Hur kreativ är din kommun?

Lästid: 6-9 minuter
Kategorier: Företagsledning, Kreativa klassen
shutterstock_290238152

Kreativa klassen har kommit att bli ett begrepp och det är ett uttryck som väcker många känslor. För självfallet är det så att många olika personer och yrkeskategorier kan vara kreativa – även om vederbörande inte har en högre utbildning (så har vi klarat av den diskussionen). Och det var just på grund av detta som kreativa klassen-begreppet togs fram i samband med att min kollega Richard Florida skrev sin bästsäljare som kom år 2002: The rise of the creative class. Tanken var att ta fram ett mått som visade på vad man de facto gjorde när man arbetade snarare än vad och hur länge man hade studerat.

Traditionellt använder sig ekonomer av andelen av arbetskraften som har en universitetsutbildning som ett mått på humankapital, men Richard menade att det finns personer som Bill Gates, Michael Dell och inte minst Ingvar Kamprad som på många sätt revolutionerat vår vardag men som inte hade en universitetsexamen och därmed inte skulle räknats som humankapital. Baserat på studier från amerikanska Bureau of Labor Statistics (ung. motsvarande svenska SCB) valdes yrkesgrupper ut där de som arbetade med dessa yrken själva uppgett att de i hög grad fick betalt för att tänka. De yrken som valdes ut var följande: Matematik- och Programmeringsyrken, Arkitekter och Ingenjörer, Forskare, Lärare, Bibliotekarier, jobb inom media och kultur, chefsjobb, inom finanssektorn, jurister, läkare, vissa sjuksköterskejobb och vissa säljjobb av mer avancerade produkter. Många av dessa är yrken som ofta kräver en utbildning men långt ifrån alla.

Och tittar vi på spridningen i svenska kommuner av dessa yrken så får vi följande karta (uttryckt som en andel av alla de som arbetar på platsen):

Kreativa Klassen 2013

 

Kartan är baserad på dagbefolkning, så det är en spegling av arbetsmarknaden på platsen och inte vilka som bor där.  Och faktum är att skillnaderna är ganska stora. På vissa platser i Sverige har ungefär 1 av 5 eller 1 av 4 personer i hög grad betalt för att tänka på jobbet. De kommuner som är markerade i rött är just dessa kommuner. Ofta rör det sig om platser som inte riktigt ställt om från en ekonomi baserad på tillverkningsindustri till en tjänsteekonomi.

De gröna kommunerna är de som i högst grad har människor som jobbar i yrken där man får betalt för att tänka. Dessa hittar vi i högre grad i storstadsregioner och en stor del av dem är även så kallade kärnkommuner, dvs. de utgör den ekonomiska motorn i arbetsmarknadsregionen, ofta med en högskola eller ett universitet på orten. Tabellen nedan visar andelen av de som arbetar som har ett kreativt yrke:

Tabell

Allra flest hittar vi i Solna, hemmakommunen till arbetsgivare som Karolinska Institutet. Här har nästan 7 av 10 i hög grad betalt för att tänka. Stockholm ligger på andra plats och här hittar vi inte minst många statliga institutioner och ministerier. Stockholm är också hem för många företag inom tjänstesektorn, som i högre grad anställer individer inom dessa yrkesgrupper. Lund ligger på tredje plats, med ett stort universitet och inte minst snart hem för den europeiska forskningssatsningen European Spallation Source (ESS) och MAX IV-laboratoriet.

Danderyd, Sundbyberg, Linköping, Göteborg, Uppsala och Lomma har alla över hälften av de som arbetare i kunskapsyrken. I andra ändan av skalan hittar vi Karlsborg med 21,7 procent av arbetskraften i kreativa yrken. Karlsborg har förvisso en arbetsmarknad som i hög grad präglas av försvarssektorn (som jag naturligtvis vet kan vara kreativ också), följt av Nordmaling, Ljusnarsberg, Filipstad och Överkalix. Lilla Edet, Ockelbo, Eda, Uppvidinge och Heby rundar av listan. En stor del av dessa platser är mindre kommuner, relativt långt ifrån en stor ekonomisk motor och som i hög grad är beroende av tillverkningsindustrisektorn.

Men spelar detta någon roll då? Faktum är att det gör det för platser som i högre grad baserar sin ekonomiska verksamhet på kreativitet och kunskap tenderar att ha attraktiva s.k. socio-ekonomiska strukturer – de är helt enkelt ofta lite mer välmående i genomsnitt. Låt oss ta några exempel. Till att börja med relaterar vi andelen kreativa jobb mot ohälsotalet i kommunen:

Ohälsotal

Kommuner där en större andel har kreativa jobb har lägre ohälsotal. Detta kan bero på många orsaker. Dels är kreativa jobb oftast inte lika fysiskt tunga som jobb inom andra sektorer. Dessutom upplevs troligen ofta jobbet som roligare och mer intressant vilket gör det enklare att gå dit, även om man känner sig krasslig.


Lönesumma

I kommuner där en högre andel jobb är kreativa tjänar också människor mer i lön i genomsnitt. Figuren ovan visar detta samband.

Kommuner som har en högre andel kreativa yrken är ofta platser som upplevs som mer öppna och toleranta, helt enkelt med lägre inträdesbarriärer. Figuren nedan visar på sambandet mellan andelen kreativa yrken och hur man placerade sig på RFSLs kommunranking:

Öppenhet och tolerans

Och listan kan göras lång. Andelen kreativa kunskapsjobb är inte bara ett mått på hur arbetsmarknaden ser ut. Det är också ett mått som indirekt fångar mycket annat på en plats – inte minst hur platsen mår. Det är därför viktigt att fortsätta att jobba med sin plats och en av de viktigaste utmaningarna på sikt är att förbättra många yrken och yrkesuppgifter så att så många som möjligt skall få lov att ta tillvara sin kreativitet i sin yrkesroll. Att ta tillvara människors kreativa potential är helt enkelt varje arbetsgivares och varje plats viktigaste utmaning inför framtiden.

Vill du veta hur kreativ din kommun är? Kontakta då Emil Danielsson på emil.danielsson@ju.se

 

 

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar