Plan S: direkt och öppen tillgång till vetenskapliga publikationer

Lästid: 8-12 minuter
Kategorier: Bibliotek

Inom den vetenskapliga publiceringen är det ett specifikt initiativ som rönt stor uppmärksamhet den senaste halvåret och det är implementeringen av Plan S. Bakom Plan S står cOAlition S, som är en sammanslutning av nationella forskningsfinansiärer inom Europa, med syftet att påskynda omställningen mot öppen tillgång till forskningspublikationer, en omställningsprocess man anser är alltför segdragen. Bakom cOAlition S står även Europeiska kommissionen samt Europeiska forskningsrådet. 

Vilka är det då som är medlemmar i cOAlition S. Främst är det nationella forskningsfinansiärer från medlemsländerna i EU (totalt är det 15 organisationer i nuläget). För Sveriges del är det FORMAS och FORTE som skrivit under Plan S. Vidare har även Riksbankens Jubileumsfond skrivit under men de ingår under kategorin välgörenhetsorganisationer. I den kategorin finner vi för övrigt också Wellcome Trust samt Bill & Melinda Gates Foundation, vilka är stora finansiärer ur ett internationellt perspektiv. Sista kategorin är de som valt att skriva på så kallade ”supporting statements” där Sverige representeras av Vetenskapsrådet.

Varför då Plan S? Först och främst ser man ett behov av att påskynda utvecklingen mot öppen och direkt tillgång till vetenskapliga publikationer som är offentligt finansierade. Som en del i det stödjer cOAlition S The San Francisco Declaration on Research Assessment (DORA) och uppmanar sina medlemmar att underteckna denna överenskommelse om att utvärdera forskningen på sina egna meriter, alltså den individuella artikeln istället för själva tidskriften. Naturligtvis är detta ett viktigt steg för att nå effekten mot övergången av öppen tillgång då meritering är en viktig del i den publiceringsstrategi den individuella forskaren tar fram. Ett annat syfte är att man vill säkerställa rättigheten för forskaren att kunna sprida och återanvända forskningsresultaten. De skall alltså inte ägas och kontrolleras av en extern kommersiell aktör. Ytterligare ett syfte jag vill lyfta fram här är att man vill få kontroll på kostnaden för den vetenskapliga publiceringen. Med Plan S kräver man full transparens vad gäller kostnader och avgifter för publiceringen. För att få en artikel publicerad kräver man oftast en så kallad APC (article processing charge) som kompensation. Genom detta vill cOAlition S säkerställa att kostnaden för APC:er kommer att ligga på en rimlig och samstämmig nivå eftersom medlemmarna i cOAlition S förbinder sig att finansiera densamma.

I höstas publicerade man slutligen en guide för implementering av Plan S. Den var inte fastslagen utan var föremål för revidering utifrån inkomna förslag och synpunkter. Debatten tog direkt fart och även om många står bakom Plan S så är den inte utan kritik. Min avsikt är att försöka problematisera kring, de som jag upplevt, mest debatterade invändningarna som lyfts fram här i Sverige vilka är: effekten på unga forskare, tidsplanen, meritering samt begränsad internationell förankring.

Jag inleder med vilken effekt Plan S kan få för unga forskare då denna fråga haft stort fokus just här i Sverige. Först vill jag bara vara noga med att betona vikten av att forskare engagerar sig i frågan. Ett av Plan S stora problem, utifrån flera av invändningarna, tror jag bottnar i frånvaron av debatt och engagemang, tidigare i processen, just från forskarhåll. Nåväl, i november 2018 publicerade Sveriges unga akademi ett öppet brev i tidningen Curie med titeln ”Vi vill inte vara försökskaniner” där de var starkt kritiska till Plan S. Jag instämmer i en del av kritiken och förstår deras oro. Vissa frågor måste utredas vidare vilket gör tidsplanen krävande. Samtidigt för de fram argument som att Plan S devalverar kvalitetskraven genom att tidskriften får betalt per artikel (APC). Här är det viktigt att Plan S tar utgångspunkt i de kriterier som finns via till exempel Directory of Open Access Journals (DOAJ) angående krav för publicering och granskning, vilken i flera fall är mer strikt än den som vissa etablerade förlag tillämpar idag. Plan S jobbar som sagt även mot en transparent finansiell modell vilken motverkar en osund vinstmodell hos förlagen vilket är den rådande situationen idag. Ett annat problem är att man ser att unga forskare straffas av Plan S då det hindrar dem att publicera i välrenommerade tidskrifter. Om man ansluter till DORA och lämnar tidskriftens impact faktor som norm för värdering av forskningsresultat finns ju en aspekt att publiceringskanalerna de facto blir fler och att det underlättar för unga forskare att publicera sig då de slipper konkurrera med etablerade forskare i några få utvalda tidskrifter med hög impact faktor. Det kräver naturligtvis att synen på meritering ändras så en framtida karriär inte blir lidande. Där har de etablerade forskarna en viktig uppgift då det till syvende och sist är de som sitter och gör dessa värderingar vid anställningar och befordran. Är de för eller emot öppen publicering av forskningsresultat? Slutligen framförs argumentet att det är viktigt att säkra forskarnas upphovsrätt, vilket som de själva säger sällan är fallet idag. Här har faktiskt Plan S just ett krav på detta till skillnad från de kommersiella förlagens rådande praxis. Som sagt jag förstår oron från Sveriges unga akademi men i ett större perspektiv så har faktiskt The European Council of Doctoral Candidates and Junior Researchers, Young Academy of Europe, Marie Curie Alumni samt Young European Research Universities alla valt att skriva på ett ”supporting statement” för Plan S. 

