Bilar i svenska kommuner

Lästid: 4-6 minuter
Kategorier: Ekonomisk geografi

Jag har i en tidigare bloggpost lyft hur jag anser att bensinupproret 2.0 är en svensk variant av Frankrikes gula västar. De höjda bensinpriserna har i högst grad protesterats mot på mindre orter i landet – ofta där kollektivtrafiken är mer begränsad och där människor bor glesare.

Men kanske är det något enklare att klara sig utan bil när man enkelt kan ta sig runt med en kollektivtrafik som går regelbundet och som täcker de flesta områdena i regionen.

Kanske är det inte så konstigt att det protesteras mer i områden där kollektivtrafiken troligen är svagare. Det är svårare att täcka stora områden med kollektivtrafik när människor bor glest eftersom det blir dyrare om bara ett fåtal åker med. Men samtidigt blir beroendet av bli då också mer omfattande.

När jag höll en föreläsning för ett statligt verk i Stockholm under våren yttrade några där att det tyckte det var underligt att man kunde vara så mot miljötänk att man skrev under på bensinupproret. Men kanske är det något enklare att klara sig utan bil när man enkelt kan ta sig runt med en kollektivtrafik som går regelbundet och som täcker de flesta områdena i regionen.

Mot detta som bakgrund tänkte jag titta lite mer på bilägandet i Sverige. SCB presenterar siffror på antalet bilar som ägs per invånare i svenska kommuner. Bland våra 290 kommuner finns det 21 som har minst en halv bil per invånare. Utav dessa är samtliga landsbygds- eller glesbygdskommuner (enligt Jordbruksverkets definition). Två kommuner som räknas som stadskommuner enligt Jordbruksverkets definition finns dock: Tjörn och Säter.

En kommun har enbart 0,2 bilar per invånare: Stockholm. Även Solna, Sundbyberg, Göteborg, Malmö, Botkyrka, Nacka och Huddinge har färre än 0,3 bilar per invånare – samtliga kommuner inom ett storstadsområde.

Tittar vi på en karta över samtliga svenska kommuner så ser den ut enligt följande:

Det finns några tydliga partier där antalet bilar per invånare är som högst. Dels i mitten av landet, dels i några norrlandskommuner, delst i några mindre kommuner längs med kuststräckan i södra delarna (inklusive Öland och Gotland). Men det finns också några partier i norra delarna av landet där antalet bilar per invånare är relativt lågt.

Om vi korrelerar bilägande med befolkningstäthet så är sambandet negativt och signifikant. Det innebär att ju tätare människor bor, desto färre bilar per invånare i allmänhet. Figuren nedan visar på sambandet (befolkningstätheten är logaritmerad i figuren):

Vi kan alltså ana att det finns ett underliggande samband mellan hur många bilar man äger och hur glest man bor i kommunen. Men samtidigt ser vi på kartan ovan att det finns en rad relativt glest befolkade kommuner som trots det äger relativt få bilar.

I nästa bloggpost kommer jag att titta lite närmare på en rad faktorer som kan relateras till antalet bilar som man äger i svenska kommuner.

Fotnot: Ett tack till Jan Forsén för skickande av data samt idé till denna bloggpost.

Lämna en kommentar