particularly in a rural context, bring some balance to this. In rural areas where resources are scarce, local embeddedness allows for the identification and exploitation of growth opportunities. In such conditions, it becomes even more important to effectively leverage available resources, and, compared to nonfamily firms, family firms tend to build stronger and more durable relationships with the local community, providing them with the knowledge and resources needed for firm growth. As rural firms often rely on informal relationships and financing through family and friends, family firms have an important advantage over nonfamily firms in this regard because of their informal and trust-based relationships and their strong local roots in the region. 

Philippa Berglund

This post is a summary of part of the research article “Roots to Grow: Family Firms and Local Embeddedness in Rural and Urban Contexts” published in Entrepreneurship Theory and Practice Volume: 43 issue: 2, page(s): 360-38, written by Massimo Baù, Francesco Chirico, Daniel Pittino, Mikaela Backman, and Johan Klaesson.

]]> 0
“We shall overcome, someday” – COVID-19 and board chairpersons’ role. Mon, 01 Jun 2020 07:24:29 +0000 CeFEO “We shall overcome, someday” – COVID-19 and board chairpersons’ role.

Around this time last year, many of us were  close to our summer holidays, checking the last-minute list of activities to do or new foods to taste, cleaning the barbecues, and ordering the last couple of novels for the summer retreat. The long sunny days are back, unfortunately the vibes are not there anymore, at least for thousands of people who have lost their loved ones, their jobs, or their companies due to the ongoing COVID-19 pandemic. 

As a corporate governance researcher, I approached a couple of board chairpersons from both privately-held and publicly-listed companies in Sweden to hear their thoughts on this pandemic and learn how they are responding to it. What do they find most challenging at this time? How do they see their role in this turbulence? What do they think the future will look like? 

First – Accept the situation as a unique one

We cannot stress enough how unprecedented the situation is. “Is this like the Lehman crisis? No, I don’t think it is!”,one chairperson said, “I think it is a mixture of the financial crisis, but you top it up with oil crisis, you top it up with kind of SARS or EBOLA, and then you have a little bit of the second world war, meaning we can close the borders – then you have a cocktail.”

At first sight, it may look quite scary to see stores closing, jobs moving to  digital channels, people getting laid off, and so on. Such reactions are quite common at the early stage, what one chairperson named as the “Oh, my GOD!” phase, where companies do not know what to do as there exists no prior data to tackle a situation as unique as the current one. 

So, it was quite expected that a chairperson said, “it is very different how we reacted in the first month and how we will react in the next months”. This is even more difficult for companies operating in the global market, whose distribution channels may be stuck or the sales centers are shut down with government-imposed lockdown in a foreign country. “What do you do then?”, one respondent reflected, “Well, then it becomes a game of survival”.

Second – Look at the contexts

Getting out of the first shock can be challenging! However, the good news is, companies are quickly reflecting and learning from the situation. One chairperson said, that she started by asking the board members to explore three scenarios: “a fair, a bad, and an absolutely horrible one”, so that, they all can reflect together on how to design their strategies. This requires corporate boards to be more active than ever before and to step in exploring the phenomenon from different aspects. 

Of course, “it depends on how big the company is and how big the challenges are”, one chairperson said. At the same time, different industries might have their own unique sets of challenges and ways of doing things. Geographical contexts might also play an important role in such exploration. Put simply, the way corporate boards work in the US or  Asia might look completely different than how things happen in a Nordic board. 

Third – Take holistic measures

Despite the contextual distinctiveness, there is a consensus to take holistic measures that go beyond the economic bottom lines and promote care and strengths to their stakeholders. Given the rapid shift to remote work, companies must address employee well-being as the first concern. Boards should ask the management, “Do we know if our employees feel that they are doing a good job when they are not physically connected?”, one chair said. 

There should also be a concern for the suppliers, subcontractors, and alike, who are also equally affected by the pandemic. Providing the right guidance,however, might be challenging, mostly due to the extremely unique nature of this pandemic. Yet, boards must “develop a roadmap” considering both short-and-long-term perspectives. 

Four –  Find the “balanced board”

Consulting firms and mainstream media outlets have already shared numerous predictions on how the post-pandemic world could look. In terms of board configuration, however, a massive disruption might be less likely to take place, at least in the immediate future. When asked about board attributes, one chairperson said “I would like to see the same attributes that they (boards) had three months ago – that you have to have a balanced board that has a relevant background, diversity, etcThat has not changed.”

Ensuring such “balanced boards” can be a bit tricky, especially in the post-COVID-19 world when board success might depend on its capacity to act faster and to learn quicker than ever before. They need to have members who are associated with multiple boards and have been through some “turnaround” experience. One chair even foresees a rise of cross-company collaborations or exchange of information, which means, corporate boards need to be proactive now and scan for such opportunities to act upon. 

So what would be the role of the chairperson of the board? One chairperson said, “my role as a leader is to create the hope and the ambition to do a good job”. That’s easier said than done. People are getting nervous as there’s a cloud of anxiety hanging in the air. As a board chair, you need to protect your CEO and the management team from getting too many questions from  board members. You should guide them in analyzing the situation. 

The board will jump back with their guidance role, sooner than we think. Till then, as a board chair, “you need to coach some of the board members”, and facilitate the management team to be there when the time is ripe to take some bold moves.

We shall overcome. As one chair said, “the future is great, the future has to be created now”. 


My name is Anup Banerjee and for my doctoral dissertation I study the role of the chairperson of the board in business development. If you are interested in this research, you are welcome to contact me. I am particularely looking for more board chairs and CEOs to interview. 

Anup Banerjee
Centre for Family Entrepreneurship and Ownership
Jönköping International Business School 

]]> 0
Att leda och utveckla ett familjeföretag under Covid-19. Thu, 28 May 2020 15:06:56 +0000 CeFEO Det finns speciella utmaningar för familjeföretag och inte minst i galna tider där allting kretsar kring Covid-19. Vad gör man som företagsledare när ingenting går som planerat? Hur kan man fortsätta att leda och utveckla i ett så osäkert klimat? Naturligtvis har coronaviruset inte bara påverkat människors hälsa och välbefinnande utan det hotar även företag och påverkar direkt hur de drivs.

För att stötta det lokala näringslivet har CeFEO (Centre for Family Entrepreneurship and Ownership) på JIBS startat en serie Zoom möten tillsammans med Handelskammaren i Jönköping. Under det senaste företagsforumet delade William Axelsson (VD, FC Gruppen) med sig av sin erfarenhet av att leda i osäkra tider. Han gjorde detta tillsammans med värdarna, Kajsa Haag (Co-Director CeFEO) och Helena Zar Vallin (VD, Handelskammaren, Jönköpings Län), och paneldeltagarna Leona Achtenhagen och Ethel Brundin, båda erfarna företagsforskare.

Williams metod är att vara ärlig och tydlig i sin kommunikation med kollegor och anställda. Att reagera snabbt på en förändrad situation kräver ett flexibelt ledarskap. Forskning indikerar att denna flexibilitet är svår att uppnå i många företag och bekräftar även Williams upplevelse av värdet av ett tidigt aktivt beslutsfattande med en god och löpande kommunikation.

Ethel Brundin, som forskar om ägande, ägandets mening och känslor, bekräftade hur viktigt det är att visa empati som ledare. Det är en stor känslomässig utmaning att dra ner på antalet anställda och samtidigt motivera de som är kvar. Möjligheten att göra detta på ett bra sätt  och att bygga vidare på förtroendekapitalet ökar när ägaren är synlig, närvarande och aktivt visar sitt engagemang för att lösa uppkomna situationer. Att även kunna fatta snabba beslut stärker ledarskapet. Allt detta rimmar väl med den ägarlogik som karakäriserar familjeföretag – en logik som är ett resultat av Ethels forskning ( ) och som skiljer sig från den s k börslogiken. 

På liknande sätt är det viktigt för familjeföretagsledare att använda sina andra relationer och bredare nätverk under kristider. Att be om råd kan vara ett bra sätt att visa ledarskap. Kristider utgör också möjligheter och för William och FC Gruppen har det blivit ett tillfälle att vara kreativa och nyskapande i sin verksamhet. 

”När omsättningen försvann ställde personalen upp och över en helg hade vi tre nya affärsområden att börja utveckla”

William Axelsson, VD FC Gruppen

Att vara hungrig på framgång, även i kristider, kan motivera ett företag att utveckla nya aktiviteter och ta reda på vad det är som verksamheten står för när det gäller värderingar. Leona Achtenhagen, forskare inom strategi- och organisationsstudier samt entreprenörskap, konstaterar att dessa möjligheter att kunna reflektera över verksamhetens värderingar borde utformas med hänsyn till vad man kan påverka och hur företaget kan gå framåt. Att ta ett steg tillbaka för att få överblick när det blåser kallt, kan göra det möjligt för ett företag att förankra och se möjligheter uppstå sig när kärnvärden klargörs och bekräftas.

Det råder inget tvivel om attcovid-19 skapar påfrestningar på företagsledare och det är viktigt att hitta sätt att skapa energi till både verksamheten och dig själv som ledare.

Nästa företagsforum kommer att hållas den 1 juni.
Välkommen att anmäla dig

Text: Philippa Joy Berglund

]]> 0
Satsa mer på det gamla – eller mer på det nya? En balansgång mellan intressekonflikter. Wed, 27 May 2020 18:45:16 +0000 Jerker Moodysson Banbrytande skiften ställer krav på en mer dynamisk innovationspolitik än den vi ser idag. När branscher transformeras med nya teknologier och förändrad marknadslogik skapas möjligheter för svenska innovationer som framöver ska trygga jobb, välfärd och ett hållbart samhälle. Men hur väl fungerar den svenska innovationspolitiken? Får svenska företag och entreprenörer den utveckling de borde kunna få? Vilka faror och hinder finns i de strategiska innovationsprogrammen och hur borde den svenska innovationspolitiken se ut framöver?

Hade de etablerade aktörerna använt en sådan innovationssatsning till att förnya branschen eller cementera sina positioner och blockera förändring? 

I en nyligen publicerad rapport beställd av myndigheten Tillväxtanalys presenterar JIBS-forskarna Jerker Moodysson och Christian Sandström en kunskapsöversikt om den nya innovationspolitiken, med illustrationer från bland annat de strategiska innovationsprogrammen som administreras av Vinnova i samarbete med Formas och Energimyndigheten. I rapporten identifieras ett antal faktorer som belyser svårigheterna att styra innovationspolitik inriktad mot omställning. 

