Har tomten råd att besöka alla barn till jul?

Lästid: 5-8 minuter
Kategorier: Ekonomisk geografi, Segregation

Vi har nu kommit en bit in i december månad och köphysterin inför jul är i full gång. Det ska inhandlas julpynt, julmat, julgodis, chokladaskar, julgran(ar), adventskalendrar, adventsljusstakar, luciakläder och inte minst julklappar, framför allt till barnen. Detta samtidigt som det vardagliga livet också måste hållas igång, mat på bordet och kläder på kroppen, särskilt nya vinterkläder och skor till barnen (vilket är dyrt!) eftersom förra årets uppsättningar troligtvis är urvuxna. Av detta följer ekonomiska ansträngningar för många familjer, där ensamstående föräldrar kan tänkas vara särskilt utsatta. Det kan vara svårt att stå emot ”krav” från omgivningen, inklusive media, och tjat från barnen, om hur julen ska och bör firas och det dåliga samvetet kan gnaga när barnen inte får lika många eller lika fina (läs dyra) julklappar som kompisarna.

Som rubriken lyder ställer jag mig frågan om jultomten verkligen har råd att besöka alla barn i Sverige, särskilt barn i utsatta områden? Dessa områden karaktäriseras av bland annat låg socio-ekonomisk status, ökad koncentration av individer med utländsk bakgrund och hög arbetslöshet. Jag har i tidigare blogginlägg visat att det finns ett starkt negativt samband mellan grad av segregation och sysselsättning, vilket innebär att i områden som har en övervägande andel individer med utrikes bakgrund är en lägre andel av befolkningen i arbete. Jag har också visat att detta negativa samband är bra mycket starkare idag än för 20 år sedan, vilket pekar på en försämrad ekonomisk position för människor som bor i dessa områden.

Eftersom det är genom sysselsättning vi har möjlighet att få en hyfsad inkomst följer det sig ganska naturligt att köpkraften bland hushållen i segregerade områden är lägre än för hushållen i mindre segregerade områden. Köpkraften kan i vissa hushåll till och med vara så låg att man kanske helt enkelt inte har råd att fira jul, i alla fall inte fullt ut enligt samhällets normer. För att titta lite närmare på detta visar figurerna nedan sambandet mellan segregation och genomsnittlig hushållsinkomst på områdesnivå (där områdena är definierade enligt 99/00 års församlingsindelning). Segregation är mätt genom både det så kallade olikhetsindexet, vilket finns beskrivet i mina tidigare blogginlägg, och andel av befolkningen med utländsk bakgrund.

Skärmavbild 2015-12-15 kl. 13.49.16

Båda figurerna visar på ett negativt samband mellan segregation och genomsnittlig hushållsinkomst. Vad som är särskilt tydligt från figurerna är att områden där en övervägande andel av befolkningen har utländsk bakgrund är den genomsnittliga hushållsinkomsten uteslutande i det nedre skiktet. Sambanden är dock relativt svaga, vilket framför allt beror på en mycket stor spridning i genomsnittlig inkomst bland områden med lägre grad av segregation. Figurerna ovan tar heller inte hänsyn till att inkomster tenderar att vara högre i städer än på landsbygden. Figurerna nedan visar därför motsvarande samband för ett urval av regioner.

Skärmavbild 2015-12-15 kl. 13.52.29Skärmavbild 2015-12-15 kl. 13.52.37Skärmavbild 2015-12-15 kl. 13.52.45

Figurerna visar att det negativa sambandet mellan segregation och genomsnittlig hushållsinkomst håller även på regional nivå och att det i många fall dessutom är starkare. Figurerna visar även att det i de flesta regioner är ett fåtal områden som driver det negativa sambandet, det vill säga det finns ett par utsatta områden i varje region med låga inkomster, hög grad av segregation, hög arbetslöshet och socialt utanförskap. Det är framför allt barnen i dessa områden som löper risken att inte få besök av tomten på julafton.

Till sist ska man nog komma ihåg att barn är mycket mer flexibla än vad vi vuxna är och de är också mycket mer tacksamma för det lilla än vad vi vuxna är. Kanske är det vi själva som medvetet eller omedvetet för över våra egna förväntningar till barnen och därmed skapar den köphysteri som nu råder. Det kan nog vara dags att ta ett steg tillbaka och fundera på vad julen egentligen innebär, det viktigaste kanske ska vara att man spenderar tid tillsammans med nära och kära. Jag tror dock inte att julklappar helt har spelat ut sin roll, särskilt inte för barnen, men man ska nog fundera på rimligheten i hur mycket som spenderas. Och för de föräldrar som vänder på de sista slantarna för att täcka mer basala behov finns det viss hjälp att få, i form av frivilligorganisationer och företag som skänker julklappar och/eller organiserar julaktiviteter. Till exempel:

Alla de som känner att man faktiskt har råd att köpa någon julklapp extra, eller bidra med en slant, kan vända sig till dessa organisationer (eller andra) för att ge sitt stöd.

Med förhoppning om en God Jul för alla, oavsett antalet klappar under granen!

 

 

Lämna en kommentar