Har tomten råd att besöka alla barn till jul?

Lästid: 5-8 minuter
Kategorier: Ekonomisk geografi, Segregation
shutterstock_219317425

Vi har nu kommit en bit in i december månad och köphysterin inför jul är i full gång. Det ska inhandlas julpynt, julmat, julgodis, chokladaskar, julgran(ar), adventskalendrar, adventsljusstakar, luciakläder och inte minst julklappar, framför allt till barnen. Detta samtidigt som det vardagliga livet också måste hållas igång, mat på bordet och kläder på kroppen, särskilt nya vinterkläder och skor till barnen (vilket är dyrt!) eftersom förra årets uppsättningar troligtvis är urvuxna. Av detta följer ekonomiska ansträngningar för många familjer, där ensamstående föräldrar kan tänkas vara särskilt utsatta. Det kan vara svårt att stå emot ”krav” från omgivningen, inklusive media, och tjat från barnen, om hur julen ska och bör firas och det dåliga samvetet kan gnaga när barnen inte får lika många eller lika fina (läs dyra) julklappar som kompisarna.

Som rubriken lyder ställer jag mig frågan om jultomten verkligen har råd att besöka alla barn i Sverige, särskilt barn i utsatta områden? Dessa områden karaktäriseras av bland annat låg socio-ekonomisk status, ökad koncentration av individer med utländsk bakgrund och hög arbetslöshet. Jag har i tidigare blogginlägg visat att det finns ett starkt negativt samband mellan grad av segregation och sysselsättning, vilket innebär att i områden som har en övervägande andel individer med utrikes bakgrund är en lägre andel av befolkningen i arbete. Jag har också visat att detta negativa samband är bra mycket starkare idag än för 20 år sedan, vilket pekar på en försämrad ekonomisk position för människor som bor i dessa områden.

Eftersom det är genom sysselsättning vi har möjlighet att få en hyfsad inkomst följer det sig ganska naturligt att köpkraften bland hushållen i segregerade områden är lägre än för hushållen i mindre segregerade områden. Köpkraften kan i vissa hushåll till och med vara så låg att man kanske helt enkelt inte har råd att fira jul, i alla fall inte fullt ut enligt samhällets normer. För att titta lite närmare på detta visar figurerna nedan sambandet mellan segregation och genomsnittlig hushållsinkomst på områdesnivå (där områdena är definierade enligt 99/00 års församlingsindelning). Segregation är mätt genom både det så kallade olikhetsindexet, vilket finns beskrivet i mina tidigare blogginlägg, och andel av befolkningen med utländsk bakgrund.

Skärmavbild 2015-12-15 kl. 13.49.16

Båda figurerna visar på ett negativt samband mellan segregation och genomsnittlig hushållsinkomst. Vad som är särskilt tydligt från figurerna är att områden där en övervägande andel av befolkningen har utländsk bakgrund är den genomsnittliga hushållsinkomsten uteslutande i det nedre skiktet. Sambanden är dock relativt svaga, vilket framför allt beror på en mycket stor spridning i genomsnittlig inkomst bland områden med lägre grad av segregation. Figurerna ovan tar heller inte hänsyn till att inkomster tenderar att vara högre i städer än på landsbygden. Figurerna nedan visar därför motsvarande samband för ett urval av regioner.

Skärmavbild 2015-12-15 kl. 13.52.29Skärmavbild 2015-12-15 kl. 13.52.37Skärmavbild 2015-12-15 kl. 13.52.45

Figurerna visar att det negativa sambandet mellan segregation och genomsnittlig hushållsinkomst håller även på regional nivå och att det i många fall dessutom är starkare. Figurerna visar även att det i de flesta regioner är ett fåtal områden som driver det negativa sambandet, det vill säga det finns ett par utsatta områden i varje region med låga inkomster, hög grad av segregation, hög arbetslöshet och socialt utanförskap. Det är framför allt barnen i dessa områden som löper risken att inte få besök av tomten på julafton.

