Vilka kommuner är bäst på integration?

Lästid: 7-12 minuter
Kategorier: Integration
shutterstock_234497848

År 2015 kommer att gå till historien på många sätt. Det var året som svenskt flyktingmottagande ställdes inför större utmaningar än någon gång tidigare i modern tid och det var året då mottagningsreglerna ändrades väsentligt. Sammantaget sökte nästan 163 000 människor asyl i  Sverige detta år, vilket utgjorde mer än 1,5 procent av vår befolkning. Skulle motsvarande andel kommit till USA hade det uppgått till nästan 5 miljoner människor (bara för att sätta i perspektiv). Med andra ord sattes mottagandet under stor press och praktiska frågor, som var de asylsökande skulle placeras rent geografiskt och hur de skulle få tak över huvudet, var under omfattande diskussioner. I efterhand vet vi att bostadsfrågan i hög utsträckning påverkade placeringarna. Framförallt blev det mindre kommuner där det fortfarande fanns lediga bostäder att tillgå som tog emot flest nyanlända i relation till sin befolkning.

Även om flyktingmottagandet av naturliga skäl stod i centrum under 2015 har vi nu kommit till ett annat läge där själva integrationen diskuteras i allt högre grad. För självfallet handlar det inte bara om att ta emot individer i nöd utan även att dessa ska kunna skapa goda möjligheter till en bra framtid. För att titta närmare på den här frågan har jag, tillsammans med Sofia Wixe, tagit fram ett integrationsindex för svenska kommuner, som är ett försök till att fånga förutsättningarna för integration. Indexet består av tre olika delar:

  • Graden av boendesegregation av individer med utländsk bakgrund.
  • Andel förvärvsarbetande bland individer som är födda i ett land utanför Europa.
  • En jämförelse av hur mycket individer som är födda i ett land utanför Europa tjänar i genomsnitt jämfört med individer som är födda i Sverige. I denna grupp tar vi bara med individer som faktiskt förvärvsarbetar.

Vi kommer också titta på i vilken utsträckning de kommuner som tog emot flest asylsökande per invånare också var de kommuner som hade bäst förutsättningar för integration. Alla siffror vi har med i analysen är för år 2015, dvs. samma år som de 163 000 asylsökande kom till Sverige.

Men låt oss först titta på de olika delarna i integrationsindexet var för sig. Den första kartan visar på boendesegregationen i svenska kommuner:

Karta 1 Segregation

Värdet på segregationen visar hur stor andel av kommunens invånare med utländsk bakgrund som skulle behöva flytta till ett annat område (i det här fallet postnummer) inom kommunen för att uppnå samma geografiska fördelning som de med inhemsk bakgrund. Det talas ofta om att boendesegregation främst är ett storstadsproblem, men våra siffror visar att det är långt ifrån sanningen. De mest segregerade kommunerna i landet är Storfors, Övertorneå och Gnosjö. De kommuner som är minst segregerade är Öckerö, Håbo och Dals-Ed. Topp 10-listorna visas i tabellen nedan:

Tabell 1

Den andra delen av indexet handlar om i vilken grad individer som är födda utanför Europa förvärvsarbetar. Kartan nedan visar andelen av denna grupp som har ett arbete:

Karta 2 Sysselsättningsgrad

Här är variationen mycket stor. I vissa kommuner är andelen individer som har ett arbete så låg som 4 procent. I vissa kommuner är den betydligt högre (över 70 procent). Det tycks alltså betydligt enklare för individer födda utanför Europa att få arbete i vissa kommuner i landet. Det kan naturligtvis vara en spegling av vilken typ av arbeten som finns att tillgå, men det kan också vara en följd av att arbetsmarknaden generellt sett är starkare. De kommuner där det är lägst andel förvärvsarbetande bland individer födda utanför Europa är Munkfors, Ljusnarsberg och Högsby. De kommuner där högst andel förvärvsarbetar är Gällivare, Täby och Tyresö. Tabellen nedan visar topp 10-listan då det gäller andelen som förvärvsarbetar i denna grupp:

