Att mäta mångfald och är mångfalden större i städer än landsbygder?

Lästid: 7-11 minuter
Kategorier: JIBS, Mångfald, Okategoriserade

Mångfald är ett begrepp som kan tolkas på olika sätt i olika situationer. Många associerar troligtvis mångfald med att människor har olika etnisk bakgrund, andra tänker kanske på kön eller ålder. Vad som är gemensamt för dessa faktorer är att de är egenskaper som individer inte själva kan påverka (det hör i alla fall inte till vanligheterna). Det är heller inte dessa egenskaper som lägger grunden för en individs kompetens, även om etnisk bakgrund, kön och ålder bidrar till livserfarenheter som kan påverka hur vi agerar i olika situationer eller hur vi tolkar och löser olika problemställningar. När jag i relation till min forskning diskuterar mångfald handlar det just om kompetens, framför allt att bredda de tillgängliga kompetenserna i ett företag eller på en plats, till exempel en kommun eller en arbetsmarknadsregion. När vi ser på mångfald i termer av kompetens blir det mer intressant att titta på människors utbildningsbakgrund och arbetslivserfarenheter, det vill säga faktorer som individer själva kan påverka, och framför allt utveckla under tidens gång.

I tidigare forskning mäts ofta diversitet, eller mångfald, i termer av branschstruktur, hur många branscher som finns representerade på en plats eller hur stor spridningen i näringsgrenar är.1 Tack vare den detaljerade mikrodata vi nu har tillgång till i Sverige (genom Statistiska Centralbyrån) kan vi också mäta mångfald utifrån ett individ­perspektiv. Detta kan tänkas vara särskilt viktigt eftersom det faktiskt är mellan människor som information och kunskap sprids, för att sedermera nyttjas på företagsnivå för ökad produktivitet, innovationsförmåga och tillväxt. På individnivå har vi tillgång till information om yrke och utbildning, samt näringsgrenstillhörighet. 

Mångfalden på en plats (eller i ett företag) kan mätas genom ett så kallat entropimått, vilket mäter fördelningen av individer över olika grupper, där grupperna kan vara näringsgrenar, yrken eller utbildningsinriktningar. Entropimåttet kan likaså användas för att mäta mångfald i termer av till exempel etnisk bakgrund, kön och ålder. Ekvationen nedan visar hur entropin beräknas, där Eg anger hur stor andel av arbetskraften, i till exempel en kommun, som tillhör respektive grupp g (där g = 1, 2, 3,…, G), till exempel tvåsiffriga närings­grenar. Genom att summera över alla grupper fås ett mått på mångfald för kommunen som helhet.

Entropin sträcker sig från noll till ln G (det vill säga den naturliga logaritmen av det totala antalet grupper, t.ex. näringsgrenar), där noll-värdet uppnås om alla individer tillhör samma grupp, vilket skulle innebära att endast en tvåsiffrig näringsgren finns representerad i kommunen. Maxvärdet nås om individerna istället är jämnt fördelade över alla tillgängliga grupper, samtliga tvåsiffriga näringsgrenar finns då representerade och alla har lika stor andel av arbetskraften. I avsnitten nedan beräknas mångfalden i termer av just näringsgrenar, men också yrkesstruktur respektive utbildningsbakgrund i arbetskraften. Näringsgrenar delas in i 85 grupper enligt SNI2 2007 på tvåsiffrig nivå medan utbildningsinriktningar (minst gymnasienivå) och yrkesgrupper har 113 respektive 148 grupper3

Sveriges 290 kommuner delas in i landsbygdskommuner och stadskommuner i enlighet med Tillväxtanalys indelning i kommuntyper, där följande kommuntyper klassificeras som landsbygder:

  • Landsbygdskommuner mycket avlägset belägna
  • Landsbygdskommuner avlägset belägna
  • Landsbygdskommuner nära en större stad
  • Täta kommuner avlägset belägna

Medan följande kommuntyper klassificeras som städer:

  • Täta kommuner nära en större stad
  • Storstadskommuner

Genom denna klassificering är 158 kommuner landsbygder medan 132 är städer.

Större och mer tätbefolkade platser har av naturliga skäl en större potential till mångfald. Ju fler personer och företag det finns i en kommun desto större är sannolikheten att många olika typer av kompetenser är representerade. Andra kolumnen i Tabell 1, samt Figur 1, visar just att mer tätbefolkade kommuner i Sverige ofta har en större mångfald i arbetskraften, i termer av både näringsgrenstillhörighet, utbildningsinriktningar och yrkeserfarenheter. Korrelations­koefficienterna i tabellen och trendlinjerna i figuren visar på positiva samband. Sambandet är dock relativt svagt för både näringsgrenar och yrken, där en särskilt stor spridning syns för näringsgrenar (se Figur 1). Det innebär att det finns tätbefolkade kommuner som har mindre mångfald än vad som kan förväntas givet deras storlek, samtidigt som det finns mer glest befolkade kommuner som har en större mångfald än vad som kan förväntas. Det tycks därmed finnas potential även för många landsbygdskommuner att nyttja de fördelar som kommer av att ha ett diversifierat näringsliv och en heterogenitet i arbetskraftens kompetenser.

Tabell 1. Samvariation/korrelation mellan befolkningstäthet och mångfald i näringsgrenar, utbildningsinriktningar respektive yrkesgrupper, kommunnivå.

  Befolknings-täthet Mångfald näringsgrenar Mångfald utbildning Mångfald yrken
Befolkningstäthet 1      
Mångfald näringsgrenar 0,21 1    
Mångfald utbildning 0,61 0,47 1  
Mångfald yrken 0,34 0,79 0,61 1

Figur 1. Samband mellan befolkningstäthet och mångfald i näringsgrenar, utbildning och yrken, 290 kommuner.

Kommuner som klassificeras som stadskommuner har i genomsnitt något större mångfald inom både näringsgrenar, utbildning och yrken, vilket visas av Tabell 2. Högsta värdet för samtliga tre mångfaldsmått finns i en stadskommun, vilket kan förväntas med tanke på befolkningsstorlek. Samtidigt finns minimivärdet i en stadskommun, vilket kan uttydas redan från Figur 1 som visar att det lägsta värdet för respektive mångfaldsmått finns i en kommun med relativt hög befolkningstäthet. Även standardavvikelserna som redovisas i Tabell 2 visar på en större spridning i mångfald bland stadskommuner än bland landsbygdskommuner.

Tabell 2. Genomsnittlig mångfald för 132 stads- respektive 158 landsbygdskommuner.

I nästa bloggpost studerar vi de tre mångfaldsmåtten – näringsgrenar, utbildning, och yrken – på kommunnivå. Vilka kommuner har högst respektive lägst grad av mångfald?

[1] Se t.ex. Glaeser, Kallal, Scheinkman och Shleifer (1992), Growth in cities, Journal of Political Economy 100(6), och Frenken, Van Oort och Verburg (2007), Related variety, unrelated variety and regional economic growth. Regional Studies 41(5).

2 Standard för svensk näringsgrensindelning

3 Utbildningsinriktningar motsvarar svensk utbildningsnomenklatur (SUN 2000) på tresiffrig nivå. Yrkesgrupper motsvarar standard för svensk yrkesklassificering (SSYK 2012) på tresiffrig nivå.

Del 1. Mångfald.

Lämna en kommentar