Civilsamhällets insatser i Jönköping under flyktingvågen - integrationsprojektens framgångar och motgångar

Civilsamhället i Jönköping gjorde en fantastisk insats under flyktingvågen 2015 och startade många integrationsprojekt. Förhållandevis få av projekten handlade dock om att integrera invandrare på arbetsmarknaden och många av projekten var svåra att driva vidare. Det framkommer i en studie gjord av Helene Ahl och Karla Escobar vid Högskolan för lärande och kommunikation (HLK).

Forskarna har analyserat civilsamhällets insatser i Jönköping efter flyktingvågen 2015 och vad som hände med några av de integrationsinsatser som bedrevs. Civilsamhället i Jönköping har traditionellt en stark ideell drivkraft när det kommer till arbete med integration. Detta syntes tydligt under 2015, då flera olika organisationer och föreningar samordnade frivilliginsatser för att lösa akuta behov av mat och kläder, och sedan anordnade träffar och aktiviteter, som exempelvis språkcaféer och CV-skrivande. Syftet var att hjälpa flyktingarna att skapa ett band till samhället. Något som stack ut i studien var den stora graden av samverkan mellan de olika frivilligorganisationerna och med kommunen, och likaså det stora engagemanget i Jönköping.

–Jag tycker att vi måste ge alla volontärer en mycket stor eloge. Det offentliga mottagningssystemet visade sig inte räcka till, så alla frivilliginsatser behövdes verkligen och gjorde oerhört stor nytta, säger Helene Ahl.

Ett av regeringens ändamål med insatserna var att integrera flyktingarna på arbetsmarknaden men få aktiviteter handlade om just detta. I stället formades aktiviteterna utifrån de enskilda föreningsmedlemmarnas intressen och erfarenheter.

–Det fanns ett starkt samband mellan organisatörens tidigare erfarenheter och vilka aktiviteter de valde att satsa på, säger Helene Ahl. Det var till exempel vanligt att språkcaféerna startades av tidigare lärare, fortsätter hon.

Många projekt drevs inte vidare

De flesta av integrationsinsatserna och projekten finansierades av projektpengar. Men de här summorna beviljades förutsatt att resultaten från integrationsinsatserna kunde mätas och analyseras. De saker projektfinansiärerna ville mäta var dock sällan samma saker som arrangörerna och flyktingarna tyckte var viktiga i förhållande till deras upplevelse av integrationsarbete.

Det ställdes även höga krav på arrangörerna när det kom till att söka projektfinansiering. Mycket pappersarbete och frågor skulle hanteras av civila som arbetade ideellt med dessa projekt och som inte alltid hade all information som krävdes tillgänglig. Ibland hann man inte ens rigga projekten innan ansökningstiden gick ut.

–Man kan fila på formerna för sådana här projekt. Man bör ta reda på vad organisationerna och flyktingarna själva tycker är viktigt för att integration ska fungera bra och vad de tycker är meningsfullt att mäta, och sedan rätta utvärderingskriterierna efter detta. Då är chansen större att det startas projekt som är anpassade efter målgruppens behov, säger Helene Ahl

Kan nyttjas vid nästa tillfälle

Organisationerna hade även förhoppningar om att involvera deltagarna i sina ordinarie aktiviteter, som inte nödvändigtvis handlade om integration. Detta var något som skedde i enstaka fall, men inte i den utsträckning som man hade hoppats på. Människor fortsatte att leva sina liv på annat håll efter integrationsinsatserna.

Inför framtida situationer där regeringen vill använda det civila samhället för integrationsinsatser så menar forskarna att studien bidrar med kunskap och information om vad som visat sig fungera och vad som har varit problematiskt.

–Om regeringen och beslutsfattare vill använda sig av civilsamhället så kan denna rapport bidra med kunskap om hur man formar utlysningar, så att de kan lyckas i praktiken, avslutar Helene Ahl.