Om vi då tittar närmare på tidsplanen så är den pressad. Jag kan inte annat än hålla med. Det finns fortfarande frågetecken som behövs utredas närmare men processen bör kunna inledas. Arbetet mot öppen tillgång har pågått under flera år och många lärosätens bibliotek hjälper till i processen. Det stora skiftet är att utöka den direkta publicering mot öppen tillgång som är direkt tillgänglig och motverka främst hybridtidskrifter. Därför har Plan S infört transformativa bestämmelser under övergången. Avtalen måste tecknas senast 2021 och de gäller för tre år. Det ger en tidsfrist fram till 2025 att ställa om systemet. Det skall alltså inte ske nu med forskning som redan finns i systemet. Att vissa forskare blir överraskade och tagna på sängen känns tråkigt. Visst, de kunde varit mer involverade i processen, men faktum är att forskare som grupp har varit representerade i arbetet med att ta fram Plan S. Spridningen av densamma har däremot kanske brustit. Fast som en representant för unga forskare sa i den livesända debatten om Plan S, kommer det meddelande om detta eller annat från biblioteket så hamnar det i papperskorgen.

Meritering är något som dyker upp i flera olika sammanhang och används som ett starkt motargument mot Plan S. Det håller jag med om. Ifall man ändrar publiceringsförfarandet måste även meriterings- och utvärderingssystemet ändras. Man kan inte använda rådande system på publikationer som ligger utanför. Frågan är då om det rådande systemet bör ändras eller om det nya systemet skall anpassas efter den rådande modellen. Svaret är väl redan givet eftersom cOAlition S valt att stödja DORA. Men det skapar förstås problem då det inte används i Sverige idag. Jag vet att Stockholms Universitet har skrivit på DORA, finns det fler lärosäten i Sverige? Samtidigt i Regeringens nationella färdplan för det europeiska forskningsområdet 2019-2020 ställer man sig bakom EU-kommissionens krav på att alla vetenskapliga publikationer som är offentligt finansierade skall publiceras med öppen tillgång senast från och med 2020 och att utgifterna för den vetenskapliga publiceringen skall vara transparenta. Man ställer alltså krav på en snabbare implementering än vad Plan S gör. Jag utgår ifrån att Regeringen inte inför detta utan en plan för hur det skall meriteras och utvärderas. Samtidigt skriver man dock i samma färdplan (ovan) att universitet och högskolor behöver ta ett stort ansvar för genomtänkta karriärsystem och bättre villkor för unga forskare så detta är fortfarande en viktig fråga som behöver klargöras.

Forskning av hög kvalitet kräver oftast internationellt samarbete. Nätverk och samarbetsprojekt med internationell förankring ökar. Därmed blir även forskningspubliceringen mer internationell. Ett problem med Plan S är att den begränsas utifrån geografin. Det blir forskare inom EU som kommer att påverkas av dess införande. Ett problem blir då om forskningen och rörligheten mellan forskare ökar geografiskt hur kommer påverkan att bli av Plan S. Vid anställningar, ansökningar om medel och olika utvärderingar kan alltså forskare från EU påverkas negativt. Någon måste trots allt gå först, frågan är om andra följer efter, så visst här kan man säga att Plan S utgör ett slags experiment med oanade konsekvenser. Samtidigt ser man en stark utveckling även i andra länder mot ökade krav på öppen tillgång och öppen vetenskap.  Även vad det gäller utvärdering av forskning finns det internationella alternativ där man kommit längre än i Sverige såsom DORA och The Leiden Manifesto. Förhoppningsvis kommer vi kunna se en framtid där inte bara EU utan hela forskningsvärlden rör sig mot en mer öppen vetenskap där öppen tillgång och nya publiceringsmönster blir en naturlig del.

Lämna en kommentar