Behöver Stockholm Sverige?

Lästid: 8-12 minuter
Kategorier: Ekonomisk geografi
reflection-610622_1280

Det fanns en tid när Stockholm behövde Sverige. Mycket tydligt var detta beroende under perioden 1880 till 1950 då Stockholm framför allt var en industristad med företag som Atlas Copco, Aga, LM Ericsson, Separator/Alfa Laval, Gustafsberg, Bergsunds Mekaniska Verkstad, Electrolux, osv. Då var Stockholm beroende av resten av landet inte bara för leveranser av mat och ved men också för råvaror och insatsvaror från resten av Sverige samtidigt som resten av Sverige utgjorde en viktig kund för många av industriföretagen i Stockholm.

Men behöver Stockholm Sverige idag? Produktionen av fysiska produkter utgör idag bara en liten del av Stockholms ekonomi. Idag är basen för Stockholms ekonomi en helt annan och utgörs av företag inom finansiella tjänster, kunskapsintensiva företagstjänster, mjukvaruutveckling, etc. samt huvudkontorsfunktioner inklusive forskningsavdelningar. Nu bygger produktionen inte lägre på fysiska insatsvaror. Numera är det kunskap som är den centrala insatsfaktorn. Den kunskap som nyttjas som insatsfaktor i Stockholm kommer inte från resten av Sverige utan importeras i hög grad från andra storstadsregioner med en likartad produktionsinriktning.

Fortfarande finns det en visst beroende av resten av Sverige men det är mycket svagare än det som rådde före 1950. Banker och försäkringsbolag är till del beroende av kunder i resten av Sverige men i växande grad är deras affärer internationella. De kunskapsintensiva företagen i Stockholm är till viss begränsad del beroende av kunder i resten av Sverige men främst finns kunderna i Stockholm och i utlandet. För mjukvaruföretagen finns ofta inget beroende alls av resten av Sverige. Digitala tjänster som från Spotify bjuds ut till kunder globalt. Stockholm är till del beroende av inflyttning av högutbildad arbetskraft från universitets- och högskoleorter runt om i Sverige men nyckelmedarbetare rekryteras i växande grad globalt. Inte ens när det gäller livsmedelsleveranser är Stockholm kritiskt beroende av resten av Sverige. Mer än 50 % av de livsmedel som konsumeras i Stockholm är importerade från utlandet.

De företag som idag driver Stockholms ekonomi är inte beroende av resten av landet så som de företag var som drev Stockholms ekonomi mellan 1880 och 1950. De nya företagen är inte beroende av en fysisk nationell leveranskedja. Och i den mån dessa företag utvecklar fysiska produkter så sker tillverkningen ofta någon annanstans och då ofta i utlandet.

Den nya ekonomi som utvecklats under de senaste decennierna har varit bra för Stockholm såväl sysselsättningsmässigt som inkomstmässigt. Det vi med rätta kan fråga oss är vad denna framgång betyder för resten av Sverige. Var passar resten av Sverige in när Stockholm gått in i den digitala ekonomin? Vilka fördelar drar den gamla industriregionen Bergslagen av att Stockholms nya företag ökar sina affärer med kunder runt om i världen?

Svaren på dessa frågor har politiska och sociala implikationer i en tid när människor i många delar av landet känner sig alienerade och missnöjda över att de krafter som urholkar landsbygd, tätorter och mindre städer inte alls påverkar Stockholm. Och de har inte nödvändigtvis fel när de känner att de inte har samma välfärd som människorna i Stockholm.

Stockholms ekonomi är idag mycket mer beroende av ekonomierna i andra stora städer än av den standardiserade produktion som sker runt om i övriga Sverige. Trots sin relative litenhet tillhör Stockholm gruppen globala städer som utgör interpendenta noder i världsekonomin. Stockholm har exempelvis klassats som varande ett av de fem främsta centra för mjukvaruutveckling i världen. De globala städerna föder varandra med omfattande flöden av nya idéer, kunskaper, teknologier och produkter.

Ju mer integrerarad med andra globala städer en global stad är desto högre är dess välfärdsnivå. Och i den takt som dessa städer utvecklar sina globala länkar desto mindre betydelse får länkar med andra delar av den nationella ekonomin.

