Problemet är inte att folk i utsatta områden dog i Covid-19, problemet är att de dör

2024-02-28

Covid-19-pandemin kastade strålkastarljuset mot socioekonomisk svaga områden, de som ofta benämns som socialt utsatta, marginaliserade eller segregerade. Vi har sett flera rapporter i media som antyder att dödligheten i Covid-19 är särskilt hög i dessa områden, vilka ofta karaktäriseras av en relativt stor befolkning med ursprung i andra länder än Sverige.

Biskopsgården i Göteborg. Foto: Alvis Wolff @ Unsplash

Att språkliga barriärer och en lägre tillit till myndigheter kan ha medfört att informationsflöden och rekommendationer för att minska smittspridning inte nådde fram och/eller inte efterföljdes är exempel på förklaringar till varför dessa områden kan ha varit extra utsatta. Även trångboddhet och flergenerationsboende har lyfts fram som möjliga orsaker till att utsatta områden drabbades hårt. På senare tid har likaså låg vaccinationstäckning framhävts som en ytterligare förklaring.

Tack vare den detaljerade mikrodata vi har tillgång till i Sverige (genom Statistiska Centralbyrån, SCB), matchat med ett fullständigt register över samtliga dödsfall och orsaken till dessa (genom Socialstyrelsen), har vi kunnat studera om det finns någon så kallad områdeseffekt när det gäller dödsfall i Covid-19. Är risken att dö med Covid-19 beroende av vilken typ av område man bor i? Det enkla och snabba svaret är nej. När vi kontrollerar för både individuella och geografiska faktorer hittar vi inte någon effekt av hur bostadsområdet i sig ser ut, i termer av befolkningens utbildningsnivå (andel lågutbildade), etniska bakgrund (andel födda utanför Norden/EU15) och ekonomi (andel som lever i risk för fattigdom). Med andra ord, individer i socioekonomiskt svagare områden hade inte en högre sannolikhet att dö med Covid-19.

Inte bara fokusera på dödsfall i Covid-19

Hur kan det komma sig att våra resultat går emot den gängse bilden av dödligheten under pandemin? Det finns flera orsaker till detta. Först och främst visar vår studie på betydelsen av att kontrollera för dödligheten överlag, det vill säga inte bara fokusera på dödsfall i Covid-19. Vår analys visar nämligen att det finns en stark områdeseffekt på den övergripande sannolikheten att dö. Det betyder att de som bor i socialt utsatta bostadsområden löper en betydligt högre risk att dö i förtid, oavsett kön, ålder, etnisk bakgrund, utbildning och familjesituation. Sannolikheten att dö är ungefär 50 procent högre för en person som bor i en av de socioekonomisk svagaste stadsdelarna i Sverige, jämfört med en liknande person (samma ålder, kön, etnisk bakgrund, familjesituation, utbildningsnivå, inkomst, typ av bostad, etc.) som bor i ett socioekonomiskt starkt område. Det finns alltså ett så kallat selektionsproblem som kommer av att dödsfallen (oavsett orsak) inte är jämnt fördelade över områden. Om detta inte tas omhand i analyserna av Covid-19-dödsfall är det lätt att felaktigt dra slutsatsen att befolkningen i socioekonomiskt svaga områden var mer utsatta under pandemin, enbart för att de råkar bo där de bor.

En effekt av etnisk bakgrund

Vår analys visar också att det som ibland kan tolkas som en områdeseffekt på Covid-19-dödsfall snarare är en effekt av etnisk bakgrund. Personer från Afrika och Asien hade en mycket högre sannolikhet att dö med Covid-19 än de som är födda i Sverige och övriga Europa, oavsett vilken typ av område de bor i. Särskilt utsatta tycks personer från Östafrika vara, med en ökad sannolikhet att dö med Covid-19 med 8–9 procentenheter jämfört med inrikes födda. Att detta kan misstolkas som en områdeseffekt beror helt enkelt på att personer med utomeuropeiskt ursprung är överrepresenterade i socioekonomiskt svagare områden. Inom forskningen kallas detta för spatial sorting. Det betyder att olika grupper av befolkningen ”sorterar” sig till olika typer av bostadsområden, med andra ord – boendesegregation. Sorteringen kan vara frivillig eftersom olika grupper kan ha olika preferenser gällande både själva platsen och sina potentiella grannar. Den kan dock också vara ofrivillig eftersom vissa grupper har begränsade ekonomiska förutsättningar och därmed begränsade möjligheter att välja sitt bostadsområde. Det är väl känt att tillgången till bostäder, samt hyror och hus- och bostadsrättspriser, skiljer sig markant mellan olika stadsdelar.

Covid-19-pandemin har alltså hjälpt till att belysa sårbarheten i utsatta områden, men den kanske viktigaste lärdomen av vår studie är att problematiken är mycket större än kopplad till en enskild sjukdom. Det krävs därmed ett systematiskt arbete för att förbättra hälsotillstånden i socioekonomiskt svaga områden, vilket dessutom kan öka motståndskraften vid nästa pandemi.

Sofia Wixe och Charlotta Mellander

En kortare version av denna text finns publicerad i Expressen Debatt [2024-02-15]: https://www.expressen.se/debatt/vi-har-missforstatt-hur--covid-slog-mot-utsatta/

Studien är baserad på data för 2020, den fullständiga artikeln är samförfattad med José Lobo (Arizona State University) och Luís Bettencourt (University of Chicago) och publicerad i Scientific Reports. Artikeln kan läsas i sin helhet här: https://www.nature.com/articles/s41598-024-52988-3

Sofia Wixe

Doktor i nationalekonomi; forskar om regionala förutsättningar för ekonomisk utveckling, gillar att resa och upptäcka nya platser.

Visa alla mina bloggposter

Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.