"Man kommer inte att sitta med en penna längre"

Lars Almén forskar om skolans digitalisering. Resultaten visar att de digitala verktygen både kan hjälpa och stjälpa.

Lars Almén är lärare i samhällskunskap, IT och svenska på vuxenutbildningen och gymnasiet i Gnosjö, och samtidigt forskarstuderande på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Han följer i sin forskning satsningen på digitalisering i skolan, här beskriver han lite av de resultat som han och hans forskarkollegor kan presentera:

”I framtiden kommer det mest va digitala verktyg. Man kommer inte och sitta med en penna längre.” En röst från 2016, ett citat från en elev som då gick i årskurs åtta. Redan 2016 hade svensk skola en lång historia av digitalisering, en historia som kan räknas ända tillbaka till skiftet mellan 1960-tal och 1970-tal. Läroplanen i matematik 1980 var den första läroplanen i Sverige som inkluderade datorkunskap. Men vad hände sedan? I en studie, ”Access to and Accounts of Using Digital Tools in Swedish Secondary Grades. An Exploratory Study”, accepterad i JITE:Research, presenterar jag, Sangeeta Bagga-Gupta och Cecilia Bjursell flera teman utifrån intervjuer av elever i årskurs åtta där vi också i viss mån jämför med data från fältarbetet i högstadiet. Vi har intresserat oss för elevperspektivet på digitaliseringen av skolan om hur digitala verktyg – datorer, surfplattor, mobiltelefoner, smartboards etc. – upplevs och används både i den formella undervisningen och utanför skolan. Intervjuerna genomfördes på de tre högstadieskolorna i en mindre svensk kommun. Studien ingår i det etnografiska forskningsprojektet Digitalization Initiatives, and Practices (DIP) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., inom ramen för forskningsmiljön Communication, Culture and Diversity (CCD) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

När eleverna beskriver sitt användande av digitala verktyg i undervisningen dominerar ordbehandling och informationssökning. De använder datorer när de skall renskriva fördjupningsarbeten och när de skall söka efter information som ligger till grund för dessa arbeten. Eleverna kallar sådana fördjupningsarbeten för ”projekt”. Ett typiskt sådant projekt pågår under tre till fyra veckor. De första veckorna arbetar eleverna i klassrummet, och den sista veckan får de arbeta med att renskriva sina arbeten. Informationssökningen sker antingen hemma eller, om läraren tillåter det, på elevernas mobiltelefoner. En elev uttrycker sig kritiskt till den fria informationssökningen, då hen menar att den information de hittar inte är anpassad efter en svensk elev i årskurs åtta. Målgruppen är vuxna, ofta med specialistkunskap. Eleven menar också att även om man i tyskan kan hämta information från tyska webbsidor, så är språket där alldeles för svårt.

Inte bara dator

2016 är datorsalarna fortfarande det ställe på skolan där eleverna i första hand kommer i kontakt med datorer. Datorsalen bokas av läraren i förväg för att eleverna skall kunna renskriva sina arbeten i slutet av ett projekt. I intervjuerna vittnar eleverna om hur det förekommer att lärare missbrukar detta system genom att boka datorsalen för säkerhets skull. Detta missbruk kan leda till att en klass som behöver använda datorer inte kan göra det. Bristen på datortid under lektionerna kompenserar många elever i ämnet datorkunskap. Datorkunskap ingår i elevens val, men är obligatoriskt för dessa elever. Här har eleverna tillgång till datorsalen under en hel lektion, och använder ofta tiden till att arbeta med andra ämnen, som att skriva texter i svenskan.

Förutom datorsalar finns det enstaka vagnar med iPads som lärarna kan låna för en lektion. Men eftersom skrivande är en så pass viktig del av arbetet med digitala verktyg föredrar eleverna datorer framför surfplattor. De vill ha riktiga tangentbord och större skärmar. När de skriver på datorn upplever eleverna att det de skriver ger ett bättre intryck och de behöver inte tänka på sin handstil.

Att blanda plattformar kan i sig medföra problem. De verktyg som eleverna arbetar med på datorn kanske inte finns, eller fungerar, till iPaden och tvärtom. Ett problem som flera elever tar upp är att iPaden bara finns tillgänglig då eleverna skall använda den. Därefter lånas den ut till en annan elev i en annan klass. Och det förekommer att eleverna förlorar ett utfört arbete på grund av att den iPad som de använt har stulits.