En övergång från en teknologi eller marknadslogik till en annan innebär onekligen att det uppstår intressekonflikter mellan nya och etablerade aktörer, samt att viktiga samhällsinstitutioner, exempelvis lagar och normer, behöver förändras. I ett sådant skifte finns det en betydande risk att de redan etablerade intressena blockerar den process av skapande förstörelse som skulle vara nödvändig för att åstadkomma en ur samhällets perspektiv önskvärd förändring. Stora politiska satsningar – även de som marknadsförs i termer av transformativ innovationspolitik – riskerar att bli en del av dessa etablerade intressen som då cementeras. Detta leder till mer av det gamla istället för det nya.

Denna problematik ställs på sin spets i tider av ökad medvetenhet om och intresse för samhällets förmåga att ställa om. Inom näringslivet ser vi hur fokus på ekonomisk tillväxt alltmer kombineras med andra samhälleliga värden. Naturligtvis handlar detta inte om någon grundläggande förändring i ekonomins drivkrafter; däremot blir sådana samhälleliga värden viktiga incitament för olika intressenter, och därmed i förlängningen förutsättningar för ekonomisk tillväxt. 

I den svenska innovationspolitiken ser vi detta skifte allra tydligast i satsningen på de strategiska innovationsprogrammen. Från att huvudsakligen ha fokuserat på att stärka den nationella ekonomins internationella konkurrenskraft läggs numera alltmer fokus på förmågan att hantera de stora samhällsutmaningarna kopplade till bland annat klimat, energi, folkhälsa och säkerhet. Den fråga som måste ställas i anslutning till detta är i vilken mån och hur sådana samhällsintressen kan vägas mot de olika individuella intressen som ställs mot varandra i all form av samhällelig interaktion. Det finns en överhängande risk att aktörer med stark position i en ekonomisk hierarki – medvetet eller omedvetet – bevakar sina egna intressen istället för att bejaka de gemensamma. I litteraturen brukar sådana tendenser ibland benämnas ”regulatory capture”.

Mobiltelefonins omvandling i skiftet till smartphones kan tjäna som ett illustrativt exempel. Ponera att Sverige eller EU skulle gjort en innovations-satsning på framtidens mobiltelefoni. Det går att föreställa sig hur detta hade resulterat i ett större program där Ericsson, samt ett antal svenska operatörer och potentiellt även Nokia hade ingått i en satsning i samverkan med ett antal lärosäten. Hade amerikanska Apple tillåtits vara med på ett sådant program? Hade de etablerade aktörerna använt en sådan innovationssatsning till att förnya branschen eller cementera sina positioner och blockera förändring? 

För att undvika sådan regulatory capture och hantera den inlåsningsproblematik som riskerar att uppstå när stödinsatser fördelas till etablerade aktörer med stark position och egen agenda föreslår rapporten Den tredje generationens innovationspolitik att den nya innovationspolitiken bör bli mer inriktad mot att hantera de intressekonflikter som råder mellan det nya och det gamla istället för att som idag stimulera samverkan genom att dela ut olika former av ekonomiskt stöd till aktörer som redan uppvisar track record. Genom sådan omprioritering kan politiken bidra till att undanröja hinder för nya entreprenörer att komma in på marknaden. Några av dessa nya entreprenörer kommer då sannolikt att slå ut befintliga aktörer från marknaden. Genom sådan dynamik kan samhällsutvecklingen ta en ny riktning. 

Det har ännu inte gjorts någon grundlig utvärdering av de strategiska innovationsprogrammen, men några mindre studier finns tillgängliga. Den följeforskning som genomförts av Technopolis Group inom ramen för programmen visar på hög effektivitet och goda resultat avseende stärkt konkurrenskraft, men begränsade effekter avseende innovation och omställning. En granskning gjord av Riksrevisionen i mars 2020 påpekar brister kopplade till bland annat prioriteringar, uppföljning och styrning. Rapporten Den tredje generationens innovationspolitik belyser en del bakomliggande faktorer som kan förklara orsakerna till dessa utmaningar avseende omställning, prioritering och styrning. 

Technopolis rapport om SIP:

Riksrevisionens granskning:

Jerkers och Christians rapport:


]]> 0
Att leva och arbeta med social isolering Wed, 27 May 2020 06:35:11 +0000 Projekt Leva Livet Liv och arbete i social isolering : boendestöd till personer med allvarliga psykiska funktionsnedsättningar

Vi är mitt i en pandemi och för att hantera situationen och motverka spridning av COVID-19 är vi uppmuntrade till social distansering och även social isolering. Samtidigt som vi visar socialt ansvar och undviker kontakter med andra, upplever vi de nuvarande omständigheter som märkliga och oroväckande. Vi tvingas att bromsa vårt naturliga behov och drivkraft att kommunicera, umgås med och vara nära varandra. Social isolering är svårt och kan till och med medföra allvarliga risker för vårt välbefinnande. I ett av de mesta kända psykologiska experimenten som genomfördes på 1960-talet, visade Harry Harlow att långvarig social isolering (ett år och mer) försvagar vår förmåga att vara sociala. Även om Harlows experiment inte involverade människor utan apor, har resultat från studien visat sig giltiga även för människor.  

Dessbättre (eller Lyckligtvis) är social isolering och distans som införts för att hantera COVID-19 varken total, tack vare den digitala tekniken, eller långvarig. Det finns dock grupper av människor i samhället som är utsatta för social distansering och isolering under långa perioder eller till och med stora delar av sitt liv. En grupp är personer med psykisk funktionsnedsättning (SMI=severe mental illness) som löper högre risk för ett liv med svaga sociala nätverk och få vardagliga kontakter med andra människor.

De senaste decennierna har medfört enorma förändringar som har påverkat människor med SMI. En av de största innebar en övergång från stora mentalsjukhus till öppenvård och liv ute i samhället. I Sverige var det Psykiatrireformen 1995 som skapade strukturella möjligheter för social integration och en möjlighet för personer med SMI att leva ett liv som andra i samhället. Men dagliga erfarenheter visar att även om reformen förändrade levnadssituationen för personer med SMI, så har den kanske inte medfört stora förändringar i deras möjligheter till social integrering. Under de senaste 40 år i Sverige, är nivåerna för social integration fortfarande låg och många personer med psykoser, framförallt personer med schizofrenidiagnos, upplever sig som stigmatiserade och missförstådda.

I vår forskning av vardagsliv för personer med SMI, konfronteras vi ofta med teman såsom ensamhet, begränsade sociala nätverk och socialt stöd.  När vi intervjuar personer förmedlar de ofta en känsla av ensamhet, fattigdom och oro för framtiden och ibland även en misstro mot psykiatrins och socialtjänstens möjlighet att möta deras behov av vård och stöd.  Dessa berättelser är inte skildringar av tillfälliga omständigheter, utan snarare sprider sig sådana historier över år och årtionden.

För många som lever med SMI är det boendestödjare som blir deras främsta länk till samhället. Formellt har boendestödjare som uppgift att hjälpa personer med SMI i deras vardag. Men deras arbete och kontakter med människor med SMI gör dem till de främsta bärarna av sociala kontakter och relationer. Det är inte sällan boendestödjare upplevs av personer med SMI som deras enda vänner och familj. Vad kan vi lära oss om boendestödjarnas arbete med att hantera social isolering? är några av de viktigaste frågorna som vi tittar på i vårt pågående forskningsprojekt.

Projektet ”Leva livet: boendestöd till personer med SMI” är finansierat av Forte (Forskningsrådet för Hälsa, Arbetsliv och Välfärd) och involverar samarbete mellan forskare från HHJ och Kommunal Utveckling i Jönköping. I projektet ingår: Ulrika Börjesson, Pia Bülow, Per Bülow, Mikael Skillmark, Mattias Vejklint, Monika Wilińska.

]]> 0
I Coronatider (covid-19) – Låt inte pedagogiken stanna innanför tröskeln Tue, 26 May 2020 15:13:45 +0000 Gästblogg Det är en exceptionell och utmanande tid som den pedagogiska verksamheten befinner sig i och mycket har förändrats snabbt sedan covid-19 drabbade vårt samhälle. I Sverige är grundskolor och fritidshemmen fortfarande öppna och med dagens stora klasser och elevgrupper kan inomhusmiljön upplevas som en otillräcklig yta. Exempelvis kan klassrummen upplevas vara för trånga när social distansering ska gälla.

Därför bör undervisning och lärande istället delvis bedrivas utomhus. På skolgården, i närliggande park, grönområde eller tätortsnära skog kan elever sprida ut sig och lektioner genomföras. Om varje lärarstudent får kompetens i utomhusundervisning under sin lärarutbildning skulle flera lärare och pedagoger kunna ombesörja en pedagogik med utomhusdidaktisk inriktning i förskola, grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet. Det finns ett flertal lärare och pedagoger som redan gått magister- och/eller masterutbildningar samt kurser i utomhuspedagogik på universitetet och högskola – men fler incitament behövs.

Ett sätt är att skapa utomhuspedagogiska ”ryggsäckar” med pedagogiskt material för utomhusbruk. Denna ”paketerade pedagogik” bör finnas på varje skolenhet, för att lätt kunna användas både till den asfalterade skolgården eller till en mer naturlik utomhusmiljö. 

I tidigare skoldebatt har det ofta handlat om läraren i klassrummet, men numera behövs också läraren i uterummet.

På forskningsfronten har i den senaste kunskapsöversikten, ”Klassrum med himlen som tak” med fokus på skolprestationer, naturkontakt och fysisk aktivitet lyfts fram, där ett flertal studier påtalar varför lektioner och lärandeaktiviteter bör bedrivas utomhus och därigenom visa på utomhusundervisningens möjligheter. Bland annat ökad koncentrationsförmåga, minskad stress i naturpräglade variationsrika lärmiljöer, skapar återhämtning samt förbättrar elever och lärares hälsa och välbefinnande. I tidigare skoldebatt har det ofta handlat om läraren i klassrummet, men numera behövs också läraren i uterummet. Den undervisningsmässiga pendeln ska inte ensidigt vara riktad åt ett håll utan åt flera.

Det handlar för lärarna om en pedagogisk medvetenhet var undervisningen ska äga rum, i variation mellan olika lärmiljöer. Där en växelverkan mellan textbaserad bildning, handlingsburen kunskap, sinnliga erfarenheter och förstahandsupplevelser genomförs.

Det krävs att det skapas ett ”utomhusbaserat kunskapslyft” i hela utbildningssystemet, eftersom valet av fysisk miljö har betydelse för barn och ungas lärande och utveckling. Därför bör skoldebatten i dessa rådande Coronatider initiera en undervisningspotential som inte enbart ringer in utan också ringer ut till andra lärmiljöer än klassrum.

Maria Hammarsten

Doktorand i pedagogik med inriktning mot didaktik.

