Kompetenshöjning inom äldreomsorgen kräver kontinuitet och eftertanke

Bland annat redovisas siffror gällande dödstal bland äldre personer som avlidit till följd av covid-19. Fram till den 10 januari 2022 hade cirka 2 500 män och 3 300 kvinnor över 70 år på särskilt boende för äldre avlidit i covid-19. Motsvarade siffror för personer (>70 år) med hemtjänst i ordinärt boende var 2000 män och 1 700 kvinnor. Viss vård har skjuts upp eller ställts in, och i vissa fall har äldre personer dessutom undvikit att söka vård vilket innebär att där finns uppdämda vårdbehov samtidigt som vårdköer för vård och behandling ökar. Samtidigt framgår att antalet äldre personer som flyttar in på äldreboende eller får hemtjänst för första gången ser ut att öka igen, efter en tydlig nedgång tidigare under covid-19-pandemin.

Glädjande nog visade rapporten att andelen kommuner som hade en aktuell kontinuitetsplan för de verksamheter som socialtjänsten bedriver eller ansvarar för och som avser särskilt sårbara grupper, ökat 2021 jämfört med föregående år. Att ha en kontinuitetsplan handlar om att se till att det finns en plan för hur verksamheten kan upprätthållas på en tolerabel nivå oavsett vilka störning den utsätts för. Att över hälften av kommunerna fortfarande saknar plan är dock oroväckande då behov av vård- och omsorg förväntas växa kraftigt i takt med en allt större andel äldre i befolkningen.

För att ge ett exempel förväntas antalet personer över 80 år stiga från dagens 510 000 till 900 000 fram till år 2040. Många gånger har äldre personer dessutom flertalet sjukdomar och komplexa vårdbehov där den samtidiga omställningen till nära vård innebär att alltmer avancerade insatser kommer utföras utanför sjukhusen vilket innebär ytterligare ökade krav på personalresurser och kompetens. Faktiskt är det så att redan nu har fler än 85% procent av alla äldre personer som bor i särskilt boende behov av kommunal hälso-och sjukvård. Sammantaget kommer således förändringar och nya utmaningar uppstå framöver oavsett om vi ställs inför en ny pandemi eller inte, och detta behöver alltså kommunerna förbereda sig på.

Förändringar och utmaningar av detta slag ställer alltså krav på mer personal med rätt kompetens, och inte minst med ökade medicinska kunskaper. Äldreomsorg är ofta underfinansierad, och utgörs av underbemannad personal med låg lön, osäkra anställningsförhållanden och otillräcklig utbildning. Detta är inget unikt för Sverige utan ses som ett globalt problem. Socialstyrelsen konstaterar dock att det verkar som att Sverige var sämre rustat när pandemin bröt ut när det gäller bemanning, kompetens, anställningsförhållanden och arbetsvillkor vid jämförelse med andra nordiska länder.

Detta tycker vi visar på ett behov av förändring! För att svensk äldreomsorg inte ska fortsätta i den negativa spiral som identifierats under Covid-19 pandemin behövs tydligare och väl underbyggda åtgärder. Det är dags att uppgradera äldreomsorgen i Sverige och en av de viktigaste faktorerna för kvalitetshöjning är att utbilda personal, men att föra diskussioner om att förkortad sjuksköterskeutbildning för undersköterskor rimmar illa med behovet av högre kompetens, något som till viss del också kan sägas om återinförandet av vårdbiträden. Gällande äldreomsorgslyftet (statsbidrag för kompetensutveckling), kan det ses som lovvärt, men bristen på långsiktighet i satsningar av detta slag är förödande.

Syftet med äldreomsorgslyftet är ju att stärka kompetensen genom att både ny och befintlig personal inom kommunal vård och omsorg ges möjlighet till utbildning, men de kortsiktiga finansieringsmöjligheterna som statsbidragen ger är inte realistiska. För att visa på ett exempel:

Inom Äldreomsorgslyftet för år 2022 betalar Socialstyrelsen ut medel till kommunerna att använda från och med den 1 januari 2022 till och med den 31 december 2022. Samtidigt kommer satsningen detta år delvis finansieras med EU-medel och det är först under våren 2022 som Socialstyrelsen informerar om hur kommunerna ska gå tillväga för att leva upp till EU-kommissionens krav om synlighet i kommunikation gällande bidragsmedlen och utlysning för årets ansökan öppnade först den 28 februari i år.

Således är tiden knapp. Att kommuner ska hinna förbruka medlen fram till årets slut blir därmed nästintill en omöjlighet, speciellt som medlen inte får användas till att köpa utbildning. Detta problem har också belysts i media och redan förra året framkom att kommuner haft svårt att nyttja möjligheten till bidrag. För kommuner är äldreomsorgen en av de större verksamheterna med många medarbetare. Vill man på allvar ge dem en chans till att höja kompetensen hos personalen behövs en mer långsiktig planering.

Att planera och genomföra utbildningsinsatser tar tid och är ett kontinuerligt arbete. Det räcker inte med ett tidsperspektiv på ett år, som i verkligheten dessutom riskerar vara ännu kortare. Liksom kommunerna behöver ha en kontinuitetsplan för att upprätthålla verksamheten så gäller detta också på nationell nivå.

För att skapa förutsättningar för kompetenshöjning och relevanta utbildningsinsatser inom äldreomsorgen bör dessutom verksamheterna tillsammans med lärosäten vara med i planeringen och framtagandet av insatser. För samtidigt som det tydliggjorts att kompetens behöver stärkas på en generell nivå, så finns mycket kunskap och kompetens rörande gällande såväl vilka behov som finns och hur utbildning kan utformas på ett hållbart vis. Denna behöver användas. Sverige har stora möjligheter att skapa en världsledande äldreomsorg men det kräver väl underbyggda beslut och insatser där samverkan mellan politiker, medarbetare inom äldreomsorgen, utbildare och forskare är ledord.

Kontakt