Linköping – regionen där segregationen ökar mest

Lästid: 4-6 minuter
Kategorier: Integration, Segregation

I mitt förra blogginlägg fokuserade jag på den arbetsmarknadsregion i Sverige som har sett den största minskningen i boendesegregation sedan 1990, nämligen Karlshamn. Den allmänna utvecklingen i landet är dock en ökad grad av segregation och segregationen har också ökat i majoriteten av de svenska regionerna, vilket jag har visat i tidigare blogginlägg. Den region där ökningen är som allra störst är Linköping, vars olikhetsindex har stigit med drygt 15 procentenheter mellan 1990 och 2011, vilket illustreras i figuren nedan.

Skärmavbild 2015-11-18 kl. 20.32.08

Figuren visar på en kontinuerlig uppåtgående trend, vilket innebär att det inte är någon enstaka händelse som är orsaken till ökningen i segregation. I och med denna utveckling har Linköping klättrat från plats 27 till plats tre i listan över Sveriges mest segregerade arbetsmarknadsregioner. 2011 var det bara Södertälje och Malmö som hade en större boendesegregation än Linköping.

Vad betyder då egentligen dessa siffror? Jo, i Linköping bor individer med inhemsk och utländsk bakgrund i allt större utsträckning i olika områden inom regionen. Det sker alltså en ständig ökning i den rumsliga separationen av människor med olika bakgrund, vilket kan tänkas få konsekvenser för både individerna själva och för samhället i stort.

Genom att gå ner på områdesnivå kan man se hur den geografiska omfördelningen faktiskt har gått till, det vill säga vilka områden som ser en ökad koncentration av individer med utländsk respektive inhemsk bakgrund. Eftersom jag bodde i just Linköping under min studietid känner jag ganska väl till de olika bostadsområdena och vilken bild som finns av dem. Denna bild förstärks i hög grad av de siffror jag har räknat fram.

Mönstret för Linköping är att individer med utländsk bakgrund i allt större utsträckning bor i områden med lägre socio-ekonomisk status, vilka ofta karaktäriseras av en hög andel hyresrätter, gärna byggda under miljonprogrammet, större arbetslöshet och socialt utanförskap, medan individer med inhemsk bakgrund flyttar därifrån. Det är framför allt ett par områden som sticker ut i statistiken och av dessa utmärker sig Skäggetorp.

I Skäggetorp har befolkningen ökat med 12 procent mellan 2011 och 1990, en ökning som uteslutande består av individer med utländsk bakgrund. Denna grupp har femdubblats samtidigt som gruppen av individer med inhemsk bakgrund har minskat med nästan 40 procent. Jag vågar påstå att Skäggetorp är ett utsatt område med bland annat stor andel hyreshus, stort socialt utanförskap och låg förvärvsfrekvens. 2011 var endast 47 procent av befolkningen mellan 25 och 64 år sysselsatt, vilket innebär en kraftig minskning sedan 1990 då motsvarande siffra var 82 procent. Skäggetorp är alltså ett typexempel för den bild jag gav ovan om utvecklingen av boendemönstren i regionen. Området är dock inte den enda boven i dramat, även andra bostadsområden i Linköping ser en liknande utveckling, om än inte lika extrem som i Skäggetorp.

För Linköpings arbetsmarknadsregion som helhet innebär detta alltså en ökad koncentration av regionens individer med utländsk bakgrund till områden med lägre socio-ekonomisk status, vilket leder till minskad integration mellan olika grupper av människor. Denna koncentration leder troligtvis också till sämre kunskaper i det svenska språket, framför allt men inte uteslutande för individer med utländsk bakgrund, och ökad segregation på grundskolenivå, vilket innebär sämre möjligheter till utbildning, och därmed sämre framtidsutsikter, för barn som växer upp i dessa områden.

Den låga sysselsättningsgraden i utsatta områden innebär även att det riskerar att skapas en social acceptans för att vara arbetslös och barn och ungdomar har färre positiva rollfigurer i grannskapet. Tillsammans kan detta leda till minskad integration på arbetsmarknaden och därmed begränsade konsumtions- och valmöjligheter för individer som växer upp i dessa områden. Detta innebär inte bara kostnader för individerna själva utan även för samhället i övrigt, i form av ökade välfärdsutgifter men framför allt för att dessa människor sitter på resurser, förmågor och kompetenser som inte tas tillvara.

Övriga bloggposter på temat segregation: 

Ett segregerat Sverige del 1.

Ett segregerat Sverige del 2.

Karlshamn sticker ut i ett allt mer segregerat Sverige.

Segregation och sysselsättning

Toppen (och botten) i segregationsligan. Karlshamn sticker ut.

Linköping – regionen där segregationen ökar mest

Lämna en kommentar