]]> 0
Vad är problemen med traditionella nyckeltal? Tue, 26 May 2020 15:12:39 +0000 Jenny Bäckstrand Nyckeltal är ett sätt för företagsledningar att kontrollera sin verksamhet. Nyckeltal är också ett sätt att skapa incitament och att driva beteenden. Risken är dock att skapa isolerade och suboptimerande beteenden som inte gynnar försörjningskedjan och i slutändan inte gynnar kunden. Det övergripande syftet med denna forskning är att identifiera nyckeltal som driver de beteenden som eftersträvas och i denna artikel fördjupar vi oss i de problem som uppstår när traditionella eller slentrianmässigt valda mätetal används för att mäta och styra en verksamhet. Negativa konsekvenser på grund av felaktiga mätetal kan återfinnas inom en mängd områden så som hälsovård, utbildning, polisinsatser och bistånd. Här fokuserar vi på mätetal inom näringslivet samt akademin.

Oavsett vilka koncept eller styrmedel som används för att bygga en organisation som framgångsrikt effektiviserar verksamheten kommer resultatet av medarbetarnas engagemang, fokus och beteenden vara avgörande. Hur kommer det sig att vissa verksamheter lyckas skapa engagerade medarbetare som med energi och motivation driver aktiviteter, både framgångsrikt och mot strategiska mål? Hur kommer sig samtidigt att fokus i vissa verksamheter hamnar på operativa aktiviteter som är kontraproduktiva ur hela verksamhetens perspektiv, och där medarbetarnas beteenden suboptimerar isolerade delar? I båda fallen kan ofta både strategi och kritiska framgångsfaktorer vara tydligt visualiserade, och organisatoriska förutsättningar gällande kompetens och förmågor vara likvärdiga. Nyckeltal används av företag för att mäta och följa progress i sin verksamhet, men hur påverkar nyckeltalens användning verksamhetens resultat? Vilka korrelationer finns mellan hur nyckeltal har använts i verksamheten och dess påvisande effekt på resultat?

I ’The Tyranny of Metrics’ som publicerades 2018 beskriver Jerry Z Muller att människor i en organisation lär sig att optimera sina egna personliga mål och mätetal oavsett om det ligger i linje med vad som är bäst för verksamheten. Han skriver också att det finns en omedelbar risk att skapa oönskade beteenden i en organisation genom att låta nyckeltal vara kravställande för individers prestationer och en kontrollparameter med sådant syfte. Han visar även på konkreta exempel från undervisningssektorn, sjukvården, polisen, militären, näringslivet och biståndsarbete.   Eftersom verksamhetsledningen sedan använder de samma mätetal och dess resultat i sitt beslutsfattande och prioritering av exempelvis fördelning av företagets framtida resurser är det av största vikt att vara medveten om i vilket syfte mätningar och nyckeltal existerar och vilka beteenden som skapas därefter.

Intressant nog är det inte bara Muller som likställer ledning med hjälp av mätetal som ’tyranneri’, andra författare använder begreppet ’targets and terror’ vilket indikerar att mätetal snarare är knutna till och associeras med en bestraffning snarare än en belöning. Detta gör att de som utsätts för mätningarna tenderar att lägga sin tid på att leverera rätt mätetal, snarare än rätt aktiviteter.

Barbara Townley konstaterar att; “A failure to ground performance measures in the everyday activity of the workforce is likely to see them dismissed for being irrelevant, unwieldy, arbitrary, or divisive. Andra potentiella nackdelar är att “the time and resources taken to collect measures may outweigh the benefits of their use (Townley, 2005). Ett annat icke-önskvärt organisatoriskt resultat av felaktigt valda mätetal är ’frikoppling’, ett fenomen där mätetalen väljs av och mätningarna utförs av specialistenheter med lite kontakt med det vardagliga arbetet. I detta fall leder till mätningarna till en känsla av övervakning och byråkrati snarare än att mätetalen upplevs som ett sätt att mäta ständiga förbättringar. Vidare kan mätningar även leda till rent dysfunktionella beteenden såsom att fokusera mer på mätetalet än den faktiska uppgiften, ’kreativ bokföring’ eller rent dobbel med inrapporterade siffror, vilket i realiteten försämrar den faktiska prestationen.

Mätetal inom akademin

Högskolor och universitet har tre uppgifter – forskning, utbildning och samverkan med samhället och inom den akademiska världen har ’New Public Management’ blivit synonymt med att styra verksamheten baserat på mätetal. Detta återspeglas genom t.ex. tilldelning av forskningsmedel baserat på publicering i vissa hög-rankade journals. Detta baseras på antagandet att högkvalitativ forskning publiceras i högrankade journals. Detta har dock ifrågasatts av ett flertal författare som visar på att detta system motiverar forskare att snarare publicera fler artiklar, inte bättre.

Inom utbildning mäts högskolorna både på antalet antagna studenter och antalet examinerade studenter. Dock innebär ju inte fler antagna studenter med automatik fler utexaminerade studenter då ett bredare antagningsspann i många fall innebär att studenter med lägre antagningspoäng och sämre förutsättningar att klara en utbildning antas. När det gäller mätning av antalet examinerade studenter, har studier visat att detta kan påverka lärare att godkänna fler än de som faktiskt har uppfyllt lärandemålen. Detta kan i sin tur påverka studenternas nöjdhet med kursen positivt, vilket är ett annat mätetal som lärarna mäts på.

I en svensk kontext där forskningsfinansiering till stor del kräver samverkan mellan forskare och näringsliv och där forskningsresultaten i första hand ska komma till nytta för samhället och på lång sikt öka konkurrenskraften för svenska företag (se t.ex. Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling) blir därför fokus på publikationer som ingen läser rent kontraproduktivt.

Mätetal inom näringslivet

Som vi nämnt i inledningen är ett exempel från näringslivet är att marknad/sälj mäts på hur många eller för hur mycket de kan sälja/månad, produktion mäts på att de kan hålla en jämt tillverkningstakt utan att använda övertid samt att de minimerar lagervolymer samtidigt som inköp mäts på sin förmåga att minska kostnaden för inköpt material. Detta gör att alla avdelningar har suboptimerande mål som totalt sett gör att de motverkar varandra och därmed minskar den potentiella konkurrenskraften. Forslund och Jonsson har påvisat att bristen på lämpliga mätetal motverkar samverkan både inom och mellan företag och de konstaterar vidare att motriktade mål är ett hinder för prestationsmätningar.

Ett annat vanligt förekommande mätetal som används är arbetstid.

Ett annat vanligt förekommande mätetal som används är arbetstid. I vissa fall har medarbetare en frihet i sin arbetstid att disponera fritt efter eget tycke, och där incitamentsystem i stället kopplas till mätetal som visar hur stor del av nedlagda arbetstimmar som anses värdeskapande enligt förutbestämda kriterier, och belönas per individ (t.ex. fakturerbar tid kopplad till bonus för konsulter). I andra fall väljer man att mäta och kontrollerna arbetstiden per individ för att säkerställa närvaro efter önskemål (t.ex. stämpelklocka för fabriksarbetare) eller för att hålla sig inom de lagliga gränserna för dag/vecko-arbetstid (t.ex. lagstadgad vilotid för lastbilschaufförer).

Nästa artikel kopplad till mätetal kommer att behandla hur företag som tidigare mätt närvaro har agerat i dessa Corona-tider.

Observationer gjorda på ett bolag i konsultbranschen påvisar en situation där strategiska mål finns definierade inom försäljning och leverans. Respektive nyckeltal bryts ner per individ och mäts i form av totalt genererad intäkt per säljare, samt totalt antal fakturerade timmar per konsult. Respektive mätetal knyts till personliga incitament i form av rörlig provision. Det övergripande syftet är att skapa tillväxt genom ökad försäljning, samt effektivitet genom att driva konsulterna till att skapa och genomföra aktiviteter som kan faktureras och generera intäkt.

Nyckeltalen bryts ner och mäts per individ. Situationen som skapas är att en säljare fokuserar på aktiviteter som med störst sannolikhet kommer att generera intäkter, samtidigt som konsulter eftersträvar kundprojekt som kan generera en stor proportion tid som kan faktureras i förhållande till tid som behöver spenderas av konsulten på försäljning, omställning och fördelningstid som inte är möjliga att fakturera. Risken för intressekonflikt mellan konsult och säljare uppstår då aktuella kundförfrågningar av någon anledning inte möter bådas intresse och missgynnar någon parts individuella prestationsmål till förmån för den andra.

Ett exempel på intressekonflikt som observeras är en kundförfrågning där ansvarig säljare är beroende av konsultens närvaro vid flera längre tillfällen där leveranskoncept behöver formas, och flertalet kundkontakter behöver genomföras för att möjliggöra en affär. Potentialen att generera tid som kan faktureras av konsulten i framtiden varierar beroende sannolikheten att affären skapas, men tiden som läggs av konsulten på försäljning kan inte faktureras.

Ett annat exempel som observeras är en kundförfrågan som genererar affärs vars leverans kräver viss förberedelsetid men vars villkor inte ger möjlighet för en konsult att fakturera tid för förberedelser och inläsning. Affären kommer generera intäkt, och ju mindre tid konsulten behöver lägga på förberedelser ju mer fördelaktig kommer tidsproportionen bli för konsultens provisionslön. Dock skall inte kvalitet på kundleveransen äventyras, vilket också är ett nyckeltal som mäts på strategisk nivå, men som inte kopplas till individuella provisionslöner.  


Att en verksamhet använder mål och nyckeltal för att följa upp resultat med syftet att kunna styra verksamheten mot dess strategiska inriktning är nödvändigt och kan upplevas som självklart. Ett önskat beteende i en organisation är ett där individers handlingar och initiativ ligger i linje med verksamhetens strategi och övergripande syfte, och påvisar vikten av att säkerställa en tydlig koppling mellan ett incitamentsystem och en verksamhets strategi och vision.

Medarbetarnas fokus verkar tendera att hamna på aktiviteter som inte tjänar det högre syftet, utan som snarare tillfredsställer ett mer kortsiktigt perspektiv och personliga mål.

Risken med att incitamentsystem baserade på data från nyckeltal skapar suboptimerade beteenden i en organisation verkar dock vara påtaglig och återkommande vilket bekräftas av flertalet referenser i artikeln. Medarbetarnas fokus verkar tendera att hamna på aktiviteter som inte tjänar det högre syftet, utan som snarare tillfredsställer ett mer kortsiktigt perspektiv och personliga mål. Det är därför viktigt att tillhandahålla ett ramverk för målsättning och belöningssystem som möjliggör beteenden som ligger i linje med vad verksamheten definierat som strategiska mål. Här understryks då att användning av incitamentsystem och definierade mål måste ligga i linje med verksamhetens övergripande strategi för att ett sådant beteende skall möjliggöras.