Till sist ska man nog komma ihåg att barn är mycket mer flexibla än vad vi vuxna är och de är också mycket mer tacksamma för det lilla än vad vi vuxna är. Kanske är det vi själva som medvetet eller omedvetet för över våra egna förväntningar till barnen och därmed skapar den köphysteri som nu råder. Det kan nog vara dags att ta ett steg tillbaka och fundera på vad julen egentligen innebär, det viktigaste kanske ska vara att man spenderar tid tillsammans med nära och kära. Jag tror dock inte att julklappar helt har spelat ut sin roll, särskilt inte för barnen, men man ska nog fundera på rimligheten i hur mycket som spenderas. Och för de föräldrar som vänder på de sista slantarna för att täcka mer basala behov finns det viss hjälp att få, i form av frivilligorganisationer och företag som skänker julklappar och/eller organiserar julaktiviteter. Till exempel:

Alla de som känner att man faktiskt har råd att köpa någon julklapp extra, eller bidra med en slant, kan vända sig till dessa organisationer (eller andra) för att ge sitt stöd.

Med förhoppning om en God Jul för alla, oavsett antalet klappar under granen!

 

 

Lämna en kommentar

  • Johan Roos

    Håller med! Lunchade idag med ägare till mindre hi-tech bolag som står inför att från färdig prototyp nu skaffa den första kunden och därmed krävs ett helt annat fokus. I linje med dina råd så fårstår han att de även behöver en helt annan styrelse, men detta är inte helt enkelt…

    • Nicolas Waern

      Nej det är verkligen lättare sagt än gjort. Men det behövs så väl. Kommunikation som sagt, det är bara det viktigaste och en vilja av att fråga, lyssna och ta till sig vad någon annan säger. Det blir en intressant framtid som vi går till mötes. Hoppas bara att vi lämnar den i ett så bra skick som möjligt för kommande generationer. Den som har en lever får se…!

  • Nicolas Waern

    Håller med fast med vissa reservationer! Har läst en del om gruppsammansättningar inom Top Managerial Teams, TMT’s vid HSG universitet St Gallen i Schweiz. Min professor där forskade mycket om management innovations och att ledning behöver förnyas även den. Problematiken är ofta den att även fast ledningen besitter olika kunskaper i många olika områden faller det ofta tillbaka på CEO CFO då dessa har den yttersta makten. Detta återspeglas ofta i de beslut som tas på högre nivå, där dessa beslut oftast grundar sig på ekonomiska värden då detta är det språk som många talar. Styrelsearbete är förmodligen annorlunda än ledningsgrupper men jag kan ändå tänka mig att detta tänk stannar även där. Mångfald behövs verkligen, men framförallt en vilja att kommunicera. Detta gäller också nedåt i organisationen så att det inte stannar någonstans på vägen. Just nu läser jag en utbildning inom IT Management vid Göteborgs Universitet/Chalmers och i kursen IT infrastruktur och även Värdering av IT investeringar är det löjligt ofta som effekterna inte diskuteras, utan allting handlar om ekonomiska värden och kostnader. Som vanligt kan jag inte hålla mig till topic, men det är just detta som är poängen. Vad är topicen? Denna konstanta avgränsning mellan segment främjar inte inlärning, utlärning och skapar mer problem än vad den skapar lösningar. För att komma till bukt med problem, hitta lösningar behöver vi samarbeta mellan olika discipliner. Det är ofta i dessa möten, mellan olika bakgrunder som de bästa besluten, lösningarna uppkommer. Men det räcker inte med att sätta in 5-10 olika människor med olika bakgrund i ett rum och förvänta sig att all deras gemensamma kunskap skall samlas i mitten. Det kräver en vilja av att se utanför sitt eget område av expertis och att leta efter gemensamma förhållningssätt än något annat. Som Johan säger är detta inte enkelt, men min, och många andras, upplevelse är att ingen egentligen förstår det grundläggande problemet. Vi är så rädda för det okända. Detta i sin tur p.g.a att vi nån gång i historien skulle bli dödade om vi åt av fel bär, om vi hörde nåt knaka i skogen sprang vi för glatta livet till den trygga grotta som var vårat hem. Vi är så trygga i den kunskap som vi har samlat på oss och det blir lätt så att många verkar nöja sig med sin kunskap och kan inte gå ner från sina höga hästar utan klamrar fast vid sadeln, grottan, disciplin för glatta livet. Detta är speciellt farligt i universitetsvärlden då all kunskap är uppbyggd i hierarkiska klassifikationer som inte stämmer överens med den världsbild vi har idag. Samma sak med Styrelser och ledningsgrupper till viss del och vi kan också se att de uppdelningen av små-stora företag som förändrar världen idag, jämfört med 20 år sedan har ändrats anmärkningsvärt. Visst finns det stora företag där ute som också är duktiga men det gäller att se hur utvecklingen går, var vi är på väg.

