Vilka kommuner satsar mest på kultur?

2016-03-09

I förra veckan publicerade SVT Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.siffror från SCB över kulturkostnad per person för samtliga svenska kommuner. Skillnaden mellan de som spenderar mest respektive minst är ganska stora – från 2524 kronor iUmeå (som för övrigt var kulturhuvudstad i Europa år 2014) till 434 kronor per person i Nordanstig.


alt

Kulturens betydelse har lyfts fram av platsutvecklare som en faktor som är med och skapar attraktivitet på en plats. Kulturekonomi Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.intervjuade mig om detta samband för ett par år sedan och om det finns belägg för att kultur faktiskt lockar invånare och företag till en plats. Ur min synvinkel så fungerar kulturen som (1) ett sätt att skapa liv och rörelse på en plats som medför att den känns mer intressant att befinna sig på, men också (2) så skickar den en signal till kreativa, innovativa och drivna individer om att här är det en öppen och tolerant plats som är mer benägen att ta till sig nya idéer som kanske är annorlunda. Men jag tror också att platser av detta slag är mer benägna att faktiskt investera i kultur och att det därför finns ett ömsesidigt samband –dvs. de påverkar varandra.

Självklart kan vi förvänta oss att hitta mer kultur (men kanske inte per invånare) på platser som har en större befolkning eftersom man där har ett större marknadsunderlag för satsningar med stora fasta kostnader (som exempelvis ett kulturhus eller en arena av något slag). Och självfallet kan mindre platser sällan vara med och konkurrera i detta fall, men det betyder inte att kulturen saknar betydelse här. Min egen forskning Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.tillsammans med Özge Öner och Lasse Pettersson visar att mindre kommuner och förorter som år 2002 hade satsat mer på kultur också hade en snabbare befolkningsökning de kommande fem åren jämfört med platser som inte haft samma investering. Jag har också varit med och skrivit om kultur Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. tillsammans med Fastighetsägarnas Rudolf Antoni. Vi använde oss av SOM-institutets data och kartlade kultur ur en rad perspektiv i 34 större svenska kommuner.

Om vi tittar på kartan nedan över de av SVT publicerade siffrorna så ser vi en relativt stor variation bland svenska kommuner och hur omfattande deras kostnader för kultur varit:

Kulturkostnad 2014

De gröna områdena är de som haft de högsta kostnaderna för kultur per person (minst 1444 kronor per person) och de röda de som satsat minst (mindre än 767 kronor per person). Intressant är att se hur norra delarna av Sverige generellt spenderat mer pengar på kultur under 2014 än de södra delarna.

Men finns det några samband mellan vilken strukturer som finns på platsen till att börja med och hur mycket pengar som satsades på kultur under 2014. För att undersöka det gör vi en korrelationsanalys som testar om det finns ett statistiskt signifikant samband mellan två variabler. Det är viktigt att komma ihåg att en korrelationsanalys aldrig testar för orsakssamband, dvs. vad som påverkar vad, utan bara om vi ser ett samband mellan två saker.

De kommuner som har de allra högsta kostnader per person är i allmänhet kommuner som:

– har en högre kommunalskatt och även en högre andel kulturarbetare per capita.

– har en högre andel kreativa klassen

– i valet 2014 i högre grad röstade på S och V och i lägre grad M, KD och FP. Däremot fanns det inget statistiskt samband med andelen röster på SD, MP eller C.

– hade ett högre värde på RFSLs kommunindex Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.för tolerans.

Det är viktigt att poängtera att dessa statistiska samband är relativt svaga (men fortfarande signifikanta på en 1- eller 5-procentsnivå).

Det är viktigt att komma ihåg att vår forskning inte säger att kulturen skall drivas i kommunal regi och nödvändigtvis av skattemedel. Det är precis lika viktigt att underlätta för de individer som vill driva kulturella verksamheter på en plats. Men självklart är det samtidigt så att det många gånger är svårt att hitta finansiering till kulturella näringar och då kan ibland skattemedel vara den enda utvägen.


Charlotta Mellander

Professor i nationalekonomi; forskar om regional utveckling, städer och kreativitet, gillar städer i alla former.

Visa alla mina bloggposter

Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.