Medarbetarna bör därför engageras vid utformning av nyckeltal som skall ligga till grund för belöningssystem för att dessa skall driva önskade beteenden i organisationen. Flertalet exempel som lyfts fram av referenser i denna artikel visar att detta medskapande ofta ignoreras, och att nyckeltal istället skapas utifrån nedbrytning gjord på högre ledningsnivå av övergripande mål till antagna mätetal på lokal nivå i verksamheten som man förutsätter kommer att driva rätt beteenden, men där verkligheten påvisar det motsatta.

I ett exempel som Muller (2018) lyfter fram kring akutsjukvården i Storbritannien var det övergripande syftet att korta ner behandlingstiden per patient för att öka produktiviteten inom akutsjukvården, genom att mäta och styra belöning utifrån patientens genomloppstid efter intagning på sjukhuset. Mätetalet och belöningssystemet skapade här istället en situation där patienter systematiskt hölls kvar i ambulansen längre än nödvändigt för att möjliggöra tiden inne på sjukhuset till att bli kortare. Den totala tiden som patienten befann sig under vård kunde dock i vissa fall bli längre, och dessutom steg beläggningsgraden på ambulanser så mycket att akutsjukvårdens responstid på larm blev försämrad. Detta påverkade hela akutsjukvårdens kapacitet, och möjlighet att rädda människors liv och hälsa negativt.

Denna typ av kontraproduktivt beteende kan undvikas eller åtminstone begränsas genom medarbetarnas medskapande av nyckeltal och målformuleringar för incitamentsystem. Det är dock fortfarande viktigt att medarbetarna är införstådda med verksamhetens övergripande syfte och strategiska målsättning.

I fallen med arbetstid som beskrevs ovan litar verksamheterna i ena fallet inte på att individer kommer fokusera på, i företagets mening, rätt saker, eller i andra fallet inte på att de kommer att vara närvarande för att utföra värdeskapande aktiviteter. Gemensamt i båda fallens resonemang är att verksamheten inte litar på att individer kommer att driva aktiviteter i linje med övergripande strategi och mål, utan måste styras och kontrolleras med mätetal som är formade för att skapa ett beteende. Här förutsätter också verksamheten att givna mätetal kommer att driva önskat beteende.


En verksamhets övergripande syfte och strategiska målsättning benämns inte som en grundorsak till oönskade beteenden i organisationen. Vi har i denna artikel kunna påvisa att problematiken snarare är relaterade till nedbrytning och tolkning av strategiska mål genom framtagning av lokala mätetal vars syfte är att styra grupper och individers beteenden.

Vi vill också visa att problematiken ofta förekommer just när en verksamhet förutsätter att givna mätetal och kopplade incitamentsystem kommer att driva önskat beteende, men i verkligheten skapar kontraproduktiva beteenden. Gould (1996) belyser problematiken med att mätningar kan manipuleras och användas för att driva personliga mål och agendor. På liknande sätt understryker Muller (2018) att individer lär sig att optimera sina mätetal och sina personliga mål där belöningssystem kopplas till dessa, vilket också bekräftas av observationer som författarna lyfter fram från näringslivet.

En checklista för när mätetal är lämpligt

Muller (2018, p. 175-183) avlutar sin bok med en lista med saker att ta i beaktande om mätetal ska användas;

  1. Vilken typ av information ska mätas?
  2. Hur användbar är informationen?
  3. Hur användbar är ytterligare ett mätetal?
  4. Vad är kostnaden för att skaffa informationen?
  5. Finns det andra sätt att mäta prestation?
  6. För vem kommer informationen synliggöras?
  7. Vad är syftet med mätetalet?
  8. Hur och av vem har mätetalet tagits fram?
  9. Tänk på att även det bästa mätetalet kan korrupteras eller leda till motriktade mål.
  10. Tänk på att inte alla problem kan lösas genom att mätas.

Jenny Bäckstrand, Universitetslektor i logistik.
Mikael Göthager, Canea.

]]> 0
Så här ökade befolkningen i våra kärnkommuner Mon, 25 May 2020 11:02:01 +0000 Charlotta Mellander I takt med att corona påverkar vår vardag så finns det en pågående diskussion inom mitt forskningsfält om hur våra städer kommer att påverkas av utvecklingen. Städernas styrka bygger ju på att det finns en närhet mellan människor – just det vi just nu ska undvika.

Den allra största närheten hittar vi i allmänhet i våra kärnkommuner. En kärnkommun kan sägas vara den kommun som utgör den ekonomiska motorn i regionen. Det är här vi hittar stadskärnan, de flesta mötesplatserna i form av kaféer och restauranger och det är också hit de flesta pendlar från kranskommunerna för att arbeta på dagarna. Det är också kärnkommunen som normalt sett har den högsta boendekostnaden i regionen.

Kärnkommunerna har haft ett ordentligt uppsving sedan 80-talet. En allt större mängd människor har varit villiga att betala en extra boendekostnad för att få ta del av det som staden har att erbjuda. Kärnkommunens attraktivitet har också gjort att vi har fått ett ökat fenomen av så kallade omvända pendlare, dvs. de som bor i kärnkommunen trots att de jobbar utanför stan. De betalar alltså en dubbel kostnad – dyrare boende och med pendlingstid.

Men alla så kallade kärnkommuner har inte vuxit lika mycket. I tabellen nedan visar jag de tio kärnkommuner som ökat mest respektive minst procentuellt sett sedan 1980*:

Allra mest ökade befolkningen i Umeå och Uppsala följt av Stockholm. Samtliga tre ökade sin befolkning med mer än 50 procent på fyra decennier. Även Malmö, Växjö, Helsingborg och Linköping ökade med mer än 40 procent. Strömstad är den enda mindre kommunen som finns med bland de tio kärnkommuner som ökat mest – en kommun som bland annat vuxit mycket tack vare gränshandeln mot Norge. Halmstad och Göteborg rundar av topp 10-listan. Ser vi sammantaget så ligger alltså många av våra största kärnkommuner på listan av de som ökat mest.

I andra skalan av listan hittar vi många mindre kommuner. Allra störst minskning hade man i Sorsele, följt av Överkalix och Hagfors. Sammantaget var det nio kommuner som minskade sin befolkning med över 30 procent på dessa fyra decennier.

Tittar vi på listan över samtliga kärnkommuner så var det cirka hälften som ökade i befolkning medan den andra halvan minskade över denna tidsperiod.

Varför spelar det då roll? Jo, för kärnkommunen ska fungera som en ekonomisk motor för regionen. Och om kärnkommunen tappar i styrka, vilket den gör i takt med att befolkningen avtar, då blir det också svårare att dra ”sitt omland”, dvs. alla de kommuner som ligger runt omkring.

Det finns egentligen bara två sätt att växa – antingen måste det födas fler än det dör, eller så måste fler flytta in än vad de flyttar ut. Den starkaste drivkraften bakom tillväxten många av våra större kärnkommuner har varit att fler valt att flytta dit och det är framförallt yngre individer som valt att ta detta steg. Men det har också medfört att medelåldern på många platser ökat i takt med att de yngre försvunnit, vilket i sin tur påverkat medelåldern uppåt och därmed barnafödandet.

Men de större kärnkommunerna har inte bara blivit befolkningstätare. De har också blivit starkare äktenskapsmarknader. Men det återkommer jag till i en annan bloggpost.

*Det är viktigt att notera att vissa kommungränser ändrades mellan dessa år. Exempelvis Uppsala, som ligger på andra plats i tabellen, fick Knivsta utbrutet mellan dessa år.

]]> 0
Kvinnors företagande skapar en levande landsbygd Mon, 25 May 2020 07:05:06 +0000 Gästblogg Kvinnor äger nästan en tredjedel av alla företag på landsbygden och de finns i en mångfald av branscher – närmare bestämt 572 olika branscher. Nummer två på tio-i-topp-listan är hårvård, sedan följer blandat jordbruk, restaurangverksamhet, redovisning och bokföring, kroppsvård, organisationskonsult, fysioterapi, litterärt och konstnärligt skapande och övriga konsumenttjänster. Men dessa branscher inkluderar bara 37% av de företag som kvinnor äger.

Det finns kvinnor som har stora tillverkningsföretag med många anställda och dessa är oftast också de mest lönsamma. Tjänsteföretag som redovisning och konsulter, livsmedelshandel och restauranger har också ofta god lönsamhet. Men de allra flesta har små företag, utan anställda. De kan behöva många ben att stå på för att gå runt, så det är vanligt att man driver flera olika sorters verksamheter samtidigt. Även om företagandet inte gör kvinnorna förmögna, så erbjuder företagsformen ett sätt för dem att leva det liv de vill leva, och framförallt på den plats de vill leva. 

Det är huvudsakligen kvinnors företag som står för serviceutbudet på landsbygden. Kvinnorna bidrar med sysselsättning och med lokal service, och de köper ofta varor och tjänster till sin verksamhet lokalt vilket gynnar andra företag på orten. Förutom detta tar de ofta ett stort socialt ansvar. Man sponsrar föreningslivet, är med i lokala utvecklingsprojekt, engagerar sig politiskt och flera av företagarna, inte minst de som driver butiker, eller frisörerna, har ofta de enda offentliga mötesplatserna som finns kvar på en ort. De fungerar som ett sammanhållande kitt på orten. Utan dessa företag vore landsbygden skrämmande tom. 

I tre års tid har forskargruppen Embla med stöd av familjen Kamprads stiftelse studerat kvinnors företagande på landsbygden. Vi har med hjälp av registerdata kartlagt omfattning, bransch, storlek, demografiska data och disponibel inkomst för alla kvinnor som driver företag på landsbygden. Vi har analyserat nuvarande landsbygdspolicy ur ett genusperspektiv. Vi har också gjort en djupstudie där vi intervjuat 32 kvinnliga företagare i Småland. Som kronan på verket har vi dessutom producerat en film där några kvinnor med egna ord berättar om hur det är att vara företagare på landsbygden. 

De flesta som vi intervjuade är förankrade lokalt. De kommer från orten, har flyttat tillbaka till orten eller så har de flyttat till makens hemort. På orten finns ofta viktiga förebilder – ibland också i familjen. Ibland fanns det ett familjeföretag att återvända till. Bland våra intervjupersoner hittade vi mycket få som flyttat till landet utan någon tidigare förankring på landsbygden. Så för de som vill gynna näringslivet på landsbygden så förefaller det mer verkningsfullt att satsa på de kvinnor som redan finns där, än att få stadsborna att flytta ut till landet. Kommunala annonskampanjer som marknadsför en grön livsstil till stadsborna kanske inte är det mest verkningsfulla.

