Ägarskap och politisk vinkling av nyhetsmedia: Har samägda tidningar liknande partipolitiskt innehåll?

En traditionell nationalekonomisk uppfattning om nyhetsmedia är att personer konsumerar nyheter för att få information, där kvaliteten på informationen är dess korrekthet och informativa värde. Konsumenternas önskan om opartisk/”sann” nyhetsrapportering av hög kvalitet skulle då leda till att medier som misslyckas med att förse sina läsare med detta skulle bli utkonkurrerade av sina bättre konkurrenter.

Uppfattningen om nyheter som en källa till ren information skiljer sig dock dramatiskt från den många icke-nationalekonomiska forskare har. Enligt dessa forskare vill konsumenter att deras tidningar ska innehålla en hel del ren underhållning, men även med nyheter önskar de att deras källor inte bara ska informera utan också förklara, tolka, övertyga och underhålla. Konsumenter har även politiska preferenser som de önskar tillgodoses i nyhetsmedia. Privata tidningsföretag förväntas vilja sälja tidningar samt reklamutrymme och därmed anpassa sitt innehåll efter vad som efterfrågas på marknaden. Dock är journalister, redaktörer och ägare även de människor med preferenser (exempelvis partipolitiska och ämnesspecifika) om vad och hur de vill rapportera nyheter.[1]

Av dessa anledningar ger medierna inte ”neutral” information, utan berättar snarare historier som har en synvinkel. Till exempel anses medier ofta rapportera nyheter med en politisk vinkling. Sammantaget innebär politisk partiskhet av nyhetsmedia att nyhetsmediet favoriserar en viss ideologi eller ett visst politiskt parti. Politisk vinkling i nyhetsmedia kan ta sig olika uttryck. Inom mediaforskningen pratar man om förvrängning eller filtrering av nyheter.[2] Detta sker bland annat genom val av vilka ämnen och data som diskuteras och vilka som inte ges utrymme, vilka ämnen och data som fokuseras på, hur artiklarna formuleras (vilka ord och uttryck som används) samt genom val av rubriker och bilder.

Medieforskare brukar skilja mellan partiskhet beroende på om den föranleds av nyhetsmediets utbudssida eller efterfrågesida. Politisk vinkling på utbudssidan återspeglar preferenserna hos journalister, redaktörer eller ägare – det vill säga leverantörerna av nyheterna vinklar nyheterna så att de passar deras egna preferenser. Medan partiskhet på efterfrågesidan återspeglar konsumenternas partiskhet – det vill säga nyhetsleverantörerna vill maximera vinsten och de gör detta genom att anpassa sina nyheter till sina konsumenters/marknadens preferenser eftersom läsare föredrar att läsa nyheter med en politisk vinkling som stämmer överens med deras egen.

I vår studie undersöker vi ägarskapets betydelse för politisk partiskhet i svenska tidningar. Som vi visade i tidigare blogginlägg har ägarkoncentrationen av svenska medier ökat mycket de senaste decennierna genom olika förvärv, uppköp och samgåenden samt på grund av tidningsnedläggningar. Endast under vår studie, som fokuserar på perioden januari 2014 till april 2019, ökade ägarkoncentrationen väsentligt. I föregående blogginlägg diskuterade vi även vikten av tillgång till en rad oberoende, högkvalitativa och politiskt mångsidiga nyhetskällor för upprätthållandet av en välmående demokrati. I det här inlägget ska vi titta närmare på ägarskapets betydelse för tidningars politiska partiskhet.

Genom att analysera tidningstexter och de politiska partiernas tal i riksdagen utvecklar vi, med hjälp av kvantitativ textanalys, ett index för politisk partiskhet som vi kallar vårt ”slant-index”, där slant (från eng.) här syftar på partipolitisk vinkling/snedvridning/partiskhet. När vi i detta blogginlägg använder oss av begreppet slant menar vi alltså just partipolitisk partiskhet. Vårt slant-index bygger på likheter mellan tidningstext och partipolitikers tal, och på antagandet att likheter i språk mellan tidningar och politiska partier visar på likheter i ideologi. Detta sätt att mäta partipolitisk partiskhet utvecklades av Gentzkow and Shapiro (2010)[3] och används i flertalet liknande studier. Se vår artikel för fler detaljer om vårt slant-index, metod, variabler och regressionsresultat, samt för flertalet robusthetstest.

För att utvärdera ägarskapets betydelse för tidningars partipolitiska innehåll jämför vi den partipolitiska vinklingen för tidningar med samma ägare men som cirkulerar i kommuner/marknader med olika partipolitiska preferenser. När vi, initialt, tittar på relationen mellan en tidnings partispecifika slant och samägda tidningars genomsnittliga partispecifika slant i ett spridningsdiagram (se figur 1) så ser vi att de två är starkt korrelerade (korrelationskoefficienten = 0,914). Samägda tidningar tenderar alltså att tillhandahålla mycket likt partipolitiskt partiskt innehåll.

