Ett segregerat Sverige? Del 1.

Lästid: 3-5 minuter
Kategorier: Integration

I början av året skrev Charlotta Mellander ett blogginlägg om segregation, där hon publicerade en tabell över graden av segregation i Sveriges arbetsmarknadsregioner. En fråga som är allt mer angelägen när vi tittar på utvecklingen i Europa, med ökade flyktingströmmar, oroligheter i stadsdelar med lägre socio-ekonomisk status, samt ökat stöd för högerpopulistiska partier.

Med segregation avses i detta fall att individer med utländsk och inhemsk bakgrund i varierande grad bor i olika stadsdelar, vilket skapar en rumslig och social separation av olika grupper av människor. Detta kan tänkas vara särskilt problematiskt för redan missgynnade grupper med svåra upplevelser i bagaget, som genom segregation isoleras ytterligare och får svårare att slå sig in på arbetsmarknaden, samt delta i samhället i övrigt. För enskilda individer och hushåll kan detta vara förödande eftersom sysselsättning och inkomst är centralt för möjligheter till konsumtion och välfärd. Dessutom kan bristande integration på arbetsmarknaden få långsiktiga konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen i landet som helhet, på grund av exempelvis outnyttjad kompetens och kostnader för socialt utanförskap.

Graden av segregation kan beräknas på flera olika sätt, men det som ofta används i litteraturen är det så kallade ”olikhetsindexet” (dissimilarity index). Förutom att det underlättar jämförelsen mellan olika studier har olikhetsindexet en intuitiv tolkning, till exempel innebär ett index på 0,2 att 20 procent av minoritetsbefolkningen i en region måste flytta till ett annat område inom regionen för att uppnå samma geografiska fördelning som majoritetsbefolkningen.

Det innebär även att ju högre indexet är desto högre är graden av segregation i regionen. I mina beräkningar nedan utgörs minoritetsbefolkningen av individer med utländsk bakgrund, vilka enligt Statistiska Centralbyråns kategorisering är antingen utrikes födda, eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar. Övriga individer har inhemsk bakgrund och utgör därmed majoritetsbefolkningen. Gällande den geografiska dimensionen baseras beräkningarna på hur dessa två grupper av individer är fördelade över församlingar (där indelningen i 2513 församlingar är konstant över tiden) inom arbetsmarknadsregioner (FA93).

Genom att beräkna olikhetsindexet för varje region och varje år mellan 1990 och 2011 (vilket är den tidsperiod jag har data för i dagsläget), samt vikta indexet med regional befolkningsstorlek, är det möjligt att visa på den genomsnittliga utvecklingen av segregationen i Sverige. Figuren nedan ger en tydlig bild av att segregationen gradvis tilltar, över tidsperioden har olikhetsindexet stigit med cirka 5 procentenheter (0,1944 till 0,2471).

Skärmavbild 2015-09-28 kl. 09.34.50

Bilden är alltså att Sverige som helhet håller på att segregeras i allt högre grad, individer med utländsk bakgrund bor i allt större utsträckning i andra områden än individer med inhemsk bakgrund. Det som inte syns i figuren är dock att utvecklingen skiljer sig åt mellan olika arbetsmarknadsregioner. Till detta återkommer jag i blogginlägg kommande veckor.

 

Övriga bloggposter på temat segregation: 

Ett segregerat Sverige del 1.

Ett segregerat Sverige del 2.

Karlshamn sticker ut i ett allt mer segregerat Sverige.

Segregation och sysselsättning

Toppen (och botten) i segregationsligan. Karlshamn sticker ut.

Linköping – regionen där segregationen ökar mest

Lämna en kommentar