För eleverna är deras mobiltelefoner viktiga. Normalt samlas dessa in i början av varje lektion. Men om eleverna skulle behöva mobiltelefonerna, till exempel för att söka efter information på, kan det hända att de får gå fram och hämta dem. Med telefonens hjälp kan de också strukturera sin vardag, genom att exempelvis få tillgång till schemat. Mobiltelefonen fungerar också som musikspelare. Paradoxalt nog är det i matematiken, det minst digitaliserade ämnet enligt eleverna, som de oftast använder mobiltelefonen för att lyssna på musik.

Verktygen jämnar ut

De som är mest positiva till att använda digitala verktyg är elever med särskilda behov. De kan få läroböcker inlästa och sedan lyssna på dem, de spelar in lektioner och de fotograferar tavelanteckningar. Elever med särskilda behov har tillgång till digitala verktyg, antingen en iPad eller en laptop, hela tiden. De kan använda verktygen både under lektionerna och sedan ta med dem hem. Av de elever som intervjuades gick två i en klass som på prov hade tillgång iPads hela tiden i ett en-till-en-projekt. En av dessa två elever var i behov av särskilt stöd, och menade att sedan resten av klassen också hade fått varsin iPad, så hamnade hen återigen efter när alla elever var på samma teknologimässiga nivå. iPaden verkade inte längre kompensatoriskt för denna elev.

Ett annat kompensatoriskt värde som lyfts fram är det socioekonomiska. Flera elever menar att en anledning till att skolan borde förse alla elever med digitala verktyg är att inte alla familjer har råd att själva skaffa de ofta dyra digitala verktygen. Detta lyfts fram som än viktigare då det uppfattas som att en del lärare kräver mer arbete med digitala verktyg än vad tiden i datorsalen medger för att eleverna skall kunna uppnå de högre betygen.

Lärare i Sverige har stor makt över hur undervisningen skall bedrivas. De intervjuade eleverna menar att det finns en stor spridning mellan lärarna både vad gäller kunskap och användande av digitala verktyg i klassrummet. Det vanligaste verktyget som lärarna använder är PowerPoint. De strömmar också film, främst från Mediecentrums tjänst SLI. Men vissa lärare går längre. Flera elever har lärare som arbetar med ett så kallat flippat klassrum. Eleverna definierar detta som att lärarna lägger ut videoklipp på lärplattformen som eleverna tittar på innan en lektion och som sedan diskuteras under lektionen. En del lärare låter också eleverna arbeta med filmproduktion. Eleverna är positiva till att nya modaliteter som rörlig bild får ett större utrymme i undervisningen. Som producenter, men också som konsumenter där flera elever vittnar om hur de använder exempelvis YouTube som ett komplement till den traditionella undervisningen.

Ett nytt klassrum?

Digitaliseringen innebär att både nya verktyg och delvis nya arbetsmetoder introduceras i klassrummet. Ron och Suzie Wong Scollon beskriver i Nexus Analysis. Discourse and the emerging Internet (2004) tidiga försök med distansundervisning via dator på University of Alaska Computer Network, Fairbanks Alaska. De analyserar digitaliseringen av universitetsundervisningen med det sociokulturellt inspirerade teoretiska ramverket nexusanalys. Den sociala händelse som är analysenheten i nexusanalys befinner sig i mötet med interaktionsordningen, ett begrepp de lånat av Erwing Goffman, de diskurser som cirkulerar, och den historiska kroppen, en term lånad från Kitaro Nishida (1958). Den nya undervisningsdiskurs som de såg växa fram kallade de den teknologi-medierade undervisningen (the technology-mediated class), vilken de jämförde med den traditionella undervisningen (the traditional class).

Det traditionella klassrummet, menar Scollon och Scollon (2004), präglas av en interaktionsordning centrerad kring läraren. Läraren framträder för eleverna, som i sin tur agerar åskådare. Läraren kontrollerar klassrummet, och framför allt den främre tredjedelen med whiteboard, kateder med mera. Läraren kontrollerar också tillgången till klassrummet, alltså vem som kommer in i det eller vem som lämnar det. Kontrollen över klassrummets rumsliga tidsmässiga dimensioner gör att Scollon och Scollon (2004) också kallar det traditionella undervisningen för panoptikon-undervisningen (panopticon class).