Under 1900-talet, i takt med att arbetskraft flyttade in till de stora städerna, kunde en inkomstutjämning inom länder observeras. Denna utjämningstendens har brutits under de senaste decennierna. Stockholm med sin stora ansamling av högutbildad arbetskraft började då dra ifrån resten av Sverige. När stora mängder högutbildade koncentreras på en plats stiger deras löner ännu mer därför att deras produktivitet stiger när de kan lära sig av andra högutbildade. Detta ökar inkomstskillnaderna inom landet, vilket förstärks av skillnader i kapitalavkastning. Till detta kommer att inkomstskillnaderna ökar även mellan olika grupper inom Stockholm.

De förändringar som kan observeras har flera olika orsaker. De beror på globalisering, datorisering och förskjutningen från en industriekonomi till en kunskaps- och tjänsteekonomi. Denna utveckling har slagit mot många delar av Sverige samtidigt som den gynnat Stockholm. De nya kunskapsintensiva tjänsteföretagen väljer i mycket hög grad att etablera sig och växa i den stora staden. Medan traditionella industrijobb slagits ut i resten av Sverige har det samtidigt skapats många nya välbetalda jobb och dessa har i hög grad hamnat i Stockholm.

Vi kan säga att Sveriges ekonomiska bas har skiftat på ett sätt som gynnar den stora staden eftersom den ekonomiska basen i dag är baserad på utbyte av idéer och kunskaper samt agglomerationsekonomier. Kunskapshanterare vinner på att ha många andra kunskapshanterare runt sig på ett sätt som inte gäller för varuhanterare. De agglomerationsekonomier som stora städer möjliggör är starkast för de slag av kunskapsarbete som numera är centrala i utvecklade ekonomier.

Den nya ekonomi som växt fram under de senaste decennierna har genererat en efterfrågan på nya typer av företag och nya typer av expertis för att betjäna inte minst det växande antalet multinationella företag. Det krävs specialister på olika länders skattelagstiftning, på olika länders marknadsreglering, på olika länders patentlagstiftning och på marknadsföring i länder med olika kulturer. Endast globala städer erbjuder en tillräckligt stor marknad för att ett utbud av dessa specialiserade tjänster skall utvecklas.

Forskare och uppfinnare i olika globala städer är i växande grad i kontakt med varandra. Akademiker i olika globala städer väljer i växande grad att publicera samförfattade artiklar. Uppfinnare i olika globala städer utvecklar i växande grad patent tillsammans. Denna typ av samarbeten har ökat kraftigt de senaste tre decennierna i spåren av globala flygförbindelser och Internet.

Det finns idag inte på samma sätt som mellan 1880 och 1950 några ekonomiska mekanismer för att Stockholms ekonomiska framgångar ska sprida sig till resten av landet. Visst kan människor över hela Sverige nyttja Spotify men vinsterna från Spotify stannar hos dem som utvecklat denna service. Stockholm drar alltså snarast inkomster till sig från andra delar av landet när människor runt om i landet betalar för Spotifys tjänster. Detsamma gäller för många nya e-handelstjänster. Innovationerna utvecklade i Stockholm når ut till resten av landet och har givetvis ett verkligt värde för nyttjarna där. Problemet är att dessa tjänster inte generar inkomster och sysselsättning i resten av landet. Visst startas det serverhallar och lager för e-handelsföretag men de jobb som genereras där kräver i allmänhet inte en hög utbildning och generar inte några höga löner.

Den globala ekonomins fördelar tenderar att i Sverige i oproportionerligt hög grad koncentreras till Stockholm. Till icke obetydlig grad beror detta på att Stockholm har Sveriges enda flygplats med interkontinentala förbindelser. När globala städer är förbundna med direkta flygförbindelser ökar de ekonomiska förbindelserna mellan dem. Globala städer med fler direkta flygförbindelser med andra globala städer tenderar att växa mer ekonomiskt. Här har Stockholm en klar nackdel beroende på att Arlanda inte är en riktigt stor internationell flygplats. Det kan noteras att de ekonomiska fördelarna av en stor internationell flygplats försvinner efter cirka 15 mil från flygplatsen, dvs det är främst Stockholm som drar fördel av Arlanda.