Vad kan man då göra för att stimulera företagandet på landsbygden? Idag finns EU-bidrag för lantbrukare, som är livsviktigt för dem, men som inte har någon större betydelse för kvinnors företagande. Det finns också EU-pengar för utvecklingsprojekt. Några eldsjälar har haft stor nytta av dessa, och gjort viktiga saker för sin hemort, men för de allra flesta är de alldeles för krångliga att få för att det skall vara någon mening med att söka dem. Det som alla påtalar däremot, är vikten av en fungerande infrastruktur. Det måste finnas bredband, butik, post, sjukvård, statlig och kommunal service och inte minst en fungerande skola. Utan en skola mister man barnfamiljerna. Det kan därför finnas en poäng med offentlig finansiering av ett gott serviceutbud på landsbygden även om befolkningsunderlaget egentligen är lite för litet för att det ska bära sig – utan ett sådant är det nämligen svårt att vända en nedåtgående trend. Bland dem vi intervjuade såg vi exempel på hur lokala företagare lyckats göra sin ort attraktiv för inflyttare just genom att satsa på ett gott serviceutbud. 

Här hittar du rapporten…

Forskargruppen Embla:
Professor Helene Ahl, Jönköping University (projektledare)
Professor Karin Berglund, Stockholms universitet
Docent Katarina Pettersson, Sveriges lantbruksuniversitet
Doktor Birgitta Sköld, Linköpings universitet
Professor Malin Tillmar, Linnéuniversitetet

Här hittar du mer om forskningen i projektet:

]]> 0
Forskning om forskningskommunikation i Sverige Mon, 18 May 2020 09:15:00 +0000 Daniel Gunnarsson Sammanfattning och kommentarer till Vetenskapsrådets rapport

En central fråga i dagens samhälle är på vilket sett forskningen bidrar till samhällets utveckling, inte minst kan vi se det utifrån den rådande Coronapandemin. Viktigt är då att beakta den forskning och kunskap som utvecklas inom området forskningskommunikation. Vetenskapsrådet tillsammans med Vetenskap & Allmänhet har anammat denna fråga och sammanställt en rapport med namnet Forskning om forskningskommunikation i Sverige: En kartläggning” (2020)

I denna bloggpost tänkte jag ge min sammanfattning av rapporten för er som inte hinner läsa hela samt fylla på med några egna tankar och funderingar. Jag inleder med sammanfattningen för att sedan sammanställa och utveckla mina egna funderingar.

I rapporten konstateras det att detta är ett ungt och ännu inte helt definierat forskningsområde. Området är samhällsvetenskapligt till sin karaktär men ofta sker utforskandet mellan flera andra ämnesområden till exempel medie- och kommunikationsvetenskap, ämnesdidaktik, psykologi med flera. Författarnas studie visar på att produktionen av vetenskapliga artiklar inom för området tre centrala tidskrifter ökar för varje år. Det land med störst andel publicerade artiklar är föga överraskande USA. På topp 10 listan finner vi också europeiska nationer såsom Storbritannien och Tyskland samt även Japan. Inte heller detta så överraskande då dessa fyra nationer enligt ”Forskningsbarometern 2019” (se tidigare blogg) tillhör de fem största aktörerna. Min reflektion blir att en nation av de fem största forskningsproducenterna, enligt ”Forskningsbarometern 2019”, helt saknas på listan för topp 10 och det är Kina. 

Då forskningsområdet är diversifierat mellan olika områden hänvisades det till en visualisering genom analys av citeringsmönstret för att visa på förekommande nätverk. Denna studie genomfördes av Rauchfleisch och Schäfer (2018) och publicerades i Journal of Science Communication. De fyra största nätverken som framkom var:

  • Science debates and the role of journalism
  • From PuS (Public Understanding of Science) to PEST (Public Engagement with Science and Technology)
  • Dissemination of science via media
  • Scientist as communicators

Vidare kan man se en utveckling över tid från ett mer passivt informativt förhållningssätt till att se forskningskommunikation som en aktivitet med syfte att skapa delaktighet, integrering och samverkan med omgivningen.

För att undersöka hur forskningen om forskningskommunikation ser ut i Sverige har författarna till rapporten ett väl beskrivet tillvägagångssätt (vilket jag kommer att återkomma till senare). I varje fall så visare deras resultat, undersökningsperiod 2010 – november 2019, på att Sverige (forskare med affiliering vid ett svenskt lärosäte) vid jämförelse med det totala antalet författare står för 1,2%. Det fördelar sig på 23 artiklar med totalt 31 författarskap av 28 unika forskare. Vad som inte presenteras är relationen på artikelnivå vilken visar på ett resultat för Sverige på 2,2% av den totala produktionen. Att jag vill visa på detta är för att i rapportens sammanfattning uttrycker man det som att endast 23 artiklar är skrivna i Sverige. Jämför man med ”Forskningsbarometern 2019” där Sveriges andel av totalt antal publicerade vetenskapliga artiklar var 1 % så står Sverige alltså för en dubbelt så stor andel inom detta område, därför förvånas jag över formuleringen.

Vidare konstateras att de nordiska länderna har ett snarlikt antal publikationer och författare. Flest författare har Danmark (38) och minst Norge (25). Danmark och Sverige har lika många publikationer (23) medan Finland har minsta antal (15). 

Lärosäten i Sverige som hög representation av författare är universiteten i Linköping och Örebro. De äldre och större universiteten utmärker sig inte på något sätt mer än att man kanske skulle förvänta sig en högre produktion från dessa. När man undersöker de svenska författarnas primära forskningsområde ser man att det är sociologi, utbildningsvetenskap samt medie- och kommunikationsvetenskap har störst representation bland författarna vilket visar på den spridning inom olika ämnesområden som konstaterades i början av rapporten.  

Till sist skulle jag vilja kommentera själva studiens tillvägagångssätt. Det är ingen kritik mot studien i sig, den är konsekvent gjord utifrån de förutsättningar man beskriver. Att jag väljer att göra detta beror på att jag arbetar på ett bibliotek, området biblioteks- och informationsvetenskap, där jag vet att frågan om forskningskommunikation är frekvent och närvarande. Dock fann jag inget som tydde på det i själva studien. Därför beslutade jag mig för att testa ett eget tillvägagångssätt. 

Jag gjorde valet att inte basera mig på enbart dessa tre specifika tidskrifter då man konstaterar i rapporten att mycket av forskningen kommer ur andra ämnesområden. Istället använde jag den bibliografiska databasen SCOPUS sökte på samma tidsperiod (+ december månad 2019) men med söksträngen ”scholarly communic*” OR ”science communic*” AND article or review (vetenskapliga artiklar) samt med affiliering Sweden. Skillnaden blev då att jag fick fram 61 för studien relevanta artiklar. För att bedöma innehållet mer precist läste jag abstract och selekterade ut de artiklar som jag ansåg mer exakt svarade upp mot området. Jag plockade bort de artiklar som redan nämnts i rapporten och kvar hade jag 27 artiklar som inte nämnts i rapporten. För att exemplifiera med några titlar så fann jag till exempel; “Empirically supported out-of-the-box strategies for science communication by environmental scientist”, ”What is the problem? A literature review on challenges facing the communication of nanotechnology to the public”, “Visual forms of address in social media discourse: the case of a science communication website” men det fanns flera. Direkt tillämpligt inom mitt område (biblioteks- och informationsvetenskap), vilket jag saknade helt i studien kan som exempel nämnas artikeln ”How implementation of bibliometric practice affects the role of academic libraries”. 

Avslutningsvis vill jag förtydliga att jag inte på något sätt är ute efter att misskreditera studien. Jag tror verkligen vi behöver forska mer om forskningskommunikation. Men situationen i Sverige kanske trots allt inte är så mörk som det målas upp. Mycket sker, det mesta kanske dessutom inom ”grå litteratur”, så skall man göra en kartläggning behöver man nog fundera på hur man kan identifiera och inkludera mer av den forskning som verkligen görs, vilken dessutom är relevant för diskussionen om ämnesområdets utveckling.

Jag har idag nåtts av det sorgliga beskedet att Ulf-Göran Nilsson, en kär före detta kollega och nära vän, hastigt har lämnat oss i en ålder av 63 år. Nu får jag aldrig berätta hur mycket du betytt för mig såväl i yrkesliv som privatliv. Du saknas mig, vila i frid!

]]> 0
Covid 19; När tysta barn får en röst och ensam blir stark Sun, 17 May 2020 09:26:55 +0000 Frida Lygnegård En grupp som kan gynnas av den digitala undervisningen är ungdomar som har hög skolfrånvaro. I och med distansundervisningen öppnas möjligheter för att fånga upp elever som nu kan återgå i skolmiljö men med liknande utgångspunkt som sina klasskamrater när skolan flyttat hem. Resultatet av min avhandling visade att de elever som upplevde att de hade en god kommunikation hemma också upplevde en hög grad av delaktighet i skolan. Här behövs alltså en dialog mellan skola och hemmet kring hur kommunikation kan ske, vilken typ av forum finns och vad känner sig lärare bekväma i att använda? Jag hör om fina exempel på lärare som ställer krav på närvaro och aktivt deltagande som frågar hur man mår och som tar sig tid att lyssna och som funderar kring vilken hjälp som kan erbjudas de barn som tidigare redan hade det svårt. 

I de digitala medierna finns forum som ger tysta barn en röst. Nya relationer skapas via chattfunktioner där elever som vanligtvis hörs mer än andra, inte får samma utrymme. Barn och ungdomar skapar samtal som inte hade förverkligats i ett klassrum, i kön till matsalen eller i uppehållsrum på skolan. I mitt tidigare blogginlägg skrev jag om svårigheter för barn i behov av särskilt stöd, hur vardagen ställs på ända nu när vanliga rutiner och återkommande händelser på veckoschemat är strukna. Här krävs resurser i form av mer utbildad personal till verksamheter som arbetar med barn och ungdomar så att de kan fånga upp ungdomars behov när skolan flyttat hem. Hur kan elevhälsan fånga upp elever som kämpar med en vardag där rutiner nu förmedlas i ett digitalt forum? Kroppsspråk, känslor och uttryck som tidigare tolkades i en fysisk miljö ska nu fångas upp via en skärm som består av ett ansikte i en zoom-ruta med Brooklyn-bridge eller en strand från en paradisö i bakgrunden.

Den rådande pandemin kräver något extra av oss alla, inte minst av de som känner sig isolerade eller utsatta. Ensam måste nu bli stark och här behöver barn-och ungdomsverksamheter aktivt fundera på hur de kan bygga motståndskraft hos barn och ungdomar. Hur tas barnens erfarenheter och funderingar tillvara när de naturliga samtalen i samband med fritidsaktiviteter ställs in. Vilka tankar har barn och ungdomar idag om framtiden? Har hanterar de oro kring att inte veta när det går att träffa mor-och farföräldrar eller att dessa ska bli sjuka. Som barnforskare tar jag barnperspektivet men det är ju naturligtvis så att det är många äldre som nu tappar fotfästet när det inte får ha kvar sin känsla av sammanhang – att vara viktig och behövd i vardagen. Barn som är vana att träffa sina mor-farföräldrar eller andra äldre släktingar tappar hörnstenar i sin vardag. Barns känsla av sammanhang byggs till stor del upp av viktiga personer i deras omgivning, syskon, föräldrar, släktingar och vänner. Det är hög tid för mobilisering såväl i samhället som på individnivå. 