Figur 1. Spridningsdiagram av tidningars och dess ägares (genomsnittliga) partipolitiska slant

Kommentar: Figuren plottar tidningarnas egen slant mot den genomsnittliga slanten för de andra tidningarna som ägs av samma företag. Slant mäts som andelen ideologiska fraser per miljon övergripande fraser, i genomsnitt över studieperioden. Varje datapunkt representerar en kombination av tidning-ägare-parti/ideologi (N = 1 016).

I figuren ovan har vi endast plottat de faktiska partispecifika slant-index-värdena på tidnings- och ägarnivå. Det finns en rad andra faktorer, utöver ägarskapet i sig, som kan förklara tidningars slant. En likhet i samägda tidningars partipolitiska partiskhet kan exempelvis förklaras av att dessa tidningar verkar på liknande marknader där konsumentpreferenser är snarlika (vi har exempelvis en stark geografisk ägarkoncentration). När vi, i ett nästa steg, i regressionsanalyser kontrollerar för konsumenternas partipolitiska preferenser och den geografiska grupperingen av ägare ser vi dock fortsatt en stor ägareffekt. Ägareffekten förklarar nästan 40 % av variationen i tidningars partipolitiska partiskhet medan lokala partipolitiska preferenser endast förklara cirka 2%.

Orsaken bakom en stor likhet i politisk vinkling hos samägda medier är inte helt självklar. Den kan bero på att ägaren sätter ramarna för samtliga samägda tidningars innehåll. Detta kan ske genom tillsättande av chefredaktörer, samt genom påverkan på val av ledarskribenter, journalister och journalistik. De stora likheterna samägda tidningar emellan kan också bero på kostnadsbesparingar. Eftersom tidningsindustrin speglas av stordriftsfördelar kan kostnader minska om ägare låter centralisera nyhetsproduktionen, det vill säga genom att låta flera tidningar publicera samma artiklar. Även om detta kan resultera i förlust av läsare, då matchningen mellan individuella tidningar och de lokala partipolitiska preferenserna försämras, kan kostnadsbesparingarna som följer en centralisering av nyhetsproduktionen vara högre än de intäkter som går förlorade för att en del läsare avslutar sina prenumerationer. Vi vet exempelvis att tidningar i allt större utsträckning lägger ut en del av sin nyhetsproduktion på entreprenad till nyhetsbyråer (ex. utrikes- och nationella inrikesnyheter från TT Nyhetsbyrån. Som en konsekvens delas innehåll ofta mellan tidningar som tillhör samma ägare, även om den exakta omfattningen av kopieringen förblir oklar.[4]

Vi vet dock inte om outsourcing och/eller centralisering av nyhetsproduktionen genomförs med avsikt att minska kostnader och/eller för att kontrollera tidningarnas innehåll. Vi undersöker detta genom att analysera om tendensen att erbjuda samma vinkling i samägda tidningar korrelerar med olika faktorer som bör påverka kostnader och intäkter relaterade till en produktionscentralisering eller -differentiering av samägda tidningar. Dessa faktorer inkluderar marknadens storlek, den lokala reklampotentialen samt heterogeniteten av konsumentpreferenser. Vi finner inga bevis för att dessa faktorer påverkar sannolikheten att samägda tidningar har lika politisk vinkling, vilket talar för att ägare kan ha visst inflytande på dess tidningars partipolitiska innehåll.

Vi ser i vart fall en betydligt minde ägarskapseffekt när vi tittar uteslutande på debattartiklar, ledare och kommentarer. Den politiska vinklingen i dessa ”åsiktsartiklar” kan endast förklaras till 10 procent av den politiska vinklingen i liknande artiklar i samägda tidningar. Den politiska vinklingen i dessa artiklar korrelerar inte heller signifikant med den politiska vinklingen av övrig nyhetsrapportering i samägda tidningar. Den politiska vinklingen i åsiktsartiklar är troligen ett resultat av författarens egna politiska preferenser där samägda tidningar ofta har olika författare för sina åsiktsartiklar

Vi undersöker även hur ägarskapseffekten varierar över tid. Då mediers rapportering kan ha effekter på demokratiska processer, speciellt i anknytning till politiska val, tittar vi närmare på om ägarskapets roll för tidningars politiska vinkling ser annorlunda ut inför valen 2014 och 2018. Vi finner något större likheter i politisk vinkling samägda tidningar emellan månaderna före valen.

I många kommuner ser vi ett måttligt till starkt samband mellan politisk partiskhet på marknadsnivå och lokala konsumentpreferenser. Men på grund av bristen på differentiering inom ägare, är tidningsbevakningen i vissa kommuner inte väl anpassad till preferenserna hos majoriteten av konsumenterna.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att vi har en relativt stor ägareffekt, vilket innebär att samägda tidningar har liknande politisk vinkling i sin nyhetsrapportering. Den här ägarskapseffekten är mindre när vi uteslutande tittar på åsiktsinnehåll (debattartiklar, kommentarer, ledare) men något större i anslutning till de politiska valen. Storleken på ägarskapseffekten verkar inte bestämmas av faktorer såsom hur stor en tidningsägares marknad är, den lokala annonspotentialen eller hur heterogena ägarens tidningsmarknader är i fråga om partispecifika preferenser. Vi kan även se att det i vissa kommuner är en mycket dålig matchning mellan politisk vinkling i de lokala tidningarna och lokala partipoliska preferenser.

Vad innebär då våra resultat? I föregående inlägg konstaterades en mycket hög ägarkoncentration av svenska nyhetsmedier. Detta, i kombination med en stor likhet i partipolitiskt partiskt innehåll i samägda tidningar, bringar, oundvikligen, viss oro. I stora delar av landet verkar endast en ägare, vilket i teorin innebär att denna ägare har stor makt över dess tidningars innehåll och därmed över det totala lokala nyhetsinnehållet som invånarna på dessa platser har tillgång till. Om tidningsägaren har politiska motiv bakom sitt ägarskap och en önskan att påverka opinionen, kan ett koncentrerat ägarskap ihop med en stor ägarskapseffekt vara väldigt problematiskt. En stor likhet i politisk vinkling i samägda tidningar indikerar också att de statliga mediestöden, såsom de nu är utformade, inte leder till en mångfald av källor och åsikter i lokal dagspress.

Den, i vissa kommuner, dåliga matchningen mellan tidningars politiska partiskhet och invånarnas politiska preferenser kan medföra minskad konsumtion och misstro av lokal nyhetsmedia. Kanske innebär detta att vissa grupper, såsom unga invånare, inte finner sina politiska åsikter representerade i lokal nyhetsmedia - en situation som kan leda till att vissa grupper slutar konsumera lokal nyhetsmedia fast den sannolikt är den enda i sitt slag som diskuterar region- och kommunrelaterade händelser och politik. I förlängningen är risken stor att detta medför mindre lokalt engagemang, sämre lokal bevakning och granskning och därmed suboptimala demokratiska processer på lokal nivå (vilket visats i exempelvis USA).[5]

Men, och det är ett stort men, en hög ägarskapskoncentration i kombination med en stor ägarskapseffekt behöver inte nödvändigtvis innebära mycket lite partipolitisk diversitet/ mångfald i nyhetsrapporteringen om de stora ägarna tillåter personer med olika partipolitiska preferenser att komma till tals, ser till att granska politiker över det politiska spektrumet, samt ser till att lyfta många olika lokalt relevanta frågor som berör många olika grupper. Det vill säga, givet att det finns en stor intern partipolitisk mångfald i åsikter och ämnen inom tidningar och tidningsägare, är en hög ägarkoncentration och stor ägareffekt på politiskt innehåll mindre problematiskt. Hur relationen mellan ägarskapsstrukturer/konkurrens och politisk mångfald inom tidningar/tidningsägare ser ut är fokus i vårt nästa, nyligen uppstartade, projekt. Vi hoppas på att skriva mer om detta här på Vertikals i framtiden.

Jag och min samförfattare Marcel Garz tackar tacksamt för bidrag från Konkurrensverket (Konkurrensverket, Dnr 406/2019). Vi tackar även Love Börjeson, Torsten Johansson, Martin Malmsten, Christopher Natzén och personalen på Nationalbiblioteket i Stockholm för deras gästfrihet vid tillgång till databasen "Svenska dagstidningar" och deras stöd vid bearbetningen av tidningstexten.

Fotnoter

[1] Se Mullainathan & Shleifer, 2005: https://www.aeaweb.org/articles?id=10.1257/0002828054825619

[2] Se Gentzkow m.fl., 2015: https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/B9780444636850000140

[3] https://onlinelibrary.wiley.com/doi/epdf/10.3982/ECTA7195

[4] Se Nygren och Nord, 2017: https://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1174367&dswid=-1337

[5] Se Snyder och Strömberg, 2010 (https://www.journals.uchicago.edu/doi/abs/10.1086/652903); Hayes och Lawless, 2015 (https://www.journals.uchicago.edu/doi/abs/10.1086/679749)

Kontakt

  • Postdoktor nationalekonomi
    Postdoktor nationalekonomi
  • Jönköping International Business School
2022-10-11