Tabell 2

Den tredje och sista delen vi tittar på är hur mycket de som faktiskt förvärvsarbetar och som är födda utanför Europa tjänar jämfört med vad de som är födda i Sverige tjänar. Kartan nedan visar denna relation:

Karta 3 Relativ Inkomst

I de kommuner där kvoten är som lägst tjänar de som är födda utanför Europa ca. 50 procent mindre än de som är födda i Sverige. De tre kommuner med lägst lönekvot är Övertorneå, Sorsele och Arvidsjaur. I de kommuner där kvoten är som högst tjänar denna grupp lika mycket som inrikes födda eller till och med 2-9 procent mer. Dessa kommuner är Älmhult, Ydre och Lilla Edet. Tabellen nedan visar de tio kommuner med högst respektive lägst lönekvot:

Tabell 3

Om vi sedan väger ihop dessa tre delar – segregation, andel förvärvsarbetande och lönekvoten – får vi vårt integrationsindex för svenska kommuner. Kartan nedan illustrerar detta:

Karta 4 Integrationsindex

De kommuner som får högst värde på vårt integrationsindex är Lerum, Kungsbacka, Håbo, Vaxholm och Vallentuna, följt av Gnesta, Lomma, Österåker, Ekerö och Mörbylånga. Det är alltså relativt många storstadskommuner som ligger högt på listan. Den kommun som sticker ut mest i denna grupp är Mörbylånga på Öland som inte har draghjälp av vare sig Stockholm, Göteborg eller Malmö. Trots det ligger kommunen alltså relativt väl till vad gäller integration. På andra sidan av skalan – de som ligger sämst till på vårt integrationsindex – hittar vi Storfors, Övertorneå, Töreboda, Ånge och Ronneby, följt av Åsele, Vilhelmina, Bollnäs, Borlänge och Lessebo. Gemensamt för dessa kommuner är att det inte har någon direkt draghjälp av någon närliggande stark ekonomisk motor.

 

Tabell 4

Men så till vår övergripande fråga som handlar om i vilken utsträckning kommuner som 2015 hade bättre förutsättningar för integration också tog emot fler asylsökande i relation till sin befolkning. Figuren nedan visar detta samband:

Figur

Faktum är att det var precis tvärt om. De kommuner som 2015 hade sämre integrationsförutsättningar var samtidigt de som tog emot fler asylsökande per invånare. Korrelationen är negativ och signifikant (-0.539). Det innebär samtidigt att de kommuner där det fanns bättre förutsättningar för integration, enligt vårt integrationsindex, hade ett lägre mottagande. Den främsta anledningen till detta mönster är med all sannolikhet att de platser som tog emot fler asylsökande var de platser som hade tillgängliga bostäder. Samtidigt har många av dessa platser haft en negativ nettomigration under lång tid (dvs. det var fler som flyttat därifrån än som flyttat dit) och flera såg troligtvis en möjlighet att återigen växa befolkningsmässigt.

Dessa kommuner, ofta belägna på landsbygderna, kännetecknas samtidigt av svagare arbetsmarknad rent generellt – ofta med lägre utbildningsnivå, högre sjukskrivningstal och högre arbetslöshet. Det är alltså inte en alltför vild gissning att landet kommer att ställas inför en ganska tuff integrationsuppgift framöver, då en stor del av de asylsökande placerats i kommuner som redan från början hade tuffa utmaningar och sämre integrationsförutsättningar. Nu visar förvisso siffror från Arena för tillväxt att en överväldigande majoritet av de som tidigare kommit till Sverige flyttar precis som inrikes födda vid flytt nummer 2 (när de får välja själva var de vill bo), dvs. till starkare arbetsmarknadsregioner.

Men geografins roll då det gäller förutsättningar för integration är något vi bör lyfta i betydligt högre grad framöver. Det handlar framför allt om att de som kommit hit, ofta från svåra förhållanden, ska ges så goda förutsättningar som möjligt att etablera sig i Sverige och skapa sig en god framtid för sig och sina barn.

Här hittar du siffrorna från 2013.

Lämna en kommentar