Mobilisering kan ske på hemmaplan, i köket eller vardagsrummet. Vid matbordet eller i tv-soffan på kvällen- utan jobbanteckningar och läxböcker, telefoner och laptops. Där vi kan ge rum för samtal och närvaro. Den pandemi vi upplever kan skapa utrymme för fina stunder med våra barn och ungdomar där vi vuxna måste visa att vi finns kvar, vi står pall och vår uppgift är att lotsa dem genom denna tid. Resultatet av min avhandling visade också att stöd av syskon är betydelsefullt för känsla av delaktighet i och utanför skolan. Inställda aktiviteter på grund av covid-19 innebär mer tid hemma -mer tid för syskon att träffas. Jag pratade nyligen med en anställd i en lokal bokhandel som berättade att de säljer spel och pussel som aldrig förr, ett tecken på att vi nu försöker hitta tillbaka till andra sätt att umgås i en tid som kräver kreativitet, förnuft, mod och uthållighet från såväl barn, unga och vuxna. 

 Länk till avhandlingen i Diva:

]]> 0
Vikten av strategiska nyckeltal baserade på fakta Wed, 13 May 2020 13:38:52 +0000 Jenny Bäckstrand Nyckeltal är ett sätt för företagsledningar att kontrollera sin verksamhet. Nyckeltal är också ett sätt att skapa incitament och att driva beteenden.

Tillverkande företags konkurrenskraft ligger i förmågan att tillgodose sina kunders behov. För att kunna göra det på ett effektivt sätt behöver både företaget och dess försörjningskedja vara effektiv och konkurrenskraftig. För att säkerställa att alla delar i företaget och alla företag i försörjningskedjan arbetar effektivt mäts deras prestationer och följs upp.

Det sägs att:”What gets measured gets done, what gets measured and fed back gets done well, what gets rewarded gets repeated” (Jones och Bearley, 1996)

Det innebär att det vi mäter med nyckeltal kommer att genomföras och de mätetal som är kopplade till incitament leder till återupprepade beteenden. Risken är dock att skapa isolerade och suboptimerande beteenden som inte gynnar försörjningskedjan och i slutändan inte heller gynnar kunden. Detta är tyvärr vanligt förekommande i tillverkande företag där till exempel inköpsfunktionen vanligen mäts på förmågan att minska inköpspris, inte förmågan att bemöta kundkrav; Marknad mäts på förmågan att sälja, inte att sälja det produktionen kan tillverka etc.

Vi hävdar att slentrianmässigt valda nyckeltal som bygger på data som är lätta att tillgå negativt påverkar konkurrenskraften hos tillverkande företag. Vår hypotes är att strategiska mätetal skapar incitament och gynnar beteenden för att skapa ett transparent informationsflöde som gör att fler aktörer i en försörjningskedja kan ta beslut baserat på fakta.

Syftet är att identifiera strategiska nyckeltal som ger incitament och premierar beteenden som ger en effektiv och samtidigt kundfokuserad och värdeadderande försörjningskedja.


Ett företags övergripande strategi syftar till att uppnå konkurrensfördelar. För tillverkande företag översätts företagsstrategin till konkurrensfaktorer och operationaliseras genom funktionsstrategier. Funktionsstrategier är strategier knutna till en specifik funktion på ett företag, till exempel inköp och produktion. För att företagsstrategin ska kunna uppfyllas behöver därför alla funktionella strategier driva åt samma håll. Funktionsstrategier förväntas härröra från, och överensstämma med, den övergripande företagsstrategin men också vara konsekvent men andra funktionella strategier.

Trots att vikten av att olika funktionella strategier strävar åt samma håll har belysts i drygt 40 år ser vi fortfarande bevis på att det saknas samsyn både internt i företag och externt inom försörjningskedjan genom att suboptimerande nyckeltal tillåts. Detta är i grunden ett ledningsproblem men vi har här försökt fokusera på möjliga lösningar.

Tabell 2. Faktorer som underlättar och motverkar integration och samverkan mellan olika funktioner

Faktor Underlättar Motverkar
Struktur Flexibla ansvarsområden, Förutsättningar för fysiska möten Funktioner åtskilda fysiskt och organisatoriskt,
Kultur Öppenhet, inkluderande, tvärfunktionella team Funktionella silos, ”blame game”
Kommunikation Förutsättningar för både formella möten och informella (direkta) möten, jobbrotation Begränsad informell kommunikation. Begränsad kommunikation med kund
Mätetal och belöningar Alla funktioner känner till andras mätetal. Belöningar baserade på hela företaget Lokala/funktionsspecifika mätetal. Mätetal som motverkar varandra
Strategisk koncensus Kännedom om företagsstrategi egen funktionsstrategi, övriga funktionsstrategier Ingen kännedom om eller förståelse för företagsstrategi eller andra funktionsstrategier
Företagsledning Underlättar och belönar samarbete Ser olika enheter som konkurrenter

Vad är ett mätetal?

Hur man väljer att mäta sin verksamhet kan väljas fritt, följa branschstandard eller följa någon branschgemensam modell. Mätetal kan även knytas till konkurrensfaktorer, se exempel i tabell 1.

Tabell 1. Exempel på mätetal

Konkurrensfaktor Möjliga mätetal
Kvalitet Kvalitetsutfall, Antal klagomål, Antal garantireturer, Andel defekta i produktion
Leveransförmåga Cykeltid, Andel leveranser i tid, Medelförsening, Andel produkter i lager
Flexibilitet Ställtid, Minsta orderstorlek, Antal varianter, Tid att ändra plan
Kostnad Kostnad/enhet, Tillverkningskostnad, OEE, Produktivitet

Andra vanligt förekommande mätetal är att mäta personalens kapacitet och produktivitet i närvarotid.


Vilka strategiska nyckeltal bör då användas för att skapa en skapa en effektiv och samtidigt kundfokuserad och värdeadderande försörjningskedja? Vi ser att denna studie ger mer underlag för att nyckeltal ska vara utformade för att stödja den övergripande företagsstrategin, de ska vara transparanta och kommunicerade till alla funktioner och de ska inte vara suboptimerande. Nyckeltal som premierar beteenden som samverkan och kommunikation är därför att föredra.

Vår studie har visat på att kommunikation och i synnerhet visuella verktyg som är funktionsöverbryggande underlättar förståelsen och ökar överensstämmelsen av strategier.

Vår studie har visat på att kommunikation och i synnerhet visuella verktyg som är funktionsöverbryggande underlättar förståelsen och ökar överensstämmelsen av strategier. En rotorsak till detta är att visuella verktyg inte kan skapas av en enskild funktion utan kräver samarbete i tvärfunktionella team.

Vi föreslår också differentierade mätetal som påverkas av sin positionering i förhållande till kundorderpunkten. De komponenter och funktioner som befinner sig före kundorderpunkten bör därför mätas och styras mer mot kostnadseffektivitet (men aldrig på bekostnad av kvalitet eller tillförlitlighet) medan de komponenter och funktioner som befinner sig efter kundorderpunkten mäts på ledtid och flexibilitet.

Det är även av stor vikt att olika funktioner känner till varandras nyckeltal då dessa i stor grad påverkar beteenden, uppsättning och styrning av försörjningskedjor. Genom att delge information och skapa samsyn om förutsättningar mellan aktörer i en försörjningskedja kan man tillsammans uppnå bättre kvalitet i hela försörjningskedjans leveransförmåga och därmed uppnå högre kundnöjdhet.

Jenny Bäckstrand, Universitetslektor i logistik.
Mikael Göthager, Canea.

]]> 0
Ojämlik digital social inkludering för äldre Thu, 07 May 2020 08:35:48 +0000 Ulli Samuelsson Som ett resultat av Covid-19 har det synliggjorts hur stor betydelse den digitala tekniken har för att kunna upprätthålla sociala kontakter. Oavsett om det handlar om begravningar, bröllop, påskfester eller enbart en After Work så kan vi träffas genom skärmen. Vi ser varandra och vi pratar med varandra som om vi satt runt samma bord eller i samma kyrka. Även om vi inte kan ta i hand, skåla med klirrande glas, ge en kram eller lägga en tröstande hand på någons axel så finns vi där i nuet.

Vilka möjligheter vi har att träffas digitalt varierar dock stort.

Det här fungerar i många fall bättre än förväntat, och den förändrade livssituationen har gjort att många ser nya möjligheter istället för svårigheter med den digitala tekniken. Det som blivit extra tydligt är behovet av att se varandra, och den extra dimension som det medför. Ett vanligt telefonsamtal skapar inte samma närhet eller upplevelse av närvaro. I media kan vi se bilder av anhöriga som ”träffar” sina äldre genom att stå utanför fönstret på äldreboendet. I ett reportage kunde vi se hur personalen på ett boende ordnade så att en äldre kvinna fick åka färdtjänst och stanna till utanför sin dotters bostad. Där kunde hon sedan vinka genom bilrutan. En känsla av att ha fått träffas kräver inte alltid mer än så i den unika situation som vi befinner oss i.

Vilka möjligheter vi har att träffas digitalt varierar dock stort. Den som inte har tillgång till internetuppkopplad teknik är fortfarande hänvisad till traditionella telefonsamtal. Mitt fokus som forskare ligger ofta på äldre personer och det också den grupp som på många sätt drabbats extra hårt av Covid-19. Att hålla sig isolerad, oavsett om den sker i hemmiljö eller på ett särskilt boende, är psykiskt påfrestande. Att vara äldre innebär inte med automatik att man inte är digitalt delaktig, men det digitala utanförskapet är som störst bland våra äldre och ökar med stigande ålder.

Det varierar även stort inom landet när det gäller vilka insatser som offentlig sektor gör för att skapa möjligheter till digital inkludering bland äldre. Det finns kommuner där samtliga äldreboenden har tillgång till wifi, även om det ibland kan vara begränsat till gemensamhetsutrymmen. Idag när vi delar både glädje och sorg digitalt kanske det inte är dagrummet på äldreboendet som är den bästa platsen för digitala möten, även om det är bättre än inget.

