Digitalt medborgarskap – rätten att vara en del av det digitala samhället
Vi lever i ett samhälle där en allt större del av våra liv utspelar sig digitalt. Vi håller kontakt med familj och vänner, delar erfarenheter, diskuterar frågor som engagerar oss och hittar nya gemenskaper. Digitala arenor har också gett människor helt nya möjligheter att göra sina röster hörda.
Foto: Vitaly Gariev @ Unsplash
Detta kan beskrivas som digitalt medborgarskap. Det handlar inte bara om att ha tillgång till internet eller kunna använda en smartphone. Det handlar om möjligheten att delta, uttrycka sig, skapa relationer och vara en del av samhället, också digitalt. Den möjligheten behöver gälla alla, även när våra förutsättningar förändras genom livet.
Internationella Alzheimerdagen
Den internationella Alzheimerdagen inträffar den 21 september varje år för att sprida kunskap om demenssjukdomar och uppmärksamma drabbade samt deras närstående.
I vår forskning studerar vi hur personer som lever med demenssjukdom och deras närstående använder och upplever sociala medier. Här blir det digitala samhällets möjligheter, men också dess problem, särskilt tydliga. Sociala medier kan skapa gemenskap och motverka isolering. Människor kan hitta andra med liknande erfarenheter, dela kunskap och skapa nya relationer. För personer med demenssjukdom kan det också vara en arena där de själva får berätta om sina liv, utmana stereotypa föreställningar och bidra till ökad kunskap och medvetenhet om demens.
Men möjligheten att vara synlig innebär också en risk att bli utsatt. Det digitala samtalsklimatet kan vara hårt. Bakom en skärm kan människor uttrycka sådant som kanske aldrig skulle sägas ansikte mot ansikte. Dessutom saknas ofta tonfall, ansiktsuttryck och kroppsspråk som hjälper oss att tolka varandra. Det kan vara svårt för vem som helst, men kan innebära ytterligare utmaningar för personer med exempelvis kognitiva svårigheter. Det finns alltså en sårbarhet som vi behöver ta på allvar. Men sårbarhet är inte detsamma som oförmåga.
Vem bestämmer över vårt digitala liv?
Om vi enbart fokuserar på riskerna finns en fara att vår vilja att skydda i stället leder till exkludering. Att hindra någon från att delta digitalt kan minska vissa risker, men det kan också innebära förlust av relationer, gemenskap, självständighet och möjligheten att göra sin röst hörd. Samtidigt behöver vi diskutera integritet och samtycke. Vem bestämmer över vårt digitala liv? Bilder, filmer och berättelser kan publiceras och delas av andra och finnas kvar långt efter att de först publicerades. För personer vars beslutsförmåga kan förändras över tid, exempelvis vid demenssjukdom, blir frågor om autonomi, stöd och samtycke särskilt viktiga.
Hur kan vi skapa digitala miljöer där människor med olika förutsättningar kan delta på sina egna villkor och få stöd när det behövs? För att kunna göra det behöver vi också inkludera dem det handlar om i forskningen. Vi behöver lyssna till deras erfarenheter och låta deras perspektiv bidra till kunskapen om både möjligheter, risker och vilket stöd som faktiskt behövs. Det är svårt att skapa ett inkluderande digitalt samhälle utan att involvera dem som riskerar att ställas utanför det.
Digitalt medborgarskap handlar ytterst om rätten att delta i det samhälle vi gemensamt har skapat. Det innebär att hitta balansen mellan möjligheter och risker, mellan autonomi och skydd, att skydda utan att stänga ute, att stödja utan att ta över och att låta människor fortsätta vara aktörer i sina egna digitala liv.
För ett digitalt samhälle kan knappast kallas inkluderande om inte alla får möjlighet att delta.
Författare
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.