Det kan och bör noteras att företag i globala städer främst investerar i andra globala städer och inte i mindre städer eller på landsbygden. Stockholm tenderar alltså att i växande grad länkas samman med London, München, Milano, Paris, Boston, Tokyo, etc. och i minskade grad länkas samman med resten av Sverige. Globala städer knyts alltså alltmera samman i globala nätverk orkestrerade av multinationella företag som växer såväl i antal som i antal dotterbolag. Stockholm och andra globala städer växer alltså som maktcentra samtidigt som resten av landet alltmer förlorar sina kontakter med Stockholm. Stockholm blir alltmer internationellt orienterat och i minskad grad orienterat mot resten av landet. Samtidigt blir resten av landet alltmer beroende av var i Sverige företagen i Stockholm väljer att avveckla arbetsplatser eller att skapa nya. Och de orter som konkurrerar om nya arbetsplatser måste allt oftare konkurrera med andra orter i utlandet.

Inledningsvis ställde vi frågan om Stockholm behöver Sverige idag. Svaret på den frågan är att det behovet successivt sjunker. Samtidigt ökar behovet av Stockholm i resten av Sverige. Inte minst krävs en del av de inkomster som genereras i Stockholm för att förstärka skattekraften i resten av landet och då inte minst i våra två andra storstadskommuner Göteborg och Malmö. Tyvärr analyseras och diskuteras den ojämna relationen mellan Stockholm och resten av landet och hur den kan hanteras politiskt i alldeles för liten omfattning idag. Medan människorna i Stockholm i hög grad är positiva till globalisering, EU, etc. så ser vi hur människorna i inte minst Norrland blir alltmer negativa. Uppenbarligen upplever inte människorna på landsbygden och i mindre orter och städer att utvecklingen har gått i rätt riktning. Att hantera divergensen mellan Stockholm och resten av landet måste på något sätt hanteras de kommande åren. Det är ingen lätt uppgift eftersom Stockholm i allt mindre grad är beroende av resten av landet.

Charlie Karlsson

Professor Emeritus
Jönköping International Business School
Charlie.Karlsson@ju.se

 

Lämna en kommentar

  • Kim Petersen

    Jag delar inte din analys men jag har förstått att den är representativ för många. Även om vi inte har samma analys så tror jag vi i stort kommer till samma slutsats. En slutsats som belyser det felaktiga i att tvinga in regioner med helt olika förutsättningar under samma paraply. Det är bara hämmande för alla. Det är ingen tvekan om att stora delar av Sverige skulle må väldigt bra av den vitamininjektion som ökad självständighet kan ge för de regioner som vill förvalta sig själva och behålla skatteuttaget som görs i den egna regionen. Så varför inte ett Stockholmsparti som jobbar för ökad självständighet för de regioner som så önskar i Sverige, precis som det nystartade Norrlandspartiet gör. Stockholm och Norrland kommer att ha helt olika typer av utmaningar i framtiden, Stockholm med en skenande kriminalitet och en nyliberalism som förpassat mänskliga värden till ekonomiska termer och ett Norrland som allt mer tar formen av en koloni till resten av Sverige.

  • staffanoberg

    Det låter utmärkt om Stockholm inte längre är beroende av norra delarna av landet. Då kan man stänga av flödet av rikedomar från norr. Jag såg nyss Uppdrag gransknings program från Sollefteå BB. Ett exempel där pengar från rikedomarna kan användas i stället. Som till exempel malmbrytningen som forslas till ett värde av 25 miljarder per år och vidareförädling till ett värde av mer än 500 miljarder. Den ständigt ökande skogliga verksamheten ger nya sköna slantar till norra Sverige. Hur lång tid tar det innan Stockholm blir svart om man stänger av några kraftverk eller som Ronny Eriksson undrade ”Om man byggde en hög mur runt hela Stockholm och det inte fanns dörrar i den, undrar om det skulle bli mest klösmärken på ut- eller insidan?”

    • Pekka

      Vore intressant om man slutade leverera pemar till Stockholm från produktionen i övriga Sverige- Hur länge klarar sig Stockholm? två veckor? tre?

  • Uffe Stridsberg

    Tänk att alltid ”Norrland” skall förknippas med glesbygd och misär. En majoritet av ”norrlänningarna” bor i de större städerna efter kusten. Och alla, Luleå, Umeå, Sundsvall och Gävle växer i innevånarantal. Sedan kan man även se till hur mycket de norr om Dalälven genererar till BNP per capita…