Det finns även äldreboenden där det går att få låna en surfplatta och få hjälp och stöd med att använda den, ett exempel på det är i Nässjö kommun. Allt fler kommuner meddelar också att de nu med anledning av Covid-19 snabbt sett till att få tekniken på plats för att digitala möten ska kunna ske även för de boende. Men det är endast en liten andel av våra äldre personer som bor på särskilda boenden, de flesta bor kvar hemma och där saknas dessa insatser. I Borås kommun har det dock beslutats att ett stort antal surfplattor ska köpas in som äldre personer ska kunna få låna. Men det finns ett problem, de flesta som inte redan har tillgång till en surfplatta, eller smart mobil av samma märke, behöver stöd och hjälp för att komma igång och använda den. För att komma igång krävs oftast att någon kan sitta bredvid och instruera, något som inte är möjligt just nu. 

Pandemin har satt fokus på den samhällsnytta som digitala lösningar kan innebära för både individen och samhället i stort. Genom digitala sociala kontakter kan vi bryta en del av den isolering som nu sker. Teknikens sociala sidor har kommit i fokus utan att det behöver innebära användning av sociala medier. Även om inte alla kan dra nytta av dessa möjligheter nu så kommer det en tid efter Covid-19. Det gäller att inte stanna av i den positiva utveckling som vi nu ser när det gäller att skapa digitala möjligheter för alla. Vi måste hitta fler vägar för att minska utanförskapet och våga tänka nytt och brett. Just nu kan vi säga att vi lägger rälsen samtidigt som tåget går och stoppas av att skenorna är olika långa!

]]> 0
Kraftsamling för regionens företag Thu, 07 May 2020 07:57:47 +0000 CeFEO 74% av regionens företag känner av en minskad orderingång och 25% anger att läget är allvarligt för företaget. Det visar en färsk enkät som Handelskammaren i Jönköping gjort i april med 431 svar från regionens 13 kommuner. Dessutom har läget förvärrats markant sedan slutet av mars då 24% uppgav minskad orderingång. 

Inte helt oväntat är läget värst inom Hotell, Restaurang och Turism. De branscher som drabbats minst och (än så länge) anger oförändrad efterfrågan är Bygg och Fastighet. 

I enkäten ger företagarna uttryck för att läget är ansträngt, dominoeffekter drabbar i leverantörskedjorna och hjälpåtgärderna är för långsamma. Det finns all anledning att kraftsamla tillsammans. Det är motivet bakom en ny satsning av CeFEO och Handelskammaren i Jönköping. ”Vi måste lyfta blicken och se framåt,” säger Helena Zar Vallin, VD på Handelskammaren i Jönköping, som tog emot idén med öppna armar. 

Tillsammans bjuder de in till Zoom-forum varannan måndag fram till sommaren. Värdar är Kajsa Haag, Co-Director CeFEO och Helena Zar Vallin, VD Handelskammaren. Vid varje tillfälle finns en panel av erfarna företagsforskare som ger sitt perspektiv på frågorna som diskuteras. Denna arena är ett enkelt och kostnadsfritt forum att utbyta idéer, dela erfarenheter och uttrycka sina tankar.  

Första tillfället var i måndags, (4:e maj) och inleddes med en regional nulägesanalys av Kajsa Haag, baserad på Handelskammarens enkätstudie. Därefter presenterade Anders Melander lärdomar vi kan dra från finanskrisen 2008 och beskrev vikten av rätt strategisk flexibilitet i kristid. Lucia Naldi presenterade sin inriktning på tillväxt och internationalisering och frågade företagarna om deras nuvarande utmaningar. Sandra-Stina Vesterlund, VD på Doxa Plast i Värnamo delade med sig av sin erfarenhet och tipsade om att förhandla till sig ”flat rate” hos leverantörer i dessa tider och efterlyste kompetens inom digitalisering för att omdefiniera ekosystemet. I efterföljande diskussion lyftes till exempel utmaningar med rekrytering när folk är rädda att lämna trygg anställning samt valutarisker och ryckig produktion. Deltagarna välkomnades att föreslå ämnen samt uppmanades att bjuda in fler företagare för kommande forum. Nästa tillfälle är 18:e maj. Välkommen att anmäla dig här:

Kajsa Haag, Co-Director CeFEOUniversitetslektor, JIBS

]]> 0
The liability of connectedness for the Swedish economy Tue, 28 Apr 2020 07:58:35 +0000 CeFEO There needs to be a serious discussion in Sweden once the corona crisis is over about how globalized multinational Enterprises (MNEs) should be. There is clearly huge risks and impact on their production activities if they have so much of their value chain outside it’s home country and cannot access component parts and resources. However, on the flip side to this the downstream activities of MNEs, such as innovation and R&D, has fared much better as these activities can continue largely uninterrupted and continued at a distance. If anything, there has been an increase in R&D activities evidenced in the joining of giants in the pharma industry like Roche and GSK or AstraZeneca in international collaborative R&D in testing therapeutics and creating vaccines against corona virus.

What is evident is that to overcome the pandemic and see a resurgence of economic growth, we will need  global markets, global supply chains, and, importantly, global collaboration in R&D to catalyze globally dispersed innovative activities. We won’t emerge from the crisis with the same interdependent global value chain system as before, corrections in redundancies in the system are quite normal and unfortunately MNEs will disappear. There will undoubtedly be a significant reduction in upstream activities as MNEs take activities home or move them to new low-cost destinations but the downstream activities underpinning R&D are likely to increase.

The internalization process, a model of the foreign expansion of MNEs came into being in Sweden and spawned an linage of research interested in the intranational activities of MNEs. This is not surprising as Swedish MNEs have traditionally been very expansive in their international activities due to the density of MNEs in Sweden, their relative intactness after the second world war and the small size of the Swedish marketplace.

In many ways Sweden has been a major player through its MNEs in the global transition from the trade in commodities to the trade in activities and the emergence of global value chains. As a country of 10 million inhabitants Sweden has always punched above its weight when it comes to the formation and activities of MNEs such as Husqvarna, Ericsson, Volvo and ABB to name a few. These types of MNEs have been leaders in driving connectedness of global activities as they have increasing moved production and knowledge activities into foreign markets and despite the challenges of intermittent global and regional recessions their organizational connectedness is ever increasing. That is until recently when the global shut down caused by the corona virus took hold. In this new normal of global lock downs, it increasingly obvious there are certain liabilities of global value chain connectedness.

I worked for many years in the pulp and paper and then the defense industries before undertaking my doctoral studies in international business. In this capacity and the roles which I undertook I saw MNE orchestration of complex production and knowledge activities being orchestrated domestically and globally. It strengthened my believe that MNEs are the driving force of global economies in that they connect the value generating activities within and across economies in ways that no other entity can. This is evident in the ability of the present economic system lifting over a billion humans out of poverty and bringing them in to  the workplace, in many cases for subsidiaries of Swedish MNEs. 

My doctoral research was on managing value chain activities of foreign subsidiaries of Swedish multinational enterprises, 2018. It dealt with how headquarters and foreign subsidiaries of Swedish MNEs can develop and orchestrate value chain activities to give value to the MNE and the local environments it acts in.

The thesis showed that over the last 20 years Swedish MNEs have moved significant amounts of their sales, production and R&D overseas to destinations in Europe, China, India and Latin America. These MNEs now act as network organizations and the real motors of value creation in this process are the foreign subsidiaries. The thesis also provided illustration of the processes of resource mobilization among the global network of subsidiaries and the interdependencies of activities in the MNE network.

But, in the midst of this crisis there has emerged an opportunity to reopen a discussion of the over dependency on foreign markets for factors of production. There seems to be significant disruption in the upstream activities (production) of MNEs while the downstream activities (R&D) have been impacted less. Simply put there has been a lively discussion of the nature of global supply chains and the risks of MNEs being so globally disaggregated where companies source the majority of their activities and resources in foreign countries and can’t operate in crisis as the activities and resources are no longer available at scale. 

To exemplify this Atlas Copco and Volvo to name a few MNEs have reduced or stopped production and are unlikely to emerge from the crisis with the same capacities, at least in the short term. At the same time countries, such as Japan, are underwriting the cost of MNEs bringing production activities back to the domestic markets. Another example from the present crisis was the need for increased numbers of ventilators, the re-purposing of companies to manufacture these machines has proved very tricky as a ventilator has 70 working parts which are sourced from over 50 countries. I we look at personal protective equipment (PPE), that it is sourced from abroad is nothing new in a liberal and open market such as Sweden. However, the fact that MNEs that manufacture PPE are struggling to get their hands on the parts to increase production is devastating and a failure of risk management and contingency planning on the part of these MNEs.

While global collaboration in R&D and innovation activities amongst MNEs continues and is quite likely to be the driving catalyst in allowing the world to emerge to some semblance of normality from the crisis. Production and more ‘screwdriver’ type activities are taking a massive hit and unlikely to emerge in the same form as before the crisis. The main question we should be asking of the MNEs as we emerge from this crisis is how will the MNEs go about managing risks of interdependence in upstream activities while letting the obvious benefits from downstream international collaboration flourish.

Edward Gillmore
Assistant Professor
Programme Director 

]]> 0
”Covid-19 är visst farligt för barn” Fri, 17 Apr 2020 09:28:06 +0000 Frida Lygnegård Ja så skriver organisationen CHILDHOOD på sin hemsida och följer upp med: ”Situationen med covid-19 gör utsatta barn mer sårbara”.  Jag kan bara instämma. Som barnforskare vid Hälsohögskolan i Jönköping är barn och ungas hälsa en ständigt aktuell fråga. 

Följderna av covid-19 slår hårt mot många barn i Sverige och runt om i världen. I Sverige arbetar nu många föräldrar/vårdnadshavare hemifrån. Köksbord förvandlas till en tillfällig arbetsplats. Frukostdisken blandas med skolböcker, mellanmål och instruktioner från skolan. Föräldrar förväntas lotsa sina barn igenom dessa uppgifter – samtidigt som de ska ha koll på jobbmail och arbete där sedvanliga uppgifter nu i stor utsträckning förväntas ske digitalt. För de föräldrar som korttidspermitterats eller blivit av med sin anställning är pressen märkbar vilket naturligtvis barn och ungdomar märker av. 

Gymnasieungdomar ska nu klara att arbeta hemifrån, kanske också från köksbänken eller soffbordet. De förväntas skapa en struktur i skolarbetet och laga lunch som ger ytterligare energi till resten av dagen, samtidigt som de funderar på inställd studentexamen eller vårens inställda skolresa. Föräldrar som har blivit- eller riskerar att bli av med sina arbeten ska nu hantera detta samtidigt som de ska upprätthålla ett fungerande vardagsliv hemma. Hur tillvaratar vi barn och ungas bästa i dessa lägen? Rädda barnen är en av flera organisationer som mobiliserar resurser genom att till exempel utöka sina öppettider för sin stödchat då risken nu ökar för att barn utsätts för trakasserier och övergrepp i vardagen. Rädda Barnen har också tagit fram en hemsida till barn och unga som upplever att situationen hemma är tuff:

Nu är det viktigt att vi forskare kliver in för att fånga upp erfarenheter av situationen. Vi behöverarbeta tillsammans mellan olika discipliner och fundera på hur vi kan utvärdera effekterna av exempelvis distansundervisningens konsekvenser. Vilka effekter ger detta på det faktiska lärandet men också för barn och ungas psykosociala mående? Vad tycker ungdomar själva om detta och vilka strategier har de för att klara av situationen? Här behövs forskningsanslag som uppmuntrar forskare att lägga in en växel och utvärdera detta nu när det sker så att vi sedan kan bidra till att presentera lösningar som gynnar barn och ungdomar och deras familjer på kort och lång sikt. 

För de barn- och ungdomar som är i behov av tydlighet i vardagen i form av kontinuerliga rutiner som skapar trygghet kan de förändringar som sker i kölvattnet av rådande pandemi innebära stor oro och osäkerhet då den vardag som i vanliga fall är inrutad nu ställs på ända. Uppsala Universitet har skapat en kort enkät där barn och ungdomar själva kan svara på frågor kring sin upplevelse av corona – ett exempel på hur forskning kan lyfta barns åsikter i den pandemi som nu råder. 

I Sverige har barnkonventionen i år blivit lagstiftning. Enligt barnkonventionens artikel 12 har alla barn rätt att uttrycka sin åsikt i frågor som rör dem själva, i relation till barnets ålder och mognad. I spåren av covid-19 gäller naturligtvis detta mer än någonsin. Här har vuxna som finns runt omkring barn och ungdomar i roller som förälder, vårdnadshavare, släkting eller professionell yrkesutövare ett stort ansvar att se barns behov och agera till förmån för deras bästa. 

]]> 0
Skarpt läge för ungas digitala ojämlikhet Fri, 17 Apr 2020 09:08:41 +0000 Ulli Samuelsson Som ett led i att minska spridningen av viruset Covid-19 har landets gymnasieutbildningar övergått till en verksamhet som är i stort sett helt digital. Det är lätt att ta för givet att våra gymnasieungdomar är väl rustade för en omställning till digital undervisning, att få tillgång till en egen laptop via skolan löser väl allt? Mitt i mediebruset om så väl virusets som digitaliseringens spridning går det att urskilja rapporter om att den digitala skolan inte fungerar så bra för alla. Vissa skolor vittnar om en ökad ”närvaro”, men det finns även de som vittnar om elevernas problem med uppkoppling till internet och möjligheten till studiero i hemmet. 

Det är nu sex år sedan jag disputerade på en avhandling om digital ojämlikhet bland unga. Fokus i avhandlingen var skolans roll i att skapa förutsättningar för digital jämlikhet genom utbildning och tillgång. Kritiken i min avhandling var att skolan misslyckades med att ge elever lika förutsättningar att bli digitalt inkluderade. Denna kritik byggde på det så kallade kompensatoriska uppdraget som skolan har, dvs att kompensera för elevers olika förutsättningar.

I mitt avhandlingsarbete blev det tydligt hur elevernas olika hemförhållande hade betydelse för så väl tillgång till internet i hemmet, digital kompetens samt attityd till datorn som en resurs i skolarbetet. En del av studien genomfördes när allt fler gymnasieskolor valde att låna ut laptops till eleverna för skolarbete i skolan och hemma. Att via skolan få tillgång till en egen dator även efter skoldagen var inte enbart positivt för eleverna. Flera berättade om bristande tillgång, eller dålig uppkoppling, till internet hemma. Det blev ett extra stressmoment för dessa elever att se till att ladda ner det skolmaterial som behövdes hemma innan de lämnade skolan för dagen. På den tiden handlade det främst om att få tillgång till olika dokument och det var sällan något krav på tillgång till internet när de väl laddat ner allt till den egna datorn. Däremot kunde de som saknade internettillgång i hemmet inte använda sig av olika länkar eller webbresurser efter skoltid.

Hos pappan fanns det bra tillgång till internet, medan det hos mamman inte fanns någon internetuppkoppling alls.

Tillgången till internet i svenska hem har ökat sedan dess. Men även om det idag är 95 procent av alla svenskar som använder internet, så finns det fortfarande specifika grupper där användningen är lägre. Bland dessa grupper hittar vi vuxna med endast grundskoleutbildning (85 %), hem med en hushållsinkomst under 300 000 kr (90 %) och kvinnor (94 %). Bland de elever som jag intervjuade i samband med avhandlingsarbetet fanns det de som berättade om skillnader i internettillgång hos sina frånskilda föräldrar. Hos pappan fanns det bra tillgång till internet, medan det hos mamman inte fanns någon internetuppkoppling alls. Det är rätt troligt att elever som lever med ensamstående mammor med låg utbildning och inkomst, har lägre tillgång till väl fungerande internetupp­koppling än de som lever med båda föräldrarna i ett hushåll med bra ekonomi. Allt enligt de socioekonomiska mönster som vi fortfarande ser i Sverige.

De socioekonomiska skillnader som går att i se i internettillgång riskerar med andra ord att bidra till ytterligare utslagning i en tid när all undervisning sker på distans. 

I ett hem med högre sammanlagd inkomst och där flera familjemedlemmar är internetanvändare är chansen även större att det finns tillgång till internet via bredbandsuppkoppling, 57 procent av hushållen har idag fiberuppkoppling och 32 procent har mobilt bredband. Samtidigt kom det idag (17/4) besked om att Jordbruksverket stoppar stödet till bredbandsutbyggnad på landsbygden under resten av året. Det är idag lätt att glömma att det inte räcker med tillgången till en dator för att kunna ta full del av skolans distansundervisning. En snabb och stabil uppkoppling till internet avgör till stor del kvaliteten på den utbildning som ges. De socioekonomiska skillnader som går att i se i internettillgång riskerar med andra ord att bidra till ytterligare utslagning i en tid när all undervisning sker på distans. 

I en samhällssituation med hög grad av varsel och permitteringar är risken stor att unga som kommer från hem med låg socioekonomisk status drabbas ekonomiskt i högre grad än unga från hem med hög utbildningsnivå. Att skolor bidrar med kontantkort för mobilsurf verkar vara en vanlig lösning för elever utan tillgång, eller med enbart begränsad tillgång, till internet i hemmet. Tyvärr är detta inte en långsiktig lösning och inte heller en speciellt bra lösning för de elever som bor i områden med dålig mobiltäckning. Den digitala ojämlikheten blir på så vis extra tydlig nu och kan i värsta fall få negativa konsekvenser för enskilda elever under en lång tid framåt. Samtidigt kan omställningen till digital distansundervisning skapa stora fördelar för elever med hög studiemotivation, bra stöd från föräldrar och ett digitalt välutrustat hem.

]]> 1
Låt coronakrisen bli ett lyft för svensk beredskap! Fri, 03 Apr 2020 07:07:47 +0000 MMTC JIBS Trots de senaste årens utmaningar är Sveriges beredskap fortfarande indelad i två stora planeringssystem — det civila och det militära. Ett bättre samarbete med andra sektorer som näringsliv, hälso- och sjukvård, transport, kommunikation och livsmedelsförsörjning är nödvändigt i samband med kriser som i den vi befinner oss i just nu!

Innan jag började att forska inom krisberedskap arbetade jag i många år inom Försvarets materielverk, FMV. De sista tio åren inom logistikområdet.

Jag såg vad Sverige gjorde med den beredskap som hade byggts upp. Fältsjukhus, fordon och annan materiel såldes ut och försvann i den allmänna nedrustningstrend som blåste genom Sverige. Få tycks ha varit oroade över att den säkerhetspolitiska kartan kunde ritas om – igen, inte många pratade om risken för omfattande bränder, terrorattacker eller andra naturkatastrofer. Sannolikt såg ännu färre framför sig att Sverige skulle lamslås av en corona-pandemi. 

Sverige har en beredskap. Men — splittrad och uppdelad i olika planeringssystem är den onödigt och oacceptabelt svag.

Min avhandling om planering och ledning av krisberedskap och civilt försvar i Sverige, 2018, handlar om hur olika försörjningsnätverk ska kunna utvecklas och samordnas för att ge verklig effekt på Sveriges beredskap. Avhandlingen visar att hälso- och sjukvård, transport, kommunikation och livsmedelsförsörjning är exempel på olika försörjningsnätverk som är nödvändiga för att stödja beredskapsplaneringen. Avhandlingen ger också exempel på hur de olika aktörer som behöver ingå i den nationella planeringen måste koordineras för att möta snabbt förändrade krav på Sveriges försvar och säkerhet. 

Men, till att börja med måste svensk beredskap bygga på en betydlig bredare hot-och riskbild än idag. Det finns så mycket fler lägen än krig eller fred, vilket vi blir smärtsamt påminda om idag. Perspektiven måste ändras och vi måste i betydligt större utsträckning förhålla oss till nya typer av kriser och komplexa situationer, som exempelvis en omfattande cyberattack på samhället, dvs en händelse som kan sägas hamna i ”den grå zonen” mellan fred och krig. 

Sveriges beredskap behöver utvecklas för att möta snabbt förändrade hot och olika krav på beredskap. Planeringen måste omfatta alla sorts risker och hot (även krigshotet) och de ska vara ledande för hur samhällets aktörer involveras i olika försörjnings- och beredskapsnätverk.

Utöver detta måste koordinationen mellan de svenska aktörerna förbättras radikalt. Vi kan inte ha två beredskapssystem, ett civilt och ett militärt, med dålig koppling till varandra. Exempelvis lyder MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Försvarsmakten under olika departement.  

Dessutom måste de civila och de volontära aktörerna koordineras, ibland behövs det avtal men alltid strukturer för att kunna fånga upp engagemanget på ett effektivt sätt. 

Det ska finnas en väloljad plan B och plan C och man ska inte behöva tänka för mycket när det blir skarpt läge. 

Att koordinationen av den svenska beredskapen är långt ifrån smidig visade sig både vid den stora skogsbranden i Västmanland 2014 och när det brann i andra delar av landet 2018. Det var kaosartat och det blev en tankeställare om den beredskap som behövs i en krissituation. 

Samarbetet har under de senaste åren förbättras i svensk krisberedskap – mellan myndigheter och militära organisationer, exempelvis efter terrorattacken i Stockholm 2017. Men det räcker inte. Det finns mycket kompetens som idag inte kommer till användning. Systemet måste moderniseras och effektiviseras. 

Det kan tyckas obetydligt att prata om förändringar av krisberedskapsplanering när vi är mitt i en kris, men jag gör det ändå. Coronakrisen kan innebära en chans till att förändra svensk beredskap i grunden. Men vi måste hitta nya och förbättrade samarbetsformer.

Elvira Kaneberg, PhD
Assistant Professor
Programme Director

]]> 0