Diskurserna i den traditionella undervisningen präglas av läroplans- och kursplanscentrerade ämnen, kontrollerade av läraren. Den traditionella diskursen framhäver en modalitet: det skrivna ordet, och ett medium: den tryckta texten. Samtalet i det traditionella klassrummet utgörs, enligt Scollon och Scollon (2004) av monologer; lärare ställer frågor och eleverna svarar. En person i taget talar.

Med begreppet historisk kropp, beskriver Scollon och Scollon (2004) aktörernas erfarenheter och bakgrund. Den historiska kroppen hos både lärare och elever har bildats genom många års skolgång. För lärarnas del kanske långt tillbaka i tiden. Lärarna har också byggt upp sin historiska kropp i lärarutbildningen, genom samtal med kollegor, genom att läsa policydokument och så vidare. Sammantaget bidrar detta till att det finns en förförståelse för vad skola och undervisning skall vara. En förförståelse präglad av den traditionella undervisningen. En förförståelse som regenereras. Och det är i hög grad en traditionell undervisning som möter de nya digitala verktygen.

Nytt verktyg – samma strategi

När de intervjuade eleverna ger beskrivningar av hur digitala verktyg används i undervisningen framträder en bild av hur nya verktyg försöker anpassas efter det traditionella klassrummet. Interaktionsordningen präglas av lärarens kontroll över undervisningen. Det är läraren som bokar datorsal eller iPad-vagn. Det är läraren som framträder inför eleverna, vilket blir naturligt då klassrummen rumsligt är traditionellt utformade med en kateder och whiteboard längst fram och elevernas bänkar i rader. Användningen av digitala verktyg präglas av det traditionella klassrummets textbaserade diskurs. Det är framför allt för skrivande och informationssökning som verktygen används. I projekten sker detta efter ett par, tre, veckors användande av papper, penna, och tryckta böcker i klassrummet. De digitala verktygen blir substitut för traditionella verktyg. Papper och penna ersätts av ordbehandlare. Uppslagsboken och ordboken ersätts av källor på internet. Whiteboarden ersätts av PowerPoint. Kassettbandspelaren och videobandspelaren ersätts med strömmande ljud och video. Men då de traditionella verktygen var anpassade för ett traditionellt klassrum, är de digitala verktygen ofta inte alls skapade för att användas i undervisningen. Det bidrar till att när eleverna möter innehåll på Wikipedia eller tyska nyhetssajter, så klipper de ut innehållet och klistrar in det i sina texter utan att förstå innebörden.

Det är när den traditionella undervisningen övergår i teknologi-medierad undervisning som eleverna uttrycker att de digitala verktygen ger ett mervärde. I det så kallade flippade klassrummet ändras interaktionsordningen när eleverna får ett ansvar för att förbereda sig genom att titta på en film i förväg. Filmen som modalitet är ett brott mot det traditionella klassrummets textbaserade diskurs. Eleverna känner att de har mer att säga till om i klassrummet när de får ansvaret för en filmproduktion.

Fortfarande, femtio år efter att datorerna så sakta började göra sitt intåg i den svenska skolan, präglas debatten av de digitala verktygens plats i undervisningen (Almén & Bagga-Gupta, 2019). I januariöverenskommelsen 2019 mellan regeringen och samarbetspartierna ingick exempelvis ett förslag om mobilförbud i skolan. Studien tar inte ställning i den debatten. Och elevernas utsagor ger inte heller stöd för den ena eller den andra sidan. Med undantag för elever i behov av särskilt stöd som enhälligt menar att de digitala verktygen är avgörande för att de skall klara sina studier. Däremot pekar mycket i studien på att det är svårt att förena en traditionell undervisning med digitala verktyg.

Lars Almén

Referenser:

Almén, L., & Bagga-Gupta, S. (2019). Inscriptions and Digitalization Initiatives Across Time in the Nation-State of Sweden: The Relevance of Shifts and Continuities in Policy Accounts for Teachers’ Work. In S. Bagga-Gupta, G. Messina Dahlberg, & Y. Lindberg (Eds.), Virtual Sites as Learning Spaces: Critical Issues on Languaging Research in Changing Eduscapes (pp. 27-62). Cham: Springer International Publishing.

Almén, L., Bagga-Gupta, S., Bjursell, C. (accepted), Access to and Accounts of Using Digital Tools in Swedish Secondary Grades. An Exploratory Study, JITE:Research

Scollon, R., & Scollon, S. W. (2004). Nexus Analysis. Discourse and the emerging Internet. New York: Routledge.