Professor i nationalekonomi; forskar om regional utveckling, städer och kreativitet, gillar städer i alla former.
Beroendet av ett fåtal stora företag
Pressbild - Polarbröd
Branden i Älvsbyn då Polarbröds fabrik brann ner blev utan tvekan ett hårt slag för kommunen och alla de människor som på något sätt jobbat mot företaget. Över en natt försvann en mycket stor mängd arbetstillfällen på en plats som i övrigt inte hade väldigt många andra aktörer att bygga sin lokala ekonomi på. Beläget cirka 45 minuter från Piteå och 50 minuter från Luleå så är det en relativt lång daglig pendling till de flesta nya möjliga arbetstillfällena för de som vill bo kvar och fortfarande hitta ett nytt jobb, då det kan bli svårt för samtliga som nu varslats att hitta ett nytt jobb i kommunen.
Men Älvsbyn är långt ifrån ensamma om att vara relativt beroende av en eller ett fåtal stora arbetsgivare, något som jag pratade med SvD Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.om härom veckan. Tvärtom är det ett mycket stort antal mindre kommuner i landet där en relativt stor del av arbetskraften är beroende av få arbetsgivare.
Anledningen är att stora arbetsgivare inte sällan är tillverkningsindustriföretag och fabriker behöver mycket yta till sin verksamhet. Då land är dyrt i stora städer så hittar vi istället en överrepresenation av tillverkningsindustri på många mindre orter där marken är billigare. Dessutom finns det ofta en historia av att ha levt gott på tillverkningsindustri under en lång tid, framförallt på många bruksorter. Tjänsteindustrin tenderar istället att lokaliseras till större städer – dels för att de inte behöver samma tillgång till mark, dels för att de i högre grad behöver närhet till kunder (och det bor fler i städer), samtidigt som de ofta i högre grad söker tillgång till högutbildad personal (åtminstone företag inom kunskapssektorn).
Nu är det självfallet inte så att bränder av det slag som skedde i Älvsbyn är sannolikt att hända på många fler platser. Men det visar ändå på sårbarheten hos dessa mindre kommuner när en av de få – eller till och med den enda – större arbetsgivaren försvinner. Eftersom antalet arbetstillfällen rent allmänt har minskat över tid inom tillverkningsindustrin, dels beroende på konkurrens från låglöneländer, dels beroende på att teknologi i många fall ersatt mänsklig arbetskraft, så medför det en risk för att tillverkningsindustri riskerar att försvinna på många platser på sikt. Detta är bara en av de utmaningar som många mindre platser står inför framöver.
Vilka kommuner är då i högst utsträckning beroende av en eller ett fåtal stora arbetsgivare. I statistiken från SCB (publicerad via Tillväxtverkets databas RAPS) är det 68 kommuner som har en arbetsgivare med 250 anställda eller fler. Ytterligare 35 kommuner har två arbetsgivare av samma storlek. Värt att notera är att i hela 78 kommuner har man idag inte någon arbetsgivare med fler än 250 anställda. Kartan nedan visar hur situationen i landet ser ut (baserat på siffror från 2019):
Självfallet förväntar vi oss färre stora företag i kommuner där det bor färre individer. Nästa steg blir därför att se hur stor andel av de som arbetar i kommunen som gör det i ett företag med 250 anställda eller fler:
I vissa av landets kommuner arbetar upp till 40 procent av arbetskraften i ett större företag. I hela 110 kommuner arbetar över 20 procent av arbetskraften i kommunen i ett större företag.
Men det behöver ju inte per definition göra kommunen sårbar. Denna om denna andel av arbetskraften arbetar i flera olika stora företag så innebär det att sårbarheten är lägre än om det bara är i ett eller ett fåtal sådana. Nästa steg blir därför att justera siffran i karta 2 ovan med antalet stora företag (vi tar alltså andelen av arbetskraften som arbetar i ett stort företag dividerat med antalet stora företag i kommunen). Då får vi följande karta:
De kommuner som är röda är alltså kommuner där en hög andelen av arbetskraften arbetar för enbart ett (och i ett fall två) stora företag. Bland de orange kommunerna är det en relativt stor del av arbetskraften som arbetar i 1 eller 2 företag stora företag (och i ett fall tre stycken företag). Detta är alltså kommuner som skulle kunna ses som relativt sårbara i fall om att en företagsnedläggning skulle ske.
Nu är detta inte direkt en nyhet. Redan 2006 släppte exempelvis ITPS en studie (Konsten att överleva) som visade på likande utmaningar. Men i takt med att urbaniseringen fortgått och utmaningarna för mindre kommuner många gånger blir allt större, är det viktigt att aspekter som denna inte faller i glömska.
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.