Vad ska vi egentligen ha våra parker till?

Lästid: 5-8 minuter
Kategorier: Attraktivitet, space / place, Städer
1024px-Rådhuset-Jönköping

Den här frågan har diskuterats en hel del i Jönköping den senaste tiden. På förekommen anledning skrev jag en krönika i den lokala tidningen Jönköpingsposten. Men eftersom frågan säkert är minst lika aktuell i resten av landet så publicerar jag den även här på bloggen:

När jag bodde i Paris på 90-talet gick jag gärna till Luxembourg-parken och läste mina läxor. Jag tog med mig en billig macka, läste om Paris-arkitektur och kolla på människorna i parken. Det var en blandning av andra studenter, av lekande barn, av familjer med picknick-korgar och av äldre som spelade pétanque. Jag var inte ensam om att gå dit att läsa. Det gjorde de flesta av mina studiekamrater efter skoldagens slut och det som gjorde parken till ett sådant trevligt ställe var just det faktum att parken var en plats för alla.

Det gör att jag blir beklämd när jag läser att Rådhusparkens viktigaste funktion är att den ska vara ett ”finrum”. Ett finrum fanns hemma hos de flesta av mina vänner när jag växte upp. Finrum var sällan använda och de som hade tillträde till finrummet var främst de vuxna. Finrummet var så långt ifrån Luxembourg-parken som man kan komma. Finrummet var outnyttjat och exkluderande. Finrummet är allt det som en park inte ska vara.

Men vikten av den inkluderande platsen är mer än bara moralisk. Den är också ekonomisk. Jag har under de senaste tio åren besökt nästan alla kommuner i landet och träffat fler kommunstyrelsemedlemmar än vad jag kan minnas. Den allra överväldigande majoriteten är 50+, vita män och kvinnor i kostym. Nu vill jag poängtera att det inte är något fel på den här gruppen. Jag är själv bara några få år härifrån och vi kan en himla massa saker och har massor av erfarenhet – men vi tenderar ju att gilla ungefär samma saker. Och vi tenderar dessutom att tro att unga människor vill ha detsamma från sin plats idag som vi ville ha när vi växte upp. Som den äldre mannen sa till mig på en plats där jag föreläste: ”Ska vi bara ha en massa barer här nu då? När jag växte upp gick vi till hembygdsgården. Det duger gott åt de unga idag också”.

Platser som unga valt att flytta ifrån under lång tid blir väldigt snabbt anpassade till en äldre generation och hittills har jag nog aldrig besökt en kommun där denna grupp inte haft något att göra. Så ser det dock sällan ut för den yngre generationen och de har för länge sedan anpassat sina flyttmönster mot platser där deras intressen tillgodoses. De platser som de lämnat bakom sig har ofta slutat att växa eller till och med börjat krympa. Där har medelåldern höjts med tiden och i ännu högre grad kommit att anpassa sig till att bli en plats för den äldre generationen. De som idag tror att det räcker med bra skola, vård och omsorg och bussar som går i tid för att locka till sig människor är ganska illa ute. Den generation som växer upp idag har gjort det under helt andra förutsättningar än vad jag gjorde en gång i tiden. För mig var Jönköping ”center of the universe” tills jag var 18 år. Så är det inte för dagens unga. De har haft mängder med TV-kanaler, internet och de har rest och de vet vad de har att välja på. De väljer helt enkelt platser som tillgodoser deras behov.

Men säger då vissa – varför ska vi bry oss om denna grupp? Vi kan satsa på att vara den bästa platsen för barnfamiljerna. Vi kan vara en bra plats för pensionärerna. Låt de unga flytta någon annanstans om de inte är nöjda med det vi har här. Tja, problemet är bara att dessa grupper knappast flyttar. De stannar i mycket hög grad kvar på de platser som de valt innan barnen kommer. Idag sker i princip 90 procent av alla flyttar över en kommungräns i åldern 18 till 35 år när de inte har hus som ska säljas, make eller maka som ska byta jobb och barn som ska byta skola. Vill man som plats fortsätta att växa är det därför oerhört viktigt att inte glömma bort de behov som den yngre har.

Det betyder inte att det är den enda grupps behov som ska tillvaratas. Tvärtom ska staden liksom parken vara en plats för alla – inklusive 50+:are. Utmaningen är att denna grupps intressen ofta tillgodoses redan från början. Det är därför viktigt att se till att ytterligare grupper får plats. Sedan behöver det inte nödvändigtvis vara i form av ett tivoli. Vad som behövs är fler röster in i diskussionen vad vi vill ha från vår plats – även från de som inte sitter med så mycket makt att påverka utvecklingen.

För vare sig vi vill det eller ej så kommer framförallt de ungas preferenser att styra mycket av utvecklingen på våra platser. De platser de väljer att lämna slutar att växa och det påverkar alla som fortfarande tycker att just den här platsen är den bästa för dem. Det påverkar arbetsmarknaden som inte förnyas. Det påverkar utbudet i centrum. Det påverkar nyföretagandet. Det påverkar skatteintäkterna som ska säkra den goda offentliga servicen på vår plats. Det påverkar helt enkelt framtiden för alla som bor på platsen. Av just detta skäl bör vi undvika att göra vår mest centrala park till ett exklusivt finrum som bara tilltalar en grupp av befolkningen. ”

Lämna en kommentar