Med HLK:s humanistiska forum vill vi sträva efter att synliggöra, stärka och samordna forskning inom humaniora och på så sätt ge utrymme för utpräglat humanvetenskapliga perspektiv och frågeställningar. Dessa är i behov av att formuleras disciplinövergripande för att kunna göra dem gällande och införliva dem i JU:s forskningsprojekt med samhällsrelevans.

Vad menar vi då med humanistiska perspektiv? Humaniora utmärks för det första av sin historiska orientering. Den humanistiske forskaren vet att all intellektuell verksamhet, inklusive den egna vetenskapliga praktiken, står i ett oupplösligt förhållande till det förgångna. Människan färdas alltid mot framtiden, vänd mot dåtiden. Det är, vare sig vi vill eller inte, genom historien (med dess nedärvda begrepp, tankefigurer och estetiska representationer) som vi orienterar oss i samtiden och överhuvudtaget kan föreställa oss en framtid. Den humanistiska forskningens uppgift är att medvetandegöra detta historiska beroende och inom sina olika fält (historia, religion, litteraturvetenskap, språk, konstvetenskap etcetera) för att på så sätt möjliggöra överlagda val i nutiden. Det är genom att känna historien som humanistisk forskningen har sin omedelbara relevans.

Detta aktualiserar tradition som det andra begreppet. Om tänkandet befinner sig i ett beroendeförhållande till det förgångna innebär det att forskningen aldrig kan se sig själv som stående utanför sin kulturella förhistoria. Humaniora förvaltar en särskild medvetenhet om forskningens begränsningar och besitter på så sätt en förmåga att kritisera den vetenskapliga praktiken och därmed stimulera innovativa tankeprocesser. Humanistisk vetenskap ser tänkandet som stående i kontinuitet med de som gått före och som förvaltare av de bildningstraditioner som tagit form inom ramen för olika kultursfärer. Den humanistiske forskaren måste därför, för att fullgöra denna förvaltande uppgift, känna sina källor, något som exempelvis förutsätter goda språkkunskaper och en filologisk kompetens av noggranna textstudier.

Men humaniora är också kritisk till den tradition som traderas. Historien är i viss utsträckning, präglad av förtryck och exkluderande mekanismer. I forskningens uppgift ingår därför att utifrån olika teoretiska horisonter belysa dessa mekanismer i historien för att på så sätt möjliggöra en kritisk analys av liknande tendenser i samtiden. En del av denna kritiska uppgift handlar om att vidga den egna traditionsförståelsen och lyfta in litterära, religiösa, filosofiska och estetiska uttryck från traditioner som tidigare marginaliserats i det västerländska sammanhanget.

Dessa tre begrepp – historia, tradition och kritiskhet – formar ett angreppssätt som möjliggör förnyade tolkningshorisonter av vad som pågår och vad som komma skall. Detta angreppssätt menar vi främjar metodutveckling och problemformulering inom forskningen i stort, framför allt för att tänka innovativt om framtidens natur, kultur och samhälle, lärande, bildning och kommunikation, vilka är de centrala områdena vid HLK

På HLK bedrivs idag humanistisk forskning, men den behöver fokuseras, stärkas och synliggöras. Exempelvis pågår forskningsprojekt som anlägger humanistiska perspektiv på frågor om emotionernas roll i lärandet. I anslutning till detta bedrivs forskning som applicerar religionsfilosofiska och teologiska perspektiv på lärandet i anslutning till det internationella fält som kallas postsekulära studier. Vi har även forskning inom det fält som brukar benämnas disability history, ett projekt som inbegriper samarbete med företrädare för de andra fackhögskolorna. Forskare på HLK är djupt involverade i frågor om hur litteratur, kultur och kunskap cirkulerar globalt, litteratur som begrepp i rörelse, språkande i olika kontexter, medier och tidsperioder, samt dekoloniala perspektiv. Andra projekt som redan nu bedrivs på HLK är författandet av en lärobok kring konst som utgångspunkt för undervisning inom olika ämnesområden som kommer att publiceras under våren 2022.