    Detta med olika åldrar, erfarenheter, bakgrund, och även könsfördelning är otroligt viktigt annars tenderar besluten att tas från samma källa, där också mottagaren riktar sig till den grupp som oftast tog beslutet. Synnerligen uppenbart i den Svenska politiken där hela Sverige verkar ha en medelålderskris. Men självklart är det svårt för unga att känna en tilltro till politiken och varför ska jag ge mig in där när jag inte ens kan ändra något? Detta tänk är väldigt likt till de studenter som jag har gått med, och även går med här i Sverige när det gäller att kritisera lärande. Varför ska jag säga emot, och ifrågasätta valet av kurslitteratur, geografiskt scope, när det ändå inte blir någon ändring? En skolklass är ofta som en organisation, vare sig det är på Master nivå eller någon annanstans. Skillnaden kanske mot yngre läsår är att nuförtiden verkar ungdomar kunna säga emot, vilket i sig är bra, men blir ändå en clash då lärare allt som oftast inte vill lyssna för att de ”vet bäst”. Hur som helst, klassen är medarbetarna (oftast bara arbetarna), lärarna är en del av den ledningsgrupp som andra lärare i programmet ingår i. Oftast på den nivån där lärarna, professorerna är kommunicerar ingen emellan sig utan det blir enskilda kurser där det är upp till eleven att förstå sammanhang och relationer, när det istället skulle vara bättre om denna gränsöverskridande kommunikation redan återfanns på ”ledningsnivå”. I sin tur har lärarna för ett program en förmodad styrelse som sitter och bestämmer hur saker ska se ut och om dessa inte heller kommunicerar, har en inblick i vardagen, då blir det något som sprider sig ner i organisationen och kommer i slutändan inte hålla. Jag ser Universitetsvärlden, samt det gamla tankesätt som många företag också klamrar sig fast vid, som något otroligt farligt. Detta statiska tänk, en ovilja av att förstå att det är ett problem, detta är samma sak som genom tiderna har gjort att stora jättar har fallit. Detta handlar ja, om små, stora företag i Sverige och världen över men kommer också få stora, katastrofala effekter för universitet i en snar framtid.

    https://www.youtube.com/watch?v=_NK1HC9nvwg Se de första fem minuterna och försök lyssna och se om det finns en sanning i detta. Jag upplever att, visst det är hårt, men ändå väldigt sant.

    Detta i stil med det som Johan Roos även postade om på Twitter;
    http://blog.coursera.org/post/60889088289/the-wharton-foundation-series

    Det går nu att läsa fristående kurser på ett av världens bästa universitet, Wharton, gratis! S.k MOOC’s. Dessa kommer att revolutionisera lärande radikalt och jag har för mig att Harvard hade 100 000 anmälda på någon kurs eller program. Vilket tyder på att många vill ha lärande, och kunskap, men på ett helt annat sätt än hur vi har sett det förut. De flesta universitet idag beter sig som Kodak, Sony, GM, FORD, Bethlehem Steel, etc för att nämna några som har varit störst i världen men av många anledningar fallit otroligt hårt p.g.a många anledningar. Men den främsta kanske för att de inte ville se sanningen i vitögat innan det var för sent. Det är fruktansvärt för mig som student att dels ta del av kunskap som allt som oftast inte är verklighetsförankrat och även där fokus läggs på helt fel saker. Det är mycket tänk kring Vad som skall tryckas in i hjärnan och inte så mycket på hur den enskilde studenen bör tänka för att möta framtiden.

    Receptet är otroligt enkelt egentligen även fast det kanske är det svåraste som finns på grund av att den path dependencyn som människor har, sträcker sig tusentals år bakåt. Men vi behöver skapa en path creation tillsammans mot framtiden vilken handlar om förståelse, kommunikation och en vilja av att hitta gemensamma nämnare. Det är först då vi kommer att kunna möta framtiden på bästa sätt.

    Tack för ett bra inlägg som uppenbarligen väcker andra frågor inte bara inom styrelsearbete!